Resor

I Finland lärde Topelius i första hand känna de orter han besökte under sina många resor mellan födelsestaden Nykarleby och huvudstaden Helsingfors. Sommaren 1851 fick han under en resa till landets östra delar också uppleva Fredrikshamn, Viborg, Villmanstrand, Imatra, Nyslott, Punkaharju, Kuopio m.fl.

Mellan 1843 och 1896 gjorde Topelius elva utrikesresor. Sammanlagt besökte han ett tiotal länder. De flesta av resorna gick till Sverige, men han gjorde också tre långa resor till kontinenten. År 1845 besökte han Reval, som han inte lät sig imponeras av, och trettio år senare S:t Petersburg, där han som universitetets representant uppvaktade vicekanslern, greve Alexander Armfelt på 80-årsdagen.

Sverige

Topelius första besök i Sverige 1843 var en politisk risktagning. De finska studenterna var inbjudna till det skandinaviska studentmötet i Uppsala, men ett deltagande kunde innebära relegering från universitetet. Topelius och andra likasinnade skrev därför som en försiktighetsåtgärd ut sig ur universitetet inför resan, men beslöt vid närmare eftertanke att enbart delta i evenemangen efter det egentliga studentmötet.

De därpå följande resorna till Sverige företog Topelius och hans familj i huvudsak av hälsoskäl. Sommaren 1862 besökte han, tillsammans med hustrun Emilie och dottern Aina, första gången den då populära badorten Marstrand i Bohuslän. Från Marstrand gjorde Topelius en resa fram och tillbaka till världsutställningen i London, där han förfärades över hur oansenligt hemlandet var representerat.

Topelius kombinerade också sitt deltagande i Lunds universitets 200-årsjubileum i maj 1868 med en vistelse i Marstrand. Under denna resa besökte Topelius bl.a. kyrkoherden G.H. Mellin, som hade utgivit Sverige framstäldt i teckningar och var författare till många historiska noveller med motiv ur Sveriges och Finlands historia. Som rektor för Kejserliga Alexanders-Universitetet uppvaktade han också Uppsala universitet vid 400-årsjubileet i september 1877. På jubelfesten dinerade Topelius vid Oskar II:s bord och uppträdde på en stor folkfest i Botaniska trädgården.

Sista gången Topelius och hans hustru gemensamt vistades utomlands var i Visby sommaren 1881. Emilie hade blivit rekommenderad en badkur och reste med dottern Aina till Gotland i juni. I augusti tillbringade Topelius en vecka i Visby. Han återsåg staden ett par år före sin död, när han efter intensivt arbete med tredje volymen av Vinterqvällar och sista bandet av Läsning för barn sökte sig till Gotland för vila och avkoppling. Några år innan hade Topelius arbetat hårt med sin historiska roman Planeternas skyddslingar, vilket hade föranlett studiebesök på kungliga slottet i Stockholm och på Gripsholms slott 1888. Resan från Visby 1896 gick via Stockholm, där flera hundra skolbarn hälsade sagofarbrorn välkommen. I den svenska huvudstaden gjorde han också ett uppskattat besök på Skansen med vännen och friluftsmuseets skapare Artur Hazelius som ciceron.

Söderom Östersjön

Topelius startade sin första stora resa till kontinenten i maj 1856. Resan gick till flera orter i Tyskland, Belgien, Frankrike, Danmark och Sverige. Under tio veckor fick han möjlighet att personligen se och uppleva mycket av det som han hade skrivit om i sin tidning eller noterat ur andra tidningar. Sina upplevelser sammanfattade han efteråt i resebrev med rubriken »Söderom Östersjön» i Helsingfors Tidningar.

Topelius imponerades av det han såg: fabriker, järnvägar, gatubelysning, vattenledningar o.s.v. Med särskild värme omfattade han det vackra och bördiga Belgien, som dessutom hade två språk. I Paris, som var resans mål, besökte han den stora världsutställningen och alla de obligatoriska sevärdheterna. Kvällarna i denna storstad, där en småstadsbo från Norden kände sig »som mörten i ett haf», avslutades alla med teater- eller operabesök.

Tjugo år senare, hösten 1875, var både Topelius och hans hustru vid så dålig hälsa att de fick rådet att vistas en längre tid i Medelhavsklimat. Efter att Topelius lyckats få ett års tjänstledighet från universitetet reste han söderut tillsammans med hustrun och döttrarna Toini och Eva, som under denna tio månader långa resa skulle få se världen. Familjen tillbringade hälften av tiden i Cannes, där döttrarna fick möjlighet att studera franska och italienska. Topelius sände denna gång sina resebrev till Morgonbladet, medan Toini försåg Hufvudstadsbladet med rapporter. Emilies sjukdom tvingade familjen att leva ett rätt stillsamt liv och hennes hälsa blev inte nämnvärt bättre av det varmare klimatet, snarare sämre. Hemresan genom Italien och Schweiz fick göras etappvis för att inte vara alltför påfrestande.

Sommaren 1886 åkte Topelius och dottern Eva söderut för en två månader lång badkur i de tyska och schweiziska alperna. Där höll också August Strindberg till, men honom hade Topelius ingen lust att träffa. Både dit- och hemresan gick via Köpenhamn, där det bjöds på fullspäckat program med många visiter. Hustruns död året innan hade avmattat Topelius lust att skriva, men i den imponerande alpmiljön såg han den småningom återvända.

Lästips

Stig-Björn Nyberg, »’Lyckliga Belgien’. Topelius utrikesresor 1843, 1845 och 1856», SFV-kalendern 1997, Helsingfors: Svenska folkskolans vänner 1997, s. 30–40.