Livet på Björkudden
Efter att Topelius 1878 hade tagit avsked från universitetet i Helsingfors ville han dra sig tillbaka från staden och uppmärksamheten där. På Björkudden i Sibbo, öster om Helsingfors, flyttade familjen in i en rymlig trävilla i två våningar. Med gemensamma krafter väckte de liv i den stora trädgården och det vackra växthuset samt startade ett jordbruk i miniatyr. Topelius fick nu också en möjlighet att ägna mer tid åt sitt älskade fiske.
Bland »furstinnorna»
Topelius levde sina sista tjugo år bland »furstinnorna på Björkudden», som han kallade sin fru och sina döttrar. Under längre och kortare perioder bodde också författarinnorna Alexandra Gripenberg, som var anställd som Topelius renskriverska, och Alta Dahlgren, som var Toinis skyddsling och vän, samt Anna Wengberg, konstnärsväninna till yngsta dottern Eva, i hemmet. Denna samling konstnärligt och litterärt begåvade och intresserade personer präglade livet och diskussionerna på Björkudden. Äldsta dottern Ainas stora familj deltog också ofta och gärna i denna gemenskap. Tillvaron fördystrades emellertid av Emilie Topelius ständigt dåliga hälsa. Hon avled hösten 1885.
På Björkudden förde Topelius en intensiv korrespondens med ett stort antal personer. Särskilt omfattande är brevväxlingen med hans svenske förläggare Albert Bonnier. Många unga författare sände sina verk till Topelius för bedömning, bland dem den unge Verner von Heidenstam. Också dottern Toini sände anonymt sina dikter till honom och fick med beröm godkänt. På Björkudden mottogs ofta gäster som ville samtala med den åldrige författaren. Till de mer prominenta gästerna hörde den svenske skalden Carl Snoilsky.
De sista författaråren
Under de första åren på Björkudden arbetade Topelius och hans familj intensivt med att samla och renskriva hans tidigare utgivna berättelser, som utkom i tre delar under titeln Vinterqvällar. Topelius arbetade också på nya band av Läsning för barn samt förberedde utgivningen av den nya psalmboken, som utkom 1886. Han var också upptagen med att revidera tidigare verk, så som Fältskärns berättelser, Naturens bok och Boken om Vårt Land, som utkom i ständigt nya upplagor.
Journalistiken förmådde Topelius inte lämna helt och hållet. Han deltog i grundandet av den nya finsksinnade kristet-fosterländska tidningen Finland. Under sin korta livstid innehöll den många bidrag av Topelius hand, bl.a. »Anteckningar från det Helsingfors som gått». Hans sista stora insatser var att utge diktsamlingen Ljung (1889), romanen Planeternas skyddslingar (1886–1888), som utspelar sig under drottning Kristinas tid, samt det länge planerade Evangelium för Barnen (1893). Dessutom författade han två kapitel till det stora illustrerade verket Finland i 19de seklet (1893). Under sin ålderdom ägande Topelius allt mer tid åt trosfrågor. År 1887 påbörjade han Blad ur min tänkebok, som utkom postumt 1898.
Topelius var alltjämt en hyllad gäst på allehanda festligheter i Helsingfors. Han satt dessutom med i en rad kommittéer och styrelser, vilket ofta föranledde besök i huvudstaden. För många begivenheter författade han tal och festdikter, t.ex. promotionsdikterna 1890 och 1894. Han deltog också i festligheter på andra håll i landet. I Uleåborg var han närvarande vid järnvägens invigning 1886 och i Åbo vid universitetets 250-årsjubileum 1890. Hans födelsedagar firades med stora festligheter både i Helsingfors och på Björkudden. Festligast av dem alla var 80-årsdagen i januari 1898, som firades i Brandkårshuset i Helsingfors, men också i de flesta andra städer och kommuner i landet. I Brandkårshuset pryddes festsalen av en jättetavla föreställande barndomshemmet Kuddnäs och hela festen inleddes med »Vasa marsch». Festens huvudnummer var en imponerande kavalkad med gestalter ur Topelius sagor och berättelser samt operan Kung Carls jagt.
De flera dagar långa festligheterna och hemresan från Helsingfors berövade Topelius hans sista krafter. Den 12 mars dog han stilla i sitt hem på Björkudden.
