Trettioandra Föreläsningen. 21/4 64

Lukuteksti

|195|

Trettioandra Föreläsningen. 21/4 64.

1 nyckelordSigismund i Polen. 87. Mötet i Reval. 89. Rätteg. mot r.rikets oråd. Järtecken. Johan † 17 Nov. 92. Hans karakter. Motsatser. Falsk bana. Johan och Fd. Landets tillstånd. 1583.

2 Under 40 år, l.eller från Gustaf Wasas död till år 1600 är svenska historien så genomväfd af dramatiska konflikter, att nästen hvarje år visar oss karakterer och intressen med hvarandra i skarpaste strid. Vi se personerne vexla, utan att stridens inre grund derigenom förändras. Hade söndringen inom Wasahuset och sidoliniernas fikande efter kronan varit stridens enda orsak, så hade denna strid upphört, när de mest framstående personerna afträdde från skådeplatsen. Men i sj.sjelfva verket kämpade stodo på tvenne håll starka motsatser i kamp med hvarandra. Unde Erik XIV kallades i sina senare år icke utan skäl en bondekonung, under det att aristokratin samlade sig under Johans fanor och för en tid fick afs en så afgjord öfvermakt, att den begynte tänka på upprättandet af en ny Kalmare union 1587. Hertig Carl deremot var af lynne och politik en demokrat i 16:de seklets anda. Med hertig Carls hans stigande stjerna vexte derföre mot denna adelsmakten ettn folkpartimakt, hkenhvilken blef desto farligare, emedan den stod i forb sökte sitt naturliga stöd mot adeln uti en stark konungamakt. Det var Gustaf Wasas system i en ny och förbättrad upplaga: konung och folk skulle räcka hvarandra handen till att krossa dene makter, som ställt sig mellan dem båda och som hotade båda med undergång.

3 Till denna sociala strid mellan faadelsväldet på ena samt kungamakt och folkmakt på den andra sidan, inkom under Johan III:s tid ett nytt söndringselement i riket genom hans förvända bemödande att återinföra kath.katholska läran. Också denna strid låg djupare än på den grunda ytan af en konungs personliga hugskott; fick derföre också en större betydelse, än man kunde förmoda. Ty den kath.katholska rörelsen hade ett stöd i sv.svenska och f.finska folkets ännu icke slocknade traditioner, ännu icke fullt klara medvetande af den luth luth.lutherska lärans lemma startföreträdenkommentar. Folket Hos eEtt okunnigt folk förvexlar vanl. presterne med religionen sjelf. Och När katholic.katholicismen redan var afskaffad, hade folket i det längsta försvarat sina prester. Fd. Den såg derföre sv. och f. folket såg icke ogerna att Johan III åter lyftade presterne ur deras djupa förnedring.|196| Hade derföre presterne sjelfve velat återköpa deras makt och anseende genom att bortbyta sin luth.lutherska tro, så hade sannolikt katholic.katholicismen för någon tid återtagit sitt välde i norden. Lyckligtvis motstod Sv:s och F:ds presterskap denna frestelse på ett sätt, som länder dem till stor berömmelse. De sålde icke sin tro: det var från dem, icke från folket, som motståndet utgick motoriginal: mot, lemma startden s.k. röda boken, Johans ryktbara liturgikommentar, och folket följde det gifna föredömet. Emellertid I sin nöd slöt då den besegrade katholic.katholicismen förbund med adelsväldet mot deras gemensama fiender, och striden blef alltmera invecklad derigenom, att Sigismund blef stödet, blef hufvudmannen på engång för ade aristokratin och för katholicismen, under det att hert. Carl i sig förenade båda de fientliga motsatserna: demokratin och lutherdomen.

4 RepetitionRepetition 28/11 67. Joh. III:s död. Karakteristik. Hans styrelse i Fd. Inre konflikter i Sv.

5 Så stodo redan i principen vid Sigismunds anträde till regeringen tvenne fientliga läger emot hvarandra, färdiga till strid på lif och död. Båda voro starka och djupt rotade, båda fast beslutna att icke rymma fältet, och striden var oundviklig.original: oundviklig, mensvårläst p.g.a. strykning sSegern berodde nu på hvilketdera lägret som anfördes utaf den bäste fältherren. Denna strid och öfversköljde först Sv., sedan ännu mera Fd med blod. Det blef således åter karaktererna, som gåfvo utslaget i striden. Wi skola i korthet skildra de båda anförarne.

6 Sigismund var född under sina föräldrars fängelse i Gripsholm år 1566 och således 26 år gammal när han besteg sina fäders thron. Han var en storvext herre af ett ade ståteligt, men dystert utseende, hkethvilket på hans porträtter ytterligare fördystras af den från topp till tå jernklädda rustning, hvari man vanligen ser honom afbildad. Polska drag. Hans aflånga ansigte, hvälfda ögonbryn, starkt framstående drag och spetsiga pipskägg gåfvo gestalten ett spanskt sydländskt tycke, ärfdt af modren och påminnande om hans samtida Philip II och hert. af Alba, under det att de stora af fadren ärfda blå, mest uttryckslösa ögonen voro ett nordiskt arf af hans fader.

|197|

7 Född i fängelset, tycktes hela hans lynne deraf ha fått något trögt tungsint. lemma start»Tria T fecerunt regi nostro vel: tarditas, taciturnitas, tenacitas.språk: latin»kommentar I sina flesta företag kom han försent, och hans långsamhet var så beryktad att Pol.Polackerne kallade honom morgondagskungen = Atterdag. Hans tystlåtenhet och hans njugghet behagade ej de liflige, Pol. – hans praktlystne och slösande Pol.Polackerne Som regent var han derföre föga älskad, i Sv. dessutom föga känd, i Fd nästan okänd. Som privatman hade han flera dygder: var gudfruktig, godhjertad, redlig och i hög grad ordhållig, utom mot kättare, hkethvilket var ett drag af hans stränga katholicism. Redan från sin födelse af föräldrarne utsedd att en dag bära Polens krona, hade Sigismd blifvit väl för syn skull fått lutherske lärare, men blifvit uppfostrad uti kath.katholska läran och deri insupit sin moders stränga grundsatser. Jesuiter: svek. Af vida fFastare karakter i trosfrågor än fadren, förblef han också deri orubbligt bestående.

8 Mot honom denne tröge, och godhjertade och något inskränkte yngling stod hans farbroder hertig Carl, nu 42 år gammal; men redan med våldsam, djerf, hersklysten, oböjligt ända till hårdhet, men derjemte bestlutsam, klok, driftig och duglig i alla sina företag. Med kufvad harm hade han varit vittne till rikets förfall och adelns vexande öfvermod under Johans slappa regering. Man ser Aatt hans personliga ärelystnad dervid vexte tillsammans med hans kärlek till fäderneslandet och skymde hans blick för valet af medlen till dess räddning. Vanligt hos starka karakterer = G. Wasa. Efter 32 års oduglig styrelse, olyckor och oordningar af alla slag, behöfde riket en kraftig hand attsvårläst p.g.a. överskrivningför att ryckas upp ur sin vanmakt. Hert. Carls rättfärdigande är att han var den man som tiden behöfdes. lemma startHan trädde i farfadrens fotspår och blef Sveriges andre G. Wasa.kommentar

9 lemma startDe sista tvenne åren var det han som styrde.kommentar Det var han som: herrarne. Johan Den svagare viljan hade böjt sig för den starke. Hade ha hert. Carl velat smyga sig till thronen, skulle han icke ha afrådt Sigismd att mottaga polska kronan, dotter: son Dec. 1594.

|198|

10 Strax efter Johans död öfvertog Carl regeringen i Sverige uti sin frånvarande brorsons namn och erkändes deri af Sigismund och af rådet. Hannormaliseringoriginal: s första barska handling var anställde en räfst med enkedrottn. Gunilla Bjelke, som beskylldes att ha tillegnat sig mer än henne tillkom af kon:skonungens qvarlåtenskap. De anklagade herrarne fingo nåd. Alla, som sutto fångne för liturgin l.eller för politiska orsaker frigåfvos. Allt syntes i början godt.

11 Men redan Carls första stora reg.regerings handling var en demonstration mot kon. Sigismund. Det var Upsala mötes beslut år 1593, hvarigenom en ända gjordes på det liturgiska trasslet och på kathol:skatholikernas förhoppningar. Härigenom gjorde hert. Carl sin Det Det skedde mot Sigism:s vilja och Det var ett stort och afgörande steg, som förberedde Sv:s blifvande rol i 30:åra kriget, moch tillika skärpte de religiösa motsatserna i konungahuset. Jubelfester. Under det att Sigismd förmälde sig med en kath.katholsk erkehertiginna, skref redan Henrik af Navarra till Carl om ett allm. protestantiskt förbund. Genom att göra lutherdomens sak till sin egen, vann han genast ett starkt rotfäste.

12 Det dröjde ej heller länge, innan förebuden visade sig till den förestående thronstriden om Sv:s thron. och den dermed shängandesammanhängande striden mellan aristokratin och demokratin. Sv.Svenska rådet i spetsen för adeln frauktade hert. Carl och skref varnade i hemlighet Sigismund för hans planer. Den fullblodigaste af Sv:s aristokrater, grefve Ax. Lejonhufvud, begynte på egen hand ett myte uppror i Wgöthl. mot hertigen, men fann intet medhåll och flydde öfver till Polen. Den fullblodig störste och djerfvasteoriginal: djerfvase af Fds ädlingar, Clas Fleming, behöfde icke sådana tvetydiga medel. Som ståth.ståthållare öfver Fd och tillika fältöfverste i Liffland, styrde han enväldigt dessa provinser i kon: Sigismunds namn, och der hade hert. Carl intet att säga. Vid samma tid skref han Flg till Sv. och varnade mot hert:shertigens stämplingar. Från år 1593 var således riket i sin styrelse klufvet i tvenne hälfter: moderlandet styrdes af hert. CarlFd, Estld och Liffland lydde Clas Fleming.

|199|

13 Mellan honom och hertigen uppstod en brefvexling, hvari båda dessa till karakter och lynne beslägtade herrar undfägnade hvarandra med teml.temligen grofkorniga helsningar. Hertigen förbjöd C. Fl. att utan hans och rådets samtycke insläppa någon på Åbo slott: lemma start»det må vara Cl. Fl. eller någon annan; lemma startitemkommentar att undsätta Narva med skepp, ehvad Cl. Flg deremot förebär»kommentar. – C. Fl. åter underskref ett bref till Polen på följande sätt: »Cl. F. friherre till Wik, riksmark, öfverste amiral och krigsöfverste, som nu hafver många regenter, ändock jag icke rättar sig mer än efter en, som heter konung Sigismundus. Komma mina likar och bjuda något till, så slår jag dem på hufvudet.» Joh. Sparre tog trohetsed af Ff.Finnarne – Emellertid blef det nödvändigt för Sigism. att personligen bevaka i Sv. sin kronans intressen. Cl. Flg seglade då, hert.hertigen oåtspord, med flottan 27 skepp från Fd till Dantzig, lät ej förvilla sig af lemma startSöderkpg.kommentar Flg hade fört Johan, Erik till Gpsholm, nu Sigism. tog Sigismund, jemte hans gemål, syster och följe ombord och landsatte dem efter en svår resa i Sthm d. 30 Sept. 1593.

14 RepetitionRepetition. Adels- och folkmakt. Katholicism – Lutherdom. SigismdCarl. FgKarl Horn. Krona: Fädernesland. Upsala mötes betydelse. Jubelfesten A. Lejonhufv. – C. F. Sigismds hemresa 93.

15 Hert.Hertigen å sin sida var icke overksam. Han skrämde rådet, till ett beslut att fordrade riksdag och uppställde såsom sitt mål frihetens skydd för rikets frihet på samma gång som skydd för dess religion.original: religion

16 Carl kom kon.konungen till möte på slottsbryggan. Likasom att för allt folk förtydliga hvad detta möte innebar, möttes der på samma gång katholic:skatholicismens häftigaste motståndare i Sv., den nyvalde erkebisk. Abrah. Angermannus Upsala och påflige legaten Malaspina, som kom för att, om möjligt, återtaga Roms förlorade länder. (Rykten) Evang.Evangelisk gudstjenst i Krakau, Posen, Wilna, Thorn, Elbing. Upplopp. Predikade mot hvarandra. – Slagsmål i Gråmunkekyrkan – Upplopp. Vilkor för kröningen: arfrike. – Carl med 3000 m.man i Upsala. Försåt. – Begrafning, kröning. 19F. 94. – Sigismd besvor Upsala mötes beslut: ingen katholik få embete – gudstjenst. lemma startPostulata nobiliumkommentar.språk: latinS. höll ej sin ed längre än mellan Upsala och Sthm: Er. Brahe ståth.ståthållare i Sthmkath.katholska kyrkor, skolor. – Återresa. Kl. Fg. utdelade sysslor. – Sysslor – råds råde. Domsrätt – rusttjenst.

17 Ny abed.abedissa i Vadstena.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    stycke – textställe – kommentar

    3 företräden förtjänster.

    3 den s.k. röda [...] liturgi den nya gudstjänstordningen, »Röda boken», var ett led i Johans strävanden att minska motsättningarna mellan de olika trosuppfattningarna.

    7 »Tria T [...] tenacitas.» uttrycket myntades av missnöjda polska aristokrater, »Tre T har gjort vår konung ve: tröghet, tystnad, tjurighet».

    8 Han trädde i farfadrens fotspår och blef Sveriges andre G. Wasa. Hertig Karl var Gustav Vasas son, inte sonson.

    9 De sista tvenne åren var det han som styrde. av Johan III:s regering.

    13 »det må vara Cl. Fl. [...] förebär» Geijer, Svenska folkets historia. Andra delen (1834), s. 318. Följande citat från samma ställe.

    13 item (lat.) likaså.

    13 Söderkpg. Klas Fleming motsatte sig öppet att hertig Karl erkändes som riksföreståndare under riksdagen i Söderköping.

    16 Postulata nobilium skrift som sammanfattar adelns krav på ett konstitutionellt program, där kungen skulle styra med »råds råde», och där deras rätt till högre statliga ämbeten och utökade ekonomiska privilegier garanterades. Överlämnades till Sigismund i Sverige 1593.

    Faksimile