Till Gustaf Adolf Montgomery

Lukuteksti

|79||64|

Till Gustaf Adolf Montgomery.

(8 Juni 1860.)

Fyll ditt glas, låt drufvan blöda

Lif för lif och blod för blod!

Låt det frusna hjertat glöda,

Blixtrande af ungdomsmod!

5Lyft din blick mot ärans höjder,

Storma hurtigt segerns brant!

Midti dagens bleka fröjder

Står lemma startvon Döbelnskommentar adjutant.

Fyll ditt glas för det förgångna!

10Hjelteskuggorna stå opp,

Icke mer af grafven fångna,

Icke väsen utan kropp,

Icke stapplande och brutna,

Tiggande vid tidens dörr,

15Nej, så stolta, lifomgjutna,

Unga, segrande, som förr.

Han, som då, när Sandels bjöd det,

Genom tusen dödar red

Och såg lemma startDunckerkommentar slåss mot ödet

20I den sista strid han stred;

Han är här, och töcknen falla

lemma startFrån den femte Julis natt.kommentar

Hatten af, kamrater alla,

För lemma startMontgomerys skjutna hatt!kommentar

|80|

25Det var han, som, främst i lemma starttêtenkommentar,

Ristade på häfdens blad

Dessa dar, då verkligheten

Var en blodigt skön ballad.

Han har murat grund för sången,

30Han har lemma starthägnatkommentar kämpens grift,

Han har lärt, att undergången

Var den stoltaste bedrift.

|65|

Och ur häfden återklingar

Ett bepansradt minne än.

35Det gaf diktens örn dess vingar,

Det blef kärt för Finlands män.

Hvad än tidens sköte föder,

Med ett sådant minne, – nej,

lemma startDetta folk kan falla, bröder,

40Men förnedras kan det ej!kommentar

Han är här. Vår luft han andas

Än en kort, en flyktig stund;

Femtiåra minnen blandas

I den brådskande sekund.

45Detta hjerta, skont af tiden,

Skont af väpnadt ödes hand,

Klappar än, som förr i striden,

För sitt gamla fosterland.

Född med lemma startärfda krigardygder,

50Med ett namn af oblekt glans,kommentar

Har han odlat fredens bygder;

Äfven der blef segern hans.

Hur än lemma starttiden trummat taktenkommentar,

Stod han främst i ljusets led,

|81|

55Och att slåss mot öfvermakten,

Det förblef hans gamla sed.

Derför, när med oböjd hjessa,

Blott helt litet snö derpå,

Du kom hit, att gästa dessa

60Klippor, som dig lika stå,

Trofast vi kring dig oss samle,

Kärt och högt dig helse vi:

Skål för dig, du ädle, gamle

Riddersman Montgomery!

65Veteran med ynglingshjertat,

Det, som ingen tid förstämt,

|66|

Det, som ingen krutrök svärtat,

Intet haf från oss har skrämt,

Låt oss än din hand få trycka,

70Och känn Finlands hand i vår!

Detta land ber för din lycka,

Signar dina silfverhår.

Fyll ditt glas, låt drufvan blöda

Lif för lif och blod för blod!

75Låt det frusna hjertat glöda,

Blixtrande af ungdomsmod!

Lyft din blick mot ärans höjder!

Storma hurtigt segerns brant!

Midti dagens bleka fröjder

80Står von Döbelns adjutant.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Ett manuskript är känt, daterat Borgå 6 juni 1860. Dikten trycktes i Åbo Underrättelser 12/6 1860. Samma version ingår i Montgomerys egen beskrivning av resan till Finland, publicerad i Historiska och litteraturhistoriska studier 7 (1931, s. 133 ff.). – J. J. Wecksells hyllningsdikt skriven med anledning av Montgomerys besök i Åbo publicerades i ÅU 14/6 1860.

    Gustaf Adolf Montgomery (1791–1861) föddes i Kemi och deltog i 1808-1809 års krig. Han tillhörde J. A. Sandels brigad och blev 1809 G. C. von Döbelns adjutant. Efter att de finska förbanden upplösts bosatte han sig i Sverige. Av Montgomerys verk är Historia öfver kriget emellan Sverige och Ryssland, åren 1808 och 1809 (1842) det mest betydelsefulla och har betraktats som Runebergs huvudkälla till Fänrik Ståls sägner, vilket också Topelius anknyter till i sin dikt (vers 29, 35–36).

    Montgomery besökte Helsingfors våren 1860 med anledning av universitetets promotion och hälsades som en hjälte. Han besökte Runeberg i Borgå den 6–7 juni tillsammans med bl.a. professor J. J. Nordström och Topelius, som beskriver Montgomerys Finlandsbesök som ett triumftåg (2004, s. 36). Den 9 juni, inför avfärden, hölls en middag för honom hos J. V. Snellman då dikten upplästes. Montgomery betecknar föga förvånande Topelius »ytterst snillrika och av alla enthusiastiskt berömda avskedsverser» som kvällens mest »högtidliga och märkvärdiga» tilldragelse (1931, s. 133).

    Dikten skrevs i en tid när Fänrik Ståls sägner var på allas läppar och svärmeriet för veteranerna blomstrade. Topelius verser ansluter sig helt till denna fosterländska anda (Nyberg s. 325). De omnämnda hjältarna, Döbeln, Sandels och Duncker, besjungs i Fänrik Ståls sägner, en hedersbetygelse som Montgomery innerligt önskade sig och som Runeberg uppges ha gett muntligt löfte om vid besöket (Montgomery 1931, s. 129).

    Versen är fyrtaktig och trokeisk med rimflätningen AbAbCdCd. – I manuskriptet anges att dikten kan sjungas till melodin »Fröjd i hjertan och pokaler», d.v.s. H. A. Neithardts tonsättning av Schillers dikt »An die Freude», som i svensk översättning av Carl Gustaf Leopold var en populär studentsång.

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    8 von Döbelns Georg Carl von Döbeln (1758–1820), friherre, generallöjtnant (1813) och krigshjälte.

    19 Duncker Joachim Zachris Duncker (1774–1809), officer.

    22 Från den femte Julis natt. I slaget vid Hörnefors den 5 juli 1809 förde Montgomery Dunckers sista ord till Sandels. Runebergs dikt »Den Femte Juli» skrevs för »den dag, då Duncker dog» (SS V, s. 46–51).

    24 Montgomerys skjutna hatt! Montgomery fick en kula i hatten i Hörnefors.

    25 têten täten; ålderdomlig, ännu inte försvenskad stavningsvariant.

    30 hägnat bevarat.

    39–40 Detta folk kan falla [...] förnedras kan det ej! Jfr Runebergs »Fänrik Stål»: »Jag såg ett folk, som kunde allt / Blott ej sin ära svika. / Jag såg en här, som frös och svalt / Och segrade tillika» (SS V, s. 9).

    49–50 ärfda krigardygder, / Med ett namn af oblekt glans, Montgomerys far, farfar och farfarsfar var militärer.

    53 tiden trummat takten Montgomery började, liksom fadern, sin militära bana som trumslagare, vilket han gärna framhöll (jfr Topelius 1922, s. 211).

    Bibliografi

    Asker, »Montgomery, Gustaf Adolf», SBL; [Montgomery], »G. Montgomerys egenhändiga beskrifning öfver sin resa till Finland 1860», HLS 7, 1931, s. 97–160; Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 325; [Runeberg] SS V, s. 8 f. och 46–51, samt SS XIV, s. 16, 80, 125; Topelius, Finlands krönika 1860–1878 2004, s. 35 ff., Självbiografiska anteckningar 1922, s. 211 f.; Vasenius VI, s. 272

    Faksimile