Juni

Junius 1836.

Dagbok i Junii Månad af detta år 1836.

1 Sommaren war emedlertid kommen, till en del föga retande. Luften war kall, marken ännu gul, träd och blommor nödvexta. Men wår är dock wår och Sommar är sommar, ty det föregår i menniskans, likasom i djurens lif, en periodisk vexling i förhållande till årstiderna, hwilken, mer eller mindre, öfverallt måste göra sig rum. War oss således wälkommen, Ljufwa Sommar, är du nu mulen så blir du väl snart klar igen, och då – vivat!språk: latin –

2 1. Onsdag. Studerade Homers Ilias. På Nations bibliothek en flitig gäst. Afskref på Sollennitets Läctarn det täcka stycket: »jord och himmel jag».

3 2 Junii 1836. Thorsdag, war sällskapets pro Fauna årsfest. – Dagen war klar och wacker, litet kall och mot quällen mulen. – Sällskapet samlades kl. 11 f. m. – föga talrikt i början. – Årsberättelse uplästes först, sedan kommo Intendenternas berättelser, derefter val af embetsmän. Mycket löje upkom när sällskapet voterade på Blanken med blanka lappar. – Session, temmeligen munter warade till kl. 2. Emedlertid hade en stor mängd Ledamöter infunnit sig, hela Senaten m. m. circa 129 personer. – Middag war kl. 3 arrangerad i Orangerierne, smakfullt och grannt med grönt och blommor på, mellan och omkring borden. – Måltiden som warade till kl. 7 e. m. war naturligtvis utsökt: Viner flödade öfverallt, Mallaga, Madera, portvin, Hochheimer, St. Julien, [    ]Tomrum Vid de inre stora borden satt man mycket stelt och ordentligt; vid de yttre dracks mera, man kom på rörlig fot, en par stycken på orörlig snarare. – Efter denna tarfliga måltid dracks caffe och röktes. Försök gjordes att ställa till danser med tillhjelp af taffelmusiken, men ville ej rätt wäl lyckas. – Nu framburos bålar af punsch och bischoff i det gröna; det war ett muntert lag som räckte till klockan 11. – Snellman proponerade att sällskapets cassa skulle användas till en enda stor bål. Argelander talade om 5 talets vigt, ty Sahlbergs skål dracks 5 gånger. –

4 Sednare på quällen stördes den allmänna munterheten af oenighet först mellan Adj. Gylden och Sohlberg Nylänningen, gamla grälmakaren, och gsedan mellan Sohlberg och Snellman, hwilken sednare twist urartade längre än den mellan nyktra och förnuftiga karlar bordt göra. –

5 Calaset kostade i subscription 7 Rd. 12 ʄ Rgds. –

6 3. Fredag. Skref med Postiljonen Sahlberg till NyCarleby, och kom af sådan anledning i sednaste laget till Rpffs.

7 E. m. Försummat Rein. – På aftonen hos mig Rahm et Öller. –

8 4. Lördag. Afhörde 2 disputationer. Den l:sta, Oscar Forsmans och D:r Rein, Cithare natales, en af pappas Runor öfwersatt på Tyska. Förekommo från opponentens sida några anmärkningar mot stafning o. d. i pappas samling. Den 2 war Tulindbergs och Hyrens om Alg. Equationer, Oppondente Woldstedt. Högst löjligt när T. råkade i extas och W. spektaklade. Posterior Opponens war bortlupen; – H. hade för brottom nerför cathedern och måste dit tillbaka. –

9 – S. d.Samma dag hade Logren Contorsexamen och gick lyckligen igenom, ehuru Öfverdirecteuren skall något hæsiterat.

10 – S. d.Samma dag war Staudinger på afskedswisite. War in dubiospråk: latin om sin gradualskrifning. Lofwade om han skulle gå igenom att i höst bjuda|424| en respectabel bål. – Min fotsak lånte han med sträng åtwarning om att återställa den. –

11 5. Söndag. Mulen Wäderlek. Försent i kyrkan. E. m. visite hos thej.:n och sedan hem. –

12 6. Måndag Skref till brodren August v. Essen. –

13 Hwad min läsning beträffar, fortsätter jag nu på sistone med Ilias. Tråkig tid när Terminen likasom somnat af. Af Promotionen gör man ännu ej mycken affaire.

14 7. Tisdag Nationsmöte glest besökt som wanligt. – 400 v. Ilias.

15 8. Onsdag. – Melart hos mig på morg. Talte om sin examen.

16 S. d.Samma dag kl. 11 om aftonen afreste Logren till NyCarleby. Medförde, bland annat, bref till A. Dyhr med utanskrift:

Mitt första kallas den som ej är billig

Mitt hela lika skyldig är som willig

att wara

Albert Dyhr

Herre och Handelsbokhållare i N.

18 9. Thorsdag. Melarts candidatexamen, jemte Bygdén och H. Malm. – Melart 12, B. 17, M. 13. – I chemien stodo sig alla rätt slätt. I annat bra. –

19 10. OnsFredag. – Junelius Reste till Uleåborg, medförande mycket saker till N. deribland böcker åt R. L. med twenne fläckar.

20 S. d.Samma dag war utslag i Gradual och Exercitieskrifningarne, hwilket så utföll att attf 4 Grad. – gick en enda (O. Forsman) igenom med admittitur, och af 11 Excercit. 6 äfwen med admittitur. Snöpligt utslag och wår goda bror S. slipper bestå sin bål. – Kl. 7. aft. Sällskapets pro Fauna sista sammanträde i Termin.

21 Promenade i Sällskapsträdgården med Cajan och A. Wacklin. Skön afton.

22 11. Lördag. Wackert och warmt wäder, af hwilket jag och Blanken lockades ut på en liten insektpromenad. – Fördenskull Robsahm försummad. E. m. Nationsmöte om C. Stenroths m. fl:s intagning. Mötte ett obetydligt inkast hwilket jag o. fl. med lätthet afböjde.

23 S. d.Samma dag Offentelig Stipendiatexamen deri Helander Ostr.Ostrobothniensis fick 7 röster.

24 12. Söndag. Superb wäderlek. Melart predikade för skriftebarn; kyrkan öfverfull. – Gjorde det med stor kraft och wärme. Det är dock alltid en rörande syn att se de unga nywigda Christna gå till herrans bord.

25 S. d.Samma dag Ämnade jag, likasom hela staden, i sällskapsträdgården fröjda mig åt Guds sköna natur. Då kom H. Sohlberg till mig med bud att brodren Carleni, redan nästan fullt restituerad, fått recidif, och denna gången med slagattack som genast gjort honom mållös. – Jag skyndade dit; – ångrade wist icke upoffringen af det lilla nöjet. Jag wakade ensam hela natten, medan C:s discipel Wilkman biträdde wid frotteringar o. d. Patienten war icke kinkig, hade knapt medwetande. – Morgonen den

26 13. Måndag, kom wacker och warm. En kopp caffé hade sällan smakat så wäl. På f. m. lemnade jag min sjukwaktarebefattning. –

27 På Academien examina i 3 faculteter. – Aug. Lindfors Nyl.Nylandensis Phil. Cand. med 18 röster. Wolmar Schildt och Alex. Ingman Medecinæ Candidater, samt i Theologiska fac. Seminarii examen. –

28 14. Tisdag. Studerat Sophokles Oidipus Rex till slut på egen hand.

29 15. Onsdag. Mag. Snellmans disputation om Leibniz. Stipendiatuprop. Blanken miste wid förra upropet halfwa sitt stipendium. – Brodren Rahm hos mig, dervid åter förekom en conversation om poësie, af hwilket ämne han är särdeles intresserad.

30 16. Thorsdag. E. m. Tillbragtes af Blank och mig hos Rosenkampffs. Dervid förekom naturligtvis wår hemresa som samtalsämne. Moster reser ungefär på samma tid som sin lydige neveuspråk: franska. –

31 17. Fredag. På anmodan wandrade jag om aftonen till Carleni och vakade der natten i sällskap med Calle Hejkell. – Nu war mödan ganska ringa, ty wi sofwo hwardera halfwa natten. Patienten war icke beswärlig, mållös, halft sanslös och i werkeligen betänkeligt tillstånd. –

32 Wi öfverenskommo att följande morgon transportera honom till det snygga, utmärkt wäl wårdade Cliniska Institutet. –

33 18. Lördag. Regn. Robsahm liquiderat 14 Rd. 24 ʄ, en dyr lection. – – Stora bibliotheket. – Afhörde Repetition på Solennitetssalen. –

34 S. d.Samma dag på morgon fördes Carleni till Clinicum; på aftonen war jag med C. Hejkell och såg efter honom. – Svagt, medwetslöst tillstånd; wäl wårdad. Läkarna gåfvo honom halft förlorad, hwilket äfwen besannades, ty han dog några dagar efter min afresa. – – En arbetsam, hederlig pojke; men hade så klen constitution att han i alla händelser ej kunna länge exsistera. –

35 På Clinicum förde oss waktmästaren omkring; en högst intressant promenad. Wi woro i 8 a 10 särskildta rum, i hwilka alla den största snygghet war förenad med trefligt utseende och fullkomligen frisk luft. – I de stora rummen, ett propert wäggur i hwarje; – vid dörren hängde tennkärl|426| blanka att man kunde spegla sig deri. – Just nu serverades patienternas quällsward, gick mycket snyggt och aptitligt tillwäga. – Och patienterna förekommo mig alla så intressanta, gamla hwithårige gubbar, unga bleka gossar, och flickor – af alla stånd och åldrar. – Kanske war det icke alltid så stilla som nu, ty intet ljud, ingen klagan undföll de sjuke. – En enda säng låg öfverhöljd; der låg en quinna som för par timmar sedan dött i Nerffeber. –

36 På återwägen besågo wi äfwen nya kyrkan, ett kostsamt men skönt arbete. Men att det Ryska arbetsfolket på engång beröfwar Finska arbetarne en god förtjenst och drager flere hundradetusen Rubel ur landet, kan jag ej utan grämelse och förargelse tänka på. –

37 19. Söndag. Regn. Hemma, utom en promenad på aftonquisten i botaniska trädgården. Staden hwimlar redan af främlingar, många kommo i synnerhet i går. Den stora dagen nalkas. – Wälkommen, wälkommen!

38 20. Måndag. Regn. Uttog från posten 4 bref; från Mamma, Hindrik, August Essen, Albert. – – Nu ändteligen war Pippings promotions program upspikadt. – Dagen nalkas. – Till den stora balen war jag bjuden redan i Lördags; det gällde således à justicespråk: franska. – Köpte mig Ryska skor, efter mycket fjäskande och försökande. – Och sedan jag sprungit mig trött, somnade jag i Guds namn in till den stora Morgondagen.

Philosophiæ Magister Promotion d. 21 Junii 1836. En kort beskrifning.

39 Så war då den stora, den festliga dagen inne då 60 unge mäns mångåriga mödor skulle lönas med lagern; – högtidlig dag helgad åt Sånggudinnorna som tacksägelsegärd, åt dagens män som upmuntran och belöning, åt oss andra som en mägtig sporre.

40 Den sköna dagen kom klar och wacker, skymdes middagstiden af en öfvergående regnskur men war i det hela entt Juniisolens wärdiga barn. –

41 Klockan 6 på morgonen dundrade kanonerna på Sveaborg, den physiska magtens hyllning åt den andliga. – Några timmar förgingo under förberedelser.

42 Kl. 9 började gatorna hwimla, strömmarne drogo sig åt universitetetoriginal: universitet till, den stora bron befolkades, i farstun wisade sig marskalkar och dylikt folk i full gala. – Nu strömmade fram wagnar och equipager;|427| dubbeldörrarne upslogos kl. 10. Den sköna Solennitetssalen war nyligen putsad, skranket kring cathedern rosenbeklädt. – Skaror inströmmade; fruntimmernas bänkar och halfrunden deromkring fylldes småningom. Marskalkerne 8 till antalet woro i ifrig beställsamhet. Verser utdelas.

43 Allt är färdigt, wäntande i full gala.

44 Magistrarne, med Promotor i spetsen, inträda, taga plats kring cathedern. Sedan Senaten, Academiestaten, m. m. – Musiken på Lektarn spelar, en skön sång, orden af L. Stenbäck, musiken ur Spohrs »Die letzen dinge», under Pacii ledning. –

45 Allas sinnen stämda för högtidliga intryck.

46 Promotor, Rector Pipping, öpnar högtidligheten med ett Latinskt tal, hwarunder marskalkarneoriginal: marskalkarn med confect sockra för damerna det torra Latinet. – Academiens Secreterare upläser hans Kejs. Maj. tillstånd till denna act. Promotors Latin flödar i långa lärda meningar öfver hans läppar; damerna, föga belåtna med denna quarlefwa från den barbariska peruktiden, tröstas åter af marskalkerna.

47 Magisterfrågan, om Rom. och Grek. Litteraturens wärde, upläses af Adjuncten Blomquist, och beswaras af Primus, Cajander. På Promotors upmaning upläses eden och bekräftas från hwarje mund med ett högtidligt: »Ita me Deus adjuvet!språk: latin» – O att I aldrig, aldrig glömden denna ed! – Nu äro de wärdiga kransen. –

48 Den sköna musiken börjar, hög, alfwarlig och outsägligen ljuf tillika. Af de 6 jubelmagistrarne stiger den ende närwarande, den wärde Rector Johnson från Björneborg, fram. När den friska kransen lägges kring silfverhåren, gråter den gamle, och mången ung med honom. – Efter honom framträda de unge, hwar i sin ordning, krönas med kransen, vigas med ringen, belönas med diplomet. – Ack hur följde icke månget öga med tårar af fröjd och hopp de unge der de framträdde. En älskad faders eller moders, en systers eller kanske äfwen en fästmös ögon hwilade här med kärlek hwar på sin. Och den som äfven blott med wänskapens ögon såg derpå, o hur swällde ej hans hjerta af innerlig rörelse wid denna högtidliga akt!

49 Vid aktens slut framträder Ultimus, Moberg, tackar damerna och upläser werser. Damerna upstå; sidenklädningarnas frasande liknar vindens sus i en poppelskog.

50 Ytterligare utdelas en poetisk helsning, Componerad af Nerwander. Musik och Sång slutade denna högtidlighet af hwilken säkert mången i sin barm bär ett ljuft och lifstids långt minne.

51 Slut kl. 2.

52 Hwarefter sälskapet aftågade till kyrkan och bivistade gudstjenst för att sålunda nedkalla Guds wälsignelse öfwer menniskors werk. – Dock, menniskors werk är det icke allena ty:
all god gåfwa kommer ofwanefter ifrån ljusens fader.

53 Om aftonen war stor bal på Societetshuset,original: Societshuset, hwilken jag biwistade bjuden, såsom en af Österb. afdelningens representanter. – Allt hwad hufwudstaden och kringliggande nejder hade lysande och gentilt war här församladt. Detta oaktadt war socitéen enligt cavaljerernas omdöme mycket treflig och dansen högst liflig. – Soupée intogs kl. 1–5 på morgonen andra dagen och Damerna gingo klockan 6. – Kl. 9 andra morgonen wandrade jag wälbehållen hem; hade måst wänta för ett ihärdigt uthållande regns skull. – Mycket wore om denna bal att säga, hwilket jag förbigår.

54 22. Onsdag War en af de dagar jag plägar kalla odagar, annars sällsynta på min horizont. – Sof en liten blund från 10 till 12. –

55 Hos Rosenkampffs spisade Stjernwall med sin fru middag. Han beskref med mycken förnöjelse huru studenterna hurrat honom opp »för det han war så treflig.» – På quällsstunden suto hos mig Rahm et Cajan, intressanta gossar. –

56 – Kort visite kl. 10 på quälln på Societeten der man hela dagen firat efterslängarna af gårdagen. – Ack store Bachus, hwad der war för ett lefwerne! – De muntra gossarnas conversationer hördes ända till Frenckell. – Ett partie wandrade derifrån med lykta.

57 Ännu ett par scener från balen: W. satt wid ett litet bord, korkade champagne så det fräste efter. Pacius satt der så trygg; så får W. i ett glas fullt med vin och kastar honom rakt i pannan. Allt detta i wälmening, ty han trodde sig blott göra ett litet raillant puts åt den andra. Pacius war lätt försonad. – Yngre Pacius och Grädener suto och hade en obetydlig dispute: Flux nappar G. en stol och kör den andra mitt i flinten. Saken bilades med möda.

58 – Polskan efteråt sedan damerna gått war en sällsam syn; som när man i skuggspel ser dockorna hoppa, eller i drömmen betraktar trollenas tokigaste danser. Här woro gamla män, stadiga karlar, – de woro|429| ursinniga, tokiga rigtigt af fröjd. – Icke underligt, ty så måste det så länge cirklade med våld quäfda ungdomssinnetoriginal: ungdomsinnet bryta loss. – – Med Ekmans soupée war man och hade skäl att wara mycket obelåten. Harmen war så stor att man hotade låta honom wälja mellan stryk eller Schawottering.

59 23. Thorsdag. – Regnig dag. – Betalte Robsahm 14 Rd. Reseplaner med Ahla och Bygdén, beslutit med Ahla. Väntat Svenska Theatern. –

Midsommarquäll.

60 Tywärr den ledsammaste jag öfwerlefwat, ty den war den första hemifrån. Quällen regnig och ruskig; – Drack the hos Rosenkampffs. Somnade klockan 11. – – Sköna natt i NyCarleby när solen doppar sig i hafwets wågor och strax åter skiner på ungdomens lekar! Huru ofta smög jag mig ej hemligen från sälskapet och såg drottningen upstå ur sjöar af guld och lågor! – Och dock hwad är all naturens skönhet om ej hjertat är rymligt att fatta den i sin fullhet? Här mellan gator och hus är det så trångt, så quaft; der swärma wi ut i Guds gröna natur och under lekar och fröjd swäller wårt hjerta af innerligt jubel. – Glada folk, goda folk, dig finner jag blott der! – kanske will jag knapt finna det så annorstädes. N:y är min hela werld; min bästa fröjd och min bästa lycka bo ju der och endast der söker jag dem. –

61 24 Junii 1836, Fredag och

Midsommardag.

62 Wälkommen gamla wän, ungdomswän, sköna sommarkrona! Wälkommen är du, om du ochså ej här kan komma gatstenarne att grönska och de stela husen att kläda sig i löf.

63 Regnig dag. Biwistade på f. m. Gudstjensten. E. m. promenad i sällskapsträdgård i sälskap med Sandman. – Swenska theatertruppen war kommen. – Så gick min Midsommardag sömnig förbi. Mycket roligt, mycket roligt, wänner och wänninor i wår kära Carleby! – Ack wore jag hos er! –

64 25. Lördag. Ännu dröjer jag här, fast hemlängtan ständigt hwiskar mig ett: »Res!» i örat. – jag hade föresatt mig att se Svenska theatertruppen. Hällregn. – Afsked af thejungfrun och promenad i botaniska trädgården.

65 26. Söndag. Läste. Vännerna. – Promenad i speculation att få se Högquistan. Lyckades slutligen, sedan jag nött ut ½ par stöflor. Den damen war werkeligen skön och gentile som en drottning! Skada att hon är aktris i grunden!

66 27. Måndag. – Spektakel. Svenska theatertruppen gaf Passion och Förnuft. Plats på Andra radens Loge. – Personal war: M:lle Emelie Högquist, M:lle Hök, Fru Wennbom, H:rr Sevelin, Hyckert, Kinmanson, Hjortsberg, Wennbom m. fl. Pjesen, usel moral. – Action medelmåttig, den sköna Högquistans icke undantagen. – Öfwerfullt hus. Sparsamma applauder. –

67 Oaktadt sitt medelmåttiga spel wisste den sköna Högquistan konsten att förtjusa. – (Med C. Stenroth sprang jag, som andra narrar, för att få se henne i synen; men blefwo narrade af en nedfälld rullgardin.)original: rullgardin. –

68 Högquistan har kommit till Finland på kungens tillställning som gifwit henne 2000 Rd. B:co, på det hon skulle resa unnan hertig Max af Leuchtenberg, som wid sin sista wistelse i Stockholm war halfgalen i henne. –

69 28. Tisdag. Resebestyr. Stort söleri af min reskamrat Ahla. –

70 Kl. 3 e. m. reste Rosenkampffs fruntimmer bort i högönskelig wälmåga, och fingo strax i början ett starkt åskregn på nacken. –

71 Genom Al:s dröjsmål förhalades wår resa till i morgon. –

72 29. Onsdag. Kl. 8 om morgon, efter wäntan hos Ahla, sade wi Hfors farwäl. Såsom wanligt utan saknad, snarare med lättadt hjerta, ty de sista tiderna äro här hjertans tråkiga. – Strax i början krakel med skjutspojken, som wille med wårt »tunga» lass resa till Gästg.gården. Saken botades med en örfil. – – Resan fortgick något makligt. Kl. 1 om natten upstego wi på en brant ås 2 mil från Tawastehus, Lewonsuonkallio benämnd. – Skön utsigt. – Såfwo deroppe, tänkte få se solen gå upp, men den hade gömdt sig i moln. –

73 30. Thorsdag. Kl. 7 på morgonen i Tawastehus. Drucko caffe på gästgifwargården och träffade Mag. Kurtén. – Billet af M. Castren. – Resa till Tammerfors. mMellan begge städerna hade wi så när råkat ut för en stor fara. – Ahla medförde en liten krutkardus, hade satt den i en tom pung, wid hwilken war en ficka för elddon. Fnösket råkade i brand, brände genom pungen och antände papperet kring kardusen. Då märkte Ahla det just i grefwens tid, spottade derpå och slängde krutet bort. – Kardusen uptogs sedan, då den befans wara genombränd ända till det innersta tunna pappersomslaget. – – Till Tammerfors anlände wi kl. 6 e. m., drucko der the, och gjorde en promenad långs den majestätiska Forsen. –

Så slöts i Guds namn detta halfwa år.

74 N:by d. 30 Aug. 1836.