Simeon Levis resa till Finland
Kommentar
Kommentar
»Simeon Levis resa till Finland» – denna kortform av titeln används i fortsättningen – ingick i HT den 24 april–3 november 1860, i femton avsnitt. Pausen över sommaren varade nästan fyra månader, mellan det tionde avsnittet, den 12 juni och det elfte, den 4 oktober. Det femtonde avsnittet slutar med »Forts.». Någon fortsättning följde inte, och inte heller någon förklaring till avbrottet. Tio dagar senare började i stället »Vincent Vågbrytaren» som följetong; den pågick mellan den 13 november och den 29 december 1860. Censorn (Ludvig Heimbürger) hade krävt mindre strykningar tidigare (se nedan och kommentar till stycke 73), och det är inte uteslutet att censuren ingrep på nytt i början av november. Något omnämnande om detta har inte påträffats, utöver att Topelius i allmänna ordalag konstaterar i december: »Censuren är högst nitisk att stryka och klippa. Hfors Tidn. öfverkorsas gång efter gång» (Finlands krönika 2004, s. 42 f.).
Manuskript till novellen saknas. Den trycktes inte om under Topelius livstid, trots att han tänkte inkludera den i sina samlade skrifter (Topelius–Bonnier 12/6 1871). En utgåva med inledning av Jari Koponen kom 1998, Topelius ja tulevaisuus. Simeon Levis resa i Finland. Samma år utkom den i finsk översättning och med ett förord av J. R. Leppä, Simeon Lewis resa i Finland – Simeon Lewin matka Suomessa, med ett reviderat nytryck 1999. Både Koponen och Leppä återger titeln i en form som beskriver innehållet korrekt, men inte desto mindre är förvanskad. Misstaget återgår troligen på Vasenius som också talar om Simeon Levis resa i Finland, i stället för till. – I Hufvudstadsbladets bilaga Vår lördagskväll meddelade Harald Lignell brottstycken ur »Simeon Levis resa till Finland» i tre avsnitt, 20 och 27/9 och 11/10 1963, under rubriken »När Rothschild skulle köpa Finland» – Lignell hade inte attribuerat följetongen till Topelius, utan talar inledningsvis om »den okände skribenten», men detta korrigerades senare. Lignell säger sig ha gått igenom hundra års tidningslägg, från 1850, utan att någonstans i svensk press ha hittat något liknande, och beskriver därför »artikelserien», som han kallar den, som »ganska unik». Han påpekar att Jules Vernes »vetenskapliga» författarskap inleddes 1863, och därför »kan den okända författaren till dessa kostliga resebrev ej ha påverkats av denne» (20/9 1963).
»Simeon Levis resa till Finland» består av en inledning, »Företal», till »en liten brefsamling från olika orter», och samlingens aderton brev till bankiren Rothschild i London från hans anställda Simeon Levi. Formen, fiktiva brev, har lång hävd. Berättaren här är en resenär som med förvånad distans skildrar lokala seder och bruk för en fiktiv läsare som likaså står främmande för dem, medan författarens målgrupp i själva verket är den lokala finländska. Det välkända ses i ett annat ljus när perspektivet är nytt. Också detta grepp har långa anor. Ett berömt exempel är Montesquieus Lettres persanes (Persiska brev) från 1721, som kritiserar missförhållanden i Frankrike i slutet av Ludvig XIV:s regering. Genom att förlägga handlingen i »Simeon Levis resa till Finland» 40 år framåt i tiden skapar Topelius ännu flera möjligheter till perspektivförskjutningar och distansering. I själva verket hade han, på ett mindre ostentativt sätt, praktiserat samma metoder i Leopoldinerbreven som ingick i Helsingfors Tidningar 1843–1853 (om formen i dessa brev: se Clas Zilliacus, »Till löjtnant Leopold i Grusien» 1985).
Vasenius omnämner »Simeon Levis resa till Finland» som ett »egendomligt bevis» på hur Topelius hade gripits av tidens strömningar, och beskriver den som »en serie bref, skildrande de industriella och i allmänhet ekonomiska framsteg han hoppades att Finland på fyrtio år skulle hinna göra» (Vasenius IV, s. 87 f.). Följetongen finns inte i biografins register över Topelius skönlitterära verk, utan bland publicistiken. Författaren själv räknar den till novellerna, till humoristiska skildringar (Topelius–Bonnier 12/6 1871). Nyberg nämner några samtida följetonger, men titlarna »Simeon Levis resa i Finland» [sic] och »Fröken Drifva» förekommer enbart i en not (Zachris Topelius 1949, s. 635).
Erik Ekelund nämner att Topelius i Helsingfors Tidningar publicerade mindre berättelser med teman ur Finlands historia, men också »med motiv från nutiden [pro samtiden] och t.o.m. från framtiden». Ekelund framhåller att Topelius »berättelser» från 1850- och 1860-talen återspeglar det sociala och ekonomiska brytningsskede som rådde när de kom till. Han anser att »Simeon Lewis resa år 1900» – ytterligare ett bud på titeln – vittnar om författarens intresse för allt som rörde sig i tiden på olika områden: »Fantasirikedom och en optimistisk tro på evolutionen ger sin prägel åt redogörelsen för de erfarenheter Simeon Lewi gör under sin affärsresa genom Finland.» I de fingerade resebreven låter författaren Levi »fälla både välvilligt skämtsamma och bitande sarkastiska reflexioner om förhållandena hos oss», säger Ekelund (»Topelius och hans samtid» 1969, s. 196 f.).
Den uppmärksamhet som senare har kommit följetongen till del koncentreras till minnesåret 1998. Nils Erik Forsgård kallar följetongen »Topelius antisemitiska traktat» (I det femte inseglets tecken 1998, s. 188). Han anser att en traditionell religiös antisemitism hos Topelius förenas med en modernt präglad politisk antisemitisk ådra, där det judiska folket framför allt ses som ett främmande element i en nationsbyggande process. Därtill kommer »identifikationen av judarna med allmän materialism och penninggirighet». Topelius accepterade judarna som individer, men inte som kollektiv eller abstrakt folkgrupp, menar Forsgård (ibid., s. 190). Forsgård beskriver »Simeon Levis resa till Finland» som en humoristiskt anlagd, men i andemening och utformning judestigmatiserande visionär brevmonolog. Han anser att den i ett topelianskt perspektiv utgör en »betydande antisemitisk syntes» (Forsgårds kursivering, ibid., s. 192).
Forsgård lyfter fram tidsperspektivet i »Simeon Levis resa till Finland»: det är både framåt- och bakåtblickande. Bakåtblickande i Simeon Levis kommentarer år 1900, framåtblickande i Topelius perspektiv, år 1860 (ibid., s. 192). Med hjälp av den framåtblickande berättartekniken varnar Topelius för att visionen om en historiebefriad och rationellt känslolös judisk kontroll över Finland kan bli resultatet ifall medborgarna inte tar sitt ansvar för landet, menar Forsgård. Topelius betonar arbete och intelligens som framgångsvägar för det outvecklade Finland, i motsats till en oansvarig levisk och rothschildsk affärsideologi (ibid., s. 193 f.).
Följetongen är, enligt Forsgårds åsikt, »ett praktexempel på en oförblommerad antisemitisk retorik med nationalistiska förtecken». Samtidigt betonas »den defensiva topelianska nationalismen; ett litet och i nationellt hänseende nymornat land som Finland måste ständigt visa vaksamhet inför suspekta (judiska) utsugare som inga andra intressen har i landet än de ekonomiska. Berättelsen om Simeon Levis resa blir därmed också en studie i det mot judarna riktade konspiratoriska tänkesätt som Topelius gjorde till sitt. Telegrafens hemliga dokument förespeglar […] existensen av en särskild fördold judisk verksamhet, personifierad i familjen Rothschild, en verksamhet som Topelius […] genom att så att säga ’publicera’ dessa dokument avslöjar» (ibid., s. 193). Forsgård understryker i annat sammanhang Topelius »opinionsbildande målsättning» med författarskapet, och anser att den framträder inte minst i »Simeon Levis resa till Finland» (»Utopisten Topelius» 1999, s. 335).
Både Jari Koponen och J. R. Leppä riktar uppmärksamheten mot Topelius fascination inför tekniken, och Koponen kallar Topelius Finlands första science fiction-författare (Topelius ja tulevaisuus 1998, s. 8). Leppä nämner (s. 14) H. C. Andersens Fodreise fra Holmens canal til østpynten af Amager i Aarene 1828 og 1829 (1829) som en sannolik förebild, den hade utkommit i Sverige 1841 (troligen som pirattryck), och såldes också i Finland. Bägge noterar Andersens »Om Aartusinder» från 1852 och Koponen lägger till det franska lustspelet 1841 et 1941 (uppmärksammat i Helsingfors Tidningar 29/10 1842) och Blanches svenska version 1846 och 1946 (1847). Därtill uppmärksammar Koponen P. A. Wallmarks Resan till Stockholm, år 1913 – som Topelius själv nämner, han ägde boken, – och G. H. Mellins starkt ryssfientliga framtidsskildring Sveriges sista strid, från 1840. Koponen förmodar att det är Mellin som ligger bakom notiserna om krig, upprustning och militär teknologi (Topelius ja tulevaisuus 1998, s. 29 ff.).
Koponen betonar den yngre Topelius nyfikenhet på teknologiska innovationer: han tar ofta in notiser om sådana i Helsingfors Tidningar och extrapolerar dem i »Simeon Levis resa till Finland». Topelius erfarenheter av Finlands dåliga vägar har bidragit till att väcka hans intresse för nya fortskaffningsmedel av olika slag, framhåller Koponen övertygande. Topelius framtidsoptimism gjorde att han välkomnade innovationer som underlättade vardagen och befordrade social jämlikhet, trots sitt principiella motstånd mot den naturvetenskapliga rationalismen, industrialiseringen och mot kapitalismens avigsidor, anser Koponen (ibid., s. 19 f.). För Topelius förvandlades det vetenskapliga tänkandet dock med tiden till människans hybris inför Gud, men »Simeon Levis resa till Finland» är, framhåller Koponen, det mest betydelsefulla litterära beviset på den unge Topelius mångsidighet, hans tolerans och på hans framtidsoptimism, som här fortfarande innefattar teknikens och vetenskapens framsteg (ibid., s. 27).
Koponen kallar »Simeon Levis resa till Finland» en framtidens Boken om Vårt Land. Utan att ge konkreta exempel nämner han mängden av detaljer, dolda allusioner, samtidssatir och vad han kallar filosofiska spekulationer. Till de rent fantastiska inslagen räknar han Topelius framtidstelegraf, som han anser lösryckt i sammanhanget (ibid., s. 31 f.). Koponen noterar särskilt att Topelius uppmärksammar kommunikationer och skogsbruk, skolförhållanden, utbildning och sociala frågor som reglerad arbetstid, boendeförhållanden och skolor för handikappade (ibid., s. 33 ff.).
Topelius föga smickrande bild av judarna är ett ideologiskt inslag i »Simeon Levis resa till Finland», anser Koponen. Novellens »antisemitism» (citattecknen är Koponens) skulle kunna tolkas som ett antiryskt motstånd i förklädd form, men Koponen finner det troligare att judarna symboliserar Topelius motstånd mot penningens makt. Topelius kan inte stämplas som antisemit på basis av novellen, men hans ibland starkt svart-vita attityd möjliggör tolkningar av detta slag, konkluderar Koponen (ibid., s. 36 f.). Han noterar också tecken på att Topelius framställer Finland som en självständig stat (ibid., s. 38 f.).
»Simeon Levis resa till Finland» har ett nära samband med Topelius mellaneuropeiska resebrev från 1856 och 1857. Freden efter Krimkriget slöts i slutet av mars 1856 och i slutet av maj inledde Topelius en två månader lång bildningsresa genom Tyskland, Belgien och Frankrike till Paris, och småningom hem via Köpenhamn, Göteborg och Stockholm. Intrycken från resan förmedlade han i den långa serien resebrev »Söder om Östersjön» i Helsingfors Tidningar september–november 1856 och januari–juni samt september– december 1857 (om resan, med citat ur breven till hustrun, i Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 293–302 samt Maija Lehtonen, »Topelius reser i Europa» 1998). Han gjorde sina första tågresor, han bodde på hotell med gasljus och vattenledning, han beundrade arkitekturen, han besökte konstsamlingarna, börsen i Hamburg, parlamentet i Bryssel, skolor för blinda och dövstumma i Dresden och därtill gick han på teatern så ofta han kunde. Han slog sig i slang med sina medresenärer på tåg och båtar, med affärsmän och arbetare.
Efter att ha kommit hem från resan inskränkte sig Topelius inte till att i resebreven rapportera om förhållanden utomlands, han skrev också artiklar om samma frågor i ett finländskt perspektiv. Han avhandlade kommunikationerna, skogsskövlingen, industrin, skolfrågorna, tjänstemännens löner och sociala problem som bostadsbristen i Helsingfors. Hans relationer till generalguvernören Berg var ansträngda. Inslag i tidningen, som alltså hade gått igenom censuren, kunde leda till formliga reprimander av Berg (Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 308–315).
De ämnen Topelius tar upp i resebreven och i andra artiklar: trafik och kommunikationer, näringsliv, teknologiska framsteg, utbildning, sociala förhållanden, konst, samhällsliv – och den moderna ekonomins avigsidor – behandlar han också i »Simeon Levis resa till Finland». Frågorna hade han i många fall tangerat redan i Leopoldinerbreven (jfr Clas Zilliacus, »Till löjtnant Leopold i Grusien» 1985, s. 142–146), och det förefaller som om han ville ta ett samlat grepp om dem, ännu en gång, innan han avgick som redaktör – vilket skedde efter årets sista nummer, den 29 december 1860.
Topelius framstår i »Simeon Levis resa till Finland» som en renodlad utvecklingsoptimist. Allt som var nytt eller knappt fanns i Finland 1860 – som gatubelysning med gasljus eller tågtrafik – låter han Simeon Levi utdöma som hopplöst föråldrat och förlegat. Initiativ som länge hade haft motvind, framförallt folkundervisningen (folkskolorna), beskriver han som genomförda och framgångsrika, för att i båda fallen ta udden av samtida tröghet och motstånd. I skuggan av de för samtiden fantastiska hugskotten smyger Topelius in andra: antydningar om ett självständigt Finland. Föreningar som hatte-icke-aftagelse-sällskapet (stycke 51) och smultronföreningen, som vill reducera kaffedrickande till förmån för inhemskt producerat smultronte (stycke 110), eller fantasifulla transportmedel som luftskepp och något som motsvarar bil eller buss och drivs med varmluft, för att inte tala om framtidstelegrafen, allt detta använder han för att blanda bort korten.
»Simeon Levis resa till Finland» har drag av balansnummer: Topelius lyfter fram frågor som var angelägna för honom, men i en form som verkar beräknad för att lugna censorn och ta udden av läsarnas reaktioner. I det inledande företalet bäddar Topelius dels för läsarnas nyfikenhet, dels garderar han sig genom att understryka det osannolika i följetongen. Han åberopar P. A. Wallmarks skröna Resan till Stockholm, år 1913 som utkom 1813, och en följetong i Finlands Allmänna Tidning där ett luftskepp inte bara hamnar utanför atmosfären, utan passagerarna t.o.m. överlever resan. Topelius låter berättaren jämföra Simeon Levis resa med följetongen i FAT och mena att den ena inte är mindre sann än den andra (stycke 1) – och därmed understryker författaren Topelius elementet av opålitlighet med dubbla streck.
Topelius följer i stort sett systematiskt Finlands kust från Alexandria (Kemi) i norr till Helsingfors i söder, och därtill Tammerfors och Tavastehus. Han uppger städernas invånarantal och han beskriver näringsliv, skolor, kulturinstitutioner, föreningsliv, press m.m. För att inte belasta punktkommentarerna med upprepningar följer här en samlad genomgång av de ämnen Topelius tar upp, fördelad på avsnitten Kommunikationer, invånarantal och näringsliv, Utbildning och sociala förhållanden samt Ett självständigt Finland, konst och kultur. I punktkommentarerna hänvisas sedan till dessa avsnitt.
Kommunikationer, invånarantal och näringsliv
Saima kanal, som öppnade förbindelsen från Savolax och norra Karelen till Finska viken, började byggas 1844 och invigdes 1856. – Topelius hugfäste invigningen med den stort anlagda dikten »Saima kanal». – Den första järnvägen, mellan Helsingfors och Tavastehus, höll på att byggas 1860, efter en omfattande debatt om huruvida Finland skulle satsa på flera kanalbyggen eller på järnvägstrafik. Tågen hade inte ens börjat gå när Topelius låter Simeon Levi döma ut järnvägarna som dyra och ålderdomliga. I novellen förbinds städerna av välskötta landsvägar, chausséer, som är billigare att anlägga än järnvägarna (stycke 19 och 116 f.). De förbättrade kommunikationerna och den fria handeln leder till ny bebyggelse (stycke 118) – här återklingar Topelius reseminnen från 1856. Han beskriver tågresan till Bryssel där det ena samhället övergår i det andra under vägen, utan mellanliggande ödemarker som mötte resenären i Finland (HT 31/1 1857).
Utbyggd infrastruktur och goda kommunikationer åtföljs av en positiv befolkningsutveckling. Topelius låter Simeon Levi uppge invånarantalet i de flesta av de städer han passerar. Uppgifterna i tabellen nedan, i den ordning städerna nämns i novellen, har jämförts med dem i Finland framställdt i teckningar, där Topelius i ett tillägg uppger städernas befolkning år 1850. Uppgifterna där har bara undantagsvis kunnat jämföras med invånarantalet omkring 1860, som för några nordösterbottniska städer uppges i Gabriel Reins Materialier till utredande af Finlands statistik. K. E. F. Ignatius avsnitt »Statistiska anteckningar om Finland» i bildverket En resa i Finland (1873) innehåller tal för 1870. Statistisk årsbok för Finland började utkomma 1878 och de äldsta uppgifterna är från 1875. För städernas del uppges endast »Den kyrkskrifna befolkningen i Finlands största städer» (Helsingfors, Åbo, Viborg, Tammerfors, Uleåborg, Björneborg, Kuopio och Vasa; tabell 3). En sammanställning av befolkningssiffrorna enligt novellen med mer eller mindre samtida statistik visar att Topelius skissar upp en förhållandevis snabbt växande stadsbefolkning, d.v.s. en urbanisering av Finland. År 1870 utgjorde stadsbefolkningen bara 7,5 procent, jämfört med 13 i Sverige och 26,5 i Belgien (Ignatius uppgifter i En resa i Finland, ZTS XIII, s. 64 f.). Hela landet hade 1850 ett befolkningstal om 1 637 000 invånare, 1860: 1 746 000 och år 1900 var det 2 655 900 – Topelius låter Simeon Levi uppge 2 910 000 (stycke 55).
»Simeon Levis resa till Finland» [1900] | Finland framställdt i teckningar 2011, s. 280 (1850) | Rein, Materialier till utredande af Finlands statistik 1867, passim; En resa i Finland 1873 (talen med asterisk) | Statistisk årsbok för Finland 1878, tab. 3 (1875) | |
Alexandria | 20 000 | |||
Uleåborg | 15 000 | 5 761 | 6 261 (1855); 7 740 (1865) | 8 679 |
Kajana | 3 000 | 518 | ||
Brahestad | 7 000 | 2 301 | 2 572 (1859) | |
GamlaCarleby | 6 000 | 2 379 | ||
Jakobstad | 5 000 | 1 542 | ||
NyCarleby | 5 000–6 000 | 1 154 | ||
Vasa | 20 000 | 3 665 | 4 986 | |
Kaskö | 7 000 | 729 | ||
Kristinestad | 3 000 | 2 404 | ||
Björneborg | 10 000 | 6 243 | 7 346 | |
Raumo | 2 344 | |||
Nystad | 2 890 | |||
Åbo | 25 000 | 17 178 | 20 000 (1870)* | 22 018 |
Torneå | 606 | 691 (1860) | ||
Tammerfors | 30 000 | 3 207 | 8 443 | |
Tavastehus | 12 000 | 2 581 | ||
Helsingfors | 19 461 | 32 000 (1870)* | 33 602 |
Det blomstrande finska näringslivet är betydligt mera diversifierat i novellen än i verklighetens 1860. Råvarorna förädlas inom landet och såväl inrikeshandeln som exporten går bra. Det gäller inte bara de traditionella produkterna tjära och timmer, utan förädlade linnevaror (stycke 104), andra textiler (stycke 13, 51, 104), aluminium (stycke 63, 104), spannmål (stycke 46, 51), smör (stycke 27) och inte minst fiskkonserver. Topelius, som var en passionerad fiskare, placerar ut fiskodlingar och fiskeriindustri över landet: i Uleåborg (stycke 20), i Nykarleby (stycke 47), i Kaskö och Björneborg (stycke 61 resp. 66), i Åbo (stycke 81) och i inlandet (stycke 103 och 108). Sjöfarten hade däremot redan 1860 utsträckts till Asien och Australien, även om Topelius exempel är fiktiva (stycke 60, 77, 110). Allt hade alltså inte uppstått i Topelius föreställningsvärld; olika initiativ hade tagits både inom det privata näringslivet och inom förvaltningen.
Med »hvalfiskodlingsanstalten vid Runsala» (stycke 77) anspelar Topelius på Erik Julins och andra förmögna Åboköpmäns intressen i det rysk-finska valfångstbolaget. Tillsammans med Rysk-amerikanska kompaniet hade några köpmän i Åbo, med den ovan nämnde Erik Julin som ledande namn och med förbigående av Henrik Borgström och andra affärsmän i Helsingfors, grundat ett bolag 1850 för valfiske i Ochotska havet. Amerikanska fartyg dominerade valfångsten där, till förtret för ryska intressen. Bolaget beslöt 1860 att lägga ner verksamheten (Max Engman, »Erik Julin» 2004, s. 22–27). Under rubriken »Hfors Tidningars Kronika» (244.138, pag. 8) har Topelius noterat censuringrepp, bl.a. här: »Hvalfisk… vid Åbo ströks först, men fick sedan gå in. Blott fick icke sägas att hvalfiskungarna matades med sötmjölk och stekt sill och att de hvimlade i Ålands haf, så att Amerikanarne ditkommo för att harpunera.» Forststyrelsen hade inrättats 1859, och formuleringen i stycke 12 kan läsas som en förhoppning om att myndigheten skulle stävja skogsförstöringen, vars konsekvenser Topelius målar upp i stycke 33.
De ekonomiska värderingar som kommer till uttryck i »Simeon Levis resa till Finland» är en blandning av gammalt och nytt. Det är merkantilismens ideal som går igen i synen på exporten som vällovlig och framgångsrik (passim) och på importen som däremot bör inskränkas (stycke 110). Statslån avvisas, i all synnerhet underlåtenhet att amortera dem (stycke 116, 126). I kontrast till det merkantilistiska synsättet lovordas i framställningen såväl fri konkurrens (stycke 135 ff.) och näringsfrihet (stycke 87) som associationsfrihet, d.v.s. frihet att bilda arbetsgivarorganisationer och fackföreningar (stycke 104). »Regeringen» säges rentav betrakta strejker som »lifsyttringar […] emedan ett stillatigande för [kapital och arbete] är omöjligt», vilket bankmannen Simeon Levi avvisar (stycke 105). Topelius varnar för ett ensidigt betonande av ekonomiska aspekter och för lättsinniga spekulationer (bl.a. stycke 57, 73 f.), och lyfter i stället fram arbete, samarbete och samhällsansvar (stycke 96, 104 och 134). Ekonomiska framsteg har blivit möjliga, »blott emedan arbetet och intelligensen numera väckt detta folk ur dess sekellånga dvala» (stycke 139).
Spekulation är ett ord som återkommer upprepade gånger. Topelius använder ordet i en övervägande positiv betydelse, i enlighet med samtida språkbruk. Svenska Akademiens ordbok ger bl.a. följande definition av spekulation »i synnerhet förr även allmännare (utan negativ innebörd eller särskild tanke på kortsiktighet): satsande av kapital eller planerande och drivande av ekonomisk verksamhet (i synnerhet handel eller affärsverksamhet)». Lexikografen Dalin uppger 1853 tre betydelser för spekulation: djupt begrundande, beräkning i fråga om handelsaffärer och handelsföretag. När Simeon Levi beklagar sig över att framtidstelegrafen nästan har dödat all spekulation (stycke 84) ingår elementet av beräkning. Senare använder Topelius ordet i betydelsen affärsverksamhet och företagsamhet (stycke 87 och särskilt stycke 135 f.): »I skråordningens, maklighetens och dåsighetens lyckliga tidehvarf, när man lallade fram sin dag med minsta möjliga arbete och högsta möjliga pris för sämsta möjliga vara, utan konkurrens, utan spekulation» (stycke 135).
Utbildning och sociala förhållanden
Det land Topelius skisserar i »Simeon Levis resa till Finland» är ett utpräglat utbildningssamhälle, där flickor går i läroverk och olika slag av utbildningslinjer finns i hela landet – också utbildning inom bildkonst (stycke 153), scenkonst och musik (stycke 158 ff.). Folkskolan är genomförd. Folkundervisningen hade diskuterats sedan 1840-talet, och 1860 hade man inte kommit längre än att Uno Cygnæus förberedde ett förslag om hur undervisningen skulle organiseras. Den högre utbildningen var inte heller tillgodosedd. Utöver officersutbildningen fanns ingen högre utbildning för praktiskt inriktade yrken i Finland 1860, men Topelius förser Björneborg med en polyteknisk skola som utbildar officerare, ingenjörer, jordbrukare, sjöbefäl och »fabrikanter» (stycke 67).
Bibliotek nämner Topelius på flera ställen. Städerna i Finland hade i många fall privatägda kommersiella lånebibliotek i mitten av 1800-talet. Låntagarna betalade en årsavgift på mellan 5 och 8 rubel, vilket torde ha utestängt inte enbart arbetare och tjänstefolk utan också lägre tjänstemän och deras familjer. När Topelius understryker att alla betydande städer har offentliga bibliotek (stycke 84), markerar han att de är fritt tillgängliga, oberoende av samhällsklass (stycke 96 och 105, om bibliotek i sjömanshus och för arbetare).
Före 1860 hade flera socknar och städerna Viborg, Torneå, Brahestad, Uleåborg, Raumo och Björneborg fått någon form av folkbibliotek. Benämningen indikerar att de var avsedda för folket, inte för herrskap. Biblioteken tillkom på privat initiativ – ofta av studentavdelningarna (nationerna) eller av kvinnliga ståndspersoner – och med privat finansiering (Mauri K. Närhi, Lukuseurasta kansankirjastoon. Helsingin kirjastotoimintaa 1800-luvulla 1963, passim). Detta var fallet också i Helsingfors: »Från en enskild krets af bildade fruntimmer här i staden har nyligen utgått ett förslag till bildande af ett lånebibliothek för stadens arbetande klasser» (Papperslyktan 5/12 1859, se även Helsingfors Tidningar 3/12 1859). – Topelius ingick i den kommitté som gjorde upp stadgar för biblioteket (Närhi, Lukuseurasta kansankirjastoon 1963, s. 87). Biblioteket inledde verksamheten i oktober 1860 (Topelius, Finlands krönika 2004, s. 40), i två hyrda rum i ett privat hus i hörnet av Fabiansgatan och Regeringsgatan. I novellen förlägger Topelius »stadens allmänna bibliothek» framsynt till den arbetarstadsdel han placerar norr om Helsingfors dåvarande stadskärna (stycke 126), tillsammans med en kyrka (stycke 167). (Bibliotek och kyrkor uppfördes norr om Långa bron först på 1900-talet.)
Boendeförhållandena i Helsingfors hade Topelius upprepade gånger nagelfarit i Helsingfors Tidningar, och bl.a. kritiserat tomtägarnas ovilja att bygga på höjden. I novellen låter han Simeon Levi beskriva de välbärgades villakvarter i »Westend» (området Tölö-Mejlans-Lappviken; stycke 128) och på »Skattudden» där han placerar »börsadel» och tjänstemän i välbyggda hus om fyra våningar (stycke 167) – ett helt nytt perspektiv på den dåvarande kåkstadsdelen Skatudden. Arbetarbefolkningen har »rymliga» bostäder i en egen stadsdel, Norrfolk (Berghäll, Sörnäs; stycke 128). Boendet är alltså socialt segregerat, liksom ätandet: arbetarna har »för dem bestämda» matställen, som erbjuder soppa och varmrätt (stycke 132).
Den tidiga sparbanksinstitutionen hade sociala ambitioner: att uppmuntra de lägre samhällsklasserna till sparsamhet och att understöda allmännyttiga ändamål. Topelius ansåg att bankerna inte tog sitt ansvar i tillräckligt hög grad. I den fyrdelade artikeln »Sparbanker och Arbetarebostäder» (HT 14, 21, 25/2 och 3/3 1857) inleder han varje avsnitt med en uppfordrande – och utmanande – ingress i fet stil: »I. Sparbankerna äro skyldiga sitt öfverskott åt de arbetande klasserna» […], »III. Bevis att arbetarebostäderna äro af behofvet högeligen påkallade och deras befordrande enligt med sparbankernas syfte» och »IV. Förslag att använda sparbankens årliga öfverskott till förmån för de arbetande och tjenstehjonsklasserna samt att sparbanken må direkt befrämja uppförandet af arbetarebostäder». I novellen har han låtit förslagen bli verklighet i Åbo (stycke 91) och, uttryckligen i form av bostäder för arbetarna, i Tammerfors (stycke 104). Topelius var inte ensam om detta, redan i mitten av 1840-talet argumenterade Eugène Sue för arbetarbostäder i Den vandrande juden (se Klinge, Idyll och hot 2000, s. 79 ff.).
De drägligare förhållanden för arbetarklassen som Topelius utmålar omfattar, utöver bättre bostäder (även stycke 128), bättre ekonomi (134), skolor (stycke 105) och tillgång till bibliotek och nöjen (stycke 105, 126, 143–152), också kassor för understöd i krissituationer och kooperativ (stycke 51, 104) – de senare verksamheterna är beroende av medlemmarnas egen aktivitet. Kooperationen hade fått en nystart i England på 1840-talet (men de första andelslagen i Finland startade först på 1870-talet). Topelius låter besökarna i »kristallpaviljongen» representera »alla samhällsklasser», och skjuter in en sats: »ordet klasser brukas ännu af gammal vana» (stycke 160), vilket tyder på en föreställning om social nivellering.
Ett självständigt Finland, konst och kultur
I »Simeon Levis resa till Finland» framgår det av många markörer att Finland är självständigt, med en örlogsflotta stationerad i Åbo, där också »riksbaneret» finns (stycke 76, 78). Egna krigsflottor och riksbaner förekommer bara i självständiga länder. Ordet armé nämns visserligen inte i novellen, däremot ett finskt rytteri, indelta trupper och lantvärn (stycke 108), som förhållandevis nyligen har utkämpat ett krig (stycke 76, 108, 167 ff.). Helsingfors är starkt befäst (stycke 167 ff.). Under det 1856 avslutade Krimkriget bombarderades Sveaborg av den brittiska flottan, som dock avstod från att beskjuta Helsingfors. Det bombardemang som omnämns i novellen hänförs till det »sednaste krig», som förefaller att ha föregått Finlands självständighet (stycke 76, 108, 168 f.). Väpnad kamp mot Ryssland, vilket förespråkades av bl.a. Emil von Qvanten i Fennomani och skandinavism (1854), hade Topelius dock fem år tidigare tagit avstånd från. Inom ramen för ett privat brev framhåller han svårigheterna: »I bästa fall skulle ett ständigt fältlif och en armé af minst 50 000 man uppsluka våra materiella tillgångar, och vår kultur skulle gå tillbaka under en börda för hvilken landet dignar, utan att dock hafva en säker framtid att påräkna. […] Vänta måste Finland på den dag då den ryska kolossen sammanstörtar inifrån, ty först då är dess tid kommen» (Topelius–Henrik Borgström d.y. 6/1 1855, här återgivet efter Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 279). Här verkar han ha ändrat sig. Till det som gjorde störst intryck på Topelius under resan i Mellaneuropa hörde minnesmärket i Bryssel över de stupade i striderna mot Holland för självständighet 1830. Han beskriver gripet kryptan med de drygt 1 000 stupades namnplaketter och avslutar resebrevet med att citera »den bekanta visan»: »Så ljufligt är ej bäckens sus / Invid en blomsterstrand, / Så herrligt är ej dagens ljus, / Som död för fosterland» (HT 21/2 1857, författaren är Bengt Lidner, som Topelius inte nämner). Utopin, med strömmen av teknologiska, ekonomiska och sociala framsteg, väjer inte heller för politiska inslag.
I följetongen har Finland en parlamentarisk institution, som Topelius kallar landsting (stycke 86), och ett eget konsulatväsen, finska konsuln i Sydney nämns (stycke 110). Situationen i Finland var 1860 den, att lantdagen inte hade sammankommit sedan 1809, men förberedelser pågick för den lantdag som sammanträdde 1863.
I resebreven »Söder om Östersjön» visar det sig att Belgien gör det största intrycket på Topelius. »I hela vestra Europa finnes troligen icke en vackrare väg och ett vackrare land», förklarar han efter resan från tyska gränsen till Bryssel. Det är det uppodlade landet och statsskicket som tilltalar honom. På frågan om hur »denna beundransvärda kultur» har uppstått får han av en medresenär ett svar som han återger på både franska och svenska: »C’est la fertilité du sol, l’esprit national, la constitution et le chemin de fer – jordens bördighet, nationalandan, konstitutionen och jernvägen!» Topelius lyfter fram parlamentet – deputeradekammaren –, med fyra statyer som symboliserar belgiernas likhet inför lagen, religionsfrihet, pressfrihet och föreningsfrihet (HT 31/1 1857). Detta applicerar han på förhållandena i Finland i »Simeon Levis resa till Finland».
År 1856 var Belgien som statskonstruktion 25 år, och Topelius drar paralleller till Finland, bl.a. jämför han språkfrågan. I Topelius framtidsvision har också Finland religionsfrihet (stycke 86), pressfrihet och föreningsfrihet i likhet med Belgien. Därför denna anhopning av föreningar, t.ex. i Vasa (stycke 51). Pressfriheten markeras diskret, dels genom mängden tidningar och tidskrifter (stycke 36, 51, 67, 86, 88 f. och 105), dels genom formuleringar om pressens kvällsupplagor, med referat av konserter m.m. som har stått på programmet samma kväll (stycke 89). Den snabba produktionen är en fingervisning om att förhandscensur inte råder. All press var nämligen 1860 underkastad förhandscensur och censorn skulle ha materialet inte bara färdigt satt utan också korrekturläst ett dygn före utgivningen, för att kunna ta ställning till det (Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 171).
Det först Kungl., sedan Kejserliga Finska hushållningssällskapet heter i novellen Vestfinska fria ekonomiska sällskapet (stycke 68, 87). Finska hushållningssällskapet hade instiftats 1797 och var mycket aktivt i slutet av 1850-talet. Senaten hade 1856 bett sällskapet om ett utlåtande om jordbrukets ställning och behov. Sällskapet åstadkom ett omfattande betänkande som inte inskränkte sig enbart till jordbruksfrågor, utan efterlyste bl.a. förbud mot husbehovsbränning, näringsfrihet, förbättrade kommunikationer och banker för att stöda näringslivet (Gustaf Cygnæus, K. Finska hushållningssällskapet 1797–1897, s. 420 f.). Förslagen återfinns genomförda i »Simeon Levis resa till Finland».
Topelius ger finska språket och den finska kulturen en framträdande plats i sitt Finland av år 1900. Två fiktiva städer i inlandet har finska namn: Suomensydämen och Suomentoivo (stycke 60, i stycke 100 i formen Suomen Toivo). Örlogsfartygen heter Kalevaskepp (stycke 76) och en befästning i Helsingfors Linna (stycke 169). Helsingfors har en finsk teater och en finsk teaterskola (stycke 143 resp. 158). Musiklivet berikas av kompositören Miekka (stycke 146) och konstlivet av en skulptör vid namn Manninen (stycke 169). Novellens beskrivningar av utställda finska konstverk i Åbo (stycke 78 f.) och av en konstakademi i Helsingfors med representativa samlingar, god finansiering och t.o.m. utländska besökare ska ses mot bakgrunden av Topelius djupa engagemang i den finska konsten. Han var sekreterare i Finska konstföreningen 1847–1869 och försökte ordna med finansiering och beställningar åt konstnärerna som ofta fick förslag på motiv av honom.
Gestalten Simeon Levi
För läsare efter förintelsen är framställningen av Levi en stötesten. De samtida läsarnas uppfattning om judar präglades i första hand av kyrkan, i andra hand av litteraturen och pressen. Helsingforsarna hade få möjligheter till personliga kontakter med judar, och andra finländare ännu färre – antalet judar i Finland uppgick i mitten av 1800-talet till ca 500. I Helsingfors verkade instrumentmakaren och krögaren Nathan till sin död 1848 och den konverterade tryckerifaktorn David Lewin som var välkänd bland publicisterna. Därtill kom ryska soldater och de s.k. narinkjudarna, som oftast sålde begagnade kläder och lump eftersom de inte hade möjlighet att etablera sig inom andra näringsfång. Ordet narink, från ry. na rynke, på torget, visar att de hade torgstånd på särskilt anvisade torg, inte butiker. Så sent som 1858 kom en förordning som tillät ryska soldater att efter avslutad tjänstgöring i Finland bosätta sig i landet. Den uppfattning som förmedlades i böcker och tidningar torde ha varit i linje med definitionen av jude i A. F. Dalins Ordbok öfver svenska språket (1850): »1) Mansperson af israelitiska nationen eller mosaiska trosbekännelsen. – 2) (pop. o. fam.) Ockrare, procentare.»
Simeon Levi-gestalten är inledningsvis en av Topelius typer, en mammonstjänare som enbart tänker i kapital, potentiella affärer och effektivitet. Topelius hade på sin resa i Mellaneuropa studerat börsen, eller snarast börshusen. De blev för honom materialismens katedraler och bankirhuset Rothschild en symbol för det övernationella, mer och mer abstrakta kapitalet. (Tillgångar representerades inte längre av klingande guldmynt, utan av papperssedlar, växlar, kreditiv och aktiebrev.) Rothschilds hade bidragit till att finansiera Englands krigsoperationer under Krimkriget, där Topelius tveklöst hade ställt sig på det kristna Rysslands sida, mot det islamska Turkiet och dess allierade England och Frankrike. Simeon Levis jargong, präglad av penningmedvetenhet och tidseffektivitet, bidrar till att ge honom en osannolik prägel. Hans konsekvent dåliga kunskaper i historia kan ses som en följd av hans materialism och kosmopolitism (jfr Topelius syn på judar och andra »statslösa» i novellen »Lindanserskan»), men för författaren är det också praktiskt med en slarvig och opålitlig berättare att skylla på om antydningarna om självständighet och andra uttryck för nationell självhävdelse läses fel, d.v.s. rätt. Mot slutet bemödar Topelius sig inte om att upprätthålla Levis jargong. Från att ha framställts som representant för plutokratin, utan ideella värderingar, blir han i stället ett språkrör för författarens åsikter om initiativfattigdom och lättja (stycke 135 ff.), och för Topelius förväntningar på den finska konsten och scenkonsten (stycke 153–157). Simeon Levi intar småningom samma position i följetongen som Topelius i resebreven 1856 och 1857: en kritisk främling med sitt eget perspektiv, som ömsom förfasar sig, ömsom låter sig imponeras.
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
Rubrik År 5 870 [...] 1 900:de Årtalen, i grundtexten 5,870 och 1,900, är genomgående satta avvikande från vanlig återgivning av årtal, troligen för att skapa en distanserande effekt. Årtalet 5870 stämmer inte överens med den judiska kalendern; 1900 motsvaras av 5660 (http://www.chabad.org/calendar; 14/11 2011).
1 skattbara värdefulla.
1 Fuselbrenner för 47 år tillbaka [...] 1 913 P. A. Wallmarks anonymt utgivna Resan till Stockholm, år 1913. Af Fuselbrenner den yngre (1813 och senare).
1 »den flygande skyn»Topelius anspelar på följetongen »’Flying Cloud’s’ profresa» (i Finlands Allmänna Tidning i februari 1860), där passagerarna med knapp nöd överlever luftskeppet Flying Clouds stigning utanför atmosfären, jfr ovan.
2 besynnerligen speciellt.
2 presidenten Buchanan James Buchanan (1791–1868), USA:s president 1857–1861.
3 tima inträffa.
4 nedlägga investera.
4 rikta sina efterkommande göra sina efterkommande rika.
5 ännu här: redan (provinsialism i finländsk svenska).
5 huset Rothschild i London Se ovan.
5 principal arbetsgivare, chef.
5 Desse vandrande judar Topelius anspelar på den vandrande juden, den evige juden, Ahasverus eller Jerusalems skomakare, som enligt myten vägrade Jesus en vilostund under Golgatavandringen och därför själv dömdes att vandra i evighet. Här knyter Topelius myten till en materialistisk, och därför rotlös livsåskådning, men i följetongen »Den eviga studenten» (1845) följer förbannelsen på vetenskapligt fusk.
7 Alexandria Beskrivningen i stycke 12 visar att Topelius placerade staden där Kemi är beläget. Ett beslut om att grunda en stad hade fattats 1856, men det officiella fundationsbrevet är från 1869. Namnet Alexandria hade förekommit redan 1808 i diskussionen om det blivande storfurstendömet, som förslag på nytt namn för Sveaborg. Matti Klinge anser att man med benämningen avsåg både fästningen och staden Helsingfors (Klinge, Huvudstaden – Helsingfors och Finska staten 1808–1863 2012, refererat efter manuskriptet). Att ge namnet Alexandria åt en ny stad kan Topelius ha sett som en hedersbetygelse till Alexander I och Alexander II, mera adekvat än att döpa om en existerande ort. Det då officiella namnet Nikolaistad på Vasa ogillade han definitivt (jfr komm. till stycke 49 nedan).
8 Rabbi (hebr.) min mästare.
9 beskatta här: taxera.
10 caloric-klippernett tänkt fartyg som drivs med segel och varmluft; caloric, av lat. calor, värme, och eng. caloric engine, kalorikmaskin, uppfunnen av John Ericsson på 1830-talet. Den gick på komprimerad varm luft – inte ånga – och var som potentiell energikälla föremål för stora förväntningar på 1850-talet. -klippern, av eng. clipper, är ett snabbseglande segelfartyg som transporterade både passagerare och last; själva fartygstypen är från 1850-talet, alltså en innovation 1860.
10 Flying fish Namnet har Topelius möjligen bildat efter modell av »Flying Cloud», se komm. till stycke 1 ovan.
10 skandinaviska rikets hufvudstad Götheborg Handels- och sjöfartsstaden Göteborg hade utmärkta kontakter till London, vilket kan motivera Levis uppfattning; se även ovan om Levi som opålitlig berättare.
10 caloric-fartyget »John Erikson»Fartyget är uppkallat efter sin uppfinnare John Ericsson (1803–1889).
10 aktar jag rådligt anser jag det välbetänkt.
11 värmegeneratorn, [...] solens strålar Det är inte känt vilken källa Topelius har använt; John Ericsson (se komm. till stycke 10 ovan) beskriver 1876 planer på en varmluftsmaskin driven med solenergi, men det är oklart när uppgifter om den syntes i pressen.
11 luftklipper luftskepp eller luftfarkost, i följetongen om »Flying Cloud» beskriven som »gondolen eller fartyget [för passagerarna], som hänger under sjelfva luftskeppet [ett slags ballong] […], var konstrueradt efter den bästa klippermodell, men ännu mera aflångt» (FAT 17/2 1860).
11 vårt whisky och gin Topelius behandlar whisky och gin som neutrer, i likhet med brännvin.
11 johannisberger [...] rüdesheimer Rieslingviner från byarna Johannisberg och Rüdesheim i vindistriktet Rheingau i Tyskland.
11 bönderne nöja sig med [...] chateaux margaux pro Château Margaux, ett berömt vinslott i Bordeaux. Bönderna som dricker detta vin: jfr med Runebergs dikt »Sandels» i Fänrik Ståls sägner (1848): »’Vi måste nöjas med hvad vi få, – / Kanske behagas margå?’»
11 madera madeiravin.
11 försatte uppblandade.
11 renmossa renlav.
11 björklake björksav som tappades från träden om våren och kunde jäsas till svag alkoholhalt.
11 liksom vinerna, kommer dry öfver linien tillbaka Värmen under transporten påverkar smaken, men inte graden av sötma; den avtar genom tillsats av sprit före transporten.
11 linien ekvatorn.
12 träd trä.
12 battens plankor av 2,5 engelska tums tjocklek, d.v.s. ca 6 cm tjocka.
12 tullintraderna tullintäkterna.
12 364 591 mark Finland fick en egen myntenhet, mark, genom ett kejserligt manifest av den 4 april 1860, d.v.s. knappt tre veckor före detta avsnitt. Att se summor uppgivna i mark var alltså en nyhet för läsarna. (Myntreformen trädde i kraft 1863.)
12 kälröta röta förorsakad av tjäle.
12 erhöll ett forstväsende Forststyrelsen i Finland hade inrättats 1859, för att ha överinseende över kronoskogarna; av ty. Forst, skog.
13 skogsull ulliknande material som utvinns av tallbarr; omnämnt 1852 i den lundensiska serien Botaniska notiser, som Topelius kunde läsa på Universitetsbiblioteket. Namnet av ty. Waldwolle; skogsull framställdes industriellt i Tyskland.
13 varmluft med energi alstrad av varmluftmaskiner, jfr komm. till stycke 10 ovan.
14 äro ganska kostsama inrättningar medför stora kostnader.
Rubrik Andra Brefvet. Andra avsnittet börjar, i HT torsdagen den 26 april 1860.
18 upplåt öppna.
18 Kidrons Kidron är en dalgång mellan Jerusalem och Oljeberget.
19 chausséers breda landsvägar.
19 waggoner här: passagerarvagnar.
19 hållskjuts häst(ar) och kärra som bönder var skyldiga att i turordning tillhandahålla vid gästgiverierna för resande att byta till.
19 piske piska.
20 Uleåborg [...] 15 000 invånare För en jämförelse av de invånarantal Topelius uppger i novellen med mera samtida uppgifter hänvisas här och i fortsättningen till tabellen ovan.
20 15 billioner här troligen miljarder, efter motsvarande betydelse på franska.
20 patorna fasta fiskeanordningar bestående av stängsel, pålar eller liknande, i synnerhet för fångst av lax och sik; av fi. pato, damm.
20 lispund ett lispund är 20 skålpund och motsvarar ca 8,5 kg.
20 lufttäta blecklådor [...] uppfinning Topelius avser antagligen den appertska konserveringsmetoden, beskriven av uppfinnaren François Appert i L’art de conserver les substances animales et végétales (1810).
21 Kurimuskoski i Kiminge älv; ett järnbruk planerades där på 1850-talet.
21 skeppund ett skeppund är 20 lispund och motsvarar ca 170 kg.
21 sjö- och myrmalmer malmförekomster på sjöbotten och i myrmarker.
21 Maanselkä område som separerar vattensystemen som utmynnar i Ishavet och vattensystemen som utmynnar i Bottniska viken.
23 bergskontor kontor med uppgift att handlägga ärenden i anslutning till gruvdrift.
23 privatbankFinland hade inga privatbanker 1860; Henrik Borgström d.y., som hörde till Topelius bekantskapskrets, förespråkade dem i skriften Penningeställningen (1859).
23 lifränteanstalt anstalt som utbetalar livstids ränta, högre än den vanliga, på det kapital ägaren har insatt. När ägaren dör tillfaller kapitalet anstalten.
23 sjö- och ett eldassuransbolag ett sjö- och ett brandförsäkringsbolag.
23 Josef i Egypten [...] Faraos dröm 1 Mosebok 41:1–43, om de sju feta och de sju magra åren.
24 provinsen Kajanien [...] amazoner Topelius anför i Finland framställdt i teckningar att det finska Kainu (Kainuu) på svenska har blivit Kajana, Kajanien, Qvenland och »Rudbeckarnas fantasi Qvinnoland, Amazonernas hembygd». Misstolkningen av Kvänland som »kvinnoland» återgår på Adam av Bremens krönika från slutet av 1000-talet (Finland framställdt i teckningar, ZTS XII, s. 245 och Jens Grandells kommentar, s. 424.
24 sedan qvinnan förklarades myndig [...] intill änden Kvinnans myndighet diskuterades livligt åren kring 1860, med småningom öppnade utsikter att förnya lagstiftningen när lantdagen började sammankomma. (Enligt en lag från 1864 blev ogift kvinna myndig vid 25 års ålder, eller vid 21 efter anhållan.)
Rubrik Tredje Brefvet. Tredje avsnittet börjar, i HT lördagen den 28 april 1860.
27 en vidsträckt [...] äng Mellan Uleåborg och Brahestad ligger Limingo socken, med naturliga ängsmarker. I berättelsen »Svärdet och plogen» i Fältskärns berättelser (HT 28/1 1852) citerar Topelius »det bekanta ordstäfvet» »Storkyro åker och Limingo äng ha icke sin like i bredd eller längd».
27 med konst vattnad konstbevattnad.
27 144 (eng.) qv.mils yta 373 kvadratkilometer; Limingo naturäng antas ha omfattat ca 300 kvadratkilometer.
28 näsdukar I novellen »Häradshöfdingen» (1846) nämner Topelius »Brahestadsnäsduken» (ZTS V, s. 177), som ett talesätt med betydelsen att snyta sig i fingrarna. Han räknade troligen med att talesättet var bekant för de samtida läsarna, som kunde dra på munnen åt att Brahestadsborna begåvades med en hel näsduksfabrik för att kunna förfina sina vanor.
28 Eriksons varmluft [...] utträngt ångan Jfr komm. till stycke 10 ovan. Varmluftsmaskinerna tillverkades kommersiellt och användes, men hade inte högre effekt än ett par hästkrafter och konkurrerade inte ut ångan.
29 Israels hjelte Simson Domareboken 13–16; Simsons styrka låg i håret.
29 ledamot här: kroppsdel.
33 artificiela ängar vallar, besådda med gräs och foderväxter (i motsats till självsådda naturliga ängar).
33 långs parallellform till längs.
33 besynnerliga hägnader, [...] ursinnigt slöseri med skogen Topelius påtalade i olika sammanhang slöseriet med skogsresurserna, bl.a. konstaterade han i »Söder om Östersjön», i avsnittet Nordtyskland, att gärdesgårdar över huvud inte existerade där och att »ingen der i landet begrep, att man borde årligen nedhugga några millioner halfvuxna träd, för att spara några piltar och små flickor i hvarje by besväret att gå i vall. Häckar voro der många att se, för att afstänga åkerfälten; man kunde tro att de likaså gerna voro der för prydnadens skull» (HT 11/10 1856). Andra relaterade artiklar av Topelius i HT är »Skogens värde» 13/10 1855 och »Skogens förstöring är Finlands förderf» 20/10 1857.
33 race ras.
33 ursinnigt vettlöst.
33 värderadt i medeltal till 5 mark Detta motsvarade lönen för minst två dagsverken.
33 Tjärbränningen [...] upphört. Tjärbränningen var de österbottniska städernas främsta exportartikel och produktionen uppgick till över 220 000 tunnor ca 1860, avsättningen avtog därefter.
34 alabasterljus af det skönaste vatten Det är troligen fråga om en fantasiprodukt, jfr spindelväf i bl.a. stycke 77.
34 cigarrer af Virginia tobak Gamla Karleby hade runt 1850 ett tobaksspinneri som framställde långtobak (tuggtobak) för »en stor del af Österbotten», upplyser Topelius i Finland framställdt i teckningar (ZTS XII, s. 261).
34 (saltpeterkrut) salpeterkrut.
34 institutet [...] för blinda och döfstumma [...] Kuopio Ett statligt institut för dövstumma hade inlett verksamheten i Åbo 1859, men den första blindskolan grundades i Helsingfors först 1865 och en finskspråkig i Kuopio 1871 (Helena Solstrand-Pipping, »Runeberg och dövstumsaken» 1991, s. 147).
34 Hakalaks Den fiktiva institutionen namngav Topelius efter Hakalax hemman invid Gamla Karleby; hemmanet tillhörde änkefru Brita Catharina Kyntzell, moster till Topelius hustru och svärmor till hans umgängesvän kommersrådet och mecenaten Henrik Borgström (Hoving, Henrik Borgström 1949, s. 173). [reviderad augusti 2015]
36 för 40 eller 50 år sedan [...] någon skuld alls Finska statens första utländska obligationslån arrangerades av huset Rothschild, 1863 (Antti Kuusterä & Juha Tarkka, Suomen Pankki 200 vuotta 2011, s. 252).
36 den årligen tryckta budgeten eller öfversigten [...] ställning Här ska noteras att Topelius anser det nödvändigt att förklara ordet budget.
36 monsterpetition jättepetition, petition med många undertecknare.
36 Turja Avledningen turjalainen, man från Turja, användes som synonym till lapp, d.v.s. same.
36 Joukahainen efter Väinämöinens medtävlare i Kalevala; namnet på österbottniska studentavdelningens ströskrift som utkom från 1844.
37 hypothek pant för lån, i form av (fast) egendom.
37 förskrifningen skriftlig försäkran om att utbetala en viss summa.
41 Staden [...] blifvit flyttad Topelius låter svinhugg gå igen. Efter en förödande stadsbrand i Topelius födelsestad Nykarleby 1858 framförde nämligen dåvarande gymnasieläraren i Jakobstad G. Z. Forsman åsikten att staden skulle läggas ned och invånarna flytta till grannstaden Jakobstad (Suometar 22/1 1858), vilket upprörde Topelius, som energiskt argumenterade emot flyttningen (den blev inte heller av) i artikeln »Bör en finsk stad gå under?» (HT 27/1 1858).
41 mumma dryck blandad av porter, öl och socker, ev. även starkvin.
41 artesisk brunn borrbrunn där vattnet genom självtryck pressas upp till jordytan eller ännu högre.
41 S:t Peders källa Jakobstad grundlades på Pedersöre sockens mark, och Topelius har sannolikt tolkat namnet Peder som knutet till aposteln.
41 brunnsgäster personer som »drack brunn», d.v.s. vatten från hälsokällorna.
42 timmer- eller trädslöjdskolan [...] lära skeppsbyggeri Jakobstad hade flera skeppsbyggerier på Topelius tid, men ingen formell yrkesutbildning.
43 ett flicklyceum [...] och undervisa. Skolfrågor diskuterades i pressen, men regelrätta flickläroverk var inte aktuella. Guvernants- eller lärarinneklassen var en påbyggnadsklass i flickskolorna för elever som skulle försörja sig med undervisning. En artikel i August Schaumans tidning Papperslyktan om Uno Cygnæus betänkande om folkskolorna citerade hans åsikt att i »hvarje fullständig flickskola bör finnas en såkallad barnkrubba och barnträdgård, der några moderlösa barn skulle uppfostras» (2/4 1860).
Rubrik Sjette Brefvet. Fjärde avsnittet börjar, i HT torsdagen den 3 maj 1860.
46 tillgodogöras bearbetas.
46 mattor säckar, ofta av halm eller bast.
47 5 till 6 000 invånare Sifferuppgifter som denna, 5 000 till 6 000, uppger Topelius konsekvent som 5 till 6000.
47 Långa alléer [...] mellan de låga trädhusen Alléerna tjänade som brandgator med den praktiska funktionen att hindra eldsvådor från att spridas. Beskrivningen följer den nya stadsplanen, enligt empirens rutmönster, som gjordes snabbt efter stadsbranden 1858.
47 en pappersfabrik [...] 8 större mjöl- och grynqvarnar Det fanns ett tillstånd från 1850 att inrätta ett pappersbruk i Nykarleby, som Topelius refererar till i Finland framställdt i teckningar, och en »stor mjölqvarn med grynverk» (ZTS XII, s. 258 f.).
47 en större telegrafstation
47 finska perlor för milady Pärlmusslor förekom inte i Nykarleby älv. Om pärlmusslan säger Topelius senare, i en föreläsning hösten 1871: »om hon icke uppfyllt alla de förhoppningar man en tid hyste att kläda vårt land i perlor, så har hon likväl, såsom det lappska guldet, visat sig vara något mer, än en fabel. Drottning Sofia Magdalena bar ett perlband af finska perlor, och ännu nyligen vid 1857 års stora exposition i Paris, såg man finska perlor, ditsända af baron Linder på Svartå.»
48 en helsokälla, benämnd Blommans bad hälsokälla eller surbrunn vid östra stranden av Nykarleby älv, innanför Brunnsholmarna. Källan hade anlitats sedan 1770-talet.
48 kolossalt monument [...] ombunden panna Fältherren är Georg Carl von Döbeln (1758–1820). Initiativ till ett minnesmärke på hans grav på Johannes kyrkogård hade tagits i Sverige hösten 1859, och Topelius kände till planerna (Marja Terttu Knapas, »Till de tappres minne» 2009, s. 279). Novellens monument över von Döbeln har Topelius placerat i Nykarleby (det är alltså inte fråga om det 1885 avtäckta minnesmärket vid Jutas).
48 sparbössa för gamla finska krigare I samband med femtioårsminnet av 1808–1809 års krig uppmärksammades de svåra förhållandena som veteranerna, d.v.s. manskapet, levde i. Insamlingar gjordes, i både Finland och Sverige. Topelius bidrog med dikten »Veteranerne», som först framfördes vid en välgörenhetskonsert och sedan i form av ett separattryck såldes till förmån för veteranerna, och med den korta pjäsen »Veteranens jul» (Carola Herberts kommentar och där anförd litteratur i Ljungblommor, ZTS I, s. 522).
49 VasaVasa brann 1852, och i samband med att staden flyttades byttes namnet 1855 efter ett lokalt initiativ till Nikolaistad efter den nyss avlidne kejsaren. Det var ett opåkallat undersåtligt fjäsk som Topelius rasade över, bl.a. i ett avsnitt i följetongsversionen av Fältskärns berättelser, i HT 9/5 1855 (Pia Forssell, »Fältskärns förvandlingar» 2009, s. 124). Att låta Vasa behålla sitt gamla namn här är en markering av samma slag som tidigare i Fältskärns berättelser.
51 sköna stenhus Topelius talade varmt för flervåningshus av sten (tegel) i artiklarna om boendeförhållanden i Helsingfors, t.ex. »Bygga eller preja?», HT 27/3 1858.
51 kornländer spannmålsproducerande områden.
51 underbjuda hvarandra Topelius argumenterade för nyttan av konkurrens med att kvaliteten på varorna blev bättre och priset samtidigt lägre. Prisnivån i Finland var hög, jfr nedan framställningen om Helsingfors, stycke 134–136.
51 privatbank Se komm. till stycke 23 ovan.
51 assuransföreningar försäkringsföreningar organiserade enligt principen om ömsesidighet, i motsats till (aktie)bolag.
51 fyra tryckerier, fyra tidningar Tidningarna i Vasa avlöste varandra, men samexisterade inte mellan 1839 och 1856 då Vasabladet grundades. Både tryckerier och tidningar förutsatte privilegium 1860, d.v.s. tillstånd av myndigheterna innan verksamheten inleddes, och de beviljades sparsamt. Mängden av bl.a. tryckerier och tidningar i novellen ska ses som ett uttryck inte enbart för pressfriheten utan också för näringsfriheten och den ekonomiska tillväxten som Topelius ansåg nödvändiga.
51 konsumföreningar kooperativa föreningar eller andelslag.
51 hatte-icke-aftagelse-sällskap en vink om att all föreningsverksamhet inte behöver tas så allvarligt.
52 Din tjenare fann i dag ... Femte avsnittet börjar, i HT lördagen den 5 maj 1860.
52 »OLKOON VANHOILLAAN» (fi.) Må det bli vid det gamla.
53 Det var den tappre löjtnant Zidén J. L. Runeberg, »Löjtnant Zidén», Fänrik Ståls sägner 1848.
55 biskopen öfver Österbotten Topelius har skapat ett nytt stift, Österbotten hörde till Åbo stift.
55 det stora folkläraremötet [...] Finland Sommaren 1860 planerades ett gemensamt möte för landets läroverkslärare, som dock måste genomföras stiftsvis. Topelius gjorde en anteckning i juli om »skollärarmöten samma dag i Åbo, Borgå och Kuopio – i st. f. det ansökta gemensamma mötet. Telegrammer och öfverenskommelser ändå» i Finlands krönika 2004, s. 38.
56 ställa kyrkan under skolans inseende Skolväsendet var underställt kyrkan, d.v.s. biskopsstiftens domkapitel, till 1869.
57 dädan därifrån.
57 barnträdgård [...] dugliga arbetareBarnträdgårdar (av ty. Kindergarten) och Fröbelpedagogik diskuterades i flera artiklar i Finlands Allmänna Tidning och berördes också i Papperslyktan våren 1860. Topelius hade summariskt presenterat Friedrich Fröbels idéer, inklusive trädgårdsarbetet för små barn, redan 1856 i »Huru doktor Frobel uppfostrade små barn» (HT 5/3 1856). Namnformen Frobel beror på att Topelius refererade en artikel i Revue Britannique 1855. I referatet lyfter han fram att varje barn har en egen »blomstersäng att äga och upparbeta», vilket innebär »en gryende föreställning om egendom och arbete» – och förankrar Levis slutsats om dugliga arbetare.
60 Suomensydämen och Suomentoivo (fi., pro Suomensydän), Finlands hjärta och Finlands hopp.
60 Benvik herrgård ägd av Kaskös grundare Johan Bladh (1719–1783) och dennes son, superkargören Petter Johan Bladh (1746–1816).
61 spleenstärkande stärkande för mjälten.
61 skjälspeck sälspäck.
61 Lord Sommerset någon självskriven förebild har inte gått att spåra.
63 metallen aluminium [...] 400 mark skeppundet Aluminium var ett nytt och dyrbart material 1860, framställning i större skala hade inletts i Frankrike så sent som 1854 och Nordisk familjebok upplyser om att det kostade 300 francs per kilo 1857.
63 waggonhjul hjul på järnvägspassagerarvagn.
63 »Kristinas tårar»Namnet travesterar Lacrima Christi (lat., Kristi tår), det berömda italienska dessertvinet.
Rubrik Nionde Brefvet. Sjätte avsnittet börjar, i HT tisdagen den 8 maj 1860.
66 kedjebro bro upphängd i kedjor.
66 Bessemer stål Efter uppfinnaren, Sir Henry Bessemer (1813–1898), som 1855 erhöll patent på sin metod att reducera kolhalten i det smälta råjärnet under tillverkningen av stålet.
66 elektriska ljus Experiment med belysning alstrad av elektricitet gjordes på 1850-talet.
66 kalkljusapparaterna lampor med mycket starkt ljus som uppstår när osläckt kalk upphettas i en knallgaslåga. Knallgas är en blandning av vätgas och syre som exploderar med en knall när den antänds.
67 gator [...] qvarnstenar från Säkylä I Finland framställdt i teckningar upplyser Topelius om att Säkylä är »ryktbart» för kvarnstenarna som på 1820-talet tillverkades för nästan hela västra Finlands behov, men att tillverkningen var i avtagande (ZTS XII, s. 144).
67 mekanici mekaniker med högre utbildning.
68 fria vestfinska ekonomiska sällskapets se ovan.
68 äro å bane är på gång, försiggår.
68 uppnegociera utverka.
69 börsen i Hamburg [...] 7 sch. I Helsingfors Tidningar ingick i varje nummer under rubriken »Kurser» av Finlands Bank förmedlade och noterade utländska obligationslån och växelkurser på börserna i Hamburg och Stockholm.
69 bragtes å bane framställdes.
69 sch Schilling, tyskt mynt men med olika kurs i de olika tyska (stads)staterna.
69 Simsons räfvar [...] hveteåkrar Jfr Domareboken 15:3–5.
Rubrik Tionde Brefvet. Sjunde avsnittet börjar, i HT lördagen den 12 maj 1860.
72 stormtrianglarna Brandvakterna var utrustade med olika slag av skrammelinstrument för att väcka och varna stadsborna om eldsvåda utbröt.
72 sådde manna [...] polaröken anspelar på den manna Israels barn åt under ökenvandringen, jfr bl.a. 2 Mosebok 16:12–16.
73 en gammal sångVasenius belyser den summariska formuleringen: När Topelius lät Simeon Levi »i bref från Björneborg omtala en gammal sång, ’som har sitt namn efter denna staden’ – strökos dessa ord af censuren» (Vasenius IV, s. 114). Det är alltså fråga om »Björneborgarenas marsch», med antingen Topelius text från 1858 eller Runebergs som uruppfördes den 1 maj 1860 och utkom samma år i december (Wrede et al., Kommentar till Fänrik Ståls sägner, SS XIV, s. 319).
73 konklaven de kardinaler som inom lyckta dörrar väljer ny påve.
74 Josafats dal dal där Herren straffar hedningarna, Joels bok 3.
75 föråldrade bruk [...] jernvägar Allt vad Levi betecknar som föråldrat hade knappt kommit i bruk 1860. Österbottniska Ångfartygsbolaget grundades 1857, men trafikerade inte regelbundet på de österbottniska städerna 1860, gasljuset introducerades detta år i Helsingfors och Viborg och järnvägen Helsingfors–Tavastehus höll på att byggas.
75 Raumo [...] spetsfabrik Raumo var känt för sina knypplade spetsar, som inte tillverkades fabriksmässigt, men Topelius hade bekantat sig med både maskinell tillverkning och knyppling av spetsar i Bryssel (HT 11/2 1857).
75 den katholske biskopen Raumo hade ett franciskanerkloster på 1400-talet så det är inte långsökt att placera biskopssätet där.
75 in partibus infidelium (lat.) i de otrognas länder, d.v.s. i ett icke-katolskt land.
75 ölfastager ölfat, öltunnor.
75 juliniserade köttunnor Apotekaren och affärsmannen Erik Julin (1796–1874) uppfann en tätningsmetod som uppkallades efter honom för att täta kärl för förvaring av tran och oljor; metoden användes också för andra ändamål.
75 kejsar Napoleon III:s krig [...] kongress Topelius markerar Simeon Levis bristfälliga kunskaper i historia; Frankrike deltog i Krimkriget, och freden slöts i Paris 1856. Freden efter stora nordiska kriget slöts däremot i Nystad, 1721.
75 kongress Den samtida betydelsen var möte för att åstadkomma fredsslut eller annan internationell överenskommelse (se Dalin, Ordbok öfver svenska språket).
76 finska örlogsflottan se ovan.
76 Kalevaskepp Kaleva är en jätte i finsk mytologi och far till bl.a. Hiisi, Väinämöinen och Ilmarinen.
76 Withsworths kanoner af aluminium-jern pro Whitworths; Joseph Whitworth (1803–1887) konstruerade på 1850-talet både gevär och kanoner med räfflat lopp för bättre träffsäkerhet; kanonerna tillverkades av ett »särskildt slags mjukt stål» (Nordisk familjebok, 2 uppl.).
76 s. k. östermanska refflade kulor Topelius baserar sig på ett bidrag insänt till Helsingfors Tidningar där t.f. konduktören Nils Johan Österman säger sig ha kommit på en ny laddningsmetod för kanoner och »ett nytt slags kula af hyperboloidisk form» (notisen »Dubbelrörliga kanonkulor af en ny form», HT 28/1 1857). Östermans artikelmanuskript »Om Refflade Kulor i stället för Refflade Kanoner» finns i Topeliussamlingen 244.112.
76 af qväkarne uppfunne verldspacifikatorn Kväkarrörelsen är pacifistisk.
76 Sidor [...] af tre tum tjockt aluminiumjern Pansarförsedda fartyg var relativt sett en nyhet 1860, bepansrade flytande batterier förekom under Krimkriget och en fransk fregatt försågs med pansar 1858 (Nordisk familjebok, 2 uppl.).
76 skidbord löstagbart bord runt relingen på en båt.
76 Cobden-bomberna Möjligen anspelar Topelius här på whigpolitikern Richard Cobden (1804–1865), som förespråkade fred och frihandel och hade motsatt sig Krimkriget; att attribuera bomber till Cobden motsvaras av »den af qväkarne uppfunne verldspacifikatorn» ovan i samma stycke, där »verldspacifikatorn» är ett vapen.
77 Amurområde, från Amurflodens mynning till Vladivostok, som Ryssland erövrade av Kina på 1850-talet.
77 Yeddo namn på Tokyo före 1869; också med formerna Yedo eller Edo.
77 exporterar [...] is till Levanten Topelius hade redan 1853 uppmärksammat denna affärsidé: »Just nu köras förbi mina fönster stora, reguliert huggna stycken af den skönaste hvitgröna is. Ha vi då längre väg till Livorno, Neapel och Messina, än Nordamerikanerne, som hvarje år ditföra många skeppsladdningar is, inlagd i löf eller halm?» (HT 2/3 1853).
77 Levanten området vid östra Medelhavets kuster.
77 trikotfabrik trikåfabrik.
77 damasker benskydd eller -värmare av tyg eller läder som används utanpå byxor eller strumpor och saknar fot eller åtminstone sula.
77 hvalfiskodlingsanstalten vid Runsala Anstalten ska ses mot bakgrunden av att Åbofartyg bedrev valfångst på 1850-talet (se ovan, även om censuringrepp).
78 quaier kajer.
78 hallisgubbar Benämningen gäller eg. isflak; för att förebygga översvämningsskador lät Erik Julin konstruera en damm över Hallis fors i Aura å. Isblocken föll över dammen och krossades mot stenbottnen till s.k. hallisgubbar.
78 riksbaneret Se ovan.
78 målningar [...] hjeltegrafvar Freskerna i Åbo domkyrka av R. W. Ekman (1808–1873), med fantasifullt återgivna motiv från Finlands kristnande, utfördes 1850–1854. Gravarna är monument över 1600-talets härförare Lennart Stålhandske och Åke Tott, som Topelius aktivt bidrog till att införliva i den nationella historicismens uppsättning av minnesvärda personer.
78 en liten gubbe af bronzC. E. Sjöstrands staty av den finska historieskrivningens fader, den mångsidige professorn Henrik Gabriel Porthan (1739–1804). Topelius hörde till dem som i valet mellan en staty och en utgåva av Porthans skrifter ville förverkliga båda (»Om Porthans Minnesvård», HT 26/4 1854), och förordade en insamling för statyn (»Porthans Minnesvård», HT 3/1 1860). Av texten till insamlingslistorna framgår att man tänkte placera statyn omedelbart invid domkyrkan – platsen ändrades sedan till torget utanför dåvarande Åbo Gymnasium (Jouko Tolvanen, Carl Eneas Sjöstrand 1952, s. 92).
78 David Isai son [...] filistéern Goliaths sida David och Goljat i 1 Samuelsboken 17. Porthanstoden avtäcktes först 1864, men Sjöstrand hade i februari 1860 skickat fotografier av en modell till uppdragsgivaren Finska Litteratursällskapet. En litografi av modellen medföljde aprilnumret av tidskriften Mehiläinen, så allmänheten hade kunnat bilda sig en uppfattning om statyn (Tolvanen, Carl Eneas Sjöstrand 1952, s. 88 f.).
79 den stora skatten Jfr Topelius saga »Tomtegubben i Åbo slott» (1849), där tomten i ett valv under slottet har samlat de dyrbarheter han har räddat undan eldsvådor och erövringar under seklernas gång.
79 Ekmanska galleriet [...] finska gudasagan Det fiktiva galleriet är inspirerat av Wilhelm von Kaulbachs och andras väggmålningar i Neues Museum i Berlin; de gjorde ett starkt intryck på Topelius som ägnar dem ett avsnitt av sina resebrev (»Berlins Frescomålningar», HT 15/10 1856). R. W. Ekman målade Kalevala-motiv på 1860-talet.
80 anlagt en fruktpark Finska hushållningssällskapet diskuterade experimentodlingar – också på Runsala – omkring 1860, dock inte av frukt (Gustaf Cygnæus, K. Finska hushållningssällskapet 1797–1897, s. 430).
80 källa [...] poetisk den s.k. Choræi källa, efter skalden Michael Choræus (1774–1806) som vid sekelskiftet 1800 var docent vid akademin i Åbo.
80 centralanstalten för döfstumma och blinda Ett statligt institut för dövstumma hade inlett verksamheten i Åbo 1859.
81 Kuppis [...] vederdöperi uti en såkallad vattenkur Topelius anknyter här till en sen tradition om att biskop Henrik (1100-talet) skulle ha döpt finnar i Kuppis källa belägen öster om Åbo. Kuppis vattenkuranstalt verkade här, på 1850-talet under ledning av professor E. J. Bonsdorff.
Rubrik Elfte Brefvet. Åttonde avsnittet börjar, i HT lördagen den 19 maj 1860.
84 Åbo [...] offentligt bibliothek. Se ovan.
84 ett litet dagbladHelsingfors Tidningar, även nedan, stycke 105.
84 konfusion oreda.
84 mjältsjuka svårmod.
84 uteslutande privilegierad med ensamrätt.
84 Pythias trefot på det Delfiska oraklets fordna plats Delfi vid foten av Parnassos i Grekland; Apollonprästinnan Pythia satt på trefoten och mottog oraklets budskap.
84 sibyllinska böcker samling med förutsägelser som romarna rådfrågade under republikens tid.
84 surpriser överraskningar.
85 förtidiga i förtid.
85 obskurt obemärkt.
85 öfverkorsade strukna av censuren. Jfr ovan och komm. till stycke 73 om censuringrepp i novellen samt Topelius ovan citerade anteckning att Helsingfors Tidningar »öfverkorsas gång efter gång».
86 af ålder den finska kyrkans medelpunkt Åbo stift omfattade in på 1500-talet hela Finland, och blev ärkestift 1817.
86 fyra lutherska stift [...] Vasa År 1860 fanns ärkestiftet (Åbo), Borgå stift och sedan 1851 Kuopio stift.
86 primas (lat.) den förste, hederstitel för ärkebiskopar.
86 furstbiskopen titel för biskop som samtidigt var furste i det tysk-romerska riket.
86 superintendent öfver Lappmarkerna Superintendent motsvarar biskop. Titeln användes för stiftschefer i nya stift i den svenska kyrkan.
86 landstinget Här avser Topelius en folkrepresentation som motsvarar riksdag; benämningen är medeltida och avser både ting i ett landskap eller en landsdel och tingsförsamlingen. I Finland användes på 1800-talet begreppet lantdag. Den hade inte sammankallats sedan 1809 men 1860 fanns förhoppningar om att detta skulle ske (lantdagen sammankom 1863).
86 grekisk biskop grekisk-katolsk biskop.
86 katholsk biskop [...] i Helsingfors I stycke 75 ovan placerar Topelius den katolska biskopen i Raumo. Katolicismen hade en viss synlighet i Helsingfors, eftersom staden fick en katolsk kyrka, S:t Henrikskyrkan, 1860.
86 proselytmakeri värvning av anhängare för sin tro.
86 Dissenterförsamlingar församlingar som skiljer sig från kyrkans officiella linje genom avvikande uppfattningar i vissa frågor.
86 synoder kyrkomöten.
86 Deras lön [...] pensionFörhållandena 1860 var att prästerskapets lön uppbars i form av tionde av församlingsmedlemmarna och ofta levererades in natura på landsbygden. Jordbruk var förenat med prästernas boställen. Det stod prästerna fritt att söka nya tjänster, oberoende av ålder, och de hade sina ämbeten på livstid.
86 yttre mission Finska missionssällskapet hade instiftats 1859, verksamheten på fältet inleddes på 1860-talet – i Kina först 1902.
86 ett bibelsällskap Finska bibelsällskapet instiftades redan 1812 och verkade för spridning av bibeln i Finland.
86 fyra kyrkotidningar Situationen 1860 var inte lika gynnsam: åtminstone tre finskspråkiga och en svenskspråkig kristlig tidskrift både började och slutade utkomma på 1850-talet.
86 arbeta på deras hälleberg Anspelar på Lukas 8:6: »Och somt föll på hälleberget, och då det uppgick, förtorkades det; ty det hade ingen vätska.»
86 Fordom [...] smörhandlare och en spanmålshandlare Textstället beskriver situationen 1860, prästerskapet sålde överskottet av sitt jordbruk och sitt tionde (jfr komm. ovan till samma stycke).
86 markegång av myndigheterna fastställt pris på varor och tjänster.
86 landthandlarne Lanthandeln blev tillåten 1859; före det bedrevs handeln i städerna och på landsbygden bara på marknaderna.
86 ackordera kommer överens om priset.
86 bränvinspannan upphört att rinna Produktionen och konsumtionen av brännvin behandlades i bekymrade artiklar, bl.a. av signaturen N–n som i Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning ville avskaffa husbehovsbränningen (nr 9, 1859). Topelius refererar och kommenterar artikeln (HT 9 och 16/11 1859). Husbehovsbränningen avskaffades 1866.
86 läseri pietistiskt fromhetsliv.
87 Vestfinska fria [...] hushållningssällskapet Se ovan.
87 Hvart tionde år [...] penningeverk. Gliringen om utgivningen av Finska hushållningssällskapets handlingar och problemen med penningförvaltningen är mild. Sällskapets historiograf säger att med fjärde tomen, som utkom 1857, återupptogs utgivningen »efter ett nära fyratioårigt uppehåll» (Gustaf Cygnæus, K. Finska hushållningssällskapet 1797–1897, s. 422). Sällskapet hade två i och för sig dugliga sekreterare mellan 1813 och 1854, C. C. Böcker och Lars Arnell, som dock tillgrep sällskapets kassa båda två (artiklar i Biografiskt lexikon för Finland 2, av Georg Luther resp. Clas Zilliacus).
87 genomdrifvit näringsfriheten [...] fortfar Motståndet pågick 1860; skråväsendet avskaffades helt och full näringsfrihet infördes först 1879.
87 associationsrätten sammanslutningsrätten, föreningsrätten.
88 harmonist eg. regementsmusiker, men avser här troligen en som spelar det omkring 1860 nya instrumentet orgelharmonium.
88 fata morgana (it.) hägring, luftspegling eller trollkonster.
88 musiktidning, som utkom senare på aftonen Se ovan.
89 springkälla fontän.
89 stor toilett högtidsklädsel.
89 herrarne i långa hvita rockar [...] till höger Både herr- och dammodet, inklusive frisyrer och hårfärg, avviker diametralt från modet 1860, som representeras av fracken och krinolinen (se nedan i samma stycke).
89 à la Amur (fr.), anger att modet är inspirerat av klädseln i Amurområdet, jfr komm. till stycke 77.
89 En Victoriakadrill och en Eugeniekadrill uppträdde Minst fyra par som uppträdde med kadriljer; namnen efter drottning Victoria och kejsarinnan Eugénie av England resp. Frankrike.
89 Balen begynte [...] med promenad Memoarförfattaren Anders Ramsay beskriver balerna på 1840 och 1850-talen: De inleddes med tedrickning efterföljd av polonäs – beskriven som promenaddans – därefter följde vals, kadriljer, mazurka och kotiljong. Supé serverades för de äldre kl. 11, för de yngre kl. 2. De sista gästerna gick vid 5-tiden (Från barnaår till silfverhår [II] 1904, s. 58 f.).
89 is glass.
89 Kristinas tårar Se komm. till stycke 63.
89 estaminet (fr.) kafé.
89 virginia Nicotiana tabacum, tobak.
89 nattupplagan af tidningen Aura Se ovan, jfr stycke 88.
91 sparbank [...] barnträdgårdar Se ovan resp. komm. till stycke 57.
91 arbetshus här: inrättning som sysselsätter ofrivilligt arbetslösa.
92 observatoriibergen Observatoriet i Åbo är beläget på ett förhållandevis högt berg.
92 Larskrona Det är oklart vad namnet anspelar på.
Rubrik Tolfte Brefvet. Nionde avsnittet börjar, i HT torsdagen den 24 maj 1860.
95 Ilmatar (fi.) kvinnlig luftande; i Kalevala: Väinämöinens mor.
95 3 000 fots höjd knappt 900 meter.
95 Ändtligen till slut.
95 360 eng. mil knappt 580 km.
96 assuransen här: försäkringsbeloppet.
97 efter vårt vederfående efter att vi återhämtat oss.
97 prinsen af Wales. [...] förnäma turister I Finland framställdt i teckningar nämner Topelius att Aavasaksa vid midsommartid »hitlockar en talrik mängd resande från Finland, Sverige och många af Europas sydligare länder», bland besökarna nämner han Karl XI och Fredrika Bremer (ZTS XII, s. 278 f.).
97 hypothiseras pantsättas.
97 diskonteras köpas mot avdrag av förskottsränta (om växlar och reverser).
Rubrik Trettonde Brefvet. Tionde avsnittet börjar, i HT tisdagen den 12 juni 1860.
100 dagklara dagsljusa.
100 tvåtusen fot knappt 600 meter.
100 slagfält vid namn Lappo Svenska trupper under C. J. Adlercreutz befäl besegrade en rysk styrka vid Lappo den 14 juli 1808.
100 uti centern af mitt i.
100 trakthuggning Vid trakthuggning delas skogen in i delar, s.k. trakter, och avverkningen sker systematiskt, traktvis.
101 Toriseva, [...] meta förgäfves Motivet med den metande engelsmannen förekommer i berättelsen »Toriseva», i HT 22/1–12/2 1851.
101 ännu till (betydelsen förekommer i finländsk svenska).
102 träd trä.
102 tillhöllos att skrifva sina namn i en bok en s.k. dagbok på gästgiverierna.
103 Mujkan (fi., muikku) siklöjan.
103 siniäisiä (fi.) norsar.
104 Thermopyle Grekiskt bergspass mellan Thessalien och Fokis som upprepade gånger har försvarats mot erövrare och symboliserar hjältemodig försvarsvilja.
104 associationen sammanslutningen, av arbetsgivare resp. arbetare.
104 lin, [...] belgiska Linodling förekom allmänt i Tavastland, och Tammerfors hade ett linnespinneri från 1856. Topelius prisade belgiska linvaror »af den utsöktaste finhet, och till priser, omöjliga att finna lägre, eller så låga i hela verlden » i resebreven från Mellaneuropa (HT 11/2 1857).
104 Utomdess därtill.
104 bomullskrutbrukfabrik för framställning av sprängämnet bomullskrut, som består av renad bomull doppad i en blandning av salpetersyra och svavelsyra. Experiment med sprängämnet gjordes 1846.
104 hvitbetssockerfabrik fabrik för framställning av socker ur sockerbetor. Odling av sockerbetor i större skala hade införts av Sebastian Gripenberg i Sääksmäki i Tavastland på 1830-talet. Han anlade också ett sockerbruk, som dock nedlades ganska snart.
104 centern centrum.
104 det fria associationsväsendet, som efterträdt skråenSkråna är en organisationsform med medeltida anor av korporationer yrkesvis, som kunde förhindra lokal konkurrens genom att vägra anta nya medlemmar – andra än medlemmar fick inte utöva yrket. Det fria associationsväsendet står för näringsfrihet och föreningsfrihet.
104 material- och konsumförening kooperativ eller andelslag för produktion respektive konsumtion.
104 pennikassa understödskassa.
104 Ur sparbankens fonder [...] vackra arbetarebostäder Se ovan.
104 Arbetstiden [...] om dagen. Antalet timmar motsvarar förhållandena ca 1860.
105 kapitalerna kapitalet.
105 strike Den engelska stavningen av strejk användes först, och länge parallellt med den svenska; SAOB har ett belägg på strike från 1865.
Rubrik Fjortonde Brefvet. Elfte avsnittet börjar, i HT torsdagen den 4 oktober 1860.
108 militärdepot En militärdepå tillhandahåller underhåll samt utbildning för reservpersonal. Tavastehus slott (se komm. till stycke 109 nedan) var redan på 1700-talet militärförläggning och depå, inte försvarsanläggning.
108 vapenplats fästning avsedd att skydda militära magasin och materiel.
108 kasematter välvda utrymmen i befästning som är skyddade mot artilleribeskjutning.
108 det berömda finska rytteriet Finska kavalleriet utmärkte sig under trettioåriga kriget under ledning av Åke Tott och Torsten Stålhandske; Topelius bidrog till berömmelsen genom skildringen i första cykeln av Fältskärns berättelser (följetong i HT 1851, i bokform 1853 och senare).
108 remonterar anskaffar (om kavallerihästar).
108 s. k. indelt Det svenska indelningsverket innebar på lokal nivå att två till sex hemman, beroende på storlek, bildade en rote som genom att tilldela soldaten ett torp svarade för underhållet av honom.
108 kommissariatet instans inom armén som anskaffade livsmedel och andra förnödenheter, jfr intendentur.
108 uppnästa stora på sig.
108 appellen samlingssignalen.
108 Landtvärnet frivillig eller genom folkuppbåd inkallad truppstyrka utanför den reguljära krigsmakten.
109 petarder af bomullskrut Petarder, d.v.s. sprängminor, för att spränga fästningsportar och -murar användes på 1500- och 1600-talen; bomullskrutet var däremot en relativt ny uppfinning 1860, jfr komm. till stycke 104. I skriftställaren G. H. Mellins Sveriges sista strid. Fantastiskt nattstycke (1840) utnyttjades också petarder för att befria Karlskrona och Stockholm från en rysk ockupation (Mellin, Samlade Svenska historiska noveller III, 1883, s. 557 och 561).
109 Ett gammalt slott [...] museumTavastehus slott hade varit militärförläggning och blev på 1830-talet »korrektionsanstalt», d.v.s. fängelse, för kvinnor. Uppfattningen att Tavastehus hade värde som fornminne var helt ny 1860.
110 ryska Kina [...] brittiska Kina Efter opiumkrigen 1840–1842 och 1856–1860 hade Storbritannien områden, s.k. koncessioner, i Kina. Ryssland tillskansade sig bl.a. Amur-området i samband med det senare kriget.
110 finska konsuln i Sidney Se ovan resp. ovan. Åbofartyget Arthur, ägt av Erik Julin, hade gått med frakt till Australien 1859 (Max Engman, »Erik Julin» 2004, s. 18).
111 vallesisk walesisk.
111 klöfsadel packsadel.
111 impedimenter hinder.
111 Ruskiala pro Ruskeala, marmorbrott i Karelen.
113 det likformiga telegrafportot [...] 2 penni för ordet Priset för att skicka telegram i Finland beräknades enligt antalet ord och avstånd till destinationsorten. Ett telegram om tjugo ord, adressen medräknad, kostade 1 rubel silver att skicka från Helsingfors till Åbo och 2:50 till Uleåborg 1860. Telegrafverkets historiograf konstaterar att taxan var särskilt hög i Finland och inte stod i proportion till bärkraften inom ekonomin (Einar Risberg, Suomen Lennätinlaitoksen historia 1855–1955 1959, s. 180). År 1874 fick Finland enhetstaxa (d.v.s. likformig) inom landet och telegram om tjugo ord kostade enligt den 2 mark (motsvarande 50 kopek 1860) inom hela landet – enligt novellens taxa 40 penni, vilket utgör en tiondedel av den lägsta taxan 1860.
Rubrik Femtonde Brefvet. Tolfte avsnittet börjar, i HT lördagen den 13 oktober 1860.
116 första här i landet anlagda jernbanan [...] föråldrade genre Banavsnittet började byggas 1857 och invigdes 1862.
116 envisas med dess amortering Se ovan.
116 uppträdt [...] som en profet bland de filistéer här: försökt övertyga misstrogna.
117 Sagde jernbanssträcka [...] två timmar Resan mellan Tavastehus och Helsingfors tog i början fyra och en halv timme.
117 pyramidala oerhörda.
117 småstensår motiga år.
119 fjerrglas kikare.
119 reflexionsspeglar skvallerspeglar.
119 kabinetter toaletter.
119 depenserar på lägger ner på.
120 beräknat efter dagar Arbetslönerna för hantverkare angavs i dagslöner i markegångstaxorna.
120 tjenst inom hus hushållsarbete.
120 vanpris pris som understiger det vanliga.
121 »Pimentola» (fi.) Pohjola, i finsk mytologi land i norr och hemvist för mörker och ondska.
121 kl. 10 på aftonen ombord på jernvägen [...] snälltåg Det är oklart om tidtabellerna diskuterades 1860. I början av 1862 avgick tåget kl. 8 från Helsingfors måndagar, onsdagar och fredagar, och kl. 7 från Tavastehus tisdagar, torsdagar och lördagar, i slutet av året dock en tur om dagen i vardera riktningen. Snälltåg förekom inte.
121 Trainen tåget.
121 gutta percha Guttaperka är den intorkade mjölksaften av vissa asiatiska eller afrikanska träd och används som gummimaterial.
122 Hiitis Hiittis eller Stor-Hiittis, herrgård i Janakkala socken.
122 ett befästadt slott [...] Haga herrgård i Janakkala. En fornborg i närheten uppfattas som Birger Jarls Tavasteborg.
122 en stor kantelefabrik [...] Ryttilä Herrgården Ryttylä i Hausjärvi ägdes 1860 av överjägmästaren A. F. Granfelt. Någon orsak till att Topelius placerade en kantelefabrik här har inte upptäckts, men han hade anledning att nämna instrumentet (ett slags cittra). Det har en viktig roll i Kalevala och blev en symbol för den finsknationella dikten och kulturen – jfr Topelius dikt »Kantele» (Ljungblommor, ZTS I, s. 5–9 och Carola Herberts kommentar, s. 311 f.).
122 ett hvitt slott [...] Erkylä H. A. Reinholm, Topelius medförfattare i Finland framställdt i teckningar, nämner »det nya och ståtliga Erkkylä» (ZTS XII, s. 231). Godset, beläget i Hausjärvi, ägdes av universitetets vicekansler, generalen J. R. Munck.
122 köpingen Hyvinge Hyvinge var en by i Nurmijärvi socken, som tack vare järnvägen utvecklades och långt senare blev köping.
122 »Den eviga freden» Kant, Zum ewigen Frieden (1795, utökad uppl. 1796).
Rubrik Sextonde Brefvet. Trettonde avsnittet börjar, i HT torsdagen den 18 oktober 1860.
126 stadens allmänna bibliothek [...] höjderna i norr Se ovan.
126 som Astaroth förgöre i Gomorrhas svafvelrök Ashtaroth används i Gamla Testamentet som ett samlingsnamn för kvinnliga kanaaneiska gudomligheter, jfr 1 Samuelsboken 7: 3–4 (Encyclopaedia Judaica III 1929, sp. 569 ff.). Staden Gomorra förstördes p.g.a. invånarnas orättfärdighet, 1 Mosebok 19.
128 något förfallen damm [...] qvicka infall ordlek: qvicka infall (fyndiga formuleringar) torde här stå för plötsliga ras.
128 Thölö bassin Tölöviken och Djurgårdsviken; bassin – här: naturligt bildad bassäng.
128 Norrfolk Se ovan.
128 reguliera likformiga.
128 Westend Se ovan.
128 fordna begrafningsplatser begravningsplatserna på Sandudd, invigda 1829 (nu: Gamla begravningsplatsen) resp. den 1860 planerade nya begravningsplatsen, invigd 1864. I Paris hade Topelius besökt Père Lachaise 1856, och konstaterade att »grafvens aristokrati» hade sina gravar »till evärdelig ägo», medan de fattiga får lämna sin plats åt nya gäster om tio år (HT 19/12 1857).
128 Denna del af staden [...] jemnade granitberg långt åt hafskusten. År 1860 fanns varken stadsplan eller reglerad bebyggelse på området, som ungefär motsvarar de nuvarande stadsdelarna Lappviken, Tölö och Mejlans.
128 täck vacker.
128 en hvit luftig byggnad [...] fäktsalar och ridskola Ett studenthus diskuterades från 1858 framåt; man debatterade bl.a. formatet och tänkte sig först en placering i Kronohagen. Arkitekten Nestor Tallgrén ritade en byggnad i renässansstil 1859 (Rainer Knapas, »Nybyggnaderna och universitetsmiljön» 1989, s. [753]–758). Topelius lokaliserar det till Broberget (jfr stycke 167) och dimensionerar huset enligt ett maximalt storstilat koncept.
128 AURA REDIVIVA (lat.) det återuppståndna Aura, d.v.s. Åbo; en anknytning till den gamla universitetsstaden och dess traditioner.
129 en kyrka från byzantinska tiden dåvarande Nikolajkyrkan, nuvarande Helsingfors domkyrka; med byzantinska avser Topelius här ryska.
130 en fotograferad adress en bild av hotellet.
130 ett lokomobil Topelius har sannolikt substantiverat adjektivet lokomobil: rörlig, flyttbar (jfr stycke 166), genus analogt med ett lokomotiv. (Ordet lokomobil betyder flyttbar ångmaskin och ångpanna; SAOB har ett belägg från 1859.)
130 vertikala caloricvägar motsvarande hissar.
130 perspektiv glas Topelius avser möjligen stora fönsterrutor som medgav bättre utsikt, perspektiv.
130 goda badrum Badrum var en okänd lyx i Helsingfors 1860. »Finns här en enda större våning, som äger en så simpel, så nyttig, ja så oumbärlig beqvämlighet, som ett eget badrum? Finns här en enda, utom badhusen, som äger något tecken till vattenledning? Huru många kunna bespara sig den i vårt klimat så barbariska promenaden till uthus vintertid?» utropar Topelius i en artikel om bostadsbristen och de höga hyrorna (»Bygga eller preja?», HT 27/3 1858).
130 aeropneuster här avses fläktar, ordet bildat av grek. och lat. aër, luft, och grek. pnévma, fläkt eller vind.
130 kycklingspensioner skämtsamt för anläggning med gödkycklingar, som torde motsvara de akvarier (jfr »forelldammar») där restauranggästerna själva får välja sin middag.
131 kalkljuset intensivt ljus av osläckt kalk eller krita som upphettas i knallgaslåga.
131 qvicksilfverljuset, fosforoxygenljuset Det har inte gått att utreda om det är fråga om ljuskällor som existerade 1860. De senare kvicksilverlamporna gick med elektricitet.
131 urgammal trädgas Trä- eller vedgasen togs i bruk för belysning i Helsingfors i november 1860 (Topelius, Finlands krönika 2004, s. 41).
131 varmluftsanstalt [...] kaloriferer fjärrvärme; kalorifer betyder här värmeledning.
132 hyperboreiska nordliga.
132 table d’hôte (fr.) »värdens bord», gästerna serveras enligt en uppgjord meny.
134 dyrare än i London Topelius gjorde jämförelsen 1858, i ett kort kolumnliknande inlägg om boendeförhållanden och höga hyror. Inte minst den finska flegman »fördyrar lefnadskostnaden i landets hufvudstad till den grad, att man numera i London hyr en bättre försedd våning för billigare pris än i Helsingfors» (HT 27/2 1858).
134 spekulationen drivande av affärsverksamhet eller satsande av kapital (utan negativ innebörd).
135 skråordningens Se komm. till stycke 104.
135 samojediska här: okunniga, huvudlösa.
135 »det ämne, hvaraf lifvet är gjordt» Troligen citerat efter slutklämmen i docenten A. W. Liljenstrands Ekonomisk-juridisk afhandling om Finlands strömrensningsverk (1856, s. 110): »Jernvägarna förmå bespara [förlusten av tid och pengar] och i synnerhet tiden, som af ett engelskt valspråk göres jemngod och liktydig med penningar, ehuru den i sjelfva verket är mer än penningar, ty den är ämnet, säger Amerikanaren, hvaraf lifvet är gjordt.»
136 kostade [...] 400 mark Topelius ger motsvarande exempel på hyrorna i Helsingfors i HT 23 och 30/3 1859, prisuppgifterna i rubel omvandlar han här till mark. Jfr den utopiska hyresnivån i stycke 133.
136 fattigtaxorna de uttaxerade avgifterna för fattigvården.
137 (4, högst 5 rubel silfver) Läsarna var ovana att räkna i mark, valutan hade antagits men var inte införd än, och Topelius räknar pedagogiskt om i rubel för att göra resonemanget tydligt.
138 förskrefvos till var efterfrågade i.
138 Liffland Livland.
139 alla de första förnödenheter alla viktiga förnödenheter.
Rubrik Sjuttonde Brefvet. Fjortonde avsnittet, i HT lördagen den 27 oktober 1860.
142 cylinderposten rörposten, där försändelserna med hjälp av tryckluft skickades längs rörledningar i cylindriska behållare; uppfinningen patenterades 1854.
143 Kullervo, sorgespel Aleksis Kivis Kullervo hade prisbelönats av Finska Litteratursällskapet i mars 1860 (Topelius, Finlands krönika 2004, s. 30); tragedin utkom i tryck 1864.
144 Fänrik Stål, tablå efter Runebergs Fänrik Ståls sägner.
144 helioplastik »frambringande af reliefbilder på fotografisk väg» (C. M. Ekbohrn, Förklaringar öfver 60,000 främmande ord 1904).
144 Alcibiades Alkibiades (450–404), atensk militär och politiker, tacksamt föremål för dramatisk gestaltning – dramer om honom finns av bl.a. Th. Otway och A. G. Meisner.
144 konversation konversationsstycke, teaterpjäs, oftast komedi om umgänge och sällskapsliv i högreståndsmiljö.
145 La reine de la crinoline (fr.) krinolinens drottning.
145 mimik Troligen avses pantomimliknade stumt spel.
145 2 förhängen två akter; förhänge i betydelsen ridå.
146 Kristallpaviljongen efter kristallpalatset i London, se komm. till stycke 160.
146 Föredrag framförande av sång eller musikstycke
146 Ingelius Axel Gabriel Ingelius (1822–1868), författare, tonsättare, musikkritiker.
146 tetrapodion av grek. tétra, fyr- och pódion, trappsteg – här avser Topelius troligen ett mekaniskt instrument.
146 von Schantz Filip von Schantz (1835–1865) blev 1860 dirigent för orkestern vid den då nyinvigda teatern i Helsingfors; han tonsatte bl.a. dikter av Topelius och en Kullervo-uvertyr.
146 Miekka (fi.) svärd, här använt som namn. Se ovan.
146 A. Lindberg Här avses pianisten Alexandra Lindberg (1849–1933); hon uppträdde redan i tioårsåldern på konserter i Helsingfors och umgicks i familjen Topelius (jfr Topelius–Catharina Sofia Topelius 25/12 1860).
146 farväl till Finland, af Pacius slutkören i Pacius opera Kung Carls jagt (1852), med libretto av Topelius.
148 centralsolenen stationär flammande massa som i stjärnsystemet motsvarar solen i solsystemet (»centralsol», Nordisk familjebok, 2 uppl., del 4, sp. 1454).
150 kostym här: maskerad.
153 konstakademin Helsingfors hade inga enkom planerade permanenta utställningsutrymmen 1860. Finska konstföreningen disponerade några rum i det s.k. Palmqvistska huset i hörnet av Fabiansgatan och Norra Esplanadgatan, och fattade beslut att där ställa ut sina oljemålningar på fasta visningstider (HT 16/3 1859). Föreningens årliga »expositioner» av insända konstverk hölls också där.
153 penseln målarkonsten.
153 eldskensstycken tavlor med eldsken i motivet.
153 genre genremålningar, återger motiv ur vardagslivet.
153 Ekmansgalleriet Jfr stycke 79.
153 Holmberg Werner Holmberg (1830–1860), finländsk konstnär verksam i Düsseldorf och mest känd för sina landskap.
153 egendomliga karakteristiska.
154 broderlotten den bättre lotten, den större andelen.
154 rikta berika.
154 en enda titan [...] svärd Kullervo, jfr nedan, stycke 155.
155 Sjöstrands Stockholmaren Carl Eneas Sjöstrand (1828–1905) hade skulpterat Runebergs och Lönnrots byster 1856 och utförde statyn över Henrik Gabriel Porthan (jfr komm. till stycke 78) åren kring 1860.
155 Runebergs Den sedermera kände skulptören Walter Runeberg (1838–1920) var inte mer än ett löfte 1860; han studerade då i Köpenhamn.
156 »den rasande Ajas» Sophokles Aias.
157 Språket [...] ett grekiskt välljud Topelius var inte ensam om jämförelsen med de antika förebilderna; Runeberg drog sig inte för att efter läsningen av en översatt runa jämföra Kalevala med »den grekiska konstens båda skönaste episka mästerstycken» (Runeberg, »Nionde Runon i Kalevala», SS VIII:2, s. 94).
157 Theatern [...] esplanaderna Teaterhuset vid Skillnaden av arkitekten Chiewitz invigdes 28/11 1860, en månad efter att detta avsnitt hade publicerats.
157 de nio sånggudinnorna muserna Erato (sång), Euterpe (musik), Melpomene (tragedi), Thalia (komedi), Kalliope (episk diktning), Klio (historieskrivning), Terpsichore (dans), Polyhymnia (dans och pantomim) och Urania (astronomi).
158 Finska theaterskolan [...] statsanslag.Professionell teater framfördes i Finland av turnerande svenska teatersällskap, men inhemska amatörproduktioner – huvudsakligen på svenska – förekom också. Topelius och Fredrik Cygnæus talade redan på 1850-talet för en nationell teater och en teaterskola. Topelius ansåg att både svenska och finska uppsättningar kunde samsas i det nya teaterhuset, och att teaterskolan skulle vara tvåspråkig. Han varnade för att låta teaterverksamheten bli beroende av statsanslag, men föreslog statlig delfinansiering av teaterskolan. En häftig debatt om nationell teaterkonst pågick våren 1860 mellan August Ahlqvist i Suometar och Topelius i Helsingfors Tidningar. Ahlqvist prioriterade andra frågor framom teater och annan konst, med motiveringen att konsten inte har någon uppgift i ett land utan folkskolor eller allmänt välstånd. Topelius ansåg att publiken kunde tillgodogöra sig estetiska intryck relativt oberoende av bildningsgrad. Det påfallande stora teaterutbudet som Simeon Levi redogör för i novellen ska ses mot bakgrund av diskussionen (se även följande kommentar). Yrjö Hirn redogör ingående för debatten 1860 och för turerna kring teaterskolan (när undervisningen äntligen inleddes, 1866, kunde bara tre eller fyra av de tolv eleverna finska) i Teatrar och teaterstrider i 1800-talets Finland (1949).
159 tivolitheatern i NorrfolkI Köpenhamn hade Topelius besökt både Dyrehaven och Tivoli och var entusiastisk: »Alla samhällsklasser, men isynnerhet de lägre ha der något roande», och tillägger att allt var betydligt billigare än i Finland. »Och allt detta var på en gång ogeneradt och väl ordnadt. […] Det är ett godt vitsord för Köpenhamns lägre befolkning, men det bevisar också det goda inflytandet af passande folknöjen, i stället att, såsom hos oss, beständigt drifva arbetareklassen till krogarna genom att stänga för den hvarje annat lifvande nöje» (HT 30/12 1857).
160 kristallpaviljongen [...] 2 000 personerEfter modell av Kristallpalatset i London, uppfört av glas och järn till världsutställningen 1851 och därefter uppfört på nytt, på annan plats; centralsalen i Kristallpalatset rymde 4 000 personer.
160 Aallotar (fi.) vattennymf i finsk mytologi.
160 Ändtligen till slut.
161 naiva geniusokonstlade, ursprungliga begåvning.
161 virtuosväsendet Samtiden använde virtuos uttryckligen om musiker, »Mästare i utförandet af musik» definierar lexikografen Dalin ordet 1853. Topelius använder ordet som motsats till det naiva och okonstlade, se komm. ovan.
Rubrik Adertonde Brefvet. Femtonde avsnittet, i HT lördagen den 3 november 1860.
164 de infama stenar [...] asfalt Enligt Anders Ramsays minnesbilder från 1850-talet var några huvudgator i Helsingfors belagda med nubbsten, men de flesta gator och trottoarer med »spetsiga knapperstenar, öfver hvilka fotgängaren ofta kände det pinsamt [plågsamt] att balansera sig fram […] asfalttrottoarer voro den tiden ej uppfunna, och stenläggning med granithällar ställde sig alltför dyrbar» (Från barnaår till silfverhår [II] 1904, s. 20). Topelius kritiserade detta sakernas tillstånd bl.a. i artikeln »Ett kapittel om gatstenar», HT 29/10 1856.
164 infama avskyvärda.
164 sådana stenrummel sådan ojämn stenläggning.
165 endast tre våningar höga [...] två våningar Byggnadsbeståndet i Helsingfors bestod övervägande av trähus i en eller två våningar. De kunde innehålla flera lägenheter av varierande storlek. Topelius argumenterade i artikeln om bostadsbrist och höga hyror för en tätare och högre bebyggelse i Helsingfors (HT 24–27/3 1858).
166 vårdtorn vakttorn.
166 bouillonerier (fr.) soppkök.
166 målskjutningsanstalter Topelius bevittnade folkfesterna i Paris efter dopet av Napoleon III:s son sommaren 1856 och konstaterar att: »Utan tir au pistolet, eller målskjutningar, är här en folkfest omöjlig», och berättar hur de är organiserade (HT 16/5 1857).
166 depensera offra, slösa bort.
166 St. Elmseldar afbrändes Elmseldar är elektriska urladdningar i masttoppar och motsvarande höga föremål; här är de framkallade. Namnet efter sjömännens skyddshelgon S:t Elmo.
167 bergverken gruvorna.
167 en lång och smal bro Långa bron.
167 en stenig gata [...] byggnader Unionsgatan till Senatstorget; »kronans torg» och »regeringens» kan läsas som markeringar av ett ändrat statsskick.
167 en stor trappa med en liten kyrka ofvanföre Dåvarande Nikolajkyrkan ritades av arkitekten Engel och uppfördes 1830–1852. Efter Engels död 1840 tillkom de fyra sidotornen och trappan från Senatstorget.
167 Skattudden [...] fyra våningar Se ovan. Namnet Skatudden har varken med skatter eller med skator att göra; det dialektala skata betyder udde.
167 garnison af invalider [...] fristad Efter modell av Hôtel des Invalides i Paris.
167 mörsare artilleripjäser.
167 grekisk kyrka 1860 hade platsen reserverats, av dåvarande generalguvernören greve Berg. Själva kyrkan, Uspenskijkatedralen, uppfördes 1862–1868.
167 den vise Salomo Den gammaltestamentliga vishetslitteraturen (Ordspråksboken, Predikaren) har tillskrivits denna judiska kung.
168 vid stadens bombardement när staden bombarderades; se ovan.
169 Yttersta udden af Helsingfors halfö Topelius avser åtminstone nuvarande Brunnsparken, Ulrikasborg och Eira; Ulrikasborg är ursprungligen namnet på ett befästningsverk från 1740-talet.
169 1 000 yards drygt 900 meter.
169 hvitbetor sockerbetor.
169 potäter Topelius använde så gott som genomgående denna form för potatis.
169 gammal park [...] prydliga badanstalter Brunnsparken, som anlades på 1830-talet. Ulrikasborgs bad- och brunnsinrättningsaktiebolag, med Topelius umgängesvän Henrik Borgström som primus motor, hade här det egentliga brunnshuset och ett badhus för havsbad. En s.k. parkteater fanns från 1858.
169 Linna (fi.) borg.
169 monument [...] fallne krigare Se ovan.
170 beräknat centralsolens läge Jfr komm. till stycke 148.
170 högsta triumfer. Efter avsnittets slut står »Forts.» i HT 3/11 1860, men någon fortsättning följde inte.
Fotnot citeras omtalas.
Fotnot Ändtligen [...] välde. I fotnoten, liksom i företalet till breven, är det utgivaren av breven som för ordet.
Fotnot Garibaldi [...] sicilianska oroligheterna Giuseppe Garibaldi (1807–1882), en av den italienska enhetsrörelsens ledande gestalter, hade besegrat Bourbonerna på Sicilien sommaren 1860.
Fotnot Parcerna ödesgudinnorna.
Fotnot gäsningen jäsningen.
Fotnot påfven [...] verldsliga välde Garibaldi hade ambitionen att införliva Vatikanen med det enade Italien.
Bibliografi
Ekelund, »Topelius och hans samtid» 1969, s. 174–211; Forsgård, I det femte inseglets tecken. En studie i den åldrande Zacharias Topelius livs- och historiefilosofi 1998; Forsgård, »Utopisten Topelius» 1999, s. 325; Koponen, Topelius ja tulevaisuus. Simeon Levis resa i Finland 1998; Topelius, Simeon Levis resa i Finland – Simeon Lewin matka Suomessa 1998 (inledning av översättaren J. R. Leppä); Vasenius IV, s. 87 f.
Simeon Levis resa till Finland år 5 870konsekvensändrat/normaliserat efter verldens skapelse, efter de kristnes tideräkning det 1 900:de.konsekvensändrat/normaliserat
Företal.
1 Det märkvärdiga dokument, som vi här framlägga för våra läsare och som innehåller många skattbara upplysningar och förvånande upptäckter, kan visserligen för mången synas mindre trovärdigt, i anseende dertill, att tiden för denna högst intressanta resebeskrifning infaller enligt vår räkning år 1 900,konsekvensändrat/normaliserat eller jemnt 40 år efter nuvarande tid. Men alla deraf föranledda tvifvelsmål bevisa endast att tviflaren icke följt med tidens framsteg, hvilka redan bordt säga honom, att sådana tilldragelser snart skola höra till de allra alldagligaste; och om redan Fuselbrenner för 47 år tillbaka företog sin ryktbara resa till Stockholm år 1 913,konsekvensändrat/normaliserat torde Simeon Levis resa så mycket mindre anses för ett elakt skämt på bekostnad af läsares godtrogenhet, då man så nyss i historien om »den flygande skyn» förnummit saker, som icke äro mindre förunderliga och likväl icke mindre sanna, än denna resebeskrifning.
2 Upptäckten af vårt dyrbara dokument är i korthet följande. Konkurrensen, en moder till alla industrins underverk, har, som man vet, blifvit drifven till en förvånande höjd i Amerika, besynnerligen bland tidningarna. Att förr än andra erhålla en god nyhet, betyder der detsamma som en god affär, och en god affär betyder åter mer än allt annat. Intet under således, att man ansträngt alla medel för att erhålla nyheterna så färska som möjligt. Det ansågs icke längesedan för något utomordentligt snabbt, när man, en timma efter det att presidenten Buchanan aflåtit sitt budskap till kongressen i Washington, läste samma budskap tryckt i Boston eller Filadelfia. Numera skulle detta anses för höjden af söleri. Telegrafen är nemligen bragt till den fullkomlighet, att den meddelar budskapet redan innan det blifvit afgifvet, innan det blifvit uppsatt och renskrifvet, ja innan det ens|225| blifvit tänkt. Och på samma sätt förkunnar telegrafen numera alla vigtiga dokumenter, jemte många andra tilldragelser, en rund tid innan de verkligen skett eller antecknats, hvilket allt i Amerika är likaså vanligt före tilldragelserna sjelfva, som att man här ser tidningarna redogöra för märkeliga händelser flera månader och stundom år efter den tid, när de tagit sig friheten hända.
3 Med någon insigt i dessa kända framsteg bör man|3| derföre icke finna det synnerligen förvånande, att telegrafen numera bragt sin snabbhet derhän, att den berättar oss händelser, hvilka tima 40 år härefter. Snarare kan förmodas, att detta innan kort skall anses alldeles för långsamt; hvarefter man utan tvifvel skall bringa nyheterna till den fullkomlighet, att de erhållas hundrade, ja tusende år förrän de tilldraga sig; och när äfven detta anses otillräckligt, skall, under tingens vanliga kretsgång, telegrafen slutligen komma till samma höjd af fulländning, som det muntliga ryktet (ofta äfven tidningarna) kommit i våra dagar, nemligen att förkunna händelser, som hvarken händt, eller någonsin skola hända i denna verlden.
4 Läsaren kan häraf utan svårighet finna, att vi per telegraf upptäckt och erhållit nedanstående dyrbara urkund, hvilken ensam är värd mer än tjugu volymer statsekonomi, emedan den så att säga ger oss verkningarna utan orsaker och vigtiga resultater utan något föregående hufvudbry. Vi behöfva ej påpeka hvilket rikt fält, som härigenom yppas för spekulanter af alla slag, hvilka här finna en fingervisning hvarest de med största framtida fördel kunna nedlägga sina kapitaler och rikta sina efterkommande, äfvensom för kommunerna, hvilka häraf klarligen inse de företag, som framför andra förtjena deras uppmuntran och understöd.
5 Här bör tilläggas den upplysning, att Simeon Levi, – hvilken, derest han ännu är född, torde för närvarande ligga i vaggan som andre framtidsmän – år 1 900konsekvensändrat/normaliserat är agent för huset Rothschild i London och, som man finner af hans berättelse, genomreser större delen af Finland i ändamål att förskaffa sin principal en öfverblick af detta lands dåvarande tillgångar, troligen för att öfvertyga sig, hvilken säkerhet landet äger att bjuda för något då tillämnadt större statslån eller annan för huset Rothschild lönande affär. Desse vandrande judar göra i sanning intet för intet. Oaktadt här och der någon literär notis m. m. inflyter på sidan om hufvudsaken, finner man tydligt, att denne Simeon Levi har affärer i kikaren; hvarför han också med en berömvärd försigtighet undviker alla politiska förhållanden och yttrar sig om de nationela med en hos judar ganska förklarlig likgiltighet. Likaså finner man lätt, hvarföre Helsingfors i hans skildring intager en så betydande andel.|226| Sakerna ha år 1 900konsekvensändrat/normaliserat utvecklat sig derhän, att vi här ha en judisk synagoga i större stil; och behöfves väl mer för en Simeon Levi, som visserligen i främsta rummet är affärsman, men dernäst en mycket rättrogen Moses’ lärjunge? ...
6 Dock det är tid att låta det märkvärdiga dokumentet tala. Det utgöres af en liten brefsamling från olika orter och lyder som följer:
Första Brefvet.original: brefwet.
7 Alexandria 29 Maj 5 870.konsekvensändrat/normaliserat*)Simeon Levi underlåter aldrig att anföra den judiska tideräkningens dag och månad; hvilken besynnerliga envishet må nämnas, utan att vidare här citeras. Originalet är skrifvet på den dialekt af hebreiskan, som brukas i Talmud.
8 Rabbi!
9 Din mun har talat och sagt till din tjenare: drag ut till österlanden och förkunna mig hvad i dem är, att jag må beskatta deras ägodelar till fromma för Israels barn. Räkna deras håfvor och hjordar och lägg märke till deras klokskap i denna tidens angelägenheter, att jag må veta hvad med dem kan uträttas; ty Israels barn skola besitta jorden.
10 Rabbi, din tjenare hörde ditt ord, gick i London ombord på caloric-klippern Flying fishspråk: engelska och kom till det skandinaviska rikets hufvudstad Götheborg. Derefter reste din tjenare på jernväg till Stockholm och derifrån åter på caloric-fartyget »John Erikson» sjöledes till en stad på svenska kusten benämnd Piteå; men emedan en annan af dina tjenare dragit ut att beskatta Sverige, aktar jag rådligt att icke borttaga orden ifrån hans mun och vill derföre icke trötta dina öron med tal om detta märkvärdiga landet.
11 I Piteå mötte oss hafvets isar, hvilka här råda öfver vattnen långt in på våren. Dessa nordbyggare ha ännu icke hunnit förskaffa sig den nya amerikanska värmegeneratorn, som uppsamlar och tillgodogör solens strålar under den blidare årstiden; hvarföre de ännu dragas med mycken köld. Din tjenare kunde för isen ej komma längre till sjös, utan nödgades förhyra en luftklipper, som förde honom öfver hafvet till Alexandria på den finska kusten. Äfven luftklippern är här ännu icke bragt till någon större fullkomlighet, hvarföre din tjenare utstod mycken fara för stormarna, frös mycket och kom i ett nästan redlöst tillstånd till Alexandrias hamn. Din tjenare var ganska glad att här kunna värma sig med champagne af rönnbär, för hvilket här finnes en större fabrik som förser hela norden. Rabbi bör nemligen veta, att sedan man för omkring 40 år tillbaka upptäckte vinernas beståndsdelar,|227| har det förut här i landet allmänna bränvinet, som motsvarade vårt whisky och gin, nästan alldeles försvunnit och erhålles numera endast på apotheken. I stället dricker förmöget folk inhemsk champagne och johannisberger, men bönderne nöja sig med madera, sherry, chateaux margaux och rüdesheimer, tillverkade af allehanda nordiska bärsorter, försatte med renmossa och björklake, hvartill ännu kommer ett ypperligt öl, som exporteras till Australien och, liksom vinerna, kommer dryspråk: engelska öfver linien tillbaka.
12 Alexandria, som anlades för omkring 30 år tillbaka söderom mynningen af en stor elf vid namn Kemi, har ännu icke mera än 20 000konsekvensändrat/normaliserat invånare, men lofvar att med tiden blifva den yttersta nordens största handelsstad. Man finner här en mängd välbyggda hus, likväl för det mesta af träd, och fyra stora skeppsvarf, som, för den större tillgången på virke, förse en stor del af landet med fartyg. Man berättade mig att förlidet år härifrån utgått 94 större skeppslaster med plankor och battens, förutom stora partier tjära, tillverkad af rötter och stubbar, och tullintraderna, förnämligast af exporten, skola ha stigit till 364 591konsekvensändrat/normaliserat mark 80 pencespråk: engelska eller penni, förutom kronans inkomst af skogarna, hvilken beräknas till omkring 500 000konsekvensändrat/normaliserat mark om året. Dessa skogar sägas i början icke ha motsvarat de stora förhoppningar man gjorde sig, alldenstund de befunnos illa medfarne af kälröta och vanvård; men sedan man erhöll ett forstväsende, lofva de om 60 eller 80 år en god afkastning.
13 Fabriker finnas här, utom den på renmossa grundade vinfabriken, ännu ganska få. Den betydligaste är en för tillgodogörande af s. k. skogsull, hvilken förser en stor del af norden med säckar och äfven exporterar finare tyger. Det är skada att tyger af detta ämne icke äro så varma som ylle och derföre icke här kunna undantränga denna mycket dyrare vara; men man har funnit skogsullstygerna för deras svalhet, lätthet och billighet mycket begärliga i varmare länder, och fabriken, som går med varmluft, utsänder i år på försök ett större parti till Sidney.
14 I detta kalla klimat ser man ännu stundom s. k. brasor af tall och gran brinna i en gammaldags inrättning, som kallas spisar och äro ganska kostsama inrättningar. Man har likväl sagt mig att spisarna numera i största delen af Finlands städer komma nästan alldeles ur bruk och ersättas, allt hvad de hinna, dels med rörledningar för varmluft, dels med trädgas. Så otroligt det låter, bränner man ännu ved i byar och enstaka landtmanna boningar; men detta folk har en utomordentlig seghet i sina vanor, hvarpå Rabbi snart skall erhålla de mest förvånande prof.
Avsnittet ingår i HT 26/4 1860:|3||228|Andra Brefvet.original: brefwet.
15 Uleåborg 31 Maj 5 870.konsekvensändrat/normaliserat
16 Rabbi!
17 Oaktadt all sin skyndsamhet, hade din tjenare tappat fem dagar på resan från London till Alexandria, hvilket är mer än andra dina tjenare i vår tid behöfva för att tillryggalägga vägen från London till San Fransisco. Jag beder att rabbi måtte tillräkna sådant dessa nordliga länders ofullkomliga kommunikationer och icke någon min försumlighet, alldenstund din tjenare väl vet att hvarje minut af dig uppskattas till 24 pund, 8 skillingar, 6 pence. Fördenskull har din tjenare sofvit endast 4 timmar 35 minuter och 15 sekunder i dygnet samt tillbragt 49 minuter med ätande och drickande, hvilket allt du ville påföra resekonton. Resten af tiden är använd till Israels barns framtida nytta.
18 I denna trakt af verlden finnes nuförtiden alldeles ingen natt, allenast klar dag i 24 timmar, och likväl arbeta de flitigaste bland invånarne knappast 15 timmar i dygnet. Du bör derföre icke förundra dig öfver att detta landet ännu är ganska fattigt. Efter den nogaste beräkning jag kunnat anställa, gäller tiden i medeltal här icke mer än vidpass 1 mark 20 pencespråk: engelska i timmen, hvilket gör 2 pencespråk: engelska för hvar minut. Man har sagt mig att för en mansålder sedan kunde tiden knappt uppskattas till en half penni i minuten; ja upplåt dina öron och förvånas: det ges årstider, när man i detta landet sofver eller annars förspiller 14 timmar i dygnet. Det gafs ännu för en kort tid sedan folk som talade om »tidsfördrif». Detta folk är icke födt till rikedom; dess förlustkonto är såsom Kidrons bäck om våren, när han uppslukar dalarna.
19 Din tjenare for från Alexandria hit på caloriclokomotiv, som numera allmänt begagnas här i landet. Jernvägar finnas här endast omkring 400 engelska mil, allesamman i landets södra och medlersta delar. Man begynte dermed för omkring 40 år tillbaka, nedgräfde efterhand omkring 52 millioner mark på dessa kostsama inrättningar, som för deras tid ansågos vara de ändamålsenligaste transportmedel, och fortfor dermed ännu i tjugu år, sedan uppfinningarna redan lemnat alla jernvägar långt bakom sig. Först sedan varmluftsvagnarna, hvilka gå på vanliga vägar, i hela det öfriga Europa rivaliserat med jernvägarne, begynte man äfven i Finland införa detta billiga transportmedel och använda 10 procent af jernvägskostnaden på backars utjemnande, broars byggande och chausséers anläggande. Första platsen i en af dessa waggoner kostar från Alexandria till Viborg endast 80 mark; månne af orsak att luften är billigare här, än i andra länder? Gammalt folk påminner sig ännu, att man här brukat en inrättning vid namn hållskjuts, hvilken be|229|drefs med hästar och ett instrument som kallas piske; rabbi kan häraf döma huru djupt detta land ännu för kort tid sedan var sjunket i barbari.
20 Uleåborg är en liten välmående stad om 15 000konsekvensändrat/normaliserat invånare vid en bugt af Bottniska viken. Orten har förr drifvit skeppsbyggeri och ansenlig handel med tjära, plankor och lax. Af dessa näringsgrenar återstår nu endast laxen. Jag har i dag med nöje besett de stora fiskfabrikerna, hvilka upptaga en lång sträcka af låga byggnader strax ofvanom forsen och der årligen omkring 15 billioner rommkorn kläckas, för att utsläppas i strömmen. Staden säges använda mer än 40 000konsekvensändrat/normaliserat mark om året på dessa inrättningar; fångsten går till det otroliga, och elfven hvimlar till den grad af fisk, att man i de s. k. patorna utgallrar endast de största och fetaste, som väga minst ett lispund stycket, men låter de öfriga simma, tilldess att de uppnått den rätta storleken. Rabbi torde mer än engång ha anträffat Uleåborgsoriginal: Ulåborgs lax på den engelska marknaden. Den mesta fångsten inlägges i lufttäta blecklådor – en redan gammal uppfinning – och försändes sålunda färsk kring större delen af Europa. Man beräknar stadens årliga inkomst ensamt af denna vara till omkring 500 000konsekvensändrat/normaliserat mark.
21 En annan inkomstkälla är jernexporten från åtta eller nio stora jernbruk i det inre af landet, bland hvilka ett, vid namn Kurimuskoski, ensamt tillverkar 80 000konsekvensändrat/normaliserat skeppund om året. Alla dessa inrättningar äro grundade på sjö- och myrmalmer, som efter 20 till 30 års förlopp vexa ånyo på samma ställe. Man har sagt mig, att de inre trakterna fordom varit ytterst fattiga genom täta missvexter och en håglös befolkning; men numera ha de blifvit ganska välmående genom jernmanufaktur och boskapsskötsel. Man har anlagt renafvel i stor skala, och Maanselkä ost säges vara de sydligare gourmandernes största läckerhet.
22 Regeringen har för tredje eller fjerde gången gjort försök med de nya guldvaskningsmethoderne vid Maanselkäs sluttningar, och alltid med samma framgång. Finnar, som tjent i guldvaskerierna vid Ural, ha gjort de mest förtviflade ansträngningar, och resultaterna ha varit ett par skålpund guld om året, af hvilka man präglat 20-marksstycken.original: 20marksstycken. Mera lönande lära de nya koppar- och platinagrufvornaoriginal: platina grufworna visa sig. Försöken att tillverka silfver af hafsvatten ha här på orten alldeles misslyckats, i anseende till hafvets starka uppblandning med flodvatten; men man berättade mig att försöket lyckats bättre vid Åland.
23 Uleåborg har ett större handelsinstitut med lärare i sex språk; ett teknologiskt institut; en hofrätt; ett gymnasium (alla gymnasier äro förenade med skolor); ett bergskontor; en privatbank; en lifränteanstalt; en theater|230| med 800 sittplatser; ett sjö- och ett eldassuransbolag, tre caloricbolag (alla fartyg äro numera mixtes och begagna både segel och varmluft), två bomullsspinnerier, två pappersfabriker samt den största mekaniska verkstad i norra Finland. Ehuru staden, allt hvad det lider, öfverflyglas af Alexandria, märkte din tjenare genast på den finare gentlemannahållningen Uleåborgs äldre anor. Din tjenare förplägas här såsom Josef i Egypten, när han uttydt konung Faraos dröm, och hvar han upplåter sin mun, simmar en stekt lax derin. Din tjenare mår mycket väl i Uleåborgoriginal: Ulåborg och råder dig, rabbi, att låna pengar åt denna staden.
24 I det inre af landet, närmare bergverken, skall finnas en liten stad om 3 000konsekvensändrat/normaliserat invånare vid namn Kajana, hufvudstad i provinsen Kajanien. Orten skall i forntiden varit bebodd af amazoner, och sedan qvinnan förklarades myndig i Finland, tillhör största delen af Kajanas befolkning det svagare könet. I fråga om giftomannarätt gäller här i Kajanien det visa stadgande, att ogift qvinna råder sig sjelf från 18 till 25 år; derefter och ända till 40:de året måste hon hafva målsmans samtycke till äktenskap, men efter den tiden råder hon sig sjelf intill änden.
Avsnittet ingår i HT 28/4 1860:|3|Tredje Brefvet.
25 Brahestad 1 Juni 5 870.konsekvensändrat/normaliserat
26 Rabbi!
27 Din tjenare lemnade i dag med mycken saknad Uleåborg och var två timmar derefter i en liten stad om 7 000konsekvensändrat/normaliserat invånare vid namn Brahestad. Under vägen passerades en vidsträckt, med konst vattnad äng af 144 (eng.) qv.mils yta, afbruten af fem eller sex stora, välbyggda mejerier. Brahestad exporterar från denna trakt många tusen lispund ypperligt smör till England och Ryssland, inlagdt i kaggar af asp, för hvilket ändamål hela skogar af denna trädsort underhållas. Talg, hudar, horn och benmjöl utgöra stadens öfriga bästa exportartiklar.
28 Din tjenare var här i tillfälle att se någonting ganska gammalmodigt, nemligen ett ångväfveri för tillverkning af näsdukar. Detta folk står i allting efter sin tid. Din tjenare såg i Uleåborg en vattenqvarn, hvilket dock kunde försvaras med nödvändigheten att icke låta en stor vattenkraft gå till spillo; men en ångmaskin tjugu år sedan Eriksons varmluft i hela verlden utträngt ångan, denna syn, rabbi, hade nästan förledt din tjenare att utbrista i en högst opassande munterhet.
29 För öfrigt står denna stad i många stycken efter Uleåborg, bland annat också deri, att gatorna här äro belagda med ohuggna besvärliga gråstenar,|231| men i Uleåborg med asfalt, och att Brahestad upplyser sina gator med trädgas, medan Uleåborg begagnar det elektriska ljuset.original: ljuset Menniskorna ha här i Finland en besynnerlig sed att taga hatten af sig, när de helsa hvarandra, hvilket torde få tillskrifvas ett behof af frisk luft, i anseende till deras långa hårvext. De äro för samma orsak, likasom Israels hjelte Simson, otroligt starka och hafva för sed att taga en främling i handen, så att denna ledamot kommer i fara att lossna ur sina fogningar. Man berättar att de stundom afplocka hvarandras armar som flugvingar; men din tjenare kan icke annat betyga, än att de äro ett ganska godsint folk. Brahestad torde knappast behöfva pengar, emedan det deraf har nog till husbehof.
30 Sedan några år skyddas hamnen af en långt framspringande damm med vackra björkplanteringar, hvilket ger en mycket prydlig anblick.
Fjerde Brefvet.
31 GamlaCarleby 2 Juni 5 870.konsekvensändrat/normaliserat
32 Rabbi!
33 Din tjenare tillbragte 4 timmar på de 84 eng. milen från Brahestad söderut till denna station. Landet är slätt och väl odladt med artificiela ängar, men ganska ringa åker, hvarföre boskapsskötseln långs hela denna kust är hufvudnäringen. Man berättade mig att landet ännu för tjugu år sedan var afdeladt med en mängd besynnerliga hägnader, som kallades gärdesgårdar, och andra besvärliga stängsel, som kallades grindar. Numera finnas här inga andra hägnader, än häckar af klippta rönnar och stundom stenmurar. Din tjenare såg ganska talrika boskapshjordar af liten, men vacker race, vallade af barn och stora hundar, afbeta det späda gräset i beteshagarna. Skogsbristen är så stor, att äfven bönderne begynt uppföra sina hus af konstgjord sandsten och elda med bränntorf. Fordom säges här och öfverallt ha varit ett ursinnigt slöseri med skogen; men der nu en sträcka skog återstår nära chaussén, är den skyddad af stränga viten och täta skogsvaktarekojor samt försäkrad mot brandskada, hvarje moget träd, så björk som barr, värderadt i medeltal till 5 mark. Tjärbränningen har i dessa trakter nästan upphört.
34 GamlaCarleby, en stad om 6 000konsekvensändrat/normaliserat invånare, drifver handel med samma artiklar som Brahestad. Största fabriken tillverkar alabasterljus af det skönaste vatten; en annan gör cigarrer af Virginia tobak, vuxen på stället i vidsträckta drifhus; ett stort krutbruk (saltpeterkrut) är anlagdt ett stycke från staden. Tätt utanför densamma ser man en rad af stora stenhus, som tillhöra det nya institutet vid namn Hakalaks, inrättadt för blinda och|232| döfstumma i norra Finland. Landet säges för närvarande hafva tre sådana: ett i GamlaCarleby, ett i Åbo och ett i Kuopio.
35 Staden har ett gymnasium, en teknisk skola, en liten theater och 26 fartyg mixtes.
36 Man frågade din tjenares mening om den stora planen att resa en 500 fot hög mur öfver den nordliga sträckningenoriginal: sträckningeu af Maanselkä fjällrygg, hvars höjd beräknas till 800 à 1 200konsekvensändrat/normaliserat fot, hvarigenom man vill skydda landet – och bland annat äfven GamlaCarlebys tobaksplantager – mot Ishafvets härjande vindar. Din tjenare ansåg detta alldeles icke omöjligare, än den nya tunneln under kanalen från Dover till Calais, men önskade veta kostnaden. Man svarade, att förslaget uppgick till 440 millioner mark, hvilka man ämnade låna utomlands mot 4 procent, och att arbetet borde inom 40 år vara färdigt. Din tjenare frågade vidare, hvarmed man ämnade amortera ett så stort kapital med ränta, och man svarade, att emedan landets fruktbarhet härigenom skulle fördubblas, ville man i hela Finland fördubbla grundskatten och derigenom betala lånet inom 80 år. Din tjenare upplät sin mun och frågade om Finland icke ägde någon annan statsskuld. Man svarade, att landet visserligen för 40 eller 50 år sedan var så barbariskt och efter sin tid, att det icke ägde någon skuld alls; men efterhand har man sökt afhjelpa denna olägenhet och småningom – enligt den årligen tryckta budgeten eller öfversigten af statsverkets ställning – lyckats sammanbringa en skuld af för närvarande 110 millioner mark, hvars räntor, i likhet med andra civiliserade länder, medtogo ungefär hälften af statsverkets årliga inkomster. Men då i mångas tanke framstegen icke gingo nog raskt, ville man nu på engång femdubbla skulden och vore just i begrepp att för detta ändamål tillställa en monsterpetition till regeringen. Man tillade att tvenne af landets största opinionsfabrikanter, tidningen Turja i Uleåborg och tidningen Joukahainen i Vasa, som bäst agiterade denna fråga och framställde förslaget såsom en guldnyckel till Finlands framtid.
37 Din tjenare, rabbi, tänkte på Israels barns bästa och förklarade högljudt sitt bifall till denna storartade plan. Din tjenare talade din egen muns ord och lofvade penningar mot 4 procent och hypothek af all kronans jord uti landet; dock behöfver jag icke säga din vishet, att kapitalet icke bör utbetalas med mer än 60 procent, ehuru förskrifningen lyder på 100.
38 Din vishet skall tyda mina tankar: rabbi äger för närvarande en tredjedel af Europa och utbjuder det fordna kejsaredömet Österrike på arrende åt den mestbjudande. Rabbi skall äfven köpa Finland, och det skall blifva en liten knapp uti rabbis vest. Ty Israels barn skola besitta jorden.
|233|Femte Brefvet.
39 Jakobstad 3 Juni 5 870.konsekvensändrat/normaliserat
40 Rabbi!
41 Din tjenares skägg blomstrade i går såsom ett oljeträd, och nordpolens himmel syntes honom förgylld. Han fortsatte resan och kom efter en timma till denna ort, som har 5 000konsekvensändrat/normaliserat invånare och är en liten täppa i ditt tillkommande nya rike. Staden har för några år sedan blifvit flyttad till ett sundare och beqvämare läge på en af holmarna och drifver en icke ringa sjöfart. Här finnes en stor fabrik för öl, porter och mumma, för hvilket ändamål man hade för afsigt att borra en artesisk brunn. Vattnet, som derur strömmade ut ifrån jordens innanmäte, var visserligen icke tjenligt till öl, ty det befanns till allas förundran vara kokande hett och af stark mineralhalt. Men ölets förlust blef rikligen ersatt, ty sedan tjugu år är denna brunn den berömdaste helsokälla i Finland, S:t Peders källa, och orten drar deraf betydlig inkomst, dels genom brunnsgäster, dels genom vattenexport, hvartill 400 000konsekvensändrat/normaliserat buteljer årligen utskickas.
42 En annan större inrättning är den härvarande timmer- eller trädslöjdskolan. Elever från alla delar af landet hitsändas för att lära skeppsbyggeri och allt slags trädarbete. Orten har särskildt företräde att erhålla virkeoriginal: erhållwirke från kronoskogarne i det inre af landet, och dessutomoriginal: dessa utom har regeringen låtit här plantera betydliga lärkträdsskogar,original: läreträdsskogar, men dessa äro ännu för unga till virke.original: wirkk. Här, rabbi, skall man i en framtid bygga dig ganska vackra klipperfartyg.
43 Staden har äfven ett flicklyceum, det första jag sett uti detta landet. Inrättningen begynner med en trädgård för barn ända från 2 års ålder framåt och fortgår sedan genom 9 klasser ända till guvernantsklassen, som är den högsta och fullkomligaste. Omkring 200 flickor besöka denna anstalt, som är förenad med en liten fristad för fattiga barn, dem eleverna turvis vårda och undervisa. Dessa kristne hafva stundom lyckliga ingifvelser.
Avsnittet ingår i HT 3/5 1860:|3|Sjette Brefvet.
44 NyCarleby 3 Juni 5 870.konsekvensändrat/normaliserat
45 Rabbi!
46 Din tjenare har under 160 (eng.) mils sträcka genomfarit ett land, som hämtar sitt mesta välstånd från boskapsskötseln, och kommer nu till ett område, som hämtar sin rikedom främst af åkerbruk. Denna trakt är vid kusten icke bördigare än andra, men står genom en elf i förbindelse med stora odlade trakter i det inre af landet. Mina ögon hafva sett ansenliga förråder af spannmål nedflyta i långa flata pråmar långs elfven och derefter|234| utskeppas till andra orter. Äfven skogsprodukter nedkomma på samma väg från kronoskogarna och tillgodogöras i tre skeppsvarf och 11 sågar med varmluft; men spanmålen förmalas till en del på stället och försändes i prydliga mattor af skogsull vida omkring.
47 Din tjenare fann här en liten vackert belägen stad med 5 till 6 000konsekvensändrat/normaliserat invånare, hvars blomstring daterar sig från flodens rensning och vattenreglering för 30 år sedan. Långa alléer af björkar, rönnar och lindar mellan de låga trädhusen gifva snarare anblicken af en vidsträckt park, än af en idog stad; men i söder om den nya hvälfda bron resa sig en pappersfabrik (dels träd- dels lump-papper), ett ylleväfveri, ett glasbruk, en tändsticksfabrik och 8 större mjöl- och grynqvarnar, dels med vattenkraft, dels med varmluft. Ett litet perlfiskeri och en fiskodlingsanstalt äro anlagda norrom staden på holmar, kringflutna af elfven. Här är äfven en större telegrafstation med 4 trådar: två i norr och söder samt två i öster och vester, ledande från det inre af landet under hafvet till svenska sidan. Din tjenare skickar dig härifrån ett band finska perlor för miladyspråk: engelska, såsom första tributen från ditt tillkommande rike.
48 Sedan din tjenare intagit sin aftonmåltid vid en helsokälla, benämnd Blommans bad, fortsatte han resan i den ljusa sommarqvällen och nalkades snart ett kolossalt monument, en staty på en klippa, omgifven af björkar vid venstra elfstranden, och erfor att en krigare fordom, troligen under trettiåra kriget, vunnit här en seger öfver kroaterne. Varmluftsvagnen höll stilla, såsom den säges alltid göra på detta ställe, och din tjenare nödgades stiga af, för att inlägga ett fyramarksstycke i en här inrättad sparbössa för gamla finska krigare. Den stora bronzstatyn, som föreställde en fältherre med ombunden panna, var kransad med friska blommor, och man sade mig att sådana kransar hvarje morgon turvis knötos af nejdens unga tärnor. Din tjenare fann denna uppmärksamhet ganska öfverflödig, alldenstund sådana fältherrar vanligen icke lemna en skilling efter sig, och förmodar att man framdeles skall uppställa din bild, o rabbi, såsom värdigare föremål på samma klippa.
Sjunde Brefvet.
49 Vasa 4 Juni 5 870.konsekvensändrat/normaliserat
50 Rabbi!
51 Din tjenare ankom hit efter två timmars färd i natt kl. 1 och blef icke litet förvånad att genom en bred allé af björkar åka in i en präktig stad med långa rader af sköna stenhus och mer än 20 000konsekvensändrat/normaliserat invånare. Staden lärer för knappast 40 år sedan blifvit flyttad till dess nuvarande beqväma plats invid hafvet och en tid bortåt likasom lemnat hälften af sig sjelf på dess förra plats,|235| som nu utgör en betydlig köping vid namn Korsholm. Men sedan de nya uppfinningarna begynte göra alla vägar lika med jernvägar, tillströmmade hit en så betydlig export af spannmål från Finlands rikaste kornländer, att Vasa årligen utskeppar mer än 100 000konsekvensändrat/normaliserat tunnor af denna vara. Sedan ofantliga kärr blifvit odlade och de nya methoderna fördubblat jordens afkastning, skall en enda socken vid namn Ilmola nu frambringa lika mycken spannmål, som fordom en hel provins, och emedan Vasarågen anses bland alla ypperst till utsäde, försäljes den till högt pris kring alla Östersjöns kuster. Denna inkomstkälla, som omsätter öfver tre millioner mark om året, har vidare gifvit upphof åt en icke obetydlig industri. Man har här ett bomulls- och ett linnespinneri, som exportera garn och förse halfva Finland med väfnader; en stor segelduks- och tågfabrik; två fajancefabriker, som underbjuda hvarandra; en mekanisk verkstad, två skeppsvarf, hofrätt, gymnasium, privatbank, flera assuransföreningar, en landtbruksakademi, ett handelsinstitut, en centralförening för inre mission, en krigsskola, en konstförening, en theater, fyra tryckerier, fyra tidningar, en centralhandtverkareförening för norra Finland, fem konsumföreningar och ett hatte-icke-aftagelse-sällskap.
Avsnittet ingår i HT 5/5 1860:|3|52 Din tjenare fann i dag på morgonen en stor folksamling utanför det prydliga rådhuset. Vid dess trappa var uppställd en stor valurna, bevakad af en hedersvakt, och den ena efter den andra ur hopen framträdde, uppgaf sitt namn för en tjensteman, som satt med en lång vallängd, och lade en tryckt sedel i urnan. Din tjenare hade hört talas om att prestval skedde i fordna tider med en viss högtidlighet och trodde i början att församlingen valde sig ny pastor. Men när den ena tidningen efter den andra utdelades, ännu våt, ibland folkmassan, när den ena hopen efter den andra drog med fanor genom staden, och på en fana stod »REFORM»,konsekvensändrat/normaliserat på en annan fana de obegripliga orden »OLKOON VANHOILLAANspråk: finska»,konsekvensändrat/normaliserat fann din tjenare att här måste vara en votering om vigtigare frågor. Tvenne talare uppträdde på torget och talade turvis, med stor liflighet och skicklighet, mot hvarandra. Folkhoparna delade sig; man hörde sorl och ordvexlingar; din tjenare väntade att få se knifvarna dragna ur deras korta slidor, såsom förr lärer varit sed uti dessa nejder. Men icke en arm höjdes, icke ett slag utdelades; valsedlarna föllo allt tätare i urnan; detta folk, rabbi, har mognat hastigare än man kunnat vänta i de nya tidernas luft. När valet var slut, befanns att reformen segrat, och dess anhängare drogo ånyo muntert kring staden, sjungande en gammal visa, af hvilken din tjenare blott kunde uppfatta de första orden:
Detoriginal: »Det var den tappre löjtnantoriginal: löjnant Zidénoriginal: Zidén» ...
|236|54 Förmodligen också en slagskämpe från trettiåra kriget.
55 Medan din tjenare följde hopen åt för att gå till hotelet, nalkades en ärevördig gubbe med snöhvitt hår, och hvar han framgick, gåfvo folkmassorna sjelfmant med vördnad plats. Det var biskopen öfver Österbotten; han gick utan all ståt till det stora folkläraremötet i en annan trakt utaf staden. Här var en fredlig församling af lärare från icke mindre än 85 folkskolor i norra Finland. Man hade nyss afhandlat frågan om slöjdskolornas sammanslående med folkskolan och anförde som bevis för slöjdskolornas inverkan, att tidens värde, sedan deras införande, stigit på trettio år med nära en penni i minuten. Man hade äfven från centralskolstyrelsen införskrifvit noggranna upplysningar öfver elevernas antal i alla landets folkskolor och funnit dem utgöra 18 procent af hela befolkningen, som för närvarande lärer stiga till vidpass 2 910 000.konsekvensändrat/normaliserat
56 Vid biskopens inträde röjdes hos många en märkbar förlägenhet, ty den följande frågan, som just skulle komma under förhandling, var ett radikalt förslag att ställa kyrkan under skolans inseende. Några yrkade nemligen att presterskapet för hvarje befordran borde underkasta sig förhör inför skolstyrelsen i stiftsstaden; men den ärevördige biskopen bevisade klart, att sedan skolan erhållit sin frihet, borde den äfven medgifva kyrkan dess oberoende och icke göra något försök att åter införa den längesedan afskaffade pastoralexamen. ...
57 Din tjenare gaf sig icke tid att afbida förhandlingens slut, utan gick dädan, men tog miste om utgången och befann sig oförmodadt i en bakom möteslokalen belägen stor barnträdgård. Här voro inemot hundrade barn, frånoriginal: irån 2 till 7 års ålder, under lärarinnornas tillsyn i ifrigt arbete att tillreda och plantera hvar sin lilla trädgårdssäng. Också de minsta gjorde noga skillnad mellan mitt och ditt och skötte sitt eget med ordning och nöje; men deremellan hjelpte de hvarandra att jemna sängarna och så ärter. Din tjenare måste erkänna att dessa barn bli dugliga arbetare, men om de med tiden bli affärsmän, lemnar jag osagdt. Man hade bordt lära dem att låna hvarandra ärter mot ränta, en ärt af tio, och långifvaren hade bordt taga inteckning i låntagarens täppa. En sådan uppfostran från två års ålder, se det hade betydt något för menskligheten. Men törhända är det bättre för Israels barn, att de otrogne uppvexa i okunnighet om affärslifvets yppersta dygder.
|237|Åttonde Brefvet.
58 Kaskö 5 Juni 5 870.konsekvensändrat/normaliserat
59 Rabbi!
60 Man rådde din tjenare i Vasa att taga vägen genom det inre af landet öfver de två nya städerna Suomensydämen och Suomentoivo, hvilka de sednare åren blifvit blomstrande upplagsorter för rörelsen vid de nordvestra insjöarna. Men tillika sade man mig, att jag på en del af dessa vägar skulle nödgas åka med hästar, endast 6 (eng.) mil i timmen, och jag föredrog derföre caloric-vagnarna här vid kusten, hvilka, så långsamt de gå emot våra, dock fortskaffa en resande fyra gånger fortare än hästfötterna. Din tjenare färdades genom ett mycket bördigt åkerbrukande slättland och kom efter två timmar till en stad vid namn Kaskö med 7 000konsekvensändrat/normaliserat invånare samt tvenne citadeller för att försvara inloppen. Denna ort är belägen på en ofruktbar klippö med djup och ypperlig hamn, hvarföre största delen af det närbelägna Kristinestad öfverflyttat hit med sina betydliga ägodelar och inom tio år förvandlat dessa fordom fattiga fiskarekojor till en förmögen handelsplats. Här utskeppas spanmål, fisk och skogsprodukter. Kaskö har endast en fabrik af betydenhet, den stora fajancefabriken på Benvik med 300 arbetare, hvilken försänder sina fabrikater kring alla Östersjöns kuster. Skeppslaster af dess fina lera gå dessutom utomlands, till trots för den höga exporttulln på detta råämne. Här är ett stort rederibolag, som utskickar sex vackra caloric-skepp på vestfinska linien och 14 fartyg mixtes på England, Medelhafvet och Japan, hvarifrån man hämtat verkmästarne till fabriken på Benvik.
61 I Kaskö finnas vestra Finlands berömdaste sjöbad. De äro inrättade efter baden i Dieppe och stå i förbindelse med kallvattenkur, luftbad och solbad. Din tjenare fann här flera engelsmän, hvilka berömma dessa klippor såsom spleenspråk: engelskastärkande; hvilket likväl icke hindrat dem att här införa en ny industri för deras läckra gom, nemligen Kaskö bökling, inlagd i raffineradt skjälspeck. Lord Sommerset har här uppfört en villa och besöker den alla år med sin lustjakt. Kanhända rabbi också finner behag i speckad bökling?
62 P. S. Kristinestad 5 Juni.
63 Din tjenare har stadnat här 48 minuter för att bese ortens största märkvärdighet, den ansenliga aluminiumfabriken. Detta landets invånare anade säkert icke för en mansålder tillbaka att de sorglöst trampade på stora rikedomar, dem de icke begrepo. Rabbi har sig bekant, att metallen aluminium utgör grundämnet i den vanliga leran, som vid dessa kuster finnes i stor ymnighet och af en sällsynt renhet. Sedan man år för år lyckats förenkla|238| beredningen, har aluminium nu blifvit lika allmän och oumbärlig som jern och silfver, och förbrukas, legerad med jern, tenn eller koppar, till de mångfaldigaste ändamål. Härvarande fabrik tillverkar af denna högst lätta metall öfver tusen skeppund om året, hvilket àoriginal: a 400 mark skeppundet ger en brutto behållning af mer än 400 000konsekvensändrat/normaliserat mark. Alla waggonhjul, alla skeppsbultar, alla bättre redskap i Finland, kort sagdt allt som fordrar en utomordentlig fasthet äro nu smidda af aluminium med jern.original: tern. Sjelfva det nya pennimyntet består af tre delar koppar och en del aluminium. På dess tillverkning och på en vinfabrik lefver denna ort med dess 3 000konsekvensändrat/normaliserat invånare. »Kristinas tårar» anses original: anses af alla moderna vinsorter vara den som närmast kan täfla med Syracusan och Cypervinet. Din tjenare var nära att för dessa balsamtårar förglömma Moses lag.
Avsnittet ingår i HT 8/5 1860:|3|Nionde Brefvet.
64 Björneborg 6 Juni 5 870.konsekvensändrat/normaliserat
65 Rabbi!
66 Din tjenare fann här en förmögen handelsstad med 10 000konsekvensändrat/normaliserat invånare. En bred, vacker elf, försedd med en kedjebro, tillför orten trädvirke från kronoskogarne och Bessemer stål från stålfabrikerna. Här finnas stora fiskodlingsanstalter och en berömd fabrik för elektriska ljus. I den stora tekniska verkstaden tillverkas kalkljusapparaterna för Bottniska vikens 58 fyrar. En mängd små grunda caloricbåtar gå uppför elfven långt in i landet och passera förbi de värsta forsarna på jernväg.
67 Din tjenare fann här en provinshöfding, fyra eller fem banker, lika många assuransföreningar – bland hvilka en ansvarar för brandskador, som aldrig inträffat, men möjligen kunnat ske; en högst besynnerlig inrättning, som mycket prisades; – vidare tre laxsalterier, fyra stora porterbryggerier och ett litet tryckeri, som utskickar en tidning för krigsvetenskapen och en för handeln. En del gator äro belagda med qvarnstenar från Säkylä. Ortens största märkvärdighet är likväl dess polytekniska skola med omkring 200 elever, af hvilka en del bli officerare, en del mekanici, en del jordbrukare, en del fabrikanter och en del sjöfarande.
68 Din tjenare bevistade i dag en stor sammankomst på börsen. Alla städer på vestkusten hade hitskickat ombud till fria vestfinska ekonomiska sällskapets alla år sammankallade möte, som denna gång hålles i Björneborg. De mest jättelika företag äro å bane. Ombuden från Uleåborg drefvo med all flit på den redan omtalade muren öfver Maanselkä. Ombuden från Alexandria föreslogo att bryta en isväg genom fjällarna från Tanas källor|239| till Muonios, hvarigenom Ishafvet skulle ställas i regelbunden förbindelse med Bottniska viken. Ombuden från Vasa, understödde af ombuden från Mariehamn, yrkade på anbringandet af tvenne starka galvaniska batterier, ett på Replot öar och ett på Åland,original: Aland, hvarigenom man skulle spränga en öppen ränna i Bottniska viken hela vintern igenom. Ombuden från Åbo yrkade deremot på ett stort luftklipperbolag, ställdt på aktier och hvars bestyrelse skulle hafva sitt ständiga säte i Åbo. Björneborgarne erbjödo sig att för dessa företag uppnegociera lån mot 15 procents kommission och rättighet att dessutom utfärda räntebärande obligationer till så många millioner, som kunde behöfvas.
69 Din tjenares skägg blomstrade, när han hörde dessa förhandlingar, som dock ej hunno afslutas i dag. Allenast beder jag dig, rabbi, att ögonblickligen gifva dina tjenare i Hamburg nödiga instruktioner. Ty under förhandlingarna spelade två telegrafer utan afbrott i börssalen. Den ena inberättade genast till börsen i Hamburg förhandlingarnas gång; den andra återberättade ögonblickligen dessa frågors inverkan på finska kursen, och i samma stund uppslogos här stora förgyllda ziffror på en svart tafla i salen, och dessa ziffror utvisade kursnoteringarna. Allteftersom det ena stora förslaget efter det andra bragtes å bane, såg din tjenare med förskräckelse den finska marken hastigt och oerhördt falla i Hamburg: från 8¾ till 8¼, från 8¼ till 7¹⁵⁄₁₆, så ytterligare till 7⅜, slutligen till 7 sch. Detta, o rabbi, är ganska oförsigtigt. Din tjenare såg det fria ekonomiska sällskapets ansigten blifva så långa som de filistéers, när Simsons räfvar tände an deras hveteåkrar; och derest du icke ger befallning att kursen åter bör stiga minst till 7¾, intilldess att penningarna äro upplånade och säkerheten i dina händer, befarar din tjenare att desse filistéer skola akta sina hveteåkrar. ....
Avsnittet ingår i HT 12/5 1860:|3|Tionde Brefvet.
70 Åbo 8 Juni 5 870.konsekvensändrat/normaliserat
71 Rabbi!
72 Det finnes ännu en reaktion af gamla föråldrade idéer i detta ekonomiska tidehvarf. Kursens fallande försatte Björneborg i alarm, och man ringde i stormtrianglarna såsom vid en eldsvåda. Din tjenares dervaro blef bekant, och jag eskorterades af en deputation till fria ekonomiska sällskapets samlingsrum. Här fann jag de fyra partierna: murpartiet, isvägspartiet, luftklipperpartiet och bottniska rännpartiet i harnesk emot hvarandra. Man hade förklarat sessionen permanent och valde din tjenare till skiljedomare. Salomos dom kunde icke vara visare. Din tjenare förklarade att alla förslagen|240| borde utföras, ett i sender, och erbjöd nödiga lån mot hypothek endast af handelsflottan, bergverken, trädexporten, tullintraderna och tre fjerdedelar af landets odlade jord, under förbindelse att låta kursen stiga till 7¾. Din tjenare sådde manna för Israels barn i denna polaröken.
73 Då uppstod ett larm på torget utanföre. Polytekniska skolans elever tågade fram med flygande fanor, klingande spel, och omringade sessionslokalen under afsjungande af en gammal sång. Det otroliga skedde, att björneborgarne för denna sång förglömde kursen. En ung man inträdde i salen och förklarade att, om fria ekonomiska sällskapet ämnade så förfara skulle polytekniska skolan aldrig tillåta det. Ja, den unge mannen djerfdes tillägga, att nyttan och penningen ingalunda vore lifvets högsta ändamål, och uppmanade församlingen att icke allenast afstå från de fyra förslagen. Tills detta vore beslutet, skulle församlingen, likasom konklaven vid ett påfveval, instängas utan mat och alla utgångar bevakas af den polytekniska härskaran.
74 Din tjenares skägg förtorkade vid dessa bespottelser, och jag upphof min röst för att varna detta olyckliga, förvillade folk, som icke ville lyda under Israel och den store rabbi i London. Men mina ord fördunstade såsom daggen i Josafats dal; man ledde mig höfligt ur salen, placerade mig lika höfligt i ett just afgående snälltåg, de fyra jätteplanerna förgingos såsom en skugga, och nästan utan att veta huru, befann sig din tjenare i Åbo. Jag fruktar, o rabbi, att du förlorat Finland. Börsen i Hamburg, som med sin lättsinniga kurs bortskrämde villebrådet, vore förtjent att utstötas ur synagogan.
75 Så hastig var färden hit, att jag knappt hann skänka en blick åt tvenne mellanliggande städer vid namn Raumo och Nystad. Man sade mig att dessa orter med stor envishet hänga vid föråldrade bruk, såsom ångfartyg, gaslysning, jernvägar m. m. Raumo säges äga en berömd spetsfabrik, och här residerar den katholske biskopen öfver Finland in partibus infideliumspråk: latin. Nystad tillverkar patenterade ölfastager och juliniserade köttunnor samt lärer under kejsar Napoleon III:s krig varit säte för en europeisk kongress, hvars resultat ännu kan beses dersammastädes och består i en gammal sporre, som säges hafva tillhört nämnde kejsare.
76 Genom en odlad och tätt befolkad nejd kom din tjenare till Åbo,original: Abo, som är en ganska välbyggd stad om vidpass 25 000konsekvensändrat/normaliserat invånare, någorlunda väl befästad mot sjösidan. Här är hufvudstationen för den finska örlogsflottan, hvilken består af omkring 50 caloricslupar och några s. k. Kalevaskepp, bevärade dels med Withsworths kanoner af aluminium-jern och s. k. östermanska|241| refflade kulor, dels med den af qväkarne uppfunne verldspacifikatorn eller allmänna fredsstiftaren, hvilken i sednaste kriget borrade alla linieskepp i sank. Sidor och skidbord på dessa Åboslupar äro af tre tum tjockt aluminiumjern, för att motstå de 200-pundigaoriginal: 200 pundiga Cobden-bomberna. Hvad angår de här byggda Kalevaskeppen, sägas de för öfrigt vara förträffliga, men för korta för att hålla sjön och för djupgående för att kunna begagnas vid kusterna.
77 Åbo drifver en ganska betydlig sjöfart på Amur och Yeddo samt exporterar ansenliga laster is till Levanten. Här finnas flera större fabriker och spinnerier. Ett stort bruk vid namn Aura tillverkar socker af rönnbär och palsternackor. Ett af spinnerierna gör subtila saker af spindelväf; en mekanisk verkstad gör lösben och skridskor; en trikotfabrik gör damasker för militären. Märkvärdigast af alla härvarande inrättningar fann din tjenare den stora hvalfiskodlingsanstalten vid Runsala, hvilken sedan några år arbetat med stor framgång.
78 Din tjenare gick ut att betrakta Åbo. Han fann här en liten flod med sköna quaier af granit och asfalt samt långa alléer af lönn och lind på båda stränderna.original: ständerna. Öfver floden leda tre broar: finnbron, svenskbron och ryssbron; under dem gå ständigt caloricpråmar fram och åter och kallas hallisgubbar. På venstra flodstranden står en ganska gammal och ärevördig kyrka, der riksbaneret förvaras, och der äro många klenodier, målningar, marmorstoder och hjeltegrafvar, hvilka måste ha kostat stora penningar. Framför kyrkan sitter en liten gubbe af bronz, omgifven af cypresser; förmodligen bilden af någon biskop i fordna tider och ganska skönt arbetad, men framför det höga tornet ser han ut som David Isai son vid den filistéern Goliaths sida.
79 Här finnes också ett gammalt hedniskt slott, som blifvit mycket förskönadt och ombyggdt de sednare åren, hvartill man användt en del af den stora skatten, som för tio år sedan upptäcktes vid en gräfning i klosterkällrarne. Slottet utgör nu, som i fordna tider, höfdingens residens och är invändigt beprydt med alla finska biskopars och storfurstars bilder i marmor. Här finnes äfven det så kallade Ekmanska galleriet, som i 64 stora väggmålningar framställer den fordna finska gudasagan; hvilket allt måste ha kostat en ansenlig del utaf slottsskatten.
80 Din tjenare for derifrån ut till en ö eller halfö benämnd Runsala, hvarest man anlagt en fruktpark och den förut omtalade hvalfiskodlingen. Här är en förstad af sköna hus och villor, bebodda af allt hvad Åbo äger rikt och lysande, och man bjöd din tjenare dricka ur en källa, som skall hafva den|242| underbara verkan att göra en affärsman poetisk. Jag behöfver icke säga dig, rabbi, att din tjenare icke smakade detta vatten, om det ock varit förgylldt. Detta vatten måste vara förgiftadt af någon trollkarl, efter det har en så bedröflig och sinnesförvirrande verkan på den bästa delen af menskligheten. Också lät jag mig berätta att de trafikerande i Åbo frukta ingenting högre än denna försåtliga dryck, hvilken anlitas mest af studenter, unga flickor, älskande och förlofvade. Törhända kan man ock tillskrifva verkan af denna källa, att här som bäst uppföres ett stort dårhus vid sidan af den berömda centralanstalten för döfstumma och blinda.
81 Deremot tog din tjenare med nöje ett bad i den eleganta marmorbassinen vid en anstalt benämnd Kuppis, der man fordom skall ha bedrifvit allehanda vidskepelse med vederdöperi uti en såkallad vattenkur. Utom bassinen äro nu alla öfriga dithörande inrättningar förvandlade till en kläckningsanstalt för mörtar. Rabbi känner att luft- och solbaden längesedan utträngt vattenkuren, och för sådana har man vid Kuppis uppfört höga vindburar med spolverk och prismatiska glas, som bryta solstrålarna, alltefter den kemiska verkan man önskar af dem för de många hitresta badgästerna.
Avsnittet ingår i HT 19/5 1860:|2|Elfte Brefvet.
82 Åbo 9 Juni 5 870.konsekvensändrat/normaliserat
83 Rabbi!
84 Åbo har, liksom alla städer af betydenhet här i landet, ett offentligt bibliothek. Din tjenare sökte der några upplysningar om landets fordna tillstånd och fann bland samlingarne en äldre årgång af ett litet dagblad, hvars namn undfallit mig. Här voro införda icke allenast de bref jag redan skrifvit till dig om detta landet, utan äfven de jag framdeles ämnar skrifva. Jag hade icke förmodat, att den skandalösa amerikanska uppfinning, som kallas »framtidstelegrafen» och som nu är så strängt förbjuden, varit i bruk redan för 40 år sedan. Rabbi känner den förderfliga konfusion, som genom denna olyckliga uppfinning hotat tillintetgöra det närva|3|rande, genom att blotta det tillkommande. Rabbi vet huru man redan nästan dödat all spekulation, genom att på förhand trycka kursalmanackor för det nästföljande året, med noga angifvande af kursens förestående fall eller stigande dag för dag. Rabbi mins huru politiken blifvit ställd på hufvudet, genom att på förhand få kunskap om alla verldshändelser. Man vågade dåmera icke ens låna penningar till ett krig, när man på förhand kände hvem som skulle segra i den eller den bataljen, hvem som skulle få betala fiolerna och hurudana vil|243|koren måste blifva vid det förestående fredsslutet. Vetenskapen, konsten, industrin sågo sina nya upptäckter på förhand utbasunade; köpmannen kunde på dagen förutsäga sin bankrutt, landtmannen sina skördar, modet sina nya dårskaper, tidningarna deras nyheter. Kort sagdt, verlden och lifvet hade förlorat nyhetens behag, och en öfverhandtagande mjältsjuka höll på att gnaga mensklighetens rot. Lyckligtvis sökte man i tid ett botemedel. Regeringarne sammankallade en verldskongress i denoriginal: ten stora Grekiska Unionens hufvudstad Athén, och framtidstelegrafen blef vid lifsstraff förbjuden. Men på det att denna verldens största, ehuru tillika farligaste uppfinning måtte kunna rådfrågas i utomordentliga fall, som rörde mensklighetens framtida väl, inrättades en enda, uteslutande privilegierad framtidstelegraf i största skala vid Pythias trefot på det Delfiska oraklets fordna plats; och dess telegrammer blefvo i djupaste hemlighet antecknade, år efter år, i de yttersta tidernas sibyllinska böcker; hvarefter ofoget afstadnade och verlden åter, för första gången på tiotal år, kunde njuta den oskattbara lyckan att ännu äga surpriser, att ännu erfara någonting nytt!
85 Din tjenare blef emellertid ganska obehagligt öfverraskad af dessa telegrammers förtidiga publicerande i ett obskurt dagblad, så mycket mer som de ingalunda blifvit der fullständigt meddelade, utan i ganska väsentliga punkter dels ändrade, dels öfverkorsade; hvaraf synes att den olyckliga uppfinningen måste för 40 år sedan ännu ha varit uti sin barndom. Kanske får jag deraf förmoda att mina förtidiga meddelanden blifvit dåförtiden föga bemärkta och ännu mindre trodda; hvilket vore rätt väl för vissa orsakers skull, dem jag ej mera vågar anförtro åt denna högst indiskreta telegraf.
86 Men jag återkommer till Åbo. Man har sagt mig att här är af ålder den finska kyrkans medelpunkt. Emedan presterskapet ännu har mycket inflytande och desse otrogne vidhänga med stor envishet deras ärfda föreställningar, ansåg din tjenare nödigt att härom inhämta några upplysningar. Landet är deladt i fyra lutherska stift eller kretsar; primas eller furstbiskopen residerar i Åbo; de öfriga tre i Borgå, Kuopio och Vasa. Dessutomoriginal: Dessutow residerar i Alexandria en superintendent öfver Lappmarkerna. Sedan religionsfriheten efter heta strider blef införd vid tredje allmänna landstinget, residerar dessutom en grekisk biskop i Viborg samt en katholsk biskop, en reformert biskop och en rättrogen judisk rabbin i Helsingfors, hvardera med sina kyrkor och synagogor. Enhvar kan, utan hinder i sina medborgerliga rättigheter, bekänna sig till hvilken tro han anser bäst; men proselytmakeri är strängt förbjudet. Dissenterförsamlingar, såsom vederdöpare, qväkare, herrnhutare och s. k. frikyrkor, som just icke bekänna nå|244|gon religion alls, ha blomstrat här och der och hastigt åter förvissnat, utan att lyckas fatta rot hos detta envisa folk. Mammondyrkare finnas här som öfverallt; deras gud heter Mark och deras kyrka Börs. När jag afräknar de sistnämnde, som ingå bland alla bekännelser, utgöra lutheranerne femton sextondedelar af hela befolkningen. Vid biskoparnes sida stå synoder, valde af presterskapet på sex år; men presterne sjelfve väljas af församlingen och stadfästas af biskopen. Deras lön uppbäres af församlingen genom kronans tjenstemän; efter 55 års ålder kunna de icke mera söka annan lägenhet, och vid 65 år afgå de med pension. Verldsligaoriginal: Werdsliga bestyr hafva de icke, förutom ordförandeskap i kyrkorådet och ledamotskap i fattigvården; andra bestyr skötas af kommunens tjenstemän. Stiften äro indelade i kretsar eller kontrakter; der hållas konferenser engång i månaden; engång om året har hvarje stift prestmöte, och hvart tredje år är allmänt landsmöte turvis i stiftens residensstäder. Här finnes en yttre mission, som från Kiachta utbreder kristendomen i norra Kina; en inre mission, som hemma i landet ligger i krig med mammondyrkarne och frikyrkorna; ett bibelsällskap, fyra kyrkotidningar m. m., hvaraf man skulle förmoda att desse otrogne flitigt arbeta på deras hälleberg. Lyckligtvis äro de för litet affärsmän, för att med framgång täfla med Israels barn. Fordom var presten en smörhandlare och en spanmålshandlare, hvarigenom affärslifvet fick en nyttig utbredning i det andliga ståndet. Nu, sedan kronan öfvertager presternes spanmål efter markegång, sedan landthandlarne på förhand ackordera ost och smör, och sedan bränvinspannan upphört att rinna, har denna praktiska tendens gifvit vika för ett onyttigt läseri. Ja, presterne ha till och med lagt af att processa; – rabbi, de skola bli våra! ...konsekvensändrat/normaliserat Skam få min penna, jag hade alldeles glömt den fatala framtidstelegrafen!
87 Vestfinska fria ekonomiska sällskapet, som fordom skall hafva kallats finska hushållningssällskapet, har i Åbo sin permanenta styrelse. Det är deladt i två sektioner, en för landtbruk och en för industri, hvardera med sina underafdelningar. Hvart tionde år utger sällskapet en liten bok, som kallas dess handlingar, och hvart tjugonde år har det mycket besvär med sitt penningeverk. Dess »handlingar» äro likväl af större inflytande, än rabbi torde sig föreställa. De fyra förslagen i Björneborg vittna nogsamt derom, att industrins och spekulationens revolutionära idéer numera ha sin brännpunkt i detta fordom så strängt konservativa samfund. Man sade mig att samma sällskap har på det märkvärdiga tredje landstinget genomdrifvit näringsfriheten, så att allt lofligt arbete numera är fritt i Finland. Skråväsendet gjorde ett ytterst envist motstånd, som ännu fortfar och funnit ett stöd i den vid|245| samma tillfälle erkända allmänna associationsrätten. De fordne skråmännen ha förenat sig i tätt slutna förbund, med centralförening i Åbo, för att göra all täflan omöjlig från de frie arbetarnes sida. Desse å deras sida ha slutit ett stort antal motförbund med centralförening i Tammerfors, och båda partierna föra mot hvarandra ett hårdnackadt krig, der mången kämpe stupar i ledet, men industrin tager fart och folkets medfödda tröghet förvandlas efterhand i en förroriginal: för okänd drift. Tiden gäller här 2 penni i minuten. Arbetslönerna ha stigit, men emedan hvarje arbetare uträttar 30 procent mer än förr, ha varupriserna fallit, konsumtionen och produktionen fördubblats.
88 Din tjenare besökte här ett aftonnöje i theatern. Der uppträdde en sångerska, tolf år gammal från Kajana, biträdd af en harmonist, femton år gammal från Kexholm. Efter musiken gåfvos fata morganaspråk: italienska. Entré 2 mark, åhörare 50; börspresidenten gaf bal samma afton. En musiktidning, som utkom senare på aftonen, berättade att de unga artisterne gjort i Åbo ett europeiskt uppseende.
89 Din tjenare gick från theatern till börsbalen; 600 personer inviterade. En springkälla, omgifven af najader i marmor, sorlade midti salen. För öfrigt stor toilett; herrarne i långa hvita rockar, som räckte till hälarna, håret benadt på midten och pudradt; damerna àoriginal: a la Amur, i åtsittande röda och ljusblå klädningar af spindelväf, lifvet högt under armarna, håret snöhvitt, allt struket från venster till höger och sammanhållet af platina pilar. En Victoriakadrill och en Eugeniekadrill uppträdde i kostym från fordna tider. Man roade sig ofantligt åt ett plagg, som kallades frack, och en ballong, som kallades krinolin. Balen begynte, efter nutidens bruk, med souper och fortsattes med promenad efter skottskt klockspel. Derefter serverades is, hjortron och Kristinas tårar. En del af damerna rökte pulveriserade rosenblad. En del af herrarne drogo sig tillbaka till en estaminetspråk: franska, der några rökte virginia, några opium. I nattupplagan af tidningen Aura lästes en beskrifning på två täta spalter om denna högtidlighet.
90 Din tjenare fick här ett begrepp om landets import; denoriginal: Den är stor, och likväl ännu icke stor nog – för oss. Minutens stigande värde uppväger millioner.
91 Åbo har en mängd embetsverk och banker; bland annat en sparbank, som underhåller ett arbetshus, två lasaretter och tre barnträdgårdar. Den märkvärdigaste inrättningen är likväl dess luftklipperbolag. Uppfinningen är helt ny, som rabbi väl vet, och daterar sig från det ögonblick man kom på det lyckliga infall att begagna upphettad luft på engång till stigkraft och drifkraft.
|246|92 Din tjenare tog i dag på morgonen ett luftbad vid Kuppis och steg sedan, jemte andra passagerare, i en liten gondol, som hastigt förde oss till en höjd af observatoriibergen, benämnd Larskrona. Här, vid en vacker promenad, hade man uppfört det första luftklippervarfvet i hopp om en stor aktieteckning. Första klippern, liknande en ofantelig hvalfisk med utbredda örnvingar, gör i morgon sin profresa norrut ....
Avsnittet ingår i HT 24/5 1860:|3|Tolfteoriginal: Elfte Brefvet.
93 Brahestad 11 Juni 5 870.original: 5,820.
94 Rabbi!
95 Din tjenare har som hastigast gjort en liten lusttur till norden. Luftklippern Ilmatar afgick från Åbo i går kl. 6 på morgonen. Vi voro 30 passagerare, utom besättning och musik ombord. Vid uppstigandet blåste en lindrig sunnan, men tilltog fram på dagen alltmera i styrka, så att vår i början angenäma resa snart nog blef vådlig. Vi genomilade rymden på vidpass 3 000konsekvensändrat/normaliserat fots höjd öfver marken och kunde ganska tydligt urskilja skogar, sjöar och åkerfält, som hastigt omvexlade långt under våra fötter. Stormen tilltog; det blef snart omöjligt att styra klippern, som med förfärande hastighet framdrefs, än öfver, än under molnen; till råga på olyckan blåste förste maskinisten öfver bord. Ena vingen bröts af; alla våra försök att sänka oss till marken voro fåfänga. Ändtligen – ett fasans ögonblick! – förmådde ballongensoriginal: balongens sidentyg icke mera motstå det tilltagande lufttrycket;original: luftrycket; – vi hörde en explosion, och i nästa ögonblick störtade vi nedåt med en hastighet, som endast hejdades af stormhvirflarnas egen styrka, hvilka under sjelfva fallet fortforo att ständigt drifva oss alltmera framåt. När vi återkommo till oss sjelfva, var det sent på qvällen, och din tjenare befann sig original: sig i Brahestad, 360 eng. mil från Åbo.
96 Vi arme skeppsbrutne upptogos halfdöde och fördes till det vackra sjömanshuset, hvilket staden låtit uppföra vid hamnen. Här öfverhopades vi med allt slags välvilja. Detta folk, rabbi, är redbart; de hade kunnat försäkra våra lif och uppbära assuransen, men de föredrogo att återgifva oss lifvet. Affärsmän äro de icke, efter vårt sätt att se, ty de förstå icke att värdera barmhertigheten i mark och taxera deras godhet en penni för steget. Din tjenare har nu sett mera af Finland och märker att denna orten står icke efter andra, om icke uti import af spindelväf. Sjömanshuset är det rikaste och bäst inrättade i landet, med bibliothek, lasarett, caloric-kök och pensionskassa för sjöns invalider och sjömäns enkor.
97 Man rådde oss här att efter vårt vederfående och Ilmatars reparation fortsätta resan till en liten by i norden vid namn Torneå, dit man i nästa|247| vecka väntar prinsen af Wales. Engelske ingeniörer skola ock der i närheten, på ett berg vid namn Avasaxa, ha uppfört ett högt torn, från hvars tinnar man i mer än två veckor beskådar midnattssolen; och dessa två veckor sägas luftklipperfartygen ditföra halfva Europas förnäma turister. Men då solens guld icke är af den beskaffenhet, att det kan hypothiseras, diskonteras eller influera på kursen, beslöts att härifrån återvända öfver städerna i det inre af landet till Helsingfors.
Avsnittet ingår i HT 12/6 1860:|3|Trettondeoriginal: Tolfte Brefvet.
98 Tammerfors 13 Juni 5 870.konsekvensändrat/normaliserat
99 Rabbi!
100 Din tjenare återvände i förrgår med luftklippern Ilmatar söderut, och resan gick denna gång ljufveligt som ett moln öfver Hebrons fält, när skördarna stå i blomma. Vi reste i den lugna och dagklara sommarnatten tvåtusen fot öfver jorden, passerade öfver ett slagfält vid namn Lappo, der man uppfört en jättelik pelare af granit, och rastade i går på förmiddagen i en liten stad om 2 000konsekvensändrat/normaliserat invånare vid namn Suomen Toivo, belägen i en nejd, som kallades Virdois. Staden är hufvudort för trafiken på de vackra sjöarna i dessa trakter af Finland och underhåller med en flotta af 15 caloricfartyg, i förening med ett caloricbolag för landtransport, förbindelsen mellan Vasa vid kusten samt Tammerfors uti centern af landet. Din tjenare såg här för första gången i Finland en stor vacker skog, afdelad för trakthuggning och hvarje träd numreradt. Mycken tjära brändes af rötter och stubbar, och tätt invid staden var en större skogsullsfabrik.
101 Icke långt från staden är en besynnerligt vacker, helt smal sjö, eller rättare tre sjöar, vid namn Toriseva, under en mur af klippor, der man på branten uppfört ett litet värdshus. Här satt en landsman, lord Livingstone, metande från berget med ett ofanteligt spö, ref af galvaniserad jerntråd och vid kroken en fisk af silfver. Man berättade att han metat här tio somrar å rad, utan att få en enda fisk, eller ens ett enda napp, men det hindrar honom icke att meta här tio somrar ännu. Han väntar allt att fånga på sin krok den stora gäddan, som man påstår finnes i Toriseva och som bär i sitt inre ett rödt nystan. I nystanet skall finnas en gnista, som är bestämd att antända jorden, och den hoppas lord Livingstone rätt snart kunna bemäktiga sig; men om det är snillets gnista, torde han meta förgäfves.
102 Din tjenare gjorde en observation. Ju längre vi aflägsnade oss från kusten, desto glesare blef befolkningen, desto ålderdomligare blefvo dess seder. Här brändes ännu ved i stugorna, som alla voro uppförda af träd; här|248| funnos ännu ångsågar, ångqvarnar, vattenverk, väderqvarnar, resande färdades fram med hästar och tillhöllos att skrifva sina namn i en bok. Bonden plöjde sin åker med häst i stället för vanlig caloricplog. Icke under att åkern gaf endast 9:de kornet. Tidens värde uppgick ej till en penni i minuten; man sof sina sju timmar i dygnet. Män och qvinnor, de vackraste jag sett här i landet, kläda sig i handväfda tyger, tillverkade – tänk dig, rabbi! – hemma hos dem sjelfva.
103 Din tjenare förundrade sig öfver de många förträffliga fiskdammar, som naturen placerat i dessa nejder och som nu utgöra deras största rikedom. Man sade mig att dessa otaliga små sjöar förr voro af nästan intet värde, men numera säljas och utarrenderas de till samma pris som förmånliga betesmarker, alltefter fisksorten, som odlas i dem till stor myckenhet. Utom det att en stor del af befolkningen har från dessa sjöar sitt uppehälle, exporteras härifrån stora förråder saltad fisk till de norra och vestra nejderna, der sjöarna äro mera glesa. Mujkan, inlagd i lufttäta aluminiumdosor med en aromatisk olja af häggbärskärnor, skickas härifrån som en dyrbar delikatess till England och Ryssland. En sorts mycket små fiskar vid namn siniäisiäspråk: finska pressas tillsamman i kakor och utgöra under fastetiden en mycket eftersökt vara på den ryska marknaden; men exportörerne klagade att fastandet på sednare tider mer och mer kommitoriginal: kom ur bruk, så att afsättningen på siniäisiäspråk: finska icke så litet minskats.
104 I dag på morgonen ankrade luftklippern vid Thermopyle i nejden af Tammerfors. Din tjenare väntade här att finna en af dessa tysta småstäder, som glest äro sållade öfver landets yta, och fann i stället en betydande fabriksstad med 30 000konsekvensändrat/normaliserat invånare.original: inwånare Tvenne lika mäktiga drifkrafter, en stark fors och en klok näringsfrihet, sägas ha gifvit denna ort dess första uppkomst, och ur dessa källor utvecklade sig småningom andra och nya krafter, i främsta rummet varmluften och associationen, hvilka nu förvandlat denna ort till landets mest betydande fabriksstad. Redan en half dagsresa härifrån seglade vi öfver ändlösa ljusgröna fält, dem jag i början tog för kornåkrar; men efterhand märkte jag att de buro det yppersta lin, som i mjukhet icke eftergifver det egyptiska och i fasthet öfverträffar det belgiska. Denna förr så vårdslösade skatt af råämne behandlas nu från första utsädet med stor omsorg och förarbetas sedan i ett för detta land ofanteligt spinneri och väfveri med 6 000konsekvensändrat/normaliserat arbetare. Härifrån utgå de skönaste väfnader kring en stor del af Europa och öfver Ryssland ända till Kina. De finaste fabrikaterna till 3 mark alnen och deröfver höra till de mest eftersökta lyxartiklar; de gröfre ha till stor del utträngt bomullsgarnet. Här finnes visserligen också|249| ett betydande bomullsspinneri med 2 000konsekvensändrat/normaliserat arbetare, men tillverkningen har de sednare åren snarare gått tillbaka. Med linnespinneriet har man förenat en spetsfabrik, ett hampväfveri och en segelduksfabrik, som förse en stor del af landet. Utomdess finnes här ett pappersbruk med 1 000konsekvensändrat/normaliserat arbetare, två klädesfabriker, 2 stora glas- och fajansfabriker, 2 mekaniska verkstäder, landets största vapenfabrik, som tillverkar 10 000konsekvensändrat/normaliserat ypperliga gevär om året, ett bomullskrutbruk, en aluminiumfabrik, en hvitbetssockerfabrik, en champagnefabrik m. m. Två tredjedelar af invånarne äro fabriksarbetare. Här är centern för det fria associationsväsendet, som efterträdt skråen här och i hela verlden. Hvarje yrke har sin material- och konsumförening, sin pennikassa till inbördes understöd och sin söndagscirkel för andlig och verldslig bildning. Ur sparbankens fonder utgå medel för vackra arbetarebostäder; ingenstädes har jag sett arbetarne bo så väl. Arbetstiden för barn får icke öfverstiga 8 och för fullvuxne icke 14 timmar om dagen. Minutens värde är 1¼ penni.
105 Badhus, tvätthus och stora spisningsanstalter äro inrättade för arbetarne. Skolor och bibliotheker finnas af flera slag. Arbetaretidningen säljer ensamt i denna stad 2 000konsekvensändrat/normaliserat exemplar om dagen och ligger i fejd med industritidningen i Åbo, som för ordet för kapitalerna, medan Tammerfors tidningen alldeles för ensidigt talar för arbetet. En tredje tidning i Helsingfors söker försona dessa stormakter i samhället och bevisa att de i grunden äro ett och detsamma, men fejden är långtifrån slutad, och stundom förlöpa sig associationerna uti en eller annan strike. Regeringen aktar sig att reglementera i dessa frågor mer än det allra nödvändigaste; hon hyllar grundsatsen att kapital och arbete böra samverka fritt, och hon vet att dessa fejder äro lifsyttringar, som skumma och sjuda blott emedan ett stillatigande för dem är omöjligt. Jag behöfver icke tillägga, att kapitalernes män i Åbo äro bättre underrättade; din tjenare, o rabbi, sökte förgäfves öfvertyga desse frie arbetare, att endast vi guldets furstar äro verldens herrar, men erhöll det trotsande svar, att arbetet är Finlands enda guld. Jag sökte derefter, allt under nit för Israels folks välde, bevisa desse bångstyrige, att arbete utan guld måste leda till samma socialism,original: socialisw, som fyra gånger omstörtat Frankrike och dess kortlifvade regeringar, innan det nuvarande konstitutionela konungadömet der fick stadigt fotfäste; men man svarade mig att den finska marken, stelfrusen under mer än 6 månader, icke hann under den återstående tiden af året glödgas nog het, för att frambringa omstörtningens vilda törnen. Lyckligtvis kan man här lika litet som i den öfriga verlden umbära kapitalet. Jag råder dig, rabbi, att till en början inköpa några af dessa fabriker och|250| härifrån spinna ditt nät öfver ... Bel i Babel förstocke min tunga, jag hade åter glömt den fatala framtidstelegrafen, som eftersäger mina ord, innan de ännu hunnit till din faders sons öron i London!
Avsnittet ingår i HT 4/10 1860:|2|Fjortondeoriginal: Trettonde Brefvet.*)Ändtligen har Garibaldi lyckats uppfiska framtidstelegrafen, som redan ansågs förlorad under de sicilianska oroligheterna. Läsaren vet utan tvifvel att tråden går in genom kratern af Etna till jordens innandöme, der Parcerna spinna framtidens härfva, och det är ganska naturligt att gäsningen på Sicilien äfven meddelat sig åt vulkanen, som en tid bortåt låtit alla profetior uppgå i rök. Numera, sedan lugnet är någorlunda återställdt och tråden ånyo kommit i tjenstbart skick, har den berömde generalen, med sin vanliga liberalitet, upplåtit densamma till allmänhetens begagnande, så mycket hellre som han sjelf lärer genom denna telegraf ha kommit till visshet om att påfven och turken skola ungefär samtidigt afsättas från deras verldsligaoriginal: werdsliga välde.
106 Tavastehus 15 Juni 5 870.konsekvensändrat/normaliserat
107 Rabbi!
108 Efter att nära två dygn ha arbetat med ringa framgång för ditt blifvande välde i Tammerfors, anlände jag hit i går på e. m. med luftklippern Ilmatar. Denna ort har 12 000konsekvensändrat/normaliserat invånare och någon handel öfver Helsingfors på utlandet, för det mesta med spanmål och fisk, som odlas i myckenhet. Men orten har endast såsom militärdepot en större betydenhet. Din tjenare fann här en för 30 år sedan uppförd stark fästning, som från en brant höjd dominerar staden och utgör landets förnämsta vapenplats. Dels inom fästningen, dels utanför densamma i staden, finnas kaserner och kasematter för 20 000konsekvensändrat/normaliserat man; och en mil härifrån finnes landets yppersta stuteri, hvarifrån det berömda finska rytteriet remonterar sina hästar. Största delen af denna militär är s. k. indelt och har nu från olika delar af landet sammandragits här till ett öfningsläger. Din tjenare ligger icke inne i andra militära ärender, än kommissariatet, men befarar, efter hvad jag erfor vid mönstringen, att dina legotrupper, rabbi, torde behöfva tjockt kläde på ryggen, derest de ville försöka att intränga här i landet. Soldaterne här äro visserligen något uppnästa och nästan för feta, hvilket sednare anses för en af indelningsverkets största olägenheter, så mycket mer som hvarje man erhåller en butelj öl om dagen och ser sömnig ut, der han står uti ledet; men sådant kan afhjelpas med smidiga rönnkäppar. Jag har hört sägas, att de under fredens lugn gerna försofva appellen på bastulafven; men under kriget förstå de sällan att retirera.original: retirera Landtvärnet exercerar här jemte de indelta; en assessor är bataljonens major, en vis häradshöfding kapten, en bagare löjtnant och en paraplymakare|251| fanjunkare. Under sista kriget skola både indelte och landtvärn varit nog ohöfliga att slå fienden, och hvad värre är, de skola till den grad litet vara måne om sin egen välfärd, att de försmått fiendens välmenta anbud af 20 mark per man, om de velat utrymma landet.
109 Vidkommande fästningen, är konstruktionen något föråldrad för den nya belägringskonsten med petarder af bomullskrut. Ett gammalt slott står tätt invid staden och begagnas nu till museum för nejdens fornlemningar.
110 Din tjenare gjorde i dag en utflygt till stadens omgifningar och intog på en närbelägen hög ås det här brukliga smultronthéet. Rabbi bör nemligen veta, att sedan årliga importen af kaffe efterhand stigit till den för Finland betungande summan af 14 millioner mark,|3| har en vidtutgrenad association uppstått under namn af »smultronföreningen»,konsekvensändrat/normaliserat i ändamål att minska behofvet af nämnde importvara. Föreningen införskref tre kineser: en från det ryska Kina, en från det amerikanska Kina och en från det brittiska Kina, för att preparera späda smultronblad till ett välsmakande thé. Detta experiment har haft många öden och ansågs redan en tid totalt förfeladt; men sedan finska konsuln i Sidney hitsändt en ny art australiska smultron af fin arom, har smultronthéet inom några år mycket utbredt sig, hvaremot kaffeimporten för närvarande lärer nedgått till 8 millioner.
111 Öfverst på samma ås såg din tjenare en ofantlig pyramid af stenar, från storleken af ett hönsägg ända till storleken af ett tjurhufvud. Din tjenare kunde icke annat förmoda, än att detta kolossala monument vore upprest till minne af något här lefvereradt stort fältslag eller någon annan högst vigtig tilldragelse. I denna förmodan styrktes jag af ett på toppen af pyramiden anbragt besynnerligt föremål, som liknade en vallesisk klöfsadel och kunde anses häntyda på någon lysande kavallerifäktning. Döm, o rabbi, om min förundran, när jag erfor att pyramiden var sammanplockad af alla de lösa stenar, på hvilka resande ännu för 40 år tillbaka skakat sönder sig sjelfva och sina åkdon på landsvägarna här i nejden. Man berättade mig, huru en snillrik länsman slutligen gjort den lyckliga upptäckten,original: upptäkten, att ett par kringstrykande pojkbytingar kunde på ett par timmar borträfsa dessa impedimenter, som besvärat tusentals vägfarande; en upptäckt, hvarföre samme länsman icke allenast blifvit befordrad till kronofogde och erhållit medalj »för det allmänt nyttiga»,konsekvensändrat/normaliserat utan äfven hans namn blifvit till evärdelig hågkomst inhugget i pyramidens grundval. Det besynnerliga föremålet på toppen sades vara en af de märkvärdiga sadlar, hvilka ännu för en mansålder tillbaka prydt tavastländska hästryggar i stället för seldon och kunnat beundras i sjelfva Tavastehus hoteler. Följande inskrift i Ruskiala marmor|252| tolkade såväl sadelns, som hela pyramidens betydelse. Der stod med gyllene bokstäfver:
112 TILL. ETT. KÄRT. MINNE. AF. FINLANDS. KOMMUNIKATIONER.original: KOMUNIKATIONER. ÅR. 1860. RESTES. DENNA. VÅRD. AF. EN. BEUNDRANDE. EFTERVERLD.konsekvensändrat/normaliserat
113 Caloricvagnarna passera nu genom en tunnel under åsen, något på sidan om den åldriga jernvägen, som, snart ensam i hela Europa, ännu fortfar att trafikera med ånga. Det skall roa din tjenare som en sällsynt kuriositet att resa på denna jernväg till Helsingfors. Emellertid förutskickar jag dessa rader per telegraf och anmärker i förbigående, att portot till London härifrån är 4 mark, hvaraf det likformiga telegrafportot för alla distanser inom Finland utgör 2 penni för ordet.
Avsnittet ingår i HT 13/10 1860:|3|Femtondeoriginal: Fjortonde Brefvet.
114 Helsingfors 17 Juni 5 870.konsekvensändrat/normaliserat
115 Rabbi!
116 Sedan din tjenare färdats i detta besynnerliga landet på alla möjliga sätt: med luftklipper, caloricvagnar, caloricfartyg, ja till och med hästar, återstod ännu det sällsynta nöjet att resa med ånga på jernväg. Man har nemligen ännu bibehållit den första här i landet anlagda jernbanan Helsingfors–Tavastehus,original: Helsingfors-Tawastehus, som på sin tid ansågs för ett halft underverk och som verkligen är,original: werkligen, är i sin föråldrade genre, ett dugligt arbete. Hvarföre så skett, medan hela verlden numera åker med caloric på vanliga chausséer, är svårt att förklara, om icke genom den bekanta finska envisheten, som behåller sin gamla runda hatt ännu länge sedan den öfriga menskligheten burit trekantig hatt; men när den öfriga menskligheten åter börjar nyttja rund hatt, då komma sig ändtligen finnarne till att bära trekantig hatt. Så äfven med ångan och jernvägen. Din tjenare har hört sägas, att jernvägskapitalet ännu figurerar i statsskulden och att man envisas med dess amortering under första århundradet efter anläggningen. Men jag har många skäl att betvifla tillvaron af sådana gamla fördomar. Rabbi kan af föregående skrifvelser finna med hvilket nit för Israels barns bästa din tjenare uppträdt för denna lära som en profet bland de filistéer.
117 Sagde jernbanssträcka af 10 finska eller 60 engelska mils längd fordrar vanligen hela två timmar, som efter tidens medelpris på den engelska marknaden à 20 penni i minuten gör en tidsförlust af 24 mark; men här i landet à högst 2 penni minuten endast 2 mark 40 penni. En plats för hela sträckan i första klassens vagnar kostar 10 mark; alltså totalutgift för passagerare|253| efter finsk räkning 12 mark 40 penni, men efter engelskt tidsvärde 34 mark; hvilket är högt pris, då caloric på vanlig väg af lika längd blir 50 procent billigare. Detta endast för att gifva ett prof på huru man i detta landet ännu står efter i kommunikationernas billighet. Men jemförda med hvad de kostade t. ex. i det pyramidala året 1860, när man färdades med hästar (!) en finsk mil i timmen àoriginal: a 1 mark hästen och hvar mil således kostade, efter finskt tidsvärde, 2 mark 20 penni (nu 1 mark 24 penni), äro kommunikationerna nu ändock nära 50 procent billigare, än sagde småstensår 1860.
118 En stor del af denna jernväg skall vid anläggningen ha gått genom glestbebodda ödemarker, men numera har här uppstått ett bredt bälte af odlade sträckor på båda sidor om vägen. Man ser här väl vårdade skogar, goda betesmarker och vackra byar, till en del af sandsten, emedan skogsvärdet nu står fulla 200 procent högre, än när vägen anlades. Kring stationerna ha köpingar uppvuxit, som förmedla rörelsen under den numera frigjorda landthandeln.
119 Lokomotiverna äro af en på deras tid berömd konstruktion, men för vår tids anspråk högst obeqväma. Ingen restauration »ombord»,konsekvensändrat/normaliserat inga fjerrglas, inga reflexionsspeglar, inga vattenledningar, inga kabinetter, inga bibliotheker, inga tidningar, inga butiker, inga arbetspulpeter, inga vägmätare, inga inre kommunikationer mellan vagnarna i tåget, kort sagdt, intet af den komfort, som man nu begär af de vanligaste caloricvagnar. Den s. k. thermopneusten, eller varmluftsorgeln,original: warmlufsorgeln, som numera aldrig saknas i ett engelskt lokomotiv, är här i landet fullkomligt okänd. Vagnarna äro täckta, som fordom brukades, och passagerarne tillbringa sin mesta tid med att sofva i soffhörnen. Sofva bort tvenne timmar, hvilket slöseri! I vårt land, der sekunden har värde, för affärsmannen sin portfölj med sig till caloricvagnen, sätter sig der vid arbetsbordet och återvinner sålunda hvar minut han depenserar på resan. Men här, hvarest timman kostar, der den är dyrast, blott 1 mark 20 penni, bortkastar man den, som en värdelös trasa af lifvet, i svalget af evigheten.
120 För föga mer än en mansålder tillbaka lärer tiden här i Finland knappt kunnat beräknas i penningar. En stor del af året lärer då gått alldeles till spillo; en annan del har man beräknat efter dagar, 2 mark per dag, hvilket àoriginal: a 14 arbetstimmar, som brukas hos oss, gör obetydligt mer än ¼ penni minuten. Derefter lärer man börjat beräkna 20 penni för timman vid en del arbeten, såsom skeppsbyggeri, hvilket gör för minuten ⅓ penni. Detta pris har efterhand stigit till det nuvarande, som varierar mellan 60 penni och 1 mark 20 p. för timman; hvilket dock är ett framsteg, emedan intet|254| annat arbete, än tjenst inom hus, numera beräknas efter dag, utan allt efter timma. Men innan man i Finland kommit derhän att minuten får värde, kan landet aldrig komma till verkligt välstånd. I detta afseende vore nog att åberopa våra nyare statsekonomer, som med klara ziffror bevisa, att för hvarje penni minuten stiger i värde, ökas landets arbetskapital med vidpass 30 procent, och minskas i samma proportion der minuten står uti vanpris. Hvaraf din tjenare för Finland beräknat, att hvarje penni mer för minuten ökar nationalförmögenheten här i landet med 200 millioner mark.
121 Från nya theatern i Tavastehus – der din tjenare såg en förträffeligt utförd dram på finska språket vid namn »Pimentola»,konsekvensändrat/normaliserat som lärer vara öfversatt till engelskan och gifven för ett par år sedan i London – gick jag kl. 10 på aftonen ombord på jernvägen. Waggonerna ha inga gemensama salonger, som caloricvagnarna, utan äro efter gamla sättet afskilda i herr- och fruntimmersvagnar, 22 i raden, som här är ovanligt mycket; men passagerare strömmade till någon förestående högtidlighet i Helsingfors. Trainen var ett snälltåg och stadnade endast några minuter på tre stationer. Man berättade kostliga historier om den finska senfärdigheten. I början lärer det varit alldeles omöjligt att förmå folket passa på tiden för trainernas afgång, hvarföre gods och passagerare, som ämnat gå af med morgontåget, regelbundet sölat till aftontåget; och då hade man gjort försök med att annonsera trainens afgång en timma tidigare, än den verkligen gått af. Men såsnart folket kom underfundoriginal: underfnnd med att det ej var så noga menadt med klockslaget, blef sölandet sju gånger värre, och då var man nog djerf att låta trainen gå af en qvart timma förr än den utsatta tiden –|4| hvilket i England skulle framkallat en revolution. När också detta kraftiga medel blef utan verkan, försökte man premier, så att den som lyckades passa på rätta klockslaget betalade några penni mindre än andra. Detta hjelpte något, men ej tillräckligt. Man var ännu tvungen att afskjuta kanonskott med tre mellantider, innan trainen gick af, för att påskynda dem, som i sakta mak lunkade på vägarna fram till stationen; och vid några stationer lära ordentlige pådrifvare varit anställda, hvilka två eller tre timmar förut redo kring på vägarna. Ingenting hjelpte, ingenting annat än tiden sjelf. Det äldre slägtet var segt som gutta percha i sina gamla vanor; hellre än att komma fem minuter före slaget, utsatte de sig för att vänta halfva dygnet på nästa tåg och lade sig då helt lugnt att sofva. Först sedan ett yngre slägte småningom fått en dunkel aning om tidens värde, lärer påpassligheten de sednare åren något förbättrats.
122 Natten var ljus som en dag. Vi sågo på afstånd ett stort mejeri vid namn Hiitis, ett befästadt slott vid namn Haga, en stor kantelefabrik vid namn|255| Ryttilä och ett hvitt slott med förtjusande läge vid namn Erkylä, hvars ägare lärer nyligen på egen bekostnad inrättat en landtbruksakademi. Vid köpingen Hyvinge, som dessa dagar lärer fått stadsprivilegier, rastades 10 minuter, under hvilken tid jag hann kasta en blick på den der belägna sandstensfabriken, och närmare Helsingfors passerades ett stort kanongjuteri. »Den eviga freden» har icke ens i denna vinkel af verlden ännu blifvit en verklighet.
123 Detta gjuteri står i förening med betydande jernverk, som skulle hota att uppsluka bergen norrom den finska hufvudstaden, derest icke malmen lyckligtvis måste upphemtas 400 fot under jordytan och grufvorna derföre underminera hela nejden i granskapet.
Avsnittet ingår i HT 18/10 1860:|2|Sextondeoriginal: Femtonde Brefvet.
124 Helsingfors 19 Juni 5 870.konsekvensändrat/normaliserat
125 Rabbi!
126 Mitt första besök i Helsingfors var i ett af bibliothekerna, – stadens allmänna bibliothek, en stor byggnad på höjderna i norr – för att erfara hvad den s. k. framtidstelegrafen – som Astaroth förgöre i Gomorrhas svafvelrök – utspionerat om din tjenare. Jag fann här, liksom i Åbo, en del af min korrespondens införd i ett gammalt litet tidningsblad, dock med|3| åtskilliga blunders, som påtagligen haft för afsigt att undanhålla verlden mina statsekonomiska utopier. Så t. ex. låter den löjliga telegrafen din tjenare i sista brefvet uppträda som profet för »statslåns amortering under första århundradet»,konsekvensändrat/normaliserat då likväl hela Europa hyllar den åsigt, att statsskulder aldrig böra betalas, och att ju mera ett land är skyldigt till utlänningen, desto rikare anses det vara. Denna maxim för all statshushållning lärer för 40 år sedan ha ansetts för drift.
127 Men jag återgår till min resa.
128 Inträdet i Helsingfors från norra sidan på jernvägen påminner, i liten skala, om Canton eller Sidney. En något förfallen damm, som på sin tid betraktades med mycken förundran och som lärer haft sina nitton eller tjugu qvicka infall under tidernas lopp, bär lokomotivet öfver en liten vik till den i stadens medelpunkt belägna bangården. Till höger utbreder sig en liten, af quaier omgifven bassin, uppfylld af långa, platta lastbåtar och små, som vatteninsekter framilande caloricbåtar. Vid norra stranden af denna s. k. Thölö bassin ser man Djurgården med dess villor, luftbad och vattenkuranstalter, och bakom Djurgården vidtager den vidsträckta förstaden Norrfolk, som i långa rader af rymliga reguliera bostäder inrymmer större|256| delen af stadens arbetsklasser. I vester, bakom fabrikerna invid bassinen, upptages näset af den halfö, på hvilken Helsingfors är beläget, af en stor, i nyare tider tillkommen förstad vid namn Westend,original: Weständ, der den fashionabla verlden nedslagit sina bopålar i rader af eleganta stenhus, hälften land, hälften stad, emedan hvarje hus har en trädgård och några omgifvas af fridlysta parker på fordna begrafningsplatser. Denna del af staden intager nästan lika stort utrymme, som alla öfriga stadsdelar tillsammantagna, och sträcker sig öfver jemnade granitberg långt åt hafskusten. I söder om den lilla bassinen intaga bangården och dess byggnader medelpunkten af ett rymligt torg, bestämdt för tillförseln till lands; österom bangården höjer sig på en kulle den hvita façaden af de fria konsternas akademi, omgifven af en liten täck park, som bär det sällsamma namnet Kajsaniemi och lärer före Djurgårdens tid varit Helsingforsarnes favoritpromenad. Vidare åt öster går öfver sundet till Thölö bassin en lång bro, uppfylld af caloricvagnar, lokomobiler och hästar. Bakom bron framskymtar en hamn, prydd af tvenne täcka, med små lustslott prunkande holmar benämnde »Knekten» och »Fältmarskalken».konsekvensändrat/normaliserat Högt, och tätt vid branten af bergen på södra stranden af denna hamn, med fri himmel och fri utsigt öfver berg, haf och land, reser sig en hvit luftig byggnad i den ädlaste grekiska stil, och man sade mig att denna byggnad, öfver hvars port läsas orden AURA REDIVIVAspråk: latin,konsekvensändrat/normaliserat blifvit medelst insamlingar i hela landet uppförd till studenternes mötesplats samt lokal för bibliotheker, vetenskapliga gillen, sångföreningar, fäktsalar och ridskola.
129 Öfver alla dessa vyer höjer sig i söder det hvita tornet af en kyrka från byzantinska tiden. Efter ett starkt jordskalf för tjugu år sedan lutar detta torn knappast märkbart åt öster.
130 Din tjenare dröjde icke att från den stojande, snygga, men gammalmodiga och föga komfortabla bangården uppsöka ett hotel i centern af staden. Utskickade från fyra eller fem sådana inrättningar täflade om din tjenares ringa person, hvardera framräckande en fotograferad adress med matsedeln för dagen i guldtryck. Men mitt val var på förhand bestämdt efter mrspråk: engelska Bulldogs resehandbok, hvarföre jag tog ett lokomobil och sökte min fristad i Turjas hotel om fyra våningar, beläget vid hörnet af en åt öster löpande gata strax i söder om bangården. Detta hotel motsvarar i någon mån vår tids anspråkslösare fordringar, emedan här åtminstone finnasoriginal: finnns vertikala caloricvägar, telegrafer mellan våningarna, perspektiv glas i fönstren, frescomålningar,original: fresçomålningar, calorickök med glasväggar, ångtvätt, klädesmagasin, varmvattensledningar, goda badrum och passabla stöfvelborstnings|257|maskiner, med hvilket allt hotelets öfriga medtäflare lära vara sämre försedda. Men annan vanlig komfort, såsom sidentapeter, fiskfjällsmattor, aeropneuster, silkeshängmattor, luftpost, forelldammar, kycklingspensioneroriginal: kycklingspensiosioner m. m., söker man här i polens granskap förgäfves.
131 Turjas hotel är också det första här i landet, som upplyses med kondenseradt solljus. Den öfriga staden lärer – i trots af kalkljuset, qvicksilfverljuset, fosforoxygenljuset, diamantljuset, stjernljuset och hvad alla de hvarandra jagande uppfinningarna heta, som längesedan efterträdt gasen i den öfriga verlden – ännu begagna urgammal trädgas och konsumera deraf mer än tjugu millioner kubikfot, utom andra lysämnen. Men emedan sommarnatten i dessa nordliga nejder är klarare än mången middag i London, hade jag ej det sällsamma nöjet att njuta af en så ålderdomlig anblick. Ehuru jag anlände vid midnattstid, var ingen gas tänd, och man sade mig att gasverket, hvars kontrakt med staden löper till ända, skall innan hösten ombyggas till en varmluftsanstalt, som kommer att med kaloriferer uppvärma större delen af staden.
132 Rabbi torde icke ogerna höra några detaljer om den fashionabla lefnadsordningen i denna hyperboreiska hufvudstad. Man uppstiger klockan 6; tager derpå ett bad, luft eller vatten; promenerar derpå med caloric eller egna fötter; frukosterar kl. 8 buljong med pastej; kl. 12 middag; kl. 6 souper (motsvarande den fordna dinérn) och förtär sedan endast smultronthé, kaffe eller lättare inhemska viner.original: winer, Àoriginal: A la cartespråk: franska kostar en portion på detta stadens elegantaste hotel 80 penni, en table d’hôtespråk: franska 2 mark och en halfbutelj godt vin 1 mark; naturligtvis obetaget att reqvirera finare kuverter af ända till 100 mark. Men på de billigare spisningsanstalterna, som drifvas af bolag i större skala, kostar en middag af tre rätter 1 mark, och arbetarne erhålla vid de för dem bestämda caloricköken soppa och en rätt kött eller fisk för 40 penni.
133 Ett komfortabelt rum med betjening i Turjas hotel kostar per timme 20 penni, per dygn 2 mark. Inga drickspengar. Ett godt privatlogis i midten af staden kostar per månad (som är det vanliga) 10 mark och för år 100 mark. Butiker och praktrum något dyrare. Arbetarne betala vanligen 5 mark i månaden, eller billigare, om de logera i gallerier; men dessa bostäder komma som osunda alltmera ur bruk. I boningar efter gammal inredning med vedödande kakelugnar faller sig värmen dyr, emedan en famn ved med maskinhuggning kostar 20 till 30 mark; men alla nyare hus äro inredda med kaloriferer, och värmen kostar der knappt 25 procent mot de öfriga.
|258|134 När jag tillägger att tyger och färdiga kläder, från spindelväfven ända till hampväfven, numera säljas för måttligt pris i butikerna; att bad, tvätt, uppfostran, lekamlig och andlig upplysning nu stå öppna också för de fattigaste, – så finner Rabbi att lefnadskostnaden här, ehuru dyrare än i London, likväl något förminskats, d. v. s. att penningen stigit i värde på samma gång som minuten. Arbetet är skenbart mycket dyrare än förr, emedan en daglön, som förr beräknades till 2 mark, numera àoriginal: a 2 penni i minuten gör för 12 arbetstimmar 14:40. Men emedan en arbetare nu producerar lika mycket om dagen som tre eller fyra arbetare gjorde förut;original: förnt; och emedan han nu har råd att sjelf konsumera arbetsprodukter mångfaldt mera; och emedan spekulationen ändtligen börjat lära sig också här att spara tid och kalkylera på stor åtgång, inträffar det förunderliga, att medan arbetslönerna stigit betydligt, har priset på produkterna fallit. Förhållandet är detsamma, som när spinnmaskinerna infördes i England: priset på spinnare steg, men priset på garnet föll.
135 Rabbi torde ursäkta att jag upprepar så bekanta saker, men här i landet äro de temligen nya. I skråordningens, maklighetens och dåsighetens lyckliga tidehvarf, när man lallade fram sin dag med minsta möjliga arbete och högsta möjliga pris för sämsta möjliga vara, utan konkurrens, utan spekulation och under det mest samojediska slöseri med »det ämne, hvaraf lifvet är gjordt», med tiden sjelf – i denna period, som här står helt nära bakom, var allting för dyrt, emedan arbetet och intelligensen, de båda makter som bära nyckeln till folkens välstånd, stodo i vanpris. Man jemrade sig öfver fattigdom, under det att man trampade liknöjdtoriginal: likuöjdt på rika tillgångar, som man icke ides kröka en arm för att upptaga från marken. Man skyllde på klimat, natur, sociala och politiska förhållanden, kort sagdt på Gud och hela verlden, medan största felet låg uti egen slentrian och egen håglöshet; man harmades öfver denna illa tillställda verldsordning, som icke lät stekta sparfvar och den tidens rublar flyga en uti munnen, medan man sof och gapade, och man invaggade sig i den barnsliga tron att man stod i jemnhöjd med andra nationer, under det att man i verkligheten stod oändeligen långt tillbaka.
136 Under samma lyckliga tid kostade t. ex. ett illa försedt privatrum i Helsingfors 150, 200 àoriginal: a 400 mark om året; alla ledo deraf; isynnerhet arbetarne sammanpackades, vantrifdes, söpo, sjuknade, befolkade kyrkogårdarna och drefvo upp fattigtaxorna. Men vaknade derföre spekulationen? Nej, det blef så dyrt att bygga. Och hvarföre blef det så dyrt att bygga? Först emedan man allt vidare ville bygga efter den gamla kostsama slentrianen,original: slenstrianen, med den gamla inredningen o. s. v. Dernäst emedan t. ex. en murare, som|259| dock den tiden hade 4 àoriginal: a 5 mark i daglön, icke orkade med mer än 350 tegel om dagen, stackars karl, medan hvarje van murare hos oss lägger tusen tegel om dagen. Ytterligare emedan materialerna blefvo dyra. Jag skall härom anföra ett kosteligt exempel bland många dylika från det förut nämnda pyramidala året 1860.original: 1860
137 I närheten af Helsingfors finnes mångenstädes ymnig tillgång på lera och ren sand. 1860 fanns äfven mångenstädes ymnig och billig skog till bränsle. Äfven med den tidens ofullkomligare redskaper tillverkades utan svårighet tusen tegel för 16, högst 20 mark (4, högst 5 rubel silfver). Med transport till stället hade de aldrig bort stå tillverkaren högre än 20, 24, högst 28 mark, och emedan behofvet var stort, hade stora affärer kunnat göras i denna vara. Men gjorde man det? Ingalunda; dertill var man, som vanligt, för loj. Der flera millioner behöfdes, knapprade man hop några hundra tusen om året och höll högt pris, som den tiden brukades här i landet. Tusen tegel köptes sällan i Helsingfors för 40 àoriginal: a 44 mark (10 àoriginal: a 11 rub.); vanliga priset var 48 àoriginal: a 52 mark (12 àoriginal: a 13 rub.), stundom 56, ända till 60 mark per tusen. Detta lockade till import, och då uppstod en konkurrens, som i England skulle väckt en oändelig munterhet. Estlänningarne köpte bränsle från Finland, brände tegel, befraktade finska fartyg, och skickade flera millioner tegel om året till Helsingfors, hvarifrån således stora kapitaler strömmade ut ur landet för det simplaste material, hvars råämne låg för fäfot i stadens närmaste omgifningar. Det skulle ännu fattats, att estlänningarne äfven hämtat leran och sanden från Finland.
138 Men sådana voro dessa finnar. De uppskörtades på alla håll af den fremmande spekulationen. Detta folk af jordbrukare köpte af främlingar mjölet till sitt bröd. Detta folk af smeder köpte af utlänningen låsen för sina dörrar, spikarna i sina golf. Detta folk, hvars timmermän voro så ansedde, att de förskrefvos till Ryssland, Estland och Liffland, köpte af andra de simplaste trädarbeten, leksaker m. m. Skorna på deras fötter, tygerna i deras enklaste kläder, allt köptes i stora massor utifrån, medan många tusende händer hemma voro sysslolösa; – och likväl har detta folk ansett sig fattigt! Fattigt var det också, det kan icke nekas; men blott genom sin otroliga lättja, sin håglöshet och sin okunnighet; – se der den verkliga fattigdomen!
139 Numera kosta förträffliga maskintegel, oaktadt arbete och bränsle stigit, 20 mark per tusen i Helsingfors. Bröd finnes tillräckligt; smiden, trädarbeten, väfnader, kort sagdt alla de första förnödenheter, tillverkas och säljas nu med största lätthet inom landet, blott emedan arbetet och intelligensen numera väckt detta folk ur dess sekellånga dvala.
Avsnittet ingår i HT 27/10 1860:|2||260|Sjuttondeoriginal: Sextonde Brefvet.
140 Helsingfors 21 Juni 5 870.konsekvensändrat/normaliserat
141 Rabbi!
142 I går på aftonen framlades för din tjenare följande med cylinderposten kringsända programmer:
143 Finska theatern: Kullervo, sorgespel i 5 akter;
144 Svenska theatern: Fänrik Stål, tablå i helioplastik; Alcibiades, lustspel i 4 akter; Esplanaderna, konversation;
145 Tivolitheatern: La reine de la crinolinespråk: franska, mimik i 2 förhängen; Metamorfoser; Gymnastik; Lapplands myggor, ballett;
|3|146 Kristallpaviljongen: Symfoni af Mozart; Föredrag på kantele (för 30:de gången: Aallotar); vårvisa af Ingelius; romans för tetrapodion; festmarsch af von Schantz; ringdans af Miekka; ackorder af A. Lindberg; farväl till Finland, af Pacius;
147 Konstakademin: exposition af 300 taflor med elektrisk belysning;
148 Universitetet: föredrag öfver centralsolen;
149 Thölö bassin: regatta; första priset en vindmätare af platina;
150 Hotel Saima: kostym och lotteri; inkomsten tillfaller blind-institutet;
151 Hotel Päjäne: konversation och gåtor;
152 Sörnäs paviljong: folknöjen.
153 Då din vishet, o rabbi, ålagt din tjenare att göra bekantskap med folkets seder och förehafvanden, men konsten att vara på engång öfverallt ännu icke är uppfunnen, beslöt jag att fördela min afton på tre besök. Jag tillbragte en half timma vid expositionen i konstakademin, som är en täck liten byggnad midti en park, och fann der bland mängden några ganska utmärkta målningar, de fleste af finske målare, emedan akademien årligen uppköper för omkring 15 000konsekvensändrat/normaliserat mark en del af det bästa som penseln här lyckas frambringa. Ett bland gallerierna innehöll i kronologisk ordning sådana målningar från konstens barndom i Finland: altartaflor, porträtter m. m., några af ett antikt utseende. Derefter följde eldskensstycken, både genre och landskap, ytterst fint utförda djurmålningar, vinterstycken m. m.; sedermera mythiska figurer (till en del kopierade efter Ekmansgalleriet i Åbo); sedermera landskap af en förvånande fulländning, bland hvilka några (af Holmberg) betalts med 6 till 8 000konsekvensändrat/normaliserat mark); derefter åter genre i frisk omvexling och sedan ånyo landskap, bland hvilka de för norden egendomliga höst-, vinter- och vårvyerna alltmer fingo öfverhand. Först de sednare åren har historiemålningen, utgången ifrån den mythiska grunden, vunnit mera hållning och utbredning. Men landskapet förblir likväl alltid, i dess|261| episka lugn, den finska penselns hufvudsak och det enda, hvari här en egendomlig skola förmått utbilda sig. För närvarande säges en stark täflan råda härom mellan norrske och finske målare; en täflan lika naturlig, som den mellan fjället och mon. Det förra är lika lyriskt, som den sednare episk.
154 Man säger att penseln tagit broderlotten i konstakademin. Likväl hann jag kasta en blick på några så sköna och egendomliga arbeten äfven af mejseln i Finland, att de måste, såsom de äfven gjort, rikta hela den europeiska skulpturen med en mängd nya och friska idéer. Medan mejseln i södra och vestra Europa, hvarje gång den försökt att gå öfver den grekiska plastiken in på den kristna romantiken, mer eller mindre förirrat sig uti det sentimentala, har den rikedom af bilder, hvilka mejseln här lånat ifrån den finska mythen, lyckats behålla en stor del af sin ursprungliga friskhet. Formerna äro förädlade efter grekiska mönster; dessa gudar ha icke, såsom de skandinaviska, framförallt velat vara kraftiga och derigenom ofta nog blifvit hårda. Stridens element träder här i bakgrunden, och man finner snarare ett återsken af det odödliga lugn, som strålar kring de grekiska gudarnes panna, men på ett eget skönt sätt förmildradt af resignationen. Dessa finska gudar sakna herrskarens majestät, och bland dem vexer blott en enda titan, som omstörtar verlden, intilldess att han störtar sig sjelf på sitt eget svärd. Men deremot äga de i hög grad mildhetens majestät och tyckas, försjunkna i sig sjelfva, hellre drömma om att skapa nya verldar, än att eröfra de gamla.
155 Sedan jag i konstakademin mött två af våra landsmän, som jemte sex eller sju fransmän, tyskar och italienare hitkommit enkom för att studera Sjöstrands och Runebergs marmormyther, skyndade jag till finska theatern, för att der se samme »Kullervo»,konsekvensändrat/normaliserat som jag nyss beundrat i marmorn, framträda på scenen i lefvande gestalt.
156 Jag fann likväl här, som naturligt var, en menniska, icke en gud. Scenen må aldrig söka det sublima annorstädes än i det menskliga; gör hon det, så faller hon oundvikligt in i det löjliga, och hennes gudar blifva satyrer. Derföre träder också Kullervo, med allt sitt titaniska trots, helt mensklig på scenen och har det förstånd att emellanåt synas liten, för att i verkligheten vara stor. Din tjenare har icke ens i »den rasande Ajas» funnit en större hjeltesjäl, än uti denne träl med konungablick, som dödar och ödelägger allt, emedan kedjorna illa anstå hans friborna arm.
157 Språket tycktes mig äga ett grekiskt välljud. Stycket spelades också ganska väl, ehuru alltför lugnt och något berättande. Den sydländska lifligheten i gester och handling kunna dessa finnar aldrig lära sig. Din tjenare hade ej ringa nöje att se publiken derjemte. Här applåderades ganska litet,|262| men grets mycket, och de som somnat i länstolarna vaknade allt emellanåt upp och greto, och derefter togo de sig åter en lur. Theatern, som är belägen i esplanaderna söderom Turjas hotel och på sin tid lärer varit god nog, är nu redan gammal, inredningen mycket föråldrad och komforten ringa efter vår tids fordringar. Den nyligen restaurerade plafonden öfver salongen illustreras af de nio sånggudinnorna, de enda som här förblifvit evigt unga.
158 Finska theaterskolan lärer för närvarande räkna 18 elever och underhålles sparsamt dels genom räntorna af en donation, dels genom statsanslag.
159 Svenska theatern i Westend och tivolitheatern i Norrfolk medhunnos icke denna afton. Inträdespriserna i alla dessa theatrar variera mellan 50 penni och 12 mark.
160 Sednare på qvällen besökte jag kristallpaviljongen vid Thölö bassin icke långt från jernvägsdammen. Paviljongen lärer nyss vara för tredje gången tillbyggd, efter stigande behof, och bolagets aktier, som ursprungligen voro ställda på 100 mark, gälla nu 600. Den är hel och hållen uppförd af glas och jern-aluminium eller s. k. hvitt jern och inrymmer en sal för 2 000konsekvensändrat/normaliserat personer, jemte sidogallerier för konversation, restauration och betjening. Paviljongen sades i qväll vara glest besökt, endast 7 àoriginal: a 800 personer af alla samhällsklasser – ordet »klasser» brukas ännu af gammal vana – och inträdespriset är 1 mark, för hvilken då äfven erhålles ett glas thé. Orkestern räknar omkring 40 medlemar, utom sångare, sångerskor, kantelespelerskor och artister på tetrapodion m. m. Repertoiren delar sig alltid mellan universela och nationela sympathier. Efter den odödlige Mozart uppträdde här den lika odödliga folkvisan. En kantelesångerska har sedan några veckor förtjusat publiken med en serie ballader från bergen och sjöarna i det inre af landet, och på repertoiren stod i dag den berömdaste af dem alla, benämnd Aallotar eller vågens dotter. Näst de skottska balladerna har din tjenare ej hört något vackrare. Sångerskan var en ung flicka, ej öfver tjugu år gammal, funnen i vildmarken och understödd af konstakademinoriginal: kostakademin vid musikskolan i Kuopio. Hennes röst var så ren och välljudande, hennes föredrag så enkelt och innerligt, att – åhörarne glömde somna. Också balladen var mycket enkel och beskref huru vågens dotter gick att plocka perlor på stranden, och dessa perlor voro Väinämöinens tårar. Dem knöt hon till ett diadem till sin panna, som glänste i solskenet; men der fattades ännu en perla; den sökte hon öfverallt, kring alla verldshafvets stränder, och fann den icke. Ändtligen mötte hon den unge hafsguden Ahti, och – för att vara kort – han bedrog henne, och då föll från hennes eget öga den öfvergifna kärlekens första tår. Det var perlan, som ännu saknades; diademet var fullständigt,|263| men hon, som bar det, försmaltoriginal: försmallt uti tåren och gråter nu alla vårar vid Finlands stränder, medan diademet glimmar i vågornas glitter.
161 Man säger att konstakademin nu vill skicka den unga sångerskan till Rom, hvilket åter andra motsätta sig såsom vådligt för blomman af hennes naiva genius. Hela det musikaliska Helsingfors, för öfrigt ense i sin beundran och hänförelse, delar sig i tvenne läger för och emot romresan; tidningarna ligga derom i fejd, och nästan ingen stadnar neutral. Lyckligtvis torde farhågorna till någon del vara ogrundade, sedan virtuosväsendet och konsertmakeriet ändtligen öfverlefvat sig sjelfva i nästan hela Europa.
Avsnittet ingår i HT 3/11 1860:|3|Adertondeoriginal: Sjuttonde Brefvet.
162 Helsingfors 22 Juni 5 870.konsekvensändrat/normaliserat
163 Rabbi!
164 I dag har din tjenare gjort en tur genom staden till häst, hvilket sistnämnda var nödvändigt för de infama stenar, som ännu qvarligga på en del gator från fordom. Huru dessa menniskor kunna uthärda att åka (med häst) öfver sådana stenrummel, förefaller mig obegripligt. Jag gjorde i går ett försök,original: besök, men kände mig efter några minuter mörbultad till beefspråk: engelska. Lyckligtvis äro de nyare gatorna, lagda med sandsten, uti försvarligt skick och trottoirerna af granit eller asfalt.
165 Esplanader af inemot tre engelska mils längd, från torget vid södra hamnen ända bortom Djurgården, klyfva halfön och staden i tvenne hälfter. Denna grönska i sommarens fägring, jemte trädgårdarna i Westend och det på tre sidor svallande hafvet, ger en behaglig, nästan landtlig anblick, som icke motsäges af det glesa byggnadssättet. De flesta nyare hus äro endast tre våningar höga; de äldre ofta blott en och två våningar; gatorna breda och tomterna åtskilda af brandgator eller trädgårdar. Trafiken är derföre också endast vid bangården eller hamnarna och stundom vid Djurgården af någon betydenhet; för resten lugn som en finsk sjö.
166 Din tjenare red från Turjas hotel öfver bantorget och förbi det lilla gasverket, esplanaderna framåt, vid sidan af Westend till Djurgården. Parken är hvarken stor eller lysande, men läget pittoreskt mellan Thölö bassin i söder och på de öfriga sidorna berg med unga skogsplanteringar, paviljonger och vårdtorn. Här finnas luft-,original: luft- ång- och vattenbad, villor, värdshus, bouillonerier, paviljonger, spiraljernvägar, ridbana och målskjutningsanstalter. En luftklipper förde besökande fram och åter, täflande med caloricsluparna och jernvägstågen. Ett sällskap flygande akrobater balanserade här på grantopparna, beundrade af badgäster och andra som hade råd att depensera|264| minuter. St. Elmseldar afbrändes på höjderna; barn slogo tunnband på gångarna och blåste ofantliga bubblor af guttapercha; unga ladiesspråk: engelska seglade förbi uti rosenfärgade ballonger, kastande slängkyssar åt andra ladiesspråk: engelska, som roade sig att meta karpar i dammarna. En lokomobil tryckpress serverade ständigt ankommande färska telegrammer åt äldre gentlemän, som i bersåerna afhandlade börsaffärer och politiska nyheter medan yngre gentlemän ifrigt disputerade om savolakska eller tavastländskaoriginal: tawastlänska hästracernes företräden på ridbanan.
167 Din tjenare fortsatte ridten genom södra delen af bergverken och Norrfolks arbetarebostäder, tvärsöfver jernbanan och vattenledningsanstalten, förbi en ny kyrka, till en gata af smedjor och fabriker, hvarifrån man öfver en lång och smal bro passerar mellan konstakademin och Aura till stadens äldre delar. Här ledde en stenig gata mellan fortlöpande rader af sjukhus och kyrkor till kronans torg, som omgifves af regeringens och universitetets till en del ganska vackra byggnader. Denna nejd var, oaktadt dess betydenhet som center för staden och landet, i bredd med de öfriga något stel, och man såg här en stor trappa med en liten kyrka ofvanföre. Din tjenare red härifrån nedåt stadens norra hamn, lemnade till venster en rad af trevåningsstenhus och en inbjudande promenad långs granitquaierna samt fortsatte vägen förbi den lilla oansenliga börsen, öfver en liten kanal till en mindre halfö, benämnd Skattudden, troligen emedan Finlands skatter (?) här förvaras i det prydliga bankpalatset. Den börsadel och byråkrati, som icke föredragit trädgårdarne i Westend, har här slagit sig ned i ett par välbyggda qvarter af den bästa konstruktion jag funnit i Helsingfors; de flesta husen tre och fyra våningar, med den mest förtjusande utsigt öfver hafvet och hamnarna. Ett citadell ytterst på udden med garnison af invalider, som här ha en fristad, synes bestämdt att dominera båda hamnarna och afskiljes från den öfriga halfön genom en med batterier befäst kanal. Men oaktadt hotet af dess elektriska mörsare, stå en grekisk kyrka, två privata bankhus och en blindanstalt öfverst på höjden – en blindanstalt med den skönaste utsigt! Dessa finnar kunde med deras befängda byggnadsplaner förmå sjelfva den vise Salomo att draga på munnen.
168 Derifrån återvände jag öfver ett rymligt torg vid södra hamnen, förbi tvätthus, badanstalter och caloricbåtar till de nejder af staden, som ligga söderom esplanaderna. Dessa nejder blefvo vid stadens bombardement under sednaste krig till en stor del skjutna i grus och äro nu blott till hälften bebyggda, för det mesta med trädhus af mindre värde, emedan man ej velat riskera för samma öde en mera dyrbar egendom. Dock torde dylika faror|265| icke framdeles hota, sedan numera sju små fästen i rad försvara denna sida af kusten.
169 Yttersta udden af Helsingfors halfö är på en sträcka af 1 000konsekvensändrat/normaliserat yards bakom fästena försvarad af kombinerade skansar, som göra hvarje landstigning omöjlig, äfven om fästena nedskjutas; och bakom skansarna skyddas staden af en naturlig bergvall. Nejden är kal och enformig; här och der en grön fläck af hvitbetor och australiska potäter för sockerfabrikernas behof. Endast vid vestra delen af udden sträcker sig staden fram till en liten angenäm gammal park, som bakom vestligaste fästet Linna erbjuder en täck promenad och några prydliga badanstalter. Här finnes äfven ett monument öfver de vid sednaste striden fallne krigare, prydt med basreliefer af en ung bildhuggare Manninen.
170 Öfverst på bergen ser man det observatorium, der man först i Europa skall hafva beräknat centralsolens läge, hvarigenom det copernikanska systemet erhöll sin slutliga fulländning. I en sednare tid lärer man också, på grund af denna upptäckt, här först bland alla lyckats noggrannt bestämma solsystemets rörelse samt dermed grundlägga de theorier, som nu utgöra astronomins högsta triumfer.