Fyrtionde Föreläsningen. 7/5 66

Fyrtionde Föreläsningen. 7/5 66.

1 Den 8 Juli visade sig r.ryska skärgårdsfl. utanför Svensksund, till antalet af fartyg underlägsen, ty den utgjordes af 153 segel, men betydligt öfverlägsen i fartygens storlek, beväring och bemanning, ty den räknade bl. a. 8 fregatter, 3 flyt.flytande batterier m. m. och räknade 18,500 m.man Kl. 10 f. m. – hela dagen – Emedan r.ryska flottan ej kunde utbreda sina linier, råkade den snart i trängsel och oordning och besköts af d. sv.den svenska med korseld – ville retirera, men måste stadna för motvind – anföllos af kon. andra morg. ånyo – slogos och skingrades. RneRyssarne förlorade 6053 större fartyg brände, sänkte,original: sänkte tagne – 3000 d.döde och s.sårade samt 6,500 fångar. Nassau måste rädda sig med simmande – Sv.Svenska förlusten 2 kanonslupar 1 Uudemaa – och några demonterade kanonslupar. – Jemnvigten återställd – revange Svensksundsmedaljen Tedeum – Ångkraften.

2 Svensksundssegern var Sveriges räddning, ty r.ryska planen var att sedan flottorna voro slagna, gå taga Meyerfelts korps vid Högfors i ryggen och efter dess tillintetgörande gå till Åbo samt derifrån till Sthm. Den mer än sannolika följden deraf hade varit hela Fds förlust och dess förening med Rd under andra förh. än sedan under Alex. I. – Underrättelsen härom flög öfver hela riket nästan samtidigt med nyheten om de stora förlusterna vid Wiborg och mottogs nästan öfverallt med stort jubel. Endast i Sthm visade sig oskärades segerfröjden af ilviljans och afundens harm – upplopp segertecknen »för några plåtar köpa alla de der slarfvorna» Upplopp.

3 Fredsunderh. Ehrenström: »Man går fort till målet, när man på båda sidor gerna vill det.» – Det hade varit för Sv. så godt som omöjligt att fortsätta kriget i 3 mån., emedan alla förråder begynte taga slut, och kejs. Cath. sade till gr. Osterman: »ni har ju sjelf i Pbg hört sv.svenska kanoner.»

4 I Werälä by vid Kymmene, der de stridande förut hade två grgånger sammandrabbat, möttes nu fredsunderhandlarne, gen. Igelström, bar. Armfelt, och rådplägningar höllos i tälten på dervarande slätt. Kon. sjelf ankom dit d. 31 Juli. D. 13 Aug. voro underh. nära att afbrytas, men återtogos och afslötos dagen derpå, den 14 Aug. 1790, afslöts freden i Werälä. Fredsfördraget är mycket kort och innehåller blott 8 punkter. I den första öfverenskommes om en »stadigvarande fred och god grannsämja» (ej »evig» som förut.) I den 2:dra bestämmes på två rader, att gränserna skola förblifva desamma som före kriget. 3 och 4 inneh. ömsesidiga områdens utrymmande och krigsfångars utvexling. Den 5:te är vidlyftigast och inneh. noggranna föreskrifter om flottornas salutering.|270| Den 6:te inneh. det gamla stadgandet om tullfri utförsel af spanmål för 20,000 rub. – D. 7:de bestämmer att åtsk. mindre frågor skola särskildt regleras, och d. 8:de punkten inneh. slutligen, att detta fördrag skall ratificeras om 6 dagar eller förr, om sig göra lät. Detta skedde på estrad på slätten. Båda arméerna paraderade. Bjudningar. Presenter. Armfelt gulddosasvårtytt, Andreas. Att fredssluten i Nystad och Åbo ej med ett ord omnämndes i detta fördrag, innebar att Rd stillatigande frångick den i de förra fredssluten åtagna garantin för Sv:s regeringsform. I öfrigt hade anspråken och förhoppningarna å båda sidor blifvit eftergifna, och att sluta ensamt hafva utkämpat ett krig mot Rd det redan af hela Europa fruktade Rd och att sluta detta krig utan förlust efter en nyss vunnen seger, var redan för Sv. en vinning, som egnad att återlifva dess mod och sjelfförtröstan, egnad att utplåna minnet af föregående stora nederlag emot samma makt. Engld och Pr. kommo för sent. – Turkiet sitta emellan.original: emellan Nassau, missnöjd, ville anfalla: Barfod: »han hade fått mycket stryk, men kunde tåla ändå mycket mera.»

5 Klarsynte statsmän hafva icke klandrat G. III för detta krig. Det hade kostat Sv. betydligt: inom mindre än tre år 15 linieskepp och fregatter utom en mängd mindre fartyg, 50,000 man, för det mesta döde i fältsjukan, och omkr. 1,400 trtunnor guld. 130 mill mk. Men om äfven ändamålet förfelades, så steg ånyo de sv.svenska vapnens glans och nationen lyfta var icke mera denna »degraderade» nation, om hkenhvilken F. II så föraktligt talade 20 år förut. För Fd hade detta krig varit mindre kännbart, än något af de föregående. Det var egentl. endast gränsorterna och södra kustvägen, som ledo af arméernas genomtåg och krigstransporterna. Emedan alla produkter köptes af landtm. kontant, inkommo pgarpenningar i landet och mången enskild förmögenhet grundlades. För f.finska armén kom dessa årens krigsskola tjugu år sednare till godo genom de duglige fältherrar och äldre officerare, som hade utbildat sig under 88 års krig.

6 – G. III:s staty af Sergel.

7 Riket hade nu fred och behöfde den ganska väl, för att återställa det rubbade välståndet och de förstörda finanserna.|271| Men i kon. Gustafs lifliga fantasi hade midtunder de storartade byggnader och försköningar, som G. II Adolfs staty, – krigsäran och ishetisynnerhet segern vid Svensksund qvarlemnat ett djupt intryck. Vid denna tid begynte fr.franska revolutionen antaga en för thronen och monarkin alltmera hotande karakter. Kon. G. hyste för Fr. och särskildt för fr.franska konungahuset en tillgifvenhet, en sympathi, som gjorde honom blind för alla tidsförhållanden uti detta land. Han erkände intet missbruk af den enväldiga konungamakten, intet förtryck af den öfvermodiga fr.franska aristokratin. Han ansåg den stora revolutionen med dess verldshistoriska principer för folkens frihet blott som ett verk af demagogernes ärelystnad och filosofernes destruktiva läror. Han blef skygg och misstänksam emot den upplysning, de läror, för hkahvilka han sjelf i början af sin regering hade ansett som en ära att gå i spetsen. Man intalade honom att för mycken upplysning vore skadlig för folket. Trycktvånget skärptes. Ingen sv.svensk l.eller f.finsk tidning fick nämna det minsta om statsförändringen i Fr. Sedan kon.konungen nu hade fred med Rd, grodde i hans själ den ena planen efter den andra att blifva den fr.franska monarkins återställare, att ställa sig i spetsen för en utl.utländsk intervention, som skulle tukta den hop af rebeller, hkenhvilken nu under namn af nationalförsamling regerade Fr., – m. e. o.med ett ord han trodde sig kallad att vinna odödlig ära såsom den monarkiska principens upprätthållare och återställare i Europa. Från Sthm. begynte derföre ett nät af hemliga diplomatiska underhandlingar utspinnas till hofven i Pbg, Berlin, Wien, Turin och Madrid, åsyftande en storartad koalition mot den vexande revolutionen i Fr. – Sv. begynte åter i hemlighet rusta, och endast de invigde visste hvarför. Olyckligtvis – l.eller lyckligtvis – saknades, nu som alltid, pgarpenningar till dessa stora planers utförande. Och då haKonsgns helsa lidit af fälttåget i »les deserts de Savolaksspråk: franska», företog han om sommaren 1791 en resa till Aachen, hufvudsakl. för att der obemärkt sätta sig i förbindelse med de franska emigranterne. – Ludv. XVI:s flykt. – Häraf brytning. Misslyckade underhandl.

8 RepetitionRepetition 16/2 71. Werälä 14 Aug. Opinioner. Kriget. Följder. – 1808. Riket. – Frankr.

|272|

9 – Kejsaren och kon. af Preussen strädesammanträdde i Pillnitz. – Uppskjöts, emedan Ludv. XVI besvurit konstitut. af d. 3 Sept. och återfått sin exekutiva makt. Kejs. Cath. och G. III ett gemensamt. – Allians mellan Rd och Sv. – Defensiv – Rd lofvade 300,000 rub. subsidier i 8 år. – Finansernas tillstånd föranledde skallandetsammankallandet af en riksdag i Gefle till d. 23 Jan. 1792. – Denna lilla och aflägsna stad valdes troligen i hopp att större delen af adeln skulle uteblifva. Försigtighetsmått. Gardet och Helsinge reg:teregemente beordrades till Gefle. Alla adlige officerare, som icke voro hufvudmän för deras familjer, förbjödos uttryckligen att komma till riksdagen. Protok. ej tryckas. Inga andra ärender, än – För ständerna byggdes ett särskildt hus. Blott få Ff.Finnar närvarande. Landtmarskalk var baron Ruth. Kon.Konungen förde ett klokt och försonande språk; mehan det oaktadt uppträdde med stor prakt, och de främmande sändebuden voro särskildt inbjudne att bevista riksdagens öppnande. 143 år. Kronprinsen. Förhör. De ofrälse stånden smickrade. – Tafel. Men allt detta oaktadt, visade adeln öppen fientlighet. En deputation tackade för freden. Men när det blef fråga om att godkänna f. o. s.förenings- och säkerhets akten, förklarade cheferne för oppositionen, att de hellre ville låta begrafva sig under spillrorna af sina hus, än underskrifva – . Den under kriget gjorda tillökningen i statsskulden godkändes, men fåfänga voro alla försök att erhålla ständernas garanti för ett tillämnadt lån af Rd. – Under dessa omständigh. fann kon.konungen rådligast att brådstörta riksdagens slut, den afblåstes redan d. 23 Febr. Riksdagsbeslutet upptog visserligen en tacksägelse för kon:s hjeltemod under kriget, deras ständernas fägnad att hafva sett kronprinsen och hans förkofran i v:skapernavetenskaperna samt det beslut anbudet af en brölloppsgärd, i händelse han skulle träda i äktenskap, innan ständerna nästa gång sträddesammanträdde och vidare fortfar. af bevillningen till nästa riksdag, men för öfrigt tjenade denna riksdag endast att än vidare röja den numera nästan obotliga klyftan mellan konung och folk. – Kon. Det mörknade alltmera kring dent fordom så beundrade, så lysande snillet på thronen. Kon. G. återreste till Sthm, för att der finna sin död. – Fd. Förtjente män.

|273|

10 RepetitionRepetition. Svensksund 9/7 90. Följder. Fred. 14/8 90. Vilkor. Kriget. Fr. revolutionen. Riksd. i Gefle 23 Jan.–Febr. 91. Beslut. Finland 17/3 71.

11 När biskop Mennander år 1775 utn. till erkebiskop i Upsala, efterträddes han i Åbo af Theol. professor Jakob Haartman, född af f.finska föräldrar under flykten i Sthm 1717. Fadren hade varit theol. prof. i Åbo, – och sonen trädde i hans fotspår till samma befattning, derunder han rönte ömsom prof af de styrandes synnerliga gunst, ömsom af deras missnöje, som engång kostade honom 3 års lön. Ty Haartman var msjelf mera statsman, än theolog och djupt inblandad i tidens politiska ränker, och dessa förtjenster förde honom äfven till biskopsvärdigheten. Om hans styrelse af den f.finska kyrkan är derföre icke heller synnerligt att förmäla, och han dog i Åbo d. 6 Mars 1788. – Hans enka 2 stipendier 1810.

12 Efter Haartman kom Jac. Gadolin, född, likasom sin företrädare, under flykten i Strengnäs 1719. Hans fader kyrkoh. i Virmo. Sonen studerade i Upsala, Åbo och Greifsvald, blef astron. observator i Åbo slutl. theol. professor och biskop, hvartill han 2 grgånger förut hade varit uppförd på förslag. Han var egentl. mathematiker och naturforskare, såsom flera af sina företrädare, hade utfört trigonometr. mätningar i Fd och var författare af flera astron. uppsatser i Vskaps akad:sVetenskapsakademiens handlingar och i öfrigt ett af sin tids mest framstående vskapligavetenskapliga snillen i Fd. Men med den lifliga, oroliga, ärelystna själ, som utmärkte denne f.finske lärde, blef han, likasom alla utmärkte män, den tiden, invecklad i de politiska striderna och kämpade än segrande, än besegrad med vid nästan alla riksdagar under Ad. Fr:s, G. III:s och G. IV Ad:s regeringar, tilldess han af döden hädankallades den 26 Sept. 1802, då han efterträddes af Jac. Tengström.

13 Till egenheterna af G. III:s tidehvarf hörde att Fds fleste utmärkte män voro naturforskare. Jag har förut nämnt den berömde läkaren Johan Haartman f.född 1725 i Pemar. Han började under flykten 1742 som apothekarlärling i Sthm,|274| studerade sedan i Upsala under Linné och utmärkte sig så, att han fick till drottn. Lovisa U. öfverlemna sin då sällsynta insektsamling af 1,200 species. Sedan fick han en gynnare i grefve Tessin, gjorde många naturhist. resor och öfvs.öfversatte Linnés Systema Naturæ till svenskan. I hast på medicinen – 1754 prov.läkareprovincialläkare i Åbo, den förste i Fd. – Som sådan 1759 den ryktbara läkareboken: »Underrätt. om de mest gångbara sjukdomars igenkännande och botande genom enkla och enfaldiga husmedel». – – Finska namn – och örter. – Hus och reseapothek, hvartill præpar. förfärdigades i Åbo. – H. första vaccin – 19 Nov. 1754 – ansågs så farlig, att ingen ville, innan prof. dr Leche dertill gaf sin dotter – L. andra barn fingo kopporna – en dog – först 15757 vågade lagm.lagmannen baron Cederström låta vaccinera 4 sina barn – som befriades – H. många medic. arbeten om artif.artificiella mineralvattens bruk – – om boskapssjukan. 1765 medic. prof. i Åbo – första medic. dokt. promotion 1781. † 29 Dec. 1787. – Två medic. stipendier – sin örtsamling till univ. – Brunnsdrickn. Bengt Björnlund, prov. läkareprovincialläkare i Bborg

14 Den vackra sed att i sitt hus upptaga medellöse studerande.

15 Joh. Gabr. Bergman f.född i Bborg 1732. † som stadsläkare i Åbo 1793.

16 Johan Julin.

||

17 Svensksund: »Jag vet förut hvad man vill säga, men mitt beslut är taget. Vi stå här vi stå, och ni slåss käckt, som alltid. Skola vi falla, så skall man åtm. se oss stupa inom fiendens gräns.» – Kymmeneg. i ordn. till reträtt – broarna halm, ris, tunnor. – Kon:s kansli, Ehrenström – Skadefröjd; brist på amunition – Offic. (fångne) vid konungens tafel – en lade sig till en silfvertalrik och afstraffades af sin chef. – Nassauoriginal: Nassa: kejs:s födelsedag. – Afunden i Sthm – hurra för svenska ryssar.

||