Avsnittet publicerades 9/11 1844:|2|

Slottet Treffen i Illyrien.

(En Saga.)

1 Jag tar mig friheten berätta en liten saga, och det skall ingen förtänka mig. Jag lemnar det oafgjordt, om händelsen passerat i gamla eller i medeltiden, men det säkra är, att jag hörde den omtalas 1840. Det var en den roligaste lilla sannsaga om ett slott i Illyrien (eller i månen) af det slaget, som Fransmännen placera i Spanien och Tyskarne i Böhmen.*)Chateaux d’Espagnespråk: franska, Bömische Schlössespråk: tyska, luftslott.

2 Detta slottoriginal: slott, hade, jag mins ej huru många, portar och flera flyglar än jag i hast kan erinra mig. Antalet af dess fönster kan jag ej uppgifva, men det måtte ha varit stort, ty slottet hade flera rum än jag kan uppräkna. Den deri rådande prakten vågar jag ej beskrifva och lyxen i dess inredning går öfver all föreställning. Med slottet följde ett riddaregods stort och herrligt öfver allt begrepp. Skada att jag förgätit antalet af hästarne, hornboskapen, fårahjordarna, dufslagen, bikuporna, jagtparkerna, vinbergen ... ack de skönaste drufvor, hvilka jag tyvärr ej kan afteckna, emedan jag hvarken sett eller smakat dem. Godset hade en mängd underhafvande (jag har glömt deras antal) och inkomsterna voro säkert ofantliga, ehuru ziffran undfallit mig. Allt detta fanns emellertid, lika noggrannt som här, uppgifvit i den beskrifning, som för lång, lång tid tillbaka kringspriddes i landet af en Lübeckare i blå frack med blanka knappar och silkessametsvest med urkedja af bronz.

3 Detta slott och riddaregods i Illyrien hette Treffen.

4 Om detta slott tillhörde en jordisk markis eller en excellenza i månen, är mig obekant. Det vissa är emellertid, att det skulle bortspelas på lotteri. Och hvem skulle vinna det? Utan tvifvel en af våra kära landsmän, så försäkrade lottsäljaren, som bjöd ut all denna herrlighet i våra finska småstäder och på köpet gratis utdelade en högst retande vue af det lysande slottet med dess sjöar, parker, promenader och kinesiska bryggor. Det var väl ock all utsigt i verlden att vinna, ty då slottet tillföll den nummer, som skulle vinna högsta vinsten på nästa dragning i Hamburgska lotteriet, var lotternas antal endast sextontusen. Sedan lottägaren nu naturligtvis vunnit, stod det honom fritt att flytta med pick och pack till Illyrien eller återförsälja slottet till den förre ägaren för ett eller par millioner gülden, allt huru han behagade. Men äfven i det knapt troliga fall, att lottköparen ej skulle vinna hela herrligheten, försäkrades han i alla händelser om en nitvinst af en holländsk dukat, hvarmed han borde vara nöjd, efter han för lotten betalt endast bortåt hundra Rub. Banko Assignationer.

5 Och det begaf sig, säger sagan, att här i landet såldes ett antal lotter på detta ståtliga vinstgifvande riddaregodset Treffen i Illyrien. Och hvilka underbara kalkyler då uppgjordes! Och hvilka planer då spunnos för den lysande framtiden! De flesta lottägarne beslöto att hålla sig till det solida, nemligen de omförmälda millionerna, stadna quar i landet, bygga hus, taga sig hustru (om de ej hade någon) och lefva som Kresus de Lydiers kung. Men andra funnos, som föredrogo att beställa sig berlinervagnar med fyrspann och åka i galopp till Illyrien, låta mustacherna vexa och kalla sig Signor. Den skönaste prinsessa i Europa skulle bli Signora i slottet och de goda vännerna från Finland skulle ditbjudas för att äta mackaroni och probera vinerna. Ja några gingo så långt i ädelmod, att de tillbjödo sina vänner en skogsvaktare-, en öfverjägmästare- eller till och med en slottsfogdebeställning på Treffen. En omständighet var likväl brydsam, och det var att bestämma, hvar ungefär på planeten Illyrien kunde vara beläget. Derom voro alla ense, att det förmodligen låg i Europa. Men en del påstod att det låg någonstädes i Italien, andra åter hade starka skäl att placera det i Turkiet, eller i Grekland, som var ungefär detsama. Från detta beknip hjelpte dem slutligen Palmblads geografi, som skenbarligen bevisade att landet låg i »Österrike» och ännu dertill kom månget ansigte att ljusna med sitt tal om quicksilfvergrufvorna vid Idria. Det var dock redan en silfverklang!

6 Men tiden led och skred och ändtligen kom dragningen, dragningen, som skulle skapa signorer af simpla herremän! Skada att ödets lotter föllo i Hamburg. Deraf kom sig att ännu ett par veckor förflöto efter den stora dagen, utan att någon visste om han var fisk eller fågel, signor eller herre rätt och slätt. Slutligen ... nu förflyttar sig sagan till en viss stad ... slutligen kom ett tungt bref från Lübeck.

7 Utan skämt, det kom verkligen ett tungt bref.

8 Det var således blanka alfvaret. Sagan berättar om fyra herremän, som ingått ett Illyriskt bolag och köpt en lott per kompani. Tre kommo högtidligen tillsamman, togo i brefvet med sockertången och bröto det med franska handskar på händerna. Jag ville ha sett deras bleka anleten, men derom tiger sagan. Fram måste hemligheten, och den kom. Den kom. Det var blott ett obetydligt afstånd af elfvatusen numror mellan deras och den vinnande. Och korrespondenten, som i artiga ordalag berättade att någon grefvinna i Polynesien hade vunnit slottet Treffen, underlät ej att tillägga, det den holländska dukaten skulle i sinom tid utfalla. Sagan förtäljer emellertid ej, om den tiden ännu är kommen.

9 De tre behöfde några timmar för att hämta sig. Derefter kommo de öfverens att de behöfde förfriska sig med något roligt. Derföre afbidades den fjerde bolagsmannen, som infann sig halfdöd af fasa deröfver att han varit stadd på en promenad då brefvet kom. Men genast i farstun möttes han af en bland de tre, hvilken enträget anhöll att han ville sälja sin andel i lotten. – Den nykomne ställde sig, som visste han ej af brefvet, men nekade att sälja. – »Jag bjuder dubbelt pris»,konsekvensändrat/normaliserat sade köpa|3|renoriginal: köpaparen. – Omöjligt – »Tredubbelt?» – Rent omöjligt. – »Tiodubbelt» – »Drag du för den och den, jag låter ej narra mig, jag vill ha slottet, begriper du, slottet! Liksom jag ej visste att vi vunnit!» – »Så du vet det redan? Nå välbekomme!»

10 Härmed slutas denna lilla saga om slottet Treffen i Illyrien. Då en rättskaffens saga ej bör sakna sin moraliska tillämpning, så kan den värde läsaren af denna inhämta, huruledes det är mycket bättre att vara simpel herreman och ha sina rublar i behåll, än att äga en sextontusendedels apparence på signorskapet och ett riddaregods i Illyrien.

 

 

1. *)Chateaux d’Espagnespråk: franska, Bömische Schlössespråk: tyska, luftslott.