Barndomsbilder

Lukuteksti

Barndomsbilder af Oskar Pletsch

Öfversättning och Bearbetning af

Z. T.

Med trettiosex bilder.

||

I morgonstunden.

Sofver du än, lilla guldvän?

Sofver i boet som fågelen.

Solen hon skiner på skogarnas toppar,

Mamma hon vattnar små rosende knoppar.

Vakna i rosor, och vakna vid sång!

Törnena komma väl också engång.

||

De första stegen.

Stå, min fot! Stöd på dig, klack!

Stå, du lilla lunsebrack!

Vandra glad din första stig!

Hvart du dig i verlden vänder,

Leda dig ej modershänder,

Skall dock Gud ledsaga dig.

||

Lurfvetopp.

Lugga, lugga lurfvetopp!

Kyckling, luggar du mig opp?

Nyss kröp du ur ägget.

Vänta, åren gå sin gång;

När du vexer stor och lång,

Tar jag dig i skägget.

||

Gardisten.

Bevars, herr gardist, sådant spratt han gör oss!

Nu ha vi väl krig i fatet för oss?

Hvad jag beklagar den färska bullen!

Potäterna komma bestämdt på rullen,

Och filebunken får nederlag;

Gå, tappre hjelte, till ärans dag!

||

Farmor sofver.

Farmor sofver stilla, stilla!

Farmor hon är sjutti år,

Farmor har så snöhvitt hår,

Farmor har sett verldens oro,

Förrän vi i verlden voro,

Och till Gud hon återgår

Förrän du och jag det får.

||

Kurra gömma.

Möss, möss, göm dig väl,

Kisse katten söker dig!

Kucku!

Håll dig tyst och allvarsam,

Stick ej lilla nosen fram!

Ah, din skälm, nu är du röjd!

Ack, du glada barndomsfröjd!

||

När man är rik.

Jag är så rik, som ingen tror!

Min drake är så rysligt stor,

Min sabel hugger friska tag,

Min häst hon springer allrabäst,

Och piske får jag nog härnäst.

Nej, ingen är så rik som jag,

Och ingen är min like nu,

Och kissen är min fru.

||

Salt på stjerten.

Sitt stilla, min lilla,

Jag gör dig ej illa,

Jag strör litet salt

På stjerten. D’ ä’ allt.

Sen vill jag dig fånga i rosendegarn,

Och så låts du vara mitt lilla guldbarn.

||

Snålvargen.

Hvad är det han gör,

Min gunstig munsjör?

I bok är han lat,

Men flitig i mat

Och trägen att nosa i pannor och fat.

Marsch, fort till din lexa, du lilla krabat!

||

Leka främmande.

Välkommen! Stig in! Nå, hvad fröken var snäll,

Som kom klockan tre! Huru mår er mamsell?

Jag tackar, hon har en så faslig hosta.

Och lilla Augusta,

Är hon ej rätt frisk?

Nej, hon fick i halsen ett ben af en fisk.

Så fröken mig skrämt!

Drick nu en kopp kaffe, det hjelper bestämdt,

Den sorten bjöds på guvernörns kaffe doria:

Sex bönor, som malas med sju lod cichoria.

||

Jungfru Toini.

Hvem är det, som kommer här,

Så bestyrsam, fin och kammad?

Jungfru Toini sjelf det är:

Var så god, min lilla mamma!

Kanske koppen är för full?

Nej, mitt eget lilla gull!

Får jag slå i mer åt pappa?

Nej, kom hit, jag får dig klappa!

Tack, min lilla Toini du!

Hvad det kaffet skall oss smaka!

Gå i stora skänken nu

Och sök dig en pepparkaka.

||

Lilla Köksan.

Aha, lilla siska,

Jag tror du vill diska!

Nej, må det går an?

Jo, mamma, jag kan!

Låt bli med detsamma

Att tallricken fälla,

Ty då kan det smälla

På fingrarna!

Åh, det går nog bra,

Jag hjelper min mamma.

||

Förmaningen.

Mitt hjertebarn, du är ju allt

Hvad jag på jorden har!

Och måste jag gråta för din skull,

Så går jag i grafven af sorg.

||

Det lyckliga hemmet.

Det är ett litet trefligt hem;

Som i en kyrka tyst det är,

Och tvenne goda barn bo der,

Der bor en lycklig mor med dem.

I öppna fönstret blommor stå,

Och aftonsolen ser derpå,

Och tyst arbeta alla tre,

Och der är Guds välsignelse.

||

Våren kommer.

I går så var det vinter än,

Men nu är våren här igen.

Han kom med lärkans ljufva sång

Och gröna strån och vattensprång.

Hvem vill då mer i stugan bli!

Nej ut, nej ut så skynda vi

Med docka, häst och hund och larm

Och barndomsfröjd i sorgfri barm

Vid älskad modersarm.

||

Studenten.

Herr Student! Herr Student!

Hvart tar han vägen?

För mycken lärdom gör en förlägen.

Åh, blif i ditt land och föd dig redligt!

Marsch hem beskedligt!

||

Latlexan.

Nominativus: Magistern gick ut.

Genitivus: Boken i knut.

Dativus: Så der långa horn ...

Accusativus: Har pappas oxe.

Vocativus: A ... au!

Ablativus: Godnatt!

Hund och katt

De höra med undran en sådan lexa

Och tänka: o latmask, hvad du skall vexa!

||

En gratulation.

Goda pappa, emottag

Vår lyckönskan på din födelsedag.

Må den gode Guden gifva

Dig att alltid lycklig blifva,

Och att vi alltid ....

Hur var det sen, mamma?

att vi alltid ...

||

Fattigdom och högfärd.

Korp, korp, sotebror,

Hvarför går du utan skor?

Knycker stolt på nacken,

Går i svarta fracken

Och har inga stöflar

På den bara backen.

||

I den fattiga kojan.

När i kojan du träder,

Sök ej präktiga kläder,

Men ett hjerta så friskt och godt,

Som åt litet sig gläder.

Kinder rosenbeprydda

Och god matlust till krydda.

Gud välsigne ert ringa bröd

Och er fattiga hydda.

||

Svalorna.

Guds makt är i de svaga.

Du lilla, kära svala du,

Hvar skall du födan taga

Åt dina ungar nu?

Svala, ack jo,

Bygg i ro

Fridens bo!

Gud skall än belöna din tro.

||

Leka häst.

Hopp! I galopp!

Backe ned, backe opp!

Långa skutt! Flinka ben!

Uti flygande språng

Öfver stock, öfver sten!

Om du faller engång

På din näsa så lång,

Så klif opp i galopp,

I galopp, i galopp!

||

Bäska droppar.

Nej, jag vill inte ha!

Men du måste det ta.

Men jag vill inte, nej!

Om du vill eller ej.

Ah, blunda igen, låt gå med fart!

Nog går det snart.

Då säger doktorn så glad och snusar:

Se, det är en karl, som inte krusar!

||

Englarna stiga ned.

Guds sköna hvita englar stå

Så vänliga och blida.

Med klara ögon himmelsblå

Vid döda barnets sida.

Dess hjerta har hört upp att slå;

Det sofver i Guds rike då

Och vaknar gladt i Jesu famn,

Att evigt prisa Herrens namn.

||

Barnets bön.

Du gode Gud, jag beder dig:

Ack, gör ett lydigt barn af mig!

Från dig jag aldrig vike.

Och om ändå jag vilse går

I syndens och förderfvets spår,

Så tag mig i min ålders vår,

O Herre, till ditt rike!

||

I sorgens stund.

Ack, lilla bror har gått från er

Till Gud uti hans stjerneborg,

Der intet mörker, ingen sorg

Och ingen oro finnas mer.

Der ser han ned, så glad och fri

Till oss på låga jorden här

Och beder Gud, att också vi

Engång må möta honom der.

||

Spinnrocken.

Spinn, spinn, dotter min,

Spinn det gula linet!

Spinn en fröjd i tråden in,

Och göm den i skrinet.

Hjulet löper, rullen slår,

Lyckan kommer, lyckan går;

Spinn det hvita linne,

Spinn ett barndomsminne.

||

Den flitiga flickan.

Klockan fem, när solen

Röd som guld uppgår,

Eva fäster kjolen,

Flätar snällt sitt hår,

Ber sin morgonbön,

Och sin söm begär hon,

Och hvar morgon är hon

Mera god och skön.

||

Grisarnes kamrat.

Säg, har du ätit

Med grisen här

Och rakt förgätit

Hvar munnen är?

Och du vill kyssa mig på det viset?

Fy, gå i stallet och pussa grisen!

||

Vid fortepianot.

Sjung flera visor! Sjung ännu en!

Sjung till exempel »Min snälla ren

Sjung »Ljufva tiden!» Sjung »Måne klara

Och sjung att Gud må »Vårt land» bevara!

Ja, sjung som lärkan i sommarvind,

Du lilla, trefliga Jenny Lind!

||

Storken.

Nu är det vinter, och drifvan fäste

Sitt hvita täcke på storkens näste,

Och skorstensfejaren, stackars man,

Han står barfota på taket, han,

Och tänker: hvar må nu storken vara?

Men se, med storken är ingen fara,

Han flyger långt i Egypti land

Och tittar ut öfver öknens sand.

||

Spelmannen.

En stackars frusen speleman,

Från fjerran Böhmen kommer han.

Hans hand är stel, hans kind är blå;

Det är ej godt att spela då.

Nej, spela ej i snön, kamrat!

Kom in att få dig litet mat,

Och värm dig, och vid pipans bloss

Berätta sagor sen för oss!

||

Julnatten.

Der skiner ett sken i Decemberqväll,

Der ljuder en sång, så ljuflig och säll,

Ty himlens englar,

De sjunga i skog och i fjäll.

De tända små ljus uti granens gren

Och föra dem hem till barnen sen.

När barnen vakna,

Är julen i stugan ren.

||

De öfvergifnas jul.

Mamma, hvilket sken så klart

Lyser der helt underbart?

Mamma! Mamma! Fort, se der!

Lilla Jesus sjelf det är.

O, hur mildt han på oss ser!

Goda mamma, gråt ej mer!

||

En moders kärlek.

O, moderskärlek! O, modersfröjd,

Der lifvets renaste balsam droppar,

Som himmelsk dagg ifrån solig höjd!

Se denna ros med dess fyra knoppar,

Och säg, hvem älskar hon mest bland dem?

Säg, hvem bland dem skall hon trognast vara?

Kanhända englarna veta hvem; –

Men ej ens englarna kunna svara.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Topelius översatte stroferna i illustratören Oskar Pletschs (1830–1888) genombrottsverk Die Kinderstube från 1860. Bilderboken Barndomsbilder utkom 1862. Se inledningen.

    Faksimile