495 Gud mäter icke med wårt mått

Lukuteksti

495.

1 Gud mäter icke med wårt mått Det ringa och det höga. Den plats, som wi i werlden fått, För Gud betyder föga; lemma startTy Gud ej till personen serkommentar, Till höghet eller annat mer, Som willar menskors öga.

2 2. lemma startFör alla rinner solen opp Och regnen nederfalla, För alla finns en tröst, ett hopp, lemma startTy Kristus dött för alla. Den minste lik den störste är, Ej makt, ej höghet gäller, när Till doms oss Gud skall kalla.kommentarkommentar

3 3. Guds Son war ock en ringa man, På menskors sätt betraktad: På jorden intet ägde han, Wardt lemma startskymfad|324| och föraktadkommentar; Dock hafwer Gud i himmelrik Upphöjt hans namn, att honom lik Är ingen konung aktad.

4 4. lemma startSå woro Guds apostlar ju I werldens tanke ringa.kommentar Hwi skulle som en dåre nu Jag efter höghet springa? lemma startGud, gör mig nöjd med hwad jag fått, Låt icke andras bättre lott Till knot mitt hjerta bringa.kommentar

5 5. Fräls oss från lemma startafundkommentar, Herre Gud, Gif oss ett ödmjukt sinne, Att wi förnöjsamt dina bud Må hafwa städs i minne. Wi sitte lågt på denna jord: lemma startI himmelriket wid ditt bordkommentar En bättre plats wi finne.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Psalmen står under rubriken »För de ringa» i huvudavdelningen »Psalmer för särskilda personer och tillfällen». Ordet »ringa» torde här syfta på människor med anspråkslös social samhällsställning (till ordets betydelse se 2) och 3) i SAOB).

    Med flera bilder visar Topelius att Gud inte har anseende till personen. De ringa är i gott sällskap med Guds Son och apostlarna. Hoppet står till himmelrikets bord, där upphöjelsen förväntas.

    Melodin trycktes i Bonn 1550 med texten »NVn lasst vns Christen frölich sein». I Finland var den känd från äldre koralböcker (Haapalainen 1976, s. 184; Gamla psalmmelodier från Finland).

    Psalmen infördes inte i 1886 års psalmbok.

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    1 Ty Gud ej till personen ser 1868 v. 5: »Ty Guds barmhärtighet ej ser». Att Gud inte har anseende till personen stöd av många bibelställen, t.ex. 5 Mos. 1:17; Vish. 6:7; Ef. 6:9.

    2 För alla rinner solen opp [...] Gud skall kalla. Strofen bygger på Matt. 5:45; 2 Kor. 5:14–15; Matt. 11:11, 20:16, 25:31–46.

    2 Ty Kristus dött [...] minste lik den störste är [...] Till doms oss Gud skall kalla. 1868 v. 4–7: »Ty Herren Gud will kalla Hwar menska till sitt rike, der Den minste lik den störste är, Och Christus dött för alla.» Domsmotivet saknas 1868. I båda versionerna betonas att alla människor är lika inför Gud.

    3 skymfad och föraktad Luk. 18:32. Strofen i sin helhet bygger på Fil. 2:5–11.

    4 Så woro Guds apostlar ju I werldens tanke ringa. 1 Kor. 4:9.

    4 Gud, gör mig nöjd [...] mitt hjerta bringa. 1868 v. 5–7: »Hwi nöjs jag icke med min lott, För det att andra mycket fått Och jag fått håfwor inga?» Formuleringarna 1868 är något knaggliga och avslutas med en uppgiven fråga. 1879 års version uttrycker sig i bönens form.

    5 afund Avund hörde till de egenskaper som räknades upp i de nytestamentliga brevens etiska undervisning genom bl.a. så kallade lastkataloger, t.ex. Rom. 1:29, 13:13; 1 Kor. 3:3; 2 Kor. 12:20; Gal. 5:20.

    5 I himmelriket wid ditt bord 1868 v. 6: »Wid konungsmannens rika bord». Formuleringen 1868 alluderar på liknelsen om konungasonens bröllop i Matt. 22:1–14, medan ordalydelsen 1879 återspeglar Matt. 8:11. Innebörden är dock densamma: måltidsgemenskap med Gud själv.

    Bibliografi

    Haapalainen, T. I., Die Choralhandschrift von Kangasala aus dem Jahre 1624. Die Melodien und ihre Herkunft, Acta Academiae Aboensis Vol. 53, diss, Åbo 1976.

    Faksimile