En Julfärd till Borgå

Lästext

Avsnittet publicerades 10/1 1844:|2|

En Julfärd till Borgå.

(lemma startPasseradkommentar eller icke, efter behag.)

1 Hr Mathias, den gamle ungkarlen och rubelrike köpmannen i Helsingfors,original: Hesingfors, vandrar lördagen före jul med stora steg fram och tillbaka öfver de varma mattorna i kammaren innanför den eleganta boden. »Det är afgjordt»,konsekvensändrat/normaliserat säger han »...konsekvensändrat/normaliserat ja jag reser till Borgå i dag, till den älskvärda Cecilia, det måtte väl engång ta skruf, helst när jag medför ett dussin champagnebuteljer åt pappa, lemma startett lispundkommentar vindrufvor åt mamma och de allra som lemma startrarastekommentar lagerqvistar och lemma startnipperkommentar åt flickan, sådana, som nytjades på lemma startNikolaibalenkommentar hos General Thesleff. Silfverplugg sköter nog affärerna här hemma och en gammal karl behöfver ruska på sig och komma ifrån de här välsignade fruarna i Helsingfors, som dag ut och dag in begära proflappar och åter proflappar, köpa litet, men pruta desto mera. Blott nu icke vår goda lemma startmunsjörkommentar John får hum om saken. Jag känner den lemma startklipparenkommentar, fastän simpel bokhållare, har han likväl den djerfheten att kurtisera en viss, och slikt har man sett förr, att oförståndiga flickor föredraga valpar framför stadgade män. – Silfverplugg, se till att drufvorna och champagnen inpackas.»

2 Handelsbokhållaren Hr John har vid samma tid lyckats förskaffa sig några dagars permission och inlåter sig i följande glada betraktelser, der han, utsträckt på den beqväma sofan, blossar väldiga rökar ur den silfverbeslagna sjöskumspipan, den Hr Edelberg nyss uppkokat. »Förbaskadt näpen unge, den Cecilia! Glömmer aldrig huru söt hon var i potpouriet på första lemma startBorgåbalenkommentar i höst. Måste resa dit. Måste eröfra henne, min docka lilla! Måste bli min Commerce-Rådinna. Måste utgöra den stora och aktningsvärda ziffran framför de många nollorna i min tillkommande CassaConto. Måste också bli en annan karl, bror John! alfvarsam som en hvalfisk, stadig som en frusen abborre. Korteligen,

|3|

tomtkonsekvensändrat/normaliseratlemma startÄnnu engång vill i Borgå jag jula,

Gästa Kung Ring och min röfvade brud;

Se vill jag åter de lockarna gulatomtkonsekvensändrat/normaliserat ...kommentar

4 tomtkonsekvensändrat/normaliseratnej det skall ingen påstå, jag känner färgen bättre och vill heldre använda på dem Franzens beskrifning:

lemma start....... tomtkonsekvensändrat/normaliseratOch hans hår

Var brunt som kaffe, när jag slår

Helt litet grädda i åt pappa.kommentartomtkonsekvensändrat/normaliserat

6 Fast det var åter om en pojke. Har ej för ro skull haft mina poeter och röfvaranförare gömda i sviskonlådan. Nå godt, jag far. Undrar just om Hr Mathias tänker spela narr nu igen? Skall peppra hans lutfisk, var säker på det, min vän!»

7 Samma dag inemot middagen träffas Herrarne Mathias och John händelsevis i Hr Schröders nya »knipa» invid salutorget. »Mjuka tjenare, Hr John, en god helg! Tänker Herrn jula här i Helsingfors?» – »Tackar, Hr Mathias, lär väl få göra det, min lemma startprincipalkommentar är öfverhopad af arbete. Hr Mathias är säkert lyckligare?» – »Långt derifrån, nya Lübeckska remisser, sortering dagar och nätter, går inte an att resa ur fläcken, Hr John, mjukaste tjenare!» – »Allerödmjukaste!»

8 Samma dag kl. 3 e. m. afreser Hr Mathias till Borgå. S. d. kl. 5 e. m. afreser Hr John till samma destination. Båda tro sig hafva lurat sin medtäflare.

9 Föret var, som bekant, miserabelt och isarna vådliga. Kl. 9 om aftonen ankommer Hr Mathias till Weckoski gästgifvargård, 12½ lemma startverstkommentar från Borgå, och tar nattqvarter i en af kamrarna. Kl. 11 samma qväll anländer Hr John välbehållen till samma station. »Ett rum och en säng, menniskor, det är ju ruskigt som sjelfvaste sjutton.» – »Det står inte till nu, för här är resande inqvarterada förr.» – »Men visa då en smula menniskoförnuft och säg, är det rim och reson, att en resande skall ta lifvet af sig i sådant här rackarföre nattetid? Här får någon maka åt sig, visa mig bara ett rum.» – »Dit så, dit ligger en resande herre.»

10 Hr John inträder i en kammare, full af inburna lemma startreseeffekterkommentar. En mensklig varelse ligger djupt inkrupen i sängen, som dock är försvarligt bred. Det må nu vara fisk eller fågel, tänker Hr John, så lägger jag mig bredvid. Och Hr John lägger sig, tänder sin pipa och släcker ljuset.

11 Tre minuter ha ej förgått, då Hr John hör någon, som talar i sömnen bredvid honom: »Mamsell Cecil... 44 500konsekvensändrat/normaliserat lemma startHamburger Bankokommentar ... mitt hjerta ...konsekvensändrat/normaliserat netto behållning 30 procent ... söta mams... John är en ka ka kanalje ... lurat honom bra ...»konsekvensändrat/normaliserat

12 Hr John reser på sig för att lyssna och kan ej neka, att han blef litet flat. »Jaså, min lemma starthederspaschakommentar, är det här man sorterar sina remisser från Lübeck? Stilla lugnt, min Libius! Jag vill vara skapt som en Eknäs vassbuk, om jag ej innan morgon afton skaffat dig något opåräknadt julnöje.» – Lycklige Hr Mathias, som under ljufliga drömmar om kärlek och Hamburger Banko ej hör dessa välmenta ord! Båda herrarna sofva emedlertid fredligt vid hvarandras sida, men kl. ½ 7 söndagsmorgonen är Hr John redan på väg, utan att ha skrifvit sitt namn i dagboken.

13 Kl. 8 på morgonen anländer Hr John till Borgå och när han passerat bron, gläder det honom, att Aurora tittar så gladt på honom bakom sina rosiga fönstergardiner. Ty ingenstädes i hela verlden, utom i Borgå och en mängd andra orter, plockar morgonrodnaden sina rosor så dags. Hr John tar in hos fru Astenius, besöker goda vänner och börjar känna sig hemmastadd. Men en nyhet kommer som ett dunderslag. Mamsell Cecilia med sina föräldrar har rest till Helsingfors för att jula, och det är troligt, att de legat på Weckoski, ty de reste nog sent i går. Dunder och blixt! Der har Hr John således lemnat Hr Mathias i lemma startagreabeltkommentar sällskap, och man kan slå sig i backen på, att han gjort vänstersväng med dem till hufvudstaden igen. Hvem vore då den lurade? Hr John blåser ut en så förfärlig tobaksrök, att om man sett den på brandtornen i Helsingfors, hade man genast blåst alarm.

14 Men ödet ville Hr John ej så illa och Hr Mathias ej så väl. Hr Mathias var en af dessa blyga gamla gossar, som – uppenbarligen åtminstone – ej lida fruntimmer på sina utmarker, deras blifvande maka möjligen undantagen, och deraf kom sig nu, att Hr Mathias, så snart han hörde att resfärdiga fruntimmer funnos i granskapet, i största hast lagade sig af kl. 8, utan att känna hvarken sin försvunna sängkamrat eller sina angenäma grannar. M:lle Cecilia åter inväntade dager och reste kl. ½ 9. Men Hr Mathias for ej strax till Borgå, utan gjorde ett snedsprång och rastade hos en gammal vän ½ mil från staden tills inemot skymningen.

15 Till sin outsägliga fägnad hör Hr John kl. 4 e. m. Hr Mathias åka in på Fru Astenii gård. Hr John är en genombiten skälm, han förbjuder att omnämna sin härvaro och aktar sig nog att sjelf förråda sig. Midt under glasens klang och i samråd med ett par andra lemma startklipparekommentar, fabriceras nedanstående biljett, hvilken en af de sammansvurnes syster renskrifver, och den Hr Mathias snart med klappande hjerta bryter.

16 Gode Herr Mathias!

17 Just nu fick pappa och mamma veta, att Herr Mathias är kommen till staden och gläda sig rätt mycket deröfver samt be mig på deras vägnar be Herr Mathias vara välkommen till oss i afton på lutfisk och julgröt. Jag skall i eft. midd. kl. 6 åka ut med julbullor till min gamla amma madam Repström, som bor helt nära varggropen utanför Weckjärvi tull, men hoppas vara tillbaka till kl. 7. Välkommen, önskar

18 Cecilia.

19 Hr Mathias är en förfaren köpman, men i finare kärleksintriger så oskyldig som ett lam. Han genomläser biljetten ännu en gång. »Gode Hr Mathias!» ...konsekvensändrat/normaliserat »Välkommen, önskar Cecilia.» Hon önskar det? Och hvarför önskar hon det? för det hon är kär i mig, månntro? Den som det visste ...!konsekvensändrat/normaliserat Här gäller lemma startcouragekommentar; hur lyder ordspråket: rädda gossar sofver aldrig ... Men hvad menar flickan med den lustresan till varggropen? månne en invit? det ser nästan så ut. Nej fanken, det låter otroligt. I alla fall vore det ej så dumt att lemma startsurprenerakommentar henne der, att t. ex. hämta en silfverrubel åt madamen, att gå ut och hämta frisk luft, bese nejderna kring Borgå, ... att ? ja förstås, flickan har då tillfälle att visa en liten artighet och bjuda mig en plats vid sin sida på återfärden, det vore rasande präktigt tillfälle till ett och annat ord ... Man är då ingen mes, hoppas jag.tomtkonsekvensändrat/normaliserat

20 Hvad är alltså naturligare, än att Hr Mathias i största hast putsar sig på det superfinaste och befaller en slaf att kl. 8 föra champagnen och drufvorna till herrskapet ***, men asken med lagerqvistarna och nipperna em|4|ballerar Hr Mathias i sin egen frackficka och begifver sig sålunda åstad kl. ¼ till 6 under Hr Johns och hans vänners illmariga lemma startlöjekommentar, der de bakom farstudörren se honom med vidlyftiga steg vandra af i sin yfviga kattskinspels.

21 Nu ville det mulna ödet, att det goda Borgå bestod sig en lika dimmig och duskig julafton, som andra märkvärdiga orter. Hr Mathias skulle vid full dager möjligen ha redt sig bra, men i mörksens stund gör hanoriginal: har sina lofvar både åt prestgårdsbacken och borgbacken, likväl utan att särdeles fröjda sig öfver de sköna utsigterna, dem han dessutom ej kan se. Kl. 6 återfinne vi honom ändtligen, temligen medtagen, på rätta stråten utanför Weckjärvi tull och höra honom fråga en pojke efter madam Repström och varggropen. Om madamen kunde pojken, likaså litet som någon annan dödlig i Borgå utom Hr John & Comp., gifva besked, »men varggropen är dit så till höger i skogen»;konsekvensändrat/normaliserat – och det är nog för Hr Mathias. Hvad förmår icke kärleken, särdeles när den antändt en gammal gosse om 40 år! Hr Mathias klifver oförskräckt på åt det anvistaoriginal: anvista’ hållet; någonstädes måtte väl det vänliga skenet från ett litet ensligt fönster glimma genom mörkret. Hr Mathias är helt romantisk i hågen, han minnes de gamla kära sagorna och huru han nu skulle, lik den vandrande prinsen, inträda i en liten stuga,

tomtkonsekvensändrat/normaliseratlemma startMen der var ingen hemma,

Bara en gammal gumma,

Som satt i vrån

Och tugga’ blår

Och lärde sin dotter spinna.

»Spinn, spinn, dotter min,

I morgon kommer fästman din» ...kommentar

23 nej i qväll kommer han, tänker Hr Mathias, ty dottren är ju Cecilia och aldrig skall det heta om henne:

tomtkonsekvensändrat/normaliseratOch dottren spann

Och tårarna rann,

Men aldrig kom den fästman fram.tomtkonsekvensändrat/normaliserat

25 Och dermed ser Hr Mathias någonting som liknar en jordvall eller en gammal gärdesgård; det här är stängslet kring stugan, tänker han, tar ett långt steg och, innan ännu en varnande röst hunnit ropa: »hoppa icke dit, Wetterblom!» ligger Hr Mathias – i varggropen!

Avsnittet publicerades 13/1 1844:|2|

26 Hvar lemnade vi Hr Mathias? lemma startO Schicksahl, du bist grausamspråk: tyskakommentar ... i varggropen! Hvad hade Hr Mathias gjort, för att dela vargars öde? Ofta, det är sannt, hade han iklädt sig björnaskickelse, ofta måhända i de ensliga månskensstunder vandrat omkring lik en ulf i fårakläder, sökande hvem han uppsluka månde. Men var det väl för dessa synder samhället gräft åt honom en grop vid Weckjärvi tull? Nej det var denna verldens lemma startBelialkommentar, det var lemma startMammondrakenkommentar, som, förtörnad deröfver att Hr Mathias nu vågade älska något annat än guldet, kastade honom hit för att afkyla hans nya glöd.

27 I första häpenheten vid fallet tänkte Hr Mathias på Orkus, Cerberus och underjordens gudar. Men snart tog han botten, och det var dock en tröst. Hans mjuka, sköna kattskinnspels hade bevarat honom för all skada under fallet och förblef hans säkra värn mot den skarpa nattkylan. Hr Mathias, en man med hufvud, begrep äfven snart nog hvar han var, men hvem undrar väl på att han fann sig generad af sin vistelseort? Han trefvade kring gropens väggar, de voro isiga och hala, han försökte klänga sig upp, men det var ej att tänka på. Han uppgaf höga och skallande rop, men gropen låg öfver en verst från staden och hvem hade tid att tänka på vargar nu? Det var sannerligen en treflig julafton Hr Mathias tillbragte i denna romantiska lokal.

28 Förbittradoriginal: Föbittrad på sitt öde och på hela verlden, satt Hr Mathias inkrupen i en vrå af sin eremitkoja och svor att aldrig mera springa efter flickor. Om han ändå haft sin resrock på sig! i fickan på den var en liten lemma startsimonkommentar med genever, ett cigarrfoderal och tändstickor. Men nu var han så putsad och fin i sin nyaste frack, han anade ej att han klädt sig för vargarne. Tänk om någon sådan bjesse kom! Visst var Hr Mathias nu sjelf på sätt och vis en varg och det heter ju: »lemma startwir Wölfe sind alle Brüderspråk: tyskakommentar»!konsekvensändrat/normaliserat Men hvar och en skall medgifva att det brödraskapet hade sina obehag.

29 Det kunde vara vid pass midnatt och Hr Mathias hade nyss ånyo skrikit sig hes, då ett prasslande hördes ofvanföre i enrisbuskarne. Derpå hördes ett flämtande, strax derpå ett språng och i detsamma ett tungt fall ... det föll någonting lefvande ned bredvid Hr Mathias, håren reste sig på hans nya peruk ... gräsliga ljud, det var en varg, ditlockad af skriket. Ett par ögon glodde som eldkol i en vrå af gropen, ett mordlystet tjutande genljöd på den trånga lemma startvalplatsenkommentar; – Hr Mathias räknade efter om hans lif kunde värderas till 50 kopkopek. I stället för att äta, som alla andra goda christna om julaftonen, skulle han nu blifva uppäten; den tanken syntes honom så oangenäm, att han satte till och gallskrika. Vargen måtte ha ansett detta för en stor lejonaktighet och börjat tänka på reträtt. I ett huj stod den med bakfötterna sin lemma startbolagiuskommentar på axlarna, tog derifrån ett modigt skutt, kom så upp ur gropen och försvann. Men Hr Mathias trifdes mycket bättre utan sällskap, och så led det småningom mot morgonen.

30 Tidigt om julmorgonen kommo bönder resande till kyrkan och hörde ett ovanligt läte från varggropen. Strax höllo de stilla, beväpnade sig med stänger och påkar samt begåfvo sig att fånga vargen. Det må vara osagdt, om de blefvo något häpna, när de i stället framdrogo en luden varelse, och dertill en som gick på två ben och kunde tala Svenska. Några menade, att det vore en varulf, en menniska, som efter döden går igen i lemma startulfvahamnkommentar, och föreslogo, att man först borde piska djefvulen ur honom. Andra läto likväl beveka sig af några blanka silfverrublar, och så slapp Hr Mathias kl. ½ 7 om morgonen vid ganska dåligt lynne till staden igen.

31 Emellertid hade Hr John ganska trefligt tillbragt sin julafton hos herrskapet ***, hvarest herrn i huset var en farbror till Cecilia och följakteligen bar samma namn. Då nu slafven, som Hr Mathias afskickat med champagnen och drufvorna, fann den rätte emottagaren bortrest, begaf han sig helt naturligt till det andra herrskapet ***, hvilket väl fann presenterna oväntade, men likväl, som gamla bekanta till Hr Mathias, betraktade allt som en artighet och höllo till godo. Hr John var den ende, som anade sammanhanget, men äfven den, som mest styrkte tron på »Hr Mathiases» artighet, och slutligen äfven den, som bäst grep sig an att plundra både buteljer och klasar. Beträffande tredje julklappen, de vackra nipperna åt M:lle Cecilia, tappades de i varggropen och ligga förmodligen der än, ty Hr Mathias ville för skam skull ej skicka och söka dem.

32 Aldrig hade Hr Mathias efter något rummel i fordna glada fändriksår anfäktats af en värre lemma startkrapulakommentar, än efter den nyktra och för betraktelser egnade julnatt, han nu, en annan Daniel, tillbragt i lejonkulan. Nu först kommo efterkänningarna, det liknade sig till tredje dags frossan, tyckte patienten. Inom lyckta dörrar medicinerades hela juldagen om, men först efter tredje äggthoddyn började det onda gifva sig. Sundare tankar infunno sig småningom, Hr Mathias beslöt att vedergälla Cecilias pojkstreck med stolt förakt och, för att hämnas, sätta ut sina snaror för M:lle Aura ***, Cecilias cousin, efter slumpen låtit hans presenter hamna der.

33 Annan dag jul hade man just kommit ur kyrkan och hört Pastor Berner predika, då Hr John sprättande och rödblommig inträder på förmiddagsvisit hos M:lle Aura ***. Protest och bankrutt! Hr Mathias blir afbruten just då han som bäst är på trafven. – »Hvad ser jag? Hr John, som omöjligt hade tid att resa från Helsingfors?» – »Ah, Hr Mathias! mjukaste tjenare! Jag har infunnit mig här för att biträda Hr Mathias vid sorteringen af den sista Lübeckska remissen om 44 500konsekvensändrat/normaliserat mark.» – »Hvad nytt, Hr John?» frågade Aura, som såg Hr Mathias så grå i synen som en utrökt cigarr. – »Ingenting särdeles, man har endast fångat en varg i dag på morgonen i varggropen, andra påstå, att det blott varit en katt.» – Hr Mathias tog sin hatt och gick.

34 Om aftonen var bal i Hr Silfvii lokal. Nu vore mycket artigt och godt att säga om Borgåbalerna, men vi spara det allt till en annan gång. I början syntes Borgå Tidnings klagan bekräfta sig; det var nära att hända med balen, som med talarn i Grenna, att den kom af sig vid inledningen. Herrarna sågo ut att vänta på uppbjudningar, men damerna visade ingen lust att taga detta första steg till qvinnans emancipation. Ändtligen kom lif i stråkarna, lif i balskorna, lemma startfrançaisekommentar och conversation, vals och hjertklappning; det blef en ganska munter bal i Borgå annan dag jul. Hr Mathias dansade med M:lle Aura och var ganska upprymd. »Ack, mamsell Aura, om ni|3| ville dansa med mig ... genom hela lifvet!» – »Tackar så mycket, jag är redan uppbjuden.» – Hr John stod bredvid och drog omärkligt på mund.

35 Nu hade en engels tålamod kunnat brista, och Hr Mathias var ingen engel, blott en hederlig, en gäckad man. Småleende, men topprasande tog han kappa, hatt och omaka galoscher samt var just i begrepp att lemma startechaperakommentar genom tamburen, då en bredaxlad, undersättsig och oppnäst man ställde sig i hans väg med det dundrande tilltalet: »halt, herre, ett par ord!» – »Drag för hin ... mjuka tjenare, hvad befalls?» – »Hvad går ni och lemma startgör er grön förkommentar Aura ***, svara, hvad inbillar ni henne för dumheter?» – »Jag? åhnej, har ingenting otaldt med mamsell, allsingenting, ville bara ... jag hoppas herrn ej blir lemma startoanständigkommentar?» – »Är ni rädd? nå godt, jag lemma startmådeskommentar bara fråga. Flickan är min, ser ni, min, förstår ni, och derest ni lemma startkröker er ryggkommentar för henne engång till, så skall mitt lemma startspanska rörkommentar på samma er rygg så utmåla alla fyra verldsdelarna i brunt och blått, att ni kan hitta till Borgå utan kompass. Begriper ni?»

36 Följande morgon reste Hr Mathias till Helsingfors igen vid alltid ruskigt lynne. Ännu engång ville han ädelmodigt lemma startgöra Cecilia sin kurkommentar och uppsökte henne för att aflemna ett bref från Aura. Äfven här förföljdes han af olyckan. Brefvet innehöll blott dessa ord:

37 tomtkonsekvensändrat/normaliseratEn treflig helg, min söta Cecilia! Jag har nu ej tid att berätta mera, än hvad blott fyra personer i Borgå veta: Hr Mathias har suttit i varggropen öfver julnatten för din skull och på Johns tillställning, belöna honom värdigt, adjö, glöm ej ullgarnet, din vän Aura.tomtkonsekvensändrat/normaliserat

38 Man säger att M:lle Cecilia först rätt hjertligt skrattat häråt, men sedan rätt innerligt harmats på Hr John. Det skall vara säkert, att Hr John vid återkomsten mottagits med ganska onådiga ögonkast. Men Hr John är en klippare, han känner qvinnohjertat och vet att det aldrig rätt vredgas på en, för hvilken det är likgiltigt. Han hyser således sitt grundade hopp, att åskvädret skall gå öfver och frid följa. Hr Mathias deremot har haft en olycka, hvilken flickor sällan förlåta en man; han har visat sig löjlig. Och så se vi nu Hr Mathias i all stillhet återvända till sitt ungkarlsstånd, sina proflappar och prutande fruar, svära alla flickor ett oförsonligt hat och trösta sig dermed, att Silfverplugg sålt ofantlig mycket under sin principals olyckliga friarfärd till Borgå.

39 Men en af de fyra skyndade att inlemna den lilla resebeskrifningen till Helsingfors Tidningar samt bad redaktionen för säkerhets skull tillägga i slutet: att det icke finns ett enda sannt ord i hela historien.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Verket publicerades i Helsingfors Tidningar i två avsnitt 10–13/1 1844.

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    Rubrik Passerad som skett.

    1 ett lispund ca 8,5 kilo.

    1 raraste finaste, förträffligaste.

    1 nipper smycken, små prydnadsföremål.

    1 Nikolaibalen Troligtvis åsyftas den bal som hölls hos Alexander Thesleff i Helsingfors den 18/12 1842 på kejsar Nikolai I:s namnsdag.

    1 munsjör hånfullt, från fra. ’monsieur’, min herre.

    1 klipparen spjuvern, skojaren.

    2 Borgåbalen Troligtvis avses en bal i handlanden Anders Silfvius danslokal. Det anordnades båtresor, också kallade »Lustfärder», till Borgå från Helsingfors.

    3 Ännu engång [...] de lockarna gula ... Ur Frithiofs Saga av Esaias Tegnér (1825). Topelius har bytt ut »Norden» ur originalet till »Borgå» i sin version.

    5 ....... Och hans hår [...] grädda i åt pappa. ur dikten »De små».

    7 principal arbetsgivare, chef.

    9 verst längdenhet som motsvarar en dryg kilometer.

    10 reseeffekter resetillbehör, utrustning.

    11 Hamburger Banko Internationell räkneenhet med fast silvervärde etablerad av Hamburger Bank.

    12 hederspascha allmänt uppskattad person, hedersknyffel.

    13 agreabelt trevligt.

    15 klippare skojare, spjuvrar.

    19 courage mod.

    19 surprenera överraska.

    20 löje leende.

    22 Men der var ingen hemma, [...] kommer fästman din» ... känd folkvisa, senare använd av Topelius i sagan »Rida ranka» (Läsning för barn 4).

    26 O Schicksahl, du bist grausam (ty.) O öde, du är grym.

    26 Belial ondska, fördärv.

    26 Mammondraken mammon; jordiska ägodelar, rikedom.

    28 simon fickplunta.

    28 wir Wölfe sind alle Brüder (ty.) vi vargar är alla bröder.

    29 valplatsen stridsplatsen.

    29 bolagius bolagist; rumskamrat.

    30 ulfvahamn vargskepnad.

    32 krapula bakrus; i svenskan i Finland.

    34 française sällskapsdans som dansas i flera par.

    35 echapera fly.

    35 gör er grön för ställer er in hos.

    35 oanständig fräck.

    35 mådes måste; dialektalt, specifikt för svenskan i Borgå.

    35 kröker er rygg uttrycker ödmjukhet, underdånighet, artighet; bugar er djupt.

    35 spanska rör spatserkäpp (av rotting).

    36 göra Cecilia sin kur uppvakta Cecilia.

    Faksimil