6. Helsingfors

Lästext

6. Helsingfors.

1 lemma startDet Helsingfors, som nu utbreder sina stolta façader på klippudden, fanns icke år 1742. Kom man från sjösidan, så reste intet Sveaborg sina väldiga murar på det kala Wargskär vid inloppet. Kasaberget, det nuvarande Ulrikasborg, prunkade icke då ännu med sin år 1748 uppförda lemma startskanskommentar af granit, de s. k. Ulrikasborgs vallarna, eller med det lemma startartilleri-laboratoriumkommentar, som omkring 1789 sprang i luften och nu med sitt tegelgrus betäcker granithällarne invid observatorium. Det sedan också med skans försedda Broberget, inom den nuvarande Kronohagens område, hade den sorgliga äran att tjena till afrättsplats, och derinvid intogs den nuvarande långa brons plats af en förfallen trädbro, som svenska armén brände efter sig vid inmarschen. Här var för inkommande varor landtull, som jemväl exsisterade vintertiden i norra hamnen, der uppbörden lemma startbestredskommentar af lemma starttullnärenkommentar för inrikes sjöfarten. En lika beskaffad pålaga uppbars vid Esbo tull, som vid den tiden var belägen ungefär 100 alnar i vester från nuvarande generalguvernörshuset.

2 Den lilla stadens egentliga kärna och medelpunkt var stortorget, som upptog ungefär östra hälften af nuvarande senatstorget. Å torgets nordvestra hörn, framför lemma startnuvarande Salingres och Kiseleffska husenkommentar och ungefär framför universitetshusets trappa stod den år 1727 uppförda korskyrkan af träd, Ulrika kallad, med Jehowahs|77| och drottningens namn, målade kring solens uppgång ofvanför altartaflan, och på östra och södra sidorna om kyrkan reste sig korsen på kyrkogården. Den ock nu för få år sedan nedrifna vördiga klockstapeln af gråsten stod inne på nuvarande Senatshustomten; skolhuset vid dess sida uppfördes 13 år sednare; men dernäst lemma startlåg rådman Huuks gård, der landshöfdingen hyrde rum med sitt kansli, och trivialskolan var ett stycke derifrån i Forsmanska gården. På norra sidan om torget|52| stod det sedermera nedbrunna rådhuset, uppfördt år 1726. Häromkring, ungefär i den fyrkant, som nu bildas af salutorget, södra esplanadgatan, Fabiansgatan, en del af Gloet, Kärret och Mariegatan, låg det dåvarande Helsingfors, bestående af idel trädhus, – blott två eller tre af sten – men till en del vackra nog för sin tid och några af tvenne våningarkommentar. Det var en småstad icke större än det nuvarande Ekenäs eller Lovisa, men redan genom sitt läge bestämd för en stor framtid. Staden var landshöfdingeresidens och hade vidpass en tolftedel af sin nuvarande folknummer, d. v. s. 1 300konsekvensändrat/normaliserat invånare, af hvilka dock en stor del nu hade flytt undan kriget.

3 Utom holmarnas stora magasiner, der arméns förråder sparades åt fienden, såg man i södra hamnen invid Skatudden tvenne sällsama byggnader. Det var tvenne stora pråmar, simmande kasteller, kopparklädda, jernbeslagna och nästan lemma startbombfriakommentar, försedda med luftkistor på sidorna, så att de ej kunde sjunka. Tio 24-pundiga jernkanoner på hvar sida och midtuti pråmen en 80-pundig mörsare visade tänderna åt väntade fiender. Dessa fruk|78|tansvärda machiner kunde med största svårighet röra sig på vattnet, men lagda i ett sund, voro de ett simmande Sveaborg, som väl kunnat lemma startdisputera en hel flotta inloppetkommentar. Emellertid förstod man lika litet att begagna dem, som andra försvarsmedel. Båda blefvo vid kapitulationen utan nytta förbrända.

4 Ty detta lilla Helsingfors, förut endast lemma startryktbart genom Gustaf Adolfs riksdag år 1616kommentar, var nu bestämdt att i Sveriges och Finlands annaler vinna en minnesvärd, ehuru bedröflig namnkunnighet.

5 Vestra sidan af den klippiga halfö, på hvilken Helsingfors är beläget, inrymmer en temligen vidsträckt sandslätt, Kampen benämnd, hvarest nu, utom andra till staden hörande byggnader, ryska kasernen med dess lemma startappartinentierkommentar och exercisplats, samt lutherska och grekiska kyrkogårdarna äro belägna. Längre vesterut ser man gardets lazarett och Lappviks dårhus. År 1742 var denna slätt nästan obebodd och besöktes endast för det ypperliga vattnet i en der belägen brunn.kommentar Det var på samma slätt svenska armén slog läger den 11 Augusti 1742 på eftermiddagen, sedan den kl. 1 hade passerat genom staden utan att rasta. Positionen, hvilken man ytterligare sökte befästa med små batterier på bergsklackarna, betäcktes å ena sidan af Lappviken, å andra sidan af staden, hvars utgångspunkt vid Esbo tull den dominerade, och var således ganska lämplig att »conservera armén», såvida man nemligen hade sjösidan fri och tillförsel från hafvet. Deremot var denna position för Finlands försvar mot en landtarmé utan all vigt, emedan den låg åt sidan och utan synnerlig svårighet kunde förbigås.

|79||53|

6 Emellertid ville general Lewenhaupt, som öfvergifvit de bästa positioner, för att icke blifva kringgången, här fatta posto, förstärka sig och betäcka strandvägen till Åbo.

7 Knappt stod armén i sitt läger, innan kosacker och husarer visade sig på Esbo sidan. lemma startMajor Schaumankonsekvensändrat/normaliserat, som med 100 dragoner af lifregementet var utsänd på Bemböle vägen att rekognoscera, stötte d. 12 Augusti vid postgården på 6 lemma startfanorkommentar kosacker och dref dem, efter en kort, men het strid, tillbaka. Här stupade lemma startbrigadieren Krasnascheffkommentar, en 70 års gubbe, vildsint till lynnet, sade man, men tapper och rask som en yngling. Betäckt af ärr, fick han nu en kula i halsen och tre värjstygn i lifvet. Major Schauman, sade man, hade gjort det löfte att aldrig begära eller gifva pardonspråk: franska, dref Krasnascheff i ett kärr och lät nedstöta honomkommentar33)Efter kapitulationen ansåg Schauman sig icke säker och sökte att öfver Åbo fly till Sverige. Under flykten eftersattes han af fienden och var flera gånger nära att blifva gripen. I Merimasku råkade han oförsedt in bland ett fiendtligt ströfparti, men emedan han låtit vexa sig ett långt grått skägg och hade en skinnpäls på sig, blef han icke igenkänd. Presten på stället utgaf honom för sin lemma startspögubbekommentar och skaffade honom till Kumlinge, der han af Kyrkoherden doldes i tre dygn, tills han kom öfver Ålands haf. lemma startLencqvist,konsekvensändrat/normaliserat beskrifn. öfver Åbo slott i Mnemosynekommentar för år 1823.. Brigadierens lik blef följande dagen på Ryssarnes begäran utlefvereradt och fördes under stor ståt med lemma startkamelerkommentar till fiendens läger.

|80|

8 En annan dag var lemma startkapten Tersmedenkommentar ute att rekognoscera i slup till Munksnäs, stötte på en sten och utsattes på 40 stegs distans för fiendens musköteld, men kom lyckligt undan. Ryssarnes lätta trupper fortforo att vara närgångna. En dag rekognoscerade deras stab till häst, omgifven af harneskklädda lemma startTscherkesserkommentar med långa pikar, då lemma startryske generaladjutanten von Essen störtade träffad af en kanonkula. En annan gång kastade en af pråmarne vid Skatudden en bomb in i ryska lägret, som vid explosionen råkade i alarm. Den 14 Augusti på aftonen uppställdes hela svenska armén i slagordning framför lägret; infanteriet i två lemma startlinierkommentar räckte från Thölö alltintill Lappvikenkommentar. Men ingen batalj blef af.

9 Alla dessa små företag voro lemma startlekverkkommentar på branten af en afgrund, hvilken ej dröjde att visa sig. Armén blef kringgången, – lemma startenligt Mansteinsoriginal: Mannsteins ord, på följande sätt.

10 »Samma afton som ryska armén anlände i närheten af Helsingfors, begärde en finsk bonde att tala vid marskalken. Bonden sade honom, att svenska armén beslutat dagen derpå afmarchera åt Åbosidan, men att man lätteligen kunde förekomma detta. Tvärsigenom skogen funnes en väg,|54| som Peter I låtit göra under förra kriget; den kunde man göra lemma startpraktikabelkommentar genom att undanrödja buskar och snår, hvarmed den sedan 30 års tid vore igenvuxen; samma väg ledde på andra sidan om skogen ut till stora Åbovägen. På denna anvisning utskickades tvenne ingeniör-officerare att rekognoscera terrängen; de återvände med rapport att saken vore utförbar. Genast ditkommenderades general Lövendal med 64 kom|81|panier grenadierer och 4 bataljoner. Före daggryningen rapporterades att man hade passerat skogen och fattat posto vid Åbovägen. Kl. 4 på morgonen satte sig hela armén i marsch och uppnådde Lövendal kl. 6. Knappt var man ditkommen, innan man såg Svenskarnes förtrupper, som blefvo ganska förvånade att finna Ryssarne posterade på en punkt, der man alldeles icke väntat dem, och utan dröjsmål vände om till lägret vid Helsingforskommentar

11 Härom säger Lewenhaupt i sin relation öfver kampagnen helt kort, att han inhemtat af bönder, som begifvit sig till ryska lägret efter lemma startfrisedlarkommentar, att fienden 12 000konsekvensändrat/normaliserat man stark stod på Hoplaks åkrar och ängar, samt bakom bergen mot Gumtäckt äfven så många. Lascy i sin rapport yttrar: »Fienden trodde utan tvifvel, att vi endast på strandvägen kunde närma oss staden. Vi beslöto oss likväl att framtränga på en ganska oländig väg, som förde oss till stora Åbovägenkonsekvensändrat/normaliserat34)lemma startRelation exacte et circonstanciée de la guerre entre la Moscovie et la Suede etc. Utrecht 1742,original: 1742. deloriginal: del. 2kommentar, sid. 116. Ingenstädes i svenska berättelser finnes något nämndt om den »finska bondens» nesliga förräderi, hvilket, om det exsisterat eller varit bekant, säkerligen hade blifvit till Lewenhaupts försvar åberopadt. En möjlighet är det, vid den stora förbittring, som verkligen rådde hos allmogen emot svenska befälet och öfver landets ruin, der armén for fram, att någon äreförgäten sälle velat sålunda hämnas och bringa kriget till slut, samt att förräderiet då och ännu länge efteråt endast var kändt af fienden. Om så är, är|82| det ett nytt drag i detta på oskicklighet, feghet och förräderi så bedröfligt rika krig.

12 Svenska armén var således kringränd och afskuren från Åbo. Att krigets slutresultat derigenom förändrades, är föga troligt; måhända besparades derigenom ytterligare tjugu mils skymflig reträtt. Ty lemma startlemnad i sticket af flottankommentar, hade man förmodligen lika litet försvarat Helsingfors, som man försvarat Lilla Abborfors, der man likaledes sprang sin väg efter flottan. Emellertid gjorde Lewenhaupt min af att hålla stånd, och lemma startskickade Österbottens regemente till lemma startHästnäs landet att lemma startsoutenerakommentar galerernakommentar och observera fiendens förehafvanden i Willinge sundkommentar.

|55|

13 Då kom en ny Hjobspost. lemma startNyslottkonsekvensändrat/normaliserat med 225 mans besättning och 23 kanoner hade, mot löfte om fritt aftåg för besättningen, kapitulerat, utan att lossa ett skott och för en ringa fiendtlig styrka, som hade ryckt ut från Kexholm mera i afsigt att rekognoscera, än för att våga ett anfall. Underrättelsen härom kom den 17 Augusti med adjutanten Bestuscheff, jemte ett bref, hvari marskalken Lascy lemma startproponeradekommentar general Lewenhaupt fritt aftåg med svenska arménkommentar; skolande generalen i annat fall få på sitt samvete all den blodsutgjutelse vidare kunde ske och alla de härjningar kosackerne kunde anställa. Sällsamt nog hade, efter hvad Didron intygar i krigskonseljen, flera dagar förut varit tal om samma proposition bland officerarne.

14 Möjligheten af offensiva operationer var i sjelfva verket nu tillintetgjord, sedan Ryssarne hunnit befästa sig|83| i sin ställning. lemma startKavalleriet led en så komplett brist på foder, att alla trosshästar gingo till spillo och officerarne blott genom att furagera på närmaste holmar och sjöstränder kunde bibehålla hvar sin häst. På ved var ock så ringa tillgång, att man dessa dagar såg hus nedrifvas för att tjena till bränsle.kommentar lemma startTruppernas mundering var försliten, sjelfva gardet gick i paltor, sjukligheten fortforkommentar också att vara ganska stor och hösten tillstundade. Men lemma startdet värsta af allt var att flottan ej mera åtog sig att försvara Helsingfors från sjösidan. Fruktande ett anfall af öfverlägsen styrka, hade flottan redan förut dragit sig undankommentar, galererna följde exemplet en vecka derefter, och ryske lemma startamiralen Mischukoffkommentar, som dittills varit en temligen overksam åskådare, dröjde icke att innesluta Helsingfors från sjösidan.

15 Alltsedan reträtten, ja redan förut, hade aldrig segern, men väl alltid nederlaget föresväfvat det svenska befälet. I den nöd, hvari man nu råkat, förlorade man allt mod. Krigskonseljernas protokoller den 18 och 19 Augusti öfverflöda af bedröfvelse öfver sakernas svåra ställning och försäkringar att man, om så påfordrades, ville slåss till sista man; men kapitulation heter redan det resultat, vid hvilket alla, förutom generalmajor Wrangel, med mer eller mindre omsvep stadna. Någre tillägga, att den borde ske på sådana vilkor, »som kunde lända riket och armén till heder och conservation» (sicspråk: latin). Ingen syntes ha bemärkt, att ryska armén, med hvilken man ville kapitulera, var föga starkare än den svenska; – ingen tänkte uppå de resultater man härtills vunnit med det lemma startidkeligakommentar conserverandet; det föll ingen in, att|84| man här hade ett helt fälttågs oförlåtliga fel och en hel armés vanära att ännu i sista stunden utplåna med förtviflans mod. Conservera Sverige och låta Finland gå, sådan var den hemliga tanken hos de fleste af dessa herrar; och det var icke ögonblickets ingifvelse, det var den dolda nyckeln till många gåtlika rådslag alltsedan Fredrikshamn.

|56|

16 lemma startMen krigsrådet, – vi säga krigsrådet, ty sedan någon tid synes general Lewenhaupts chefskap hafva förlorat all betydelse – krigsrådet bäfvade tillbaka för en så oerhörd vanära och upprepade åter ett af de orimliga försöken att vältra ansvaret derför från sig på högsta makten. lemma startMajoren grefve Hornkommentar lemma startaffärdadeskommentar till fienden med proposition om ett stillestånd på 2 à 3 veckor, hvarunder man ville inhemta Kongl. Majestäts nådiga vilja om hvad göras borde. Horn afspisades snöpligt med mundtligt svar af general Lövendal, att han kunde komma tillbaka med andra propositioner.kommentar Hvad marskalken Lascy föreslagit, det hade skett för svenska nationens egen välfärd.

17 Får man tro Lewenhaupts förut nämnda biograf,35)Handl. rör. Skand. historia, del 2, sid. 249. Hela denna uppgift är så mycket mera tvifvelaktig,konsekvensändrat/normaliserat som den hvarken af generalen sjelf i hans »relation», eller af Tiburtius omnämnes. så synes generalen i sista ögonblicket hafva varit böjd för ett förtvifladt steg. Han lät den 18 Augusti om aftonen uppställa alla regementerna och förklarade inför deras front, att, alldenstund man numera ej hade någon lemma startsecoursspråk: franskakommentar att vänta från Sverige, ville han följande morgon|85| föra dem mot fienden, som oberedd härpå, borde utan svårighet kunna öfverrumplas. Härpå svarade både officerare och gemene, att de med nöje ville följa sin chef i elden. Men ett oförmodadt hinder qvarhöll alla värjor i slidorna.

18 Midt under öfverläggningarne den 19 Augusti blef det nemligen bekant, att lemma startöfverste Kaulbarskommentar samma dag ankommit med Kongl. Majestäts befallning till grefve Lewenhaupt och general-adjutanten Buddenbrock att inställa sig vid den till Stockholm den 20 Augusti sammankallade riksdagen, för att der göra redo för sina anstalter och krigets gång. Följande dagen på eftermiddagen afreste dessa herrar, midtunder den olyckliga och äfventyrliga ställning, hvaruti armén genom deras lemma startdispositionerkommentar fann sig försatt. Och då de sannolikt icke anade utgången af denna deras färd, undgingo de väl icke ogerna att blifva vitnen och lemma startsakförarekommentar i den katastrof man förutsåg. Befälet öfvertogs af general-majoren Bousquet.

19 Nu underhandlades om kapitulationen, men fiendtligheterna afstadnade icke derföre. lemma startKosacker och husarer gjorde ett anfall på förposterna. Den gamle Bousquet, som så länge begärt att slåss, och som endast af chefernes ifriga föreställningar lät afhålla sig ifrån att attackera fienden, ville ännu begagna detta sista tillfälle, lät kommendera fram kanoner och befallte i hettan en hop infanteriofficerare att stiga till häst och följa sig. Men lemma startaffärenkommentar|57| blef icke långkommentar; fienden svängde hastigt om, drog sig tillbaka, och med ekot af det sista skottet bortdog äfven det sista hoppet att ännu med vapen i hand|86| tillkämpa sig segern eller döden, men i alla händelser äran, hellre än vanäran.

20 Sedan baronerne lemma startWredekommentar och lemma startSparrekommentar samt grefve Horn som lemma startkommissarierkommentar från svenska sidan infunnit sig i det fiendtliga lägret, undertecknades d. 23 Aug. en kapitulation,konsekvensändrat/normaliserat hufvudsakligen af följande innehåll:

21 1) Hela svenskakonsekvensändrat/normaliserat armén, befäl och manskap, civile och militäre, skall med fullt gevär, ammunition och bagage inskeppa sig i Helsingfors hamn, för att utan hinder af fienden till Sverige öfverföras. Allt som ej här på skeppen får rum (kavalleriet m. m.) skall utan hinder och dröjsmål till Sverige befordras antingen öfver Åbo, eller norra vägen öfver Torneå. Personer och egendom respekteras.

22 2) All proviant och förråder, som vid kapitulationen finnas ombord på skeppen, må af Svenskarne medföras. Deremot skola arméns fältartilleri och ammunition, jemte alla i staden befintliga förråder, öfverlemnas åt de ryska kommissarierne, utan att Svenskarne från magasinen i Helsingfors må uttaga mera, än den proviant, som oundgängligen behöfves för transporten. lemma startDet grofva artilleriet behålles af Svenskarne.kommentar

23 3) De tio finska regementerna (12 000konsekvensändrat/normaliserat man) skola äga fritt val att antingen med de öfriga till Sverige öfverskeppas eller qvarstadna i Finland, skingra sig och utan hinder återgå en hvar till sin hemvist. Vapen, hästar och tross skola de öfverlemna till Ryssarne.

24 När dessa vilkor, af ryktet förvärrade, blefvo bekanta i armén, stego förbittringen och oenigheten der till|87| sin höjd. Officerarne, sade man, skulle förbinda sig att icke tjena emot fienden under ett års tid. lemma startMången af dem svor att hellre dö, än att förnedra sig med ett sådant löfte. De finska trupperna isynnerhet skummade af vrede och harm. När officerarne frågade dem, om de ville öfverföras till Sverige, svarade alla som en man, att de ville gå lemma starthem till sina rotarkommentar.kommentar Blott några få af deras officerare, födde Svenskar, anmälde sin önskan att blifva inskeppade. Sorgsna och förbittrade marscherade dessa tappra, men så bedragna och uselt använda regementer med fullt gevär och packning öfver till fiendens läger36)Detta skedde i följande ordning: 1) lemma startlifregementets dragonerkommentar; 2) Karelska dragonerne; 3) Nylands dragoner; 4) Åbo läns regemente; 5) Björneborgs regemente; 6)original: 7) Kymmenegårds regemente; 7)original: 8) Nylands regemente; 8)original: 9) Österbottens regemente;original: regemente: 9)original: 10) Savolaks regemente., hvarest de nedlade vapen och fanor samt åtskildes, för att rotvis aftåga till sina hemorter. »Aldrig –|58| säger lemma startgrefve Hård i sina memoirer – har jag sett ett så bedröfligt uppträde. Också begriper jag ej, hvarföre icke män af heder hellre rådfråga blott sin förtviflan, än underkasta sig en så förnedrande kapitulation.»kommentar37)Memoires d’un Gentilhomme Svedois; sid. 41.

25 Kapitulationsvilkoren uppfylldes punktligt. Den 25 Aug. togs det svenska artilleriet i besittning af Ryssarne och samtidigt inmarscherade 300 af deras grenadierer i Helsingfors, uppställde sig på torget och utskickade poster att besätta magasinerna. Mellan de båda lägren uppstod en liflig kommunikation af nyfikne; de svenske förvånades öfver att finna det ryska lägret så rikligt för|88|sedt med alla behofver; der funnos tillochmed köpmansbodar, i hvilka drefs en handel med alla för tillfället kuranta artiklar. Svenskarne inskeppade sig, men emedan örlogsflottan var borta och många af stadens invånare sökte att med sin lemma startredbarastekommentar egendom komma öfver till Sverige, kunde de små fartyg här funnos, mest lemma startkofferdimänkommentar38)De voro egenmäktigt lemma startkrönte af Lewenhaupt för kronans tjenstkommentar. Ett stort antal sådana hade gått förlorade vid Fredrikshamn, hvarigenom riket sedan belastades med en skadeersättning af 274 483konsekvensändrat/normaliserat daler silfvermynt., icke inrymma alla som ville ombord. Här blef en villervalla och ett gräl utan sans och måtta. lemma startMånga hundrade tunnor lemma startkommissbröd och hafrakommentar vrokos i sjön, på det att fartygen skulle rymma mera folk. Officerarne sålde för rublar sina hästar, som ej kunde medtagas. Denna resa fortfor ock så ömkeligt som den började. En ihållande vestlig vind gjorde att öfverresan till Stockholmoriginal: Stockhom blef nära fyra veckor lång. Hoppackade på de trånga fartygen under regn och blåst, ledo de olyckliga 4 000konsekvensändrat/normaliserat man starka qvarlefvorna af svenska armén, och jemte dem flyktingarne, en obeskriflig nöd under sjöresan. Rödsoten utbrast i de qvafva stinkande skeppsrummenkommentar och bortryckte så många offer, att vid hvarje holme och hvarje hamn, der man ankrade, hoptals döda och halfdöda på landet uppkastades och dels obegrafne, dels blott till hälften öfvermyllade, der qvarlemnades. Så att, utan att räkna de flere tusende, som omkommit på flottan, af alla de 25 000konsekvensändrat/normaliserat man, som för ett år tillbaka segerstolta och ståtliga mot fienden uttågade, knappast 2 500konsekvensändrat/normaliserat man nu återvände i tjenstbart skick, medan många med bruten|89| helsa för lifstiden sedan vankade kring som skuggor på Stockholms gator, tiggande sitt bröd och förbannande Lewenhaupt, hvilken de ansågo som upphofvet till sina och fäderneslandets olyckor. Deras rop uppväckte hämdens känslor i folkets bröst, och offren voro redan utsedda. Lewenhaupt och Buddenbrock blefvo före ankomsten till Stockholm anhållna vid Stocksunds färja och tagne i fängsligt försvar, hvarefter riksens ständer nedsatte|59| en kommission för att pröfva deras handlingssätt och i hvad mån de kunde anses skyldiga till krigets olyckliga utgång.

26 Icke lyckligare var det ringa öfverblifna svenska kavalleriets tåg norra vägen öfver Torneå. lemma startMed 1 200konsekvensändrat/normaliserat hästar gick det under öfverste Freudenfelts befäl genom Tavastland uppåt och anlände slutligen till Wasa, men i så ömkligt skick, genom foderbrist, strapatser och elakt väglag, att mer än två tredjedelar af hästarne under vägen störtade. De öfriga måste öfver vintern qvarlemnas i Wasa och den kringliggande nejden på utfodring, för att med första öppet vatten afhemtas; men knappast 40 af dem kommo sedan till rätta. En annan kavallerifördelning under lemma startryttmästaren Reinekekommentar gick strandvägen från Åbo uppåt och lyckades föra 150 hästar till Torneå, hvilka Freudenfelt sedermera begagnade att mota fiendens ströfpartier i de norra orterna, tills denne raske officer om våren 1743, då han ville gå ut på ett ströfparti, med allt sitt manskap drunknade i drifisen nära Kemi elfs utlopp.kommentar I den österbottniska allmogens traditioner är detta krig bekant under namn af husar-åren, emedan ströfvande ryska husarer här injagade skräck öfver bygderna. Nå|90|gon större regulier krigsstyrka ockuperade icke detta landskap39)I förf:s familj finnes en guldkedja, som under husaråren fanns hängande på en gärdsgård i Österbotten. Den vitnar i sin mån om krigets skräckscener och egendomens osäkerhet..

27 Ingen förvånades mer än Ryssarne sjelfva öfver kapitulationen vid Helsingfors. lemma startNågra ryska officerare betraktade gardets manövrer vid detta tillfälle. Då, säger Tiburtius, vred den förnämsta officern på hufvudet, räckte upp händerna och sade: lemma start»Mein Gott, mit solchen Leute retiriren sie sichspråk: tyskakommentarkommentarlemma startManstein säger: »När svenska armén kapitulerade, var den nära 17 000konsekvensändrat/normaliserat man stark, och Ryssarnes hela styrka under marskalken Lascys befäl öfversteg icke den svenska med mer än 500 man, ty garnisonerna i Fredrikshamn och Borgå, jemte de sjuka, hade till hälften förminskat ryska armén40)General Lövendals fältprest försäkrade Tiburtius att oenighet och jalousi rådde bland de fiendtliga trupperna; att de vid Mendolaks haft för afsigt att uppoffra sitt garde och att de flere gånger bortskickat sitt bagage, när de väntade anfall. Lencqvist anför, att Lascy, som velat angripa svenska armén vid Helsingfors, deröfver kommit i ordvexling med Lövendal,original: Löwendal, som afstyrkte detta, och yttrat: »lemma startSeyd ihr bangespråk: tyska?kommentar» hvaröfver Lövendal blifvit uppbragt och kort derefter tagit afsked ur rysk tjenst.. Man hade kunnat hålla två mot ett, att om Svenskarne ej ingått på dessa skymfliga vilkor och marskalken attackerat dem, hade Ryssarne blifvit slagne, i anseende till Svenskarnes starka position, hvilken de ock haft god tid att|60| befästa. Hela Svenskarnes beteende under detta krig var derföre|91| så besynnerligt och så stridande mot det annars brukliga, att efterverlden skall hafva svårt att dertill sätta tro.»kommentar

28 Undertiden darrade marken i Helsingfors af de ryska kanonernas dån; – när man sparat så mycket krut, kunde väl något offras uppå lemma startsegrenskommentar förherrligande. 90 kanoner, 50 fanor och standarter, hela arsenaler fulla med vapen, stora förråder af alla slag och slutligen, – sedan äfven Tavastehuskonsekvensändrat/normaliserat slott, oförmöget att emotstå den moderna krigskonstens artilleri, hade gifvit sig åt den första ryska trupp – hela Finlands eröfring voro de frukter Ryssarne skördade af kapitulationen i Helsingfors. När marskalken Lascy snart derefter reste till Petersburg, för att aflägga en lyckligare och angenämare räkenskap, än general Lewenhaupt i Stockholm, förebrådde man honom att icke hafva begagnat sig af tillfället att komplett ruinera svenska arméen. Marskalken svarade: lemma startåt en flyende fiende bör man göra en gyllene bryggakommentar. Och kejsarinnan gaf den gamle krigaren rätt.

29 lemma startDen ställning, hvari Sverige och hela riket råkat genom denna förening af olyckor och felsteg, var i sanning förtviflad. Frankrike, dess enda mäktiga bundsförvandt, Frankrike, som för sina egna afsigter retat Sverige till detta krig, hade under vexlande krigslycka den tvetydiga framgång att sätta en lemma startkejsare utan land på Tysklands thron, för att i nästa ögonblick se honom hals öfver hufvud jagas derifrånkommentar. Några tusen dukater, bortkastade utan spår i krigets svalg, några diplomatiska väntjenster, tvetydiga, dubbeltungiga, men i alla händelser utan resultat, detta var allt hvad Sverige från denna sida hade erhållit. Turkiet, på hvilket man räknade, hade redan|92| förrän Svenskarne blefvo färdiga afslutat freden i Belgrad, och när man ville reta Polen till lemma startkonfederationerkommentar mot dess regering och Ryssland, hände sig ej bättre, än att lemma startkaptenen Purgoltkommentar och lemma startItalienaren Bonakommentar, som ditrest med lemma starthemliga instruktioner af grefve Gyllenborgkommentar, blefvo röjda. Purgolt undkom, men Bona blef gripen och tillstod allt, hvarigenom Sveriges intressen på detta håll ledo mera afbräck än vinst.kommentar

30 Från Helsingfors utbredde sig Ryssarne öfver största delen af det vestliga Finland, utan att någonstädes finna allvarsamt motstånd. Sexton galerer och tvenne pråmar lemnades vid Helsingfors samt fem galerer vid Fredrikshamn, för att bevaka kusterna. En del af ryska styrkan aftågade österut till vinterqvarteren; den öfriga marscherade under general Keithkonsekvensändrat/normaliserat till Åbo.

 

 

  1. 33)Efter kapitulationen ansåg Schauman sig icke säker och sökte att öfver Åbo fly till Sverige. Under flykten eftersattes han af fienden och var flera gånger nära att blifva gripen. I Merimasku råkade han oförsedt in bland ett fiendtligt ströfparti, men emedan han låtit vexa sig ett långt grått skägg och hade en skinnpäls på sig, blef han icke igenkänd. Presten på stället utgaf honom för sin lemma startspögubbekommentar och skaffade honom till Kumlinge, der han af Kyrkoherden doldes i tre dygn, tills han kom öfver Ålands haf. lemma startLencqvist,konsekvensändrat/normaliserat beskrifn. öfver Åbo slott i Mnemosynekommentar för år 1823.
  2. 34)lemma startRelation exacte et circonstanciée de la guerre entre la Moscovie et la Suede etc. Utrecht 1742,original: 1742. deloriginal: del. 2kommentar, sid. 116.
  3. 35)Handl. rör. Skand. historia, del 2, sid. 249. Hela denna uppgift är så mycket mera tvifvelaktig,konsekvensändrat/normaliserat som den hvarken af generalen sjelf i hans »relation», eller af Tiburtius omnämnes.
  4. 36)Detta skedde i följande ordning: 1) lemma startlifregementets dragonerkommentar; 2) Karelska dragonerne; 3) Nylands dragoner; 4) Åbo läns regemente; 5) Björneborgs regemente; 6)original: 7) Kymmenegårds regemente; 7)original: 8) Nylands regemente; 8)original: 9) Österbottens regemente;original: regemente: 9)original: 10) Savolaks regemente.
  5. 37)Memoires d’un Gentilhomme Svedois; sid. 41.
  6. 38)De voro egenmäktigt lemma startkrönte af Lewenhaupt för kronans tjenstkommentar. Ett stort antal sådana hade gått förlorade vid Fredrikshamn, hvarigenom riket sedan belastades med en skadeersättning af 274 483konsekvensändrat/normaliserat daler silfvermynt.
  7. 39)I förf:s familj finnes en guldkedja, som under husaråren fanns hängande på en gärdsgård i Österbotten. Den vitnar i sin mån om krigets skräckscener och egendomens osäkerhet.
  8. 40)General Lövendals fältprest försäkrade Tiburtius att oenighet och jalousi rådde bland de fiendtliga trupperna; att de vid Mendolaks haft för afsigt att uppoffra sitt garde och att de flere gånger bortskickat sitt bagage, när de väntade anfall. Lencqvist anför, att Lascy, som velat angripa svenska armén vid Helsingfors, deröfver kommit i ordvexling med Lövendal,original: Löwendal, som afstyrkte detta, och yttrat: »lemma startSeyd ihr bangespråk: tyska?kommentar» hvaröfver Lövendal blifvit uppbragt och kort derefter tagit afsked ur rysk tjenst.

Kommentar

Kommentar

Följetongen »Hertiginnan af Finland» började i Helsingfors Tidningar (HT) den 16 januari 1850 och avslutades den 12 juni. Den omfattade 40 avsnitt. Topelius »Slutanmärkning angående novellen Hertiginnan af Finland» ingick i HT den 15 juni (den återges in extenso nedan). Där aviserar han en reviderad bokupplaga, som skulle utkomma till midsommar. I själva verket blev boken klar först i augusti. Utgivningen sköts upp till julhandeln; en annons om Hertiginnan af Finland ingick i HT den 16 november 1850. Närmare om tillkomsten och utgivningshistorien i inledningen, stycke 97 och 111 ff. Något manuskript föreligger inte. – Censor för Helsingfors Tidningar när följetongen ingick var professorn i filosofi G. F. Aminoff, censor för bokupplagan professorn i grekisk litteratur N. A. Gyldén. I »Helsingfors Tidningars Krönika» för 1850 (244. 136) antecknade Topelius under »Utströks» den 23 januari: »Ett stycke ur hertig. af Finland, innehållande en alldeles faktisk exposé af Kejsarinnan Elisabeths manifest d. 18 Mars 1742.» I bokupplagan ingår en »exposé» (kap. »Fredrikshamn», stycke 21), antingen den strukna eller en ändrad version. Den 5 mars bokför Topelius strykningen »Häraf ser man att den blinda lydnaden, ehuru den säkraste, icke alltid är den bästa.» Meningen finns inte i bokupplagan – möjligen stod den efter episoden med länsman Guzeus som delade ut spannmålen till bönderna i stället för att bränna den (kap. »Fredrikshamn», stycke 18).

Skillnaderna mellan följetongen och bokupplagan blir belysta i inledningen, i avsnittet »Från romantiserad berättelse till historisk skildring». Strykningar i följetongen, tillägg i bokupplagan och andra ändringar på ordnivå finns i variantförteckningen på s. 383–406 i den tryckta utgåvan. En fullständig redovisning av varianterna finns i den digitala utgåvan.

År 1880 utkom Hertiginnan af Finland i Vinterqvällar, då grundligt omarbetad av författaren. (Denna version utkommer senare i utgåvan ZTS.)

Med undantag för förordet och den historiska delen utkom Hertiginnan af Finland i finsk översättning av Tuomo Luhtonen 1874 med titeln Suomen Herttuatar. Romanimainen kertomus vv. 1741–43 sodan ajalta. Senare översättningar till finska och översättningar till andra språk är baserade på Topelius bearbetning av Hertiginnan af Finland för Vinterqvällar (1881) eller den av Valfrid Vasenius förkortade versionen för Samlade skrifter – Vasenius har inte tagit med Topelius förord för upplagan 1881.

I punktkommentarerna ges hänvisningar till Topelius källor och ålderdomliga ord förklaras. Om historiska händelser och historiska personer ges kortfattade upplysningar, där det är möjligt.

Personerna i den senare delen av verket ska uppfattas som fiktiva, även om Topelius källor gjorde det möjligt för honom att använda namn på historiska borgare, akademiska lärare, präster och andra myndighetspersoner. Att familjen kallas Mercken i följetongen beror på att Topelius första källa har denna oriktiga form. Kvinnorna i verket är bara staffagefigurer till Eva Merthen och ska genom kontrastverkan få henne att framstå som ännu mer vacker, intelligent, slagfärdig, tilldragande, snabb, djärv, modig, bildad, älskvärd, dansant och småningom också rådigare, klokare och värdigare. De kvinnliga medlemmarna i den historiska familjen Merthen har bidragit med sina namn. Waapuri har Topelius hittat i formen Valborg i ett rättegångsreferat och sedan förfinskat. De andra (Mina Seyton och de äldre: Forselia, Hassel, Calonia) bär släktnamn som förekom i Åbo på 1700-talet eller kunde ha gjort det. – I förra avdelningen av Hertiginnan af Finland, d.v.s. den historiska delen, kursiveras namn när de förekommer första gången. Detta återges i utgåvan.

Några verk återkommer ofta i kommentaren: Sverige, under Ulrica Eleonora och Fredric I, eller ifrån 1718 till 1751. Efter den, af framledne Hans Exellens, Riks-Rådet Herr Grefve Gustaf Bonde författade handskrift med ett Tillägg om fredsunderhandlingarna i Åbo 1741–1742, af R. R. Gr. H. Cedercreutz, Stockholm 1821; Fredrik Cygnæus, Stycken ur en Teckning af Finska Kriget åren 1741 och 1742 med den vidtberömda Philosophiska Facultetens vid Kejserl. Alexanders-Universitetet i Finland tillåtelse till offentelig granskning framställde, Helsingfors 1843; Erik Gustaf Geijer, Teckning av Sveriges tillstånd och av de förnämsta handlande personer under tiden från konung Karl XII:s död till konung Gustav III:s anträde av regeringen, Samlade skrifter, Sjätte delen, Stockholm: Norstedts 1927 [orig.uppl. 1838 i Svenska Akademiens handlingar]; Mémoires historiques, politiques et militaires sur la Russie, Contenant le principales Révolutions de cet Empire, & les Guerres des Russes contre les Turcs & les Tartares; avec un Supplément qui donne une idée du Militaire, de la Marine, du Commerce, & c. de ce vaste Empire. Par Le Général de Manstein, Nouvelle Edition, augmentée de Plans & de Cartes; avec la vie de l’Auteur, Tome II, Lyon: Jean-Marie Bruyset M.DCC.LXXII [1772] och [Tiburtius Tiburtius], Historia om Finska Kriget åren 1741 och 1742, Stockholm 1817. Till dem hänvisas med korttitlar: Bonde, Sverige under Ulrica Eleonora 1821, Cygnæus, Stycken ur en Teckning 1843, Geijer, Teckning av Sveriges tillstånd 1927, Manstein, Mémoires historiques II och Tiburtius, Historia om Finska Kriget 1817.

Slutanmärkning angående novellen Hertiginnan af Finland (HT 15/6 1850)

Den med oss nära lierade författaren till den längsta novell, som någonsin tröttat en finsk tidningsläsares tålamod, har anhållit om plats för följande rader. När jag talat i fem månader, säger han, skall den gunstige läsaren, och framförallt den sköna läsarinnan, icke vägra att låna mig ett benäget öra i fem minuter.

Ja, novellen har blifvit för lång för en liten tidning. Ett af de tu: intresserar man sig för berättelsen, så förtretas, uttröttas och utledsnas man af så lång väntan med en half eller en hel veckas uppehåll, berättelsens trådar hållas ej tillsamman i minnet, man läser idel bitar och ingenting helt. Är man åter likgiltig för ämnet, då läser man en eller annan bit, när så faller sig, och det öfriga är som om det icke funnes. Följetongen och den ständiga afklippningen inleda ochså författaren i frestelsen att för hvarje gång gifva något pikant, som kunde uppehålla läsarens mattade intresse; menniskan är svag: det hela kan lätt blifva hvad konstmakarne sätta öfverst på sina affischer: Fünf und zwanzig physikalische Kunststücke.

Huru det må vara, vågar jag likväl tro, att det icke är »hertiginnan», som är för lång, utan tidningen, som är för kort. Hvilket ämne för en skildring, mångfaldt rikare och mångfaldt längre än min! Jag ville ha unnat detta ämne åt Walter Scott: han skulle deraf ha gjort ett odödligt mästerverk i tre eller fyra band. Mångskrifvare, såsom Dumas, skulle deraf ha gjort ett arbete i tolf volumer. Skada på det stora ämnet, att det fallit på en så liten hand.

Jag tillstår, att när jag fick den första uppränningen dertill i några få rader af Lencqvist uti hans beskrifning om Åbo slott, häpnade jag vid den storartade anblicken af tvenne så ädla och sköna personligheter, som Keith och hans hertiginna, af ödet sammanförda midt under kanondundret af ett genom sin omätliga vanära förfärligt krig och midt uti en af passioner våldsamt gäsande tid. Med skygg hand samlade jag de spridda dragen, som under loppet af ett sekel fallit i en nästan fullkomlig glömska, och ju mer jag lyckades samla, desto större och upphöjdare syntes mig anblicken af den vida berömde fältherren, som från höjden af sin ära och sin aristokratiska ställning böjer sig ned till en ringa flicka, som, icke mindre stor än han, försakar allt, ända till det högsta, ända till rykte och heder, för att tillhöra den utmärkta man hon älskade. Materialerne, i början sparsama, blefvo efter hand rikare. Välvilligt gifna meddelanden af åldrige landsmän, för hvilka jag här onämnda aflägger min varmaste tacksägelse och hvilka för ett halft sekel tillbaka hört denna på sin tid ryktbara händelse berättas af samtida, satte mig i tillfälle att indraga en mängd verkliga detaljer i diktens väfnad. Slutligen lyckades jag genom en lika utmärkt välvilja erhålla tvenne sällsynta biografier af Keith, hvilka båda med synbart intresse och aktning omnämna hans sköna väninna och sålunda gifva historiens bekräftelse uppå traditionens erinringar.

Dessa efterhand tillkomna upplysningar hafva emellertid låtit mig inse, att både detaljer och plan i vissa delar icke motsvarat verkligheten. Så har jag, att börja med, förledd af en oriktig uppgift hos Lencqvist, felskrifvit sjelfva hufvudpersonens namn. Namnet Mercken skrefs icke så; magistratens i Åbo protokoller för 1743 omnämna politieborgmästaren och assessoren Carl Merthen, hvilken afled samma år; protokollerna för 1759 jungfru Catharina Märthen; för 1762 enkan Christina Märthen och för 1765 jungfru Anna Märthen. Der synes tillochmed, som hade namnet ursprungligen skrifvits med accent på e, Merthén, ehuru den sedermera bortfallit. Keiths tyska biografer tillägga ett s och skrifva Merthens, hvilket skrifsätt troligen antogs efter Evas bosättning i Tyskland och, som redan nämndes, ännu i dag återfinnes i ryska arméns officersrullor, utan att jag vågar bestämdt försäkra det för öfrigt ganska troliga, att personer med detta namn (nu Kurländare) äro direkta afkomlingar af Keith och vår hertiginna. För konseqvensens skull har jag till slutet bibehållit det första skrifsättet, men kommer att i andra upplagan ändra det till Merthen, utan accent. Borgmästarens förnamn uppgafs i början oriktigt som Erik, hvilket sedan rättades. Äfven bör nämnas, att Evas syster icke hette Helena, utan Catharina, och var yngre än hon. Hennes broder Jonathan tillhör hel och hållen dikten; åtminstone har jag ingenstädes funnit honom omtalad. Verkliga äro, bland andra, namnen Wechter, Heldt, Lütke, m. fl. som i berättelsen förekomma.

Vigtigare äro de anmärkningar, som kunna göras mot berättelsens plan, jemförd med verkligheten. Uppfostrad af ärbara föräldrar och i en tid med stränga, ja alltför stränga begrepp om sedlighet, måste en så högsint personlighet, som Eva Merthen – jag vill redan kalla henne så – icke utan inre strid och under mäktigt inverkande förhållanden hafva prisgifvit sitt rykte åt en hel samtids oblida omdömen. Man kunde tro, att lättsinne och praktlystnad förledt henne till det första afsteget, hvilket hon sedan genom sitt ädla och barmhertiga handlingssätt sökt bringa i förgätenhet. Och jag medger, att de traditioner jag har af ännu lefvande personer i Åbo gifva grundad anledning till denna tro. Men en sådan uppfattning, ensidigt fasthållen, ger ingen sannt motiverad utveckling af en så ädel karakter, som hennes af otaliga intyg afskildras, och berättelsens tendens af sedemålning skulle derigenom totalt förfelats. Jag har derföre sökt förena denna åsigt med en annan mera psykologiskt sann, i det jag från början låtit hexans spådomar utså i hennes själ drömmen om en lysande framtid, hvarefter sedan hennes tids pedanteri och skoningslösa förkastelsedom, äfven öfver det oskyldiga, steg för steg aflägsnat henne från hennes naturliga ställning och med våld inkastat henne i ett förhållande, hvilket man har rätt att anse som vanärande, och mot hvilket hennes sedliga känsla länge med bäfvan kämpade. Fördomar och trots, grymt förtal och moraliskt nödtvång, se der de motiver jag trott mig böra söka, för att framställa händelsen i dess rätta dager, och jag har dervid lemnat dikten friare spelrum, än jag annars skulle hafva tillåtit mig. Slutet försonar allt, och jag hade blott önskat att kunna detaljera det, likasom det öfriga. Det var för mig en stor frestelse att skildra Eva Merthen äfven i den sednare lysande perioden af hennes lif vid Keiths sida, der man helt nära hörde sjuåriga krigets åskor rulla. Men jag har trott mig böra försaka nöjet af denna skildring, för att icke förlänga en berättelse, hvilken törhända mången läsare redan funnit alltför lång.

Krigshistorien, ehuru nödvändig för att komplettera berättelsen och sjelf af den kompletteras, bildar en alltför oformlig episod, sådan den här har framställts. Både denna och andra anledningar hafva låtit det synas mig önskvärdt att kunna gifva läsaren vår berättelse som bok.

Jag tar mig derföre friheten avertera dem som möjligen intressera sig derför, att »Hertiginnan af Finland», omarbetad och med krigshistorien skild för sig, utkommer till midsommar i en volym om 13 à 14 ark.

Och härmed slutar jag, betygande den benägna läsarinnan och läsaren min synnerliga erkänsla för gunstigt tålamod. Skulle icke hertiginnan alltför omildt bedömas, torde väl hända, att vi framdeles ännu engång träffas på finsk botten, under försöket att mana i ljuset framfarna dagars ädla skuggor, redan till hälften bortskymda af seklernas natt.

Bibliografi

Recensioner i Bore 24/11 1850; Elmgren, Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning nr 12 1850; Morgonbladet 16/12 1850. Ekelund, »Topelius och hans samtid» 1969, s. 194; Estlander, »Topelius som historiker. Studier och reflexioner» 1918, s. 127 ff. och 147; Hatavara, Historia ja poetiikka Fredrika Runebergin ja Zacharias Topeliuksen historiallisissa romaaneissa 2007, passim; Klinge, Idyll och hot 2002, passim; Klinge, Suomalainen ja eurooppalainen menneisyys 2010, passim; Lagerlöf, Zachris Topelius 1920, s. 312; Lappalainen, »Zacharias Topeliuksen Hertiginnan af Finland -romaanin variantit ja niiden suomennokset» 2007, s. 89 f.; Lehtonen, »Brasaftnar i vindskammaren» 1997, s. 90 (på finska: »Takkailtoja vinttikamarissa» 2002, s. 125); Lehtonen, »Topeliuksen romaanit ja novellit» 2002, passim; Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 241 f.; Schoolfield, »National Romanticism – A Golden Age?» 1998, s. 337; Vasenius, »Ur ett lif i sång och saga» 1888, s. 13; Vasenius V, passim; Vest, Zachris Topelius 1905, s. 186 f.; Warburg, Illustrerad svensk litteraturhistoria IV:I 1915, s. 470; Wrede, »Zachris Topelius – barnatro och fosterland» 1999, s. 324 f.

Punktkommentarer

stycke – textställe – kommentar

1–5 Det Helsingfors [...] der belägen brunn. För beskrivningen av Helsingfors på 1740-talet har Topelius använt Henrik Forsius två avhandlingar »Om stapelstaden Helsingfors» från 1755 resp. 1757, utgivna av F. J. Rabbe i tidskriften Suomi 1842. Forsius står till tjänst med namn och upplysningar om Kasaberget, d.v.s. Ulrikasborg som var under uppbyggnad 1755, avrättningsplatsen på Broberget (med påbörjade försvarsanläggningar), ­tullarna (uppbörden skedde vintertid vid hamnen p.g.a. att trafiken gick över isen). Forsius beskriver kyrkan, det påbörjade huset för trivialskolan, rådhuset, placeringen av landshövdingskansli resp. trivialskola i privata hus, och den utmärkta källan (inte brunn) på Kampen. Jämfört med följetongen har Topelius korrigerat flera detaljer, se variantvisningen.

1 skans här: försvarsanläggning.

1 artilleri-laboratorium laboratorium för framställning av artilleriammunition.

1 bestreds handhades.

1 tullnären tulltjänstemannen.

2 nuvarande Salingres och Kiseleffska husen Alexandersgatan 26 och 28.

2 låg rådman Huuks gård [...] tvenne våningar Gator och gårdar i det gamla Helsingfors utplånades när de stod i vägen för den nya stadsplanen från 1812. Med hjälp av de summariska uppgifterna i Forsius dissertationer försöker Topelius åskådliggöra stadsbilden. Uppgiften om två eller tre stenhus återgår på Forsius: »För närvarande [1755] finnas endast 3:ne stenhus» (»Om Stapelstaden Helsingfors. Förra Delen» 1842:3, s. 28).

3 bombfria bombsäkra.

3 disputera en hel flotta inloppet försvara inloppet mot en hel flotta.

4 ryktbart genom Gustaf Adolfs riksdag år 1616 Ryktbarheten är relativ och lokal; kungen hade sammankallat ständerna i Finland till en lantdag, d.v.s. ett regionalt möte, inte ett riksomfattande (Villstrand, Riksdelen 2009, s. 154).

5 appartinentier tillhörande (anläggningar).

7 Major Schauman [...] lät nedstöta honom Uppgifterna om Schauman på rekognoscering och de sex kompanierna kosacker enligt Lewenhaupts Relation, s. 286. Uppgifterna om vildsint lynne (»en gruflig tyran på de arma fångarne»), kula i halsen och tre värjstyng samt pardon finns i Tiburtius, Historia om Finska kriget 1817, s. 123.

7 fanor här: kompanier.

7 brigadieren Krasnascheff brigadchefen Ivan Matvejevitj Krasnosjtjjokov (1672–1742).

7 kameler Tiburtius, Historia om Finska kriget 1817, s. 123 preciserar: »rödbruna Cameler»; flera av de ryska regementena hade före fälttåget till Finland deltagit i kriget mot Turkiet och använde sig av kameler.

8 kapten Tersmeden Sjöofficeren Carl Tersmeden (1715–1797), senare mest känd som memoarförfattare, var kaptenlöjtnant 1741. Topelius källa har inte gått att identifiera.

8 Tscherkesser Tjerkesser eller circasser, sammanfattande etnisk benämning på flera kaukasiska folk.

8 ryske generaladjutanten von Essen [...] Lappviken Uppgifterna om von Essen, som inte har gått att identifiera, bomb i ryska lägret och uppställningen i slagordning enligt Tiburtius, Historia om Finska kriget 1817, s. 124 f.

8 linier led.

9 lekverk här: bagateller.

9–10 enligt Mansteins ord [...] Helsingfors.» Citatet i stort sett ordagrant översatt och återgivet, Manstein, Mémoires historiques II, s. 253 ff.

10 praktikabel framkomlig.

11 frisedlar troligen passersedlar.

12 lemnad i sticket af flottan Se nedan, stycke 14.

12 skickade Österbottens regemente [...] galererna Jfr Tiburtius: »Sex hundra man af Svenska Arméen Commenderades till Galer-flottan, som hotade att gå hem.» Historia om Finska kriget 1817, s. 127.

12 Hästnäs landet [...] Willinge sund öster om Helsingfors.

12 soutenera bistå, efter fra. soutenir.

13 Nyslott [...] fritt aftåg med svenska armén efter Rélation exacte et circonstanciée 1742, s. 114 (Nyslott) och 116 f. (brevet) samt Bonde, Sverige, under Ulrica Eleo­nora 1821, s. 168 – så när som på detaljerna om kapitulationen.

13 proponerade föreslog.

14 Kavalleriet led [...] bränsle. Efter Tiburtius, Historia om Finska kriget 1817, s. 125 f.

14 Truppernas mundering [...] sjukligheten fortfor Jfr kap. »Fredrikshamn», stycke 8: »Den skönaste trupp i svenska armén var lifgardet. Nymunderad, frisk […]».

14 Det värsta af allt [...] dragit sig undan Manstein meddelar att »svenska flottan, som hade varit extremt utsatt för sjukdomar, såg sig inte i stånd att handla och drog sig tillbaka till [Carls]Crona» (Manstein, Mémoires historiques II, s. 255).

14 amiralen Mischukoff Zacharij Danilovitj Misjukov (1684–1762).

15 idkeliga oupphörliga, ideliga.

16 Men krigsrådet [...] propositioner. Sakuppgifterna återges efter Bonde, Sverige, under Ulrica Eleonora 1821, s. 168; det är Bonde som använder ’krigsrådet’, de värderande formuleringarna är Topelius.

16 Majoren grefve Horn Adam Horn af Ekebyholm (1717–1778), major vid Västgöta kavalleriregemente.

16 affärdades avsändes (i ett uppdrag).

17 secours (fra.) hjälp.

18 öfverste Kaulbars Johan Fredrik von Kaulbars (1689–1762).

18 dispositioner planer, anordningar.

18 sakförare här: ledare.

19 Kosacker och husarer [...] lång Uppgifterna om anfallet och Bousquets stridsvilja enligt Tiburtius, Historia om Finska kriget 1817, s. 127, som fortsätter: »ropade med ifver på en hop Infanterie-Officerare, att de skulle stiga till häst och göra sig följe: men de ursäktade sig, att de hade inga hästar».

19 affären striden.

20 Wrede Översten, generalkrigskommissarien Fabian Wrede af Elimä (1694–­1768).

20 Sparre Friherre Fredric Henric Sparre (1691–1764), överstelöjtnant vid livgardet.

20 kommissarier ombud.

22 Det grofva artilleriet behålles af Svenskarne. Det överläts till de ryska trupperna (Bonde, s. 170; Tiburtius, s. 128).

24 Mången af dem [...] sina rotar. Jfr Tiburtius: »Alla Officerare rådfrågades […] de fleste svarade: att de heldre ville dö, och slåss till sista man, än ingå ett så nesligt accord» (s. 128), resp. »alla svarade att de ville gå hem», om soldater vid Åbo läns infanteriregemente (s. 131).

24 hem till sina rotar hem. Roten (ett varierande antal hemman) var den enhet som underhöll en soldat i fredstid, genom att förse honom med ett torp att bruka. Jfr nedan: »för att rotvis aftåga till sina hemorter».

24 grefve Hård i sina memoirer [...] kapitulation.» Johan Ludvig Hård av Seger­stad (1719–1798), Mémoires d’un gentilhomme Suédois écrits par lui même dans sa retraite, l’année 1784; memoarerna utkom i Berlin 1788. Topelius återger textstället förkortat (se inledningen, not 113).

25 redbaraste värdefullaste.

25 kofferdimän handelsfartyg.

25 Många hundrade tunnor [...] stinkande skeppsrummen Efter Tiburtius, Historia om Finska kriget 1817, s. 136, rödsoten s. 139 och den utdragna resan s. 136–147.

25 kommissbröd och hafra grovt, svart bröd för arméns behov och havre.

26 Med 1 200 hästar [...] utlopp. Efter Bonde, Sverige, under Ulrica Eleonora 1821, s. 171 ff.

26 ryttmästaren Reineke Peter Reineke vid Livregementet (1691–1768).

27 Några ryska officerare [...] sie sich!» Tiburtius, Historia om Finska kriget 1817, s. 131.

27 »Mein Gott, mit solchen Leute retiriren sie sich!» (ty.) Min Gud, med sådant folk retirerar de! Historia om Finska kriget 1817, s. 131.

27 Manstein säger: [...] sätta tro.»Mémoires historiques II, s. 257 f.

28 segrens parallellform till segerns.

28 åt en flyende [...] brygga Efter Bonde, Sverige, under Ulrica Eleonora 1821, s. 174.

29 Den ställning [...] än vinst. Det summerande och värderande stycket är ett slags pendang till orienteringen i första kapitlet: Sverige och partierna, stycke 1–13.

29 kejsare utan land på Tysklands thron [...] derifrån Kurfursten Karl Albert av Bayern (1697–1745) gjorde anspråk på kejsarvärdigheten som innehades av Habsburgarna och lyckades med fransk hjälp bli vald till tysk-­romersk kejsare (Karl VII) i februari 1742, men Österrike ockuperade Bayern samma år och Karl kunde efter hjälp av Preussen återvända dit först 1744.

29 konfederationer förbindelser, förbund.

29 kaptenen Purgolt Christoffer Henrik Purgoldt (ca 1691–1757), kapten vid Drottningens livregemente 1741 (Adam Lewenhaupt, Karl XII:s officerare 1921, s. 524).

29 Italienaren Bona italiensk överstelöjtnant i polsk tjänst.

29 hemliga instruktioner af grefve Gyllenborg Carl Gyllenborg (1679–1746) var kanslipresident (ungefär motsvarande statsminister) 1739–1746.

Fotnot spögubbe kyrkvaktare.

Fotnot Lencqvist [...] Mnemosyne Numret för augusti 1823, sp. [222] f.

Fotnot Relation [...] del 2 (fra., pro Rélation) denna enligt titeln noggranna och detaljerade skildring av kriget stöder sig främst på ryska källor. Titeln är korrekt återgiven.

Fotnot lifregementets dragoner Livdragonregementet, uppsatt i Åbo och Björneborgs län och inte att förväxla med det ofta omnämnda Livregementet.

Fotnot krönte af Lewenhaupt för kronans tjenst belagda med embargo för kronans räkning.

Fotnot Seyd ihr bange? (ty.) Är ni rädd?

 

Faksimil