Mars

Martius 1835.

1 1. Tisdag. den första Februarii fann mig skumpande i egna ärender, den 1 Martii åter skumpande för det allmännas sak. –

2 – I sällskap med Helander att kringåkte jag som bjudare till Terminsfesten, denna gång icke i uniform. – Dertill åtgick en hel förmiddag; – men hwad offrar man ej för det allmänna bästa. – – Bonsdorff om gaslysning. – Sångmöte hos Petterson, mycket muntert. – Han hade temmeligen stora rum, så att det blef oss möjligt att ta en och annan wals och Rysk quadrille; – wi muntrade oss så godt wi kunde. – Det behöfs nog ibland, midt i allt detta bokdammet, och med mycket muntrare sinne kom jag från den lilla stöfwelquadrilln än från den stora gentila picknicken. –

3 2. Onsdag. afhörde Gylden. –

4 På denna dag infaller Österbottningarnes Terminsfest.

Österbottningarnes Terminsfest. Wårtermin 1836.

5 Sällskapet samlades kl. 6–7. – U Localn war i societetshusets öfra wåning. Samlingen bestod af circa 90 Österbottningar, en del af Academiestaten jemte Rector Magnificus, samt åtskilliga främmande nationister. Tractamenter woro thé, punsch, carolina, samt på slutet smörgåsar och boullion. Högtidligheten öpnades efter wanligheten med en liten upläst afhandling, denna gången upsatt och upläst af C. Ehrström. »Om några delar af Upfostran»; mycket bra och kraftfullt såsom allt hwad E. skrifwer. – Derefter framträdde Nerwander, och wände sig först till oss studenter. »När jag, sade han, afsade mig curatellet, så war det, som jag trodde, för att göra herrarna en tjenst, emedan jag under min långa bortowaro hunnit bli så obekant med afdeln.:s förhållanden. – Men som nu omständigheterna så fogat sig, så har jag gerna återtagit mitt curatell, hwilket föröfrigt alltid warit mig angenämt och smickrande. – Jag har under mina resor hunnit lära mig rätt wärdera mina landsmän och wårt universitet. – En sak skall jag säga herrarna, att nemligen den studerande corpsen wid wårt universitet njuter en långt större frihet än wid de utländska, det Germaniska i synnerhet, är fallet. – Der war det wisserligen de studerandes eget fel, hwilka blandade sig i politiska affairer och saker hwilka ligga utom kretsen af Uniwersiteternas werkningskrets; ehuru likwäl meningarne om de widtagna stränga åtgärdernas lämplighet woro mycket delade. – Derföre är ock den frihet herr:na njuta en frugt af den|398| hofsamhet, den lugna öfwerläggning som charakteriserar de Nordiska folkslagen och hwilken h:na ärft af sina fäder. – Med fägnad har jag erfarit att h:na under min bortowaro märkbart framskridit, och såsom ett prof derpå will jag nämna de priser, hwilka afdeln. i mån af sin ringa förmåga utfäst för framkallandet af litterära förtjenster inom dess sköte. – (1835 om hösten stiftades neml. 2 priser, det ena af 6, det andra af 3 ducater, att wid hwarje Terminsfest utdelas såsom priser för insända antingen wettenskapliga eller ästhetiska afhandlingar).» –

Utlåtande af Comitéen för bedömmandet af prisskrifterna.

6 »Af twenne insända articklar har Comitéen icke ansett sig kunna belöna|18||44| den första, Scener ur ett Sorgespel, ehuru den erkänner dess förtjenster, särdeles i de Lyriska partierna. Och som författaren är okänd kan han på Nationsrummen återfå sitt arbete.

7 Åt den andra åter, hwars författare redan är bekant, nemligen åt en öfversättning af 100 verser ur Sophoklis Antigone, tillerkänner Comiteen det mindre priset, med försäkran att endast arbetets ringa omfång warit orsaken till att det ej erhöll det större. – Och få wi derföre åt herr Sandbäck öfwerlemna detsamma.»original: detsamma. (S:cks arbete war förut tryckt.) – Derefter afträdde Nerwander och massorna blandade sig. – Sedan druckos: först Rectors skål, »en mans, sade N:r, om hwilken jag endast will säga att han alltid warit sina grundsatser trogen.» 2:do Membrorum Honoriorumspråk: latin. 3:tio Academiens skål, dedicerad till de främmande nationisterne. 4:to Inspectors skål. »Jag har utomlands, sade N.:r, haft tillfälle att erfara huru Prof. H. verkligen hedrar wårt uniwersitet.» – 5.original: 4to Nerwanders skål. »Mycket wore wäl här, sade L. Stenbäck, att säga om Söderns blommor, om dess warma sol, och om Nordens trofasthet, och den warma känslan i dess söners barm, men jag förbigår allt detta.» o. s. v. 6.original: 5. En skål för det Finska fosterlandet och för det Finska Litteratur sällskapet särskildt, dediceradt till dess ordförande professor Linsen. 7.original: 6. En skål till Snellman, drucken med warm tillgifwenhet af oss samteliga. Ty wi weta wärdera hans redliga wilja och det goda han werkligen bland oss uträttat. – Han beswarade wår skål med tårar i ögonen. »Jag tackar er kamrater att ni tagen wiljan för gerningen. Under de 2 år jag bland eder förestått curatellet, och hwilka skola blifwa bland de angenämaste minnen af min lefnad, har jag kommit till den erfarenhet att äfwen den renaste wilja ej alltid förmår uträtta hwad hon borde. – Jag tackar er, kamrater.» = Under och emellan alla dessa skålar afsjöngos af sångsällskapet walda stycken. Rector m. fl. stannade nu längre quar än någonsin förr.

8 Sedan de ändtligen gingo börjades ett mera bullrande lefwerne. Punschen hade gjort sin lilla werkan; man blef språksammare, förtroligare, man drack brorskålar och fick nya wänner hwar minut. Skrålande wisor upstämdes deri hwar och en efter förmåga deltog. – Nervander hurrades opp. »Allt det här, sade han, wore mycket bra, blott herrarna wille lyfta opp Snellman bredwid.»original: bredwid. Wi hurrade då dem båda;|19||45| wi wiste icke hur wi tillfyllest skulle hedra dem. – Det är billigt, sade N:r, att Snellman wederfars lika ära som mig, ty h:na ha i sanning icke förlorat under hans curatell.» – »Jag afträder, sade Snellman, med gladt sinne ty jag lemnar platsen åt en som är den fullkomligt wuxen och värdig. Att jag varit curator för Österbottningarne skall wara mig en kär hågkomst, sedan jag nu afsagt mig eder.» – »Nej bror Snellman, ropade Mag. Hellsten, du har ännu icke afsagt dig curatellet . Curator är ju hwar och en som wårdar afdeln.:s bästa; du är ännu wår curator, wi ä curatorer allihop!» – Bravo, bravo, echade det från allas mund.

9 Denna roliga och intressanta afton slöts derefter under det wi alla en corpsspråk: franska aftågade, och följde först Nerwanderoriginal: Nerwander, sedan till hans port der wi upstämde ett 50 stämmigt hurra! – – Snellman eschaperte nyss förut, men wi wandrade samteliga till hans gård och instämde der i ett enstämmigt enthusiastiskt hurra. – Han kom ned till oss och tackade. »Jag tackar er, kamrater, det är wäl att ni trösten mig på något wis, ty tröst behöfwer jag werkeligen i dessa tider.» –

10 Klockan war circa ½ 3 då jag kom hem. Sålunda slöts denna kamrathögtid. – Jag för din del hade haft mycket roligt, och skulle haft ännu mer om jag icke plågats af funderingar på ett tal till Runeberg, hwilket man wille påbörda mig. Till min glädje befanns R. wara bortgången just då tiden war inne.

11 Som en särskildt och synnerlig upmuntran räknar jag den heder hwilken mig (och många) wederfors då den Nervander helt owäntadt proponerade mig brorskål, hwarwid wi drucko ur samma glas. – Han tycktes just hafwa föresatt sig att i afton vinna allas våra hjertans warmaste hyllning. –

12 Så somnade jag lätt och gladt och tänkte på Franzens ord:

Efter en quäll,

måttligen njuten,

hjertligen sluten,

somnar man lycklig och vaknar man säll.

14 3. OnThorsdag. Afhört Rein.

15 Allmän klagan öfwer Crapula. Jag hade icke förspordt den ringaste. Åtskillige af de värsta skrikhalsarna hade hojtat omenskligt sedan i går aftse. Skref hem till Mamma ett långt bref. –

16 Nu på en tid har ett nytt oroligt sträfwande intagit min själ. Jag upkastar plan på plan; jag wille ändtligen se några resultater. –

17 4. Fredag. – Sysselsatt med Latinskt ämne. – Betalt thejungfrun 2 Rd.

18 5. Lördag. Ämne. Jag wille forcera min Latin till duglig. Ack att det wille lyckas mig. – Det wore redan upmuntrande.

19 Aftonen Musikalisk Soirée, föga anmärkningswärd. Rehbinder war oppe men gick efter tredje stycket. Mamsell Lampa spelte.

20 6. Söndag. Bot och Bönedag. – Inlemnade mitt Latinska ämne. – I kyrkan. Predikan af den fatala Langen, hvars griniga min jag inte kan lära mig fördraga.

21 E. m. Hemma. Studerade Stagnelius. – Ack hwad den skalden är intressant. – Hur rika äro icke hans bilder, hur klingande hans språk!. – Om man läser honom med urwal, måste man beundra honom.

22 7. Måndag. Afhörde Rein, men gick bort full af förtrytelse. Han läste nu om kriget i Finland under Carl den XII, kanske den mest intressanta period i hela Finska historien. – Men han sminkade dess mörka colorit med feg skonsamhet i omtalandet af Ryssarnes förfarande. Flere wigtiga händelser omnämnde han högst lösligt emedan de kastade skugga på Czar Peter eller hans oficerare. – Hwad deremot som man kunde lägga R.:ne till beröm der glömde han icke den minsta småsak. – Jag satt och war ond af hjertans grund. Jag hade hållit Rein för en annan man. – Historien är ingen »ödmjukaste tjenarinna» som med glömskans mantel öfwerhöljer högmögendes förseelser. Den Sanningen kan alldrig sminkas. Den som från cathedern gör ett sådant försök, han gör sig skyldig till högförräderi mot wettenskapen. –

23 Med Scroderus hos thejungfrun. – I middags hände sig så roligt att jag oförseendes inläste Blankens hatt.

24 8 Tisdag. – Glest Nationsmöte, der en disputation om Finskan förewar. »Det wore wisserligen en stor olycka, sade Nerwander, om Swenska språket blefwe alldeles undanträngdt. – Hwarifrån ha wi större delen af wår bildning om icke från Germanien. Men wi se huru swårt de Latinska folken ha att lära sig Tyskan. – Med dem bär det sig likwäl, de ha talanger nog inom sig. – Men wi? följden wore den att wi skulle stå stilla under det samtiden rör sig framfåt. – Hwad blefwe då slutligen af den bildning|401| wi framför alla andra folk af det stora Ryska riket skryta oss äga, och på hwilken allena wi grunda wåra anspråk på en mera fri författning.»

25 9. Onsdag. Intog the hos ma tantespråk: franska friherrinnan R. – Sednare äfwen Blanken. Wi souperade der. – Berättelse om fru Kynsell som skulle ha fått en faslig wisite af sina afledne första man. – »Skada, sade Jeana, att det ej skedde före brölloppet.» – Läste på säng.

26 10. Thorsdag. – Project om visite hos Fru Wikstedt, misslyckadt, emedan Jeana hade örwerk. – Hemma. – Visite af bröderna Rahm och Törnudd. – Wi drucko en kopp the. – Aflemnade Stagnelius. –

27 11. Fredag. – Disputation i Theologiska Auditorium. – Skref Latin. på posten ingen förhoppning.

28 12. Lördag. Sångmöte hos Staudinger der Ramstadius bestod oss ypperligt choclade. Quällen war rätt munter. – Wi dansade, först wals, sedan en fullständig Rysk quadrille med 4 par. – Det är att märka att golfwet i omkrets kunde hålla wid pass 6 quadratalnar. – Men sålänge man är ung, har helsa och ett gladt sinne, så behöfs det intet mycket att ha bra roligt .. Nu dansade wi wår stöfwelquadrille så att swetten dröp af oss som efter den bästa dans i werkligheten. –

29 Ack! så ofta de wälbekanta glada walserna spelas opp, då kommer jag ihog så mången swäfwande cirkel, med armen kring en flickas smala lif, och handen i dess hand och ögat i dess öga. – Ett sådantoriginal: Sådant minne liknar en ung flickas slängkyss genom fönstret. –

30 13 Söndag. – Löfman, en ung student, predikade bra.

31 Läste med Tante R. Fransyska. Hon wille lära sig läsa innantill, tills baron kommer hem. – Midt under lection anmältes fru Kantlin. »O död.» utropade Jeana full af förskräckelse. –

32 Hem och afskref noter. Men åter till Rpffs och drack thé, samt lekte med lilla pockus, den rara pojken.

33 14. Måndag. Aftonen tillbragt hemma, wid ett glas the mellan Chemiska papper med hwilka jag gjorde mig mycken brådska. »O Sancte Berzeli, statt mig bi, denna termin, synnerligen i den halsbrytande kampen med »Stuffen», hwilken jag tänker wåga på.»original: på.

34 Kors, tamme Stuffen jag wet hur min penna kan wara så confus och inte annotera dagens betydelse, såsom d. 14 Mars. Förlåt mig, drottning för dagen du der i Norr; jag glömde dig wisst icke; Jag drack din skål, i theglaset, af hjertans mening och hade jag inte haft folk öfwer och omkring mig, så skulle jag ha hurrat, ja skjutit, om jag haft gewär. –

35 Altså hurrar jag nu på papperet ett: Länge lefwe [    ]Tomrum

36 15. Tisdag. – Efter Bonsdorffs Collegium ett Omöte.original: Omöte

37 Och när jag ej har widare att tillägga, så betyder det att allt är bra.

38 16. Onsdag. Flitigare. Chemie och ämne. – Här får jag åter säga: O Clarissime Cicerospråk: latin, måtte din andas wältalighetsflägt inspirera min torftiga Latin! – Aftonen Laborert med Arsenik; ifrån Laboratorium drog wägen till thejungfrun, – der försporde jag en liten revolutio ventrispråk: latin, och blef rädd. Tänk nu, mente jag, tänk om nu Arseniken, fastnat mig på fingrarna, och derifrån kommit på skorpan. – Håhå, tänkte jag då, som Olle Nötbom, man skall åtminstone moja sig lite först och tog en kopp till. – Men – antingen nu théet war ett motgift eller huru det kom sig men revolutionen dämpades alldeles utan någon blodsutgjutelse.

39 17. Thorsdag. Räknade Algebra tills jag blef litet confus. Annars mådde jag inte bra hela dagen, war matt, sömnig, olustig, – men lät ej couraget falla. Blanken drack the hos mig. Skref och låddes ha litet brottom.

40 18. Fredag. Första Candidat Examen i termin, nemligen med Moberg (27 r.röster), Lundenius, (24) och Odenwall (14). –

41 Hela dagen mådde jag litet illa af en liten oordning i Nervsystemet. Men af denna tillfälliga krankhet lät jag mig icke bekomma, ej heller störa, jag till och med disputerade pro Exercitio, innehafwande opponentpartes uti en af Gyldens Seminarii Disputationer. Cathederhjelte war Fabian Collan. – Jag hade grundade oppositioner, rådde passabelt öfwer språket, men det gick likwisst rätt dåligt, synnerligen emedan jag genast i början, (kanske jag mådde illa) war litet förlägen och ithy confunderades. – Men efter denna fastän föga lysande, första lärospån, war jag nöjd till sinnes ty jag tyckte mig ändå märka att i språket borde jag, med någon öfning, slå mig ut. – Firade triumphen original: hos, théjungfrun hos Jacob Wegelius, wille jag säga, ty der war sångmöte.

42 – Det nya werket Kalewala. Ack hwad Pappa skulle glädt sig deråt om han uplefwat det. – Du är ändå en stor stympare, min kära Z., som inte skall kunna läsa din fars skrifter! – proh pudor!språk: latin

43 19. Lördag. – Läste Pompeji sista dagar, ett sällsynt arbete. –

44 20. Söndag. Afhörde den förut omtalte Juslenius. – Wackrare war det att höra Bergmans mässning. –

45 Läste Pompeji sista dagar. – Endast en promenad till Thejungfrun.

46 21. Måndag. Wårwäder. – Tidig wår i år. Här och der redan en bar fläck. – Skref till Mamma, till Sophie, och Albert D. jemte ett par böcker åt Alfred B. hwilka jag wille afsända med fru Riska. Jag förde dem till Staudinger, men längre kommo de ej; alldrig blef den fruns resa af. –

47 Ovisite hos fru W. hwilken refuserad Jeanas och min anmälan.

48 – Kors min goda Moster Wikstedt, jag har helt ledsamt efter henne. – Arevoirspråk: franska, min söta moster. –

49 22. Tisdag, Candidatexamen med, Cygneus, Granfeldt, och prästen Lange. – – E. m. Chocolad hos Blanken; läste Chemie. – Nationsmöte angående requisition af Svenska böcker. –

50 S. d.Samma dag kl. 8 f. m. dog Johan Jacob Östring i Tawastehus. –

Johanni Jacobo Östring funebria justa.språk: latin

51 Veni! Veni! Veni, Sancte Spiritus! Reple tuorum corda fidelium, immensam in iis injice amorem tuum, ut infinita gaudeamur patientia, Te non nescientes patrem et salvatorem et consolatorem miramque tuamque qua nobis complecteris gratiam atque misericordiam.språk: latin

52 Amen.

53 Recitativ. Aufer immensam, Deus, aufer iram et cruentatum cohibe flagellum; nec scelus nostrum properes ad æquam pendere lancem.308. g. psb.språk: latin

54 Recitativ: Solo. Abstuli! Consummatum est!språk: latin

55 Chor: Non opus summi pereat magistri, nec sine cassam fore passionem, Corde sed manans lavet omne crimen sanguis et unda.språk: latin

56 Recitativ: Gaudeas, fili, gaudeas quem convocavit pater in delectos suos; gaudeas, juvenis, qui lucem appetivisti; in æternam lucem convocatus es; gaudeas, gaudeas, homo, qui laborem hic habuisti brevem, et in infinitum gaudium introductus es. –språk: latin

57 Solo Patientiam tuam novi et amorem et fidelitatem in Christo Jesu. Et vitam animam tuam non dilexisti usque in mortem, sed tulisti crucem tuam, et caput mihi porrexisti spineis coronandum. Propter hoc ad me revocavi animum tuum ut gaudio fruaturris quod dilectis meis præparatum est ab initio mundi.språk: latin

58 Chor: Beati qui in Domino moriuntur posthac et in æternum omne. Quiete fruentur laborum suorum et quæ fecerunt facta huc eas sequentur.språk: latin

Nunc suscipe, terra fovendum,

gremioque hunc concipe molli

hominis tibi membra sequestro

generosa et fragmina credo.

Venient cito sæcula cum jam

socius calor ossa revisat

spatium breve restat ut alti

repetant collegia sensus.

60 23. Ask Onsdag – Visite på Universitetets bibliothek. – I anseende till nuvarande stundande påskferier måste a taga sig lärarne långlof; Bonsdorff, t. ex. har tagit sig lof till nära 3 weckor. –

61 24. Thorsdag. Professor Sjöström war den första, af hwilken jag hörde Östrings död; – Han nämnde derom på sitt collegium, och sade att alla professorer tyckte de så illa wara. –

62 I anledning deraf litet modfälld till humeurs. – Logren på briljant humeur.

63 25. Martii 1836. Mariæ bebådelse dag.

64 Aflopp alldeles utan märklig betydelse för mig. – Afhörde Langes predikan. – Om aftonen, då jag satt hemma föreställde jag mig maskraden i NyCarleby. – Den hade likwisst torkat in och reducerat sig till en wanlig klubbdans. – Se der en stilla Mariædag, under andra menniskors fötter wärka af dans dagen härefter.

65 26. Lördag Von nun an fingen schon die verdamten ferien. Daher komt es das ich heute ein ganz verfehlter promenad zum nach Laboratorium habe gemacht.språk: tyska

66 27. Palm Söndag. –

Gusinni dig, du vårens fest,

dig helsar jag af alla mest,

och heldst,du bild af

du glädjens och du wårens vän,

du är ju ung som jag, min wän.

68 Hörde pastor Grahn, som har den förtjensten att den ena Söndagen predika precis lika torrt och stufwadt som den andra.

69 E. m. Med Blanken visite hos Artisten Lind. Besåg der många konststycken. – Månne icke den Lind är ett genie ändå, den karln?

70 Träffade der Moster Wikstedt, och fick bannor. –

71 Aftonen, tillbragte Blanken och jag hos Rosenkampffs.

72 28. Muli Måndag. Gjorde skäl för namnet. – Skref till Collander om Östrings död. – BOm aftonen ut att spatsera med ma tantespråk: franska friherrinnan och Jeana. – I det klara månskenet rörde sig derute variabelt folk på gatorna.

73 29. Trano Tisdag. Jag undrar hwi den heter så?

74 Chemie och Omöte. Österbottniska Nation sammanträder und hos thejungfrun med grefwe Sölfwerarm i spetsen. –

75 Träffade ödmjukaste Westling och följde med honom till hans gamla logis; musicerade, kan tro. – Knäfwel till karl som inte orkar låna åt mig sitt lilla pianoforte!

76 30. Ask Onsdag. – Spisade Memma; det war wäl för tidigt, men jag tröstade mitt samwete med att den rätta sorgetiden ännu inte war ingången. – S. d.Samma dag kom Baron Rosenkampff hem.

77 S. d.Samma dag på quällen sångmöte hos Rosen, der wi drucko chocolade och afsjöngo wåra wisor med god framgång.

78 31. SkärThorsdag: – Memma. – E. m. Läste Chemie och tractertes med choclade hos Blanken. – Den så särdeles vigtiga skärThorsdagen gick förbi utan allsköns trollerier och äfwentyr. – Nej, påsktrollens tid är förbi, kärngarna hafwa glömt sina quastar, ungdomen har glömt att tro derpå, de gamla att berätta derom. – Och likwäl, kan jag när jag blir gammal (?) säga: i min barndom ännu war det ej alldeles slut med den gamla goda tidens hexerier och troll; då hände nyss förut att en bondhustru i Socklot kastade i elden ett splitternytt förkläde, emedan hon fann det vid fårfållan om Långfredagsmorgon. – – Det heter i så mången visa som bjuder till att härma det gamla:

hola, skärThorsdag, hola!

Allt hafwer jag tillredt så bra.

Smörjan så röd

kokar på glöd,

döder mans ben,

örter jag plockat wid nymånans sken, o. s. v. –