448 Är du Guds barn, så far ej will

Lukuteksti

448.

1 Är du Guds barn, så far ej will På denna pilgrimsfärden! War waksam, slut ej ögat till I denna onda werlden. Du kan ej, som Guds englar, bo Ofrestad uti ljuset; lemma start Din Gud will pröfwa här din tro kommentar : Du måste genom gruset Gå hem till fadershuset.

2 2. lemma start Din Herre Gud dig förelagt Att här dig redligt nära kommentar , Att hålla kropp och själ wid makt, Hans helga namn till ära. Du för ditt land arbeta skall, Det will ej Gud förmena, Samt lyda mensklig ordning all Och dina bröder tjena, Dock honom främst allena.

3 3. lemma start Det pund, som du af Herren fått, Skall du ej nedergrafwa, Men werka i hans tjenst allt godt, Som han af dig will hafwa. kommentar Ditt ljus ej under skäppan må Du doldt för menskor spara; Hur swagt det är, skall det ändå För dem Guds wittne wara, Hans wilja uppenbara.

4 4. Den fröjd skall du ock njuta wäl, Som är Guds goda gåfwa Och wederqwicker kropp och själ; För den skall Gud du lofwa. Dock akta dig för satans list: Den lust du ej tillstädje, Der ej din Herre Jesus Krist Är med dig i din glädje; lemma start Så wake du och bedje! kommentar

5 5. Ty wisserligen lär Guds lag, Att du skall bruka werlden, Men med ett sådant hjertelag, Att dig ej snärjer flärden Och att du ej din håg har satt Till werldens lust och ära, lemma start Men har i himmelen din skatt, Som Gud skall dig beskära Och rost och mal ej tära. kommentar

6 6. Ett stormigt haf är werlden wisst För den till henne fiker, Han hafwer ej i Jesus Krist Det fäste, som ej swiker. Men den, som har i Gud sin fröjd, Han ej för winden drifwer; lemma start Han brukar gladelig och nöjd De gåfwor Herren gifwer: Hans glädje ewig blifwer. kommentar

|295|

7 7. lemma start Och pröfwar Herren här hans tro kommentar Med kors och wedermöda, Så har han dock en salig ro, Derwid han kan sig stöda: Han gläds, att Kristi kors han bär, Det honom ewigt lisar; Han wet, att han är Gudi kär, Som sina barn här risar, Men sist stor nåd bewisar.

8 8. Guds Helge Ande, led oss så, Att wi oss rätt ödmjuke lemma start Och att wi werlden bruka må Som om wi den ej bruke kommentar , Och hafwe så wår bästa skatt, Wår lust i Gud allena Och wandre genom werldens natt Uti hans ljus, det rena, Så att wi honom tjena.

Kommentaari

Kommentar

Psalmen står under rubriken »Werldens rätta bruk» i huvudavdelningen »Psalmer om ett kristeligt lefwerne».

Psalmen handlar om att leva ett rättrådigt och strävsamt liv, att vårda kropp och själ, att lyda lagar och föreskrifter, att använda de gåvor som Gud har anförtrott och att tjäna nästan. Topelius lyfter också fram att människan ska njuta av livet, men akta sig för frestelser. I den rätta glädjen deltar Herren Jesus Krist. Världen ska brukas, men inte så att dess flärd, lust och ära får överhanden. Skatten är i himmelen. Människan behöver be om Guds Andes ledning.

Några formuleringar i 1868 års förslag ändrades 1879. En nödvändig förändring gjordes i den sjätte strofen för att bildspråket inte skulle halta: uttrycket »En sorgedal» i 1868:6 byttes ut till »Ett stormigt hav» för att kongruera med tanken »Han ej för winden drifwer» senare i strofen. Bibelallusionerna är många också i denna psalm.

Melodin i 1868:449 är av Burkhard Waldis i Der Psalter In Newe Gesangs weise vnd künstliche Reimen gebracht (1553). Den var känd redan från 1695 års psalmbok, där den användes till nr 38. Melodin byttes dock för 1886 års psalmbok till Matthias Greitters melodi »Es wollt uns Gott genädig sein», och denna melodi användes till texten även i 1943 års psalmbok. Psalmen utmönstrades 1986.

Punktkommentarer

1 Din Gud will pröfwa här din tro2 Kor. 10:18; 13:5; 2 Tim. 2:15. I första strofen jämförs människans lott med änglarnas. Änglarna bor »ofrestad[e] uti ljuset» medan människan prövas i sin tro av Gud. Änglarna nämns på flera ställen i Topelius texter, däribland i sju psalmer (engel 1879: 444, 524; englar 439, 448, 453, 480, 508). Ett avsnitt om änglarna föreligger i Blad ur min tänkebok.

2 Din Herre Gud dig förelagt Att här dig redligt nära 1 Mos. 2:15.

2 Samt lyda [...] honom främst allena. 1 Petr. 2:13–17.

3 Det pund [...] han af dig will hafwa. Matt. 25:14–30.

3 Ditt ljus ej under skäppan må [...] wilja uppenbara. Matt. 5:15–16.

4 Så wake du och bedje! 1 Tess. 5:5–6.

5 Men har i himmelen [...] rost och mal ej tära. Matt. 6:19–20.

6 Han brukar gladelig [...] glädje ewig blifwer. Psalt. 43:4; 73:28; Apg. 14:17; Gal. 5:22.

7 Och pröfwar Herren här hans tro 2 Kor. 10:18; 13:5; 2 Tim. 2:15.

7 lisar lindrar, tröstar.

7 Han wet [...] stor nåd bewisar. Ordspr. 3:12; Hebr. 12:5–7.

8 Och att wi werlden bruka må Som om wi den ej bruke Verserna återger innehållet i 1 Kor. 7:31 där Paulus förmanar församlingen i Korint med tanke på att tiden går mot sitt slut.

8 Wår lust i Gud allena [...] wi honom tjena. Det är nödvändigt för människan att bruka världen så länge hon lever, men tankarna ska inte fastna vid det som hör världen till, eftersom en kristen människas skatt och lust ligger i Gud allena och att vandra i hans ljus (Joh. 12:46).

Bibliografi

Andersén, Harald & Haapalainen T. I., »Korta uppgifter om melodiernas ursprung», Svensk koralpsalmbok för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland 1968, Helsingfors: Förbundet för svenskt församlingsarbete i Finland rf, 1972, melodi 166, s. 699.

Göransson, Harald, Koralpsalmboken 1697. Studier i svensk koralhistoria, diss., [Hedemora]: Gidlunds, 1992, s. 241.

Topelius, Zacharias, Blad ur min tänkebok, Helsingfors: Edlund 1899. 2 uppl.