Tredje delen. Makalös

Kommentar

stycke – textställe – kommentar

Rubrik 1. Före striden. I följetongen i NDA (huvuduppl. 15/10 1888) föregås kapitlet av en vägledande anmärkning för nya läsare: »De förra delarna af denna berättelse omtala tre jemnåriga, som födts samma natt och, enligt 17:de seklets tro, stodo under samma stjernors inflytande. Två af dem, en gosse och en flicka, tvillingssyskon, voro hittebarn af okänd börd, som efterhand uppdagas, och irrade rastlösa kring verlden under vexlande namn. Den tredje var drottning Kristina. Alla buro, med stora gåfvor och handlingskraft, ett gemensamt drag af ärelystnad, sjelfviskhet och ostadighet, som än förenade, än åtskilde dem och blef bestämmande för deras olika öden. Berättelsens andra del slutar vid drottningens 17:de år med hennes förhållande till pfalzgrefven Karl Gustaf. Tredje delens trådar fortlöpa från slaget vid Jankovitz 1645 till tronafsägelsen 1654, när de tre jemnårigas karakterer kunde anses fullt utbildade.»

2 rikta berika.

3 underbaraste märkvärdigaste.

3 trosspersonal personal som ingick i trossen, d.v.s. enheten som sörjde för arméns underhåll.

3 Wallenstein Albrecht von Wallenstein (1583–1634), kejserlig överbefälhavare 1625–1630 och åter från 1632, se kommentar till del I, stycke 164.

3 artell organiserat matlag bildat av manskapet inom ett kompani; SAOB har detta belägg av Topelius.

3 uppledsen utledsen.

4 Gallas och Hatzfeld Matthias Gallas (1584–1647) och Melchior von Hatzfeldt (1593–1658), tyska fältmarskalkar i kejserlig tjänst.

4 iltåg ilmarscher.

6 gamla stilen julianska kalendern, på 1600-talet tio dygn efter den gregorianska (nya stilen) som Sverige övergick till 1753.

7 3 tyska mil söder om staden Tabor och 5 mil (47 kilometer) sydsydost om Prag pro norr om staden Tabor. Den tyska milen (eller geografiska milen) som användes på 1800-talet utgjorde ca 7,4 km; i äldre tider varierade dock längden på en mil i olika delar av Tyskland. Här motsvarar en tysk mil enligt Topelius ca 9,4 km. Omräkningen till kilometer (också i NDA) berodde på att decimalsystemet hade införts i Sverige. I Finland rådde en övergångsperiod och i tidningen Finland anges sträckan enbart i mil.

8 I vester Jankowitz, i öster byn Wotitz pro i öster Jankowitz, i väster byn Wotitz; förväxlingen återgår på Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 8 1838, s. 3 f.

8 porsris porsbuske eller dess ovanjordiska risiga delar.

21 victoria (lat.) seger.

22 likasom för att rätt tydligt angifva [...] kallat sin svarta stridshäst Attila; [...] växte intet gräs mer Namnet anspelar på hunnerkungen vars välde sträckte sig över stora delar av Europa från slutet av 300-talet till mitten av 400-talet. Attila var det asiatiska nomadfolkets kung 434–453 och har tillskrivits yttrandet »Där mina hästar har gått fram, växer intet gräs mera».

23 Hans Götz, Pasewalks grymme bödel 1630, Sachsens mordbrännare 1632 De kejserliga under Johann von Götz (1599–1645) återtog Pasewalk i Pommern från svenskarna i september 1630 och plundrade och brände därpå staden (Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 6 1833, s. 248–253). År 1632 härjades Sachsen av flera kejserliga härar.

23 fälthöfdingar fältherrar; SAOB har detta belägg av Topelius.

23 stormhatten den öppna hjälmen.

32 sankt Jakobs aposteln och martyren Jakob den äldre (d. ca 44 e.Kr.).

32 den helige Sebastians pilar Den kristna martyren Sebastian (d. ca 288) sägs ha varit en officer som sköts med pilar och sedan slogs ihjäl för sin tro.

32 skyltvakten eller skiltvakten: vakten som står på post.

40 gyllen benämning på guldmynt av olika slag.

44 afbidade inväntade.

45 paddorna långsamma människorna (här trupperna); SAOB har detta belägg av Topelius.

Rubrik 2. Slaget vid Jankowitz. Topelius framställning av slaget vid Jankov i detta kapitel följer Fryxell (Berättelser ur Svenska Historien 8 1838, s. 3–7). Enskilda detaljer kan han ha inhämtat hos Geijer (Svenska folkets historia III 1836, s. 413–416) och ur Theatrum Europaeum V (1651, s. 672–686), som innehåller slagordningar och kartor. Den svenska arméns slagordning återfinns även hos J. Mankell (»Uppgifter rörande svenska krigsmagtens styrka, sammansättning och fördelning sedan slutet af femtonhundratalet» 1865, s. 281 f.).

50 eldgap kanonmynningar.

50 ordstäfvet: »bära sig åt som Götz vid Jankowitz» Efter Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 8 1838, s. 4.

53 första treffen första stridslinjen.

53 Pappenheimarne vid Breitenfeld soldaterna i den bayerska fältmarskalken Gottfried Heinrich von Pappenheims (1594–1632) kyrassiärregemente (tunga kavalleri) i slaget vid Breitenfeld 1631.

53 der var furie, som man den tiden så gerna uttryckte sig Jfr Lennart Torstensons redogörelse för slaget: »fienden oss i stor furie ansatte» (Geijer, Svenska folkets historia III 1836, s. 414 f.); furie – raseri, våldsamhet.

53 Bajern, der De Werth snart [...] seger mot fransmännen De kejserliga under Franz von Mercy (ca 1595–1645) och Johann von Werth (1591–1652) besegrade en fransk här i närheten av Mergentheim några månader efter slaget vid Jankov.

54 Ändtligen slutligen.

55 kuirassierer kyrassiärer: beridna soldater utrustade med kyrass (en typ av harnesk) och hjälm.

56 försvarade blå regementet sin gamla ära Blå brigaden var en värvad infanteribrigad i den svenska hären under trettioåriga kriget. Namnet syftar på färgen på de i huvudsak tyska soldaternas rockar. Brigaden utmärkte sig i slagen vid Breitenfeld och Lützen 1631–1632 och deltog även i andra slaget vid Breitenfeld 1642.

58 Man antager, att de kejserlige förlorat 4 000 fallne, [...] segrarnes byte. Efter Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 8 1838, s. 7.

59 hotande nalkades fursten af Siebenbürgen Georg I Rákóczi (1593–1648), furste av Transsylvanien (Siebenbürgen) från 1630, förde krig mot Österrike 1644–1645 i förbund med Sverige.

59 Kurfursten af Sachsen Johan Georg I (1585–1656), kurfurste från 1611.

59 Turenne, [...] den store Condé Henri de la Tour d’Auvergne de Turenne (1611–1675) respektive Louis II de Bourbon, prins av Condé (1621–1686), franska fältherrar.

60 bivuakeldarne bivackeldarna.

60 tro lita på.

61 lifrockar tätt åtsittande rockar.

64 det skotska covenantet De presbyterianska skottarna slöt en rad förbund (eng. covenant) sinsemellan och med sina kungar på 1500- och 1600-talet för att försvara den skotska kyrkans presbyterianska grund mot dels motreformationen, dels strävanden att likforma kyrkan med den engelska. Här avses specifikt det förbund (the National Covenant) som ingicks 1638 efter ett försök av kungamakten att införa anglikansk liturgi i skotska kyrkan. Flertalet skottar anslöt sig till förbundet.

64 ett kapitel ur Domareboken om Gideons segrar I Dom. 6–8 berättas hur den förmonarkiska domaren Gideon ledde israeliterna till seger över midjaniterna som förtryckte dem.

64 Skotland och England kring Karl I:s fallande thron Konflikter mellan Karl I (1600–1649), kung av England och Skottland från 1625, och parlamentet ledde till inbördeskrig 1642. De kungliga trupperna led flera nederlag 1644–1645, och några år senare, 1649, dömdes Karl I till döden för högförräderi. England var republik 1649–1660.

64 besoldade värvade, lejda.

65 bivuakerade låg i bivack.

65 anslog gjorde intryck på, tilltalade.

65 anslog inledde; SAOB har detta belägg av Topelius.

76 papisten katoliken (nedsättande benämning).

82 draken djävulen i skepnad av en drake.

83 Spike mig fan ta mig.

83 nog visst.

86 när allt kommer till boks, är det intet så helt med någon af oss när allt upptas i räkenskaperna är ingen av oss oklanderlig; SAOB har detta belägg på ’komma till boks’ av Topelius.

87 vederfås tillfriskna.

95 Ave Maria, gratia plena, dominus tecum! (lat.) Var hälsad Maria, full av nåd, Herren är med dig! (De inledande orden i bönen »Ave Maria».)

97 Pater noster, qui es in cælis ... sanctificetur nomen tuum (lat.) Fader vår, som är i himmelen ... helgat varde ditt namn. (De inledande orden i bönen »Fader vår».)

100 Den af oss, som icke syndat, må kasta första stenen på denne syndare. Anspelar på Joh. 8:7.

102 helbregda här: oskadda.

102 sammanrotade sig sammangaddade sig.

106 blesserad sårad.

122 skyldskap släktskap.

133 Eders excellens täcktes kan eders excellens tänka sig att.

133 skyddsbref officiell skrivelse som ger innehavaren rätt till någon form av skydd eller privilegium.

135 plånhäfte anteckningsbok i fickformat med sådana blad att skrift lätt kunde utplånas från dem; SAOB har detta belägg av Topelius.

135 kyllern den vanligen av älghud tillverkade rocken som bars under rustningen eller utan rustning.

136 tarfliga torftiga.

144 falt till salu.

144 charpie upprispat linnetyg för förband.

149 rodocka person som blir behandlad som leksak.

157 Auf wiedersehen (ty.) på återseende.

159 barberaregesäller Barberare var verksamma också som fältskärer.

166 mönsterrulle förteckning över manskapet vid en trupp, t.ex. ett regemente.

166 helbregda läkt.

166 en Simson i styrka Den gammeltestamentliga israelitiska domaren och ledaren Simson hade en ovanlig kroppsstyrka enligt Dom. 13–16.

183 herretjenare person i en hög herres tjänst; SAOB har detta belägg av Topelius.

183 patroners gynnares, beskyddares.

185 Undskyll ursäkta.

186 kejsar Domitianus hade i flugefångande sin lust Domitianus ska i början av sin regering (som varade 81–96 e.Kr.) ha haft för vana att fånga flugor och döda dem med sitt skrivstift, en vass stylus (Alf Henrikson, Antikens historier II 1958, s. 268).

186 uppramlade Hagar ett barns slabbrande lexor rabblade Hagar upp ett barns pladdrande läxor.

188 nominativus mensa, genitivus mensæ, dativus mensæ böjningsformer av det latinska ordet som kan betyda ’mat’, ’måltid’ eller ’bord’.

188 »himmelens trappor» Se del I, stycke 263 och 273.

190 biskop Erikssons postilla Biskopen i Åbo Ericus Erici Sorolainens Postilla trycktes i två delar 1621 och 1625.

190 gått i skriftskola fått konfirmationsundervisning.

190 efter eftersom.

191 de skotske kovenanterne de skotska presbyterianerna som ingått förbund, se kommentar till stycke 64.

191 Calvins läror! Reformerte Se kommentar till del II, stycke 278.

203 janusansigte huvud med två ansikten vända från varandra, vilket symboliserar en dubbelnatur; SAOB har detta belägg av Topelius.

205 konstigt konstfärdigt.

206 kavaljer hovman, riddersman.

208 rännarebanan platsen för torneringar eller ryttarlekar.

210 sedan han stafvade Cornelius Nepos i Upsala sedan han med möda läste den romerske historikerns De viris illustribus (»Om berömda män»), som användes i latinundervisningen; Magnus Gabriel De la Gardie (1622–1686) var 13 när han började studera i Uppsala.

214 en suckande Chloë Anspelar på herdinnor i antikens och senare tiders herdediktning där Chloë är ett vanligt namn.

218 stryker sin flagg halar ner sin flagga till tecken på kapitulation.

218 Enfin (fra.) nåväl.

221 stjelpa gropigt ställe där man lätt stjälper; SAOB har detta belägg av Topelius.

221 Min farfars mor hette Lejonhufvud, [...] Mesallianser äro ärftliga i vår slägt. Syftar på tre gemåler som var riksrådsdöttrar – Karl IX:s mor, Gustav Vasas andra gemål Margareta Leijonhufvud (1516–1551), Gustav Vasas tredje gemål Katarina Stenbock (1535–1621) och Johan III:s andra gemål Gunilla Bielke (1568–1597) – och på Erik XIV:s gemål, Karin Månsdotter (1550–1612), som härstammade från en bondesläkt.

221 Apollo! [...] en gud, men dethroniserad Grekiska guden Apollon (lat. Apollo) är spådomskonstens, läkekonstens, musikens och diktningens gud. Att han är detroniserad syftar troligen på att han var den mest dyrkade guden i Rom fram till romerska rikets kristnande.

221 kothurner skodon med tjock sula som antikens tragediskådespelare använde för att se längre och mera imponerande ut.

223 grefve Magnus. [...] äldste son till en af rikets högst förtjente män och min faders ungdomskäresta Magnus Gabriel De la Gardies far Jakob De la Gardie (1583–1652) var riksråd, fältherre och riksmarsk. Modern Ebba Brahe (1596–1674) och Gustav II Adolf hade varit förälskade i tonåren och ämnade gifta sig, vilket motarbetades av änkedrottningen Kristina (av Holstein) som ville ha en kunglig svärdotter.

223 fränka kvinnliga släkting.

223 allt för nedrigt boren av alltför låg börd.

229 en botfärdig Magdalenas tårar Maria från Magdala (Maria Magdalena), en av Jesus kvinnliga lärjungar, identifierades tidigare med synderskan i Luk. 7:37–50 och har därför ofta uppfattats och framställts som botfärdig.

229 folkets röst [...] förlofvade mig med Erik Oxenstjerna Fryxell uppger att det var en allmän uppfattning att rikskanslern Axel Oxenstierna eftersträvade att få till stånd ett giftermål mellan sonen Erik (1624–1656) och Kristina (Berättelser ur Svenska Historien 9 1841, s. 25).

231 såframt om.

233 herretjenst här: tjänst för en man.

245 tidning underrättelse.

247 jaloux svartsjuk.

248 sylta sumpmark.

253–255 danska [...] folksången: Kong Kristian stod ved höjen Mast [...] Femern var det, 1644 den 11 juli Topelius citerar här de fyra första verserna i en folksång som skildrar Kristian IV:s insats i sjöslaget vid Femern 1644 och sedermera har blivit den danska kungssången (Danmarks andra nationalsång). Texten, av Johannes Ewald, är från 1779. Sjöslaget stod den 1 juli enligt den då rådande julianska kalendern och den 11 juli enligt den senare gregorianska. Som källa för framställningen av slaget nedan har Topelius använt Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 7 1838, s. 273 f.

254 Damp (da.) krutrök.

255 stormskärm väggliknande skärm som användes som skydd för anfallare vid stormning (här bildligt); SAOB har detta belägg av Topelius.

258 »Gråt icke, min son», [...] låt se, att du dör, som jag har dött!» Efter Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 7 1838, s. 276.

259–260 kung Kristians ord, när han, året efter freden, bar sin lille sonson till dopet: [...] tyngt mina gamla armar!» Citatet har inte gått att identifiera. Sonsonen är sedermera kungen av Danmark-Norge Kristian V (1646–1699).

262 i stark prutmån tilltagna i överkant; SAOB har detta belägg av Topelius.

262 »sådan Gud ville gifva den» Efter Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 7 1838, s. 306.

263 Stjernhjelm ämbetsmannen och skalden Georg Stiernhielm (1598–1672), »den svenska skaldekonstens fader».

265 difficulteter besvärligheter, hinder.

265 continuera fortsätta.

265 hazard risk.

265 conditiones (lat.) villkor.

265 afgå försvinna.

265 derhos därtill.

265 supportera den calumnien understöda det förtal.

265 imputera tillräkna.

265 ambition äregirighet.

265 den der sig på sjelfva orättvisan funderade som grundar sig på själva orättvisan.

265 finem (lat.) syfte.

265 arbitri belli & pacis (lat.) skiljemän som avgör mellan krig och fred.

265 jalousie avundsjuka.

265 oförmodeligt oväntat.

265 causera förorsaka.

265 practiseras företas.

265 contentera sin egen conscientie tillfredsställa sitt eget samvete.

265 man sig til alla skäliga Fredsmedel accomoderadt hafver man har träffat en överenskommelse om alla skäliga fredsvillkor.

270 biskopen i Vesterås Johannes Rudbeckius, [...] hvars skola [...] täflade med Upsala akademi Johannes Rudbeckius (1581–1646) grundade ett privatkollegium, som tillämpade nya pedagogiska metoder, 1610 medan han var professor i Uppsala. Som biskop från 1619 inrättade han Sveriges första gymnasium i Västerås 1623.

271 möjad majad, prydd; förekommer i svenskan i Finland.

272 du Herrens utkorade Deborah Anspelar på den gammeltestamentliga »profetissan» och »domarinnan» Debora i Israel, se Dom. 4–5.

272 lägga alla sanningens fiender dig till en fotapall Anspelar på Ps. 110:1; fotapall – fotpall, pall att stöda fötterna på.

273 förelysa vägleda.

274 kosteligt ljuvligt, vackert.

276 eloqventie lektor lektor i vältalighet.

276 Qvintilianus romersk lärare i vältalighet, levde under det första århundradet e.Kr.

278 scholaris elev.

278 Heus puer! (lat.) Hallå pojke!

278 storhufvud om person med storslagna tankar och idéer.

278 skrapa foten buga och i samband med det föra ena foten bakåt, så att den med ett skrapande ljud stryks mot golvet; SAOB har detta belägg av Topelius.

280 Han är min Josef Anspelar på Josef, den näst yngste av Jakobs tolv söner, som blev såld som slav till Egypten och tydde Faraos drömmar (1 Mos. 37, 41).

280 ty der Gud så täckes ty om Gud finner för gott.

280 föresyn föredöme.

281 platt fullständigt.

281 förbistring oreda, förvirring; SAOB har detta belägg av Topelius.

281 kammardukskragen kragen av batist.

281 läsförhöret husförhöret, se kommentar till del I, stycke 185. Rudbeckius introducerade i sitt stift obligatoriska söndagsexamina i katekesen som hölls med byar eller rotar turvis (B. R. Hall, »Johannes Johannis Rudbeckius (d.ä.)», Nordisk familjebok 23 1916).

282 domherrarne domkapitlets ledamöter; SAOB har detta belägg av Topelius.

283 Der som ifall.

284 krankheten sjukdomen.

284 mina förbättrade kyrkoböcker Rudbeckius var den första svenska biskopen som tog initiativ till kyrkobokföring; böcker över födda, vigda och döda börjar tidigare i Västerås stift än i andra (Erland Sellberg, »Johannes Rudbeckius», Svenskt biografiskt lexikon).

284 skulle vara så nedrig skulle nedlåta sig, d.v.s. ta befattning med något som är under ens värdighet.

286 Förthy därför.

286 Augustinus (354–430), den mest betydande av kyrkofäderna.

286 Braskens tryckeri i Linköping Hans Brask (1464–1538), biskop i Linköping 1513–1527, drev enligt traditionen ett tryckeri i Söderköping under några år.

289 Mästaren, som är för oss alla en förebild, sade till Johannes’ lärjungar, [...] dem fattigom varder predikadt evangelium Anspelar på Matt. 11:2–5 och Luk. 7:20–22; dem fattigom varder predikadt – för de fattiga predikas.

289 fuller helt.

289 örlog krig.

291 spörja erfara, förnimma.

293 polskt regemente Polen-Litauen hade blivit ett valkungadöme där kungen var underställd en adlig riksförsamling, sejmen, 1569.

293 herrestyrelse aristokratisk styrelse.

296 lägga der en bäck och en mur i vägen för honom Avser troligen Systerbäck på Karelska näset, gränsälv mellan Finland och Ryssland 1323–1617, samt Kexholm som blev svensk besittning 1617 efter att ha erövrats 1611.

302 auctoritas (lat.) auktoritet.

303 predikosjuke landtjunkare Syftar på militären och statsmannen Oliver Cromwell (1599–1658) som var en tämligen okänd lantjunkare (adlig godsägare) före det engelska inbördeskrigets utbrott 1642.

309 såsom Josefs [...] historia utvisar Se kommentar till stycke 280.

318 grant tydligt, nogsamt.

318 skickelse bestämmelse.

318 Håller äldre imperativform i andra person plural.

320 sjelfstyrelse envälde; SAOB har detta belägg av Topelius.

321 Franska sändebudet Chanut, ett smidigt verktyg för Mazarins statskonst Diplomaten Pierre Chanut (1604–1662) var ambassadör i Sverige 1646–1653. Kardinalen och statsmannen Jules Mazarin (1602–1661) efterträdde kardinal Richelieu som fransk förste minister 1642 och fullföljde dennes utrikespolitik som eftersträvade att med alla medel bekämpa det habsburgska husets, framför allt Spaniens, maktställning i Europa.

322 härarnes ställning i Tyskland under Wrangel och Königsmark Carl Gustav Wrangel (1613–1676) hade utsetts till fältmarskalk över de svenska arméerna i Tyskland 1646 efter att Lennart Torstenson lämnat ifrån sig högsta befälet p.g.a. sjukdom. Hans Christoff Königsmarck (1605–1663) hade utnämnts till general samma år.

322 konjunktur omständighet, tillfälle.

323 har hakat sig fast vid hakat upp sig vid, fäst sig vid; SAOB har detta belägg av Topelius.

324 skelat sneglat.

324 Polen, der adeln betydde allt, konung och folk intet Se kommentar till stycke 293.

324 England, der konungamakten nedsjunkit [...] republik, England skulle snart blifva det Se kommentar till stycke 64.

327–328 rikskansleren [...] mästra Johannes Mathiæ för hans Idea boni ordinis [...] presterskapet funnit något anstötligt i denna idean Idea boni ordinis är det förslag till ny kyrkolag som Johannes Matthiæ (1593–1670) utgav när han tillträdde biskopsstolen i Strängnäs 1644. Förslaget byggde på de böhmiska brödernas ekumeniska kyrkoordning. Sven Göransson beskriver förslaget som ett program för »en ekumenisk lösning av Europas konfessionella fråga inför de konfessionspolitiskt viktiga westfaliska fredsförhandlingarna». Prästerskapet, understödda av Axel Oxenstierna, gick till angrepp mot detta i förslaget (»Idea boni ordinis», Förvaltningshistorisk ordbok och Sven Göransson, »Johan Matthiæ», Svenskt biografiskt lexikon).

329 bispens biskopens.

331 huspredikant präst som anställts av en enskild person (i synnerhet adlig) för att tjänstgöra i dennes hem.

336 tima sker.

336 förvandtskap släktskap.

352 superintendent motsvarar biskop; titeln användes för stiftschefer i nyinrättade stift i Sverige under 1500-, 1600- och 1700-talet.

354 erkebiskop i survivance rätt att tillträda ärkebiskopstjänsten när den blir ledig.

356 sidvördig vanvördig; SAOB har detta belägg av Topelius.

356 alnen längdmåttet som motsvarar två fot (ca 60 cm).

356 spansk stolt och envis.

359 tillförene förut.

365 otrogen mot Mose lag Avser troligen förbud i Moseböckerna för judarna att beblanda sig med icke-judar, se kommentar till del I, stycke 889.

365 derest ifall.

376 Cogito, ergo sum. [...] Cartesii nyss utgifna Principia philosophiæ Det latinska citatet, »jag tänker, alltså existerar jag», är resultatet av Descartes sökande efter en sats som är omöjlig att betvivla. Han formulerade satsen på franska redan i Discours de la méthode (»Avhandling om metoden») som utkom 1637. Principia philosophiae (»Filosofins principer») utkom 1644.

380 lam lamm.

380 lectrice föreläserska.

380 förblifver dig välbevågen förblir välvilligt stämd mot dig (formelartat uttryck).

383 högtänkt storsint.

388–389 Riksdrotset grefve Pehr Brahe [...] 1648. [...] öfverresa till Finland Per Brahes (1602–1680) andra period som generalguvernör i Finland sträckte sig från 1648 till 1654; Riksdrotset – titeln för en av de fem höga riksämbetsmännen, presidenten i Svea hovrätt.

391 bestialiska vilda; SAOB har detta belägg av Topelius.

399 hugneligt gott.

415 romanen kärlekshistorien, kärlekssagan.

416 sfinxen fabeldjuret med bevingad lejonkropp och människoansikte som symboliserar det gåtfulla: sfinxen ställer gåtan men besvarar den inte; här bildligt om Kristina som framstår som gåtfull eller outgrundlig.

417 Atrappen asken, omslaget; SAOB har detta belägg av Topelius.

417 furie hämndgudinna.

420 Lebewohl ... grausames Herz! (ty.) Farväl ... grymma hjärta!

421 avis underrättelse, vink.

421 emot, [...] Kristina senare sjelf bekräftat. Fryxell räknar fördelarna [...] tala för förbindelsen Efter Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 11 1843, s. 39 f.

422 bedårande dåraktiga.

426 härtills hittills.

426 slikt sådant.

428 Lucifer den onde.

429–430 dioptrik. [...] nya, af Snellius år 1620 uppfunna läran om ljusets brytning, hvilken Cartesius 1639 sökt närmare utreda Den nederländske astronomen och matematikern Willebrord Snellius (1580–1626) formulerade lagen om ljusets brytning när det passerar gränsytan mellan två medier 1621, i ett icke-publicerat arbete. Descartes formulerade sin version av lagen i arbetet »La Dioptrique» som trycktes 1637.

432–433 italienare vid namn Toricelli har uppfunnit vacuum? [...] barometer Matematikern och fysikern Evangelista Torricelli (1608–1647), professor i Florens, betraktas som barometerns uppfinnare och den första som åstadkom vakuum.

434 införskrifva skicka efter, beställa.

437 De Geer har redan i tjugu år beherskat jordens innandöme Se kommentar till del II, stycke 1.

438 generalvikarien ställföreträdaren för en (ärke)biskop inom katolska kyrkan.

438 insinuera framföra.

438 grefve Trautmannsdorff Tysk-romerska kejsarens ledande minister Maximilian von Trauttmansdorff (1584–1650).

441 den helige Loyolas Ignatius av Loyola (1491–1556), spansk präst och jesuitordens grundare.

445 sankt Britas Heliga Birgitta (ca 1303–1373), helgonförklarad 1391.

446 cartesian anhängare av Descartes filosofi.

473 Bokråtta bokmal; SAOB har detta belägg av Topelius.

473 bränderna de brinnande eller halvt förbrunna vedträna.

473 crux kråka, bock; SAOB har detta belägg av Topelius.

476 oförmodligen oförmodat; SAOB har detta belägg av Topelius.

479 snarstickna snarstuckna; SAOB har detta belägg av Topelius.

485 Formula concordiæ (lat., »endräktsformeln») Konkordieformeln: tysk luthersk bekännelseskrift vars huvudförfattare är Jacob Andreae (1528–1590) och Martin Chemnitz (1522–1586). Skriften färdigställdes 1577 och eftersträvade att skapa enighet mellan de olika lutherska riktningarna som efter reformationen hade hamnat i konflikt om vissa trosfrågor.

485 ortodoxi renlärighet; se kommentar till del I, stycke 522.

490 kärleken [...] fördrager han allting, tror allting, hoppas allting, lider allting Anspelar på 1 Kor. 13:7.

491 den blinde gudens flaxande vingar Kärleksgudarna Eros och Amor i grekisk respektive romersk mytologi framställs som bevingade, beväpnade med pilar och båge, och ofta med en bindel för ögonen eftersom de sades skjuta sina pilar i blindo.

493 statt stå.

497 compliment artighetsbetygelse.

503 successor tronföljare.

508 consummation fullbordan.

510 consideration aktning, hänsyn.

510 égard till publicum bonum (fra., lat.) hänsyn till statens väl (eller det allmänna bästa).

512 satisfaktion upprättelse.

513 Mitt facit har intet annat varit jag har inte satt mitt hopp till annat.

513 betages mig tas ifrån mig.

515 fanfaronader inbilskt prat.

515 Chloë, [...] Damon vanliga namn i herdediktningen.

515 content nöjd, belåten.

516 desperera förtvivla, misströsta.

518 comportement uppförande.

519 dimittera entlediga.

521 Blif mig från halsen med förskona mig från; SAOB har detta belägg av Topelius.

521 refuserar vägrar, avböjer.

521 discourser ord.

521 esperance (fra.) förhoppning.

524 trakterade bemötte.

525 göra en diversion avleda samtalet i annan riktning; SAOB har detta belägg av Topelius.

528 particular affection särskild tillgivenhet.

528 moveras här: rubbas.

528 förtröstan försäkran, löftet; SAOB har detta belägg av Topelius.

530 primo: [...] secundo: [...] tertio (lat.) för det första, andra respektive tredje.

543 kabrioler stavningsvariant av ’kaprioler’: krumsprång.

543 träffelig förträfflig.

545 Pygmalion mejslade åt sig Galathea Myten om Pygmalion återges av Ovidius i Metamorfoser som en saga om kungen på Cypern som förälskar sig i en av honom snidad kvinnostaty, åt vilken Afrodite ger liv. Hennes namn är Galatea i många framställningar, dock inte i antika.

550 konkordat här: avtal; egentligen avtal mellan stat och kyrka, vanligen den romersk-katolska.

550 fjerrglas kikare, teleskop.

551 skrifstol skrivbordsstol.

552 språkrör tunt rör för överföring av muntliga meddelanden mellan lokaler; SAOB har detta belägg av Topelius.

559 bevara dig för de filistéers trug beskydda dig för de otrognas (icke-judars) trugande; filistéerna var enligt Gamla Testamentet en mot israeliterna fientlig folkstam.

559 Israels judarnas.

561 borgarerätt de rättigheter som städernas borgerskap hade.

561 storveziren den högste ämbetsmannen och sultanens ställföreträdare i Osmanska riket.

561 paschas pascha: osmansk titel för militär eller civil ämbetsman med hög befattning.

561 kiaja osmansk titel för ställföreträdare eller närmaste man, även föreståndare.

561 eunuk eunuck.

561 Janitscharerne soldaterna i turkiska sultanens elitgarde.

561 spahis soldaterna i särskilda turkiska kavallerikårer.

561 renegat här: person som övergått från kristendomen till islam.

561 scudi italienskt guld- och silvermynt med växlande värde.

563 tiomannarådets ett av de styrande råden i republiken Venedig med uppgift och befogenheter att skydda statens säkerhet.

565 under Davids spira under judarnas välde. Anspelar på Israels andra kung som regerade ca 1005–965 f.Kr. Han betraktas som en idealgestalt i Israels historia.

567 de svenske moabiternes land Anspelar på ett i Gamla Testamentet ofta omtalat folk som bodde öster om Döda havet.

571 omotsagdt som man inte försöker bekämpa; SAOB har detta belägg av Topelius.

576 föraktligt föraktfullt.

580 Ismaels barns muslimernas; Ismael, son till Abraham och hans bihustru Hagar enligt 1 Mos., är profet och stamfar till araberna i islamisk tradition.

584 helst i synnerhet.

587 sikel gammal orientalisk viktenhet.

587 den unge Texeira i Hamburg, sin faders son Portugisisk-judiske Diego Abraham Teixeira (1581–1666) och sonen Manoel Isaak Teixeira (1631–1705) drev ett framgångsrikt handelshus och var verksamma som bankirer i Hamburg från 1646. Texeira är en stavningsvariant av Teixeira.

593 utsända Isak till bränneoffer Anspelar på berättelsen i 1 Mos. 22 om Guds befallning till Abraham att offra sin son Isak.

594 huldhet vänlighet.

602 Moses’ Gud sade: föröken eder och uppfyller jorden! 1 Mos. 1:28, även 1 Mos. 9:1 och 9:7.

603 korsarerne sjörövarna.

604 konstberidarne cirkusryttarna som framför akrobatisk ridkonst.

609 prejerier pungslåenden.

609 gjaurernes giaur eller giaour: hos turkarna en förolämpande benämning på icke-muslim, särskilt på kristen.

609 Gyllene hornet havsvik från Bosporen vid Konstantinopel, avgränsar i norr den triangulära halvön som den egentliga staden reser sig på.

610 grekernes Konstantinopel, numera osmanernes Stambul Turkarna kallade staden Istanbul eller Stambul, men det officiella namnet förblev Konstantinopel till 1926.

612 muselman muslim.

615 profetens utkorade kalif Kalif är en äldre titel för överhuvudet inom den islamiska världen. Denne betraktades som profeten Muhammeds (ca 570–632) efterträdare.

617 moslims muslimernas.

621 afpreja oss skinna oss på; SAOB har detta belägg av Topelius.

634 dukater mynt med hög guldhalt.

639 fullmakt in blanco fullmakt som berättigar en person att å en annans vägnar handla i en sak efter eget gottfinnande.

639 den store sultan Suleimans död för 70 år sedan pro 80 år sedan; den osmanske sultanen Süleyman I, »Süleyman den store», dog 1566. Hans regeringstid, som började 1520, betraktas vanligen som osmanska imperiets höjdpunkt.

639 För 30 år sedan afsatte de sultanen Mustafa, tillsatte Osman II, [...] åter Mustafa och mördade honom året derpå. Mustafa I (1591–1639) avsattes första gången 1618 och andra gången 1623, båda gångerna efter bara ett års regering. Han mördades dock först 1639. Osman II (1604–1622) var sultan från 1618.

639 Mustafas förste son Murad [...] Andre sonen, Ibrahim, omgjordades med profetens sabel. Murad IV (1612–1640), som efterträdde Mustafa I 1623, och brodern Ibrahim I (1615–1648), som efterträdde Murad 1640, var Mustafas brorsöner, inte söner. – Ibrahim, omgjordades med profetens sabel – profetens sabel spändes på Ibrahim, d.v.s. han gjordes till sultan.

639 Validé validé-sultan: (turk.) sultanmoder, osmansk titel för den regerande sultanens moder.

639 ulemas medlemmar av en särskild kår av religions- och rättslärda inom islam.

639 sofis sufier: dervischer, medlemmar av de religiösa sufiordnarna inom islam.

639 piaster turkiska silvermynt.

641 asper turkiskt mynt av ringa värde.

649 Agan aga: osmansk titel för hovtjänsteman eller militär.

650 guldstickade guldbroderade.

651 Odaliskerna haremskvinnorna.

653 padischan padishah: en av titlarna för den osmanska sultanen.

659 toilettrum rum avsett för omklädnad och vård av utseende.

666 kiosk turkiskt lusthus med tälttak.

674 muftis mufti: i varje större islamisk stad anställd rättslärd ämbetsman som på anhållan är skyldig att ge allmänheten utlåtanden i teologiska och rättsliga frågor.

694 oförskyldt oförtjänt.

697 i häpen förbidan och väntade förskräckt.

702 psalmen 57: – »Jag ligger med min själ bland lejon; [...] din ära öfver all verlden!» Ps. 57:5–7.

704 »Min fot hafver stapplat» Ps. 94:18.

704 »Förliten eder icke på furstar!» Ps. 146:3.

704 »Du, Herre, gör icke förbund med förderfvelsens thron» Möjligen efter Jer. 14:21.

707 hessiske öfverlöparen Melander [...] grefve von Holzapfel Fältherren Peter Melander (1585–1648) trädde 1633 i tjänst hos Vilhelm V av Hessen-Kassel som var svensk bundsförvant, men övergick i kejserlig tjänst 1640 och upphöjdes till riksgreve von Holzappel 1641. Han efterträdde Matthias Gallas som kejserlig överbefälhavare 1647.

707 17 städer, 30 slott och 300 stora byar uppgingo [...] i lågor Efter Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 8 1838, s. 52.

708 Altringer Johann von Aldringen (1588–1634), kejserlig fältmarskalk.

708 år 1648 förenat bajerska hären med den kejserliga, [...] 33 000 krigare, [...] 127 000 lösdrifvare, qvinnor och barn Både Fryxell och Geijer uppger att soldaterna var 40 000 till antalet och det övriga folket 140 000 (Berättelser ur Svenska Historien 8 1838, s. 52 respektive Svenska folkets historia III 1836, s. 423 f.). Geijer anger Lorenz von Westenrieders Geschichte des dreyssigjährigen Kriegs III (1806) som källa.

709 sylviorna här: sångfåglarna.

709 Gustaf Kurk, [...] i spetsen för 800 ryttare [...] Melander [...] genomborrades af en ny kula och föll Efter Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 8 1838, s. 38.

709 Svenskarne [...] blef en buse för ostyriga barn Efter Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 8 1838, s. 54; buse – uppdiktat väsen som man skrämde barn med.

710 Lilla sidan af Prag (tj. Malá Strana) stadsdel med många adelspalats på västra sidan av Prag.

710 Upsala universitet fick Codex argenteus (lat.) Silverbibeln (egentligen »silverboken») är en prakthandskrift från 500-talets början som innehåller fragment av de fyra evangelierna på gotiska. Den blev svenskt krigsbyte 1648 och skänktes till Kristina av Hans Christoff von Königsmarck. Drottningens bibliotekarie Isaac Vossius fick den som lön och förde den till Nederländerna 1655. Magnus Gabriel De la Gardie återköpte den och skänkte den till Uppsala universitetsbibliotek 1669.

713 Kurfursten Maximilian af Bajern, [...] ansåg gåfvan af ett helgons hufvudskål fullt uppväga [...] undergång. Jfr Fryxell om Maximilian I (1573–1651) och katolska reliker som återbördades: »Kurfursten af Bäjern, [...] fastade och gisslade sig ofta; [...]. Hufvudskålarna af några helgon fördes på samma tid till München, och syntes honom vara ersättning för otaliga förluster» (Berättelser ur Svenska Historien 8 1838, s. 59).

715 Historien om fredsunderhandlingarna [...] fyller sex digra band Avser Johann Gottfried von Meiern, Acta Pacis Westphalicæ Publica. Oder: Westphälische Friedens-Handlungen und Geschichte I–VI 1734–1736.

715 Westfaliska freden undertecknades den 10 oktober gamla stilen 1648 Datumet har Topelius förmodligen av Fryxell (Berättelser ur Svenska Historien 8 1838, s. 67); t.ex. Geijer har det riktiga, den 14 oktober 1648 (Svenska folkets historia III 1836, s. 434).

715 samvetsfriheten friheten för var och en att bekänna sig till valfritt kristet samfund. I praktiken var undersåtarna hänvisade till samma konfession som statsöverhuvudet.

719 Finsteraarhorn den högsta toppen i Bernalperna i södra Schweiz.

720 gamle kung Göstas tid Gustav Vasa regerade 1523–1560.

720 utskrifning rekrytering tvångsvis.

720 litanian och fredsbönen efter tacksägelsen litanian: en rad böner om hjälp i andlig och lekamlig nöd; fredsbönen: bönen om fred för riket och dess invånare som i krigstid lästes vid den allmänna gudstjänsten, SAOB har detta belägg av Topelius; tacksägelsen: tacksamhetsbetygelse (ofta i kyrkolokal) i samband med meddelande om angelägenhet som rör riket.

721 Första ilbudet fick en guldkedja om 600 dukater, [...] en kupa af guld. Efter Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 8 1838, s. 79 f.

722 Te deum fornkristen lovsång som inleds med orden te deum laudamus: (lat.) dig Gud lovar vi.

724 bolagen Habsburg och Bourbon »Bolagen» är här två kungahus, det förra tyskt med en österrikisk och en spansk linje vid denna tid, det senare franskt.

728 uppsätter Oliver Cromwell på Englands thron Cromwell upplöste parlamentet med våld och blev statschef med titeln lordprotektor 1653.

730 agan chefen; osmansk titel, här för militär.

735 Sibylla sierska.

735 hyende kudde.

736 kamlottskappa kappa av ett slags tjockt, glättat ylletyg eller ylle med blandning av gethår.

736 bofällig skröplig; SAOB har detta belägg av Topelius.

736 mimerskälla kunskapskälla.

736 en Gud, som dock måste finnas, efter han skapat oändlighetstanken i ändliga väsenden Här refererar Topelius Descartes gudsbevis från den tredje betraktelsen i Meditationes de prima philosophia (1641; »Betraktelser över den första filosofin»), nämligen att Gud måste finnas eftersom ingen annan eller inget annat kan ha frambringat tanken om ett oändligt (fullkomligt) väsen i ett ändligt (begränsat, ofullkomligt) väsen som människan.

736 allt var tvifvel, allt, utom den egna tillvaron, som icke kunde betviflas Se kommentar till stycke 376.

736 morgonséance morgonseans, morgonsammankomst.

737 Sergel prydde Adolf Fredriks kyrka med hans vingade ande, [...] beslöjade jordklotet Gravmonumentet av Johan Tobias Sergel (1740–1814) till minne av Descartes restes 1770.

738 de tre ofrälse stånden de icke adliga stånden: prästerna, borgarna och bönderna.

738 tvåhundra år derefter Sveriges störste häfdatecknare råkade derom i häftig fejd Syftar på polemiken mellan Anders Fryxell och Erik Gustaf Geijer i mitten av 1840-talet om adelns historiska roll i Sverige. Debatten inleddes 1845 av den adelsvänlige Fryxell, som i skriften Om aristokrat-fördömandet i svenska historien kritiserade den aristokratfientliga inställningen i svensk historieskrivning sedan 1700-talet och ansåg att Geijer och flera tidigare historiker hade låtit ideologiska fördomar påverka sin forskning. Fryxell anklagades å sin sida för konservatism och brister i både källkritik och vetenskapssyn (Rolf Torstendahl, »Anders Fryxell», Svenskt biografiskt lexikon; Carl Arvid Hessler, »’Aristokratfördömandet’» 1943, s. 259 ff.; se även Bo Stråths och Torstendahls artiklar om Geijer respektive Fryxell i Svenska historiker 2009, s. 181, 199 f.). Topelius lyfte fram polemiken redan i Fältskärns berättelser där han intar en medlande ställning i tvisten, se Sebastian Köhlers avsnitt »En dialektisk historiesyn» i inledningen till ZTS VII, s. XXXV.

738 »Nu», sade hon, »är tiden inne att afskaffa missbruken.» Efter Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 9 1841, s. 83.

738 »Man bör så klappa det hvita barnet, att det svarta icke förgätes.» Efter Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 9 1841, s. 93.

738 Richelieus och Mazarins franske förste ministern kardinal Richelieu (Armand-Jean du Plessis) och dennes efterträdare kardinal Jules Mazarin.

740 högtidliga intåget från Jakobsdal [...] de storas gästabud Beskrivningen av kröningsfestligheterna här och i resten av kapitlet efter Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 9 1841, s. 94–99.

740 Jakobsdal äldre namn på Ulriksdals slott.

740 ofall olycklig händelse, olycka.

741 ett tatariskt-turkiskt gesandtskap [...] En samtida berättar om tatarerne, [...] prest, speleman och kock tillika.» Efter »Utdrag af 22 Bref till Öfversten Christopher Johansson Ekeblad, från dess Son Johan Ekeblad, rörande tilldragelser vid Drottning Christinas Hof», Handlingar rörande Skandinaviens Historia 20 1835, s. 311 f.; det citerade brevet är daterat den 4 december 1650.

741 gesandtskap legation, beskickning.

741 tänkvärdig tänkvärd, intressant.

745 Stambuls Seralj sultanpalatset i Konstantinopel, beläget på den östligaste udden på halvön som den egentliga staden reser sig på.

745 Moharrem eller Muharram: första månaden i det islamiska månåret.

745 året efter Hedschra det tusen och sextionde motsvarar 1650 i kristen tideräkning; Hedschra – eller hedjra, hidjra, hijra: Muhammeds utvandring från Mekka till Medina 622 e.Kr., år 1 i islamisk tideräkning.

750 Träffeligen väldigt.

750 stor-muftis västerländsk benämning på Konstantinopels mufti (se kommentar till stycke 674) som var det Osmanska rikets högsta religiösa ledare.

758 prentade tryckta.

759 öfver Bosporen från Pera till Galata Förstäderna Pera och Galata i Konstantinopel ligger bägge på den europeiska sidan om Bosporen.

763 paulun himmelssäng.

765 seraljen palatset och haremet för turkisk sultan.

766 betänkligt betänksamt.

770 blifver oss gramse blir förtörnad på oss.

770 förfång skada.

773 skickligare lämpligare.

782 ringränningar ringridningar: ryttarlekar där ryttaren med vapen skall träffa eller fånga upp ett upphängt föremål, ofta en ring.

782 Stjernhjelms ballett [...] »Den triumferande Parnassus», [...] uppfördes den 9 januari 1651 »Parnassus Triumphans» förbereddes till Kristinas kröning sommaren 1650 men försenades betydligt p.g.a. de omfattande arrangemangen. Koreografin skapades sannolikt av balettmästaren Antoine de Beaulieu, som själv utförde en av rollerna. Baletten åtföljdes av dikter författade av Georg Stiernhielm, som i dem förhöll sig fritt till en anonym fransk förlaga. Dikterna trycktes med franska och tyska parallelltexter. Budskapet är att parnassen, här alla konster och vetenskaper, triumferar i Sverige under drottning Kristinas beskydd. Det grekiska berget Parnassos betraktades som musernas, de sköna konsternas, hemvist (Bernt Olssons kommentar i Stiernhielm, Poetiska skrifter II, SS I:2, s. 347, 384, 389).

782 divertissement kortare teaterstycke med sång- och dansinslag.

783 Det var icke lätt [...] detta styckes 30 lysande »inträden», [...] beställa för Kristinas ära. Baletterna gick ut på att »i ett strängt och av den ackompanjerade musiken bundet rytmiskt och inte så litet ekvilibristiskt rörelseschema tvinga in en karakteristik av den roll som den dansande fått sig anförtrodd». Programtexterna består av en serie strofer, en för varje entré (Topelius: »inträden») och karakteriserar vanligen rollen i ord. Stiernhielms vershäfte till »Parnassus Triumphans» är en samling »lika fyndiga som humorfriska originaldikter» (Agne Beijer, »Christina och teatern» 1966, s. 55 f., 58).

783 Olympens gudar och gudinnor De grekiska gudarna bor på berget Olympos.

783 gratier eller gracer: behagens gudinnor i romersk mytologi, uppges ofta vara tre till antalet.

785 Mercurius gudarnas budbärare i romersk mytologi.

785 muserna sångens, musikens och poesins gudinnor i antik mytologi, uppges ofta vara nio till antalet.

787 Hundhufvud bär får bära skammen (Bernt Olssons kommentar till versen i Georg Stiernhielm, Poetiska skrifter II, SS I:2, s. 395).

789 fronden i Frankrike Benämning på den adliga oppositionen som motsatte sig kardinal Mazarins ekonomiska politik och stora inflytande under Ludvig XIV:s minderårighet 1648–1653; även benämning på perioden av oroligheter i sig.

793 Kurk [...] första gemål, den älskvärda Sofi De la Gardie Sofia De la Gardie (1615–1647) var Jöns Knutsson Kurcks (1590–1652) hustru i hans andra gifte, Märta Oxenstierna (d. 1631) i hans första; jfr del I, stycke 744.

796 insolens fräckhet, oförskämdhet.

796 stora Mogul stormogul: titel för muslimsk härskare i Indien på 1500-, 1600- och 1700-talet.

798 granneligt noga.

799 Greklands sju vise representanter för antikens grekiska levnadsvishet och statsmannainsikter; urvalet av de sju var varierande.

802 bemärkas synas, röjas.

804–809 Dygden vörde alle verldens änder, [...] Och fröjd’ oss länge med Kristina. Se Georg Stiernhielm, »Parnassus triumphans», Poetiska skrifter, SS I:1, s. 118 ff.

805 enkanneligen enkom, enbart.

805 Aurora morgonrodnadens gudinna i romersk mytologi.

806 Flora blomstrens och blomningens gudinna i romersk mytologi.

808 Den den som.

808 Phœbi Foibos, Febus, Phoebus: binamn på Apollon, solens men också bl.a. spådomskonstens och skaldekonstens gud i grekisk mytologi.

810 räknekammaren ämbetsverket för rikets centrala finansförvaltning (Kammarkollegium); hade hand om bl.a. räkenskaperna över skatter och statens likvida medel.

812 tre konungars dag trettondag jul, den 6 januari.

812 sporde frågade.

812 bråd ivrig; SAOB har detta belägg av Topelius.

813 nybakar grefvar, friherrar och adelsmän, alldeles som bagaren gräddar skorpor I själva verket nyadlade Kristina inte fler än vad Karl XI och Karl XII gjorde (»Kristina», Nationalencyklopedin).

821 värdskap ett slags maskerad där ett eller flera par föreställde värdfolk och de övriga deltagarna deras gäster.

821 Jakob Kasimir De la Gardies tappra krigaredöd på Köpenhamns vallar 1657 Jakob Kasimir De la Gardie (f. 1629), riksråd och general, stupade under belägringen av Köpenhamn 1658 under Karl X Gustavs danska krig 1658–1660.

822 Messeniernas blodiga schavott Rikshistoriografen Arnold Johan Messenius (f. 1608) och dennes son Arnold Messenius (f. troligen 1629) dömdes till döden för högförräderi och avrättades 1651 till följd av en anonym, rimmad skrift som sonen hade skickat till Karl Gustav. I skriften smädades Kristina medan Axel Oxenstierna och släkten De la Gardie utan grund beskylldes för en sammansvärjning med syftet att utesluta pfalzgreven från tronföljden. Därtill uppmanades Karl Gustav att göra militärkupp. Denne visade skriften för Kristina varpå Arnold Messenius häktades. Fadern indrogs i rättegången och dömdes som delaktig för att ha inspirerat sonen. – schavott – ställning där livdömda avrättades.

822 jesuitfjät jesuitsteg.

823 Berömdare bokvårdare [...] Vossius, Freinshemius, Salmasius Den nederländske lärde Isaac Vossius (1618–1689) var Kristinas bibliotekarie och lärare i grekiska 1648–1654. Tysken Johann Freinshemius (1608–1660) var drottningens bibliotekarie och svensk historiograf 1647–1651. Claudius Salmasius (1588–1653), fransk filolog och polyhistor, var inbjuden till Sverige 1650–1651.

823 berga sig rädda sig.

823 Bocclerus trugades på Upsala, fick stut af studenterne Kristina kallade den tyske lärde Johan Henrik Boeclerus (1611–1672) till professor i vältalighet i Uppsala 1649, men han lämnade professuren redan 1650. Han kom i konflikt med studenterna för sitt bryska och högmodiga uppträdande, och enligt traditionen skall han ha fått stryk av en hop studenter efter en föreläsning där han hade förolämpat dem (historien återges av Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 10 1842, s. 58). Boeclerus lämnade Sverige 1652 trots att Kristina överhopade honom med gåvor och utnämnde honom till svensk rikshistoriograf 1651. – stut – stryk, särskilt i form av skolaga.

823 Salmasius sände Bourdelot, [...] störtades af Pimentelli Den franske läkaren Pierre Michon Bourdelot (1610–1685) kallades till Kristinas livmedikus 1652, förordad av Salmasius. Han gjorde stort intryck på drottningen och vann hennes förtroende och gunst genom att till skillnad från företrädarna lyckas förbättra hennes hälsa. Han lämnade Sverige sommaren 1653. Antonio Pimentel de Prado var spanskt sändebud i Stockholm 1652–1653 och en av Kristinas förtrogna.

827 kareter större fyrkantiga, slutna vagnar.

828 stegel och hjul eller stegling: ett straff där en halshuggen brottslings kropp styckades efter avrättningen och kroppsdelarna placerades på hjul som blivit uppsatta horisontellt på pålar (stegel).

834 parvenyn uppkomlingen; SAOB har detta belägg av Topelius.

836 Dåningar svimningar.

836 sist senast.

838 Diana djurens och naturens beskyddare samt jaktens gudinna i romersk mytologi.

839 Hesperidernas äpplen i grekisk myt gyllene äpplen som skänkte evig ungdom; de växte i gudarnas trädgård som sköttes av tre nymfer, hesperiderna.

840 Kabbala här: mystisk, hemlig lära om de heliga skrifternas och världsordningens dolda sanningar.

840 de vises sten ämne som troddes kunna omvandla oädla metaller till ädla, bota all sjukdom och förlänga livet; betecknar här konsten att tillverka ämnet.

841 bouqueten här: kvintessensen.

842 anslagit tilltalat.

843 besvär besvärjer.

844 Ravius, Bochart, Naudé, Meibom tyska och franska lärda som Kristina kallade till Sverige 1651–1652: orientalisten Christian Ravius (1613–1677), orientalisten och teologen Samuel Bochart (1599–1667), biblioteksmannen Gabriel Naudé (1600–1653) och filologen Marcus Meibom (1630–1711); Ravius, Naudé och Meibom verkade som drottningens bibliotekarier.

847 Den ryktbare herr Åkes fältmarskalken och riksrådet Åke Henriksson Tott (1598–1640).

849 perpeteum mobile (lat., perpetuum mobile) evighetsmaskinen, »någonting ständigt rörligt».

850–854 Doktor Bourdelot önskade höra något om grekernes dans [...] Hvarför kastade ni ej honom ut genom fönstret? Episoden återfinns hos Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 9 1841, s. 166 f. Även kapitlets fortsatta uppgifter om Bourdelot förefaller Topelius ha inhämtat hos Fryxell, jfr ibid., s. 169–173.

850 nära nära nog; SAOB har detta belägg av Topelius.

859 cremor tartari (lat.) renad vinsten, användes som feberstillande och urindrivande medel.

861 Läkarne förklarade honom för en charlatan. I följetongerna (NDA huvuduppl. 21/11 1888, Finland 5/12 1888) står här: »Enkedrottningen Maria Eleonora besvor med tårar sin dotter att aflägsna denne gudlöse man.»

862 lycksriddare lycksökare.

864 Klas Tott gifvit Bourdelot ett käpprapp Händelsen nämns av Fryxell (Berättelser ur Svenska Historien 9 1841, s. 169), som inte heller går närmare in på omständigheterna.

867 »lika tungt lastad med guld som förbannelser» Efter Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 9 1841, s. 172, där yttrandet tillskrivs Vossius.

Rubrik 16. Mor och dotter. Kapitlet ingår inte i följetongsversionerna.

868 exsistens existens; denna förekommande stavning återfinns i sättningsmanuskriptet (NB Coll. 244.167) där kapitlet är skrivet av annan hand på infogade blad.

870 zefirgarn eller sefirgarn: finare yllegarn för broderier.

873 i Storkyrkan hört Emporagrius [...] stränge botpredikanten Eric Emporagrius (1606–1674), professor i teologi i Uppsala 1641–1664, överhovpredikant 1645 och kyrkoherde i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm 1650–1665, var strängt ortodox.

875 spårväg väg med djupa spår, här bildligt om fårad kind; SAOB har detta belägg av Topelius.

875 lärftslinning linning av linnetyg.

875 romersk näsa örnnäsa.

875 utbildad utvecklad.

876 En eftermiddag i mars 1653 [...] ett möte mellan mor och dotter Topelius har förmodligen utgått från Fryxell vid beskrivningen av mötet mellan Maria Eleonora och Kristina i resten av detta kapitel, jfr Berättelser ur Svenska Historien 6 1833, s. 492 f. och del 9 1841, s. 169.

884 eftertänkligt tänkvärt.

887 undseende överseende.

887 förevita förebrå.

887 valet stavningsvariant av ’valete’: farväl.

890 blodviten blödande sår.

890 moder moden.

891 Danaidernas såll Danaiderna, i grekisk myt kung Danaos 50 döttrar, dödade sina kusiner, kung Aigyptos 50 söner, på bröllopsnatten efter att ha tvingats gifta sig med dem. Som straff öser de i dödsriket oupphörligt vatten i ett kärl med genomborrad botten.

891 läka läcka; SAOB har detta belägg av Topelius.

892 Den 1 januari 1646 uppgick statsbristen till 980 000 daler Följetongsversionerna och sättningsmanuskriptet (NB Coll. 244.167) har årtalet 1645; jfr Fryxell: »Vid hennes [Kristinas] anträde till regeringen i slutet af år 1644 utgjorde Sverges skuld utöfver tillgångarna 979,625 daler silfvermynt» (Berättelser ur Svenska Historien 10 1842, s. 163, se även tabell s. 164). – statsbristen – statsunderskottet.

894 ziffror stavningsvariant av ’siffror’.

898 varnagel varnande exempel.

899 hofhållningen sammanfattande om personerna som tjänstgör vid ett hov.

900 bon plaisir (fra.) höga nöje.

908 anförarne för bondeupproret i Nerike [...] spira släpad i smutsen Om »upproret» i Närke 1653 berättar Fryxell att »många hundrade bönder samlades och under vapengny, hotelser och våldsamheter började tåga omkring». De valde en egen kung, som »lät bära morgonstjernan [en typ av stridsklubba] såsom spira framför sig i tåget», och ämnade utrota landshövdingarna, riksrådet och adeln. Upproret kvästes i ett tidigt skede och »den så kallade konungen och hans kansler skickades till Stockholm, hvarest de blefvo rådbråkade, halshuggna och steglade» (Berättelser ur Svenska Historien 10 1842, s. 174 f.). Senare forskning har visat att det egentligen rörde sig om ett upplopp där inte mer än ett tiotal torpare var inblandade (se Johan Holm, »Upproren som blev till upplopp» 2016, s. 185–194).

908 slå ihjäl adeln! Troligen efter Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 10 1842, s. 174; se även Geijer, Svenska folkets historia III 1836, s. 479.

910 Bismarcks rikshund Reichshund, ty. rikshund: benämning på var och en av den tyske rikskanslern Otto von Bismarcks (1815–1898) hundar.

910 »konungen utan namnet» rikskanslern Axel Oxenstierna, se kommentar till del II, stycke 181.

911 Danviks dårhus Danviks hospital, ett sjukhus i Stockholm med särskild inrättning för vård av mentalt sjuka.

911 afvisare uppstående sten eller dylikt föremål använt som väghinder; SAOB har detta belägg av Topelius.

911 häpnad bestörtning.

914 han, som talade i lustgården [...] kunskapens träd; I skolen vara som Gud! Anspelar på berättelsen om ormen i paradiset som lockade Eva och Adam att äta av den förbjudna frukten på kunskapens träd, se 1 Mos. 3.

914 han en gång sade på berget: fall ned och tillbed mig, så skall jag gifva dig hela verlden! Anspelar på berättelsen om hur djävulen frestade Jesus i öknen, se Matt. 4:8–9.

916 Drottning Jesabel Anspelar på feniciska Isebel, gemål till Israels kung Ahav i mitten av 800-talet f.Kr. Enligt Gamla Testamentet förledde hon sin man att dyrka Baal (hennes hemstads gud Melkart) och gynnade Baalkulten i riket, se kommentaren nedan.

916 Baals prester här närmast: djävulens präster; anspelar på den västsemitiska, främst kanaaneiska fruktbarhetsguden som fanns i flera lokala former och framträder i Gamla Testamentet som den israelitiska gudens, Jahves, ärkefiende.

916 Drottning af Laodicea Anspelar på församlingen i den antika staden Laodikeia vid Lykos som i Upp. 3:14–22 förebrås för att ha blivit ljum i sin kristendom och förvärldsligats till följd av rikedom.

916 du säger: jag är rik och hafver nog [...] hvita kläder ... Efter Upp. 3:17–18.

917 i tidens krönika omtalas hon som en Sibylla Jfr Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 10 1842, s. 173: »En halft vansinnig qvinna gick våren 1653 omkring på Stockholms gator och predikade högt och häftigt mot hofvets oordentliga och ogudaktiga lefverne samt mot den riksförderfliga styrelsen; [...] Snart blef hon insatt på dårhuset; [...].» Jfr även liknande gestalter i andra verk av Topelius, t.ex. i Hertiginnan af Finland (ZTS V, s. 93 ff.) och Fältskärns berättelser (ZTS VII, s. 321–341, 574 ff.).

917 Ragnarök universums undergång i fornnordisk mytologi.

Rubrik 18. Karl Gustaf på Öland. I detta kapitel stöder sig Topelius på ett kapitel med samma rubrik hos Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 11 1843, s. 70–74.

920 sårabot kompensation för tillfogade sår (här bildligt); SAOB har detta belägg av Topelius.

920 litet fylkesrike fylke: fornnordisk administrativ och judiciell enhet; här: struntrike, jfr fylkeskonung: småkonung.

920–921 A. A. Afzelius har upptecknat Ölandsvisan om Svanen och Svana-lilla: [...] Drar jag mig åt Öland. Visan återfinns i Arvid August Afzelius Svenska Folkets Sago-Häfder 9. Karla-Sagan 1:1 1859, s. 20 f., och uppges åsyfta Karl Gustav och hans öländska älskarinna. Topelius citerar den första strofen.

926 spegeltelegraf optisk telegraf som sände meddelanden med hjälp av speglar; SAOB har detta belägg av Topelius.

926 Kalmare-unionens åldriga vagga Unionen mellan Danmark, Norge och Sverige slöts i Kalmar 1397 och bestod, med vissa avbrott, till 1523.

927 Cæsars historia om galliska kriget Commentarii de bello Gallico, den romerske fältherrens och statsmannens skildring av fälttågen i Gallien och Britannien 58–52 f.Kr.

927 tidningar nyheter.

927 Messeniernes dåraktiga pojkstreck, [...] förrädiska brefvet till drottningen Se kommentar till stycke 822.

938 micklar tölpar; SAOB har detta belägg av Topelius.

940 Wurst und Wuth! (ty.) icke-idiomatiskt kraftuttryck, förmodligen med innebörden: »Det ger jag fan i!» Jfr das ist mir Wurst: det gör mig detsamma.

942 Hole der Teufel Wind und Post. (ty.) Förbannade vind och post.

942 Der krabblar det degtråget ännu där makar sig det klumpiga fartyget ännu fram; SAOB har detta belägg på ’degtråg’ av Topelius.

942 Här är fängelseluft. Borgholm duger lika godt som Örbyhus att förgifta Vasablod. Anspelar på Erik XIV:s fångenskap på Örbyhus slott 1574–1577.

946 slog trissa slå trissa: lek där en skiva eller ring sätts i snurrning eller rullning.

947 Lorentz von der Linde (1610–1670), Karl Gustavs förtroliga vän och Kristinas gunstling, krigsråd 1651 och riksråd 1653, senare fältmarskalk.

949 Brefvet är fyra veckor gammalt. Min käre Munthelius [...] som lifvet deruppå hängde. Efter brev från livläkaren Johan Munkthelius till Karl Gustav 19/2, 26/2 och 12/3 1653 i Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter II, utg. Johan Arckenholtz, 1760, s. 81–93.

949 min bror hertigen Adolf Johan (1629–1689), pfalzgreve vid Rhen och hertig av Stegeborg.

949 mig nu comporterar här: nu känner mig.

949 med all gewalt till varje pris.

949 kranker sjuk.

949 på rymden på rymmarstråt; SAOB har detta belägg av Topelius.

949 kuranta här: aktuella.

951 Ulfeld och Radjeovski Både danske Corfitz Ulfeldt (1606–1664) och polske Hieronim Radziejowski (1612–1667) innehade höga ämbeten, men kom i konflikt med sina regeringar, sökte skydd i Sverige och vann Kristinas gunst.

951 Gilius skrifver! Bankett i Jakobsdal och ballett i slottet till ära för Don Pimentelli Efter brev från Gilius Giliusson till Karl Gustav 30/6 1653 i Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter II, utg. Johan Arckenholtz, 1760, s. 73.

951 konselj rådplägning, sammanträde.

951 à tout prix (fra.) till varje pris.

951 insinuera oss hos denne Pimentelli vinna denne Pimentellis gunst.

951 Perus guld Peru var berömt för silvergruvorna som hade upptäckts i mitten av 1500-talet när landet blev spansk koloni.

952 Filip III:s pro Filip IV (1605–1665), kung av Kastilien och Aragonien från 1621, som Filip III kung av Portugal 1621–1640.

954 Sverige nu röstar för Ferdinand III:s son vid thronföljarevalet i Regensburg Kristina beordrade oväntat Sveriges ombud vid riksdagen i Regensburg 1653 att stöda valet av tysk-romerske kejsaren Ferdinand III:s (1608–1657) son Ferdinand IV (1633–1654) till romersk kung och kejserlig tronföljare.

957 kredensa skänka i och smaka av.

962 vefvan härvan; SAOB har detta belägg av Topelius.

965 jag måste lovera jag måste gå försiktigt till väga, »kryssa mig fram mellan svårigheter»; jfr Fryxell som uppger att Karl Gustav vid denna tid ofta sade att han »måste lovera för att komma fram» (Berättelser ur Svenska Historien 11 1843, s. 74).

969 gick till hvila i Jakobsdal En lapsus av Topelius, jfr promenaden i vagn ovan och stycke 978 samt 980 där drottningens sovrum i slottet Tre kronor beskrivs med utsikt mot Kastellholmen och Djurgården.

969 Louis XIV, barnkonungen Ludvig XIV (1638–1715) blev kung av Frankrike som femåring och övertog regeringen 1661.

972 natthufvan nattmössan; SAOB har detta belägg av Topelius.

980 Mais si, majesté (fra.) javisst, ers majestät.

985 naturlif liv som fysisk varelse.

987 Lethes dödlika sömn Lethe är glömskans flod i grekisk mytologi.

990 hon på åttonde året vid sin faders begrafning i Riddarholmskyrkan Gustav II Adolf begravdes i Stockholm 1634 drygt ett och ett halvt år efter att han hade stupat vid Lützen i november 1632.

991 Hvarför älskade hon ej sin moder? Hvarför höll hon så mycket mer af sin faster? Kristina skildes som liten från modern som ansågs mentalt instabil. Hennes fostran anförtroddes fastern, pfalzgrevinnan Katarina (1584–1638).

991 en lustig fabel af Esopus Aisopos, enligt traditionen en grekisk fabeldiktare.

994 Molière egentligen Jean Baptiste Poquelin (1622–1673), fransk teaterman som skrev många samtidssatiriska pjäser och förnyade komedin.

1006 edra bönder och småborgare i Nykarleby Klas Åkesson Tott (1630–1674) upphöjdes till greve 1652 med Nykarleby stad och Lappo socken i Österbotten till grevskap.

1008 När Klas Fleming ville skicka dem knektar [...] Nykarleby är min faders verk. Bondeupproret i Österbotten, Tavastland och Savolax vintern 1596–1597, det s.k. klubbekriget, var en reaktion på skärpta ståndsmotsättningar och tunga skyldigheter samt skatter. Bönderna motsatte sig i synnerhet borglägren, d.v.s. tvånget att underhålla och inkvartera ståthållaren över Finland Klas Flemings (ca 1535–1597) trupper, trots att kriget mot Ryssland hade avslutats 1595 och bönderna i södra Österbotten hade beviljats dispens av Johan III (d. 1592). Upproret underblåstes av hertig Karl (senare Karl IX) som utnyttjade det i maktkampen mot den dåvarande kungen Sigismund. Vasa grundades med namnet Mustasaari av Karl IX 1606 och fick sitt nuvarande namn 1611. Staden Nykarleby grundades av Gustav II Adolf 1620.

1010 knoga på knusslar med; SAOB har detta belägg av Topelius.

1020 lättfotadt lättsinnigt.

1025 ränta, [...] indrifva den enligt Mose lag Möjligen avses med repliken att Tott är beredd att erlägga ränta när han lånar pengar, men anser det under sin värdighet att kräva ränta ifall han lånar ut. Jfr 5 Mos. 23:20: »På den främmande må du ockra, men icke på din broder».

1034 principal uppdrags- eller arbetsgivare, chef.

1034 billiga rimliga.

1035 profryttarekonster handelsresandes konster.

1038 Au revoir (fra.) på återseende.

1061 Magernes de österländska prästernas.

1065 de gamle kaldéers Kaldéerna, ett fornsemitiskt folk som härskade i Babylonien och etablerade det kaldeiska riket där 625–539 f.Kr., betraktades som framstående kännare av magi, spådomskonst, astrologi och astronomi, i synnerhet i den grekisk-romerska världen.

1068 Pardieu (fra.) vid Gud.

1072 Wendes drottning vendernas drottning; formeln »Vendes konung» ingick i den svenska kungatiteln ca 1540–1973.

1074 intet timar, som är till döds inget sker, som leder till döden.

1074 Stambul Sarai sultanpalatset i Konstantinopel.

1074 Redscheb rajab: den islamiska kalenderns sjunde månad.

1081 »Sveriges historia är dess konungars» Efter Geijer, Svenska folkets historia II 1834, s. 392: »Och då jag skrifver Svenska Folkets Historia känner jag bättre än någon, att det är dess Konungars.»

1082 En samtida skrifver från maj 1653: »Hennes majestät synes mycket melankolisk [...] någre få.» Efter »Utdrag af bref till Öfversten Christopher Ekeblad, från dess Son Johan Ekeblad», Handlingar rörande Skandinaviens Historia 22 1837, s. 303.

1085 pastor primarius i Stockholm (lat., »den främste kyrkoherden») titel för kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm.

1086 introduktören personen som ledsagar en annan person då denne tas emot i audiens hos en regent.

1086 kanariesekt sött vin från Kanarieöarna.

1086 claret ett slags sötat och kryddat vin som har klarats (filtrerats), eller rött franskt vin.

1090 styft ytterst; SAOB har detta belägg av Topelius.

1090 Johannes Mathiæ blef afsatt från embetet och Emporagrius utnämnd till biskop i hans ställe Emporagrius medverkade till att Matthiæ avskedades från biskopsämbetet i Strängnäs vid riksdagen 1664 efter att Karl XI:s förmyndarregering låtit granska den synkretistiske biskopens författarskap. »Ekumenik var nu inte längre politiskt gångbar i Sverige» konstaterar Sven Göransson (»Johan Matthiæ», Svenskt biografiskt lexikon).

1095 änskönt trots att.

1095 skriftens andeliga liknelse om fikonaträdet. När det löfvas, veta vi, att sommaren är när Matt. 24:32–33, Mark. 13:28–29 och Luk. 21:29–31. Liknelsen är förknippad med Jesu förutsägelse om sin återkomst till världen vid tidens slut.

1095 gömmes i skäppan döljs; skäppa: kärl som rymmer denna mängd torra varor, vanligen drygt 20 liter till storleken.

1096 cum grano salis (lat., »med ett korn salt») med en nypa salt, med en smula omdöme, d.v.s. icke ordagrant.

1104 den gamla visan: du är min, och jag är din; [...] »så länge leken varar» En textvariant av sångleken »Ungersven uti dansen går» (Finlands svenska folkdiktning V, 3. Sånglekar 1967, s. 402).

1107 vår tro är död utan gerningar Anspelar på Jak. 2:17, 2:26.

1107 vår Mästares ord om summan af lagen Avser det tudelade kärleksbudet som Jesus fastställer i Matt. 22:36–40: älska Gud över allt annat och din nästa som dig själv; jfr Rom. 13:8–10.

1107 han tvådde sina lärjungars fötter Se Joh. 13:1–17.

1109 båtar hjälper, gagnar.

1118 tasslare personer som för viskande hemlighetsfulla samtal.

1118 Jean Holm, som de nu kalla Lejoncrona Se kommentar till del II, stycke 955.

1123 företrädares omvändelseverk, desse jesuiter – Macedo, Malines, Cassati, von Franken, [...] inkallade af drottningen sjelf Efter Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 9 1841, s. 233–237. Fryxell uppger att Kristina fattade beslutet att konvertera till katolicismen sommaren 1651 efter hemliga samtal med jesuiten Antonius Macedo som uppträdde som den portugisiska beskickningens skrivare och tolk. Kristina skickade i hemlighet Macedo till Rom med underrättelse om hennes planer och önskemål om kontakt med katolska lärda att diskutera med. Jesuiterna Malines och Cassati kom inkognito till Stockholm i februari 1652. Något tidigare hade den holländske jesuiten Gottfried Francken rest till Sverige med syftet att omvända Kristina. Även han blev väl mottagen och förde hemliga samtal med drottningen.

1123 Hon ensam var Petri klippa Anspelar på Matt. 16:18 där Jesus till aposteln Simon säger »du är Petrus», den klippa som kyrkan skall byggas på.

1129 Ni har bränt Huss, Savonarola, Giordano Bruno, ni har marterat Galilei En central fråga för den naturvetenskapligt intresserade Kristina i diskussionerna med jesuiterna om hennes konversion var hur de nya idéerna av bl.a. Galileo Galilei gick att förena med den katolska tron (Peter Englund, Silvermasken 2006, s. 42–46). De här nämnda Jan Hus (ca 1371–1415), tjeckisk teolog och reformator, Girolamo Savonarola (1452–1498), italiensk reformator, och Giordano Bruno (1548–1600), italiensk filosof, dömdes till döden på bålet för kätteri. Galileo Galilei (1564–1642) dömdes till livstids fängelse, nedsatt till husarrest, för att ha förfäktat den heliocentriska världsbilden.

1130 förspordes uppfattades, märktes.

1131 Eder påfve Alexander VI:s gerningar ha varit ett föredöme för prelater och furstar. Repliken är antingen ironisk – Alexander VI (egentligen Rodrigo Borgia, 1431–1503), som innehade påvestolen från 1492, överträdde kyrkans moraliska regler och är ökänd för libertinism och nepotism – eller så avser Topelius egentligen Innocentius X (1574–1655), påve från 1644. Den eventuella förväxlingen kan bero på att Innocentius X efterträddes av Alexander VII (1599–1667), som mottog Kristina i Rom 1655 efter att hon abdikerat och konverterat till katolicismen.

1140 österrikiska husets den habsburgska dynastins.

1144 rolig god natt uttryck som anger en tillönskan om lugn och god sömn.

1146 rara avis (lat., »sällsynt fågel») något sällan förekommande.

1147 Ovidii Metamorfoser Publius Ovidius Nasos (43 f.Kr.–17/18 e.Kr.) omfattande hexameterverk Metamorfoser är en samling mytologiska berättelser med förvandling som centralt motiv.

1148 Lycksalighetsporten port som för till den innersta gården i sultanpalatset i Konstantinopel.

1149 Osman IV pro Osman II; jfr stycke 639.

1150 chasseki osmansk titel för första sultaninnan, sultanens favoritgemål.

1150 Ginnistans hemorten för djinnerna, de arabiska andeväsendena.

1151 en född grekinna vid namn Mahpeiker, [...] binamnet Kösem, mångestalten Både Mahpeyker och Kösem, som sultaninnan (d. 1651) är känd som, är binamn: det förra betyder bokstavligen ’månansikte’ och idiomatiskt ’vacker’, det senare lär vara avlett av ett ord som betyder ’hårlös’, med en anspelning på hennes skönhet och släta hy, men har också innebörden ’ledare’ (Gabriel Piterberg, »Ahmed I» 2009, s. 48 och M. Cavid Baysun, »Kösem Walide» 1986, s. 272).

1151 divanen riksrådet i Osmanska riket.

1151 hittills än så länge.

1154 höra imanen förrätta ezan, aftonbönen Imam är titel för en präst som leder bönen i moskén. Ezan eller adhan är egentligen den islamiska kallelsen till bön som tillkännages från moskéns tak.

1154 juderabbinen Samuel Adorbi Syftar troligen anakronistiskt på rabbinen Isaac Ben Samuel Adarbi (d. ca 1584), verksam i Thessaloniki (Leah Bornstein-Makovetsky, »Adarbi, Isaac» 2010, s. 73).

1154 hofastronomen Hussein Effendi, häfdatecknarne Asif, Weschidi, Hadschi Khafa, Minarfade Av dessa lärda är endast den osmanske polyhistorn Kâtip Çelebi (1609–1657), även kallad Hadji Khalfa, identifierad; Effendi – efendi: osmansk äretitel för ståndspersoner, civila ämbetsmän och lärda.

1154 samtidens snillrikaste resebeskrifvare Ewlia Evliya Çelebi (1611–ca 1685), osmansk forskningsresande och författare till Seyahatname (»Resebok»), en omfattande geografisk och kulturhistorisk beskrivning av Osmanska riket och angränsande länder på 1600-talet (Robert Dankoff, »Evliya Çelebi» 2016, s. 95 ff.).

1155 Muezzin benämning på den som utropar bönekallelsen.

1155 tuniquen tunikan.

1155 shavl sjal.

1155 Osmans stam den turkiska stam som bosatte sig i nordvästra Mindre Asien och uppkallades efter Osman I (ca 1258–1326).

1156 kislar-agas osmansk titel för överuppsyningsman över harem, eunuckernas chef.

1156 härintills hittills.

1161 kalifen Muhamed, som tog Stambul Mehmet II (1432–1481), »Mehmed Erövraren», osmansk sultan 1444–1446 och åter från 1451, intog Konstantinopel 1453. Mehmet och Mehmed är turkiska former av det arabiska namnet Muhammad eller Muhammed.

1161 Sulejman, som vidgade rikets gränser till Tigris i öster och Wiens portar i vester Under Süleyman I:s styrelse 1520–1566 expanderade riket till bl.a. Ungern, Nordafrika och Jemen; Wien belägrades utan framgång 1529 och Bagdad erövrades 1534.

1161 Alp Arslan, [...] Dschingis Khan, [...] Timur Lenk berömda asiatiska härskare och erövrare: seljuqturken Adud ad-Dawla (ca 1030–ca 1073), kallad Alp-Arslan (»modigt lejon»), ärvde seljuqernas rike i Iran och erövrade Georgien, Armenien och stora delar av Mindre Asien; mongolen Djingis khan (ca 1160–1227), enade mongolstammarna och expanderade riket till norra Kina i öst och Kaspiska havet i väst; den centralasiatiska turken Timur Lenk (1336–1405) erövrade Afganistan och östra Iran från Samarkand och ledde fälttåg mot Ryssland, Nordindien, Osmanska riket och Kina.

1162 damascerade sabelklinga sabelklinga tillverkad av olika stålsorter och försedd med etsat mönster.

1162 Iskander eller Iskender: det arabiska namnet på Alexander den store.

1162 de otrogne i England [...] dräpt sin sultan Karl I avrättades 1649.

1163 Bagdads store kalif af Abassidernes stam, Harun al Raschid Harun al-Rashid (ca 766–806), regent från 786, var den femte kalifen av abbasiddynastin, som härstammade från profeten Muhammeds farbror al-Abbas och styrde kalifatet från Bagdad 749–1258.

1163 Cordovas frejdade kalif Abdurrahman Abd ar-Rahman III (891–961), emir av Córdoba i Spanien från 912, utropade sig till kalif 929. Stadens glansperiod inföll under hans regeringstid.

1165 Vår ärorike profet var af Abrahams säd, [...] nästefter profeten sjelf. Ismael (arab. Ismail), son till patriarken Abraham (arab. Ibrahim), räknas i islamisk tradition som stamfar till araberna. Liksom Jesus betraktas de båda som tidigare profeter, medan Muhammed är den siste profeten.

1173 Reis effendi (arab.) »skrivarnas chef», osmanskt ämbete, senare officiell benämning på utrikesministern.

1174 stämplingar komplotter, konspirationer.

1176 Scheheradzades sköna saga Sheherazade är berätterskan i den arabiska sagosamlingen Tusen och en natt.

1179 ferman order, fullmakt, privilegiebrev.

1179 den 14 Veadar, purimshögtiden Den judiska glädjehögtiden purim firas den 14 och 15 i månaden Adar, som motsvaras av februari/mars. Veadar är den judiska skottmånaden som vid skottår läggs till efter Adar.

1179 lagens år 5413 Den judiska tideräkningen börjar vid »världens skapelse» som enligt traditionen inträffade år 3761 f.Kr.

1179 jubel- och klangår tautologiskt uttryck.

1180 Zion Sion, här benämning på Jerusalem; egentligen ett bergfäste i staden.

1185 väl liden omtyckt.

1193 fotfallen redlöst drucken.

1196 vån möjlighet.

1196 handlös hjälplös; SAOB har detta belägg av Topelius.

1198–1199 Maj månad 1654 begynte dermed, att drottning Kristina, [...] Whitelocke såsom hans Valentine, [...] majestäts stora insigt i hushållningen. Efter Bulstr. Whitelockes Dag-bok Öfver Dess Ambassade til Sverige åren 1653 och 1654 1777, s. 604 f. och 611 ff. (dagboksanteckningar för den 29 april respektive 1 maj 1654), i översättning av Uno von Troil. Whitelocke uppger den 20 februari 1654 att Kristina hade haft godheten att bli hans »Valentine». Översättaren förklarar i en fotnot: »Valentine kallas i England en make för man eller qvinna, som är den förste man möter af annat kön den 24 [pro 14] Februarii, och kallas dess käraste hela året igenom» (ibid., s. 401). Valentindagen 14 februari har rötter i antiken och var en bemärkelsedag i England, Skottland och norra Frankrike redan under medeltiden.

1199 la belle comtesse (fra.) den sköna grevinnan.

1199 bakelserna bons chretiens (fra. bon-chrétien, »god kristen») egentligen en päronsort.

1200 bortdansade en brud sin krona dansade en brud så att hon tappade sin krona; SAOB har detta belägg på ’bortdansa’ av Topelius.

1200 »Äfven kronan är en vacker flicka», sade drottning Kristina, [...] efterträda henne på thronen. Geijer anför »kärleken brinner ej nödvändigt för en enda: en krona är en vacker flicka» som Kristinas svar till riksrådet på en förmodan att Karl Gustav inte skulle gifta sig alls om han inte skulle få Kristina till gemål (Svenska folkets historia III 1836, s. 467). Yttrandet återfinns även hos Fryxell (Berättelser ur Svenska Historien 11 1843, s. 55).

1203 Whitelocke, hvilken efterverlden har att tacka för denna bröllopsskildring Skildringen finns på s. 628–640, 665–668 i den 1777 utkomna Bulstr. Whitelockes Dag-bok Öfver Dess Ambassade til Sverige åren 1653 och 1654. Bröllopet mellan Krister Horn och Görvel Sparre firades den 10–11 maj 1654.

1204 den 50-årige Whitelocke, [...] samtyckt att hugga hufvudet af en konung Bulstrode Whitelocke (1605–1675) invaldes i parlamentet 1640 och stod på dess sida under inbördeskriget mot Karl I, som parlamentet lät avrätta 1649.

1208 supér supé.

1209 de fem höge riksembetsmännen mellan 1634 och 1680 cheferna för fem ämbetsverk: riksdrotsen för Svea hovrätt, riksmarsken för Krigskollegium, riksamiralen för Amiralitetskollegium, rikskanslern för Kanslikollegium och riksskattmästaren för Kammarkollegium.

1210 Om man får tro Whitelocke, inträdde [...] och slutligen drottningen med sin talrika hofstat. Redogörelsen för riksmötet efter Bulstr. Whitelockes Dag-bok Öfver Dess Ambassade til Sverige åren 1653 och 1654 1777, s. 640–665; om inträdesceremonin på s. 649 ff.

1210 fordom i hierarkiens dagar fordom i prästväldets dagar, d.v.s. när prästerna hade stor makt i landet före Gustav Vasas tid.

1214–1215 Ack, min Gud, hvad tänker eders majestät göra? [...] torkade sina rinnande tårar Talet av bondeståndets talman återfinns mer eller mindre likalydande i Bulstr. Whitelockes Dag-bok Öfver Dess Ambassade til Sverige åren 1653 och 1654 1777, s. 656 ff. och Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 10 1842, s. 194 f.

1218–1219 Samma ceremonier, samma hof, samma brudpar [...] andra ringdansar Även fortsättningen på bröllopsskildringen följer Whitelockes beskrivning (1777, s. 665–668); [ring]dansar – formvariant av ’danser’; ordformen användes dialektalt i Nykarlebytrakten.

1220 »Kunna de ej vara nöjda med bröd och sill?» [...] »Den bonde, som sjelf drager sin plog, är den bäste bonden.» Topelius källa har inte gått att identifiera. I manuskriptet till föreläsningen 20/3 1865 (ZTS XV) om Kristinas slöseri och folkets missnöje har Topelius antecknat »Sill och bröd».

1220 bättre än sitt rykte Jfr Geijer, Svenska folkets historia III 1836, s. 481 f.: »[Kristinas] förakt för qvinnliga dygder har hämnat sig på hennes ryckte. Dock var hon bättre än sitt ryckte.»

1222 stormodiga högdragna, övermodiga.

1222 behaga hålla till godo med; SAOB har detta belägg av Topelius.

1223 Axel Oxenstjerna »hade lefvat en dag för länge» Citatet har inte gått att identifiera.

1226 Shering Rosenhane uppläste afsägelsebrefvet Riksrådet och överståthållaren i Stockholm Schering Rosenhane (1609–1663) fungerade som Axel Oxenstierna ställföreträdare vid tronavsägelsen, se stycke 1212.

1227 Pehr Brahe, [...] Lars Kagg [...] Herman Fleming Alla var riksråd, Brahe (1602–1680) riksdrots, Kagg (1595–1661) fältmarskalk och Fleming (1619–1673) amiralitetsråd samt president i Kammarkollegium.

1227 »Och var det till att förundra, [...] med sorgelig stämma.» Ur »Relation, om Renunciations och Krönings-Acten i Upsala, år 1654» 1768, s. 13.

1227 uttryckte framkallade; SAOB har detta belägg av Topelius.

1227 ehuruväl fastän.

1228 fadren, farfadren, och stamfadren Gustav II Adolf, Karl IX och Gustav Vasa.

1229 »denna ohörliga förändringen» Ur »Relation, om Renunciations och Krönings-Acten i Upsala, år 1654» 1768, s. 14; ohörliga – oerhörda eller ovanliga.

1232 riksdagsfruarna och hustrurna pro -hustrurna; makorna till riksdagsmännen; SAOB har detta belägg av Topelius.

1232 kröningskjortel kröningsmantel; SAOB har detta belägg av Topelius.

1232 Linköpings biskop Andreas Johannis Prytz (1590–1655), biskop från 1647.

1232 Adolfs källare värdshus i Uppsala.

1232 psalmen [...] »Gud gifve vårom konung ett lyckosamt regemente» Psalmen ingår i Petrus Johannis Rudbeckius psalmbok Enchiridion från 1620-talet och är nummer 311 i 1695 års psalmbok.

1234 »alle väl trakterade». [...] »så att intet lemnades åt sluntarne» Ur »Relation, om Renunciations och Krönings-Acten i Upsala, år 1654» 1768, s. 18; sluntarne – gloparna (nedsättande om de lägre betjänterna).

1234 kosteliga läckra.

1234 armkläde näsduk (som ursprungligen bars om armen); SAOB har detta belägg av Topelius.

1234 Men, säger berättaren, – »när vi uti convivio [...] lustige och glade.» Ur »Relation, om Renunciations och Krönings-Acten i Upsala, år 1654» 1768, s. 20; convivio – (lat.) bordssällskapet.

1234 Odhelius Erik Odhelius (1620–1666), professor i teologi i Uppsala från 1652.

1238 Schabbathai, född år 1625 Sabbatai Zevi (andra stavningar inbegriper bl.a. Shabbetai Tzevi och Zvi) föddes egentligen 1626.

1238 Talmud (hebr.) lära, judendomens främsta samling av muntligt traderad undervisning.

1238 Kabbala judisk mystik.

1238 återställa judendomen till dess ursprungliga renhet enligt Mose lag I Moseböckerna, t.ex. 2 Mos. 23:23–24, stadgas att judar inte får beblanda sig med icke-judar.

1239 trosförvandt Uriel Akosta i Hamburg, [...] själens odödlighet icke mer fann någon plats Den portugisiske filosofen och fritänkaren Uriel Acosta (ursprungligen Gabriel da Costa, 1585–1640) kom från en aristokratisk familj av marraner, d.v.s. spanska eller portugisiska judar som i slutet av medeltiden tvingades konvertera till kristendomen. Acosta flydde inkvisitionen och övergick till judendomen i Amsterdam. Efter att ha utmanat församlingen med kritik, krav på reformer och förnekande av själens odödlighet blev han exkommunicerad. I självbiografin Exemplar Humanae Vitae förespråkar han en tro som baserar sig på naturrätt och förnuft. I Topelius samtid hade Acosta uppmärksammats som huvudperson i Karl Gutzkows novell Der Sadducäer von Amsterdam (1834) och tragedin Uriel Acosta (1846). Gutzkow (1811–1878) räknas till den liberala litterära gruppen Junges Deutschland.

1240 fågelfri fredlös.

1240 nazir (hebr.) nasir: person som enligt Gamla Testamentet är helgad åt Gud och därför iakttar särskilda levnadsregler för att inte ådra sig orenhet.

1244 Egyptens köttgrytor Anspelar på 2 Mos. 16:3.

1244 Ammons barn Anspelar på ammoniterna, ett till israelisterna fientligt folk bosatt öster om Jordan.

1245 Herodes’ Herodes den store (ca 73–4 f.Kr.), judisk kung över Judeen, intog Jerusalem 37 f.Kr.

1245 Haram (arab.) plats som är avskild eller helgad för religiöst bruk, här Tempelplatsen i Jerusalem.

1245 kejsar Hadrianus [...] sitt Jupiterstempel Hadrianus, romersk kejsare från 117 e.Kr., gjorde Jerusalem som varit nästan öde sedan 70 e.Kr. till koloni år 130. Han förbjöd alla omskurna tillträde till staden och lät uppföra ett Jupitertempel på Tempelberget.

1245 Omars moské vanlig men oriktig benämning på Klippdomen, som uppfördes 687–691 av araberna (H. Almkvist, »Jerusalem», Nordisk familjebok 7 1884).

1245 lik Bethsaida, varit upphöjd ända till himmelen och nu låg nedstörtad ända till dödsriket Alluderar på Matt. 11:20–23 där det berättas om Jesus fördömande av bl.a. Betsaida vid sjön Gennesaret. Trots att han hade utfört många under där gjorde invånarna ändå inte bättring.

1247 Getsemane platsen där Jesus kämpade i bön före sitt lidande.

1247 posta stå på vakt.

1247 det berg, som David helgat med sina tårar öfver den förlorade sonen Davids son Absalom gjorde ett misslyckat upprorsförsök mot fadern och dödades (2 Sam. 15–19).

1247 oskära vanhelga.

1248 Zebaoth namn på israeliternas gud i Gamla Testamentet.

1248 genom din tjenare Moses lofvat Kanaans land åt Abrahams säd till evig tid Se 1 Mos. 17:7–8.

1248 dina tjenare Esaias och Zacharias profeterna Jesaja och Sakarja.

1250 förelägger planerar, bestämmer.

1250 Har då du hört hans röst, som säger till dig: stå upp, Samuel. Anspelar på 1 Sam. 16:12 där Gud befaller profeten Samuel att smörja David till konung.

1250 Ännu är Mose förbannelse icke borttagen. Anspelar på 5 Mos. 11:26 där Mose ställer israeliterna inför välsignelse om de lyder Guds bud och förbannelse om de inte lyder och i stället följer andra gudar.

1250 Ännu är hedningarnes fullhet icke inkommen i Guds kyrka. Anspelar på Paulus ord om Israels slutliga räddning i Rom. 11:25.

1250 Ännu hänger täckelset för dina ögon, så att du icke ser Getsemane Anspelar på 2 Kor. 3:12–16 där Paulus säger att Mose hängde ett täckelse för sitt ansikte och att täckelset hänger över judarnas hjärtan tills de accepterar Kristus som Messias.

1250 »Hans blod komme öfver oss och våra barn!» Matt. 27:25; se kommentar till del I, stycke 891.

1251 Moses profetia Syftar på förutsägelsen om en ny profet lik Mose i 5 Mos. 18:15.

1258 upplåtas öppnas.

1275 klumpfinger finger som genom missbildning blivit ovanligt kort och tjockt.

1285 strök tillbaka ryggade; SAOB har detta belägg av Topelius.

1287 underkläder byxor.

1287 Hosianna kristet hyllningsrop som Jesus enligt evangelierna hyllades med vid intåget i Jerusalem.

1287 Davids kröningspsalm Syftningen är oklar, i Psaltaren finns både »kungapsalmer», vilka handlar om Israels kung och hans tronbestigning (psalm 2, 110), och »tronbestigningspsalmer», vilka beskriver Israels Gud som alltets kung (47, 93, 95–99).

1287 leviter lägre präster eller tempeltjänare.

1293 yataganer blankvapen med breda klingor och inåtböjda eggar.

1296–1297 Johannes Döparens budskap: – Är du den, som komma skall, eller skole vi förbida en annan? Luk. 7:19, Matt. 11:3; förbida – stilla invänta.

1298 Jag är den jag är, [...] de mystiska ord, som sägas innefatta det högsta väsendets namn »Jag är den jag är» är den innebörd som Israels gud, JHVH (Jahve, återgivet med ’Herren’ i svenska bibelöversättningar), antydningsvis ger sitt bibliska namn i 2 Mos. 3:13–15.

1300 profeterna Neviim, andra delen i den judiska bibelkanon.

1300 Midraschim ett slags judiska bibelförklaringar.

1300 Masora benämning på en samling textkritiska och förklarande anmärkningar till den hebreiska bibeltexten.

1303 jag ödmjukar mig, jag bekänner min dårskap; men du förhäfver dig Alluderar på Matt. 23:12.

1303 först skall Elias uppstå och bereda väg för Herrens utkorade Enligt Mal. 4:5 skall den israelitiska profeten Elia återkomma som förelöpare till Messias.

1320 fetwa eller fatwa: juridiskt utlåtande av en mufti i en islamisk rättsfråga.

1329 Bairamfesten Küçük bayram: det turkiska namnet på den islamiska högtiden Id al-fitr, som firas när fastan bryts.

1332 bevärade för strid utrustade.

1333 Kapudan pascha titel för Osmanska rikets storamiral.

1340 anmärkte lade märke till.

1341 Skönskrifningen kalligrafin.

1342 namnteckning, tugra egentligen den regerande sultanens namnchiffer på mynt, över portar till offentliga byggnader, överst på officiella handlingar m.m.

1362 houri eller huri: inom islam benämning på himmelsk jungfru som förljuvar livet i paradiset för rättrogna män.

1366 ezan här: aftonbön.

1373 hat-i-sherif (arab.) »helig skrift», förordning utfärdad av sultanen.

1374 belägrade Wien, men led der ett nederlag år 1683.

1375 hennes resa liknat en flykt, [...] med ett glädjerop sprungit öfver gränsebäcken Jfr Geijer: »Då hon kom till en liten bäck, som den tiden var Sveriges och Danmarks gräns, steg hon ur sin vagn, hoppade öfver bäcken och utropade: ’Ändteligen är jag fri och utom Sverige, dit jag hoppas aldrig återvända’» (Svenska folkets historia III 1836, s. 481; jfr även Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 10 1842, s. 212).

1376 inmyra sig gräva ned sig; SAOB har detta belägg av Topelius.

1379 Man sade, att hon rest i karlkläder inkognito genom Danmark. [...] karlperuk Efter Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 10 1842, s. 212 f.

1380 bankiren Antonio Texeira Diego Abraham Teixeira, se kommentar till stycke 587; namnet Antonio har Topelius inhämtat hos Fryxell (Berättelser ur Svenska Historien 10 1842, s. 214).

1390 konstiga sinnrika, komplicerade.

1398 amusera sysselsätta.

1399 nedlåtande höll sig inte för god för att umgås med personer av lägre social rang.

1399 staden Bremen, hvilken hon nyss försvarat mot svenska rådet Anknyter möjligen till tvisten mellan svenskarna och bremarna om stadens ställning efter westfaliska freden, se Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 10 1842, s. 103–111.

1400 Eleonora Katarina, [...] pfaltziska husets sorgebarn Se kommentar till del II, stycke 576.

1409 hårpung liten tygpåse som nackhåret samlades i, varefter påsen omknöts med rosett eller dylikt.

1409 går durch skenar.

1411 min man Abraham, som Sara kallade herre Se kommentarer till del I, stycke 609 och del II, stycke 1507.

1411 Det skall blifva mitt valspråk ... Makalös, [...] det skall blifva min fenix Se kommentar till del II, stycke 184; fenix – mytisk fågel som förbränner sig själv och återuppstår ur askan, en symbol för pånyttfödelse.

1412 allt alltjämt; SAOB har detta belägg av Topelius.

1414 renegaten Lukas Holstenius (1596–1661), tysk humanist verksam som påvlig bibliotekarie i Rom från 1627, året då han konverterade.

1414 hennes olyckliga besök som gengångerska i Sverige eller hennes åtrå till dess och Polens kronor Kristina återvände till Sverige efter Karl X Gustavs död 1660 bl.a. för att förbehålla sig arvsanspråken på Sveriges krona för den händelse att den unge Karl XI skulle dö. Utspelet väckte anstöt och hon lämnade Sverige 1661. Några år senare, 1667–1668, försökte hon vinna den polska kronan efter Johan II Kasimirs abdikation.

1414 de sista årens uppriktiga sjelfbiografi, som hon tillegnade Gud Kristinas självbiografi »La Vie de la Reine Christine faite par Elle-Même; dediée à Dieu» (»Drottning Kristinas leverne uppsatt av henne själv, tillägnad Gud») sträcker sig endast till 1636 och ingår i den av Johan Arckenholtz utgivna Memoires concernant Christine reine de Suede III (1759). Två fortsättningar finns också hos Arckenholtz. Carl Christoffer Gjörwell har översatt självbiografin i Arckenholtz svenska utgåva Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter I (1760).

1414 Hon var »den oförlikneliga», [...] coelestis heroina, alter sol». Ärenamnen som Europas lärda gav Kristina återfinns i en not i den av Johan Arckenholtz utgivna Memoires concernant Christine reine de Suede I 1751, s. 220 f.; coelestis heroina, alter sol – (lat.) den himmelska hjältinnan, den andra solen.

1414 Hon var Fenix, [...] grekisk inskrift μάκελος, makalös. Se kommentar till del II, stycke 184.

1415 Thorilds sats [...] ett styckes förtjenst är dess mening, ett lifs högsta mål är dess sanning Det förra uttrycket är efter Thomas Thorilds En critik öfver critiker (1791): »et styckes merit är des mening» (SS III, s. 22); det senare möjligen efter Om det allmänna förståndets frihet (1786): »det, som är alla Förståndiga Varelsers Lag, det mål där de hvila, deras gudomliga Högsta, Sanningen» (SS III, s. 274).

1415 Finland [...] af henne, [...] mottog sin första medborgarerätt i vetenskapernas verldsrepublik Topelius syftar på akademin i Åbo som grundades under Kristinas förmyndarregering 1640 (universitetet var in på 1900-talet det enda i Finland).

1415 »Mig hänger hon vid hjertat», sade [...] Geijer. E. G. Geijer, Om vår tids inre samhällsförhållanden 1845, s. 63.

1415 »Sjelf sväfvande mellan ytterligheter, [...] Sverige uppstigit.» Geijer, Svenska folkets historia III 1836, s. 405.

1416 skonslöst skoningslöst.

1416 Stellæ inclinant (lat.) stjärnorna influerar.

1421 mikaeli S:t Mikaels dag firades den 29 september fram till 1772, då den flyttades till närmast efterföljande söndag.

1421 styfnat förlorat sin känslosamhet; SAOB har detta belägg av Topelius.

1422 rotarne underavdelningarna av truppförband.

1422 Mikaels strid med draken Ärkeängeln Mikael besegrar djävulen som uppträder i skepnad av en drake i Upp. 12:7–9.

1422 »Ve dig, plundrare, som ännu ej blifvit plundrad! [...] blodig klädnad i eld förbrändt varda.» Repliken är sammansatt av flera bibelställen hos Jesaja: 33:1, 33:7–12, 33:14, 2:4 och 9:5.

1422 Saron [...] Basan och Karmel Saron och Bashan är fruktbara landområden, Karmel ett bergmassiv.

1422 Ho vem.

1423 Gustaf II Adolfs stora bibel Bibelöversättningen utgavs 1618, se kommentar till del I, stycke 130.

1424 Zofars ord i Jobs bok [...] »Vet du ej, att det varit så från evig tid, [...] med honom i mullen!» Job 20:4–9, 20:11.

1425 »Gud är kärleken, [...] han blifver i Gud och Gud i honom?» 1 Joh. 4:16.

1425 »om jag visste alla hemligheter [...] men kärleken vänder aldrig åter.» 1 Kor. 13:2, 13:8.

1426 det ödmjuka, älskande barnet såsom den störste i himmelriket Jfr Matt. 18:1–5, Luk. 9:46–48, Mark. 9:34–37.

1427 »huike» hätta, huva.

1430–1431 den samaritiska qvinnan, som kommer att ösa vatten ur Jakobs brunn, [...] lefvande vatten Anspelar på Joh. 4:5–42.

1438 Den, som älskar fader eller moder [...] mig icke värd. Efter Luk. 10:27.

1447 apostelen säger: det är dig intet nyttigt Syftar förmodligen på 1 Kor. 6:12 och 10:23.

1451 mäkla köpslå.

1453 fridlös som inte har frid med sig själv, rolös.

1453 Petrus skall för dig upplåta himmelens port Anspelar på Matt. 16:19 där Jesus säger att han skall ge Petrus nycklarna till himmelriket.

1454 Orions bälte tre ljusa stjärnor som ligger nära varandra i rad i stjärnbilden Orions mitt.

1467 jag tillhör den osynliga, allmänneliga kyrkan I novellen »Pastorsvalet i Aulango» (Åbo Underrättelser 1867) använder Topelius samma uttryck när han låter den unge prästen Erland Stjernkors kritisera statskyrkan.

1468 bofälliga förfallna.

1468 banda en så omge en så med band av trä eller metall för att förstärka den; SAOB har detta belägg av Topelius.

1471 togo de ut rekryterade de tvångsvis till krigstjänst.

1471 illfånas bråkar, väsnas; SAOB har detta belägg av Topelius.

1471 långöron ett skällsord; SAOB har detta belägg av Topelius.

1473 Stålhandsken Torsten Stålhandske (1594–1644), det finska rytteriets chef i trettioåriga kriget, general 1642.

1473 i’na i henne.

1498 hålkaka brödkaka med hål i mitten (för att kunna förvaras på brödspett).

1498 rötofs vippor av vass.

1502 dägeliga dejliga: vackra, sköna.

1516 skattehemman hemman som ägaren betalade grundskatt för till kronan och hade ärftlig rätt att bebo.

1516 Paris år 1657 besökt Vincent de Pauls berömda hospital La Salpêtrière [...] barmhertiga systrarna Den katolska prästen Vincent de Paul (1581–1660) grundade tillsammans med Louise de Marillac (1591–1660) en kvinnlig kongregation för vård av fattiga och sjuka 1633 (»Barmhärtiga systrar»). Fattighuset och mentalsjukhuset La Salpêtrière inrättades 1656 av den franska staten på de Pauls förslag.

Fotnot Efter Arkenholtz. Brevet är citerat ur den av Johan Arckenholtz utgivna Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter I 1760, s. 116 f. Den svenska utgåvan i två band är översatt och förkortad av Carl Christoffer Gjörwell. Arckenholtz franska original, Mémoires concernant Christine reine de Suède, utkom i fyra band 1751–1760.

Fotnot Olof Rudbeck, [...] hvars Atlantica beherskade ett helt tidehvarf Atlantica är den latinska parallelltiteln på Olof Rudbecks (1630–1702) Atland eller Manheim. I det fyrdelade verket som utkom 1679–1702 försöker Rudbeck bevisa att Sverige är identiskt med det mytiska Atlantis. Hans åsikter om svensk forntida storhet bildade skola och motbevisades först på mitten av 1700-talet av Olof von Dalin.

Fotnot anatomen Rudbeck upptäckte lymfkärlssystemet som ung student.

Fotnot Archenholtz’ »Drottning Kristinas arbeten och märkvärdigheter», öfvers. af Gjörwell, del 2, sid. 40 o. ff. Avser den av Johan Arckenholtz utgivna utgåvan från 1760, s. 40–58.

Fotnot Den triumf. Parnassen, andra akten, 9:de inträdet. Se Georg Stiernhielm, »Parnassus Triumphans», Poetiska skrifter, SS I:1, s. 112.

Fotnot Ännu åtta år [...] lika maktlös, som glömd. Fotnoten ingår inte i följetongsversionerna av romanen.

Fotnot Berättelsen är införd i Loenboms »Historiska Märkvärdigheter» Syftar på »Relation, om Renunciations och Krönings-Acten i Upsala, år 1654» i den av Samuel Loenbom utgivna Historiska Märkwärdigheter I (första upplagan 1767; andra upplagan, som har varit tillgänglig för utgivaren, 1768, s. 8–21). Loenbom tillskriver redogörelsen en professor i Uppsala som själv varit närvarande. Det är möjligt att Topelius har bekantat sig med redogörelsen i Bulstr. Whitelockes Dag-bok Öfver Dess Ambassade til Sverige åren 1653 och 1654 (1777) där översättaren har infört den i en fotnot på s. 640–648.

Fotnot Läsaren skall lätt kunna afskala [...] ond ande antagit hans gestalt. I följetongsversionerna fortsätter noten med ytterligare två meningar som avslöjar anakronismer: »Intåget i Jerusalem skedde 1665. Det var i Smyrna synagogan stormades och alla motståndare nedhöggos.»

Fotnot Muhamed IV sade till honom: »Välan, jag skall afskjuta [...] omvändt 300 judar till Islam Efter I. M. Jost, Geschichte der Israeliten 8 1828, s. 112 f.

Fotnot förspordes märktes, erfors.

Fotnot Lacrombe, Christine, sid. 241 Av sidhänvisningen att döma syftar Topelius på Erik Ekholms översättning Drottning Christinas Historia (1765) av Jacques Lacombes original Histoire de Christine, reine de Suede (1762); Voltaires dikt (på franska) i not på s. 241 f. i översättningen, på s. 379 i originalet.