446 O menska, har du ock wäl betänkt

Kommentar

Psalmen står under rubriken »Om tidens bruk» i huvudavdelningen »Psalmer om ett kristeligt lefwerne».

Topelius psalm bygger på Matt. 25:14–30 om att förvalta de anförtrodda punden väl och på Matt: 25:31–46 om den yttersta domen. De två berättelserna är invävda i varandra i psalmen. Topelius får också stoff till psalmen från de tankar om den yttersta tiden som de tidiga kristna församlingarna hade, exempelvis enligt 1 Thess. kap. 4–5. Paulus förmanade de kristna i Thessalonike att leva ett liv i renhet och i omsorg om nästan (4:1–12) samt att hålla sig vakna i ständig väntan på Herrens dag (5:1–11).

Att bruka tiden rätt innebär enligt Topelius att människan tar vara på den »nådetid» hon har fått av Herren (strof 1). Den bör inte förslösas (strof 2). Att bruka tiden rätt handlar också om att tjäna ”bröder och fosterland” och att denna tjänst beaktas vid den yttersta domen (stroferna 3–4). Människan bör vara beredd på den yttersta dagen (strof 8): »När natten kommer, wet ingen här». Topelius syns mena att tiden ska ta slut inte bara för den enskilda människan utan för hela mänskligheten på den sista dagen »då werlden dömes av Herren Krist» (strof 9). Han verkar ha tänkt sig att allt i tiden sammantaget pekade mot frälsningshistoriens fullbordan och tidens slut, men när detta inträffar vet ingen utom Gud.

Enligt Karl-Erik Forssell (1955, s. 137) är denna psalm den första »där den personliga appellen till verksamhet och tjänst utformas riktigt inträngande». Björkstrand (1997, s. 55) menar att man också kan sortera in psalmen bland dem som handlar om livets förgänglighet.

Det är en ganska avsevärd skillnad mellan versionerna 1868 och 1879. Förutom att 1868 års version har 11 strofer mot 10 i 1879 års, löper verserna sämre på vissa ställen 1868 och där föreligger också ett delvis annat bildspråk. Innehållet i 1868:4–5 sammanfogades till en strof 1879 (se punktkommentar). Genom ändringarna i de två sista stroferna blev motivet den yttersta domen vid tidens slut tydligare.

Melodin av Rudolf Lagi i 1868:447 var densamma som användes till Runebergspsalmen Jag lyfter ögat mot himmelen. Men tillfredsställande var det valet inte, eftersom fraserna 2 och 4 i Topelius psalm hade en stavelse mer än Runebergs; en punkterad halvnot måste anpassas till texten och delas upp i halvnot och fjärdedelsnot. I 1886 års psalmbok infördes därför en 1700-talsmelodi av tyskt ursprung, bearbetad av Erik August Hagfors (Väinölä). Denna melodi har använts till Topelius text sedan dess.

Punktkommentarer

stycke – textställe – kommentar

1 O menska, har du ock wäl betänkt Den nådetid, som dig Herren skänkt? Psalt. 90:12; Hebr. 3:13, 15. »Nådetid» handlar om att ta vara på den tid som heter »i dag», då Herren kallar.

2 kosteligt dyrbart.

4 För hwar minut [...] själens wälfärd och ewig frid. 1868:4–5:
För hwar minut, som du spillde så,
Skall du wid domen till answar stå.
Den kan ej köpas med guld igen
För jorden eller för himmelen.

Långt mera wärd är din nådetid
För själens wälfärd och ewig frid.
Som dalens blomster ditt lif förgår;
Hwad sådde du i din ålders wår?

5 Har du sökt lifwet i Kristi död? Den som är döpt är döpt till Jesu död, begravning och uppståndelse, Rom. 6:3–4.

6 Din såningstid snart till ända går, Och skördedagen dig förestår. Tanken på sådden förekom i 1868:5 citerad ovan, men i 1879 års version v. 3–4 kopplas sådd och skörd ihop och betoningen läggs på att såningstiden är kort och skördedagen vid tidens slut är nära förestående. 1868:7 v. 3–4: »Och lifwets mått är dig mätt så trångt; Det, som skall läras, är dock så långt.»

7 salighetstid Samma betydelse som nådetid.

8 Och werka, medan än dagen är; När natten kommer, wet ingen här. Joh. 9:4.

8 Arbeta troget uti ditt kall, Förrn sol har sjunkit och dag är all. Joh. 4:35–36. 1868:9 v. 3–4: »Arbeta troget i Mästarns spår, Förr’n elfte timman till ända går» (Matt. 20:6–7). Formuleringen »Arbeta troget uti ditt kall» i v. 3 hör ihop med den lutherska kallelsetanken som enligt Wingren handlar om det världsliga livet och arbetet i vardagen. Kallelsen gäller också medmänniskan, nästan.

9 Den sista dagen skall komma wisst, Då werlden dömes af Herren Krist 1868:10 v. 1–2: »När fikonträdet slår ut sitt blad Och Christus dömer i Herrens stad» (Matt. 24:32–36). Rosenqvist (1918, s. 85) anser att även om »den vackra bibliska bilden av fikonträdet blivit uppoffrad» så vann psalmen på förändringen eftersom bildspråket gjorde meningen »dunkel».

10 för domen stå 1868: »ur tiden gå».

Bibliografi

Björkstrand, Gustav, »Topelius som psalmdiktare», SFV-kalendern 1997, [Helsingfors]: Svenska folkskolans vänner, s. 51–56. Artikeln är även publicerad i SFV-kalendern 1991.

Forssell, Karl-Erik, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943, diss., Helsingfors 1955.

Rosenqvist, V. T., »Z. Topelii psalmdiktning», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, Helsingfors: Svenska Litteratursällskapet i Finland 1918, s. 29–101.

Swensk Koral-Psalmbok för de evangelisk-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland, utgifwen af den af andra allmänna finska kyrkomötet 1886 tillsatta Koralkomitén. Stereotyperad normalupplaga, Helsingfors 1889.

Topelius, Zacharias, Blad ur min tänkebok, Helsingfors: Edlund 1899. 2 uppl.

Väinölä, Tauno, 433 Oi etkö, ihminen, muistakaan / O mänska, har du ock väl betänkt, https://virsikirja.fi/virsi-433-oi-etko-ihminen-muistakaan/ (hämtad 16.11.2021).

Wingren, Gustaf, Luthers lära om kallelsen, diss., Lund: C.W.K. Gleerups Förlag 1942.