Lund

Lukuteksti

|108|

Lund.

Så skön är ej i klippors skygd

En fjärd med solsken på,

Som Sverges gröna Lundabygd,

När ax i blomma stå,

5När lätt för aftonvindens fläkt

Den vida slätten gungar täckt

Och näktergalen slår

Sin drill i nordens vår.

Hit längtar friden till sitt bo

10Från lifvets vilda lek;

Här lägger stormen sig till ro

I lummig bok och ek.

Kastanjen skuggar vandrarns stig,

Och smidig murgrön flätar sig

15Med ros och blommig hägg

Kring trefna hyddans vägg.

Det öga, som har sett sig trött

På nordens ödemark,

Det hvilar ljuft, af odling mött,

|87|

20På kullar, fält och park.

När sakta mullrar långtifrån

Ett sömnlöst verldshafs tunga dån,

Ler lemma startsundetskommentar silfverband

Vid horizontens rand.

|109|

25Som öar ur ett ändlöst haf,

Stå hvita gårdar fram!

Mot himlen tecknas tornen af

Vid gula vägars damm.

Högtidlig, som en bautasten

30På åtta seklers grafvar ren,

Står mäktig lemma startDômenkommentar qvar

Från lemma startfordna jättedarkommentar.

Och här inviger tankens makt

Sitt segrande banér,

35Här samlar sig dess unga vakt

Kring lemma startdiktens kung Tegnérkommentar.

Här står han, efterverldens gäst,

Prometheus, vid klippan fäst,

Högrest och kopparhård,

40I ljuflig lemma startLundagårdkommentar.

Nu hvila i kastanjens skygd,

Du trötte vandringsman!

Så grön, som Sverges Lundabygd,

Är ingen, ingen ann’,

45När lätt för aftonvindens fläkt

Den vida slätten gungar täckt

Och näktergalen slår

Sin drill i nordens vår.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Inget manuskript är känt.

    I maj 1868 firade Lunds universitet 200-årsjubileum och professorerna L. L. Lindelöf och Topelius representerade tillsammans med några studenter universitetet i Helsingfors. Emilie Topelius följde också med på resan. Festen varade i tre dagar med middagar, baler, musikprogram och fyrverkeri. Topelius summerar sina intryck till modern Sofia: »Alltsammans var lyckadt och gynnades af herrligaste sommarväder, ty vi äro här som i södern, minst en månad före den öfriga norden: när vi kommo hit, stod rågen i ax den 26 Maj, syrener, hagtorn, rosor m.m. stodo i full blomma, och luften är som i Juli. […] I går afton voro vi att promenera i månskenet på Lunds vallar – der är utmärkt vackert – och näktergalen sjöng för oss och den stora skånska slätten låg halfdunkel framför oss» (31/6 1868).

    Klinge framhåller att dikten ska läsas mot bakgrund av de händelser som hade präglat Finland det senaste året. Våren och hösten 1867 var ovanligt kalla och skörden förstördes (jfr »Septembernatten 1867», s. 33–41). Stora svältande skaror drev runt, epidemier spreds och dödligheten var stor. Mot denna »ödemark» kontrasterar det rika, lummiga skånska landskapet (v. 17–20, 41–42; 2004, s. 327 f.).

    Versen är jambisk med taktschemat 4–3–4–3–4–4–3–3 och rimflätningen ababccdd.

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    23 sundets Öresunds.

    31 Dômen Lunds domkyrka från 1100-talet.

    32 fordna jättedar syftar på legenden om jätten Finn som byggde upp Lunds domkyrka och som i vredesmod tog en pelare med sig när munken kom på hans namn; Topelius återger den i föreläsningarna (25/10 1862).

    36 diktens kung Tegnér statyn över Esaias Tegnér restes 1853 på Tegnérsplatsen invid Lundagård.

    40 Lundagård park mellan domkyrkan och gamla botaniska trädgården; stadens historiska centrum.

    Bibliografi

    Klinge, Idyll och hot 2004 s. 324–327; Topelius, Föreläsningar i historia och geografi ZTS XV, 25/10 1862; Vasenius IV, s. 330–336, 524

    Faksimile