7. Krigets slut. Freden

Lukuteksti

|61|

7. Krigets slut. Freden.

1 Det stora lemma startdrama’tkommentar var utspeldt i Helsingfors och hade med detsamma förlorat sitt spännande intresse; hvad härefter tilldrog sig var endast de krampaktiga efterryckningarna af en våldsam kris, det i sank skjutna skeppets ansträngningar att ännu hålla sig flott under lemma startpåståendekommentar storm. En stor fråga sväfvade ännu på allas läppar i denna olyckans tid: skulle lemma startFinland, sex seklers arfvedelkommentar, gå förloradt? Skulle Bottniska viken, likasom förut den Finska och Östersjön, skiftas lemma starti delokommentar med den fruktade grannen i öster? Det syntes så.

2 Nya personligheter trädde nu i förgrunden. Lewenhaupt och Buddenbrock sutto i fängelse; Bousquet, deras|93| efterträdare, hade inskeppat sig till Stockholm; svenska armén i Finland var i grund förstörd, och blott här och der i en vrå af landets aflägsnare delar höllo sig ännu obetydliga spridda qvarlefvor af den här, med hvilken man velat lemma startomgörakommentar lemma startfreden i Stolbovakommentar. Å ryska sidan trädde högste befälhafvaren, fältmarskalken Lascy, tillbaka efter förrättadt värf och syntes sedan endast på flottan. Den tappre Lövendal,original: Löwendal, oense med Lascy och förbittrad öfver indragningen af sitt gage som öfverste för lemma startkuirassierernekommentar, hade begärt och erhållit sitt afsked. Den man, som nu hade Finlands öde i sina händer, densamme som härtills varit den ledande själen i ryska arméns operationer och som, utan att bära namnet, kunde tillräkna sig förtjensten af alla dess framgångar, var den numera kommenderande generalen Jakob Keith.original: Jacob Keith.

3 Härstammande från en af Skottlands förnämsta ätter, föddes Keith år 1696 på det längesedan i ruiner liggande slottet Inverugie. Nitton år gammal, deltog han 1715, jemte sin lemma startäldre broderkommentar, i det misslyckade försöket att sätta lemma startpretendenten Jakob StuartkommentarSkottlands och Englands throner, och detta försök, upprepadt och ånyo misslyckadt 1719, kostade Keith för alltid hans fädernesland. Det var under dessa partifejder Keith år 1717, när lemma startGörtzkommentar lemma startinleddekommentar Carl XII i sina vidlyftiga planer till lemma starthannoverska husetskommentar störtande, erhöll fullmakt som kavalleriöfverste i svensk tjenst, hvilken dock konungens död året derpå gjorde för honom oantagelig. Orubbligt tillgifven pretendentens sak, ehuru med föga tack belönad, tillbragte Keith de följande åren i spansk krigstjenst och under många resor i de flesta af Europas riken och länder, in|94|till dess han år 1728 ingick i rysk tjenst. lemma startLugn åskådare af fyra statshvälfningarkommentar, blef han en af de utmärktaste ordnande och ledande krafterna i det uppåtsträfvande rikets militärmakt, och hans verksamhet fann ett fält i de aflägsnaste nejder inemot Persiens gräns. I lemma startpolska successionskrigetkommentar förde han ett högre befäl; det var här han satte sig emot landets|62| honom anbefallda förhärjande. Med lika utmärkelse deltog han i lemma startturkiska krigetkommentar åren 1736, 37; det var han som i spetsen för ryska hären lemma startstormade Otschakoffs murarkommentar, och här sårades han i knäet, en blessyr som ådrog honom årslånga lidanden och så när hade kostat honom benet. Af ryska regeringen öfverhopades han med ärebetygelser och kallades slutligen från sitt ståthållareskap öfver lemma startUkrainkommentar, för att vända sina vapen mot Sverige.

4 Det var en oskattbar lycka för det eröfrade Finland att i spetsen för den fiendtliga armén se en man sådan som Keith, lika ädel, högsint och mensklig, som tapper och ridderlig. De för krigets nöd darrande invånarne betraktade honom som en far och en skyddsengel, ty han höll den strängaste krigstukt, och ingen klagan gick ohämnad eller ohulpen från hans tröskel. Äfven soldaten, som stundom knotade att han här hölls strängare än hemma i eget land, var dock sin chef på det högsta tillgifven, ty denne sörjde bättre än någon för alla hans behofver och straffade utan förskoning de i fält så vanliga lemma startunderslefkommentar, hvarmed tjenstemännen söka att lemma startrikta sigkommentar på soldatens bekostnad.

5 Ej mindre lyckligt var, att den reaktion, hvilken under den nya regimen sökte att aflägsna eller störta den|95| stora mängden af utlänningar i rysk tjenst, icke då genast förmådde att undantränga Keith. Han begärde i sjelfva verket sitt afsked på samma gång som Lövendal; men kejsarinnan, som visste uppskatta hans förtjenster, skickade honom lemma startblåa bandetkommentar, ökade hans gage, tillskref honom egenhändigt och i de nådigaste ordalag samt förmådde honom slutligen att återtaga sin afskedsansökning.

6 Krigsoperationerna för året 1742 voro slutade, sedan äfven svenska flottan dragit sig tillbaka från Finlands kuster. Landets förvaltning ordnades af ryska styrelsen så godt sig göra lät, och invånarne ålades att svära kejsarinnan Elisabeth trohetsed. Till Åbo skickades lemma startnågot före jul landshöfdingen lemma startBalthasar von Campenhausenkommentar, hvilken reglerade uppbörden efter lemma startjordaböckernakommentar och pålade allmogen lemma startgärderkommentar till armén. Hofrätten bragtes i gång sålunda att häradshöfdingar från landet togos till ledamöter; universitetet kom ock uti verksamhet, ehuru de flesta både professorer och studenter voro på flykten; flera nya professorer utnämndes. Äfven konsistorium och magistraten i Åbo trädde i tjenstgöring, så att Campenhausen, som förde ordet i alla dessa verk, var på engång lemma startcivilguvernörkommentar, landshöfding, lemma startpresidentkommentar, akademiekansler, biskop och öfverborgmästare. Resultaterna af hans verksamhet synas ha varit rent provisoriska, men följderna visade sig efter krigets slut uti en ej ringa villervalla med de nybakade tjenstemännen, som icke hade lust att afträda sina platser åt de från flykten återvändande. Hvar|63|före ock hände att icke få af dem qvarblefvo vid sina befattningar, till ringa båtnad för det allmänna, isynnerhet för universitetetkommentar.

|96|

7 I Sverige fortgick riksdagen sedan den 20 Augusti. Tonen och sinnesstämningen voro här helt andra, än vid den föregående. Man kunde ej mera äga några illusioner: borta voro de lysande förhoppningarne om en revision af freden i Nystad, om ett återvunnet välde i Östersjön, om tider mera glänsande, än Carlars och Gustavers. De hade lemnat rum för den djupaste misströstan, den största nedslagenhet, och det var endast en känsla, i hvilken all sviken förväntan, all tröstlös förbittring sammanströmmade och sökte sig luft: hämd öfver upphofsmännen till rikets ofärd. Denna känsla, allmän och alltför naturlig, hotade att i grund störta Hattarne. Man begynte lemma startöfverljudtkommentar tala om en sträng räfst öfver de sednaste årens politiska system, om lemma startde år 1739 afsatte riksrådens återinsättandekommentar, om undersökning af orsakerna till deras fall. Början blef allaredan gjord: de ännu qvarlefvande lemma startriksråden Bonde och Bjelke återfingo sina pensionerkommentar; lemma startArckenholtz och Mathesius befriades ur fängelsetkommentar. Hattarne, hvilkas samveten icke voro så alldeles rena, darrade för sitt välde och sig sjelfva: lemma startklokekommentar, som de voro, sågo de sig om efter ett medel att afleda stormen och funno det. Konung Fredrik I var till åren kommen och barnlös; rikets välfärd kräfde att man vore betänkt uppå att skaffa honom en efterträdare. Den ömtåliga frågan lemma startbragtes med mycken varsamhet å banekommentar: bondeståndet gick Hattarnes ärender och föreslog hvad desse väl visste vara det omöjliga, nemligen att till thronföljare utse lemma startCarl XII:s systers soneson, den redan för ryska thronen bestämde och till grekiska läran öfvergångne prins Carl Peter Ulrik af Holsteinkommentar.konsekvensändrat/normaliserat Valet gick igenom d. 28 Oktober, och i Ja|97|nuari 1743 afreste en deputation lemma startmed pass af Keith till Petersburg, för att å ständernas vägnar erbjuda åt prinsen thronföljden. Detta skedde, och svaret blef: Hans kejserliga höghet tackade ständerna för deras välvilja, men alldenstund han redan emottagit successionenoriginal: succesionen till ryska kronan, skulle hans höga tant, kejsarinnan, med synnerligt välbehag upptaga, om ständerna ville i hans ställe låta sitt val falla uppå hans kusin, biskopen af Lübeck Adolph Fredrikkommentar.konsekvensändrat/normaliserat Dennes val blef ock sedan, efter ett så betydande förord och i hopp att dermed vinna freden för bättre pris, genomdrifvet. Hattarne, som icke förmått att bana vägen för sin och Frankrikes kandidat, lemma starthertigen af Birkenfeldkommentar, hade dock afledt stormen ifrån sig sjelfva; lemma startbönderne, som ropade på kronprinsen af Danmark, knotade högtkommentar. En fjerde aspirant, lemma startprins Fredrik af Hessenkommentar, konungens brorson, lyckades icke ens att komma på förslag, ehuruväl han gynnades af England och kejsarinnan Elisabeths ministrar.

|64|

8 Kriget mot Ryssland hade lemma startvarit utmärktkommentar af fredsunderhandlingar alltifrån början. Lewenhaupts propositioner och lemma startChetardieskommentar bemedling äro nämnda; på våren 1742 affärdades lemma startregeringsrådet von Nolckenkommentar i samma ärender, men med lika liten framgång till Petersburg. Efter dess utomordentliga vapenlycka i Finland höjde Ryssland sina anspråk, afböjde Englands och Danmarks erbjudna bemedling samt föreslog Åbo såsom den ort, till hvilken man från båda sidor borde skicka fredsunderhandlare. Hvilket ock skedde. Från svenska sidan skic|98|kades lemma startriksrådet baron Cedercreutzkommentar och lemma startdåmera presidenten von Nolckenkommentar; från Petersburg lemma startfurst Rumänzoffkommentar och lemma startgeneral Luberaskommentar. Underhandlingarne drogo ut på tiden, så att man efter fyra månader stod ungefär på samma punkt, som när man begynte, hvartill orsaken var, att kejsarinnan Elisabeth, fullföljande sin faders verk och förtörnad öfver Svenskarnes stora pretentioner vid början af kriget, nu fordrade hela Finland.

9 Denna sin fordran var kejsarinnan hugad att med all sin makt genomdrifva. Tidigt på våren år 1743 begynte rustningarne, men denna gång hufvudsakligen till sjöss. Till lands befarade man intet anfall af den slagna och utmattade fienden; General lemma startStoffelnkommentar skickades med en fördelning dragoner och kosacker till Österbotten, för att möta ett befaradt lemma startinfallkommentar af Svenskarne från detta håll, men detta uteblef, och ingen affär af någon betydenhet föreföll under hela året till lands. Deremot ville man inskeppa så många landtrupper som möjligt uppå galererna, för att med dem lemma startförnya 1720 och 1721 års landstigningarkommentar på svenska kusterna och så diktera för Sverige den fred man önskade. Marskalken Lascy utnämndes till chef för denna expedition; vid truppernas embarkering den 14 Maj afhörde kejsarinnan messan på hans galer samt förärade honom en dyrbar ring och ett guldkors med reliker. Derefter defilerade galererna under kejserlig salut förbi hennes majestäts palats. Under Lascy kommenderade lemma startgeneral en chefspråk: franska Lewascheffkommentar, lemma startgenerallöjtnanterne Brilly och Soltikoffkommentar, lemma startgeneralmajorerne Wedel, Labuchin och Stuartkommentar. Embarkerade voro 9 regementer in|99|fanteri, 8 kompanier grenadierer och 200 Donska kosacker, de sednare för att begagnas vid lemma startströftågkommentar på svenska kusterna. Marskalken delade flottan i tre eskadrar och afseglade den 19 Maj emot dessa kuster, medan man i lemma startKronstadtkommentar fortfor med rustningar och tillsände honom under sommarens lopp den ena förstärkningen efter den andra.

10 Svenska regeringen å sin sida var icke heller overksam. Redan i Januari 1743 hissades flaggan i alla sjöstäder, såsom ett tecken att kronan lemma startförhyrdekommentar matroser mot bättre vilkor, än som kunde utfalla för dem, hvilka sedan|65| komme att pressas. På Carlskrona varf arbetades med all ifver, och den 30 April afseglade flottan derifrån, 16 linieskepp och 5 fregatter stark, utom mindre fartyg, under lemma startamiralen von Utfallskommentar befäl. Galerflottan gick ut från Stockholm under lemma startvice amiralen Falkengrenskommentar kommando.

11 Den outtröttlige Keith, som under vintern ockuperat Åland och der låtit samla virke till byggande af nya galerer, var nu betänkt uppå att försvara denna position. Han uppsökte ryska galerflottan, 21 segel stark, vid Hangöudd, tog befälet öfver den och afgick att uppsöka Falkengren med hans galerer, i afsigt att erbjuda honom batalj. Efter flera kryssningar möttes de båda flottorna den 20 Maj vid Korpo.konsekvensändrat/normaliserat Ryssarne lågo uti en vik med vinden blåsande in emot inloppet; de hade på bergshöjderna uppfört starka batterier. Falkengren angrep kl. 4 e. m.; i två timmar fortfor kanonaden med mycken liflighet. Då måste svenska galererne draga sig tillbaka med|100| betydlig förlust.41)Dessa och följande detaljer äro lånade från Sveriges Sjökrigs Historia af Gyllengranat, jemförd med Mansteins ofta citerade arbete. Emellertid gjorde Svenskarne derförinnan landstigningar på Åland och lyckades uppbränna det der af Keith samlade byggnadsvirket.

12 lemma startLascy med ryska galerflottan passerade icke utan fara de vådliga finska kusterna, hvarest man förgäfves sökte lotsar.42)Manstein uttrycker äfven här sin förundran öfver den lätthet, med hvilken svenska flottan året förut hade öfvergifvit positioner, der några gamla skepp, förtöjda vid inloppen, hade kunnat uppehålla Ryssarnes hela sjömakt. Hangöudd var den vigtiga station, der Utfall med svenska flottan hade ordres att disputera Ryssarne passagen vesterut. Redan hade Keiths 21 galerer lemma startoförsedtkommentar passerat förbi denna punkt: man ville nu åtminstone lemma startafhållakommentar Lascy. Med honom förenade sig den 4 Juni stora ryska flottan under lemma startamiral Golowinkommentar, 17 linieskepp och 5 fregatter stark, utom mindre fartyg, och galererna, som erhållit förstärkning, voro nu icke mindre än 48. Hela denna fruktansvärda sjömakt ankrade på två sjömils afstånd från svenska flottan; från båda hållen väntade man anfallet, men flera dagar förgingo, utan att någondera parten förändrade sin ställning.original: ställning

13 Båda cheferna ledsnade vid denna gagnlösa lek och beslöto att anfalla. Lascy gaf ordres åt Golowin att göra attack; Golowin hade än ett, än ett annat förhinder; slutligen åberopade han Peter I:s marinreglemente, hvari ryska flottor förbjudas att lefverera batalj mot svenska, såvida icke de förra hade tre skepp mot två, hvarföre|101| Golowin, som hade 17 mot 12, ansåg sig bryta mot ordres, om han sökte affär.kommentar Utfall å sin sida beslöt den 8 Juni att med ett afgörande steg göra slut på den pinsama väntan. lemma startKultien var laberkommentar;|66| å ömse sidor rangerade man sig till batalj, men under tiden kom lemma starttjockakommentar. Vid middagen klarnade luften, och nu såg man hela svenska flottan hålla af i bredd ned på den ryska. Denna höll undan vinden; man vexlade några skott, men syntes på ingendera sidan hafva allvar med affären. Slutligen tillsatte ryska flottan alla segel och styrde mot Reval. Den svenska, som hade ordres att bevaka Hangöudd, drog sig dit tillbaka, men för sent: Lascy med sina galerer hade redan begagnat tillfället och under lemma startmistenkommentar kommit förbi. Utfall pliktade sedan för denna försummelse med ett halft års lön, och befälet uppdrogs åt lemma startöfveramiralen Taubekommentar.

14 Från detta ögonblick drogo sig båda de stora flottorna från skådeplatsen; galerflottorna deremot syntes hugade att fortsätta leken. Lascy fann Keith vid lemma startSuttongakommentar i Ålands skärgård; här lemma startföreföllo några simulakrerkommentar utan betydenhet, i det Falkengren med sina galerer undvek batalj, ochoriginal: ooh i det ögonblick Lascy, fast besluten att tvinga honom dertill, gaf ordres till anfall, erhöll han depescher från Åbo af innehåll att freden lemma startpreliminariterkommentar var afslutad mellan de båda makternas underhandlare.

15 Utmattade af kriget, längtande efter freden och fruktande hela Finlands förlust, hade Svenskarne på ett skickligt sätt förstått att begagna sig af thronföljarevalet, för att påskynda freden. Hrr Cedercreutz och Nolcken i Åbo beordrades att tillkännagifva de ryska underhandlarne,|102| att ständerna, af konsideration för kejsarinnan Elisabeths förord, vore beredde att till arftagare af svenska kronan utse biskopen af Lübeck; men såvida de ej såge freden underskrifven innan den 22 Juni, nödgades de samtycka till Danmarks propositioner om antagandet af dess kronprins till thronföljare, jemte lemma startoff- och defensiv allianskommentar med samma makt emot Ryssland. lemma startRiksrådet Cedercreutz43)Hvars anteckningar finnas som bihang till oftanämnde handskrift af Grefve Bonde. lemma startförmenarkommentar sig, måhända icke utan skäl, hafva påskyndat fredens snara afslutande, förmedelst ett till kejsarinnan adresseradt bref, som af henne nådigt upptogs, emedan Cedercreutz stod hos H. M. i personlig gunst. Hvarförutom C., när ryske underhandlarne fortfarande gjorde svårigheter, fogade anstalter till bortresa och sade sig vara ganska nöjd med underhandlingarnas afbrytande, emedan han, som dock gjort allt för att få freden afslutad, nu med godt samvete kunde emottaga de 40 000konsekvensändrat/normaliserat riksdaler konungen i Danmark erbjudit honom, om lemma startnegotionenkommentar blefve afbruten – ett anbud, som aldrig ägt rum. Om Cedercreutz’ steg i någon mån bidrog till eftergift från den ryska sidan, må lemnas derhänkommentar; säkert är att thronföljarevalet var det, som|67| förmådde kejsarinnan att afstå från sina anspråk på hela Finlands besittning. Tvisten om Nyslott och Kymmenegårds län var det sista svåra hindret, som återstod att öfvervinna. Häruti nödgades de svenska sändebuden att gifva efter, och freden afslöts den 7 Augusti på följande vilkor, som sedermera af svenska regeringen den 15 Augusti ratificerades:

|103|

16 1) »Sanfärdig enighet och oupplösligt evigt vänskapsband» mellan Sverige och Ryssland. – 2) Allmän amnesti och förgätenhet af det skedda, jemväl för den ena maktens undersåter, som under kriget till den andra öfvergått, förutom ryske kosacker och deras barn, som följt de svenska vapnen. – 3) »Alla fiendtligheters afstadnande för evärdeliga tider.» – 4) Hans svenska majestäts allraformligaste bekräftelse för sig och sina efterträdare uppå Rysslands fulla och evärdeliga besittning af alla de provinser och städer, hvilka Sverige till Ryssland afträdt uti freden i Nystad. – 5) Hans svenska majestät lemma startcederarkommentar jemväl föroriginal: for sig och efterträdare åt hennes ryska majestät och dess efterträdare till full och evärdelig besittning provinsen Kymmenegård med dervarande städer och fästningar Fredrikshamn och Willmanstrand; vidare den del af Pyttis socken, som ligger österom Kymmene elfs sista (vestliga) arm, samt staden och fästningen Nyslott med distrikt, hvars gränser nedan omförmälas, allt detta med öar, hamnar m. m. som dertill hör, hvarjemte desse orters inbyggare frisägas från sin ed till svenska kronan och bemälde landskaper m. m. i ryska riket inkorporeras. – 6) Hennes ryska majestäts trupper utrymma inom fyra veckor härefter de öfriga af dem besatta och under Sverige förblifvande delarna af storfurstendömet Finland, och skall hennes ryska majestät och dess efterträdare i evärdeliga tider icke äga eller kunna göra sig någon rättighet till sistförmälde landsdelar. – 7) Gränsen mellan ryska och svenska området går utmed sista vestliga armen af Kymmene elf; sedermera utmed samma elf odelad till Tavastehus län; derefter långs förra gränsen mellan detta|104| och Kymmenegårds län, intill den punkt, der dessa sammanstöta med Savolaks; derefter österut långs förra gränsen mellan Savolaks och Kymmenegårds län, till den punkt, der en ny gränslinie lemma startafstickeskommentar, gående norrut, med Nyslott två mil i öster, och sedan ytterligare två mil norrom denna punkt, hvarefter gränsen böjes mot sydost och sammanträffar med den af år 1721. – 8) lemma startSamvetsfrihet samt kyrko- och skolordning i de afträdda provinsernakommentar garanteras. – 9) Invånarnes privilegier, lemma startplägsederkommentar, rättigheter m. m. skola beständigt och oryggeligen skyddas, likasom skedt är med de i Nystad afträdda provinsernas inbyggare. – 10) Hvad angår lemma startreduceradekommentar gods och äganderätt i allmänhet m. m. skall freden i Nystad tagas till rättesnöre. – 11) lemma startKontribu|68|tionerkommentar m. m. till ryska armén i Finland upphöra; dock att allmogen besörjer ryska lemma starteffekterskommentar transport till gränsen. – 12) Fångarne utvexlas utan lösen, alla flyktingar återvända fritt; de som öfvergått till lemma startgrekiska lärankommentar qvarblifva i Ryssland. – 13) Sverige må årligen utföra spanmål från Ryssland för 50 000konsekvensändrat/normaliserat rubel. – 14) Fri handel mellan båda rikena. – 15) lemma start»Handelshus»kommentar lemma startrestitueraskommentar åt sina ägare. – 16) Förolyckade eller väderdrifna skepp åtnjuta beskydd och handräckning. – 17) Svenska eller ryska krigsskepp salutera den andra makten och saluteras tillbaka. – 18) Sändebuds lemma start»defrayering»kommentar upphäfd. – 19) Framtida tvister afslitas genom kommissarier. – 20) Brottslingar utlemnas. – 21) Ratificationerna härå utvexlas inom 3 veckor.

17 Detta var alltså hvad Sverige vunnit uppå ett krig, som lemma startkostat riket 50 000konsekvensändrat/normaliserat man, 230 tunnor guldkommentar och dess vapenära! Man jemföre freden i Åbo med de fredsvilkor,|105| som på förhand determinerades af sekreta utskottet (se sidd. 13, 14), och man skall erkänna, att sällan partiers förmätna illusioner blifvit på ett mera fruktansvärdt sätt tillrättavisade af verkligheten och den osynliga makt, som medelst det skenbart lilla städse genomdrifver sina stora afsigter.

18 lemma startÖfverstelöjtnant von Lingenkommentar, hvilken till Stockholm lemma startaffärdades som expreskommentar med underrättelsen om freden, anlände dit i en kritisk tidpunkt, som hotade att råga måttet af Sveriges olyckor med den fruktansvärdaste af alla: inbördes krig.

19 lemma startRedan 1742 på hösten, när Dalregementet illa medfaret återvände till sina hemorter och beskref huruledes det under kriget lemma startblifvit medhuttladtkommentar och i sticket lemnadt vid Willmanstrand, förspordes i Dalarna allmänt missnöje, som af Danmark hemligen underblåstes. Allmogen begynte att ropa på hämd öfver krigets anstiftare, på fri införsel af tobak från Norrige, hvarpå den lade mycken vigt, men framför allt att kronprinsen af Danmark borde väljas till thronföljare. Dalregementet nyrekryteradt återuppbådades i April 1743. Allmogen satte sig deremot, lemma startsammanrotade sigkommentar i stora skaror, plundrade kassor och ammunitionsförråder samt begaf sig ändtligen i Juni på marsch uppåt Stockholm. Regeringen sökte med yttersta lemma startlångmodighetkommentar att genom varningar och lemma startföreställningarkommentar bringa bönderne till sans; dess mildhet gränsade ända till svaghet, men förgäfves. Den 20 Juni intågade 5 eller 6 000konsekvensändrat/normaliserat man af de upproriske i Stockholm, och först tredje dagen derefter, sedan mycket ofog föröfvats och lemma startriksrådet Adlerfeltkommentar blifvit af bönderne skjuten, satte regeringen|106| våld mot våld. lemma startEn karteschsalvakommentarMalmtorget, hvaraf vidpass 100 stupade, var tillräcklig att kufva upproret; den öfriga hopen kringrändes, afväpnades, anförarne straffades, mängden|69| fick nåd och återskickades till hemorterna, hvarefter Dalupproret hade en ända.

20 Men Sveriges vådor voro ännu icke förbi. Danmark, förbittradt öfver det felslagna hoppet om thronföljden, hotade med krig och uppställde 10 000konsekvensändrat/normaliserat man på norska gränsen. Svenska regeringen sammandrog i hast sina disponibla trupper åt detta håll; men allmogens stämning ansågs ännu så betänkelig, att regeringen hos sin nya vän och allierade, kejsarinnan af Ryssland, anhöll om militärisk handräckning. Kejsarinnan samtyckte dertill med nöje, och på sena hösten i Oktober 1743 afgick general Keith med 30 galerer och 11 000konsekvensändrat/normaliserat man öfver Ålands haf till Sverige, hvilket ej skedde utan stora besvärligheter. Dessa hjelptrupper destinerades till skånska arméns förstärkning, att på sina galerer nedsegla till Blekinge; men för storm och motvind hunno de ej längre än till Södermanlands skärgård, hvarefter vintern hastigt påkom och trupperna förlades i qvarter i Östergöthland, Södermanland och Stockholms län. Deras bistånd blef icke heller af nöden: Danmark, afskräckt genom dessa rustningar, stack svärdet i slidan, och påföljande år vid midsommartiden återvände de ryska trupperna till eget land.original: land, Freden med Danmark slöts i Februari 1744.kommentar Keith, som under sin vistelse i Stockholm tillika förestått en rysk ambassadörs befattning, råkade dervid i oenighet med sin företrädare, den nu mäktige vice kansleren Bestucheff, och lemnade tre år derefter Ryssland. Hans sednare öden|107| som preussisk fältmarskalk vid Fredrik II:s sida förknippa hans namn med de mest lysande bladen af denne berömde konungs historia. Keith slöt sin bana på ärans fält: han stupade i spetsen för sina trupper under lemma startdet olyckliga slaget vid Hochkirchenkommentar den 14 Oktober 1758.44)Om denne tappre och ryktbare krigare finnas tvenne lefvernesbeskrifningar:original: lefvernesbeskifningar: den ena kort, i lemma start»Leben grosser Helden des gegenvärtigen Krieges»kommentar (det sjuåriga) af Pauli, tryckt i Halle 1759; den andra utförligare, af Varnhagen von Ense, tryckt i Berlin år 1844.

21 I Sverige återstod hämdens verk. Förgäfves hade Hattarne, som hämtat sig efter den första förskräckelsen,original: förskäckelsen, sökt att rädda sina fordne chefer. Generalerne Lewenhaupt och Buddenbrock dömdes från lif, ära och gods. Den sednare afrättades den 16 Juli 1743 på Sandbacken vid Norrtull och mottog döden med manligt mod. lemma startLewenhaupt åter lyckades, med tillhjelp af sin äldste son, att afsåga en planka af golfvet i sitt fängelse och sålunda komma på flykten, men ertappades några dagar derefter på en lemma startjaktkommentar, förmedelst det nit, som väcktes af ett utlofvadt premium af 20 000konsekvensändrat/normaliserat daler silfvermyntkommentar, och afrättades den 4 Augusti på samma plats, som hans olyckskamrat Budden|70|brock. Äfven Lewenhaupt visade mycket mod och skämtade i sista ögonblicken. Hans och Buddenbrocks lik nedgrofvos på afrättsplatsen, men upptogos nattetid hösten derpå af obekanta, förklädda personer och bortfördes.

22 Af kommissionens öfrige domar äro flera på förhand nämnda. Det må tilläggas, att generalmajoren von Didron lemma startför sina rådslagkommentar pliktade med ett års lön, erlagd till Wadstena lemma startkrigsmanshuskommentar; lemma startSchoutbynachtenkommentar lemma startCronhavenkommentar för|108| icke fullgjorda ordres, med 6 månaders lön till amiralitetets lemma startkrigsmanskassakommentar; öfverste de la Wall, för råd i krigskonseljerna, med ett års lön; öfverstarne lemma startO. R. Wrangelkommentar med ett halft och lemma startSilfversparrekommentar med ett års lön o. s. v. Efterverlden torde hafva svårt att sätta tro till kommissionens opartiskhet. Medan straffet drabbade en, gick en annan skyldigare fri: bland desse sednare lemma startöfversten Lagercrantz, hvars fega votumspråk: latinkommentar af den 1 Mars 1742 står outplånligt inristadt i historien och af hvars efterlemnade egenhändiga bref man finner att han sålt sig för pension åt flera partier på engång. lemma startÖfverste Pahlenkommentar, en af de störste lemma startpoltronerkommentar i svenska armén, gick likaledes fri från allt ansvar.

23 Återstår att nämna protokollet i riksens ständers kommission af den 9 Juli 1743, angående de äreröriga tillvitelser Lewenhaupt, Didron m. fl. låtit undfalla sig om finska trupperne och finska nationens beteende under detta krig. Man finner nemligen, att sedan såbeskaffade yttranden, influtna i rättegångshandlingarna, blifvit genom trycket offentliggjorda, »bemälde nation» – d. v. s. ett stort antal Finnar af alla stånd – såväl personligen, som medelst genom lemma startfullmäktigekommentar till general krigsrätten ingifna skrifter – mot samma yttranden på det lifligaste protesterat. Det var sällan man annars i Sverige hörde talas om en »finsk lemma startnation»kommentar; men tidsförhållanden gåfvo ett ögonblick detta uttryck sin betydelse, och man fann för godt att, under så många elementer af oro, icke mot sig reta Finnarnes hederskänsla.

24 lemma startRiksens ständers kommission, heter det, har tagit dessa omständigheter i noga öfvervägande och funnit: att ingen|109| beskyllt finska nationen lemma startför »impressioner af ryska manifestet»kommentar; att om något missnöje förevarit bland de finska regementerna, har det härflutit deraf, att de måste se sig genom svenska arméns ständiga undanvikande skilde från sina hemvist; att deras visade ovilja i Fredrikshamn härrört af förslaget att qvarlemna 500 Finnar, icke för att slåss, utan för att kapitulera med fienden; samt att kommissionen, såväl genom edligen afhörde vittnens utsago, som ock af andra omständigheter, till öfverflöd förnummit, att gemene man och allmogen i landet af egen drift erbjudit sig både att göra fienden motstånd,|71| och verkligen gjort det, samt villigt ersatt lemma startmanskapets afgångkommentar vid regementerna; hvarförutom dessa regementer varit brukade vid de svåraste kommenderingar och visat en fullkomlig åtrå att stå till sista man, intill dess svenska krigsmakten, genom dess anförares olyckliga förhållande, nödgades kapitulera och landet utrymma. »Och som allt sådant nogsamt utvisar, att finska nationen, såsom ett lofligt och berömligt folkslag, har, ej mindre nu under sista krig, än alltid lemma starttillförenekommentar, visat dess beständiga nit, lydnad och trohet emot Sveriges krona, hvars fordna höglofliga regenter, hvilka äfven i de svåraste tillfällen och krigsbesvärligheter med nådigt välbehag samma nations mandom, oförskräckta sinne och lemma starthuldhetkommentar ansett och uti de herrligaste segervinningar nyttjat; alltså finner riksens ständers kommission, det allsingen misstanke om berörde finska nation bör hafva rum och än mindre f. d. general Lewenhaupts eller någon annans utlåtelser böra på något sätt förringa den heder och goda egenskaper, hvarmed merbemälde nation intill när|110|varande tid gjort sig af Sveriges rike och det allmänna bästa förtjent.»kommentar

25 Och härmed afsluta vi den korta och törhända ofullständiga historien om lemma startett krig, i hvilket Sveriges och Finlands framtid ryckte ett stort steg närmarekommentar.

 

 

  1. 41)Dessa och följande detaljer äro lånade från Sveriges Sjökrigs Historia af Gyllengranat, jemförd med Mansteins ofta citerade arbete.
  2. 42)Manstein uttrycker äfven här sin förundran öfver den lätthet, med hvilken svenska flottan året förut hade öfvergifvit positioner, der några gamla skepp, förtöjda vid inloppen, hade kunnat uppehålla Ryssarnes hela sjömakt.
  3. 43)Hvars anteckningar finnas som bihang till oftanämnde handskrift af Grefve Bonde.
  4. 44)Om denne tappre och ryktbare krigare finnas tvenne lefvernesbeskrifningar:original: lefvernesbeskifningar: den ena kort, i lemma start»Leben grosser Helden des gegenvärtigen Krieges»kommentar (det sjuåriga) af Pauli, tryckt i Halle 1759; den andra utförligare, af Varnhagen von Ense, tryckt i Berlin år 1844.

Kommentaari

Kommentar

Följetongen »Hertiginnan af Finland» började i Helsingfors Tidningar (HT) den 16 januari 1850 och avslutades den 12 juni. Den omfattade 40 avsnitt. Topelius »Slutanmärkning angående novellen Hertiginnan af Finland» ingick i HT den 15 juni (den återges in extenso nedan). Där aviserar han en reviderad bokupplaga, som skulle utkomma till midsommar. I själva verket blev boken klar först i augusti. Utgivningen sköts upp till julhandeln; en annons om Hertiginnan af Finland ingick i HT den 16 november 1850. Närmare om tillkomsten och utgivningshistorien i inledningen, stycke 97 och 111 ff. Något manuskript föreligger inte. – Censor för Helsingfors Tidningar när följetongen ingick var professorn i filosofi G. F. Aminoff, censor för bokupplagan professorn i grekisk litteratur N. A. Gyldén. I »Helsingfors Tidningars Krönika» för 1850 (244. 136) antecknade Topelius under »Utströks» den 23 januari: »Ett stycke ur hertig. af Finland, innehållande en alldeles faktisk exposé af Kejsarinnan Elisabeths manifest d. 18 Mars 1742.» I bokupplagan ingår en »exposé» (kap. »Fredrikshamn», stycke 21), antingen den strukna eller en ändrad version. Den 5 mars bokför Topelius strykningen »Häraf ser man att den blinda lydnaden, ehuru den säkraste, icke alltid är den bästa.» Meningen finns inte i bokupplagan – möjligen stod den efter episoden med länsman Guzeus som delade ut spannmålen till bönderna i stället för att bränna den (kap. »Fredrikshamn», stycke 18).

Skillnaderna mellan följetongen och bokupplagan blir belysta i inledningen, i avsnittet »Från romantiserad berättelse till historisk skildring». Strykningar i följetongen, tillägg i bokupplagan och andra ändringar på ordnivå finns i variantförteckningen på s. 383–406 i den tryckta utgåvan. En fullständig redovisning av varianterna finns i den digitala utgåvan.

År 1880 utkom Hertiginnan af Finland i Vinterqvällar, då grundligt omarbetad av författaren. (Denna version utkommer senare i utgåvan ZTS.)

Med undantag för förordet och den historiska delen utkom Hertiginnan af Finland i finsk översättning av Tuomo Luhtonen 1874 med titeln Suomen Herttuatar. Romanimainen kertomus vv. 1741–43 sodan ajalta. Senare översättningar till finska och översättningar till andra språk är baserade på Topelius bearbetning av Hertiginnan af Finland för Vinterqvällar (1881) eller den av Valfrid Vasenius förkortade versionen för Samlade skrifter – Vasenius har inte tagit med Topelius förord för upplagan 1881.

I punktkommentarerna ges hänvisningar till Topelius källor och ålderdomliga ord förklaras. Om historiska händelser och historiska personer ges kortfattade upplysningar, där det är möjligt.

Personerna i den senare delen av verket ska uppfattas som fiktiva, även om Topelius källor gjorde det möjligt för honom att använda namn på historiska borgare, akademiska lärare, präster och andra myndighetspersoner. Att familjen kallas Mercken i följetongen beror på att Topelius första källa har denna oriktiga form. Kvinnorna i verket är bara staffagefigurer till Eva Merthen och ska genom kontrastverkan få henne att framstå som ännu mer vacker, intelligent, slagfärdig, tilldragande, snabb, djärv, modig, bildad, älskvärd, dansant och småningom också rådigare, klokare och värdigare. De kvinnliga medlemmarna i den historiska familjen Merthen har bidragit med sina namn. Waapuri har Topelius hittat i formen Valborg i ett rättegångsreferat och sedan förfinskat. De andra (Mina Seyton och de äldre: Forselia, Hassel, Calonia) bär släktnamn som förekom i Åbo på 1700-talet eller kunde ha gjort det. – I förra avdelningen av Hertiginnan af Finland, d.v.s. den historiska delen, kursiveras namn när de förekommer första gången. Detta återges i utgåvan.

Några verk återkommer ofta i kommentaren: Sverige, under Ulrica Eleonora och Fredric I, eller ifrån 1718 till 1751. Efter den, af framledne Hans Exellens, Riks-Rådet Herr Grefve Gustaf Bonde författade handskrift med ett Tillägg om fredsunderhandlingarna i Åbo 1741–1742, af R. R. Gr. H. Cedercreutz, Stockholm 1821; Fredrik Cygnæus, Stycken ur en Teckning af Finska Kriget åren 1741 och 1742 med den vidtberömda Philosophiska Facultetens vid Kejserl. Alexanders-Universitetet i Finland tillåtelse till offentelig granskning framställde, Helsingfors 1843; Erik Gustaf Geijer, Teckning av Sveriges tillstånd och av de förnämsta handlande personer under tiden från konung Karl XII:s död till konung Gustav III:s anträde av regeringen, Samlade skrifter, Sjätte delen, Stockholm: Norstedts 1927 [orig.uppl. 1838 i Svenska Akademiens handlingar]; Mémoires historiques, politiques et militaires sur la Russie, Contenant le principales Révolutions de cet Empire, & les Guerres des Russes contre les Turcs & les Tartares; avec un Supplément qui donne une idée du Militaire, de la Marine, du Commerce, & c. de ce vaste Empire. Par Le Général de Manstein, Nouvelle Edition, augmentée de Plans & de Cartes; avec la vie de l’Auteur, Tome II, Lyon: Jean-Marie Bruyset M.DCC.LXXII [1772] och [Tiburtius Tiburtius], Historia om Finska Kriget åren 1741 och 1742, Stockholm 1817. Till dem hänvisas med korttitlar: Bonde, Sverige under Ulrica Eleonora 1821, Cygnæus, Stycken ur en Teckning 1843, Geijer, Teckning av Sveriges tillstånd 1927, Manstein, Mémoires historiques II och Tiburtius, Historia om Finska Kriget 1817.

Slutanmärkning angående novellen Hertiginnan af Finland (HT 15/6 1850)

Den med oss nära lierade författaren till den längsta novell, som någonsin tröttat en finsk tidningsläsares tålamod, har anhållit om plats för följande rader. När jag talat i fem månader, säger han, skall den gunstige läsaren, och framförallt den sköna läsarinnan, icke vägra att låna mig ett benäget öra i fem minuter.

Ja, novellen har blifvit för lång för en liten tidning. Ett af de tu: intresserar man sig för berättelsen, så förtretas, uttröttas och utledsnas man af så lång väntan med en half eller en hel veckas uppehåll, berättelsens trådar hållas ej tillsamman i minnet, man läser idel bitar och ingenting helt. Är man åter likgiltig för ämnet, då läser man en eller annan bit, när så faller sig, och det öfriga är som om det icke funnes. Följetongen och den ständiga afklippningen inleda ochså författaren i frestelsen att för hvarje gång gifva något pikant, som kunde uppehålla läsarens mattade intresse; menniskan är svag: det hela kan lätt blifva hvad konstmakarne sätta öfverst på sina affischer: Fünf und zwanzig physikalische Kunststücke.

Huru det må vara, vågar jag likväl tro, att det icke är »hertiginnan», som är för lång, utan tidningen, som är för kort. Hvilket ämne för en skildring, mångfaldt rikare och mångfaldt längre än min! Jag ville ha unnat detta ämne åt Walter Scott: han skulle deraf ha gjort ett odödligt mästerverk i tre eller fyra band. Mångskrifvare, såsom Dumas, skulle deraf ha gjort ett arbete i tolf volumer. Skada på det stora ämnet, att det fallit på en så liten hand.

Jag tillstår, att när jag fick den första uppränningen dertill i några få rader af Lencqvist uti hans beskrifning om Åbo slott, häpnade jag vid den storartade anblicken af tvenne så ädla och sköna personligheter, som Keith och hans hertiginna, af ödet sammanförda midt under kanondundret af ett genom sin omätliga vanära förfärligt krig och midt uti en af passioner våldsamt gäsande tid. Med skygg hand samlade jag de spridda dragen, som under loppet af ett sekel fallit i en nästan fullkomlig glömska, och ju mer jag lyckades samla, desto större och upphöjdare syntes mig anblicken af den vida berömde fältherren, som från höjden af sin ära och sin aristokratiska ställning böjer sig ned till en ringa flicka, som, icke mindre stor än han, försakar allt, ända till det högsta, ända till rykte och heder, för att tillhöra den utmärkta man hon älskade. Materialerne, i början sparsama, blefvo efter hand rikare. Välvilligt gifna meddelanden af åldrige landsmän, för hvilka jag här onämnda aflägger min varmaste tacksägelse och hvilka för ett halft sekel tillbaka hört denna på sin tid ryktbara händelse berättas af samtida, satte mig i tillfälle att indraga en mängd verkliga detaljer i diktens väfnad. Slutligen lyckades jag genom en lika utmärkt välvilja erhålla tvenne sällsynta biografier af Keith, hvilka båda med synbart intresse och aktning omnämna hans sköna väninna och sålunda gifva historiens bekräftelse uppå traditionens erinringar.

Dessa efterhand tillkomna upplysningar hafva emellertid låtit mig inse, att både detaljer och plan i vissa delar icke motsvarat verkligheten. Så har jag, att börja med, förledd af en oriktig uppgift hos Lencqvist, felskrifvit sjelfva hufvudpersonens namn. Namnet Mercken skrefs icke så; magistratens i Åbo protokoller för 1743 omnämna politieborgmästaren och assessoren Carl Merthen, hvilken afled samma år; protokollerna för 1759 jungfru Catharina Märthen; för 1762 enkan Christina Märthen och för 1765 jungfru Anna Märthen. Der synes tillochmed, som hade namnet ursprungligen skrifvits med accent på e, Merthén, ehuru den sedermera bortfallit. Keiths tyska biografer tillägga ett s och skrifva Merthens, hvilket skrifsätt troligen antogs efter Evas bosättning i Tyskland och, som redan nämndes, ännu i dag återfinnes i ryska arméns officersrullor, utan att jag vågar bestämdt försäkra det för öfrigt ganska troliga, att personer med detta namn (nu Kurländare) äro direkta afkomlingar af Keith och vår hertiginna. För konseqvensens skull har jag till slutet bibehållit det första skrifsättet, men kommer att i andra upplagan ändra det till Merthen, utan accent. Borgmästarens förnamn uppgafs i början oriktigt som Erik, hvilket sedan rättades. Äfven bör nämnas, att Evas syster icke hette Helena, utan Catharina, och var yngre än hon. Hennes broder Jonathan tillhör hel och hållen dikten; åtminstone har jag ingenstädes funnit honom omtalad. Verkliga äro, bland andra, namnen Wechter, Heldt, Lütke, m. fl. som i berättelsen förekomma.

Vigtigare äro de anmärkningar, som kunna göras mot berättelsens plan, jemförd med verkligheten. Uppfostrad af ärbara föräldrar och i en tid med stränga, ja alltför stränga begrepp om sedlighet, måste en så högsint personlighet, som Eva Merthen – jag vill redan kalla henne så – icke utan inre strid och under mäktigt inverkande förhållanden hafva prisgifvit sitt rykte åt en hel samtids oblida omdömen. Man kunde tro, att lättsinne och praktlystnad förledt henne till det första afsteget, hvilket hon sedan genom sitt ädla och barmhertiga handlingssätt sökt bringa i förgätenhet. Och jag medger, att de traditioner jag har af ännu lefvande personer i Åbo gifva grundad anledning till denna tro. Men en sådan uppfattning, ensidigt fasthållen, ger ingen sannt motiverad utveckling af en så ädel karakter, som hennes af otaliga intyg afskildras, och berättelsens tendens af sedemålning skulle derigenom totalt förfelats. Jag har derföre sökt förena denna åsigt med en annan mera psykologiskt sann, i det jag från början låtit hexans spådomar utså i hennes själ drömmen om en lysande framtid, hvarefter sedan hennes tids pedanteri och skoningslösa förkastelsedom, äfven öfver det oskyldiga, steg för steg aflägsnat henne från hennes naturliga ställning och med våld inkastat henne i ett förhållande, hvilket man har rätt att anse som vanärande, och mot hvilket hennes sedliga känsla länge med bäfvan kämpade. Fördomar och trots, grymt förtal och moraliskt nödtvång, se der de motiver jag trott mig böra söka, för att framställa händelsen i dess rätta dager, och jag har dervid lemnat dikten friare spelrum, än jag annars skulle hafva tillåtit mig. Slutet försonar allt, och jag hade blott önskat att kunna detaljera det, likasom det öfriga. Det var för mig en stor frestelse att skildra Eva Merthen äfven i den sednare lysande perioden af hennes lif vid Keiths sida, der man helt nära hörde sjuåriga krigets åskor rulla. Men jag har trott mig böra försaka nöjet af denna skildring, för att icke förlänga en berättelse, hvilken törhända mången läsare redan funnit alltför lång.

Krigshistorien, ehuru nödvändig för att komplettera berättelsen och sjelf af den kompletteras, bildar en alltför oformlig episod, sådan den här har framställts. Både denna och andra anledningar hafva låtit det synas mig önskvärdt att kunna gifva läsaren vår berättelse som bok.

Jag tar mig derföre friheten avertera dem som möjligen intressera sig derför, att »Hertiginnan af Finland», omarbetad och med krigshistorien skild för sig, utkommer till midsommar i en volym om 13 à 14 ark.

Och härmed slutar jag, betygande den benägna läsarinnan och läsaren min synnerliga erkänsla för gunstigt tålamod. Skulle icke hertiginnan alltför omildt bedömas, torde väl hända, att vi framdeles ännu engång träffas på finsk botten, under försöket att mana i ljuset framfarna dagars ädla skuggor, redan till hälften bortskymda af seklernas natt.

Bibliografi

Recensioner i Bore 24/11 1850; Elmgren, Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning nr 12 1850; Morgonbladet 16/12 1850. Ekelund, »Topelius och hans samtid» 1969, s. 194; Estlander, »Topelius som historiker. Studier och reflexioner» 1918, s. 127 ff. och 147; Hatavara, Historia ja poetiikka Fredrika Runebergin ja Zacharias Topeliuksen historiallisissa romaaneissa 2007, passim; Klinge, Idyll och hot 2002, passim; Klinge, Suomalainen ja eurooppalainen menneisyys 2010, passim; Lagerlöf, Zachris Topelius 1920, s. 312; Lappalainen, »Zacharias Topeliuksen Hertiginnan af Finland -romaanin variantit ja niiden suomennokset» 2007, s. 89 f.; Lehtonen, »Brasaftnar i vindskammaren» 1997, s. 90 (på finska: »Takkailtoja vinttikamarissa» 2002, s. 125); Lehtonen, »Topeliuksen romaanit ja novellit» 2002, passim; Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 241 f.; Schoolfield, »National Romanticism – A Golden Age?» 1998, s. 337; Vasenius, »Ur ett lif i sång och saga» 1888, s. 13; Vasenius V, passim; Vest, Zachris Topelius 1905, s. 186 f.; Warburg, Illustrerad svensk litteraturhistoria IV:I 1915, s. 470; Wrede, »Zachris Topelius – barnatro och fosterland» 1999, s. 324 f.

Punktkommentarer

stycke – textställe – kommentar

1 drama’t Apostrofen före den svenska ändelsen beror sannolikt på att det grekiska δρᾶµα, skådespel, inte var vedertaget i svenskan 1850, och därför har behandlats som ett främmande ord anpassat till svenskt böjningsmönster.

1 påstående pågående.

1 Finland, sex seklers arfvedel Finland räknades som en del av Sverige sedan 1100-talet. Perspektivet här är alltså svenskt.

1 i delo i strid, under osämja.

2 omgöra här: upprepa.

2 freden i Stolbova Vid freden i Stolbova 1617 avträdde Ryssland Ingermanland med Nöteborgs och Kexholms län till Sverige.

2 kuirassiererne här: ett regemente kyrassiärer, beridna soldater med kyrass (harnesk).

3 äldre broder George Keith (1693–1778), militär i bl.a. skotsk och preussisk tjänst, diplomat.

3 pretendenten Jakob Stuart James Francis Edward Stuart (1688–1766), son till Jakob II som störtades 1688.

3 Görtz Karl XII:s minister, den holsteinske friherren Georg Heinrich von Görtz (1668–1719).

3 inledde drog in.

3 hannoverska husets tyskt protestantiskt furstehus som genom parlamentsbeslut övertog tronen i Storbritannien 1714.

3 Lugn åskådare af fyra statshvälfningar Keith höll sig utanför palatsrevolutionerna vid kejsarinnan Annas trontillträde 1730 och 1740–1741, mellan Annas död och Elisabeths trontillträde, se komm. till kap. »Sverige och partierna. Krigsförklaringen», stycke 9.

3 polska successionskriget Polska tronföljdskriget 1733–1735, där pretendenterna kurfursten August av Sachsen och Stanislaus Leszczyński stöddes av Österrike, Ryssland och England respektive Frankrike och Sverige (som inte drogs in i krigshändelserna). Geijer lyfter fram den polska tronföljdsfrågan som avgörande för omorienteringen i den svenska politiken (Teckning av Sveriges tillstånd 1927, s. 216 f.).

3 turkiska kriget Se kap. »Sverige och partierna. Krigsförklaringen», stycke 8.

3 stormade Otschakoffs murar Otjakov i Ukraina belägrades och erövrades av ryssarna 1737.

3 Ukrain Ukrain och Ukrän förekommande formvarianter av Ukraina.

4 underslef förskingringar.

4 rikta sig göra sig rika.

5 blåa bandet Det blå bandet betecknar Rysslands högsta orden, Sankt Andreas­orden som instiftades av Peter den store 1698 och har ljusblått vattrat ordensband.

6 något före jul [...] universitetet Uppgifterna efter den samtida Erik Lenc­qvist, som dock inte nämner de olägenheter som systemet med snabbt inplockade tjänsteinnehavare medförde (Lencqvist i Mnemosyne, augusti 1823, sp. [221]).

6 Balthasar von Campenhausen Johann Balthasar von Campenhausen (1689–­1758), rysk guvernör i Finland 1742–1743.

6 jordaböckerna jordeböckerna, förteckningarna sockenvis över jordegendomar med sådana uppgifter om dem som hade relevans för skatteuppbörden.

6 gärder pålagor av olika slag, leveranser.

6 civilguvernör leder den civila förvaltningen i ett område.

6 president ordförande i hovrätten.

7 öfverljudt högljutt.

7 de år 1739 afsatte riksrådens återinsättande Kanslipresidenten Arvid Horn hade avgått självmant men fem riksråd entledigades (licentierades) av sekreta utskottet (se komm. till kap. »Sverige och partierna. Krigsförklaringen», stycke 7).

7 riksråden Bonde och Bjelke återfingo sina pensioner Gustaf Bonde (1682–1764), riksråd 1727–1739 och författare till den av Topelius ofta citerade Sverige, under Ulrica Eleonora och Fredric I, eller ifrån 1718 till 1751; Thure Bielke (1684–1763), riksråd 1727–1739). Han, men inte Bonde, hade förlorat sin pension 1741.

7 Arckenholtz och Mathesius [...] fängelset Se komm. till Arckenholtz respektive Mathesius, kap. »Sverige och partierna. Krigsförklaringen», stycke 12.

7 kloke förslagna.

7 bragtes [...] å bane fördes på tal.

7 Carl XII:s [...] Carl Peter Ulrik af Holstein hertig av Holstein-Gottorp (1728–1762), farmodern var Hedvig Sophia (1681–1708), gift med Karl IV av Holstein-Gottorp.

7 med pass af Keith [...] Adolph Fredrik Det framgår av detaljer att Topelius använde Bondes framställning som källa i fråga om tronföljdsfrågan. Den ålderdomliga formen soneson (i föregående mening) finns hos Bonde, som också uppger att deputationen tog postvägen över Ålands hav till Åbo och ­»efter erhållet pass af den der commenderande Ryska Generalen» fortsatte till Petersburg. Svaret till deputationen återges nästan ordagrant, men något moderniserat och förkortat efter Bonde (Sverige, under Ulrica Eleonora 1821, s. 179 f.).

7 hertigen af Birkenfeld Kristian IV av Pfalz-Zweibrücken (1722–1775).

7 bönderne, som ropade på kronprinsen af Danmark , knotade högt bönderna ville se kronprins Frederik (1723–1766) på den svenska tronen.

7 prins Fredrik af Hessen Fredrik II av Hessen-Kassel (1720–1785), lantgreve av Hessen.

8 varit utmärkt karakteriserats.

8 Chetardies Frankrikes ambassadör i S:t Petersburg 1739–1742 Joachim Jacques Trotti, markis de Chétardie (1705–1758).

8 regeringsrådet von Nolcken Friherre Eric Matthias von Nolcken (1694–1755), Sveriges envoyé i S:t Petersburg 1738–1741.

8 riksrådet baron Cedercreutz Herman Cedercreutz (1684–1754) hade varit Sveriges envoyé i S:t Petersburg 1722–1727 och blev riksråd 1742. Hans redogörelse för fredsförhandlingarna i Åbo utgavs tillsammans med Bondes Sverige, under Ulrica Eleonora och Fredric I 1821.

8 dåmera presidenten von Nolcken denne blev president i Göta hovrätt först 1750 (Gunilla Karlsson om von Nolcken i Svenskt biografiskt lexikon).

8 furst Rumänzoff Aleksandr Ivanovitj Rumjantsev (1684–1749), rysk diplomat och general.

8 general Luberas Johann Ludvig Luberas von Pott (1687–1752), rysk general.

9 Stoffeln generallöjtnanten i rysk tjänst Fjodor Stoffeln (d. 1747).

9 infall militärt inryckande.

9 förnya 1720 och 1721 års landstigningar Jfr Bonde, Sverige, under Ulrica Eleo­nora 1821, s. 187: »Ryska [Galere-Escadren] […] med en hop Cossacker ämnade sig hit öfver, att hushålla här på samma sätt, som åren 1719 och 1721». De ryska galärerna rörde sig från Norrköping till Piteå somrarna 1719–1721 och försökte nå Stockholm 1719.

9 general en chef Lewascheff Vasilij Jakovlevitj Lewascheff (1667–1751).

9 generallöjtnanterne Brilly och Soltikoff Andrej de Brilly (död 1746), rysk ingenjör och Pjotr Semjonovitj Saltykov (1700–1772).

9 generalmajorerne Wedel, Labuchin och Stuart Namnen, också de föregående, uppger Topelius efter Manstein, Mémoires historiques II, s. 267 f. ­Rudolf Kondratievitj von Wedel (död 1752), Stepan Vasiljevitj Lopuchin (ca 1685–1748) och Patrick (?) Stuart.

9 ströftåg räder, plundringar.

9 Kronstadt utanför S:t Petersburg, bas för den ryska östersjöflottan.

10 förhyrde antog till tjänstgöring (uttryckligen på fartyg).

10 amiralen von Utfalls Jean von Utfall (1681–1749).

10 vice amiralen Falkengrens Abraham Falkengréen (1686–1752).

12–13 Lascy med ryska galerflottan [...] sökte affär. Manstein redogör detaljerat för ryska flottans rörelser m.m., Mémoires historiques II, s. 271 ff.

12 oförsedt omärkligt, utan att bli upptäckta.

12 afhålla hindra.

12 amiral Golowin Nikolaj Fedorovitj Golovin (1695–1745).

13 Kultien var laber vinden var svag.

13 tjocka tät dimma.

13 misten lätt dimma.

13 öfveramiralen Taube Edvard Didrik Taube (1681–1751).

14 Suttonga Sottunga; Topelius har troligen influerats av Mansteins stavning ’Soutonga’ (Mémoires historiques II, s. 292).

14 föreföllo några simulakrer ägde några skenfäktningar rum.

14 preliminariter preliminärt.

15 off- och defensiv allians militär allians för såväl anfalls- som försvarskrig.

15 Riksrådet [...] derhän Jfr not 43 och bihanget i Bonde, Sverige, under Ulrica Eleonora 1821, s. 268–275.

15 förmenar anser.

15 negotionen negociationen, förhandlingarna.

16 cederar avträder, avstår.

16 afstickes utstakas.

16 Samvetsfrihet [...] i de afträdda provinserna Invånarna var lutheraner och fick behålla sin religion.

16 plägseder sedvänjor.

16 reducerade till kronan indragna.

16 Kontributioner här: pålagor för den ryska härens underhåll.

16 effekters bagagets.

16 grekiska läran grekisk-ortodoxa kyrkan.

16 »Handelshus» handelsrörelser, firmor, ofta sådana som bedrev utrikeshandel.

16 restitueras återlämnas.

16 »defrayering» bestridande av kostnader för diplomater; efter fra. ­défrayer.

17 kostat riket [...] 230 tunnor guld Bonde uppger »öfver 130 Tunnor guld […] och öfver 50,000 man» (Sverige, under Ulrica Eleonora 1821, s. 210).

18 Öfverstelöjtnant von Lingen Reinhold Johan von Lingen (1708–1785), ambassadmarskalk vid svenska delegationen under fredsförhandlingarna i Åbo 1742. Adlad 1743.

18 affärdades som expres sändes som ilbud.

19–20 Redan 1742 [...] Februari 1744. Kraftigt komprimerat efter Bonde, Sverige, under Ulrica Eleonora 1821, s. 187–210 (Dalupproret) och s. 216–221 (kriget mot Danmark).

19 blifvit medhuttladt behandlats hur som helst.

19 sammanrotade sig sammangaddade sig.

19 långmodighet tålamod.

19 föreställningar vädjanden.

19 riksrådet Adlerfelt Per Adlerfelt (1680–1743).

19 En karteschsalva samtidig artillerield med projektiler som består av tunna cylindriska hylsor fyllda med blykulor eller skrot. Geijer uppger »några karteschskott och salvor ur handgevären» (Teckning av Sveriges tillstånd 1927, s. 264).

20 det olyckliga slaget vid Hochkirchen i Sachsen; en österrikisk armé anföll och besegrade den preussiska armén under det s.k. sjuårskriget 1756–1763. Jfr kap. »Hertiginnan af Finland», stycke 67.

21 Lewenhaupt [...] 20 000 daler silfvermynt Efter Bonde, s. 213.

21 jakt mindre, snabbseglande fartyg.

22 för sina rådslag här: för sina uttalanden i krigskonseljerna.

22 krigsmanshus inrättning där krigsinvalider och soldater som var oförmögna på grund av ålder eller sjukdom fick vård och försörjning. Det i Vadstena inledde verksamheten 1646.

22 Schoutbynachten svensk sjöofficersgrad efter holländsk förebild, motsvarande konteramiral som började användas 1771.

22 Cronhaven Paul Cronhaven (1687–1746).

22 krigsmanskassa Jfr ovan, ett slags pensionskassa.

22 O. R. Wrangel Livgardets överste, Otto Reinhold Wrangel af Sausis (1681–­1745).

22 Silfversparre Johan Carl Silfversparre (1682–1758), överste för Hälsinge regemente.

22 öfversten Lagercrantz, hvars fega votum Se kap. »Fredrikshamn» stycke 13 f.

22 Öfverste Pahlen Otto Christian von der Pahlen (1680–1756), överste för Västmanlands regemente.

22 poltroner parallellform till pultroner.

23 fullmäktige ombud.

23 nation» här med innebörden landskap, provins och folkslag (jfr stycke 24); Topelius utnyttjar dubbeltydigheten.

24 Riksens ständers kommission [...] allmänna bästa förtjent.» Utdrag af Protocollet, hållit uti Riksens Höglofl. Ständers Commission wid Riksdagen i Stockholm d. 9 Julii 1743, s. 2 ff.

24 för »impressioner [...]» för att ha tagit intryck.

24 manskapets afgång bortfallet av manskap.

24 tillförenetidigare, förut.

24 huldhet trohet.

25 ett krig [...] ryckte ett stort steg närmare Klinge menar att formuleringen här är deterministisk, och att den deterministiska synen i ljuset av händelserna 1808–1809 blev en grundläggande doktrin för den s.k. finska historiesynen (Suomalainen ja eurooppalainen menneisyys 2010, s. 153 ff.).

Fotnot »Leben grosser Helden des gegenvärtigen Krieges» grosser [...] gegenvärtigen pro großen […] gegenwärtigen.

 

Faksimile