Augusti (9.–)

|125|[1048][1049]

1 ANNO POST CHRISTUM NATUM MDCCCXL.språk: latin

2 EPHEMERIS.

3 HÖSTDAGAR 1840.

4 DECENNIUM III. LUSTRUM V.språk: latin

|126||1050|

5 »Lache dann nicht mehr so grimmig dass die Menschen Irrlichter sind, gleich Irrlichtern brennen und fliegen wir fort im regnenden Sturme der Zeit. Und dann, wenn die Zeit vorüber ist, finden wir uns wie Leute, und es ist wieder im Frühlinge.»språk: tyska

6 Jean Paul – Titan 1 D. s. 468.

|127||1051|

Augusta 1840.

»Strax derefter reste jag hem till landet. Då jag war återkommen till Råbäcken, samlade jag mina papper och inrättade mitt hem till arbete. Här sitter jag nu i min trädgård» – – – – Richard Furumo. Jagtslottet –

7 NyCarleby är vackert. Det bär sitt namn till minne af en blodig Carl. Derföre sattes vid dess sida en strid elf som skulle skölja det blodiga minnet bort, – derföre bäddades staden in i den friska grönskans armar, på det att ingen färg skulle påminna om fläckarne på stiftarens namn. – NyCarleby är vackert; väl torde många finnas som tänka annorlunda, men jag tänker så.

8 Ochså Kudnäs är vackrare än sitt namn. Naturen är så lugn och vänlig der. Dess enda oro susar i asparnes toppar. Dess melancholie är blott augustimånskenet genom de täta löfven. Rosenhäcken är dess wällukt, den brusande forsen dess glada musik. Men om Kudnäs säger jag nu ej mer, ty jag ser det med alltför egna ögon.

9 Aug. 109 Wi skrefwo nu 1840 den 109 Augusti. Wi woro nu komne från det stora till det lilla igen, från det bullersamma till det tysta, från det granna till det anspråkslösa, wi woro komne från en hufwudstad till ett litet hem, och woro deröfwer rätt glada till sinnes.

10 Och det så mycket mer som wi funno allt bra. I trädgården war vextligheten förunderligt långt hunnen och rosenhäcken rodnade i skönaste purpurbrand. Inne war sig alldeles likt, undantagande den långa brödstaken, som Greta ställt emot farstudörren till värn emot rymmare. Så war det nu hemma på Kudnäs, allt bra.

|128|

11 10 Måndag. I staden war tomt: Lithenerna borta, quistarne borta, Hammarinerna på skären, Turdinerna likaså, Stenrotharne ochså borta, m. m. – Oskar och Fanny återvända till moster.

12 Hejko och Dyhrelill – wi simmade och slogo keglor på Brunnsholmen. Jag berättade, Albert förundrade sig och Hejko föll in med sina speglosor.

13 11. Tisdag. Ångfartyget Uleåborg lustreser till Alörn. Jacobstad räcker handen åt NyCarleby, men NyCarleby har bränt sina fingrar på Wasa och stoppar nu handen försigtigt i fickan. Deröfwer gör Jacobstad en knyck på nacken och far i förtreten till wäders igen.

14 Detta glada sorgespel hade man tillfälle att njuta utaf vid Alörn i dag kl. 45 till 45½ e. m. – Himmelen såg spefull ut, och molnen väntade blott|1052| på balen för att börja gråta i glädjen. Men fåfängt simmade Hallonquist, der blef ingen bal, alltså inga tårar heller. –

15 Det simmande wattenspektaklet lade till land, laddningen trippade ut i det gröna, Alörn hwimlade af kissor. Dyhrn visar vägen till Lindquistska stugan, medan Berger bjuder ett glas i Lithenska. – Puff! ropade då Uleåborg åt Jacobstad, och den väldigaste rådman i NyCarleby blef 12 rutor fattigare på denna conversation städerna emellan. Men kissorna embarquerade, nickade, hurrade, Uleåborg puffade, fräste och pustade, NyCarleby förundrade sig, gapade och hurrade i sin tour, korteligen: det war ett särdeles rendezvous dessa twå städer emellan med tillhjelp av den tredje. – Utom all fråga war NyCarleby denna gång oartigt, – men troligen hade i annat fall Jacobstadstacken warit Wasatacken lik, och dessutom när såg man twå tuppar förlikas på samma sophög?

16 Wi woro från Kudnäs resta dit ut, wi som andra. – Stud. Roos, och Thilda Mellbergs lilla öga war min bekanta del af Jacobstad. Hammarins drucko Caffe på Adolf Hammarin som låg vid Thorsören. De tänkte sedan helsa på Jacobstad men kommo post festumspråk: latin –

|129|

17 12 Onsdag. Om jag sade att jag i dag stökade i mitt Herbarium, ometade med Oskar och skref i min dagbok ett obegripligt ord som heter: osvärta, så wore dermed icke mycket sagdt. Derföre tiger jag.

18 13. Thorsdag. Ruskigt är mitt ärfda herbarium, dammigt och maligt.

19 Dyhr berättar på quällen att han haft bref från Petersburg.

20 14 Fredag. Herbarium. A. med Sophie hos Johanna Cs. – Der beskrifwas 3 farliga rymmare som krupit på alla fyra i skogen; den fjerde glömde man beskrifwa, men jag kan i tysthet nämna att det var en wäderfändrik som vid wår ankomst rymde in i salen. –

21 Samma quäll slås keglor på Bholmen. Der träffas zum ersten Malspråk: tyska Forsström från Hfors. S. d.Samma dag reser Turdin ut med Broman, och hvem undrar dervid på tårar och beklämda hjertans tysta sorg?

22 15. Lördag. Wårfrudag Sju marker skön id på f. m. och på e. m. knytfärd i båt med Sophie, Fanny den stora och elfwa mörtar. Knytena blefwo då ändtligen orörda, ty beckswarta molnkorpar flögo med vindsnabba vingar högt öfver himlen. Då började det brusa och susa sunnanifrån, wi måste landa nedanför ragnörn, och i detsamma började en sådan takdropp från det svarta hwalfwet att aldrig Noach såg den värre. Hem kommo wi, efter att ha klifvit öfver 3 eller 4 gärdsgårdar, temligen wäl twättade. Ty på till oss hade Almquist rätt väl kunnat adressera sin naiva fråga i slutet på Omus och Ahriman: »hvarför är allt en trasa?»

|1053|

23 16 Söndag Östring improviserar. Sankt Henriks Collekt.

24 S. d.Samma dag Harald med Mamma. Korparne visade sig åter. Wi blöttes en smula och måste echapera in till Isakas vid vägen. –

25 Gumman Wacklin förunderligt kry. »Det är glädjen att se er.»

26 Från ålderdomen och sjukbädden kommo wi till barndomen och den vackra glädjen. Barnbal war hos Sunds – wi weko dit in och sågo på barnen. Mig rann i hågen när jag var ung. – Lindquistar woro här ochså men af minsta slaget.

|130|

27 17 Måndag. Regn. – Lundmark har bett mig komma och beskrifwa. »Ja, farbror, vackert war det, och musiken kanske det vackraste af allt». – Derifrån kommo wi på Capitlet Petersburg, Stondoms fönsterrutor, museum och uproret i Seraillen.

28 På aftonen gjorde jag rosenperlor –

29 18 Tisdag – Somliga dagar äro arbetsdagar, somliga lathundsdagar, somliga sofdagar o. s. v. – men denna dag är en resdag. –

30 Att börja med kom Janson resande med wår kärra, och frukosterade hos oss; derpå reste Oscar och Josephine C. till Uleåborg. Derpå reste Stina Sigfrids till Lillkyro efter Lill’ Fanny. Och derpå reste jag till Alörn på invite af Berger.

31 Oskar, – som man nu vanligen stafwar med k – Oskar är ett eget stycke pojkfigur; ett bortskämdt barn, skarpsynt och quick, men sjelfklok och egenkär, småklok och men mycket barnslig, klemig, klen och fo vuxen i förtid, alltför liten praktikus i verlden. Och dock vore han lätt att böja, om han behandlades rätt; hans fel äro alla på ytan ännu, och sådana hjelpas.

Alörn.

32 Nu jag börjar att berätta
hur till angenäma Alörn
begge kommo: Berger och hans
bjudne, just i middagsstunden, medan solen sken blank öfver hafwet, skogen doftade och ängarne stodo fulla af wällukt. Jag förbigår med skäl middagsmåltiden och den djupt angenäma ångan af den i spisen puttrande kaffepannan, hvilket allt war ganska godt. Mig lockade hafwets
vilda, hwita, vackra väsen,
som i blåa böljor blänka, jag menar fiskarne, det är dock ett löjligt slägte, hwilka miner de göra då de oagtadt allt prut måste upp ur putten i dagsljuset! Liksom annat folk, uttrycka de då vanligen sin|1054| förundran med vidsträckta gapningar,|131| och se dervid så hjertans enfaldiga ut att man råkar i fara att skratta dem midt i synen blott och bart för deras våpighets skuld. Man ser ochså stundom individer af menniskoslägtet som röja vålnader af vissa fiskar, t. ex. girsen, men jag tillstår att jag twiflar om man hos sådana individer förmår uptäcka några anlag till quickhet, vett, genie m. m. Snarare skulle jag tro motsatsen, och för att blott med ett exempel bestyrka min förmodan, vill jag anvisa den häraf intresserade en fullkomlig, i ständig gapning inbegripen girsphysionomie, hwars ägare man är van att kalla »Gjöbesvårtytts Gabb», och hvilken physionomie verkeligen är nog originell för att förtjena af fisk- och menniskovänner alfvarligen studeras. (Imitation efter Almquist) Men till saken:
Nu är ochså att förtälja
hur förträffligt fångna fisken,
abbor, mört och lustig löja
smakte – – men som ämnet icke rätt väl lämpar sig för poetisk behandling, så öfverlåter jag resten åt läsarens inbillning, och går i stället att beskrifwa den sköna Anna Maja som vid denna tiden mejade ängarnes grönska på Alörn, kokade potates i gamla stugan och der bortslumrade en Augustinatt ungefär 4 famnar (neml. längdemått) ifrån undertecknads menlösa bädd bland högsängens lefwande hö ......
Alldenstund du Allra bästa, angenäma
angenäma Anna Maja,
din potates gryta ännu
ej på länge börjar koka,
kom du bort i vackra quällen,
skumma quällen, kom till backens
brant och hjelp mig twinna refwar,
Se så skall jag säga dig hur
svarta silkessnaror snos och
hur i dem man fåglar fångar –
Se’n så skall jag dig berätta
bästa sätt att twinna refwar,
och på refwen fästa krokar
för att fiskarne må nappa,
|132|fina udden ej begripa,
stackars narrar.
Det är wisst att hwita stjernors
vackra sken är skymdt i afton,
|1055|hafwet dånar dåft mot stranden,
men sin vinge vinden hwilar
i den gröna granens grenar.
Bättre refwar fick jag aldrig.
Nu du allrabästa Anna,
angenäma Anna Maja!
din potatesgryta kokar –

33 – Men du, Petterson, dansmästare der på lafven! hwad är det du har för dig? Vill du hålla dig på mattan, din inbitna skälm! – »Hör du, Petterson, – hör du inte hwad rådman säger. Hut! Ge mej si huru många äro wi här på lafven? 7, 8, 9, 10 personer – Tig nu engång och väck inte opp herrarne der i andra sängen.» –

34 19 Onsdag. Morgonen kom och wi metade. Metningen gick och wi fingo den morgonen intet, Berger beklagade sig. Derpå togo wi en stakan skönt doftande Caffea admirabilisspråk: latin. – Sednare satt jag i viken och plockade abbor efter abbor opp. I det vackraste solsken satt jag och såg på vågornas blå och på strändernas ljufliga grönska. Herrar och damer gingo parvis i lunderna – Liselunden war sval och angenämt frisk att promenera uti. – Jag lade till quaierna af Charlottenlund; der träffades paren – Hammarin med fru – C:der och Elise Sg – Lybeck och Louise S. – Nordgren och Augusta L. – Oh si beau!språk: franska – »Och kommer inte lilla Augustas syskon snart?» – I nästa vecka.

35 Sednare på dagen blef ostlig storm. Båten hölls ej i bugten mer och fiskarne ville ej nappa. Då reste jag hem med Dyhr, dock ej förrän efter ett glas Spanskt vin med Törnvik och Dyhren.

36 Hem vandrade vi från Åminne. På Kudnäs voro Turdins och Hejko – dem följde wi hem. –

|133|

37 20 Thorsdag. – Den klara himlen, de swarta rosenperlorna och Dyhrens diner på Kudnis. På quällen en grön Brunnsholme med grinande blarar och mordiska husarer. Sköna äro deras hugg, fallande under form af skrapnos. –

38 S. d.Samma dag Platens afskedsvisite hos oss – »till Grusien skulle han resa för att efter sex år få afsked med pension. Det war ochså med nöje som han lemnade en tjenst der han jemt varit exponerad för obehaget att antingen göra sina tjenstekamrater olyckliga, eller sjelf uppbära skulden för deras fel.» – Sednare förljöds: den ädelmodige Captenen var utan skjutspengar, och ännu mer utan Credit. Ädelmodigt beslöt han att|1056| Prosten Snellman skulle betala fiolerna. – 12 års brefbärararfvode var ju obetaldt (NB. det hade S:n med någon slant i gången betalt åt pojken som bar). – Alltså går han dit med Lundmark och insinuerar på artigaste maner i verlden en räkning på 50 Rd. B:co – prostgubben häpnar, ruskar peruken och säger nej – herrarna bli heta – Lrk ruskar, som han brukar, i ifvern på sin käpp – prostgubben tänker att det skall gälla hans gamla rygg, och betalar – då har Ulla ropat åt prostinnan, och prostinnan rusar in i nattmössa – och skandal blir det – och ord blir det, som ord och inga visor! – ord hwilka sedan flyga kring lilla squallerstan med benäget biträde af Bzna. – Lrk var dum den gången, kamraten kände man förut. – Vidare förljudes sedan: ochså denna Snellmanska tröstekälla sinade bort i obekanta hål; den ädelmodige Capten fägnade derföre Munsala prestgård med en högst artig visite – och det skall ha lyckats.

39 S. d.Samma dag komma lilla Fanny och Stina tillbaka – och berätta mycket.

40 21. Fredag. Idwäder – fugtigt och warmt. Ochså kom jag hem med 12 ℔, sedan de största sagt atjé i förtid. – Mamma och Sophie gjorde derföre försök på e. m. – himlen var den vackraste, sjön den lugnaste – på afstånd hördes ett skott som small, och åror blänkte i aftonrodnaden. – Vi ankrade vid Nålörn och längre, men inga fiskar fingo wi ändå.

|134|

41 22 Lördag Hela familjen är utrest till Alörns Wattuungar för att berga hö. Resan räcker från morgon till quäll; vackraste sol skiner öfver gladaste grönska. Middag spisas i gröngräset – hela sälskapet, arbetare, bärplockare och metare, serveras med Caffe – En ofärd – dock utan ofärd – gjorde wi till Lillholmen, Mamma, bånen, Greta och jag, loverade mellan klippor och ref och grund med oförrättade ärender – sist metade sälskapet.

42 Återresan gick öfver lillfaret söder om Djupsten, 2 båtar högt. Här stadnade wi på grund, men Stina öste en skopa vatten ur båten »för att det skulle bli mera vatten i sjön». – I Ragnörn war åter förmycket, der hjelpte inte att ösa ur sjön i båten. Utan wi drefwos af strömmen mot en sten och båten slog twers – wi arbetade som hundar innan wi kommo upp genom det gemena hålet.

43 23 Söndag. Östring predikar 3:dje gången åoriginal: år rad. Lyses för Marklund och Lisa Häggblom, för Simon Präst och Brita Dahlsten. –

44 S. d.Samma dag Med fruntimmerna hos Benzelstjerna. Dit kom gumman C:s och beskref en ung resande lärd »som war så ensam.» – Mannen war en student från Dorpat som hette Heller och varit rest åt Lappmarken –, – en Entomolog. – Wi följdes åt med Nordgren till Prosten som såg litet sarkastisk ut – synnerligen då Hegel nämndes, ty talet war om älsklings|1057|studierna vid våra resp. Universiteter. – Ochså prostinnan visade sig nådig och wältalig »om det dåliga folket och nutidens ungdom som har så stora pretentioner». – Intet thé bestods, men i stället souper, stekt abbor, smultron med grädde och pankakor! – det bästa som här vankades, ty ynglingen Heller war nu som folket är mest.

45 Nordgren beskref prostgubbens dåliga fides för Gaimard et Comp. och hur han om dem nytjade ordet Charlatan så att G. hörde det. –

46 24. Måndag. Rymmare vid Lippjärfwi, »i rödrutig tröja med lippa på axeln». – Ryktet flög kring bygden, folket vid Lippjärvi sågo efter sina lästa dörrar, och Wahlbergs i staden, som saknade 2 kor, blefwo högeligen ängsliga. Men rymmarn war jag som på vackra morgonquisten promenerade ut ända|135| nära Kofjoki, egentl. för att taga watteninsekter, af hvilka jag likväl ej fick mera än 5 species. –

47 S. d.Samma dag tog familjen torrhö vid Åminne med Turdins och Hejko. Barnen rasade i gräset och ville ha omkull Dahlsten – Gubben beskref sina Krigsbedrifter och hur han kort före Oravais slaget lade kronans persedlar på trossvagnen och sade: »Nu går jag hem, för jag härdar inte längre ut – nog har herrarna hört talas om Spanska trafvarn».*(6 veckor derefter var gubben i Herranom.)

48 Plötsligen uppstod ett rop: Gustaf hade satt sig i en myrstack, och började märka oråd. Det war ej hjelpt med att stiga opp igen.

49 Före hemfärden besågs Beckbruket. – 22 år har jag varit i Nby och ej sett det invändigt förut. – Hejko och jag promenerade hem, wi skulle ju möta Lindquistarne och kanske bli laquejer ett stycke väg – men nej! det är roligt här i Kokkola – fan! sa Hejko.

50 25 Tisdag. – Men på Söndag följer Måndag, och kl. 6¾ a. förde mig ödet och mina aningar på vägen åt NyCarleby – Jemt war jag kommen till grinden vid vägen då der skramlar en chaise – chaisen war möjad – der kommo wåra quistar. Det är roligt här i Jeppo ändå.

51 Jemt war jag ochså kommen öfver torget, då mina ögon falla på gubben Maths som knyter sin halsduk för spegeln. Der voro wåra Ryska Lithener. – Och o Petersburg! o Peterhof! o Peter den store! o Kejsar Alexanders lappade stöflor! o Peter den stores afviga rock! Här voro de nu – och o Ryska pepparkakor! här är godt att vara här i NyCarleby. – Flickornas glada ögon! det är roligt att se er igen.

52 26 Onsdag. IXX. Må ljusgrön quist slå ut i blom och bli så visst så glad och sälloriginal: säll. som hon är snäll – och god och from – till lifvets quäll. –

|1058|

53 Redan war Emelie hos Sophie – och helsade från Hilda – »så här skulle jag ta dig i hand och tacka dig.» – men glada Emelie i dag och glada Emelie i Hfors förekommo mig slägta.

54 Lithenerna beskrefwo om quälln hos oss Kasanska kyrkan och mycket annat. Dem följde wi kl. 10 hem – stannade så vid quistarnas port – ut kommo quistarne – dem wi gratulerte – der hade warit musik och trumma i dag redan.

|136|

55 27. Thorsdag. Men i dag äro wi hos quistarna. Och hwad säga wi nu om rummen? Bra. Sköna, ljusa, glada, goda för Musik – deri gjorde pappa Isak rätt – och annars trefliga svalbon. Ett men har jag dock, fast det angår ingen, – och det är att öfra wåningen, så in- som utvändigt är gynnad på den nedres bekostnad, men står man åter i den höga, fria, luftiga salongen med dess musikaliska gipstak, så tycker man med Myreen, att »så är det, och dä’ rätt, och wore det annorlunda så wore det orätt».

56 Oss möta flickorna deruppe – i salongen är gladt att vara – wi dricka dess wälgång och deras som bo i den.

57 Och Emili spelar Aurorawalsen – hvar ton war frisk. Så will jag. Så som Emili nu sitter och skalar apelsiner, så satt ochså nådiga Hjärnan i somras – smickrande liknelse! Wisa att du kan vara nådig ochså.

58 »Huru länge blir varelsen i Gamla Carleby?»original: Carleby? frågade en gammal fru.

59 Horoscoperna äro komna ur modet liksom mycket annat. Och likwäl ha födelsedagarna sin betydelse. – Wore det blott så sannt att jag är född felix som att Emili är född Zephyrina – är kommen som en vestanfläkt i verlden! – Thilda är född på Cleophas men Augusta kom på Urbanusdagen som ett yrväder in i verlden. – – – – – – – – – – – – –

60 I går ett år sedan kom Emeli till Fiskars – i går ett år sedan satt jag på min ensliga ö och skref i mina promenader.

61 28. Fredag. Himlen war mulen, det duggade smått. Ute satt jag i min båt nedanför Ragnörn. Anna Maja hade fullt att syssla; älskwärd war hon i idarnes ögon, älskwärd och försåtlig, ljuf att kyssa på uddhwassa läppar – men engång kysst gaf hon utan räddning döden! Sådant är frestelsen i quinnohamn – udden är dold – på rosenläppar bor stundom döden.

62 Hem kom jag med 1 L℔ 6 ℔ id och brax. Och Mamma förundrade sig, och mitt rykte gick ut i bygden allt rundtomkring.

63 A. med Sophie hos Lithenerna. Ännu funnos Petersburgska pepparkakor – wi mönstrade nya meubler –

|137|

64 29 – Lördag. Aftonen hos Turdins – Hejko bekymrad för Wänskapen –

|1059|

65 30. Söndag. Fonselius. – OStenroths. OLindquists; fastän Sjöbergena spelade der och Emili bett oss. – Men visite hos Häggströms – rätt trefligt par, som alla par när begge äro unga och nyss förenade.

66 Sophie H. spelte Norma och några andra stycken med skön touche. Wackra fingrar! begriper du deras wärde du musikaliska menniska? – Knappast. Dock förlåter jag dig, blott du begriper hwad det är att wara ett så vackert hjertas resonansbotten. Ditt wal ger anledning att hoppas det, och jag prisar ditt wal.

67 31. Måndag. Wåra woro bjudna till Turdins på Wennerholms m. fl. Men mig grep en orolighetsanda. Ut gick jag till Brunnsholmen, ingen war der mer än Werfwingskan. Men quällen war mild, jag requirerte thé och penserade på gungbrädet i aftonsvalkan.

68 Collander och Nordgren kommo då – wi slogo keglor som wanligt.

69 Sednare hos Turdins. Maria W. beskref Kejsarn och sina små Ryska minnen, – flickan var treflig.

70 Hejko projecterade Gondolieren, jag accompagnerte. – Nordgren sjöng Schilulilulilu – Ziguenarvisan – Die Sonne erwachtspråk: tyska m. fl.

71 Nordgren är en af de få som kan och wet mera än han synes. Han är ett stadigt och redigt hufwud – Min man är han. –

72 (Nov. 4.)

 

 

1. *(6 veckor derefter var gubben i Herranom.)