438 Hwi suckar du, min själ, i banden?
Kommentar
Kommentar
Denna psalm har rubriken »Hoppet» och ingår under huvudrubriken »Psalmer om ett kristeligt lefwerne». Det hopp Topelius refererar till är det eviga livet, hoppets fullbordan bortom död och grav.
Topelius berättar i Självbiografiska anteckningar (1922, s. 234 f.) om hur psalmen kom till. Efter att ha blivit ombedd att skriva en psalm om »Hoppet» försökte han under ett helt år åstadkomma en psalm, men alla försök misslyckades och kastades i brasan. Han misströstade så om uppgiften att han »bortkastade pennan».
Och se, då kom denna psalm, när den icke mera kom från mig, utan kom som en gåva. Det var en afton i mars 1869, klockan var 10, de mina hade sagt god natt, jag satt ensam i skrivrummet, Mikaelsgatan 22. De sex verserna kommo så oväntat hastigt, att de voro fullbordade före midnatt, och så förunderligt färdiga, att där icke fanns mer än ett enda ord, vars riktighet kunde ifrågasättas, och även detta blott grammatikaliskt. Jag har fått några sådana gåvor förut och senare, men aldrig så helt ovanefter.
Kommitten som beredde 1879 års psalmboksförslag ville ändra en hel del, men Topelius begärde att psalmen skulle stå oförändrad, vilket beviljades så när som att presens i första strofen skulle ändras till futurum i verserna 2 och 4. Topelius var ändå inte riktigt nöjd med ändringarna: »I min tanke är det ursprungliga uttrycket dock det riktiga, ty för hoppet står allt som närvarande» (1922, s. 235). Bibelallusionerna i psalmen är många. Enligt Nyberg (1949, s. 391) läste Topelius en tysk psalm om hoppet med rubriken »Die Ruhe der Kinder Gottes» strax innan han fick inspiration till sin egen psalm. Den tyska psalmen var möjligen »Wie wohl ist mir, o Freund der Seelen!» från Evangelisches Gesangbuch 1862:277.
Rosenqvist (1918, s. 98) uttrycker sig lyriskt om denna psalm liksom om psalm 96: de är »genomträngda av evighetslängtan och evighetshopp, båda stämplade med den verklige psalmdiktarens märke». Enligt Karl-Erik Forssell (1955, s. 134 f.) är dödsmotivet ljusare i de psalmer som tillkom för 1886 års psalmbok än i psalmer som härstammar från 1695 års psalmbok. Psalmförfattarna omskriver döden med metaforer som bryter udden av dödens fasa.
Topelius psalm fick i 1868:440 den tyska psalmens melodi, som har en ganska krävande ambitus från ettstrukna ciss till tvåstrukna fiss. Den ersattes i 1889 års koralpsalmbok med en a- och en b-melodi. Även a-melodin har sjungits till »Wie wohl ist mir», bland annat enligt Gesangbuch mit Noten 1893:264. B-melodin återfinns i Evangelisch-protestantisches Gesangbuch für Kirche und Haus 1860:437 och har också använts till »Wie wohl ist mir». B-melodin slog av allt att döma inte igenom, eftersom den inte upptogs i den upplaga av Faltins koralbok som utkom 1933. Endast a-melodin i tretakt och med tonomfång en oktav har levat kvar och den infördes även i 1986 års psalmbok.
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
1 Si, din förlossningstimme slår! 1868:440 v. 2: »Si, din förlossare är när.»
1 Och werldens natt till ända går. 1868:440 v. 4: »Och werldens natt till ända är.» Jes. 9:2; Apg. 12:7–10; Mark. 13:19, 24–27.
2 Din Frälsare af herrligheten [...] all rättfärdighet. Matt. 11:28; Upp. 7:14–15. I Upp. står de »twagit sin kläder», Topelius ändrade kläder till själar, förmodligen för rimmets skull.
2 herrligheten Se kommentaren till psalm 96.
3 Och Gud skall torka [...] begynnelsen war sagdt. Upp. 7:9–17; 20:14; 1 Kor. 15:53–57.
3 Och helwetet i bojor lagdt. »Helwetet» (den grekiska grundtextens hades) återges i nyare bibelöversättningar med »dödsriket». För Topelius resonemang om helvetet/dödsriket se Blad ur min tänkebok, »Min tro». Forssell (1955, s. 135) har påpekat att begrepp som djävul och helvete förekommer mycket mindre frekvent i de psalmer som var nya för 1886 jämfört med 1695 års psalmbok.
4 Så tröste wi [...] bo i ewighet. Kol. 1:5; 1 Thess. 2:19; 1 Petr. 1:3; Rom. 8:18–21.
5 All skapelsens fördolda trängtan [...] i wårt hopp? Rom. 8:22–25.
6 Hwi skall du [...] ansigte mot ansigte. Hebr. 6:18–20; 1 Kor. 13:12.
Bibliografi
Evangelisches Gesangbuch 1862, https://hymnary.org/hymn/EGEK1862/277 (hämtad 26.5.2020).
Evangelisch-protestantisches Gesangbuch für Kirche und Haus 1860, http://archiv.ub.uni-marburg.de/eb/2019/0019/pdf/All.pdf (hämtad 22.1.2021)
Forssell, Karl-Erik, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943, diss., Helsingfors 1955.
Gesangbuch mit Noten 1893, https://hymnary.org/hymn/GMN1893/264 (hämtad 26.5.2020).
Nyberg, Paul, Zachris Topelius. En biografisk skildring, Helsingfors: Söderströms 1949.
Rosenqvist, V. T., »Z. Topelii psalmdiktning», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, Helsingfors: Svenska Litteratursällskapet i Finland 1918, s. 29–101.
Topelius, Zacharias, Blad ur min tänkebok, Helsingfors: Edlund 1899. 2 uppl.
Topelius, Zacharias, Självbiografiska anteckningar, Helsingfors: Schildts 1922.
438.
1 Hwi suckar du, min själ, i banden?
Si, din förlossningstimme slår!
Det dagas i de mörka landen, 
Och werldens natt till ända går.
Då brista kedjorna af fången, Då är all stoftets suck förgången Och lifwets portar öppna sig. Din wedermöda är förliden, Din hårda kamp är slut i tiden, Och du har ro ewinnerlig.
2 2.
Din Frälsare af 
herrligheten
Dig kallar: kommen, alle I, Som hårdt betungade arbeten! All eder möda är förbi. I hafwen burit dagens börda: I mig I skolen lönen skörda Af Herrens Guds barmhertighet. I hafwen twagit edra själar I Lammets blod, som eder helar: I mig är all rättfärdighet.
3 3.
Och Gud skall torka alla tårar Af edra ögon, att ej mer Skall wara sorg, som eder sårar, Ej wärk, som eder böjer ner. Ty syndens makt är all borttagen, Och dödens udd är sönderslagen 
Och helwetet i bojor lagdt.
Och Gud skall när de trogne blifwa Och åt sitt folk det rike gifwa, Som af begynnelsen war sagdt.
4 4.
Så tröste wi på Gud i hoppet Och ha deraf en hjertans fröjd, Att när wi wäl fullbordat loppet, Wår lön är wiss i himmelshöjd. Ty Herrens nåd skall öfwerflöda, Och denna tidens wedermöda Är intet mot den herrlighet, Som Gud på oss skall uppenbara, När wi få med hans englaskara Hos honom bo i ewighet.
5 5.
All skapelsens fördolda trängtan I detta wansklighetens land Förwäntar med osäglig längtan Guds barns förlossning af sitt band, Att dermed ock skall oket falla|287| Från kreaturens skuldror alla Och stoftets träldom höra opp. Hur skulle wi för ewigt slafwa, Wi, som dock Andens förstling hafwa Och äro frälste i wårt hopp?
6 6.
Hwi skall du, själ, dig då bedröfwa, Att du ännu din boja bär? Ditt hopps fullbordan skall ej töfwa, Ditt ankar bortom tiden är. Som i en spegel, nu wi skåda Ett löftets ord oss frid bebåda, Och delwis är hwad nu wi se. Men när oss Herrens nåd förklarar, Hans herrlighet sig uppenbarar Oss ansigte mot ansigte.