Lukuteksti

Avsnittet ingår i HT 21/11 1846:|1||169|

Häradshöfdingen.

Romantiskoriginal: (Romantisk berättelse i flera kapitel.original: kapitel.)

1. Hvad Häradshöfdingen egentligen var för en karl.

1 Tingsskrifvar Nybom lemma start i tiden kommentar – han var förmodligen känd? – visste, bland många andra historier, äfven att berätta en om Häradshöfding Lars Löf, och som det hade sina egna sidor med den saken, kom jag att teckna den till pappers, ehuru meningen visst icke var den från början. Jag tycker mig ännu se salig Nybom i sina snusbruna lemma start permissioner kommentar och sin loslitna ljusblåa frack med den höga kragen och de stora blanka messingsknapparna sitta i godt mak i min fars stoppade skinnlänstol och röka fem blåa bröder ur sin korta porcellinssnugga med den lilla messingskeden vid skaftet, ty finare tobak aktade han ej stort bättre än lemma start mossa kommentar , och min mor, kammarrådinnan, brukade alltid säga: Calle, du må ej draga hit den snuskige Nybom en annan gång, jag är ej menniska att få bort ur rummen hans gemena tobakslukt, och se bara hur den otäcka karlen spottat på mattorna! Men icke förthy lirkade jag snart åter lof af gumman att få bjuda min kära Nybom på ett ( lemma start eller par kommentar ) glas rhumthoddy, ty det var en karl, som var mera fullspäckad med historier, än en modern resebeskrifvare med lögner, och sällan brukade han, som andra krutgubbar och anekdotbusar, komma fram med en och samma historia två eller tjugu gånger, utan gemenligen kom der alltid något nytt på tapeten, isynnerhet medan andra glaset passerade till sin bestämmelse. Jag måste tillägga,original: tlllägga, att någon supig person var icke Nybom; han hade hvad ungkarlar emellan kallas godt fall, men mycket ordentligt begaf han sig hem hvar afton när hans tjocka|2| engelskaoriginal: engalska lemma start rofva kommentar visade på 9 och hvar morgon kl. 5 såg man honom i hvit stickad nattmössa vid fönstret, der han roade sig med att laga ur och förfärdiga gäddkrokar. Äfven har jag af honom lärt mig att binda ryssjor och röka böckling, som må nämnas till prof på mannens händighet och många talenter.

|170|

2 Men för att nu komma till häradshöfdingen*) lemma start Jag ber att ingen nu lefvande häradshöfding må finna värdigheten mankerad kommentar i Löfs person. Tvärtom, en häradshöfding är en likaså vanlig och respektabel person i en finsk berättelse, som en baron hos friherrinnan Knorring, en professor hos mamsell Bremer och en konglig lemma start sekter hos fru Carlén., så hette han, som sagdt, Lars Löf och var född, som jag tror, på 1750-taletkonsekvensändrat/normaliserat i staden Raumo, der hans far var klockare och hans mor förmodeligen knypplade spetsar, efter man icke vet att hon vanslägtades från andra sina stadsboer kommentar . Beträffande hans unga år, håller jag för sannolikast, att desama varit så temligen lika andra pojkars, dock med undantag af tvenne kuriösa omständigheter: det skall väl visa sig, hvarför jag kallar dem kuriösa. Den ena var den, att Lasse (han kallades den tiden klockar-Lasse) var märkvärdigt dum. Och ändå blef han häradshöfding? frågar läsaren. Ja se lemma start det var den tiden kommentar , svarade mig Nybom, när jag gjorde samma fråga. Den andra omständigheten skall ock bevisa, att jag (d. v. s. Nybom) ej velat härigenom förklena häradshöfdingarne, för hvilkas insigter jag (d. v. s. Nybom) hyser den allrastörsta aktning. Ty det är att märka, att om Lasse icke var lemma start så väl ecklärerad i öfra våningen kommentar , som kanske andra Raumopiltar, så skref han en utmärkt vacker stil och gick alltid så putsad och snygg i sin vadmalströja ochoriginal: ach sina välsmorda pjexor, att man förundrade sig. Ni skall få se att Lasse blir något stort i verlden, brukade modren säga; jag håller vad om tio bundtar spetsar att han en dag blir prost. Ah var tyst med dina spetsar och dina prostar, brummade då fadren; Lasse har ej minne att lära sig en predikan utantill, han kan vara nöjd om han blir klockare, det kan väl duga det. Men gumman log för sig sjelf, hon visste hvad hon visste, och det var att hennes Lasse ej hade den ringaste röst, fast fadren inbillade sig att pojken sjöng med, när han stod bredvid honom i koret, och likväl brukade Lasse endast gapa, som han såg fadren göra.original: göra,

3 Emellertid kunde saken ej länge döljas: Lasse skulle kantänka lemma start surprenera kommentar sin mor med en psalm på morqonqvisten af hennes födelsedag. Men det var då rakt ogörligt: icke en ton. Klockaren Löf, fadren, skrufvade peruken på venstra örat och förklarade i sitt hjertas häpnad och bedröfvelse, att sonen Lars skulle bli skomakare, eftersom han ej dugde till klockare. Men ödet hade bestämt annorlunda och det visade sig att gumman Löf hade spått rätt: Lasse var född till en högre plats än lemma start trefoten.original: trefoten kommentar Ty med skomakareplanen förhalades nu veckor och månader, till följd af modrens sluga invändningar: än felades något i gossens linne, än i hans strumpor, och halfrustad kunde han ej vandra till Åbo i lära. Under allt detta blef Lars Löf 14 år gammal och hade nu lemma start bragt det så långt kommentar i Raumo skola, att han|171| skref den allraprydligaste handstil, men i räkenkonsten hade han kommit så långt att han kände ziffrorna och i katechesen hade han arbetat sig fram till tredje hufvudstycket: andra ämnen lärdes ej den tiden i Raumo skola. Till kroppen var han stor och stark, till lynnet fredlig och oförarglig; men vild var han när hans sinne vändes till vrede.

4 Vid den tiden inlopp till Raumo den vigtiga underrättelsen, att Häradshöfdingen i lemma start Vehmo domsaga Nils Peron kommentar behöfde till skrifvarebiträde en stadgad och ordentlig yngling, som, jemte ett så pass hyggligt yttre att han kunde spisa vid herrskapets bord, förnämligast borde hafva en prydlig handstil. Härtill fanns nu i hela Raumo ingen tjenligare person än vår vän Lasse Löf, hvilken ock, efter något puttrande å fadrens sida, till stor förlust för skomakareembetet, verkligen blef den lycklige. Icke litet jublade nu modren: prostgården hade försvunnit från hennes Lasses horizont, men lemma start lagmanskapet kommentar uppgick deröfver i stället som en sol öfver töcknen; och sannt var det, att från den stunden hörde man ej mera talas om klockar-Lasse, om icke möjligen i skolan, der läraren brukade säga till de mest mörkhufvade: »det der skulle tillochmed klockar-Lasse ha tagit reda uppå».konsekvensändrat/normaliserat

5 Sådan smälek bekymrade föga numera Sekter Lars Löf, der han i en vindskammare hos häradshöfding Peron satt och skref ut protokoller och lemma start fastebref kommentar m. m. från morgon till qväll, dervid utdragande bokstäfverna till så förunderligt breda, att på hela första sidan icke rymdes stort mera, än JAG NILS PERON, HÄRADSHÖFDING etc., för hvilketoriginal: hwiket pappersöderi snubbor vankades, när det gick längre än lag medgaf, men deremot beröm, när derigenom många ark med dryg lösen på lofligt vis lemma start lösskrefvos kommentar . När således Lars blifvit rätt inkommen i det lofliga och lagliga pappersöderiet, råkade han i mycken gunst hos sin principal. Ty hvad stora herrar behöfva, det är underlydande, som hvarken tänka eller resonnera, utan till punkt och pricka efterkomma ordres, utan att se sig om hvarken till höger eller venster. Just en sådan man var Lars Löf. Han hade sitt gifna dagverke: att skrifva rent, och det gjorde han som en lemma start transportörmachin kommentar , ja som en daguerrotyp. Der conceptet hade stor bokstaf, der hade ock afskriften, och aldrig sparade Lars på slängarna, der anständigheten fordrade att de borde vara rätt vidlyftiga. Det enda han understod sig att bortlemna, var plumparna. Sannt var det, att Lars aldrig vågat sig ut på det hala med att sätta ihop en mening sjelf, och klokast var det; men hans utomordentliga noggrannhet i kopieringen behagade så häradshöfdingen, att denne brukade säga: Löfven är just en sådan pojke jag behöfver, rak som en lemma start lineal kommentar ; han vore i stånd att renskrifva sin egen dödsdom utan att mista kontenansen. – Han hade kun|172|nat tillägga: utan att veta deraf, ty Löfven skref på den fason, att normalisering original: att han aldrig visste hvad han skref, endast arket blef fullt.

6 Emellertid gingo åren och Lars Löf blef i sin vindskammare allt längre, axelbredare och massivare till kropp och själ, hvilket är ovanligt hos en skrifvare. Det var denna axelbredhet som gjorde att kamraterne, de öfriga spenslige och lungsigtige sekreterarne, endast i mjugg vågade göra sig lustiga öfver hvad de kallade Löfvens feta förstånd; ty ehuru de fina pikarna icke gjorde stort mera verkan, än knappnålsstygn i sidan på en elefant, befanns att den muskelstarke sektern var ganska ömtålig för grofheter, som gingo rakt på saken, och deraf kom att skämtet lemma start behörigen kommentar stadnade vid det för Löf obegripliga. En sak var emellertid brydsamare: vår Lars skulle vid 18 års ålder konfirmeras och pastorn i församlingen, Prosten Alopæus, såg ej genom fingrarne med sina skriftebarn, hvarföre Löf nödgades begära tre månaders permissionoriginal: permisson för att|3| inhämta det återstående af lemma start Swebiliioriginal: Swebelii kateches kommentar med öfrigt dithörande, som kostade onaturlig möda att lära utantill. Ändtligen gick ock Löfs ihärdighet i land dermed, allt blef som det skulle och skrifningen begynte ånyo med fördubblad ifver. Löf fick nu 100 plåtar i lön, en betydlig summa den tiden, och dessa ökades efter några år till 150 och lemma start 200, som tillfyllest bevisar principalens ynnest kommentar och välbehag. Och så är i korthet att förmäla, huruledes Löf i häradshöfdingens hus öfverlefde åtminstone tre generationer lungsigtige sekreterare, som med tiden uppstego på ärones trappa ända till sokne- och häradsskrifvaretjenster, medan Lars Löf uppnådde det slags storhet, att han blef lemma start 3 alnar och 2 tum kommentar lång, men för resten nöjde sig med sin obemärkta och anspråkslösa plats i vindskammaren hos häradshöfding Peron.

*)Jag ber att ingen nu lefvande häradshöfding må finna värdigheten mankerad i Löfs person. Tvärtom, en häradshöfding är en likaså vanlig och respektabel person i en finsk berättelse, som en baron hos friherrinnan Knorring, en professor hos mamsell Bremer och en konglig sekter hos fru Carlén.

Kommentaari

Kommentar

»Häradshöfdingen. Romantisk berättelse i flera kapitel» ingick i HT 21/11 1846–20/1 1847, i åtta avsnitt. Manuskriptet har inte bevarats och novellen har inte tryckts om. Topelius avslutade alltid följetongerna före årsskiftet, och det var inte heller denna gång hans avsikt att låta »Häradshöfdingen» fortsätta in i januari, utan det berodde på censuren. Inför publiceringen av fjärde kapitlet meddelade censorn J. M. af Tengström den 16 december att »Löfvens hjeltebragd [är] af den för Ryssarne sårande beskaffenhet, att den icke kan införas», med mindre, tillade han, att censurkommittén enhälligt förordar publicering (citerat efter Topelius »Helsingfors Tidningars krönika», 244.136, pag. 17; korrespondensen har inte bevarats). Censurkommittén upptäckte ingenting anstötligt i berättelsen, fortsätter Topelius, utan ansåg den »menlös alltigenom», men för att inte gå censorn Tengströms ära för när »måste den på sju ställen dels ändras, dels utstrykas, med tillägg om ryssarnes tapperhet» (ibid.). Efter en paus på drygt två veckor ingick det fjärde kapitlet 2/1, det femte 9/1 och det sjätte och sista 20/1 1847.

De tillägg om ryssarnas tapperhet som Topelius nämner är förmodligen de som finns inströdda ikap. 4: »Vid Valkiala stod nu den 29 April en ganska het och blodig affär, der man å ömse sidor slogs med mycken tapperhet och manspillan» (stycke 3), »Jag sade att man slogs bra, både Svensk, Finne och Ryss, och sannt var det.» (stycke 6), »All Ryssarnes tapperhet blef onyttig för den svåra lokalens skull.» (stycke 7) och »när fienden hämdlysten och oförskräckt» (stycke 7).

Tidigare hade Topelius på sin höjd delat in novellerna i numrerade avsnitt (»Herminas Bekännelser», »Trollkarlens Dotter» och »Lindanserskan», alla från 1844 och 1845), men här inför han regelrätta, refererande kapitelrubriker i naiv stil. Den refererande karaktären ansluter sig till då praktiserade litterära konventioner, medan naiviteten följer tonen i följetongen. Se inledningen om det historiska motivet och om berättarfiktionen i »Häradshöfdingen», stycke 42 f. och 69 resp. 56 f.

Det är inte bara berättarfiktion och historiskt motiv som Topelius introducerar i »Häradshöfdingen», han använder namnskicket på ett för honom nytt sätt. Tidigare har personerna varit helt utan släktnamn eller fått dem markerade med asterisker, eller försetts med uppenbart fiktiva namn. I »Häradshöfdingen» strör Topelius ut släktnamn som – med ett undantag – inte är knutna till historiska personer, men däremot ofta är autentiska. Vid sidan av namnen på de historiska personerna – Gustav III och några officerare – förekommer ett tiotal släktnamn i följetongen, särskilt i slutet av novellen, i den lätt farsartade beskrivningen av huvudpersonens misslyckade friarfärder landet runt. På grund av sammanhanget kan man inte utesluta att det är en mild drift med det omfattande släktregistret Genealogia Sursilliana, som var aktuellt då.

Den norrbottniske storbonden Erik Angerman, med binamnet Sursill (ca 1550), hade flera döttrar som gifte sig i Österbotten. Redan på 1600-talet noterades att en påfallande stor del av prästerskapet och borgerskapet i Österbotten härstammade från dem, och en förteckning över ättlingarna gjordes upp. På 1700-talet tog biskop Mennander initiativ till komplettering och tryckning, men det var komministern Alcenius i Kalajoki (i norra Österbotten) som ägnade tjugo år åt att ytterligare komplettera och sammanställa verket. Alcenius blev färdig med manuskriptet 1847, men verket utkom först 1850. Topelius kände väl till projektet. Han hade puffat för utgåvan redan 1844. Presentationen hade den vitsigt allittererande rubriken »’Sju Systrar Sursillars’ Slägtregister» (HT 6/3 1844).

Av släktnamnen i novellen förekom Peron och Waselius på 1700-talet, men finns inte i det sursillska släktregistret. Det gör däremot Possén, Rislachius och Wilander. Dessutom nämns en häradsskrivare Lööf, utan vare sig förnamn eller levnadsår – men gift med Sursillättlingen i nionde led Anna Jacobsdotter Neuman (Genealogia Sursilliana 1850, s. 275).

Hösten 1846 korresponderade Alcenius med Topelius. Breven (Alcenius–Topelius 15/9 1846 och 28/1 1847, Topelius–Alcenius 11/12 1846) har inte bevarats, men är noterade i Topelius brevdiarium. Rytmen i korrespondensen och uppgiften om att Alcenius första brev inte kom med posten utan med en resande tyder på att Topelius utöver brevet fick material som han kanske ombads kontrollera – och kunde bekanta sig med. Namnen han använder representerar komministersläkter utan aktiva företrädare på 1840-talet. Spåren efter den historiske Lööf rinner snabbt ut i sanden. Det fanns alltså en historisk bakgrund som Topelius kunde kittla läsarnas nyfikenhet med, men inga ättlingar som behövde känna sig personligen utpekade – jfr fotnoten om häradshövdingarna som en representativ yrkeskår bland andra i skönlitteraturen.

Punktkommentarer

Rubrik Häradshöfdingen Domaren i en domsaga.

Rubrik Romantisk här i betydelserna romanliknande och spännande.

Rubrik 1. Hvad [...] för en karl Första avsnittet, i HT lördagen 21/11 1846.

1 i tiden på sin tid.

1 permissioner byxor.

1 loslitna luggslitna.

1 frack avser enbart rocken, med avskurna framskört och långa bakskört.

1 i godt mak i godan ro.

1 fem blåa bröder Fem blå bröder, gammalt namn på piptobak som troligen användes av flera tillverkare. Av fortsättningen framgår att det var en enkel tobakssort som luktade illa.

1 porcellinssnugga kort pipa av porslin eller motsvarande material.

1 messingskeden kedja av mässing.

1 mossa Mossa användes som surrogat för tobak.

1 kammarrådinnan Titeln kammarråd kunde i Finland tilldelas t.ex. länskamrerare. Den markerar här en ämbetsmannamiljö högt över tingsskrivarens.

1 gemena rysliga.

1 eller par eller ett par.

1 resebeskrifvare reseskildrare.

1 anekdotbusar överdängare på anekdoter; buse i betydelsen överman förekommer dialektalt i Finland.

1 gemenligen vanligtvis.

1 rofva fickur.

2 knypplade spetsar [...] stadsboer Spetsknyppling förekom allmänt i Raumo sedan 1600-talet och betraktades som en specialitet för staden.

2 det var den tiden Anspelar på uppfattningen att ämbeten kunde köpas, jfr pastoratshandeln, komm. till kap. 5 »Huru häradshöfding Löf sätter sig att hvila på sina lagrar och har otur i frieri», stycke 1.

2 förklena förtala, nedsätta.

2 så väl ecklärerad i öfra våningen så begåvad.

2 stil handstil.

2 pjexor pjäxor, snörda skodon – i motsats till stövlar – och vanliga i Finland.

3 surprenera överraska.

3 skrufvade vred.

3 häpnad bestörtning.

3 trefoten den trebenta pallen.

3 linne linneplagg (skjortor, underkläder).

3 bragt det så långt åstadkommit så mycket.

3 ziffrorna stavningsvariant av siffrorna, förekom hela 1800-talet.

3 katechesen [...] tredje hufvudstycket De tre första huvudstyckena: budorden, trosartiklarna och Fader vår.

4 Vehmo domsaga Nils Peron Domsagan (Vemo domsaga) existerade, i Åbo och Björneborgs län i sydvästra Finland. Nils Peron är en fiktiv person.

4 skrifvarebiträde renskrivare; jfr fortsättningen.

4 hyggligt tilltalande, hyfsat.

4 spisa vid herrskapets bord anger skrivarens sociala ställning: finare än pigor och drängar, som åt i köket.

4 tjenligare mera lämplig.

4 lagmanskapet Lagman användes, något oegentligt, som titel för häradshövdingar.

4 mest mörkhufvade dummaste.

5 fastebref laga stadfästelse på fastighetsköp, jfr lagfartsbevis.

5 utdragande bokstäfverna [...] lagliga pappersöderiet Officiella handlingar och domstolsutslag skrevs på stämpelpapper, charta sigillata. Avgiften för papperet, s.k. lösen, uppbars av tjänstemannen, i det här fallet häradshövdingen, och ingick i hans avlöning som s.k. sportler. Tjänstemannen avlönade själv skrivarna. Det låg alltså i hans intresse att handlingarna renskrevs spatiöst, men inom rimliga gränser.

5 på hela första sidan icke rymdes stort mera än Ju viktigare skrivelse desto längre ned på sidan inleddes den.

5 pappersöderi slöseri med papper.

5 snubbor tillrättavisningar.

5 lösskrefvos producerades.

5 principal arbetsgivare, chef.

5 ordres (fra.) order.

5 transportörmachin apparat som gör det möjligt att kopiera en ritning i önskad skala.

5 daguerrotyp apparat för daguerrotypering, d.v.s. framställning av tidiga fotografier.

5 anständigheten det passande.

5 lineal linjal.

5 kontenansen fattningen.

5 den fason det sättet.

6 behörigen vederbörligen.

6 Prosten Alopæus Alopeerna var en känd prästsläkt på 1700-talet, men alla var verksamma i östra Finland, i Borgå stift.

6 Swebilii katechesEnfaldig förklaring öfver dr Martin Luthers lilla cateches, utarbetad av ärkebiskopen Olof Swebilius 1689.

6 plåtar En plåt: ursprungligen plåtmynt värt två daler silver, eller 16 skilling, senare också om sedlar av samma värde.

6 200 [...] principalens ynnest Skrivarnas löner betalades av häradshövdingen.

6 ärones trappa karriärstegen.

6 sokne- och häradsskrifvaretjenster Båda tjänsterna var knutna till skatteuppbörden; sockenskrivarna utsågs av de röstberättigade sockenmännen och avlönades av socknen för att protokollföra betalda skatter, medan häradsskrivarna var avlönade av kronan.

6 3 alnar och 2 tum 1,83 m, en svensk aln: 59,3 cm; en svensk tum: 2,47 cm.

6 för resten i övrigt.

Fotnot Jag ber [...] hos fru Carlén. Kommentaren är lagd i berättaren Calles mun. Titlarna som förknippas med författarinnorna Sophie von Knorring, Fredrika Bremer resp. Emilie Flygare-Carlén, alla tre uppburna och samtida, representerar de olika sociala miljöer som dominerar i deras verk: adel, högborgerlighet och medelklass.

Fotnot finna värdigheten mankerad känna sig förolämpad.

Fotnot en finsk berättelse en berättelse som utspelar sig i Finland (utan avseende på språket).

Fotnot baron friherre.

Fotnot sekter sekreterare.

Bibliografi

Maija Lehtonen, »Brasaftnar i vindskammaren» 1997, s. 90; Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 191; Vasenius V, s. 167 ff.

1. Hvad Häradshöfdingen egentligen var för en karl