Inledning

|XI|

Familjebakgrunden och Nykarleby

Familjen Topelius

1 Zacharias Topelius bevarade dagböcker inleds hösten 1832, när han reste till Helsingfors från Nykarleby för att förberedas inför studentexamen, och avslutas 1840, det år han promoverades till magister.1Om Zacharias Topelius familj, släkt och skolgång, se Kilpelä, »Inledning», Brev. Zacharias Topelius korrespondens med föräldrarna, ZTS XX:2 2018. Hans far, Nykarleby stads- och provinsialläkare Zacharias Topelius d.ä., hade avlidit i januari föregående år och kvar i Nykarleby blev modern och systern, som båda hette Sofia. Faderns död innebar också ett ekonomiskt avbräck för familjen, men tack vare avkastningen från familjens jordegendom, Kuddnäs och Frill gårdar i Nykarleby socken, och Sofia Topelius ärvda förmögenhet, klarade de sig tämligen väl.

2 Under Topelius studietid bestod hushållet på Kuddnäs förutom av den närmaste familjen också av tjänstefolk, varav de viktigaste var tjänarinnan Stina Sigfrids och barnsköterskan Brita Kiviranta. Därtill fanns ett antal drängar, pigor och husor som byttes ut med varierande frekvens. Det relativa välståndet innebar också ett ansvar. Familjen Topelius utökades med fosterdottern Fanny Magdalena Toppelius 1837. Hennes far, Frans Michael Toppelius, som var Topelius kusin och informator hade avlidit och änkan klarade inte av att försörja dottern.2Topelius skildrar det första mötet på Kuddnäs i Dagboken 21/6 1837.

3 Familjen Topelius hörde till överklassen i Nykarleby som utgjordes av de förmögnare handelsmännen, prästerna och civilförvaltningens ämbetsmän. Det stod tidigt klart att Topelius skulle studera och han skickades till Uleåborg för att gå i trivialskolan som förberedde för studentexamen. Målet för hans studier förefaller länge ha varit att liksom fadern bli läkare.3Vasenius II 1914, s. 348 f., Dagboken 26/3 1834; jfr även Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 105 och Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 55.

4 En student från Nykarleby var varken regel eller undantag. Trots välståndet hos det högre borgerskapet på orten var det få som hade studerat vid universitetet.4Av studenterna kom en tämligen liten andel, 17 procent, ur borgerliga familjer (Strömberg, »Studenterna» 1989, s. 317). Bland handelsmännen i den topeliuska kretsen var morbrodern Josef Calamnius den enda studenten. Utbildningen för söner som skulle ta över handelsrörelsen tillgodosågs på annat sätt. Elementarundervisning tillhandahölls i t.ex. moster Sahlboms skola och Nykarleby pedagogi. Döttrar kunde också skickas till Stockholm för undervisning (Birck, Nykarleby stads historia II 1980, s. 245 f.). En karriär inom handeln förutsatte inte universitetsutbildning, den var främst avsedd för blivande präster och ämbetsmän. Inom prästerskapet och tjänstemannakåren var läget alltså ett annat, men deras antal var tämligen litet i Nykarleby.5För det högre borgerskapet var universitetet främst en språngbräda till de högre tjänsterna inom förvaltningen men det gällde främst de större städernas borgerskap där olika centrala funktioner för statsmakten var förlagda. I Nykarleby som inte var residensstad och inte hade särdeles starka kontakter till den högre ämbetsmannakåren var intresset därför mindre (Strömberg, »Studenterna» 1989, s. 327 ff.). De flesta institutioner i staden och dess omedelbara omgivning var inriktade på lokalförvaltning, med tyngdpunkt i borgerskapets behov (d.v.s. handel och sjöfart). Central- och regionalförvaltningen representerades av främst lantmätaren, provinsialläkaren, kronofogden, länsmannen och domaren. Av Topelius samtida studentkamrater från orten var endast en son till en handelsman, medan två var söner till tjänstemän, en son till en klockare och en till en präst.6Julius Cederman var son till länsmannen i Nykarleby Hans Cederman och hade gått i Vasa trivialskola; Carl Niclas Stenroth var son till lantmätaren Carl Erik Stenroth; kaplanssonen Lorenz Mathesius var däremot lekkamrat från barndomen; Jean Logrén var son till klockaren. Josef Werfving var den enda av de fem kamraterna från orten vars far tillhörde borgerskapet. Mathesius gjorde senare karriär inom civilförvaltningen. Om österbottniska studenters bakgrund, se Helanen, Suuri murros 1937, bilaga. Många av Topelius jämnåriga och närmaste vänner i Nykarleby var förankrade i en merkantil miljö.7Topelius närmaste vänner vid universitetet hade han huvudsakligen träffat under skoltiden i Uleåborg och genom Österbottniska avdelningen. Till dem hörde handelsbokhållaren Henrik Backman, bodbetjänten Albert Dyhr, handelsmannen Carl Josef Collander, sjömännen och skepparsönerna Johan och Gustaf Levelius. Emilie Lindqvist, Marie Bergh och Johanna Svahn, och Topelius kusiner Rosalie och Mathilda Lithén, Lovisa Kerrman, Samuel,|XII| Johanna och Josefina Calamnius var samtliga barn till rådmän. Ett mindre antal vänner hade en bakgrund i tjänstemanna- eller funktionärsfamiljer: bland annat klockarsonen Jean Logren och lantmätarsonen Calle Stenroth. Topelius informator och vän, Jakob Fredrik Blank var son till en snickare och därmed något av ett undantag i kretsen vad härkomsten beträffar.

5 Bland vännerna förtjänar särskilt Backman att lyftas fram. Topelius och han kände varandra sedan pojkåren och stod varandra nära.8Backmans far Henrik Emil Backman hade flyttat från Savolax till Stockholm. Hans dotter Augusta gifte sig med Topelius morbror Gustaf Turdin 1831 och Henrik Backman följde då med systern till Nykarleby. Backmans far var brylling till Topelius morfar Samuel Calamnius. Kontakten vittnar om det breda släktnätverk de österbottniska köpmanssläkterna utgjorde (Vasenius I 1912, s. 395). De umgicks flitigt när Topelius vistades i Nykarleby och arrangerade t.ex. en nyårsdans tillsammans i Nykarleby vintern 1839.9Dagboken 1/1 1839. De träffades också i Helsingfors när Backman reste dit i affärer och ur korrespondens framgår att de uträttade ärenden för varandras räkning. Backman och Topelius förenades förutom av vänskap av intresset för samma flicka, Emilie Lindqvist. Topelius gav upp sina anspråk på henne till förmån för Backman i januari 1839.10Dagboken 23/1 1839.

6 Under studietiden vistades Topelius i Nykarleby främst under sommar- och vinterferierna. På vintern kom han oftast hem någon dag före jul och återvände till Helsingfors i slutet av januari eller början av februari. Vanligtvis påbörjade han sommarferierna något före midsommar och återupptog studierna i Helsingfors sent i september. Några undantag finns: höstarna 1835 och 1838 vistades han i Nykarleby och sommaren 1839 tillbringade han i Sibbo skärgård och reste inte heller hem till julen.

Borgerskapets Nykarleby

7 Nykarleby stad ligger vid Lappo å i Österbotten och grundades 1620. Staden var en utpräglad sjöfarts- och handelsstad under tiden för dagböckerna. Den hörde till de mindre städerna i Vasa län men klarade sig ändå relativt väl, på 1830-talet upplevde handeln till och med ett litet uppsving. Själva staden var då huvudsakligen belägen på åns västra strand och bestod av ett hundratal stadsgårdar byggda i trä. Befolkningen i staden växte från 815 personer 1830 till 963 personer 1840. Förutom själva staden hörde ett betydligt folkrikare omland till Nykarlebysamhället; landsförsamlingen räknade 3 568 personer 1830 och 4 040 personer 1840. Den absoluta merparten av befolkningen var bönder även om ett mindre antal gårdar ägda av ståndspersoner också var belägna i detta omland. Kuddnäs som låg strax utanför stadsgränsen hörde till dem, liksom Juthbacka, Smedsbacka och kyrkoherdebostället Jeansborg, alla belägna i kyrkbyn invid staden.

8 I dagböckerna framträder småstadssocieteten främst genom sällskapslivet. En stor del av anteckningarna under sommar- och vinterferierna beskriver olika sociala tillställningar och deltagarna i dem. Uppmärksamheten som|XIII| Topelius fäster vid umgänget, dess former och deltagare, är begriplig eftersom sällskapslivet var en av ståndssamhällets hörnstenar och mycket tid och resurser ägnades åt det. Genom umgängeskulturen reproducerades ståndssamhällets hierarkiska sociala ordning.11Ollila, »Tapoja, tunteita ja uskomuksia» 2002, s. 168 ff. Gästfriheten, och förpliktelsen att åtnjuta den, var en del av ett utbytessystem som karaktäriserade högreståndsmiljöerna. Bjudningarna upprätthöll och ökade det sociala kapitalet som var den viktigaste resursen i detta system.12Hasselberg, Den sociala ekonomin 1998, s. 104, 147 ff. och 277 ff. Mönstret av visiter och svarsvisiter, större och mindre bjudningar och baler där värdarna växlade var centralt för sammanhållningen i det nätverk som gruppen ståndspersoner bildade i en stad som Nykarleby. Det viktiga var umgänget jämlikar emellan. Vid balerna – bjudningar med dans – som bland annat skulle fungera som äktenskapsmarknad, var det viktigt att endast lämpliga partier kunde uppstå.13Ulvros, Fruar och mamseller 1996, s. 200, Häggman, Perheen vuosisata 1994, s. 91. Ett bra exempel på ömsesidigheten i bjudningar var de åtta s.k. juntor – dansaftnar med kaffebjudning – som ordnades turvis hos stadens och omnejdens högre borgerskap från november 1838 till januari 1839.14Dagboken 18/11, 21/11, 28/11, 5/12, 12/12 1838, Dagboken 9/1, 15/1 och 23/1 1839. Både plats och tidpunkt var karakteristiska. Särskilt utanför de större städerna utspelades umgängeslivet i privata hem och var som aktivast kring jul och nyår.15Hasselberg, Den sociala ekonomin 1998, s. 93 ff. Andra typiska sällskapslivsaktiviteter på vintern var nyårsvisiterna på nyårsdagen och de slädpartier, ett slags lustfärder där en grupp, företrädesvis ungdom, företog sig en åktur som slutade med dans. Om nyårsvisiter se Dagboken, t.ex. 1/1 1837, om slädpartier se 13/1 1836 och 7/2 1837.

9 Sällskapslivet låg ändå inte nere under resten av året utan olika kafferep och bjudningar var ett bestående inslag under Topelius sejourer såväl under sommaren som under vintern.16Ett av uttrycken för kaffekalas var »caffedoria», se Dagboken, t.ex. 27/8 1834. Under sommarmånaderna var ön Alörn en bit utanför staden en viktig scen för sällskapslivet. Handelsmän i staden började på 1830-talet uppföra sommarnöjen på ön, och en villakultur uppstod. I dagböckerna kan man följa hur den utvecklades: till en början fanns anspråkslösa fiskestugor på ön som användes vid utflykter, senare byggdes regelrätta villor, till exempel den som efter rådman Lithéns hustru Charlotta kallades Charlottenlund.17Se Dagboken, t.ex. 9/8–12/8 1833 och 10/8–15/8 1836. Alörn med jakt- och fiskefärder, varvade med danser och fritt umgänge, representerade för Topelius en perfekt syntes mellan civilisation och natur. Ett naturlighetens ideal tilltalade Topelius också inom sällskapslivet. Jämfört med Helsingfors kännetecknades småstadens umgänge av en »anspråkslösare […] derföre så mycket mer äkta och naturliga bildning».18Dagboken 16/10 1836. Nykarleby framträder som en hemvist för trevnaden i en liten krets, i motsats till Helsingfors mondäna tillgjordhet, där bildningen visserligen var fin på ytan men likväl ytlig och halvdan.19Ibid. Om sällskapslivet i småstaden se Dagboken, t.ex. 2/12 1838. Topelius använder gärna sinnebilder för värme och kyla för att karaktärisera skillnaden mellan Nykarleby och Helsingfors sällskapsliv, jfr t.ex. Dagboken 2/12 1838 och 3/2 1838. Topelius kritik mot en ytlig och förfinad umgängeskultur i Helsingfors kan ses i relation till en mer allmän kritik av adeln, salongskulturen och salongsuppfostran samt betonandet av hemtrevligheten (Häggman, Perheen vuosisata 1994, s. 145 f., 150 ff., 161 f.). En markör för det hemtrevliga och okonstlade var dialekten, även om Topelius gjorde sig lustig över den. Såväl stadens herrskap som allmoge, liksom omlandets befolkning, talade dialekt i varierande grad. Herrskapet använde enstaka ord och uttryck men beroende på utbildning och social bakgrund kunde dialekten också vara mer påfallande.20Birck, Nykarleby stads historia II 1980, s. 245 f., Heikel, Minnen från min barndom och skoltid 1945, s. 49 f. Topelius citerar|XIV| företrädesvis andra som använder dialekt men använder även själv en del dialektala ord i dagböckerna.21I breven hem använder han en del dialektala ord och uttryck även om användningen är sparsammare än moderns. Om dagbokens dialektala inslag, se Dagboken, t.ex. 25/1, 11/8 1835 och 9/9 1837.

10 Den ekonomiskt viktiga sjöfarten präglade också sällskapslivet. Ett exempel var festligheterna när fartyg sjösattes vid varvet på holmen Djupsten. Varvet hade varit beläget där sedan 1700-talet och dess storhetstid sammanföll med dagböckernas tidsperiod då ett tiotal skepp gick av stapeln.22Birck, Nykarleby stads historia II, s. 411, 417. Sjösättningarna var en viktig del av det sociala livet och av ceremonielet som stadens borgerskap omgav sig med. Middagarna, danserna, hurraropen och den närvarande allmogen bidrog till att befästa borgerskapets roll som det tongivande elementet i staden.23Se Dagboken 23/8 1834, 13/6–14/6 1835 och om utskjutning på varvet i Oxkangar 16/9 1837.

11 Vid sällskapslivets begivenheter förekom en begränsad skara av stadens högre borgerskap. Förutom de jämnåriga bestod Topelius umgänge av en krets handelsmän med familjer. Där ingick rådmännen Maths Lithén, Carl Johan Berger, Jakob Johan Kerrman, Isak Lindqvist, Johan Adolf Lybeck, Adolf Hammarin och Gustaf Turdin, alla med familjer, avlidne sjökaptenen Carl Backmans familj och köpmannen Josef Calamnius med familj. Topelius bägge ungdomsförälskelser, Mathilda Lithén och Emilie Lindqvist, hörde till kretsen.24Mathilda Lithén var Topelius kusin och första ungdomskärlek. Han förälskade sig sedan i Emilie Lindqvist men han gav upp förhoppningarna till förmån för vännen Henrik Backman. Dagboken 1842 handlar långt om den sorgblandade glädjen: förlusten av honom och hoppet om att vinna Emilie Lindqvists kärlek. Se även Zilliacus & Herberts, »Inledning», Ljungblommor, ZTS I 2010, s. XXII ff., Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 136 f. Förutom handelsmän ingick en del tjänstemän i den, till exempel tullförvaltaren Pehr Lundmark, postmästaren Lars von Platen, läkaren Abraham Frosterus och lantmätaren Carl Erik Stenroth.25Typiskt nog för en småstad flöt tjänstemannaklassen och de förmögnare handelsmännen ihop i en samlad grupp och det var lika typiskt att de outtalade skiljelinjerna var klara för alla berörda parter (Åström, »Borgerlig kultur som forskningsobjekt» 2013, s. 18 f.). Det lägre borgerskapet förekommer i dagböckernas festbeskrivningar men hade en underordnad roll som musikanter eller på sin höjd som sporadiska gäster, inte som jämlikar.26T.ex. färgaren Magnus Wahlberg och hattmakaren Petter Olof Wahlberg musicerade vid festerna men verkar inte ha deltagit i andra nöjen. Hierarkin illustreras bl.a. av organisten Marklund som blev inbjuden på en bal 1839 av tullförvaltaren Lundmark men förvägrades inträde av andra deltagare eftersom han inte ansågs höra till Nykarlebysocieteten som deltagare, endast som musikant (Biskop, Zachris Topelius i dansens virvlar 1998, s. 88).

12 Topelius var mycket medveten om samhällets sociala skiktning och ger uttryck för det i dagboken 1837: »Bland annat befanns wår lilla stad äga 5 noga skiljda och sinsemellan rangsjuka societéer.»27Dagboken 5/1 1837. Denna noggranna uppdelning i rangbestämda kotterier var ett av ståndssamhällets utmärkande drag. Herrskapsskiktet var vagt definierat inom borgerskapet och bland de s.k. ofrälse ståndspersonerna vilket skapade ett behov av avgränsning.28Wirilander, Herrskapsfolk 1982, s. 74, 92 ff. Själv placerade Topelius sin familj och sina gelikar i första rangen av herrskap som bestod av de förmögnaste köpmännen, ämbetsmännen och »en del skepparfruar».29Dagboken 5/1 1837. Topelius observerade stadens sällskapsliv och ståndspersonsmiljö i den handskrivna tidningen Ephemerer. Den lättsamma och stundom raljerande lilla tidningen som innehöll allt från egna och andras dikter och teaterstycken till lokalnyheter och skvaller författade han under jul- och sommarferierna i Nykarleby. Tidningen cirkulerade sedan bland ett urval av vänner och bekanta inom borgerskapet.30Ephemerer 1834–1835 finns utgiven i tryck (2006, utg. Carola Herberts och Laura Mattsson). Det var inom en krets av det lokala högre borgerskapet Topelius främst umgicks och förväntades umgås. Det är svårt att bedöma exakt hur stor den var, troligen bestod umgängeskretsen i staden av några|XV| dussin familjer. Kretsen växer något när man räknar med ståndspersoner i stadens omland.31I staden beräknades ca 350–400 personer, drygt 40 procent, höra till gruppen ofrälse ståndspersoner. Till kategorin räknades handelsmän, skeppare, hantverkare, präster, tjänstemän m.fl. och den bestod av 70–80 familjer. Men som ovan framgår, fångar statistiken inte de distinktioner som de samtida gjorde (Birck, Nykarleby stads historia II 1980, s. 116–121).

13 Ett övergripande nätverk av släkt- och affärskontakter var kännetecknande för det förmögnare borgerskapet och bidrog till att befästa den ordning Topelius ovan beskriver.32Åström, »Borgerlig kultur som forskningsobjekt» 2013, s. 19. Betydelsefullt för umgänget var också en vidare krets av ståndspersoner och österbottniskt borgerskap. Detta syns bland deltagarna i nöjen där gäster från grannstaden Jakobstad och från Karleby förekom.33Om det utförligt beskrivna besöket hos »kissorna» i Jakobstad, se Dagboken 27/9–29/9 1840. Somliga kände Topelius också genom studentnationerna i Helsingfors. Den gemensamma härkomsten stärkte således umgängesbanden både i Österbotten och i Helsingfors.

14 Mot slutet av 1830-talet minskade handeln i Nykarleby. Av allt att döma klarade staden inte konkurrensen med grannstäderna utan inledde ett långsamt borttynande som handelsstad.34Birck, Nykarleby stads historia II 1980, s. 432 f., 462 f. De förändrade omständigheterna avspeglas i dagböckerna bland annat genom morbrodern Gustaf Turdins konkurs 1838.35Dagboken 22/1 1838 och 16/10 1838, Birck, Nykarleby stads historia II 1980, s. 475–483. Det är ändå talande att även de familjer som råkat ut för svårigheter, som Lithéns och Turdins, ansträngde sig att delta i det sociala livet på så oförändrat vis som möjligt.36Ibid., s. 188, 483. Några tecken på sällskapslivets nedgång kan man inte heller urskilja i dagböckerna.

Resor mellan Nykarleby och Helsingfors

15 Ett återkommande inslag i dagböckerna är resorna. Sammanlagt färdades studenten Topelius 26 gånger mellan Nykarleby och Helsingfors under åren 1832–1840, i regel fyra gånger per år för att fira vinter- och sommarferier i Nykarleby. De flesta av dessa resor företogs landvägen, vilket var ett omständligt företag eftersom kommunikationerna var tämligen outvecklade.

16 Trafiken i Storfurstendömet Finland var organiserad i ett skjutsväsen av gästgiverier på ca två mils avstånd där resande mot ersättning kunde äta, övernatta, byta eller rasta hästar.37Detta enligt lagar och förordningar som reglerade förhållandena under Topelius studietid på 1830-talet. Villkoren bestämdes i huvudsak av 1734 års lag, Bygninga balk 28 kap. (»Om gästgifvare») samt av Kungl. Gästgifvareförordningen den 12 december 1734 som var uppdaterade efterföljare till 1600-talets gästgivarordningar. För en sammanfattning av lagen och förordningarna som reglerade skjutsväsendet se Lindeström, Vägvisare genom Storfurstendömet Finland 1835, bih. och Sakregister till Finlands författningssamling I 1876, s. 74 f. Se även Förvaltningshistorisk ordbok, »skjutsväsen», och Uppslagsverket Finland, »gästgiverier», »skjutsväsen». En resande som utnyttjade gästgiveriskjuts reste alltså mellan gästgiverier och bytte häst och åkdon vid varje anhalt. Mer välbeställda resande hade egna hästar och/eller åkdon och använde gästgiverierna som rastplatser.38Topelius reste med egen kursläde åtminstone några gånger (Dagboken 1/2 1836; ZT–ST 20/3 1836 och ST–ZT 6/4 1836, Brev XX:2 2018). År 1838 talar Topelius om hur »min gamla kärra skramlade af ut genom Tavasttull» (Dagboken 17/6 1838). För förplägnaden och övernattningen betalades efter en för varje härad fastställd taxa och för skjutsen erlades en skjutspenning, 20 kopek silver per mil på landsbygden och 40 kopek i städer. För tingade vagnar, slädar med mera betalades också en särskild ersättning, liksom för överfarter över vattendrag.39Lindeström, Vägvisare genom Storfurstendömet Finland 1835, s. 143–150, 160. Skjutspenningen var avsedd att täcka priset för den förlorade arbetstiden för en man och häst (Mauranen, »Puuta, heinää, hevosia – talous ja tie 1800-luvun alkupuoliskolla» 1999, s. 404).

17 Lokalsamhället ansvarade för gästgiveriernas underhåll; ett specifikt hemman utsågs av myndigheterna till gästgivargård medan de omkring|XVI|liggande hemmanen ålades att förse gästgiveriet med hästar och kuskar.40Hästarna och åkdonen som tillhandahölls berodde på vägen: vid större vägar var det främst bönderna i området som försåg gästgiverierna med s.k. hållskjuts. Principen innebar att traktens allmoge efter ett särskilt schema väntade vid gästgiverierna på resande. Vid mindre vägar hade gästgiveriet egna hästar, gästgiveriskjuts, eller skickade efter hästar från omkringliggande gårdar vilket kunde innebära långa väntetider (Förvaltningshistorisk ordbok, »hållskjuts», »gästgiveriskjuts», »reservskjuts»). Gästgiverierna var ofta belägna vid samma gård under flera årtionden eller t.o.m. århundraden, men de kunde också ambulera. Det betyder att gästgiveriet inhystes turvis på lämpliga gårdar i byn. I utgåvan är gästgiveriernas namn därför främst byanamn som ofta användes synonymt som namn på ett specifikt gästgiveri. Landsvägarna byggdes och upprätthölls på liknande vis av lokalsamhället. Bönderna i socknen ansvarade för specifika vägavsnitt och underhöll broarna. Landsvägarna hade uppkommit under en lång tidsperiod och de slingrade sig genom landskapet och passerade varje mindre och större by.41Orsaken var att den utsagda principen sedan Magnus Erikssons medeltida landslag hade varit att allmänna vägar, d.v.s. landsvägar som upprätthölls av lokalsamhället, gick från by till by. Någon koordinerad och konsekvent statlig trafikpolitik förekom inte före slutet av 1800-talet, vilket ledde till att vägnätverket utvecklades ojämnt även om det på det stora hela expanderade över tiden (»Vägar, trafik och samhälle före år 1860» 1999, s. 439–442). Det här och de begränsningar terrängen ställde resulterade i att sträckan mellan Nykarleby och Helsingfors på 1830-talet var längre än idag: ungefär 480 verst, d.v.s. 513 km, mot ca 450 km idag genom ungefär samma trakter.42Enligt Lindeström, Vägvisare genom Storfurstendömet Finland 1835, tabellbilaga. Adderar man ihop det sammanlagda avståndet gästgiverierna emellan är summan drygt 476 verst. I Lindemans Ny Vägvisare genom Storfurstendömet Finland 1848, tabellbilaga anges avståndet 476,1 verst. Den finska versten var en tiondedels svensk mil, d.v.s. 1069 m. Den ryska versten var två meter kortare.

18 Sträckans längd berodde också på årstiden, under vintern fanns genare vägar över frusna vattendrag och kärrmarker. Slädföret betydde också en jämnare och bekvämare färd eftersom vägarnas tillstånd varierade efter konstruktion, väderlek och underhållarnas nit. Även hastigheten var generellt högre än under barmarkstiden.43Nenonen, »Tien synty» 1999, s. 348 ff. Om resor på vintern se Dagboken, t.ex. 31/1–4/2 1836.

19 Den rutt Topelius oftast tog vid resorna till Nykarleby gick först till Tavastehus via Helsinge socken, Tusby, Hausjärvi och Janakkala. Från Tavastehus gick vägen via Pälkäne och Kangasala mot Orivesi och Ruovesi och därifrån vidare mot Alavo i Österbotten. Från Alavo fortsatte vägen mot Lappo och Alahärmä för att slutligen nå Nykarleby.44Vägarna Topelius använde representerar olika historiska skikt där somliga stråk var medeltida medan andra var nyare (Nenonen, »Vesiltä pyörille: suuret maantiet 1550–1800» 1999, s. 178, Luoto, Pirkanmaan historiallisesti merkittävät tiet 2010, s. 18 ff., 24). Han tog enligt dagböckerna denna rutt 20 gånger av totalt 26. Resorna var ändå inte identiska, framförallt växlade hastigheten, ressällskapet och anhalterna.

20 Restiden varierade från tre och ett halvt dygn till en vecka.45Dagboken 17/12–20/12 1834 och 4/10–10/10 1840. Ifall man hade följt lagens bokstav hade restiden många gånger förlängts. Gästgivarförordningen, som var en produkt av den lutherska ortodoxins tid, förbjöd resor på söndagar och helger (§ 17). Av allt att döma respekterades förbudet inte, se Dagboken, t.ex. 17/6 1838. Oftast tillryggalades sträckan på fem dagar. Under en dag med gott före kunde man färdas 13–14 mil men ofta var dagsresorna kortare.46Se Dagboken, t.ex. 18/9–21/9 1834 och 25/1–30/1 1839. Restiden kunde förkortas om man avstod från övernattningar på gästgiverier och endast nöjde sig med raster för måltider och hästbyten.47Exempel på resor nattetid finns i Dagboken 20/9–21/9 1834, 22/9–23/9 1837, 16/12–18/12 1837, 1/2–3/2 1838 (24 mil genom en natt och två dagar), 20/6–21/6 1838, 4/7–10/7 1840. Vintertid torde det ha varit ett förhållandevis bekvämt sätt att resa när Topelius kunde packa in sig i en släde och mer eller mindre sova igenom etapperna.48Dagboken 1/2 1836. Reshastigheten varierade i genomsnitt mellan drygt fem och knappt tio kilometer i timmen, hästbyten inräknade.49Dagboken 8/6–9/6 1834, 17–20/12 1834, 16/12 1837. Som exceptionellt rask fart omtalas en och halv mil i timmen (Dagboken 21/9 1834). Restiden förlängdes av olika orsaker, ibland fick den resande vänta på häst och ibland förvållade han dröjsmålen själv. I maj 1840 kom ekipaget med studenter inte längre än till Helsinge kyrkby 15 kilometer utanför staden under den första resdagen, p.g.a. att sällskapet hade firat slutexamen grundligt på Sörnäs villa.50Dagboken 21/5–22/5 1840, se även Dagboken 27/1–30/1 1835, 1/2 1838, 17/6–21/6 1838. Livet vid gästgiverierna kunde vara fuktigt. De var utskänkningsställen på landsbygden och ansågs därför allmänt som sedefördärvande, särskilt av samhällets övre skikt. Unga skjutsande ansågs ta skada av att tillbringa sin tid väntande bland äldre skjutskarlar och resande som ägnade sig åt att supa, röka, slåss och spela kort (Mauranen, »Puuta, heinää, hevosia – talous ja tie 1800-luvun alkupuoliskolla» 1999, s. 404 f., Åbo Tidningar 14/11 1840, Saima 29/5 1845). Andra exempel på alkoholbruk längs vägen förekom under marknaderna: Topelius observerade att »Bachi rike war stort bland Hämäläiset» som tog sig hemåt från marknaden i Tavastehus (Dagboken 22/9 1837, jfr även ZT–ST 7/9 1863, Brev XX:2 2018).

21 Liksom restiden varierade också gästgiverierna som besöktes. De flesta nämner Topelius bara kort men en del av gårdarna återkommer flera gånger, bland annat Turkhauta, Kahra, Huutijärvi och Tulijoki. Gästgivargårdarna liksom skjutsväsendet var av varierande kvalitet trots att gästgivarordningen innehöll ganska specifika föreskrifter om t.ex. hur många rum för resande|XVII| gästgiverierna skulle ha, hurudan mat som skulle serveras och vilka slags åkdon som skulle finnas till hands. I praktiken berodde servicens kvalitet på gästgivarens och traktens välstånd.51Enligt den Kungl. Gästgifvareförordningen 12 december 1734 skulle en gästgiverigård ha ett större gemensamt rum för resande samt en gäststuga med kammare för övernattande. Likaså skulle vagnslider och stall finnas samt en hållstuga där skjutsande kunde invänta resande. Dispens för andra lösningar kunde beviljas för trakter med mindre trafikerade vägar. Variationen var större där resandena var färre; vid de vältrafikerade landsvägarna var inkomsterna större och förutsättningarna för fullskaliga tjänster därmed bättre. Kärrorna man färdades med var de som de skjutspliktiga hade för eget bruk och bestod därför av allt från schäsar till höskrindor och andra rätt anspråkslösa kärror.52Topelius färdades bl.a. i en »gemen käppskrinda» (Dagboken 25/5 1840), och »i en d–g kärra utan säte» (Dagboken 25/5 1840). På grund av åkdonens rätt skiftande beskaffenhet reste många med egen vagn och tingade endast häst med kusk. Topelius begagnade sig av egna åkdon vid resorna till Nykarleby under studietiden ibland på vintern och åtminstone sedan 1840-talet också på sommaren (se not 35 och ST–ZT 2/10 1842, Brev XX:2 2018). Men inte ens egna fordon var någon garanti för komfort: »… gemenare torturmachine än vår vän Hallstens kärra har jag ej praktiskt tagit notis om. Feuerbach har glömt omtala den i sin Geschichte des peinlichen Rechts» (Dagboken 23/5 1840). Variationen gällde också kuskarna som ofta var barn, d.v.s. den arbetskraft man kunde avstå ifrån när det fanns brådskande och arbetsdryga uppgifter i jordbruket vid sådd, höbärgning, skörd och plöjning.53Mauranen, »Puuta, heinää, hevosia – talous ja tie 1800-luvun alkupuoliskolla» 1999, s. 404. Topelius beskärmar sig över både ömkliga och odugliga skjutsande: »bakpå kärran satt skjutsflickan och skallrade tänderna – Jag gaf henne min kappa» och »skjuts karlarna under all critik» (Dagboken 1/10 1840 och 2/2 1836). Inkvarteringens nivå växlade även den och Topelius övernattade vid ett tillfälle hellre i sin släde än i en »gästgifwarsäng, med en smutsig dyna, ett dito lakan och en loppiger fäll».54Dagboken 1/2 1836. Gästgiveriet Kahra i Alavo socken besökte Topelius sex gånger mellan februari 1838 och oktober 1840. Orsaken var en av döttrarna på gården, Greta, som han vid ett besök blev förtjust i.55Topelius relation med Greta från Kahra behandlas utförligt av Vasenius II, s. 354–365, Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 120–131 samt av Zilliacus, »Inledning», Ljungblommor, ZTS I 2010, s. XXII ff. Relationen gav upphov till flera dikter, bl.a. »Irrskenet på heden», vars titel anknyter till en anteckning i Dagboken 26/1 1839.

22 Gästgivargårdarna var viktiga sociala knutpunkter för både lokalbefolkning och resande. I dagböckernas belysning ter sig resandet som ett socialt företag. De flesta av Topelius resor företogs i sällskap, främst av kostnadsskäl; när två delade fordon och häst halverade de resekostnaderna.56Egentligen fick endast två personer åka i en kärra eller släde och vikten fick inte överstiga ett skeppund, ca 170 kg om ekipaget var förspänt med en häst. Med två hästar fick tre personer samt kusk eller skjutsande åka (1734 års lag, Byggninga balk, 28 kap., § 4). I praktiken verkar en häst ha räckt till för två resande och en skjutsande, jfr Dagboken 1/2 1836. Vid gästgiverierna anträffades ofta andra resande studenter som reste från eller till universitetet vid terminsavslutning eller -start. Vid sådana tillfällen bildades tillfälliga ressällskap som följdes åt en längre eller kortare sträcka.57Se Dagboken, t.ex. 7/9–10/9 1836, 9/2–13/2 1837, 17/6–21/6 1837, 25/1–30/1 1839, 21/5–25/5 1840, 4/7–10/7 1840, 1/10–6/10 1840. Resor i större sällskap innebar däremot inte skalfördelar p.g.a. att de enkla åkdon som stod till buds ofta inte hade plats för fler än två resenärer. Där större vagnar användes behövdes också fler hästar som naturligtvis kostade extra. Varken i Gästgivarförordningen eller i Byggningabalken är stadgandet att man betalade per häst utskrivet, men det är underförstått, se t.ex. Gästgifvareförordningen den 12 december 1734 § 15.

23 Resandet var förknippat med vedermödor: »Wädret war blidt, wägarna oplogade, skjutskarlarne sturska, etcet. saker hwilka äro så wanliga att de ej meritera lägga på sinnet.»58Dagboken 1/2 1836. Men det är ändå frågan om inte en del av denna jargong är just jargong. Topelius klagar sist och slutligen sällan över gästgiveriernas och skjutsväsendets brister, oftast är han nöjd med färdandets villkor.59 »… gästgifvargården Huutijerfvi … Godt ställe nog.» (Dagboken 20/9 1834), »Wårt nattquarter war rätt godt; för detsamma och för några andra små förnödenheter begärde wärdinnan i sin gästfria enfald 3 ʄ [skilling]; wi gåfvo henne 3 dubbelt.» (Dagboken 20/9 1834), »Gästgifvargårdarna nästan utan undantag goda, folket tjenstagtigt och wälwilligt.» (Dagboken 6/7 1840). Där klagomål förekom, som i fallet med kuskarna, vittnar de snarare om behovet att understryka ståndsskillnader och hävda samhällets hierarkier.60Skjutsväsendet är ett belysande exempel på ståndssamhällets organisering: Allmogen producerade en tjänst som ett fåtaligt herrskap utnyttjade. I princip kunde alla anlita skjutsarna men ett antal restriktioner och priset gjorde att de i praktiken var de högre stånden (och förmögen allmoge) förbehållna. Om hierarkin i skjutsväsendet vittnar bl.a. det råa sätt på vilket särskilt yngre och lägre i hierarkin kunde behandlas: »Strax i början krakel med skjutspojken … Saken botades med en örfil.» (Dagboken 29/6 1836). Ett av ståndssamhällets utmärkande drag var föreställningen om det egna ståndets förträfflighet. Ett exempel är när Topelius gör sig lustig över husfolkets förfäder och lokala stolthet på Torttila rusthåll där gästgiveriet i Turkhauta var beläget (Dagboken 9/7 1840). Inom de högre stånden var särskilt s.k. halvherrskap, t.ex. förmögna bönder som rusthållare, särskilt föraktat (Wirilander, Herrskapsfolk 1982, s. 71 f., 337 ff.).

24 Skjutsväsendet hade visserligen sina brister men fungerade i stort sett ändamålsenligt och ganska effektivt, vilket Topelius rätt stabila reshastighet under färderna vittnar om. Det var enkelt att resa, passageraren behövde bara sätta sig i kärran och låta sig transporteras.61Mauranen, »Puuta, heinää, hevosia – talous ja tie 1800-luvun alkupuoliskolla» 1999, s. 404. Frånsidan var priset. Skjutsväsendet var ett dyrt system för både resande och skjutsande. Dels var avgifterna relativt höga, ett håll skulle i princip motsvara en dagslön och således kunde en resande under en dag utnyttja sammanlagt mer än en veckas arbetsinsats på åkern; dels var hästens och kuskens arbetsinsats frånräknad gårdens arbete och ifall ingen skjuts kom, fick den skjutsande inte heller någon ersättning.62Detta gjorde skjutsväsendet impopulärt särskilt i trakter med lite trafik (ibid.). Ur Topelius anteckningar framgår att en resa mellan Nykarleby och Hel|XVIII|singfors sommaren 1834 kostade drygt 20 rubel bankoassignationer, medan hela terminens kostnader var drygt 210 rubel bankoassignationer. Två resor under en termin kunde alltså uppgå till en femtedel av studentens disponibla medel.63Beloppen är konverterade från riksdaler riksgäldssedlar till rubel bankoassignationer enligt den kurs Topelius själv använde. Hösten 1834 uppgick skjutspenningarna för återresan i september till 30 rubel medan resan till Nykarleby kostade knappt 20 rubel och terminens totala utgifter var 268,20 rubel bankoassignationer. Senare resor under studietiden uppvisar ungefär samma mönster även om kostnaderna är något lägre (Kontoböcker 1833–1870, NB 244.141).

25 Avvikelserna från den sedvanliga rutten hade specifika orsaker. De berodde antingen på ressällskapet eller på visiter som skulle avläggas hos släktingar längs vägen. Resan från Nykarleby till promotionen i Helsingfors sommaren 1840 företogs i ett större sällskap och gick via släktingar i Lillkyro och Ilmola. Samma resa fick drag av turism när ressällskapet besåg Kungskällan i Kankaanpää, Kyrofors samt de nya fabriksanläggningarna i Tammerfors.64Dagboken 4/7–10/7 1840. Också sjöresan till Nykarleby våren 1835 verkar ha varit något av en lustfärd som möjliggjordes av omständigheterna och kontakten med en av fartyget »Ellidas» ägare, morbrodern Gustaf Turdin. Resan företogs i två kamraters sällskap och föranledde detaljerade anteckningar i ett särskilt häfte.65Dagboken 22/4 1835 och 22/5–9/6 1835. Resan var inte gratis men blev något billigare än resan landvägen (Kontoböcker 1833–1870, NB 244.141).

Helsingfors

Karten av en huvudstad66Underkapitlets titel hänvisar till en rubrik i Topelius artikelserie »Anteckningar från det Helsingfors som gått» i tidningen Finland 1885. Serien trycktes i volymen Anteckningar från det Helsingfors som gått (utg. Torsten Steinby) 1968.

26 När Topelius kom till Helsingfors i oktober 1832 var staden fortfarande ny som förvaltningscentrum och universitetsstad i Finland. Upprinnelsen till utvecklingen var det ryska övertagandet av Finland 1809. Alexander I beslöt att samla centralförvaltningen närmare S:t Petersburg och utsåg Helsingfors till storfurstendömets huvudstad 1812.67Klinge, Huvudstaden 2012, s. 51 f. Åbo hade varit centralorten för kyrka, rättsväsende och högre utbildning under den svenska tiden. Efter att staden hade brunnit 1827, flyttades också universitetet till Helsingfors 1828.

27 Helsingfors, som grundades 1550, hade fört en mer eller mindre undanskymd tillvaro som en mindre handelsstad ända till kejsarens beslut.68Om än sedan mitten av 1700-talet i grannskapet av den stora örlogsbasen Sveaborg, vars befolkningsmängd tidvis överträffade själva stadens. Ställningen som huvudstad påkallade en mängd offentlig byggnation. Staden skulle manifestera storfurstendömets status och symbolisera den kejserliga makten. För de ambitiösa planerna stod gustavianerna Johan Albrekt Ehrenström som var chef för Helsingfors återuppbyggnadskommitté och Gustav Mauritz Armfelt, ordförande för Kommittén för finska ärenden i Sankt Petersburg, jämte ministersstatssekreteraren Robert Henrik Rehbinder.69Ibid., s. 68 ff. Visionerna förverkligades till stor del av den tyskfödde arkitekten Carl Ludvig Engel.

28 När Topelius i oktober 1832 flyttade till Helsingfors hade arbetena redan pågått 20 år och stadens utseende under svenska tiden hade förändrats märkbart. Redan landskapet var annorlunda. Många, men inte alla, av klipporna|XIX| som dominerat stadskärnan hade schaktats bort när t.ex. Unionsgatan, Nikolajgatan och Konstantinsgatan anlades.70Sedan 1928 heter de två senare gatorna Snellmansgatan och Sjötullsgatan. Stadsplanen från 1817 var inte slutgiltigt fastställd utan påverkades av olika skiften i tiden. Nikolaj I hade beordrat universitets flyttning från Åbo. Många av de viktigaste projekten under 1830-talet, bl.a. universitetet och biblioteket samt minnesstenen över kejsarinnans första besök 1833, fick karaktären av monument över Nikolaj I som visade ett personligt engagemang för att utveckla Helsingfors, särskilt efter beslutet att förflytta universitetet.71Ibid., s. 174 f. I samband med polska upproret 1831 förekom anti-ryska stämningar på olika håll i Europa särskilt bland studenterna, men i Finland hade det varit lugnt vilket kejsaren uppskattade. Inom studentlivet som omplanterats i Helsingfors fanns strömningar, särskilt inom Savolax-karelska avdelningen och Topelius Österbottniska avdelning, som önskade befrämja finska språket. Staden i vardande var inte på samma sätt präglad av närheten till Stockholm och det svenska arvet som Åbo, och detta bidrog också till en kulturell nyorientering. Studenternas vurm för det finska var en del av den finska nationalitetsideologin som uppstod i Helsingfors på 1830-talet med kejsarens goda minne.72Ibid., s. 170 f., 174. Men i gengäld krävdes lojalitet gentemot överheten, representerad främst av universitetsledningen och dess ängsliga förhållande till centralmakten. Också kejsarbesöken och den synligt närvarande ryska militären representerade den ryska centralmakten, vilket orsakade konfliktfyllda känslor hos studenterna, inte minst hos Topelius.73Motstridigheten kommer till uttryck bl.a. i hans, efter egen utsago, motvilliga hurrarop vid kejsarbesöket 1833 (Dagboken 10/7 1833). Han förargades också över att professor Gabriel Rein med för lätt hand som han tyckte behandlade ryssarnas övergrepp under stora nordiska kriget. Däremot beskriver han i neutrala ordalag skålar för kejsarhuset (Dagboken 7/3 och 11/5 1836).

29 Studenten Topelius kom alltså till en stad som på många håll var en stor byggarbetsplats både fysiskt och mentalt. Byggnadsarbetena och anläggningen av nya gator fortsatte så länge han studerade. Dagboken erbjuder konkreta inblickar: I januari 1833 talar Topelius om Tavastgatan, som hade varit början på landsvägen från staden och ursprungligen började i det nordöstra hörnet av det gamla stortorget vid det gamla rådhuset och gjorde en lov runt en stor kal klippa bakom byggplatsen för Nikolajkyrkan.74Området vid nuvarande Senatstorget. Arbetet med kyrkan hade påbörjats 1830 och slutfördes först 1852, även om kyrkan utvändigt stod färdig redan 1840 och kunde användas under promotionen. Dagboken 11/2, 19/2, 23/2 1833 Vid Topelius tid hade arbeten redan påbörjats och gatan närmast torget hette Senatsgatan (från 1836 Nikolajgatan, idag: Snellmansgatan) och övergick sedan vid klippan till Tavastvägen. Namnet Tavastvägen försvann kort därpå när klippan schaktades bort och rutnätet i Ehrenströms stadsplan förverkligades.75Klinge, Huvudstaden 2012, s.76 ff., 285 ff. Också gamla rådhuset från 1804 revs under Topelius studietid, kring 1837, när stadens förvaltning flyttade till Bockska huset, f.d. generalguvernörshuset, vid torgets södra kant. Se även Lindberg & Rein, »Stadsplanering och byggnadsverksamhet» 1950, s.76 ff. Ett annat exempel är Gloviken, som sträckte sig ända till hörnet av Glogatan och Alexandersgatan på 1830-talet, men småningom fylldes igen under ledning av Topelius mosters make, Carl Rosenkampff.76Topelius, Anteckningar från det Helsingfors som gått 1968, s. 37. Andra källor talar rentav om hörnet av Centralgatan och Alexandersgatan, d.v.s. två kvarter västerut (Lindberg & Rein, »Stadsplanering och byggnadsverksamhet» 1950, s. 99 ff.).

30 Topelius hörde till de allra första studentkullarna som studerade och tillbringade sina formativa år i Helsingfors. Föregående studentgenerationer, bl.a. Johan Ludvig Runebergs, hade erfarenheter av Åbo, universitetets tid där och stadens förbindelser med Sverige. För Topelius var Åbo varken en minnesrik ungdomsstad eller en port till Sverige, Österbottens kontakter|XX| västerut var direkta. Åbo skymtar endast fram några gånger genom äldre kamraters och lärares berättelser, ibland metonymiskt som Aura.77Dagboken 15/11 1834, 29/4 1838 och 21/7 1840.

31 Där planerna hade förverkligats levde resultatet inte alltid upp till visionerna: Helsingfors var monumentalt bara ställvis, de små stadsgårdarna vid de breda gatorna verkade diminutiva i jämförelse med t.ex. senatshuset (färdigt 1822) och universitetsbyggnaden (1832).78Topelius, Anteckningar från det Helsingfors som gått 1968, s. 35. Ansatser till storstadslik arkitektur fanns t.ex. i Societetshuset (1833), men staden präglades fortfarande av låg trähusbebyggelse både i fråga om äldre gårdar och de flesta privata nybyggen. Det typiska bostadshuset i Helsingfors var ett trähus i en våning, med fasad och en port mot gatan samt en innergård med nödvändiga uthus.79Dessa uthus var t.ex. bagarstugor, verkstäder, stall, ved- och vagnslider, fä- och hönshus, visthusbodar och dass (Wickberg, Privathus i Kronohagen i Helsingfors under empiretiden 1978, s. 32–45 se även Häggman, Perheen vuosisata 1994, s. 46 f.). Staden växte kraftigt under 1800-talets första decennier även om takten temporärt mattades av kring 1845.80Waris, »Huvudstadssamhället» 1950, s. 11 ff.

32 Bebyggelsen hade sedan 1600-talet varit koncentrerad till Kronohagen, kring torget och kyrkan, men expanderade nu mot både söder och väster.81Stadens befolkning hade mer än fördubblats sedan den utsetts till huvudstad 1812 och där bodde ca 11 000 personer 1832. Vid 1840 bodde där drygt 13 000. Dessa siffror beaktar inte folkmängden i militärförsamlingarna. Totala folkmängden 1832 torde har rört sig kring 12 500 personer och knappt 18 000 år 1840 (ibid., s. 11). Särskilt stadsdelen i söder, Gardesstaden kring Finska gardets kasern (1825), var central för Topelius under studietiden eftersom hans släktingar och vänner, Rosenkampffs och Thunebergs, bodde där och även han själv i flera omgångar. De nya västra stadsdelarna i Rödbergen och Kampen, där hantverkar- och arbetarbefolkningen bodde, figurerar däremot sällan i dagböckerna. Topelius gick vilse i trakten kring Sandviken under sin första dag i Helsingfors och senare fångade han fjärilar i Rödbergen men för övrigt verkar de sydvästra delarna av staden ha varit ointressanta eller en smula suspekta.82Dagboken 14/6 1838 och 7/5 1839. Den unge Topelius dagliga liv försiggick på ett begränsat område: de flesta ställen han frekventerade fanns inom en radie på 600 meter från Senatstorget, på en areal som motsvarade en tredjedels kvadratkilometer. Området sammanföll med det nya Helsingfors som präglades av storslagna byggnader för militär, förvaltning, utbildning och kyrka. Helsingfors fortsatte visserligen att existera som sjöfarande handelsstad, men tonen i staden sattes under 1830-talet av militären och det växande antalet ämbetsmän och universitetslärare.

33 Landskapet runt denna kart till huvudstad var för det mesta kargt. Moar och kärr alternerade med kala eller tallbevuxna klippor som präglar Finska vikens kust och skärgård. I väster låg den nyligen anlagda begravningsplatsen vid Sandudd, och Lappvikens sjukhus under uppbyggnad (öppnades 1841). I nordväst låg Tölö med berg, skogbevuxna dälder och kärr men också ett lummigt område vid Tölöviken som var ett populärt utflyktsmål för stadsborna. Strax norr om Kronohagen och det kala Broberget låg och ligger universitetets botaniska trädgård och Sällskapsträdgården med värdshus. Sällskapsträdgården kallades senare Kajsaniemiparken efter restauratrisen.|XXI| Nordost om staden, på andra sidan Långa bron i Vallgård, fanns betesmarker för stadsbornas boskap, landsvägen ut ur staden samt några villor. Söder om stadskärnan tog ett annat Helsingfors form: bland Ulrikasborgs karga klippor anlades ett badhus med brunnshus och park mot slutet av 1830-talet. Brunnshuset blev en av mittpunkterna för sällskapslivet och förebådade Helsingfors roll som kurort med internationell prägel.83Arbetena med badanstalten började 1835 och Brunnshuset stod klart 1838 (Klinge, Huvudstaden 2012, s. 244–249).

Stadslivet: kultur, nöjen och socialt sammanhang

34 Liksom i skildringarna från Nykarleby upptar det sociala livet en framträdande plats i Topelius dagboksanteckningar från Helsingfors. Skillnaden är främst att hans närmaste umgängeskrets i Helsingfors hade en annan karaktär och expanderade betydligt med tiden. Privatisten som kände en handfull skolkamrater blev magister med allt flera egna bekantskaper. Hans första stödjepunkter var helpensionen hos familjen Runeberg och f.d. informatorn Blank. Senare var det mostern Augusta Rosenkampffs familj och dess krets i Helsingfors. Det övriga umgänget bestod företrädesvis av kamrater ur nations- och studielivet. Förutom det privata sällskapslivet fanns, särskilt i förhållande till Nykarleby, ett ganska rikt utbud av offentliga nöjen. Topelius beskriver utförligt konserterna, balerna, danserna och teaterföreställningarna. Till de mer vardagsnära formerna av offentligt liv hörde de olika bespisningar och utskänkningar som Topelius besökte. Bland dem fanns allt från små krogar och värdshus till restauranger och stadens societetshus. Topelius anteckningar från besöken på etablissemangen bildar ett beskrivande tvärsnitt av den växande huvudstadens restaurangliv på 1830-talet.

Kulturliv och stadsliv, privata och offentliga nöjen

35 Topelius dagboksanteckningar från Helsingfors kan ses som en krönika över ett framväxande borgerligt samhälles sällskapsliv – en försvarlig del av anteckningarna skildrar, ofta detaljrikt, teater- och konsertbesök, offentliga och privata danser samt olika högtider, t.ex. kejsarbesök och universitetets 200-årsjubileum med promotion 1840. Evenemangen i Helsingfors skiljer sig från dem i Nykarleby till både framtoning och art. Framförallt var kulturlivet livligare i Helsingfors. Teaterföreställningar, konserter och baler fick ett uppsving på 1830–1840-talen när tjänstemannasamhället och universitetet hade etablerat sig, och ryska och baltiska turister flitigt besökte staden.84Ibid., s. 283. En regelbunden ångbåtsförbindelse på linjen Åbo–Helsingfors–Reval–S:t Petersburg öppnades 1837, men ångbåtstrafik som hämtade turister hade förekommit redan sommaren innan (Castrén, »Helsingfors som kulturcentrum» 1950, s. 586). Det då brukliga Reval används här i stället för Tallinn. Teaterhusets och Societetshusets byggande på privata initiativ, 1827 respektive 1833, var båda tecken på att ett borgerligt liv började ta form, det var inte längre bara statsmakten som var byggherre i Helsingfors.

|XXII|

36 Zacharias Topelius teaterintresse har behandlats utförligt av forskningen.85T.ex. Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 82 f. och Yrjö Hirn, Teatrar och teaterstrider i 1800-talets Finland 1949, passim. I det följande berörs teatern utifrån de upplevelser han antecknade i dagböckerna. Teaterkonsten i Finland var fullständigt beroende av resande teatersällskap, och Helsingfors teaterliv var tämligen livligt tack vare kontakterna till Reval och S:t Petersburg och deras tyska teatrar.86Bl.a. förekommer Mohrs, Reithmeyers, Schultz’ och Weylandts trupper från St Petersburg och Kesteloots från Reval. Sven Hirn, »Deutsche Theatergastspiele i Finnland, 1735-1918» 1997, s. 145, Hirn, »Johann Arnold Schultz: Theaterdirektor, 1795-1836» 1997, s. 155 ff. Förutom tyskspråkiga sällskap reste svenska teatersällskap och Carl Wilhelm Westerlunds inhemska trupp runt i landet.87T.ex. Delands och Torsslows svenska teatertrupper. En grupp bestående av Kungl. Teaterns skådespelare kom till Helsingfors i juni 1836 (Dagboken 24/6 1836). Till dessa truppers intresse att besöka Helsingfors bidrog i väsentlig grad det nya, våren 1827 öppnade, teaterhuset i Esplanadparken.88Pjäser hade dittills spelats i olika provisoriska lokaler, bl.a. i ett f.d. artillerimagasin vid Mauritzgatan. Den nya byggnaden hade ritats av Engel och var en träbyggnad med ca 400 sittplatser, vilket snart visade vara sig för lite – den var dessutom väldigt kall om vintrarna. När ett nytt teaterhus invigdes 1860 flyttades den gamla byggnaden till nuv. Arkadiagatan och tjänade där som bl.a. stadens finskspråkiga scen till tidigt 1900-tal (Castrén, »Helsingfors som kulturcentrum» 1950 s. 509 ff., 538). Ester-Margaret von Frenckell har utförligt beskrivit utvecklingen av den nyvordna huvudstadens teaterliv i två digra volymer: Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812–1827 (diss.) 1943 och Sju magra år med Thalia. Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827–1833 1952. Oftast befann sig en trupp i taget i staden under en spelperiod, men det hände att två sällskap samtidigt konkurrerade om publikens gunst.89Dagboken 28/3, 29/3, 4/4 och 10/4 1837. Samma trupper, särskilt Westerlunds, besökte ibland Nykarleby under turnéerna och uppträdde bland annat i rådmannen Lithéns ria.90Dagboken 5/7 1836.

37 Pjäserna som gavs var ofta komedier, familjemålningar och musikskådespel, och kallades »spectakel» av samtiden. De var ofta författade på tyska eller översatta till tyska med titlar som Der Postillon von Longjumeau, Fra Diavolo, Der Freischütz, Das Leben ein Traum men också verk på franska och italienska förekom, t.ex. operan Norma.91Dagboken 14/6 1835. De svenskspråkiga pjäser som spelades av det inhemska sällskapet var ofta samtida översättningar från tyskan även om den gustavianska tidens dramer också förekom. Nyare svenska pjäser spelades främst av de svenska sällskapen.92Se t.ex. pjäserna Westerlunds trupp gav hösten 1832–våren 1833: Slåtter-Ölet, eller Kronofogdarne, Lyrisk Comedie 28/10 1832, Olle Nötboms förtviflan 11/1 1833 och Elisene, eller Skogen vid Hermanstadt 6/2 1833. Kungl. Teaterns skådespelare gav t.ex. en dramatisk bearbetning av Sophie von Knorrings Vännerna (1835) 26/6 1836. Programmet var med andra ord kontinentalt.93Klinge, Huvudstaden 2012, s. 279 f. Tidens stil hade en förkärlek för melodram, det överdrivna och det fantastiska. Replikerna saknade naturlighet och något ensemblespel förekom inte. Pjäserna representerade en eskapistisk vision med rövarhövdingar, spioner, prinsessor och försvunna syskon som plötsligt kommer till rätta.94von Frenckell, Sju magra år med Thalia 1952, s. IX.

38 Topelius var inte helt obekant med teater eftersom han sett skådespel både i Nykarleby och i Uleåborg. Han stiftade tidigt bekantskap med Helsingfors teaterliv. Redan i slutet av oktober 1832 hade han sett Slåtter-Ölet, eller Kronofogdarne. Under vårterminen 1833 var teaterbesöken 15 till antalet och med högst två veckors uppehåll mellan besöken. Senare års anteckningar visar ett liknande mönster – Topelius var en flitig teaterbesökare när tillfälle gavs. Spektaklen gjorde skäl för sina namn och roade studenten med bland annat en pantomimfäktning och en »skön» slutscen där scenfästningen exploderade i fyrverkerier och bengaliska eldar.95Dagboken 29/3 1833. Men teaterintresset fick också drag av teaterkritik. Topelius såg flera uppsättningar av samma verk och kunde på så vis jämföra de olika teatertruppernas färdigheter, och vissa pjäser såg han flera gånger.96Se t.ex. Topelius kritik av Delands uppsättning av Angelo Malpieri 26/10 1839 som han jämförde med Westerlunds dito ett år tidigare, 11/12 1838. Topelius såg Fra Diavolo tre gånger i november 1840 (Dagboken 19/11, 20/11 och 24/11 1840).

39 Till det offentliga livets nöjen hörde också konserter som gavs av både stadsbor och resande artister. Också här samverkade tjänstemannasamhällets|XXIII| etablering i huvudstaden med kulturlivets framväxt. De tidigare decennierna hade nämligen utmärkts av ett tämligen anspråkslöst musikliv.97Castrén, »Helsingfors som kulturcentrum» 1950, s. 549 f. Societetshuset och universitetshuset var väsentliga eftersom de erbjöd utrymmen för större tillställningar, festsalarna tjänade som stadens främsta konsertsalar.98En tredje viktig konsertsal var Nikolajkyrkan som var under uppbyggnad och kunde användas från 1840 (trots att kyrkan var helt färdig först 1852). Fredrik Pacius anställdes som musiklärare vid universitetet 1835, och bidrog till musiklivet med bl.a. organisatoriskt kunnande och kontakter.99Klinge, Huvudstaden 2012, s. 337 f. Klinge menar att Henrik Borgström och Pacius slog sig samman och utnyttjade varandras nätverk för att liva upp Helsingfors musikliv, särskilt sedan ångbåtstrafiken mellan Stockholm och S:t Petersburg kommit igång 1837 och Brunnshuset blivit färdigt 1838. När Topelius långfredagen 1835 djupt imponerad åhörde Louis Spohrs oratorium »Die letzten Dinge» var det ingen tillfällighet att det var i Societetshusets bräddfyllda sal och att orkestern och kören leddes av Spohrs elev Pacius.100Dagboken 17/4 1835, Castrén, »Helsingfors som kulturcentrum» 1950 , s. 550 f. Topelius beskriver med inlevelse hur stycket gavs också långfredagen 1838 (13/4) med kör och solister bestående av Musikaliska sällskapets medlemmar, en amatörförening grundad av Pacius.

40 Musiklivet dominerades liksom teatern av musiker på turné eftersom det varken fanns institutionsorkestrar eller -teatrar, Finska gardets musikkår undantagen.101De professionella musikerna representerades förutom av universitetets musiklärare av militärmusiker som Josef Tvarjanskij, kapellmästare vid Finska gardet. Musikerna som besökte Helsingfors var liksom skådespelarna ofta tyskar som verkade i Östersjöområdet, men även inhemska eller mer långväga gäster förekom.102Språket spelade inte här en så stor roll vilket öppnade för upp för en internationellare artistskara. T.ex. gav fransmannen Sainton en konsert 9/6 1838 (Dagboken 9/6 1838). Österrikare som Anton Stransky förekom också (Dagboken 13/7 1840). Även danska (Wilhelm Kuhrup) och norska (Ole Bull) musiker gav konserter men en försvarlig del av musikerna var tyskar från Reval och S:t Petersburg, t.ex. Marianne von Kesteloot, Gotthard Johann Dieberg, skådespelerskorna och sångerskorna systrarna Reithmeyer och herrskapet Hornicke. Andra var verksamma i Sverige, som Johan Nagel eller Johann Adolph Ferdinand Beer, den senare var först verksam vid kungliga hovkapellet och därefter vid operan i S:t Petersburg. Dessutom var gränsen mellan konstarterna suddig – en stor del av pjäserna var sångspel eller operor. Konsertaftnarna var organiserade på ett liknande vis som teatersällskapens skådespel med både abonnerade serier, d.v.s. ett slags säsongkort, och enstaka konserter.103T.ex. musikaliska soaréerna våren 1839 (Helsingfors Tidningar 13/2 och 6/3 1839). Konsertbiljetterna förefaller ha varit dyra, en biljett kostade ofta 2 rubel, eller till och med 5 rubel vid den berömde norske violinisten Ole Bulls konsert, medan en teaterbiljett inte behövde kosta mer än 18 skilling, motsvarande knappa 50 kopek.104Dagboken 10/10 1833 och 18/2 1836. Biljetter till Marianne von Kesteloots konsert 2/10 1839 kostade 2 rub. [banko] 50 k. (Helsingfors Tidningar 2/10 1839). Teaterbiljetterna rörde sig mellan 60 kopek och 2 rub. 40 kop. (HT 12/10 1839). En teaterbiljetts pris motsvarade ca fem timlöner för en arbetare år 1833 (Finlands myntmuseum, Värdeomräknare. Besökt 13/10 2017). Konserterna var emellertid populära och ofta emotsedda, t.ex. föregicks Bulls konsert av entusiastisk rapportering i pressen och en dito dagboksanteckning.105Dagboken 10/5 1838, Helsingfors Tidningar 2/5 1838, Finlands Allmänna Tidning 11/5 1838, Helsingfors Morgonblad 14/5 1838. Ett annat exempel: När oratoriet »Die letzten Dinge» uppfördes 13/4 1838 bestod publiken av 800 åhörare, vilket torde representera ca 5 procent av stadens befolkning.

41 Musiklivet var ändå inte i lika hög grad som teatern beroende av resande artister. Musiken var självskriven i de borgerliga hemmen under 1800-talet och därför fanns en tämligen stor skara amatörmusiker som gav konserter, särskilt efter att Pacius grundat Musikaliska sällskapet.106Bland amatörmusikerna kan nämnas August Tawaststjerna, tandläkaren Ludvig Carl Frænkel, Agata Eleonora af Schultén, Augusta Mellin, Nina Martin, Henrik Mechelin m.fl. Musikintresset och -fostran hörde till den s.k. Hausmusik-traditionen med pianot i centrum. Det hörde till god ton att både män och kvinnor inom borgerskapet kunde spela piano, och man musicerade ofta i en familje- eller vänkrets.107Lechleitner, »Hausmusik», Oesterreichisches Musiklexikon online. Läst 7/10 2017. Det amatörmässiga musicerandet kunde också få offentliga- och halvoffentliga former som Musikaliska sällskapet eller det sångsällskap inom Österbottniska avdelningen där Topelius ingick.108Dagboken 5/10 och 19/10 1834. Musicerande hörde vardagen till och han spelade piano, på ett eget eller andras, under hela sin studietid såväl i Helsingfors som i Nykarleby.109Privatisten Topelius hyrde tillsammans med rumskamraten Barck hos Runebergs ett fortepiano 1832 (5/11 1832). Pianot på Kuddnäs fraktades i februari 1837 till Helsingfors samtidigt som en flygel anskaffades på auktion. Flygeln sändes sedan till Kuddnäs så att systern Sophie hade något att spela på när att hon kom från Stockholm där hon vistats en längre tid (Dagboken 28/1, 17/2, 23/9, 27/10 1837, Vasenius II 1914, s. 92 f.). Topelius verkar dock inte ha haft ett piano 1834 utan spelade hos en kamrat och saknade ett eget pianoforte (Dagboken 11/5, 3/6 och 30/9 1834). Han spelade också hos Rosenkampffs och Thunebergs (Dagboken 1/2, 8/2 och 11/3 1835). Musiken som spelades var ofta samtida. Den hade gärna populära drag; stycken ur operor och skådespel spelades allmänt i hemmen, ofta så att bekantskapen med musiken föregick pjäsen.110Musiken till Bellinis opera Norma verkar ha varit populär i Topelius krets under slutet av 1830-talet. Pjäsen gavs av både Kesteloots och Hornickes & Reithmeyers sällskap 1839–1840. Musiken till Aubers Fra Diavolo, som gick hösten 1840, gick igen i det privata musicerandet (Dagboken 30/8 och 5/12 1840). Repertoaren en kväll i oktober 1838 hos Hammarins i Nykarleby ger prov|XXIV| på salongsmusiken, t.ex. spelades Mozart, Boieldieu, Hérold och Auber. De flesta styckena var hämtade ur operor i pianoarrangemang, framtagna för musicerande i hemmen.111Dagboken 18/10 1838. Några pianosonater av Haydn förekom också. Ofta spelades potpurrier, d.v.s. musikstycken som sammanfogades av flera melodier. Topelius grundade tillsammans med kamrater ett privat sångsällskap våren 1836, synbarligen inspirerad av Pacius, för att sjunga för »wårt eget höga nöjes skull, och i synnerhet för att i wår kunna sjunga något ute i det fria».112Dagboken 20/2 1836.

42 I likhet med musik- och teaterlivet, representerade balerna en glidande skala mellan offentligt och privat. De publika balerna speglade samhällets hierarkier och var öppna endast i den bemärkelsen att de välkomnade en viss grupp personer utan särskild inbjudan, t.ex. hade det lägre borgerskapet sina s.k. muffbaler, och det högre borgerskapet tillsammans med senats- och universitetstjänstemännen de s.k. picknickerna.113Se t.ex. den av Topelius och Henrik Backman arrangerade publika balen i Nykarleby (Dagboken 1/1 1839). Begränsningarna var underförstådda, se t.ex. Helsingfors Tidningar 2/2 1839. Dessutom var balerna ofta subskriberade, d.v.s. man måste anmäla sig med namn och lösa ut biljetten i förväg. Biljettpriserna var också tämligen höga, för de subskriberade assembléerna och balerna vanligen 2–3 rubel bankoassignationer för herrarna för både picknickerna och för borgerliga klubbens danssoaréer. Damernas biljetter kostade hälften så mycket (Finlands Allmänna Tidning 10/1, 26/1 1833, HT 12/4 1837, HT 2/2 1839). Studenterna kunde däremot rätt obehindrat delta i de baler de ville.114Klinge, Huvudstaden 2012, s. 307. Förutom de publika balerna fanns privata baler som de förmögnaste förväntades anordna.115Castrén, »Helsingfors som kulturcentrum» 1950, s. 576. Inom Topelius Helsingforskrets var det närmast Rosenkampffs som arrangerade baler som samlade storfurstendömets ekonomiska och politiska elit.116Dagboken 15/4 1836. Liksom i Nykarleby hade balerna och bjudningarna en viktig roll för ståndssammanhållningen, det sociala kapitalet och därmed reproduktionen av den egna sociala sfären.117En persons framgång i livet sammanhängde intimt med det sociala kapital hen kunde uppbåda. Umgängeslivet, de personliga relationerna, tilliten som uppstod samt tjänster och gentjänsterna bland gelikar intog därför en stor roll i samhället. Se t.ex. Hasselberg, Den sociala ekonomin 1998, s. 101–107. Om ståndsskillnader och friktion mellan de olika grupperna, se Wirilander, Herrskapsfolk 1982, s. 71–80. Om socialt kapital och nätverk, se Kilpelä »Inledning», Brev XX:2 2018 Det här förklarar åtminstone till en del de klara avgränsningarna för deltagande, i synnerhet nedåt på rangskalan.

43 Eftersom danstillställningarna intog en så central plats i samhället var dansandet en självklar social färdighet som barn i högre samhällsklasser började drillas i redan tidigt.118Topelius var åtta år när han första gången fick danslektioner (Biskop, Zachris Topelius i dansens virvlar 1998, s. 35). Gunnel Biskop har uttömmande redogjort för danskulturens former under Topelius samtid utgående från dagböckerna. Under sitt första år i Helsingfors deltog Topelius i ytterligare dansundervisning och besökte också ganska flitigt baler i staden.119Topelius gick i Christina Charlotta Arppes dansskola från oktober 1832 till januari 1833 (ibid., s. 39, Dagboken 26/1 1833). Ur dagböckerna framgår att han ändå trivdes bättre vid danserna och bland ungdomen i Nykarleby, eftersom det rådde en mer otvungen stämning där.120Dagboken 14/2 1836. Danserna besöktes av yngre och äldre även om de äldre inte nödvändigtvis dansade. Det var ändå viktigt för ens position i samhället att anordna danser eller åtminstone besöka dem (Biskop, Zachris Topelius i dansens virvlar 1998, s. 61). Själva dansen var en oumbärlig del av umgänget på båda orterna och en del av dansen, särskilt i kadriljerna, gick ut på att visa upp sig och betrakta andra. Vid andra danser, som potpurrin, var olika lekfulla uppgifter ett betydande inslag medan man i fransäsen valde ut den danspartner man gillade bäst.121Ibid., s. 118–131. Andra danser som förekom var polskan, menuetten och de olika valserna. Stavningen varierar rätt mycket: kadriljen förekommer t.ex. som quadrille och fransäsen som françoise. En persons, särskilt en kvinnas, anseende och äktenskapsutsikter påverkades av hur hon förde sig vid danserna.122Ibid., s. 21 ff. Danserna med tillhörande ceremonier – hur man presenterade sig, bjöd upp till dans, var man placerade sig i dansformationen – manifesterade också personers rang och sociala ställning i det intrikata sammanhang som ståndssamhällets hierarki utgjorde.123Wirilander, Herrskapsfolk 1982, s. 161 f., Biskop, Zachris Topelius i dansens virvlar 1998, s. 87 f.

44 De storstilade balerna och högtiderna i anslutning till stat och universitet var utmärkande för Helsingfors. Ställningen som storfurstendömets huvud|XXV|stad inramade dem med en statlig betydelse som gav de olika begivenheterna en särskild symbolisk tyngd. Ett av de pregnantaste exemplen är universitetets 200-årsjubileum 1840. Festligheterna pågick i en vecka, fakulteternas promotioner avlöste varandra liksom supéerna och balerna, deltagarna räknades i tusental. Ett av syftena var att visa för både ryska och svenska representanter att storfurstendömet hade en egen särpräglad karaktär där gamla institutioner framträdde i nya och värdiga former.124Klinge, Huvudstaden 2012, s. 218 f. Topelius skildrar jubelfesten och promotionen, där han fick sin magisterkrans, uppmärksamt med öppet sinne för hur estetiken, ceremonielet, den akademiska, borgerliga och patriotiska symboliken samverkar hos individen: »den som såg och tänkte detta, kunde omöjligt blifva känslolös för den skönhet och det intresse som denna fest ägde icke blott för Finland ensamt, utan för hela den civiliserade verlden».125Dagboken 15/7 1840. Se Dagboken 11/7–21/7 1840.

45 Det offentliga rummet inskränkte sig inte till bal- och teatersal. Det öppnaste rummet i offentligheten var stadens kyrkor som samlade invånarna till den s.k. allmänna gudstjänsten alla söndagar. I samband med den kungjordes sådant som rörde församlingen, som avlidna, födda och till äktenskap förelysta, men också offentliga meddelanden som rörde lokalsamhällets eller rikets ärenden överlag. Stadens främsta kyrka var Helsingfors lutherska kyrka vid Andrégatan (sedermera: Gamla kyrkan, Lönnrotsgatan) som byggdes efter att Ulrika Eleonora kyrka i närheten av dåvarande Stortorget hade rivits 1827. Kyrkan var skådeplatsen för viktiga offentliga ceremonier. När stadens honoratiores gifte sig eller jordfästes samlades allmänheten vid kyrkan och begivenheterna ansågs som ett folknöje.126Dagboken 12/2 1839.

46 Andra kyrkor i staden var mindre offentliga: grekisk-ortodoxa kyrkan på Unionsgatan lockade särskilt påsktiden nyfikna icke-ortodoxa stadsbor och studenter som försökte slinka in men oftast måste nöja sig med att betrakta mässan och processionerna utifrån.127Dagboken 20/11, 2/12 1833, 3/5 1834, 18/4 1835 och 14/4 1838. Militärförsamlingarna, Första finska sjöekipaget och Finska gardet, hade sina respektive garnisonskyrkor. Topelius kunde tack vare sina kontakter till Blank som var informator i officersfamiljen Thuneberg ibland besöka Finska gardets kyrka som var belägen i själva kasernens tredje våning.128Dagboken 5/4 1833, 21/2 1836, Dagboken 7/2 1834, Jakob Fredrik Blank–ZT 1/9 1833, NB 244.6

47 Närvaro vid gudstjänster påbjöds av både Kyrkolagen (1686) och Missgärningsbalken (1734), även om ett visst tolkningsutrymme fanns.129Missgärningsbalken från 1734 (kap 3. § 3) föreskrev att de som sällan bevistade gudstjänsten skulle varnas och om inte det hjälpte, erlägga böter. Kyrkolagen och stadganden förordnade att den allmänna gudstjänsten skulle ordnas och besökas av folket men att de som uteblev i första hand skulle varnas vilket betydde att efterlevnaden berodde på kyrkoherdens nit (Kyrkio-Lag och Ordning 1686, kap. 2 § 9, kap. 19 § 31, Kongl. Maij:ts förnyade Stadga om Eeder och Sabbatsbrott. Gifwen Stockholm then 17 October Anno 1687). Också universitetets disciplinsreglemente påbjöd studenterna gudstjänst men det är uppenbart att de olika lagarna och förordningarna inte efterlevdes så noga.130Universitetets disciplinsreglemente (1829), § 2. I församlingarnas kommunionböcker antecknades nattvardsgång och katekesförhör men inte besök vid gudstjänsten. Det ter sig naturligt att möjligheterna till kontroll var större i mindre församlingar än i större och att det i städer som Helsingfors inte var möjligt att bevaka gudstjänstaktiviteten på samma sätt. Eftersom stadens befolkning helt enkelt inte rymdes i kyrkan, var uteblivna kyrkobesök svåra att klandra. Topelius verkade inte heller bekymra sig särskilt mycket då han inte besökte söndagsgudstjänsten och anteckningarna om »okyrka» tilltog med tiden.131Orsakerna kan man spekulera i. En torde vara att kyrkobesöken för Topelius inte hade samma sociala funktion i Helsingfors som i Nykarleby, de bekanta som man kunde träffa i Helsingfors var färre. Detta sagt var det inte ovanligt att Topelius gick i kyrkan. Han kommenterar|XXVI| ofta predikan i dagboken, och anmärker syrligt om han ansåg att den inte höll måttet: Helsingforskaplanen Lange ansåg han predika en »upwärmd wattig själaföda».132Dagboken 13/7 1834, 5/4 1835, 10/5 1835, 19/7 1835.

48 Till de mer världsliga nöjena hörde kortspel, som var ett allmänt tidsfördriv för studenterna, även för Topelius. Spelen var till övervägande del hasardspel, d.v.s. spel med pengar som insats, även om summorna oftast var små. Myllymatti, mjölnarmatte, förefaller ha spelats bara för nöjes skull. Spelen med insatser var killespel som kucku och kambio samt spel baserade på sticktagning som träkarl, mulle och boston.133Stavningen varierar i texten: cucu, camphio, molla m.fl. I den offentliga debatten ansågs kortspelen fördärvliga särskilt för ungdomen, dels för att de innebar ekonomiska risker, dels för att de ansågs kränka tanken att endast ärligt och hårt arbete borde belönas.134För den samtida debatten kring kortspel, se t.ex. Helsingfors Morgonblad 2/4 och 29/6 1832, Åbo Underrättelser 17/7 1839. Man hade genom lagstiftning försökt reglera kortspel åtminstone sedan 1700-talets början och under 1830-talet var ett allmänt förbud mot spel med penninginsatser i kraft.135Kongl. Förbud emot Spel och Dobbel; den 2 Augusti 1792. Universitetets disciplinsreglemente (1829), § 8 förbjöd kortspel för studenter. Reglementet (§ 6) förestavade bl.a. utegångsförbud för studenter på natten och förbud mot krogbesök under föreläsningstider men liksom kortspelsförbudet verkar inte efterlevnaden ha övervakats särskilt nitiskt. För lagstiftning rörande spel, se Quiding, Svenskt allmänt författningsregister 1865, s. 418. Inställningen verkar ändå ha varit tillåtande och även om Topelius själv reflekterade över spelandet som ett slöseri med tid fortsatte han med det, i likhet med krets han tillhörde. I Nykarleby förekom t.ex. boston och träkarl vid de olika mindre och större bjudningarna.136Topelius mor skrev i neutral ton om kortspelande hos Lithéns (ST–ZT 29/9 och 20/3 1835, Brev XX:2 2018, Dagboken 15/1 1838). Tidsvittnen såg inte nödvändigtvis spelen som onödigt tidsfördriv eller som en last inriktad på att plundra medmänniskor utan som en form av umgänge, på ett liknande sätt som danserna, varom benämningen konversationsspel vittnar.137Helsingfors Morgonblad 7/5 1832, Dagboken 3/11 1839 och 28/9 1840.

Ett socialt sammanhang i Helsingfors – familjen Rosenkampffs krets

49 Studenten Topelius främsta kontakt i Helsingfors till släktnätverket var familjen Rosenkampff där han var en ständig gäst.138Om familjen Topelius sociala nätverk, se även Kilpelä »Inledning», Brev XX:2 2018. Friherre Carl Rosenkampff gifte sig 1834 med Topelius moster Augusta Turdin. Det Rosenkampffska hemmet blev för Topelius en ingång till huvudstadens högre kretsar.139Vasenius II 1914, s. 96. Carl Rosenkampff var chef för Strömrensningskåren, föregångare till direktionen för väg- och vattenkommunikationerna, och var därmed en av de höga ämbetsmännen i storfurstendömet. Familjens hus vid Kaserntorget, i hörnet av Fabiansgatan och Södra Magasingatan, var en mötespunkt för ämbetsmän och militärer. Topelius deltog åtminstone några gånger i de stora supéerna och middagarna som Rosenkampffs ordnade och där huvudstadseliten samlades.140Dagboken 15/4 1836, 23/2 1839. Sådana stora svep hörde emellertid till undantagen och de flesta middagarna hos Rosenkampffs var småskaliga men desto frekventare. Gästerna var ståndspersoner, ibland illustra som arkitekten och intendenten Carl Ludvig Engel, men oftast mindre namnkunniga vänner, kolleger och bekanta.141Dagboken 13/2 1838. Betydande inslag bland gästerna var österbottningar som befann|XXVII| sig på kortare eller längre besök i Helsingfors, som byggmästaren Kantlin som övervakade bygget av Nikolajkyrkan.142Dagboken 14/12 1834, 3/4 1836. Den tredje gruppen var militärer från Finska gardet eller strömrensningskåren.143Dagboken 24/4 1836.

50 »Rosenkampffs», som det ofta heter i dagböckerna, erbjöd också något av ett surrogathem där Topelius tillbringade mycket tid. Tidvis åt han nästan dagligen middag hos familjen och förutom att middagarna var socialt betydelsefulla avlastade de också studentens kassa.144Topelius åt nästan dagligen där t.ex. våren 1839 (Dagboken 5/2 1839). Carl Rosenkampff befann sig ofta på resor i landet å tjänstens vägnar och Topelius umgicks då med barnen, mostern Augusta och sysslingen Jeana Backman som var husmamsell i familjen.145Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 64 ff., Dagboken 26/2 och 30/3 1836. Han besökte hemmet ibland ensam, ibland i sällskap med kamrater, företrädesvis Jakob Blank, och kvällarna han tillbringade där ger en god bild av hur man sysselsatte sig i en privat krets: man spelade kort, rökte, musicerade och läste högt.146Dagboken 28/11 1834, 7/3 1837, 2/5 1838 och 30/1 1839. Ett intryck av hemtrevlig atmosfär gör sig gällande i beskrivningarna.147»att jag om middagarne hos det goda herskapet alltid hade en treflig stund» (Dagboken 1/10 1836). Det verkar som om ståndssamhällets skrankor var lägre där: Jeana Backman deltog i det informella umgänget trots att hon befann sig någonstans emellan tjänstefolk och herrskap.148Se Dagboken, t.ex. 3/9 1834 och 21/12 1839. Jfr även ST–ZT 23/10 1845 och 19/10 1856, Brev XX:2 2018. Delvis förklaras omständigheterna av att hon som mindre bemedlad släkting (syster till Augusta Rosenkampffs svägerska) mer sågs som en skyddsling och klient än som regelrätt tjänstefolk.

51 Rosenkampffs stödde Topelius förutom genom kontakter och middagar även på andra sätt. Carl Rosenkampff var ett viktigt ekonomiskt stöd för Topelius som kunde lita på en försträckning vid behov.149Dagboken 30/3 1835. Vid andra tillfällen agerade Rosenkampff bank och försåg Topelius med kontanter hemifrån.150Catharina Sofia Topelius–ZT 16/11 1839, Dagboken 26/11 1839. Transaktioner mellan familjerna Rosenkampff och Topelius förekom under en lång tidsperiod. Skulder mellan släktningar var inte ovanliga eftersom ekonomin baserade sig på personliga förhållanden och bankväsendet var outvecklat. Se även Kilpelä, »Inledning», Brev XX:2 2018.

52 Rosenkampffs var inte den enda kontaktytan till Helsingforssamhället. Topelius tidigare informator Jakob Blank introducerade Topelius till flera bekantskaper, bland annat familjerna Strömborg och Thuneberg.151Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 51. Studenten Topelius bodde hos Strömborgs som inackorderad och undervisade sonen Edgar i gengäld. Hos familjen Thuneberg blev Topelius en ofta sedd gäst, och han hade ett gemensamt musikintresse med flera familjemedlemmar. Hos dem ordnades mindre danser och samkväm där Topelius stiftade bekantskap med unga damer ur Helsingforssocieteten, inte minst dottern i familjen, Ida Thuneberg.152Dagboken 15/10 1836, 23/4 1837. En tredje bekantskap i Helsingfors var familjen Wikstedt på Skatudden, där hustrun var befryndad med familjen Lithén. Topelius hörde också där till middagsgästerna men hans besök förefaller ha blivit mer sällsynta med tiden.

Från tejungfrun till Societetshuset – utbudet av mat och dryck

53 Topelius bekantade sig tidigt med stadens serveringar. Redan den första kvällen i Helsingfors åt han middag hos Kajsa Wahllund i gamla rådhusets källare. En vecka senare besökte han tejungfrun vid Skolgränden strax norr om Senatshuset för första gången.153Dagboken 3/10 och 10/10 1832. Båda besöken var karakteristiska för|XXVIII| studenten Topelius besök på restaurationer under studietiden: dels återkom båda, tejungfrun ibland nästan dagligen, visiten hos Kajsa Wahllund och andra ställen lite mer sällan; dels visar anteckningarna om besöken vad man kunde vänta sig av utbudet.

54 Besöken på restaurang och värdshus är inte dagliga, men regelbundna. I början handlade de säkert om den nyvunna frihetens behag eftersom Topelius tack vare inackorderingen hos Runebergs inte var hänvisad till bespisningar och restauranger. Topelius var inte heller senare beroende av restaurationerna tack vare en stående inbjudan att äta middag hos familjen Rosenkampff. De flesta måltider förefaller Topelius ha intagit hos släktingar och bekanta eller där han bodde, antingen så att hyran inkluderade bespisning eller att så måltider hämtades till honom.154Topelius hade uppassning som inbegrep mat och dryck åtminstone våren 1834: »Fastade, emedan Madamen förgätit mat och drick» (Dagboken 13/2 1834). Restauratörer gjorde reklam för matportioner i s.k. portörer som avhämtades av kunderna (se t.ex. Helsingfors Tidningar 5/10 1839). Topelius kontoböcker upptar oftast endast större middagar, tejungfruräkningar och fester som skilda uppgiftsposter. Topelius behandlar i artikeln »Om Lefnadskostnaden i Helsingfors, besynnerligen med afseende å Studerande Corpsen», HT 15/10 1845 bl.a. prisnivån för mat och boende. Han besökte alltså restauranger, värdshus och konditorier för nöjes skull. De tidiga besöken hos tejungfrun och på rådhuskällaren representerar två poler på skalan: den enkla serveringen där man bara fick dryck eller någon mindre munsbit medan rådhuskällaren hade ett bredare utbud. Tejungfrun, också kallad Caffemaja, var ett kafé med nästan exklusivt akademisk kundkrets.155Begränsningar av klientelet var allmän praxis. Restaurangerna och serveringarna var i varierande grad öppna för publikum, och uteslöt med olika avgränsningar, uttalade eller outtalade, en del av kunderna. T.ex. undanbad sig konditorn Menn besök »af mindre passande personer» (Hirn, Från värdshus till Grand Hôtel 2007, s. 12). Föreståndaren Ulrica Allén hade påbörjat sin rörelse i Åbo och flyttade med universitetet till Helsingfors 1828. Hon serverade kaffe, te och varm choklad men ingen alkohol, och hade öppet från morgon till kväll. Dessutom hade hon dagstidningar och serverade på kredit vilket studenter som ständigt hade brist på kontanter visste att uppskatta. Topelius besökte periodvis tejungfrun nästan dagligen, som i mars 1833, och satt där ibland ensam, men oftast i sällskap av andra studenter.156Topelius förefaller att ha druckit te, men han kallar stället också »Caffejungfrun» ibland. Ett omnämnande om kaffe finns i Dagboken 19/5 1837. Av allt att döma var tejungfrun en av de första viktiga mötesplatserna för studenterna i den nya universitetsstaden.157Topelius besökte tejungfrun frekventast under början av studietiden, senare blev besöken glesare och från de två sista åren finns inga anteckningar om besök. Om tejungfrun, se »Också en medlem af universitetet», Helsingfors Tidningar 5/3 1851.

55 Rådhuskällaren var ett slags bättre restauration som enligt lag skulle finnas i varje stad.1581734 års lag, Handels balk 4 kap. § 4. Lagrummet stadgade dock endast att det i stadskällaren, oftast beläget i rådhuset, skulle säljas vin och öl. Bruket att inrätta ett slags officiell krog eller restaurang i städer härledde sig till 1300-talet (Uppslagsverket Finland, »hotell- och restaurangväsen»). Rådhuskällaren var belägen i det gamla rådhuset som revs undan Nikolajkyrkans trappa 1837. Restaurangen sköttes på entreprenad och Kajsa Wahllund som för tillfället var krögare hade samtidigt flera andra restauranger, bl.a. Kajsaniemi och Sparbanken. Det nya rådhuset placerades på Senatstorgets sydsida, i militärinspektörens hus, det s.k. Bockska huset (Hirn, Från värdshus till Grand Hôtel 2007, s. 11). Den representerade ett utvecklingsskede inom restaurangbranschen som höll på att ge vika för en mångsidigare lokal. Det var societetshuset, avsett både för sällskapsliv i form av offentligt umgänge, baler, konserter och högtider, och för logi, mat och dryck, allt inom den rätta kretsen.159Ibid., s. 20 f. Det är talande att dessa två existerade parallellt i Helsingfors under Topelius studietid. Societetshuset, som inledde verksamheten 1833, vittnade om Helsingfors utveckling som centralort medan stadskällaren representerade en enklare, äldre tradition mer ägnad en provinsiell handelsstad med anspråkslösare socialt liv.

56 Mellan kafé och societetshus fanns ett brett utbud av olika värdshus, bland dem bör konditorierna särskilt nämnas. Helsingfors lockade till sig ett antal inflyttade konditorer under 1800-talets första decennier: Bandly,|XXIX| Catani, Clopatt, Menn, Kestli. De drev värdshusrörelser av bättre klass, riktade till den växande skaran ståndspersoner i huvudstaden Helsingfors.160Ibid., s. 11–17, 67. Topelius besökte dem företrädesvis för att inta drycker: choklad, madeira, mjöd, punsch, porter.161T.ex. Dagboken 20/4 1839. Men konditorierna serverade också mat och trakterade gästerna med salongsmusik.162Topelius använde sedermera intrycken från sina värdshusbesök när han beskrev studentlivet i Helsingfors på 1830-talet i novellen »Vincent Vågbrytaren» (Helsingfors Tidningar 13/11–29/12 1860). Andra ställen för festliga middagar var t.ex. Hôtel du Nord vid Senatstorget och instrumentmakaren Nathans värdshus på Alexandersgatan. Tillsammans med Brunnshuset (öppnat 1840) och Societetshuset som de förnämsta, utgjorde dessa de främsta scenerna för det akademiska umgängeslivet.163Olika akademiska festligheter förlades ofta till restauranger eftersom varken universitetet eller studentnationerna vanligen hade några lämpliga utrymmen. Promotionen 1840, en av de symboliskt viktigaste festligheter som arrangerats i Helsingfors, ordnades på Brunnshuset. Om Brunnshuset, Hirn, Från värdshus till Grand Hôtel 2007, s. 25–28.

57 Flera av de lite enklare värdshusen, ibland kallade spiskvarter, var uppkallade efter sina ägare, ofta änkor, liksom Strandbergs och Åhrstedts, medan andra hade mer fantasifulla namn som America, Stadt London och Stadt Hamburg. De var ofta både utskänkningar och logi. Vad namnet än var tjänade de som vardagliga middagsrestauranger och som lokaler för diverse »blusningar».164Blusningar var kalas, särskilt sådana som studenter deltog i. Se Dagboken, t.ex. 26/2 1838, 5/5 1838, 9/3 1840. Värdshusen var ofta kortvariga rörelser som verkade i en gård i något år, flyttade vidare, med eller utan gammalt namn, eller upphörde. Se t.ex. annonserna för Stadt Hamburg, Helsingfors Tidningar 7/11 1835 och America, HT 5/10 1839 och 10/10 1840. Vi vet inte vad de serverade i matväg, annonserna i tidningarna omnämner endast undantagsvis vad som stod på menyn.165Topelius talar företrädesvis om de drycker som förtärdes men omnämner gravlax och kall laxlåda (laxpudding) hos Nathan som en lyx (Dagboken 6/3 1837). Periodvis avtalade Topelius om regelbundna måltider på spiskvarter.166T.ex. middag och frukost hos mamsell Björkström under oktober 1833 men Topelius sade senare upp frukostabonnemanget (Dagboken 8/10 1833, 29/10 1833).

58 De olika utvärdshusen bildar en kategori för sig. Kajsa Wahllunds restaurang i Sällskapsträdgården (numera: Kajsaniemiparken) öppnades 1837 och var den kändaste och mest akademiskt präglade. Det fanns andra, bland annat Wahllunds Sparbanken på Broholmen och Stålhanes Tölö värdshus som låg utanför staden men var ändå lätta att ta sig till, man kunde t.ex. låta sig ros från Långa bron till Tölö. Utvärdshusen var sommarrestauranger som också var scener för bland annat fyrverkerier, salongsmusik och danser.167Hirn, Från värdshus till Grand Hôtel 2007, s. 34, Helsingfors Tidningar 4/8 1835, HT 23/12 1840, Dagboken 30/3 1837.

59 Utöver värdshusen fanns dessutom en brokig samling av mer eller mindre lagliga utskänkningar som inte annonserade i tidningarna och som företrädesvis besöktes av allmoge. De skymtar fram ibland i dagboksmaterialet. Vid en promenad ut ur staden på insektsamlarfärd kom Topelius till Lillhoplax by och besökte en skomakare som hade drivit en olaglig krog men nu inskränkte sig till det lagliga med bespisning som bestod av mjölk, ägg, bröd, smör och kaffe.168Skomakaren Gustaf Mild hade enligt kyrkböckerna pliktat för brännvinsutskänkning (Helsinge församlings kommunionbok 1838–1848, pag. 255). Utskänkning var på landsbygden vid allmänna vägar förbehållen gästgiverier. Också stadslivets nattsida visar sig stundom: Värdshuset i Sörnäs, »Sörnäs villa» hörde till de mindre välrenommerade men av studenter och andra stadsbor frekventerade ställena i stadens omedelbara omgivning där man bedrev utskänkning och prostitution.169Dagboken 28/1 1834, 27/2 1838, 17/4 1839, Henrik Backman–ZT 14/3 1838. Om och i vilken grad Topelius utnyttjade prostituerade är inte känt, eftersom brev med möjilgen komprometterande innehåll, särskilt till vännen Henrik Backman, inte är bevarade. Se även Klinge, Huvudstaden 2012, s. 285.

|XXX|

Studenten och studierna

60 Universitetet och studenterna gav Helsingfors en särprägel sedan universitetet flyttat till staden 1828 och den ståtliga huvudbyggnaden vid Senatstorget blev färdig 1832. Lärare och studenter var ett synligt inslag i stadsbilden trots att de inte utgjorde en stor skara – studenterna var bara drygt 440 till antalet under Topelius studietid, d.v.s. några procent av stadsbefolkningen.170Strömberg, »Studenterna» 1989, s. 303. Studenternas villkor, både studie- och levnadsmässigt, var en blandning av både gamla förhållanden och framväxande tendenser.

Studierna

61 Bakgrunden till att Zacharias Topelius förbereddes för studentexamen i Helsingfors var att Uleåborgs trivialskola, där han inlett skolgången 1829, hade mist rätten att utexaminera studenter 1830. Det nyss grundade Åbo gymnasium hade övertagit denna rätt men modern och farbrodern Gustaf Toppelius, som anförtrotts ansvaret för brorsonens utbildning, valde på kusinen och informatorn Frans Toppelius inrådan att skicka Topelius till Helsingfors för att förberedas för examen privat hos Johan Ludvig Runeberg.171Schalin, Kuddnäs 1935, s. 32, Vasenius I 1912, s. 397. Denne stod för undervisningen medan tidigare informatorn Blank, som studerade och bodde i Helsingfors, höll ett öga på eleven. Topelius inkvarterades hos familjen Runeberg tillsammans med fem andra pojkar.172Runebergs hyrde smeden Ramstedts gård i Kronohagen. De hade sammanlagt sex ynglingar inackorderade: bröderna Carl och Arvid Krabbe, studenter, bröderna Ludvig och August Örn, lyceister, samt Topelius med rumskamraten Samuel Barck, lyceist. Också Mattias Castrén och Johan Wegelius hyrde rum hos familjen Runeberg (Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 44 f.). Studierna hos Runeberg förefaller inte ha varit betungande, och de bestod företrädesvis av läsning på egen hand och förhör.173Se Dagboken, t.ex. 1/11–5/11 1832. Runeberg förefaller ha tagit lätt på undervisningen av de privatelever han förberedde för studentexamen 1828–1833, inte en enda fick berömligt vitsord, sex fick ett medelgott medan resten klarade examen med det lägsta vitsordet, approbatur (Kotivuori, Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852 2005, »Johan Ludvig Runeberg»). På fritiden ägnade Topelius sig åt att läsa romaner, gå på teater och konditorier, leka och göra ofog tillsammans med kamrater.174Topelius rände runt i staden med sina kamrater under fettisdagen 1833 och kastade snöbollar på stadsborna. I ett fall misshandlade de en förbipasserande (Dagboken 19/2 1833). Efter knappt nio månaders studier fick han avgångsbetyg av Runeberg den 28 maj 1833 och kunde förhöras av universitetets studentexamensutskott.175Förutom ett betyg på erhållen undervisning, behövdes ett intyg från en studentnation på att den emottog examinanden som medlem efter examen. Topelius erhöll intyget 31/5 1833 (Statuter för Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland 1828, § 98). Examen var den 4 juni och förrättades muntligt. Topelius förhördes åtminstone i troslära och kyrkohistoria, logik, aritmetik och geometri, historia och geografi samt latin.176Ibid., § 99. Enligt statuterna var det också möjligt att i stället för latin förhöras i något modernt språk men det förefaller sannolikare att Topelius förhörts i latinet, som han studerat redan hemma och sedan i trivialskolan. Förutom det obligatoriska kunde man också visa prov på kunskap i valbara ämnen (Vasenius I 1912, s. 396). Han godkändes med det medelgoda vitsordet approbatur cum laude och fick sitt studentbrev dagen därpå, 5 juni. Följande dag skrev han in sig i Österbottniska avdelningen.177Dagboken 6/6 1833.

62 Topelius påbörjade sina studier vid universitetet i oktober 1833 efter sommarferier på Kuddnäs. Han planerade då att bli läkare liksom fadern. Universitetets nya statuter från 1828 stadgade att en filosofie kandidatexamen med tillhörande magistergrad var universitetets grundexamen och förutsättningen för studier vid universitetets övriga fakulteter.178De tidigare statuterna var daterade 1655. Förändringen var inte särskilt stor, utan universitetet behöll mycket av karaktären från svenska tiden. Fakultetsdelningen följde den medeltida fyrdelningen: humanistiska, teologiska, juridiska och medicinska fakulteten (Klinge, »Från universitet till tjänstemannahögskola» 1989, s. 95 ff., 391 och 395, Statuter för Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland 1828, § 169). Till kandidatexamen hörde en examen i teologi, ett skrivprov pro exercitio och ett skrivprov pro gradu, en disputation pro exercitio samt själva examen som bestod av särskilda förhör|XXXI| hos respektive professor och ett gemensamt förhör i fakultetens samtliga elva ämnen.179Topelius kallar teologiexamen i dagböckerna för »Stora Theologie examen» men den kallas i forskningslitteraturen även »den s.k. lilla teologen» (Klinge, »Från universitet till tjänstemannahögskola» 1989, s. 395). Han avlade examen i teologi 24/3 1834. Se även Dagboken 30/10 och 12/12 1833. Vid skrivprovet pro exercitio gavs färdiga rubriker varav examinanden fick välja en. Topelius gjorde två försök på skrivprovet pro gradu, sista provet före kandidatexamen (Dagboken 20/3, 29/5, 30/5 1839). Disputationen pro exercitio var ett prov på muntlig färdighet i disputationsförmåga och latin och bestod i att försvara en avhandling som författats av en professor (Klinge, »Från universitet till tjänstemannahögskola» 1989, s. 395). Om kandidatexamen, se Dagboken 26/2, 4/3, 7/3, 14/3, 24/3, 28/3, 7/4, 15/4, 29/4, 5/5, 10/5, 12/5 1840; Statuter för Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland 1828, § 167; fakultetens ämnen var filosofi, astronomi, lärdomshistoria, orientalisk litteratur, skaldekonst och vältalighet (latin), grekisk litteratur, historia, naturalhistoria, kemi, matematik samt fysik.

63 Undervisningen var dels offentlig och gratis, dels privat. Professorerna föreläste offentligt under en timme varje måndag, tisdag, torsdag och fredag.180Med undantag för professorerna i astronomi och naturalhistoria som föreläste endast två gånger, på onsdagar och lördagar (ibid., §§ 128, 129, 130, 131). De privata föreläsningarna och övningarna, kollegierna, var belagda med en fast avgift på 3 rubel silver 33⅓ kopek för fyra timmars undervisning per vecka under en termin.181Motsvarande 10 rubel bankoassignationer (ibid., § 138). Undervisningen pågick under höstterminen som började den 15 september och slutade den 15 december och vårterminen som började den 15 januari och slutade den 23 juni.182ibid., § 132. Dessa datum avspeglar inte det akademiska läsårets verklighet eftersom undervisningen varken påbörjades eller avslutades punktligt då.183Topelius fäste sig inte heller vid datum som professor utan påbörjade och avslutade sina kurser med generösa tidsfrister i förhållande till terminernas början och slut, se t.ex. Föreläsningar i historia och geografi ZTS XV 2017. Topelius iakttog dem inte heller, det visar datum för hans resor till och från Helsingfors. Han återvände oftast från julferierna vid månadsskiftet januari–februari.184Dagboken 26/1 1835, 31/1 1836, 9/2 1837, 30/1 1838 och 25/1 1839. I september var det däremot viktigt att närvara vid inskriptionen och stipendiatuppropet eftersom den som uteblev riskerade en tillrättavisning i det första fallet och förlust av stipendium i det senare.185Statuter för Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland 1828, § 106, Dagboken 15/1 1837. Topelius fick ett stipendium, det Billmarkska, efter godkänd stipendiatexamen 1836 motsvarande ca 14 rubel bankoassignationer, d.v.s. en tämligen ringa summa (Dagboken 2/12–13/12 1836).

64 Topelius kallar både privat och offentlig undervisning för kollegier, för det mesta utan åtskillnad.186I vissa fall kan Topelius nämna att han avhört publika eller privata föreläsningar, se Dagboken, t.ex. 8/3 1838. Lystringsord när det gäller studier i dagboken är förutom professorernas namn, »collegium» och »afhöra». Anteckningarna om studier är talrikast under de första studieåren. Dels deltog han flitigast i undervisningen då, dels verkar studierna senare ha blivit en rutin som kunde kvitteras med mer knapphändiga anmärkningar: »Rein» eller »ORein».187Prefixet o- betyder här att Topelius inte gått på professorn i historia Gabriel Reins föreläsningar (Dagboken 6/2 och 9/2 1838 samt 7/5 1839) Topelius inställning till undervisningen verkar också ha blivit mer pragmatisk när han i september 1839 konstaterar att han bevistar föreläsningarna »mest för fides».188D.v.s. professorernas välvilja (Dagboken 19/9 1839). Däremot kan man inte dra slutsatsen att Topelius intresse för själva studierna skulle ha svalnat eftersom han rapporterar tämligen noggrant om hur disputationer, pro exercitio- och pro gradu-skrivningar förlöpt.189Om pro exercitio, se Dagboken 19/5 1837; om disputation pro exercitio, se Dagboken 16/5 1838; om pro gradu, se Dagboken 20/3, 29/5, 30/5 1839.

65 De offentliga disputationerna hade en viktig roll vid universitetet och skedde fortfarande oftast på latin.190Enligt Statuter för Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland 1828 (§ 163, mom. 4) fick svenska användas, om avhandlingen skrivits på det språket, vid exercitiedisputationer i alla fakulteter och gradualdisputationer inom medicin och juridik. Topelius bevistade disputationer i flera olika ämnen, bland annat en inom förlossningskonsten.191Dagboken 18/10 1837 Topelius själv behärskade latinet ledigt tack vare studier sedan tidig skolålder och han hade läst de antika auktorerna, både grekiska och romerska, på originalspråken.192Jfr t.ex. ZT d.ä.–ZT 3/11 1829, Brev XX:2 2018 samt läsningen höstterminen 1832 då Topelius bl.a. läste Homeros. Efter en disputation uppger han att han behärskar språket »passabelt» (Dagboken 18/3 1836). Därför kunde han också kosta på sig att påtala en docentdisputands klena latin.193Dagboken 10/6 1837. För övrigt hade latinets hegemoni vid universitetet brutits och statuterna från 1828 medgav föreläsningar på något språk »som de fleste åhörare förstå» och av allt att döma föreläste flera av professorerna på svenska.

66 I början av studierna inriktade Topelius sig på kemin. Redan innan han antagits som student närvarade han vid »Bonsdorfs collegium» och fortsatte att delta i dem, troligen med läkarplanerna i tankarna.194Dagboken 28/3 1833. När han småningom|XXXII| inledde en omorientering bevarade han fortfarande ett slags förkärlek för kemin och professor P. A. von Bonsdorff. Han förargade sig över att hans ansträngningar belönades med ett, i hans tycke, för lågt vitsord vid kandidatexamen av den tillförordnade professorn Moberg.195Dagboken 12/5 1840. Men kemin varken var eller förblev hans enda intresse. Dagböckerna vittnar redan tidigt om Topelius intresse för historia och hans engagemang mognade under professor Reins föreläsningar som han uppskattade.196Anders Fryxells Berättelser ur svenska historien nämns ofta i dagboken 1832 och verkar ha varit nästan daglig läsning. Se även t.ex. Dagboken 9/4 1835. Om Topelius studier i historia se Grandell, »Inledning», Föreläsningar i historia och geografi, ZTS XV 2017. Ibland ingår inlevelsefulla beskrivningar av innehållet, t.ex. av en föreläsning om kriget 1808–1809.197Dagboken 30/5 1836. I de senare dagböckerna ingår sammanfattande betraktelser i slutet av året där Topelius reflekterar över året som gått ur världspolitiskt och -historiskt perspektiv.198Se Dagboken 1836, 1837, 1838 och 1840.

Läsning vid sidan av studierna

67 Topelius läste flitigt vid sidan av studierna, dels aktuell skönlitteratur, dels äldre verk. Han hade sedan skoltiden i Uleåborg varit en litterär allätare. Tack vare sin relativt tryggade ekonomi kunde han också kosta på sig att köpa böcker. De kunde inhandlas på flera sätt och Topelius utnyttjade åtminstone stadens två bokhandlar, Wasenius och Frenckells, de regelbundet förekommande auktionerna på döds- och konkursbon samt prenumerationer på de svenska läsebiblioteken, Kabinetsbibliothek af den nyaste litteraturen och Hiertas Läsebibliothek af den nyaste utländska litteraturen i svensk öfversättning.199Exempelvis kan nämnas i Kabinetsbibliothek af den nyaste litteraturen: Hugo, Notre Dame (orig. 1831, övers. 1835); och i Hiertas läsebibliotek: Zschokke, Alamontade (1802; 1834); Bulwer-Lytton, Devereux (1834, 1836); Morier, Ayesha (1834, 1836); Spindler, Maruzza (1834, 1835); Sue, Vakttornet i Koat-Vën (1833–1834, 1835). Om auktioner, se Dagboken, t.ex. 23/4 1833, 14/5 1836 och 16/3 1839. Han följde uppmärksamt med den samtida europeiska litteraturen och av dagböckerna framgår att han diskuterade olika litterära spörsmål både med studiekamraterna i Helsingfors och med vännerna hemma i Nykarleby, där högläsning i hemmen var ett stående inslag.200T.ex. läste Topelius högt Rellstabs Algier och Paris år 1830 för systrarna Lithén hösten 1835 (Dagboken 2/11, 7/11, 11/11 1835). Men också privata resonemang om litteraturen ingår i dagböckerna där han kommenterar det han läst.201T.ex. Dagboken 1/1 1838 och 22/9 1839. Topelius hade också skilda anteckningsböcker, kallade »Pantheum» eller »Pantheon» för blandade ämnen där han bl.a. antecknade böcker han läst (NB 244.135).

68 På det hela taget engagerade den nyare litteraturen Topelius mer än de romerska och grekiska klassikerna som han verkar ha läst mest för den akademiska övningens skull. Särskilt slukade Topelius rövar- och skräckromantik och historiska romaner av författare som Victor Hugo, Walter Scott och Edward Bulwer-Lytton. Bland svenska författare läste han särskilt C. J. L. Almqvists Törnrosens bok som dyker upp både som hänvisningar och som citat eller motton för att uttrycka sinnesstämningar i dagböckerna.202Se Dagboken, t.ex. 1/9 1837 och 1/9 1840. Om Almqvists påverkan i Topelius lyrik, se Zilliacus & Herberts, »Inledning», Ljungblommor, ZTS I 2010.

Studentliv

69 Topelius var med sin österbottniska härkomst en självskriven medlem, eller civis, i Österbottniska nationen och deltog med intresse i verksamheten under studietiden. Nationernas, eller avdelningarnas, som de under den aktuella|XXXIII| perioden officiellt hette, enda roll var emellertid inte att vara sällskapsföreningar för studenter med gemensam geografisk härkomst. De var en gammal institution och hade grundats kort efter universitetet med syfte att bevaka studenternas flit och moral.203Universitetet hade grundats som den Kungliga Akademin i Åbo 1640. Nationerna grundades 1643. Ett sätt att övervaka studenterna var de årsvisa förteckningarna på hemadresser och planer på vilka föreläsningar studenterna ämnade åhöra, de s.k. läserullorna (Dagboken 12/10 1833). Inspektorn, en av universitetets ordinarie professorer, samt kuratorn, en graduerad, ledde avdelningarna vid sammankomsterna. Avdelningarna hade en disciplinär roll genom att de utfärdade intyg över studenternas vandel som krävdes t.ex. när en student skulle ta ut sin examen.204Strömberg, »Studenterna» 1989, s. 295 ff. Försumlighet i studier eller underlåtenhet att betala skulder till privatpersoner, universitetet eller avdelningen kunde alltså straffa sig på ett kännbart sätt för studenten.205Helanen, Suuri murros 1937, s. 129.

70 Nationerna hade också en roll vid studierna: Österbottniska avdelningen ordnade övningsdisputationer och höll sig med ett bibliotek. Disputationerna efterliknade universitetets, komplett med respondenter, opponenter och övrigt ceremoniel. Och liksom vid universitetet var latinet fortfarande förhärskande.206Se Dagboken, t.ex. 2/11 och 16/11 1836, Helanen, Suuri murros 1937, s. 111. Biblioteket som avdelningen upprätthöll var en viktig resurs, det innehöll både kursböcker och prenumererade tidningar som cirkulerade bland cives eller kunde läsas på nationslokalen.207Ibid., s. 131, Hakala, »Savolax-karelska avdelningen år 1845» 1998, s. 97, Dagboken 12/10 1833. Topelius utnyttjade biblioteket som fanns i anslutning till nationsrummen under hela sin studietid och var dess bibliotekarie 1840–1843.208Helanen, Suuri murros 1937, s. 127, 129 ff., Dagboken 5/4 1834, ST–ZT 21/5 1843, Brev XX:2 2018. Nationerna bistod också mindre bemedlade studenter med handlån. Borgensmän var ofta avdelningskamrater och även Topelius ställde som en av de välbärgade upp flera gånger, till moderns stora förtret.209Dagboken 31/10, 1/11 1836 och 30/3 1837, ST–ZT 1/1 1842, Brev XX:2 2018, Helanen, Suuri murros 1937, s. 129.

71 Därmed inte sagt att avdelningarna uteslöt en kamratlig samvaro, som var särskilt viktig för studenter som inte hade ett eget kontaktnät i Helsingfors. De främsta högtiderna för avdelningen var terminsfesterna på senhösten och vårvintern, samt den för hela universitetet gemensamma majfesten.210Jfr Hakala, »Savolax-karelska avdelningen år 1845» 1998, s. 97 f. Om majfesten, se Dagboken 23/5 1833, 23/5 1834 och 11/5 1836; om terminsfester, se t.ex. 2/3 1836, 11/11 1836, 20/3 1837 och 2/4 1839. Dessa är ofta tämligen utförligt skildrade i dagboken och präglas dels av de litterära bemödandena, tal och tävlingsskrifter, dels av brorskålar och ett liberalt alkoholbruk: »brorskålarne hade länge gifvit ökade anledningar att se bottnen i glasen» och »I öfrigt dracks, som wanligt, rätt tappert».211Dagboken 2/4 1839 och 19/3 1837.

72 Till den närmaste kretsen kring Topelius i Helsingfors hörde en grupp österbottningar som förutom den tidigare informatorn Blank bestod av August von Essen, Justus Staudinger, Julius Cederman, Odert Reuter, Carl Henrik Elfving och Jacob Wegelius. I sångsällskapet som bildades av Topelius med kamrater våren 1836 var alla österbottningar. På samma sätt bestod toddy- och kortspelssällskapet som Topelius umgicks med företrädesvis av nationskamrater. Sommaren 1839 tillbringade Topelius och några österbottniska kamrater på Löparö i Sibbo skärgård.212Dagboken 19/6–7/9 1839. Det gemensamma inom denna|XXXIV| krets bestod i en ganska homogen social bakgrund och en härkomst från ett tämligen begränsat geografiskt område; de flesta var söner till ståndspersoner och kom från kuststäderna i Österbotten eller städernas omland.213Detta slags organisering var inte exceptionell, det har bl.a. konstaterats att studenterna i Helsingfors bildade kotterier med rätt få samlingspunkter (Hakala, »Savolax-karelska avdelningen år 1845» 1998, s. 103).

73 Österbottniska avdelningen var den största vid universitetet och universitetsledningen ville dela den i två. Officiellt skedde det på grund av storleken, men de verkliga orsakerna låg i olika disciplinbrott och den befarade oppositionsanda som lättare kunde uppstå i större sällskap.214Strömberg, »Studenterna» 1989, s. 303 ff. Rektor Pipping och vicekansler Thesleff ansvarade för studentkåren och ville ogärna att den skulle väcka uppmärksamhet hos regeringen i S:t Petersburg. Avdelningens delning verkställdes 1837 efter att fem berusade österbottningar varit inblandade i en rysk gendarms död.215Ett beslut om avdelningens delning hade fattats redan 1832 men inte verkställts (ibid., s. 300 ff.). Dagboken 24/10, 30/10 och 6/11 1837, Helanen, Suuri murros 1937, s. 327 f. Ledningens attityd irriterade studenterna, och konflikterna med universitetets beslutsfattande organ, konsistoriet, syns även i dagböckerna. Bl.a. framgår det av ogillandet Topelius stundom uttryckte för rektorn och det uttalade föraktet för vicekansler Thesleff som han delade med andra studenter.216Om Pipping, se Dagboken, t.ex. 10/2, 9/3 1838; om Thesleff, se Dagboken, t.ex. 14/2 1835 och 14/7 1840.

74 Pietismen, en väckelserörelse med rötter i Österbotten, förekom också inom Österbottniska avdelningen, även om den endast sporadiskt skymtar fram i anteckningarna om nationslivet.217Den mest märkbara konflikten var med en av vännerna från skoltiden, Olof Helander, som menade att Topelius »far till helvetet» (Dagboken 13/4, 14/4 och 29/4 1839). Se även Dagboken 29/11 1837, 31/1 och 25/4 1839. Detta torde bero på att pietismens främsta krafter inom avdelningen var något äldre än Topelius. Somliga av dem hade redan påbörjat sin yrkesbana som präster eller hörde inte till Topelius omedelbara umgängeskrets.218T.ex. Nils Gustaf Malmberg (f. 1807), Fredrik Östring (f. 1810) och Lars Jakob Stenbäck (f. 1811). Däremot är pietismen närvarande i anteckningarna från Nykarleby, efter att rörelsen började vinna fotfäste i staden vid slutet av 1830-talet.219Pietismen berörs, för och emot, i dagboksanteckningarna bl.a. vid predikningar Topelius åhör och privata diskussioner bland bekanta i Nykarleby, se Dagboken, t.ex. 22/6, 8/7, 15/7 och 21/8 1838. Första tecknen på systern Sofias intresse antecknas i dagböckerna 1839.220Men det dröjde till 1840-talet innan hon lät en ändrad övertygelse synas i t.ex. klädedräkten. Jfr Dagboken 20/9 1839 och ST–ZT 12/10 och 19/11 1842, Brev XX:2 2018.

Materiella villkor under studietiden

75 Bland studenterna hörde Topelius ekonomiskt och socialt sett till de privilegierade. Han behövde aldrig konditionera, d.v.s. vara villkorligt frånvaroanmäld för att vara informator; han kunde resa hem till ferierna; han var en gärna sedd gäst i flera borgerliga hem och hade tillgång till samhällets högsta kretsar; han behövde inte uteslutande förlita sig på studentbespisningar utan var en nästan daglig middagsgäst hos släkt och bekanta.221Topelius omständigheter kan kontrasteras mot den äldre nationskamraten Mattias Castréns som besökte sitt hem endast en gång under studietiden (Helanen, Suuri murros 1937, s. 139). Av allt att döma levde studenten Topelius rätt gott men ändå inte över familjens tillgångar.

76 Hotet om kondition förekommer visserligen i breven mellan mor och son men det verkar mer som ett teoretiskt scenario än som en verklig risk.222ST–ZT 17/5 1837 och 5/11 1840, BrevXX:2 2018. Topelius studier finansierades med modern Sofias arv och inkomster. Breven förmedlar en bild av modern som en person som ibland kunde ha svårt att skaffa fram kontanter men förlitade sig på att hennes tillgångar var tillräckliga|XXXV| för att garantera sonen en utbildning utan att någondera behövde skuldsätta sig.223Om familjen Topelius ekonomi, se Kilpelä, »Inledning», ibid. Förmaningar om sparsamhet förekommer, men betydligt viktigare verkar ändå ha varit att Topelius studier framskred och att han kunde fortsätta med en ståndsmässig livsföring där korrekt ekipering, danser, konsert- och teaterbesök, visiter och en adekvat kosthållning samt relativt bekväm inkvartering ingick.224Se t.ex. ST–ZT 16/11 och 1/12 1839, ibid.

77 Under studietiden hyrde Topelius – för det mesta tillsammans med Jakob Blank – bostad terminsvis.225Vårterminerna 1836 och 1839 bodde han ensam. De bodde i flera omgångar i geheimerådet Hjärnes gård vid Södra Esplanaden. Valet av logi var på många sätt typiskt: dels var Hjärnes gård ett känt studentlogis, läget var perfekt eftersom de flesta studenterna ville bo nära universitetet och det var vanligt att studenter delade bostad.226Hakala, »Savolax-karelska avdelningen år 1845» 1998, s. 122 f. Förutom hyra räknade man med kostnader för eldning, inredning och uppassning (städning och andra hushållssysslor) som uppgick till ett ungefär lika stort belopp. Vårterminen 1836, då Topelius inte delade rum med Blank, bodde han i ett annat typiskt studentlogis: ett spiskvarter som förestods av en änka. Rummet var inrett med en säng, bord med stolar, bokhylla och en bläckbestänkt skrivpulpet. Hyran, 10 rubel i månaden med uppassning, var högre än den han betalade när han bodde tillsammans med Blank och läget vid Lilla Robertsgatan ganska långt från universitetet.227I Hjärnes gård var hyran 150 rubel för ett år (Dagboken 7/2 1836, Hakala, »Savolax-karelska avdelningen år 1845» 1998, s. 124 f.).

78 Blank och Topelius delade logikostnader men ingick också i ett vardagsekonomiskt bolag, där lån till och från var vanliga.228ST–ZT 4/6 1838, Brev XX:2 2018. Krediten kännetecknade för övrigt studenternas ekonomi, dels p.g.a. de trångmål studenterna ofta befann sig i, dels för att tillgången till kontanter ofta var sporadisk.229Orsakerna till detta var många; löner och pensioner betalades ut kvartals- eller halvårsvis, hyresintäkter och arrenden årsvis och inte minst för att stora delar av samhället präglades av naturaekonomi. Till skillnad från många andra studenter skuldsatte sig Topelius inte, så när som på mindre handlån från kamrater.230Dagboken 25/5 1833. Däremot besökte han tejungfrun på kredit, och betalade räkningen när kontanter åter fanns men detta var också allmän praxis.231Om tejungfrun, se ovan. Se även Dagboken 26/11 1834. När Topelius återvände till studierna efter sommar- eller vinterferier hade han kontanter hemifrån och fick mer per rekommenderade brev.232Kontoböcker 1833–1870, NB 244.141; ST–ZT 8/5 1837, Brev XX:2 2018. Vid akut behov kunde Topelius få kontanter via Rosenkampffs eller via Henrik Borgström som tack vare hustruns släktförbindelser till Gamlakarleby verkade ha varit något av en bankir för österbottningar i Helsingfors.233I brist på privatbanker fungerade handelshus som substitut. Se t.ex. ST–ZT 4/6 och 7/11 1837, ibid., Dagboken 5/1 1833 och 12/11 1836.

79 De totala kostnaderna för ett läsår är svåra att beräkna exakt, men Topelius artikel i Helsingfors Tidningar från 1845 ger några ledtrådar. I artikeln fastställs att kostnaderna för nio månaders vistelse uppgick till 550–600 rubel bankoassignationer.234Helsingfors Tidningar 11/10 och 15/10 1845. Något som komplicerar beräkningarna ytterligare är mängden myntslag: inte färre än fem olika myntslag av två olika valutor, rubel och riksdaler, cirkulerade allmänt i Finland ända till 1840. De frekventast använda myntslagen är rubel bankoassignationer och riksdaler riksgälds. En riksdaler riksgälds motsvarade ungefär 1 rubel 20 kopek banko. Växlandet komplicerades också av att det svenska systemet var duodecimalt (en riksdaler var 48 skilling) och det ryska var decimalt (100 kopek på en rubel). Summan stämmer tämligen väl överens med de ca 280 rubel Topelius själv använde höstterminen 1836 eller knappa 270 rubel höstterminen 1834, även om en del av detta enligt Topelius åtgick till övrigt.235Vårterminen 1834 var billigare, då åtgick endast runt 210 rubel bankoassignationer. Kontoböcker 1833–1870, NB 244.141. Andra samtida uppskattningar menade att man som student kunde klara sig med ca 300 rubel om året, och detta torde stämma för dem som inte hade andra alternativ.236Helanen, Suuri murros 1937, s. 139. Helanen skriver utförligt om studenternas finanser under perioden 1828–1837.

|XXXVI|

Epilog – Den svartgröna sommaren

80 Topelius stil i dagböckerna utvecklades under hela perioden mot en mer analytisk och litterär stil. Hans årsöversikter i de senare häftena kan ses som ett slags förstudier till de betraktelser och artiklar som journalisten Topelius senare publicerade i Helsingfors Tidningar. Efter nyåret 1841 finns inte dagböcker med dagliga anteckningar men Topelius förde senare olika privata årsvisa krönikor, t.ex. »Familje-Chrönika» där han skildrar familjelivets första år eller »Finlands krönika» som sammanfattar inhemska händelser. Det privata, dagboksaktiga annoterandet av vardagliga händelser försvinner inte helt efter nyåret 1841 men förpassas till korta almanackslika anteckningar under Topelius senare liv.237För en översikt av Topelius anteckningsböcker, se Knapas, »Topelius – krönikören» 2004.

81 Undantaget är sommaren 1842. Anteckningarna från den kallas därför av författaren »Den Svartgröna Sommaren 1842» och bakgrunden är de exceptionella omständigheterna med bästa vännen, handelsmannen Henrik Backmans död och den förestående förlovningen med Emilie Lindqvist.238Paret förlovade sig i september 1842. Om äktenskapet, se Kilpelä, »Inledning», Brev XX:2 2018. De täcker en dryg månad: juli 1842, några dagar i augusti och en inledande del om Backmans död. De är ett undantag också jämfört med Topelius senare anteckningar. Innehållet har en lågmäld ton och består i högre grad av självreflektion än de andra dagböckerna. Mycket är ändå lika: beskrivningarna av sällskapslivets begivenheter intar här liksom vid andra Nykarlebyskildringar en framträdande plats.

82 Fonden till den svartgröna sommaren bildas av Topelius examen, första lärospån som redaktör och förbindelsen med Emilie Lindqvist. Efter magisterpromotionen i juli 1840 och en vistelse i Nykarleby fortsatte Topelius studierna i oktober 1840. Han var inte tvungen att välja inriktning genast utan studerade finska, åhörde Blomqvist, professorn i lärdomshistoria och Rein, professorn i historia medan han funderade på sin framtida bana.239Dagboken 19/10 1840. Om yrkesvalet, se även Kilpelä, »Inledning», Brev XX:2 2018. I början av november 1840 beslöt han sig för att påbörja studierna för en licentiatexamen i historia för att förbättra sina chanser att få en lektorstjänst.240Dagboken 6/11 1840. Samtidigt, i januari 1841, inledde han en korrespondens med Emilie Lindqvist vars förbindelse med Backman upphört och vars förlovning med vicehäradshövdingen John Snellman slagits upp.241Det verkar som om Emilie var förlovad med vicehäradshövdingen John Snellman i början av 1840. Hon bar sorgdräkt med anledning av Snellmans systers död, vilket tyder på en redan eklaterad förlovning (Dagboken 22/1 1840). Förbindelsen slogs upp, uppenbarligen på Snellmans initiativ (Topelius, Fästmansbrev 1947, s. 130). Ett urval av Zacharias Topelius brev till Emilie Lindqvist utgavs av Paul Nyberg i Fästmansbrev 1947. Se även not 24. Vid sidan av studierna fortsatte han vara aktiv inom Österbottniska avdelningen och valdes till bibliotekarie våren 1841.242Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 134. Han författade också ett längre föredrag till avdelningens årsfest i november 1841, en historisk-geografisk karaktäristik över Österbotten och dess befolkning.243Föredraget trycktes några år senare, se Topelius, »Om Österbotten», Joukkahainen 1 1843, s. 32–50. Föredraget använde han som arbetsprov när han i november 1841 sökte anställning hos förläggaren G. O. Wasenius som tidningsredaktör. Tope|XXXVII|lius anställdes som redaktör för Helsingfors Tidningar och påbörjade därmed sin tjugoåriga bana som journalist.244Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 74 f. När Topelius kom till Nykarleby i juni 1842 hade han med sig en förlovningsring som Backman gett honom i uppdrag att beställa hos en guldsmed. Backman var nämligen vid sin död förlovad med Marie Hammarin, dotter till den förmögne Nykarlebyhandelsmannen Nils Hammarin. Topelius hann aldrig överlämna ringen till sin vän.

Noter

  1. 1Om Zacharias Topelius familj, släkt och skolgång, se Kilpelä, »Inledning», Brev. Zacharias Topelius korrespondens med föräldrarna, ZTS XX:2 2018.
  2. 2Topelius skildrar det första mötet på Kuddnäs i Dagboken 21/6 1837.
  3. 3Vasenius II 1914, s. 348 f., Dagboken 26/3 1834; jfr även Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 105 och Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 55.
  4. 4Av studenterna kom en tämligen liten andel, 17 procent, ur borgerliga familjer (Strömberg, »Studenterna» 1989, s. 317). Bland handelsmännen i den topeliuska kretsen var morbrodern Josef Calamnius den enda studenten. Utbildningen för söner som skulle ta över handelsrörelsen tillgodosågs på annat sätt. Elementarundervisning tillhandahölls i t.ex. moster Sahlboms skola och Nykarleby pedagogi. Döttrar kunde också skickas till Stockholm för undervisning (Birck, Nykarleby stads historia II 1980, s. 245 f.).
  5. 5För det högre borgerskapet var universitetet främst en språngbräda till de högre tjänsterna inom förvaltningen men det gällde främst de större städernas borgerskap där olika centrala funktioner för statsmakten var förlagda. I Nykarleby som inte var residensstad och inte hade särdeles starka kontakter till den högre ämbetsmannakåren var intresset därför mindre (Strömberg, »Studenterna» 1989, s. 327 ff.). De flesta institutioner i staden och dess omedelbara omgivning var inriktade på lokalförvaltning, med tyngdpunkt i borgerskapets behov (d.v.s. handel och sjöfart). Central- och regionalförvaltningen representerades av främst lantmätaren, provinsialläkaren, kronofogden, länsmannen och domaren.
  6. 6Julius Cederman var son till länsmannen i Nykarleby Hans Cederman och hade gått i Vasa trivialskola; Carl Niclas Stenroth var son till lantmätaren Carl Erik Stenroth; kaplanssonen Lorenz Mathesius var däremot lekkamrat från barndomen; Jean Logrén var son till klockaren. Josef Werfving var den enda av de fem kamraterna från orten vars far tillhörde borgerskapet. Mathesius gjorde senare karriär inom civilförvaltningen. Om österbottniska studenters bakgrund, se Helanen, Suuri murros 1937, bilaga.
  7. 7Topelius närmaste vänner vid universitetet hade han huvudsakligen träffat under skoltiden i Uleåborg och genom Österbottniska avdelningen.
  8. 8Backmans far Henrik Emil Backman hade flyttat från Savolax till Stockholm. Hans dotter Augusta gifte sig med Topelius morbror Gustaf Turdin 1831 och Henrik Backman följde då med systern till Nykarleby. Backmans far var brylling till Topelius morfar Samuel Calamnius. Kontakten vittnar om det breda släktnätverk de österbottniska köpmanssläkterna utgjorde (Vasenius I 1912, s. 395).
  9. 9Dagboken 1/1 1839.
  10. 10Dagboken 23/1 1839.
  11. 11Ollila, »Tapoja, tunteita ja uskomuksia» 2002, s. 168 ff.
  12. 12Hasselberg, Den sociala ekonomin 1998, s. 104, 147 ff. och 277 ff.
  13. 13Ulvros, Fruar och mamseller 1996, s. 200, Häggman, Perheen vuosisata 1994, s. 91.
  14. 14Dagboken 18/11, 21/11, 28/11, 5/12, 12/12 1838, Dagboken 9/1, 15/1 och 23/1 1839.
  15. 15Hasselberg, Den sociala ekonomin 1998, s. 93 ff. Andra typiska sällskapslivsaktiviteter på vintern var nyårsvisiterna på nyårsdagen och de slädpartier, ett slags lustfärder där en grupp, företrädesvis ungdom, företog sig en åktur som slutade med dans. Om nyårsvisiter se Dagboken, t.ex. 1/1 1837, om slädpartier se 13/1 1836 och 7/2 1837.
  16. 16Ett av uttrycken för kaffekalas var »caffedoria», se Dagboken, t.ex. 27/8 1834.
  17. 17Se Dagboken, t.ex. 9/8–12/8 1833 och 10/8–15/8 1836.
  18. 18Dagboken 16/10 1836.
  19. 19Ibid. Om sällskapslivet i småstaden se Dagboken, t.ex. 2/12 1838. Topelius använder gärna sinnebilder för värme och kyla för att karaktärisera skillnaden mellan Nykarleby och Helsingfors sällskapsliv, jfr t.ex. Dagboken 2/12 1838 och 3/2 1838. Topelius kritik mot en ytlig och förfinad umgängeskultur i Helsingfors kan ses i relation till en mer allmän kritik av adeln, salongskulturen och salongsuppfostran samt betonandet av hemtrevligheten (Häggman, Perheen vuosisata 1994, s. 145 f., 150 ff., 161 f.).
  20. 20Birck, Nykarleby stads historia II 1980, s. 245 f., Heikel, Minnen från min barndom och skoltid 1945, s. 49 f.
  21. 21I breven hem använder han en del dialektala ord och uttryck även om användningen är sparsammare än moderns. Om dagbokens dialektala inslag, se Dagboken, t.ex. 25/1, 11/8 1835 och 9/9 1837.
  22. 22Birck, Nykarleby stads historia II, s. 411, 417.
  23. 23Se Dagboken 23/8 1834, 13/6–14/6 1835 och om utskjutning på varvet i Oxkangar 16/9 1837.
  24. 24Mathilda Lithén var Topelius kusin och första ungdomskärlek. Han förälskade sig sedan i Emilie Lindqvist men han gav upp förhoppningarna till förmån för vännen Henrik Backman. Dagboken 1842 handlar långt om den sorgblandade glädjen: förlusten av honom och hoppet om att vinna Emilie Lindqvists kärlek. Se även Zilliacus & Herberts, »Inledning», Ljungblommor, ZTS I 2010, s. XXII ff., Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 136 f.
  25. 25Typiskt nog för en småstad flöt tjänstemannaklassen och de förmögnare handelsmännen ihop i en samlad grupp och det var lika typiskt att de outtalade skiljelinjerna var klara för alla berörda parter (Åström, »Borgerlig kultur som forskningsobjekt» 2013, s. 18 f.).
  26. 26T.ex. färgaren Magnus Wahlberg och hattmakaren Petter Olof Wahlberg musicerade vid festerna men verkar inte ha deltagit i andra nöjen. Hierarkin illustreras bl.a. av organisten Marklund som blev inbjuden på en bal 1839 av tullförvaltaren Lundmark men förvägrades inträde av andra deltagare eftersom han inte ansågs höra till Nykarlebysocieteten som deltagare, endast som musikant (Biskop, Zachris Topelius i dansens virvlar 1998, s. 88).
  27. 27Dagboken 5/1 1837.
  28. 28Wirilander, Herrskapsfolk 1982, s. 74, 92 ff.
  29. 29Dagboken 5/1 1837.
  30. 30Ephemerer 1834–1835 finns utgiven i tryck (2006, utg. Carola Herberts och Laura Mattsson).
  31. 31I staden beräknades ca 350–400 personer, drygt 40 procent, höra till gruppen ofrälse ståndspersoner. Till kategorin räknades handelsmän, skeppare, hantverkare, präster, tjänstemän m.fl. och den bestod av 70–80 familjer. Men som ovan framgår, fångar statistiken inte de distinktioner som de samtida gjorde (Birck, Nykarleby stads historia II 1980, s. 116–121).
  32. 32Åström, »Borgerlig kultur som forskningsobjekt» 2013, s. 19.
  33. 33Om det utförligt beskrivna besöket hos »kissorna» i Jakobstad, se Dagboken 27/9–29/9 1840.
  34. 34Birck, Nykarleby stads historia II 1980, s. 432 f., 462 f.
  35. 35Dagboken 22/1 1838 och 16/10 1838, Birck, Nykarleby stads historia II 1980, s. 475–483.
  36. 36Ibid., s. 188, 483.
  37. 37Detta enligt lagar och förordningar som reglerade förhållandena under Topelius studietid på 1830-talet. Villkoren bestämdes i huvudsak av 1734 års lag, Bygninga balk 28 kap. (»Om gästgifvare») samt av Kungl. Gästgifvareförordningen den 12 december 1734 som var uppdaterade efterföljare till 1600-talets gästgivarordningar. För en sammanfattning av lagen och förordningarna som reglerade skjutsväsendet se Lindeström, Vägvisare genom Storfurstendömet Finland 1835, bih. och Sakregister till Finlands författningssamling I 1876, s. 74 f. Se även Förvaltningshistorisk ordbok, »skjutsväsen», och Uppslagsverket Finland, »gästgiverier», »skjutsväsen».
  38. 38Topelius reste med egen kursläde åtminstone några gånger (Dagboken 1/2 1836; ZT–ST 20/3 1836 och ST–ZT 6/4 1836, Brev XX:2 2018). År 1838 talar Topelius om hur »min gamla kärra skramlade af ut genom Tavasttull» (Dagboken 17/6 1838).
  39. 39Lindeström, Vägvisare genom Storfurstendömet Finland 1835, s. 143–150, 160. Skjutspenningen var avsedd att täcka priset för den förlorade arbetstiden för en man och häst (Mauranen, »Puuta, heinää, hevosia – talous ja tie 1800-luvun alkupuoliskolla» 1999, s. 404).
  40. 40Hästarna och åkdonen som tillhandahölls berodde på vägen: vid större vägar var det främst bönderna i området som försåg gästgiverierna med s.k. hållskjuts. Principen innebar att traktens allmoge efter ett särskilt schema väntade vid gästgiverierna på resande. Vid mindre vägar hade gästgiveriet egna hästar, gästgiveriskjuts, eller skickade efter hästar från omkringliggande gårdar vilket kunde innebära långa väntetider (Förvaltningshistorisk ordbok, »hållskjuts», »gästgiveriskjuts», »reservskjuts»). Gästgiverierna var ofta belägna vid samma gård under flera årtionden eller t.o.m. århundraden, men de kunde också ambulera. Det betyder att gästgiveriet inhystes turvis på lämpliga gårdar i byn. I utgåvan är gästgiveriernas namn därför främst byanamn som ofta användes synonymt som namn på ett specifikt gästgiveri.
  41. 41Orsaken var att den utsagda principen sedan Magnus Erikssons medeltida landslag hade varit att allmänna vägar, d.v.s. landsvägar som upprätthölls av lokalsamhället, gick från by till by. Någon koordinerad och konsekvent statlig trafikpolitik förekom inte före slutet av 1800-talet, vilket ledde till att vägnätverket utvecklades ojämnt även om det på det stora hela expanderade över tiden (»Vägar, trafik och samhälle före år 1860» 1999, s. 439–442).
  42. 42Enligt Lindeström, Vägvisare genom Storfurstendömet Finland 1835, tabellbilaga. Adderar man ihop det sammanlagda avståndet gästgiverierna emellan är summan drygt 476 verst. I Lindemans Ny Vägvisare genom Storfurstendömet Finland 1848, tabellbilaga anges avståndet 476,1 verst. Den finska versten var en tiondedels svensk mil, d.v.s. 1069 m. Den ryska versten var två meter kortare.
  43. 43Nenonen, »Tien synty» 1999, s. 348 ff. Om resor på vintern se Dagboken, t.ex. 31/1–4/2 1836.
  44. 44Vägarna Topelius använde representerar olika historiska skikt där somliga stråk var medeltida medan andra var nyare (Nenonen, »Vesiltä pyörille: suuret maantiet 1550–1800» 1999, s. 178, Luoto, Pirkanmaan historiallisesti merkittävät tiet 2010, s. 18 ff., 24).
  45. 45Dagboken 17/12–20/12 1834 och 4/10–10/10 1840. Ifall man hade följt lagens bokstav hade restiden många gånger förlängts. Gästgivarförordningen, som var en produkt av den lutherska ortodoxins tid, förbjöd resor på söndagar och helger (§ 17). Av allt att döma respekterades förbudet inte, se Dagboken, t.ex. 17/6 1838.
  46. 46Se Dagboken, t.ex. 18/9–21/9 1834 och 25/1–30/1 1839.
  47. 47Exempel på resor nattetid finns i Dagboken 20/9–21/9 1834, 22/9–23/9 1837, 16/12–18/12 1837, 1/2–3/2 1838 (24 mil genom en natt och två dagar), 20/6–21/6 1838, 4/7–10/7 1840.
  48. 48Dagboken 1/2 1836.
  49. 49Dagboken 8/6–9/6 1834, 17–20/12 1834, 16/12 1837. Som exceptionellt rask fart omtalas en och halv mil i timmen (Dagboken 21/9 1834).
  50. 50Dagboken 21/5–22/5 1840, se även Dagboken 27/1–30/1 1835, 1/2 1838, 17/6–21/6 1838. Livet vid gästgiverierna kunde vara fuktigt. De var utskänkningsställen på landsbygden och ansågs därför allmänt som sedefördärvande, särskilt av samhällets övre skikt. Unga skjutsande ansågs ta skada av att tillbringa sin tid väntande bland äldre skjutskarlar och resande som ägnade sig åt att supa, röka, slåss och spela kort (Mauranen, »Puuta, heinää, hevosia – talous ja tie 1800-luvun alkupuoliskolla» 1999, s. 404 f., Åbo Tidningar 14/11 1840, Saima 29/5 1845). Andra exempel på alkoholbruk längs vägen förekom under marknaderna: Topelius observerade att »Bachi rike war stort bland Hämäläiset» som tog sig hemåt från marknaden i Tavastehus (Dagboken 22/9 1837, jfr även ZT–ST 7/9 1863, Brev XX:2 2018).
  51. 51Enligt den Kungl. Gästgifvareförordningen 12 december 1734 skulle en gästgiverigård ha ett större gemensamt rum för resande samt en gäststuga med kammare för övernattande. Likaså skulle vagnslider och stall finnas samt en hållstuga där skjutsande kunde invänta resande. Dispens för andra lösningar kunde beviljas för trakter med mindre trafikerade vägar. Variationen var större där resandena var färre; vid de vältrafikerade landsvägarna var inkomsterna större och förutsättningarna för fullskaliga tjänster därmed bättre.
  52. 52Topelius färdades bl.a. i en »gemen käppskrinda» (Dagboken 25/5 1840), och »i en d–g kärra utan säte» (Dagboken 25/5 1840). På grund av åkdonens rätt skiftande beskaffenhet reste många med egen vagn och tingade endast häst med kusk. Topelius begagnade sig av egna åkdon vid resorna till Nykarleby under studietiden ibland på vintern och åtminstone sedan 1840-talet också på sommaren (se not 35 och ST–ZT 2/10 1842, Brev XX:2 2018). Men inte ens egna fordon var någon garanti för komfort: »… gemenare torturmachine än vår vän Hallstens kärra har jag ej praktiskt tagit notis om. Feuerbach har glömt omtala den i sin Geschichte des peinlichen Rechts» (Dagboken 23/5 1840).
  53. 53Mauranen, »Puuta, heinää, hevosia – talous ja tie 1800-luvun alkupuoliskolla» 1999, s. 404. Topelius beskärmar sig över både ömkliga och odugliga skjutsande: »bakpå kärran satt skjutsflickan och skallrade tänderna – Jag gaf henne min kappa» och »skjuts karlarna under all critik» (Dagboken 1/10 1840 och 2/2 1836).
  54. 54Dagboken 1/2 1836.
  55. 55Topelius relation med Greta från Kahra behandlas utförligt av Vasenius II, s. 354–365, Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 120–131 samt av Zilliacus, »Inledning», Ljungblommor, ZTS I 2010, s. XXII ff. Relationen gav upphov till flera dikter, bl.a. »Irrskenet på heden», vars titel anknyter till en anteckning i Dagboken 26/1 1839.
  56. 56Egentligen fick endast två personer åka i en kärra eller släde och vikten fick inte överstiga ett skeppund, ca 170 kg om ekipaget var förspänt med en häst. Med två hästar fick tre personer samt kusk eller skjutsande åka (1734 års lag, Byggninga balk, 28 kap., § 4). I praktiken verkar en häst ha räckt till för två resande och en skjutsande, jfr Dagboken 1/2 1836.
  57. 57Se Dagboken, t.ex. 7/9–10/9 1836, 9/2–13/2 1837, 17/6–21/6 1837, 25/1–30/1 1839, 21/5–25/5 1840, 4/7–10/7 1840, 1/10–6/10 1840. Resor i större sällskap innebar däremot inte skalfördelar p.g.a. att de enkla åkdon som stod till buds ofta inte hade plats för fler än två resenärer. Där större vagnar användes behövdes också fler hästar som naturligtvis kostade extra. Varken i Gästgivarförordningen eller i Byggningabalken är stadgandet att man betalade per häst utskrivet, men det är underförstått, se t.ex. Gästgifvareförordningen den 12 december 1734 § 15.
  58. 58Dagboken 1/2 1836.
  59. 59 »… gästgifvargården Huutijerfvi … Godt ställe nog.» (Dagboken 20/9 1834), »Wårt nattquarter war rätt godt; för detsamma och för några andra små förnödenheter begärde wärdinnan i sin gästfria enfald 3 ʄ [skilling]; wi gåfvo henne 3 dubbelt.» (Dagboken 20/9 1834), »Gästgifvargårdarna nästan utan undantag goda, folket tjenstagtigt och wälwilligt.» (Dagboken 6/7 1840).
  60. 60Skjutsväsendet är ett belysande exempel på ståndssamhällets organisering: Allmogen producerade en tjänst som ett fåtaligt herrskap utnyttjade. I princip kunde alla anlita skjutsarna men ett antal restriktioner och priset gjorde att de i praktiken var de högre stånden (och förmögen allmoge) förbehållna. Om hierarkin i skjutsväsendet vittnar bl.a. det råa sätt på vilket särskilt yngre och lägre i hierarkin kunde behandlas: »Strax i början krakel med skjutspojken … Saken botades med en örfil.» (Dagboken 29/6 1836). Ett av ståndssamhällets utmärkande drag var föreställningen om det egna ståndets förträfflighet. Ett exempel är när Topelius gör sig lustig över husfolkets förfäder och lokala stolthet på Torttila rusthåll där gästgiveriet i Turkhauta var beläget (Dagboken 9/7 1840). Inom de högre stånden var särskilt s.k. halvherrskap, t.ex. förmögna bönder som rusthållare, särskilt föraktat (Wirilander, Herrskapsfolk 1982, s. 71 f., 337 ff.).
  61. 61Mauranen, »Puuta, heinää, hevosia – talous ja tie 1800-luvun alkupuoliskolla» 1999, s. 404.
  62. 62Detta gjorde skjutsväsendet impopulärt särskilt i trakter med lite trafik (ibid.).
  63. 63Beloppen är konverterade från riksdaler riksgäldssedlar till rubel bankoassignationer enligt den kurs Topelius själv använde. Hösten 1834 uppgick skjutspenningarna för återresan i september till 30 rubel medan resan till Nykarleby kostade knappt 20 rubel och terminens totala utgifter var 268,20 rubel bankoassignationer. Senare resor under studietiden uppvisar ungefär samma mönster även om kostnaderna är något lägre (Kontoböcker 1833–1870, NB 244.141).
  64. 64Dagboken 4/7–10/7 1840.
  65. 65Dagboken 22/4 1835 och 22/5–9/6 1835. Resan var inte gratis men blev något billigare än resan landvägen (Kontoböcker 1833–1870, NB 244.141).
  66. 66Underkapitlets titel hänvisar till en rubrik i Topelius artikelserie »Anteckningar från det Helsingfors som gått» i tidningen Finland 1885. Serien trycktes i volymen Anteckningar från det Helsingfors som gått (utg. Torsten Steinby) 1968.
  67. 67Klinge, Huvudstaden 2012, s. 51 f.
  68. 68Om än sedan mitten av 1700-talet i grannskapet av den stora örlogsbasen Sveaborg, vars befolkningsmängd tidvis överträffade själva stadens.
  69. 69Ibid., s. 68 ff.
  70. 70Sedan 1928 heter de två senare gatorna Snellmansgatan och Sjötullsgatan.
  71. 71Ibid., s. 174 f. I samband med polska upproret 1831 förekom anti-ryska stämningar på olika håll i Europa särskilt bland studenterna, men i Finland hade det varit lugnt vilket kejsaren uppskattade.
  72. 72Ibid., s. 170 f., 174.
  73. 73Motstridigheten kommer till uttryck bl.a. i hans, efter egen utsago, motvilliga hurrarop vid kejsarbesöket 1833 (Dagboken 10/7 1833). Han förargades också över att professor Gabriel Rein med för lätt hand som han tyckte behandlade ryssarnas övergrepp under stora nordiska kriget. Däremot beskriver han i neutrala ordalag skålar för kejsarhuset (Dagboken 7/3 och 11/5 1836).
  74. 74Området vid nuvarande Senatstorget. Arbetet med kyrkan hade påbörjats 1830 och slutfördes först 1852, även om kyrkan utvändigt stod färdig redan 1840 och kunde användas under promotionen. Dagboken 11/2, 19/2, 23/2 1833
  75. 75Klinge, Huvudstaden 2012, s.76 ff., 285 ff. Också gamla rådhuset från 1804 revs under Topelius studietid, kring 1837, när stadens förvaltning flyttade till Bockska huset, f.d. generalguvernörshuset, vid torgets södra kant. Se även Lindberg & Rein, »Stadsplanering och byggnadsverksamhet» 1950, s.76 ff.
  76. 76Topelius, Anteckningar från det Helsingfors som gått 1968, s. 37. Andra källor talar rentav om hörnet av Centralgatan och Alexandersgatan, d.v.s. två kvarter västerut (Lindberg & Rein, »Stadsplanering och byggnadsverksamhet» 1950, s. 99 ff.).
  77. 77Dagboken 15/11 1834, 29/4 1838 och 21/7 1840.
  78. 78Topelius, Anteckningar från det Helsingfors som gått 1968, s. 35.
  79. 79Dessa uthus var t.ex. bagarstugor, verkstäder, stall, ved- och vagnslider, fä- och hönshus, visthusbodar och dass (Wickberg, Privathus i Kronohagen i Helsingfors under empiretiden 1978, s. 32–45 se även Häggman, Perheen vuosisata 1994, s. 46 f.).
  80. 80Waris, »Huvudstadssamhället» 1950, s. 11 ff.
  81. 81Stadens befolkning hade mer än fördubblats sedan den utsetts till huvudstad 1812 och där bodde ca 11 000 personer 1832. Vid 1840 bodde där drygt 13 000. Dessa siffror beaktar inte folkmängden i militärförsamlingarna. Totala folkmängden 1832 torde har rört sig kring 12 500 personer och knappt 18 000 år 1840 (ibid., s. 11).
  82. 82Dagboken 14/6 1838 och 7/5 1839.
  83. 83Arbetena med badanstalten började 1835 och Brunnshuset stod klart 1838 (Klinge, Huvudstaden 2012, s. 244–249).
  84. 84Ibid., s. 283. En regelbunden ångbåtsförbindelse på linjen Åbo–Helsingfors–Reval–S:t Petersburg öppnades 1837, men ångbåtstrafik som hämtade turister hade förekommit redan sommaren innan (Castrén, »Helsingfors som kulturcentrum» 1950, s. 586). Det då brukliga Reval används här i stället för Tallinn.
  85. 85T.ex. Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 82 f. och Yrjö Hirn, Teatrar och teaterstrider i 1800-talets Finland 1949, passim.
  86. 86Bl.a. förekommer Mohrs, Reithmeyers, Schultz’ och Weylandts trupper från St Petersburg och Kesteloots från Reval. Sven Hirn, »Deutsche Theatergastspiele i Finnland, 1735-1918» 1997, s. 145, Hirn, »Johann Arnold Schultz: Theaterdirektor, 1795-1836» 1997, s. 155 ff.
  87. 87T.ex. Delands och Torsslows svenska teatertrupper. En grupp bestående av Kungl. Teaterns skådespelare kom till Helsingfors i juni 1836 (Dagboken 24/6 1836).
  88. 88Pjäser hade dittills spelats i olika provisoriska lokaler, bl.a. i ett f.d. artillerimagasin vid Mauritzgatan. Den nya byggnaden hade ritats av Engel och var en träbyggnad med ca 400 sittplatser, vilket snart visade vara sig för lite – den var dessutom väldigt kall om vintrarna. När ett nytt teaterhus invigdes 1860 flyttades den gamla byggnaden till nuv. Arkadiagatan och tjänade där som bl.a. stadens finskspråkiga scen till tidigt 1900-tal (Castrén, »Helsingfors som kulturcentrum» 1950 s. 509 ff., 538). Ester-Margaret von Frenckell har utförligt beskrivit utvecklingen av den nyvordna huvudstadens teaterliv i två digra volymer: Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812–1827 (diss.) 1943 och Sju magra år med Thalia. Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827–1833 1952.
  89. 89Dagboken 28/3, 29/3, 4/4 och 10/4 1837.
  90. 90Dagboken 5/7 1836.
  91. 91Dagboken 14/6 1835.
  92. 92Se t.ex. pjäserna Westerlunds trupp gav hösten 1832–våren 1833: Slåtter-Ölet, eller Kronofogdarne, Lyrisk Comedie 28/10 1832, Olle Nötboms förtviflan 11/1 1833 och Elisene, eller Skogen vid Hermanstadt 6/2 1833. Kungl. Teaterns skådespelare gav t.ex. en dramatisk bearbetning av Sophie von Knorrings Vännerna (1835) 26/6 1836.
  93. 93Klinge, Huvudstaden 2012, s. 279 f.
  94. 94von Frenckell, Sju magra år med Thalia 1952, s. IX.
  95. 95Dagboken 29/3 1833.
  96. 96Se t.ex. Topelius kritik av Delands uppsättning av Angelo Malpieri 26/10 1839 som han jämförde med Westerlunds dito ett år tidigare, 11/12 1838. Topelius såg Fra Diavolo tre gånger i november 1840 (Dagboken 19/11, 20/11 och 24/11 1840).
  97. 97Castrén, »Helsingfors som kulturcentrum» 1950, s. 549 f.
  98. 98En tredje viktig konsertsal var Nikolajkyrkan som var under uppbyggnad och kunde användas från 1840 (trots att kyrkan var helt färdig först 1852).
  99. 99Klinge, Huvudstaden 2012, s. 337 f. Klinge menar att Henrik Borgström och Pacius slog sig samman och utnyttjade varandras nätverk för att liva upp Helsingfors musikliv, särskilt sedan ångbåtstrafiken mellan Stockholm och S:t Petersburg kommit igång 1837 och Brunnshuset blivit färdigt 1838.
  100. 100Dagboken 17/4 1835, Castrén, »Helsingfors som kulturcentrum» 1950 , s. 550 f. Topelius beskriver med inlevelse hur stycket gavs också långfredagen 1838 (13/4) med kör och solister bestående av Musikaliska sällskapets medlemmar, en amatörförening grundad av Pacius.
  101. 101De professionella musikerna representerades förutom av universitetets musiklärare av militärmusiker som Josef Tvarjanskij, kapellmästare vid Finska gardet.
  102. 102Språket spelade inte här en så stor roll vilket öppnade för upp för en internationellare artistskara. T.ex. gav fransmannen Sainton en konsert 9/6 1838 (Dagboken 9/6 1838). Österrikare som Anton Stransky förekom också (Dagboken 13/7 1840). Även danska (Wilhelm Kuhrup) och norska (Ole Bull) musiker gav konserter men en försvarlig del av musikerna var tyskar från Reval och S:t Petersburg, t.ex. Marianne von Kesteloot, Gotthard Johann Dieberg, skådespelerskorna och sångerskorna systrarna Reithmeyer och herrskapet Hornicke. Andra var verksamma i Sverige, som Johan Nagel eller Johann Adolph Ferdinand Beer, den senare var först verksam vid kungliga hovkapellet och därefter vid operan i S:t Petersburg.
  103. 103T.ex. musikaliska soaréerna våren 1839 (Helsingfors Tidningar 13/2 och 6/3 1839).
  104. 104Dagboken 10/10 1833 och 18/2 1836. Biljetter till Marianne von Kesteloots konsert 2/10 1839 kostade 2 rub. [banko] 50 k. (Helsingfors Tidningar 2/10 1839). Teaterbiljetterna rörde sig mellan 60 kopek och 2 rub. 40 kop. (HT 12/10 1839). En teaterbiljetts pris motsvarade ca fem timlöner för en arbetare år 1833 (Finlands myntmuseum, Värdeomräknare. Besökt 13/10 2017).
  105. 105Dagboken 10/5 1838, Helsingfors Tidningar 2/5 1838, Finlands Allmänna Tidning 11/5 1838, Helsingfors Morgonblad 14/5 1838. Ett annat exempel: När oratoriet »Die letzten Dinge» uppfördes 13/4 1838 bestod publiken av 800 åhörare, vilket torde representera ca 5 procent av stadens befolkning.
  106. 106Bland amatörmusikerna kan nämnas August Tawaststjerna, tandläkaren Ludvig Carl Frænkel, Agata Eleonora af Schultén, Augusta Mellin, Nina Martin, Henrik Mechelin m.fl.
  107. 107Lechleitner, »Hausmusik», Oesterreichisches Musiklexikon online. Läst 7/10 2017.
  108. 108Dagboken 5/10 och 19/10 1834.
  109. 109Privatisten Topelius hyrde tillsammans med rumskamraten Barck hos Runebergs ett fortepiano 1832 (5/11 1832). Pianot på Kuddnäs fraktades i februari 1837 till Helsingfors samtidigt som en flygel anskaffades på auktion. Flygeln sändes sedan till Kuddnäs så att systern Sophie hade något att spela på när att hon kom från Stockholm där hon vistats en längre tid (Dagboken 28/1, 17/2, 23/9, 27/10 1837, Vasenius II 1914, s. 92 f.). Topelius verkar dock inte ha haft ett piano 1834 utan spelade hos en kamrat och saknade ett eget pianoforte (Dagboken 11/5, 3/6 och 30/9 1834). Han spelade också hos Rosenkampffs och Thunebergs (Dagboken 1/2, 8/2 och 11/3 1835).
  110. 110Musiken till Bellinis opera Norma verkar ha varit populär i Topelius krets under slutet av 1830-talet. Pjäsen gavs av både Kesteloots och Hornickes & Reithmeyers sällskap 1839–1840. Musiken till Aubers Fra Diavolo, som gick hösten 1840, gick igen i det privata musicerandet (Dagboken 30/8 och 5/12 1840).
  111. 111Dagboken 18/10 1838. Några pianosonater av Haydn förekom också.
  112. 112Dagboken 20/2 1836.
  113. 113Se t.ex. den av Topelius och Henrik Backman arrangerade publika balen i Nykarleby (Dagboken 1/1 1839). Begränsningarna var underförstådda, se t.ex. Helsingfors Tidningar 2/2 1839. Dessutom var balerna ofta subskriberade, d.v.s. man måste anmäla sig med namn och lösa ut biljetten i förväg. Biljettpriserna var också tämligen höga, för de subskriberade assembléerna och balerna vanligen 2–3 rubel bankoassignationer för herrarna för både picknickerna och för borgerliga klubbens danssoaréer. Damernas biljetter kostade hälften så mycket (Finlands Allmänna Tidning 10/1, 26/1 1833, HT 12/4 1837, HT 2/2 1839).
  114. 114Klinge, Huvudstaden 2012, s. 307.
  115. 115Castrén, »Helsingfors som kulturcentrum» 1950, s. 576.
  116. 116Dagboken 15/4 1836.
  117. 117En persons framgång i livet sammanhängde intimt med det sociala kapital hen kunde uppbåda. Umgängeslivet, de personliga relationerna, tilliten som uppstod samt tjänster och gentjänsterna bland gelikar intog därför en stor roll i samhället. Se t.ex. Hasselberg, Den sociala ekonomin 1998, s. 101–107. Om ståndsskillnader och friktion mellan de olika grupperna, se Wirilander, Herrskapsfolk 1982, s. 71–80. Om socialt kapital och nätverk, se Kilpelä »Inledning», Brev XX:2 2018
  118. 118Topelius var åtta år när han första gången fick danslektioner (Biskop, Zachris Topelius i dansens virvlar 1998, s. 35). Gunnel Biskop har uttömmande redogjort för danskulturens former under Topelius samtid utgående från dagböckerna.
  119. 119Topelius gick i Christina Charlotta Arppes dansskola från oktober 1832 till januari 1833 (ibid., s. 39, Dagboken 26/1 1833).
  120. 120Dagboken 14/2 1836. Danserna besöktes av yngre och äldre även om de äldre inte nödvändigtvis dansade. Det var ändå viktigt för ens position i samhället att anordna danser eller åtminstone besöka dem (Biskop, Zachris Topelius i dansens virvlar 1998, s. 61).
  121. 121Ibid., s. 118–131. Andra danser som förekom var polskan, menuetten och de olika valserna. Stavningen varierar rätt mycket: kadriljen förekommer t.ex. som quadrille och fransäsen som françoise.
  122. 122Ibid., s. 21 ff.
  123. 123Wirilander, Herrskapsfolk 1982, s. 161 f., Biskop, Zachris Topelius i dansens virvlar 1998, s. 87 f.
  124. 124Klinge, Huvudstaden 2012, s. 218 f.
  125. 125Dagboken 15/7 1840. Se Dagboken 11/7–21/7 1840.
  126. 126Dagboken 12/2 1839.
  127. 127Dagboken 20/11, 2/12 1833, 3/5 1834, 18/4 1835 och 14/4 1838.
  128. 128Dagboken 5/4 1833, 21/2 1836, Dagboken 7/2 1834, Jakob Fredrik Blank–ZT 1/9 1833, NB 244.6
  129. 129Missgärningsbalken från 1734 (kap 3. § 3) föreskrev att de som sällan bevistade gudstjänsten skulle varnas och om inte det hjälpte, erlägga böter. Kyrkolagen och stadganden förordnade att den allmänna gudstjänsten skulle ordnas och besökas av folket men att de som uteblev i första hand skulle varnas vilket betydde att efterlevnaden berodde på kyrkoherdens nit (Kyrkio-Lag och Ordning 1686, kap. 2 § 9, kap. 19 § 31, Kongl. Maij:ts förnyade Stadga om Eeder och Sabbatsbrott. Gifwen Stockholm then 17 October Anno 1687).
  130. 130Universitetets disciplinsreglemente (1829), § 2. I församlingarnas kommunionböcker antecknades nattvardsgång och katekesförhör men inte besök vid gudstjänsten. Det ter sig naturligt att möjligheterna till kontroll var större i mindre församlingar än i större och att det i städer som Helsingfors inte var möjligt att bevaka gudstjänstaktiviteten på samma sätt. Eftersom stadens befolkning helt enkelt inte rymdes i kyrkan, var uteblivna kyrkobesök svåra att klandra.
  131. 131Orsakerna kan man spekulera i. En torde vara att kyrkobesöken för Topelius inte hade samma sociala funktion i Helsingfors som i Nykarleby, de bekanta som man kunde träffa i Helsingfors var färre.
  132. 132Dagboken 13/7 1834, 5/4 1835, 10/5 1835, 19/7 1835.
  133. 133Stavningen varierar i texten: cucu, camphio, molla m.fl.
  134. 134För den samtida debatten kring kortspel, se t.ex. Helsingfors Morgonblad 2/4 och 29/6 1832, Åbo Underrättelser 17/7 1839.
  135. 135Kongl. Förbud emot Spel och Dobbel; den 2 Augusti 1792. Universitetets disciplinsreglemente (1829), § 8 förbjöd kortspel för studenter. Reglementet (§ 6) förestavade bl.a. utegångsförbud för studenter på natten och förbud mot krogbesök under föreläsningstider men liksom kortspelsförbudet verkar inte efterlevnaden ha övervakats särskilt nitiskt. För lagstiftning rörande spel, se Quiding, Svenskt allmänt författningsregister 1865, s. 418.
  136. 136Topelius mor skrev i neutral ton om kortspelande hos Lithéns (ST–ZT 29/9 och 20/3 1835, Brev XX:2 2018, Dagboken 15/1 1838).
  137. 137Helsingfors Morgonblad 7/5 1832, Dagboken 3/11 1839 och 28/9 1840.
  138. 138Om familjen Topelius sociala nätverk, se även Kilpelä »Inledning», Brev XX:2 2018.
  139. 139Vasenius II 1914, s. 96.
  140. 140Dagboken 15/4 1836, 23/2 1839.
  141. 141Dagboken 13/2 1838.
  142. 142Dagboken 14/12 1834, 3/4 1836.
  143. 143Dagboken 24/4 1836.
  144. 144Topelius åt nästan dagligen där t.ex. våren 1839 (Dagboken 5/2 1839).
  145. 145Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 64 ff., Dagboken 26/2 och 30/3 1836.
  146. 146Dagboken 28/11 1834, 7/3 1837, 2/5 1838 och 30/1 1839.
  147. 147»att jag om middagarne hos det goda herskapet alltid hade en treflig stund» (Dagboken 1/10 1836).
  148. 148Se Dagboken, t.ex. 3/9 1834 och 21/12 1839. Jfr även ST–ZT 23/10 1845 och 19/10 1856, Brev XX:2 2018. Delvis förklaras omständigheterna av att hon som mindre bemedlad släkting (syster till Augusta Rosenkampffs svägerska) mer sågs som en skyddsling och klient än som regelrätt tjänstefolk.
  149. 149Dagboken 30/3 1835.
  150. 150Catharina Sofia Topelius–ZT 16/11 1839, Dagboken 26/11 1839. Transaktioner mellan familjerna Rosenkampff och Topelius förekom under en lång tidsperiod. Skulder mellan släktningar var inte ovanliga eftersom ekonomin baserade sig på personliga förhållanden och bankväsendet var outvecklat. Se även Kilpelä, »Inledning», Brev XX:2 2018.
  151. 151Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 51.
  152. 152Dagboken 15/10 1836, 23/4 1837.
  153. 153Dagboken 3/10 och 10/10 1832.
  154. 154Topelius hade uppassning som inbegrep mat och dryck åtminstone våren 1834: »Fastade, emedan Madamen förgätit mat och drick» (Dagboken 13/2 1834). Restauratörer gjorde reklam för matportioner i s.k. portörer som avhämtades av kunderna (se t.ex. Helsingfors Tidningar 5/10 1839). Topelius kontoböcker upptar oftast endast större middagar, tejungfruräkningar och fester som skilda uppgiftsposter. Topelius behandlar i artikeln »Om Lefnadskostnaden i Helsingfors, besynnerligen med afseende å Studerande Corpsen», HT 15/10 1845 bl.a. prisnivån för mat och boende.
  155. 155Begränsningar av klientelet var allmän praxis. Restaurangerna och serveringarna var i varierande grad öppna för publikum, och uteslöt med olika avgränsningar, uttalade eller outtalade, en del av kunderna. T.ex. undanbad sig konditorn Menn besök »af mindre passande personer» (Hirn, Från värdshus till Grand Hôtel 2007, s. 12).
  156. 156Topelius förefaller att ha druckit te, men han kallar stället också »Caffejungfrun» ibland. Ett omnämnande om kaffe finns i Dagboken 19/5 1837.
  157. 157Topelius besökte tejungfrun frekventast under början av studietiden, senare blev besöken glesare och från de två sista åren finns inga anteckningar om besök. Om tejungfrun, se »Också en medlem af universitetet», Helsingfors Tidningar 5/3 1851.
  158. 1581734 års lag, Handels balk 4 kap. § 4. Lagrummet stadgade dock endast att det i stadskällaren, oftast beläget i rådhuset, skulle säljas vin och öl. Bruket att inrätta ett slags officiell krog eller restaurang i städer härledde sig till 1300-talet (Uppslagsverket Finland, »hotell- och restaurangväsen»). Rådhuskällaren var belägen i det gamla rådhuset som revs undan Nikolajkyrkans trappa 1837. Restaurangen sköttes på entreprenad och Kajsa Wahllund som för tillfället var krögare hade samtidigt flera andra restauranger, bl.a. Kajsaniemi och Sparbanken. Det nya rådhuset placerades på Senatstorgets sydsida, i militärinspektörens hus, det s.k. Bockska huset (Hirn, Från värdshus till Grand Hôtel 2007, s. 11).
  159. 159Ibid., s. 20 f.
  160. 160Ibid., s. 11–17, 67.
  161. 161T.ex. Dagboken 20/4 1839.
  162. 162Topelius använde sedermera intrycken från sina värdshusbesök när han beskrev studentlivet i Helsingfors på 1830-talet i novellen »Vincent Vågbrytaren» (Helsingfors Tidningar 13/11–29/12 1860).
  163. 163Olika akademiska festligheter förlades ofta till restauranger eftersom varken universitetet eller studentnationerna vanligen hade några lämpliga utrymmen. Promotionen 1840, en av de symboliskt viktigaste festligheter som arrangerats i Helsingfors, ordnades på Brunnshuset. Om Brunnshuset, Hirn, Från värdshus till Grand Hôtel 2007, s. 25–28.
  164. 164Blusningar var kalas, särskilt sådana som studenter deltog i. Se Dagboken, t.ex. 26/2 1838, 5/5 1838, 9/3 1840. Värdshusen var ofta kortvariga rörelser som verkade i en gård i något år, flyttade vidare, med eller utan gammalt namn, eller upphörde. Se t.ex. annonserna för Stadt Hamburg, Helsingfors Tidningar 7/11 1835 och America, HT 5/10 1839 och 10/10 1840.
  165. 165Topelius talar företrädesvis om de drycker som förtärdes men omnämner gravlax och kall laxlåda (laxpudding) hos Nathan som en lyx (Dagboken 6/3 1837).
  166. 166T.ex. middag och frukost hos mamsell Björkström under oktober 1833 men Topelius sade senare upp frukostabonnemanget (Dagboken 8/10 1833, 29/10 1833).
  167. 167Hirn, Från värdshus till Grand Hôtel 2007, s. 34, Helsingfors Tidningar 4/8 1835, HT 23/12 1840, Dagboken 30/3 1837.
  168. 168Skomakaren Gustaf Mild hade enligt kyrkböckerna pliktat för brännvinsutskänkning (Helsinge församlings kommunionbok 1838–1848, pag. 255). Utskänkning var på landsbygden vid allmänna vägar förbehållen gästgiverier.
  169. 169Dagboken 28/1 1834, 27/2 1838, 17/4 1839, Henrik Backman–ZT 14/3 1838. Om och i vilken grad Topelius utnyttjade prostituerade är inte känt, eftersom brev med möjilgen komprometterande innehåll, särskilt till vännen Henrik Backman, inte är bevarade. Se även Klinge, Huvudstaden 2012, s. 285.
  170. 170Strömberg, »Studenterna» 1989, s. 303.
  171. 171Schalin, Kuddnäs 1935, s. 32, Vasenius I 1912, s. 397.
  172. 172Runebergs hyrde smeden Ramstedts gård i Kronohagen. De hade sammanlagt sex ynglingar inackorderade: bröderna Carl och Arvid Krabbe, studenter, bröderna Ludvig och August Örn, lyceister, samt Topelius med rumskamraten Samuel Barck, lyceist. Också Mattias Castrén och Johan Wegelius hyrde rum hos familjen Runeberg (Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 44 f.).
  173. 173Se Dagboken, t.ex. 1/11–5/11 1832. Runeberg förefaller ha tagit lätt på undervisningen av de privatelever han förberedde för studentexamen 1828–1833, inte en enda fick berömligt vitsord, sex fick ett medelgott medan resten klarade examen med det lägsta vitsordet, approbatur (Kotivuori, Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852 2005, »Johan Ludvig Runeberg»).
  174. 174Topelius rände runt i staden med sina kamrater under fettisdagen 1833 och kastade snöbollar på stadsborna. I ett fall misshandlade de en förbipasserande (Dagboken 19/2 1833).
  175. 175Förutom ett betyg på erhållen undervisning, behövdes ett intyg från en studentnation på att den emottog examinanden som medlem efter examen. Topelius erhöll intyget 31/5 1833 (Statuter för Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland 1828, § 98).
  176. 176Ibid., § 99. Enligt statuterna var det också möjligt att i stället för latin förhöras i något modernt språk men det förefaller sannolikare att Topelius förhörts i latinet, som han studerat redan hemma och sedan i trivialskolan. Förutom det obligatoriska kunde man också visa prov på kunskap i valbara ämnen (Vasenius I 1912, s. 396).
  177. 177Dagboken 6/6 1833.
  178. 178De tidigare statuterna var daterade 1655. Förändringen var inte särskilt stor, utan universitetet behöll mycket av karaktären från svenska tiden. Fakultetsdelningen följde den medeltida fyrdelningen: humanistiska, teologiska, juridiska och medicinska fakulteten (Klinge, »Från universitet till tjänstemannahögskola» 1989, s. 95 ff., 391 och 395, Statuter för Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland 1828, § 169).
  179. 179Topelius kallar teologiexamen i dagböckerna för »Stora Theologie examen» men den kallas i forskningslitteraturen även »den s.k. lilla teologen» (Klinge, »Från universitet till tjänstemannahögskola» 1989, s. 395). Han avlade examen i teologi 24/3 1834. Se även Dagboken 30/10 och 12/12 1833. Vid skrivprovet pro exercitio gavs färdiga rubriker varav examinanden fick välja en. Topelius gjorde två försök på skrivprovet pro gradu, sista provet före kandidatexamen (Dagboken 20/3, 29/5, 30/5 1839). Disputationen pro exercitio var ett prov på muntlig färdighet i disputationsförmåga och latin och bestod i att försvara en avhandling som författats av en professor (Klinge, »Från universitet till tjänstemannahögskola» 1989, s. 395). Om kandidatexamen, se Dagboken 26/2, 4/3, 7/3, 14/3, 24/3, 28/3, 7/4, 15/4, 29/4, 5/5, 10/5, 12/5 1840; Statuter för Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland 1828, § 167; fakultetens ämnen var filosofi, astronomi, lärdomshistoria, orientalisk litteratur, skaldekonst och vältalighet (latin), grekisk litteratur, historia, naturalhistoria, kemi, matematik samt fysik.
  180. 180Med undantag för professorerna i astronomi och naturalhistoria som föreläste endast två gånger, på onsdagar och lördagar (ibid., §§ 128, 129, 130, 131).
  181. 181Motsvarande 10 rubel bankoassignationer (ibid., § 138).
  182. 182ibid., § 132.
  183. 183Topelius fäste sig inte heller vid datum som professor utan påbörjade och avslutade sina kurser med generösa tidsfrister i förhållande till terminernas början och slut, se t.ex. Föreläsningar i historia och geografi ZTS XV 2017.
  184. 184Dagboken 26/1 1835, 31/1 1836, 9/2 1837, 30/1 1838 och 25/1 1839.
  185. 185Statuter för Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland 1828, § 106, Dagboken 15/1 1837. Topelius fick ett stipendium, det Billmarkska, efter godkänd stipendiatexamen 1836 motsvarande ca 14 rubel bankoassignationer, d.v.s. en tämligen ringa summa (Dagboken 2/12–13/12 1836).
  186. 186I vissa fall kan Topelius nämna att han avhört publika eller privata föreläsningar, se Dagboken, t.ex. 8/3 1838. Lystringsord när det gäller studier i dagboken är förutom professorernas namn, »collegium» och »afhöra».
  187. 187Prefixet o- betyder här att Topelius inte gått på professorn i historia Gabriel Reins föreläsningar (Dagboken 6/2 och 9/2 1838 samt 7/5 1839)
  188. 188D.v.s. professorernas välvilja (Dagboken 19/9 1839).
  189. 189Om pro exercitio, se Dagboken 19/5 1837; om disputation pro exercitio, se Dagboken 16/5 1838; om pro gradu, se Dagboken 20/3, 29/5, 30/5 1839.
  190. 190Enligt Statuter för Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland 1828 (§ 163, mom. 4) fick svenska användas, om avhandlingen skrivits på det språket, vid exercitiedisputationer i alla fakulteter och gradualdisputationer inom medicin och juridik.
  191. 191Dagboken 18/10 1837
  192. 192Jfr t.ex. ZT d.ä.–ZT 3/11 1829, Brev XX:2 2018 samt läsningen höstterminen 1832 då Topelius bl.a. läste Homeros. Efter en disputation uppger han att han behärskar språket »passabelt» (Dagboken 18/3 1836).
  193. 193Dagboken 10/6 1837.
  194. 194Dagboken 28/3 1833.
  195. 195Dagboken 12/5 1840.
  196. 196Anders Fryxells Berättelser ur svenska historien nämns ofta i dagboken 1832 och verkar ha varit nästan daglig läsning. Se även t.ex. Dagboken 9/4 1835. Om Topelius studier i historia se Grandell, »Inledning», Föreläsningar i historia och geografi, ZTS XV 2017.
  197. 197Dagboken 30/5 1836.
  198. 198Se Dagboken 1836, 1837, 1838 och 1840.
  199. 199Exempelvis kan nämnas i Kabinetsbibliothek af den nyaste litteraturen: Hugo, Notre Dame (orig. 1831, övers. 1835); och i Hiertas läsebibliotek: Zschokke, Alamontade (1802; 1834); Bulwer-Lytton, Devereux (1834, 1836); Morier, Ayesha (1834, 1836); Spindler, Maruzza (1834, 1835); Sue, Vakttornet i Koat-Vën (1833–1834, 1835). Om auktioner, se Dagboken, t.ex. 23/4 1833, 14/5 1836 och 16/3 1839.
  200. 200T.ex. läste Topelius högt Rellstabs Algier och Paris år 1830 för systrarna Lithén hösten 1835 (Dagboken 2/11, 7/11, 11/11 1835).
  201. 201T.ex. Dagboken 1/1 1838 och 22/9 1839. Topelius hade också skilda anteckningsböcker, kallade »Pantheum» eller »Pantheon» för blandade ämnen där han bl.a. antecknade böcker han läst (NB 244.135).
  202. 202Se Dagboken, t.ex. 1/9 1837 och 1/9 1840. Om Almqvists påverkan i Topelius lyrik, se Zilliacus & Herberts, »Inledning», Ljungblommor, ZTS I 2010.
  203. 203Universitetet hade grundats som den Kungliga Akademin i Åbo 1640. Nationerna grundades 1643. Ett sätt att övervaka studenterna var de årsvisa förteckningarna på hemadresser och planer på vilka föreläsningar studenterna ämnade åhöra, de s.k. läserullorna (Dagboken 12/10 1833).
  204. 204Strömberg, »Studenterna» 1989, s. 295 ff.
  205. 205Helanen, Suuri murros 1937, s. 129.
  206. 206Se Dagboken, t.ex. 2/11 och 16/11 1836, Helanen, Suuri murros 1937, s. 111.
  207. 207Ibid., s. 131, Hakala, »Savolax-karelska avdelningen år 1845» 1998, s. 97, Dagboken 12/10 1833.
  208. 208Helanen, Suuri murros 1937, s. 127, 129 ff., Dagboken 5/4 1834, ST–ZT 21/5 1843, Brev XX:2 2018.
  209. 209Dagboken 31/10, 1/11 1836 och 30/3 1837, ST–ZT 1/1 1842, Brev XX:2 2018, Helanen, Suuri murros 1937, s. 129.
  210. 210Jfr Hakala, »Savolax-karelska avdelningen år 1845» 1998, s. 97 f. Om majfesten, se Dagboken 23/5 1833, 23/5 1834 och 11/5 1836; om terminsfester, se t.ex. 2/3 1836, 11/11 1836, 20/3 1837 och 2/4 1839.
  211. 211Dagboken 2/4 1839 och 19/3 1837.
  212. 212Dagboken 19/6–7/9 1839.
  213. 213Detta slags organisering var inte exceptionell, det har bl.a. konstaterats att studenterna i Helsingfors bildade kotterier med rätt få samlingspunkter (Hakala, »Savolax-karelska avdelningen år 1845» 1998, s. 103).
  214. 214Strömberg, »Studenterna» 1989, s. 303 ff.
  215. 215Ett beslut om avdelningens delning hade fattats redan 1832 men inte verkställts (ibid., s. 300 ff.). Dagboken 24/10, 30/10 och 6/11 1837, Helanen, Suuri murros 1937, s. 327 f.
  216. 216Om Pipping, se Dagboken, t.ex. 10/2, 9/3 1838; om Thesleff, se Dagboken, t.ex. 14/2 1835 och 14/7 1840.
  217. 217Den mest märkbara konflikten var med en av vännerna från skoltiden, Olof Helander, som menade att Topelius »far till helvetet» (Dagboken 13/4, 14/4 och 29/4 1839). Se även Dagboken 29/11 1837, 31/1 och 25/4 1839.
  218. 218T.ex. Nils Gustaf Malmberg (f. 1807), Fredrik Östring (f. 1810) och Lars Jakob Stenbäck (f. 1811).
  219. 219Pietismen berörs, för och emot, i dagboksanteckningarna bl.a. vid predikningar Topelius åhör och privata diskussioner bland bekanta i Nykarleby, se Dagboken, t.ex. 22/6, 8/7, 15/7 och 21/8 1838.
  220. 220Men det dröjde till 1840-talet innan hon lät en ändrad övertygelse synas i t.ex. klädedräkten. Jfr Dagboken 20/9 1839 och ST–ZT 12/10 och 19/11 1842, Brev XX:2 2018.
  221. 221Topelius omständigheter kan kontrasteras mot den äldre nationskamraten Mattias Castréns som besökte sitt hem endast en gång under studietiden (Helanen, Suuri murros 1937, s. 139).
  222. 222ST–ZT 17/5 1837 och 5/11 1840, BrevXX:2 2018.
  223. 223Om familjen Topelius ekonomi, se Kilpelä, »Inledning», ibid.
  224. 224Se t.ex. ST–ZT 16/11 och 1/12 1839, ibid.
  225. 225Vårterminerna 1836 och 1839 bodde han ensam.
  226. 226Hakala, »Savolax-karelska avdelningen år 1845» 1998, s. 122 f. Förutom hyra räknade man med kostnader för eldning, inredning och uppassning (städning och andra hushållssysslor) som uppgick till ett ungefär lika stort belopp.
  227. 227I Hjärnes gård var hyran 150 rubel för ett år (Dagboken 7/2 1836, Hakala, »Savolax-karelska avdelningen år 1845» 1998, s. 124 f.).
  228. 228ST–ZT 4/6 1838, Brev XX:2 2018.
  229. 229Orsakerna till detta var många; löner och pensioner betalades ut kvartals- eller halvårsvis, hyresintäkter och arrenden årsvis och inte minst för att stora delar av samhället präglades av naturaekonomi.
  230. 230Dagboken 25/5 1833.
  231. 231Om tejungfrun, se ovan. Se även Dagboken 26/11 1834.
  232. 232Kontoböcker 1833–1870, NB 244.141; ST–ZT 8/5 1837, Brev XX:2 2018.
  233. 233I brist på privatbanker fungerade handelshus som substitut. Se t.ex. ST–ZT 4/6 och 7/11 1837, ibid., Dagboken 5/1 1833 och 12/11 1836.
  234. 234Helsingfors Tidningar 11/10 och 15/10 1845. Något som komplicerar beräkningarna ytterligare är mängden myntslag: inte färre än fem olika myntslag av två olika valutor, rubel och riksdaler, cirkulerade allmänt i Finland ända till 1840. De frekventast använda myntslagen är rubel bankoassignationer och riksdaler riksgälds. En riksdaler riksgälds motsvarade ungefär 1 rubel 20 kopek banko. Växlandet komplicerades också av att det svenska systemet var duodecimalt (en riksdaler var 48 skilling) och det ryska var decimalt (100 kopek på en rubel).
  235. 235Vårterminen 1834 var billigare, då åtgick endast runt 210 rubel bankoassignationer. Kontoböcker 1833–1870, NB 244.141.
  236. 236Helanen, Suuri murros 1937, s. 139. Helanen skriver utförligt om studenternas finanser under perioden 1828–1837.
  237. 237För en översikt av Topelius anteckningsböcker, se Knapas, »Topelius – krönikören» 2004.
  238. 238Paret förlovade sig i september 1842. Om äktenskapet, se Kilpelä, »Inledning», Brev XX:2 2018.
  239. 239Dagboken 19/10 1840. Om yrkesvalet, se även Kilpelä, »Inledning», Brev XX:2 2018.
  240. 240Dagboken 6/11 1840.
  241. 241Det verkar som om Emilie var förlovad med vicehäradshövdingen John Snellman i början av 1840. Hon bar sorgdräkt med anledning av Snellmans systers död, vilket tyder på en redan eklaterad förlovning (Dagboken 22/1 1840). Förbindelsen slogs upp, uppenbarligen på Snellmans initiativ (Topelius, Fästmansbrev 1947, s. 130). Ett urval av Zacharias Topelius brev till Emilie Lindqvist utgavs av Paul Nyberg i Fästmansbrev 1947. Se även not 24.
  242. 242Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 134.
  243. 243Föredraget trycktes några år senare, se Topelius, »Om Österbotten», Joukkahainen 1 1843, s. 32–50.
  244. 244Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 74 f.


Textkritisk redogörelse

Textläget

83 Föreliggande utgåva omfattar de dagböcker Topelius förde som ung. Merparten har bevarats och ingår i Topeliussamlingen 244 vid Nationalbiblioteket (NB) i Helsingfors. Materialet utgörs av 20 häften (eller delar av häften), ett enskilt blad och sju skrivböcker, som vid arkiveringen inbundits i fyra band (NB 244.131–134).1Antalet häften (och lägg) är ställvis svårt att bedöma på grund av att materialet är inbundet (se »Manuskriptbeskrivning» och de fullständiga manuskriptbeskrivningarna i den digitala utgåvan). Det första häftet inleds den 1 oktober 1832 under den fjortonårige Topelius första resa till studiestaden Helsingfors, och dagböckerna avlöser varandra fram till den 31 december 1840, d.v.s. det år han tog kandidatexamen och promoverades till magister vid Kejserliga Alexanders-universitetet.2Anteckningar saknas för 18/11–2/12 1832, 26–31/12 1832 och 23–30/4 1834. Dagböcker har inte påträffats från tiden före oktober 1832, även om Topelius låter förstå att han skrivit någon form av dagbok redan 1828 (se t.ex. 19/12 1838). Däremot innehåller Topeliussamlingen andra daganteckningar, t.ex. almanackor och statskalendrar som bevarats från 1820-talet och de följande tre decennierna (NB 244.155–158). Till dagbokssviten hör också häftet Den Svartgröna Sommaren 1842. Anteckningarna i det – från den 18 juni till den 2 augusti – handlar om bäste vännen Henrik Backmans död och de efterföljande veckorna i Nykarleby, men också om Topelius förhållande till sin blivande hustru Emilie Lindqvist. Häftet är arkiverat och inbundet tillsammans med dagböckerna för 1839–1840 (NB 244.134).

84 Den skrivbok som innehåller dagboksanteckningar för perioden 9 augusti–31 december 1840 inkluderar ett särskilt häfte med rubriken Julidagar 1840. I häftet beskriver Topelius promotionsfestligheterna i Helsingfors från den 4 till den 22 juli. Innehållet motsvarar anteckningarna om julidagarna i den egentliga dagboken, men Julidagar 1840 torde vara av senare datum.3Sist i häftet Julidagar 1840 har Topelius antecknat »NyCarleby 1841 Jan 25 – kl. 12 midnatt». Avsnittet om julidagarna i den egentliga dagboken är också utformat som en sammanhängande skildring och formuleringarna vittnar om att texten är skriven i efterhand, men redan hösten 1840, eftersom daganteckningen för 21 juli 1840 är daterad 22/9 1840 och anteckningen för 9 augusti 1840 är daterad 27/10 1840. För vilket ändamål den senare versionen har författats är oklart. Julidagar 1840 ingår som en variant till dagboksanteckningarna i den digitala utgåvan.

85 Dagböckerna 1832–1840 har tidigare utgivits av Topelius dotterson Paul Nyberg. Utgåvan – med förord av Yrjö Hirn – innehåller realkommentarer i begränsad omfattning, samt personregister och ett »Litterärt register» över omnämnda böcker och skådespel.4Dagböckerna utkom på Holger Schildts förlag 1918–1924 i åtta häften som efterhand samlades i en bokemission om två häften per band. Texten är normaliserad med avseende på stavningsformer och interpunktion. Nyberg har även löst upp förkortade namn samt ersatt piktografiska tecken och chifferskrift med motsvarande ord. Nybergs utgåva har använts som referensmaterial i många studier om Topelius, om studentlivet och om 1830-talets Helsingfors. Flera av studierna – och Nybergs utgåva – ingår i källmaterialet för kommentarerna till denna utgåva och upptas i litteraturförteckningen. Nybergs utgåva har också excerperats av redaktionen för SAOB.

Manuskriptbeskrivning

86 Dagboksanteckningarna har bundits in kronologiskt i Nationalbibliotekets band och arkiverats på följande sätt:

87 dagböckerna 1832–1834   NB 244.131

88 dagböckerna 1835–1836   NB 244.132

89 dagböckerna 1837–1838   NB 244.133

90 dagböckerna 1839–1840, 1842    NB 244.1345Paul Nyberg, som var anställd vid universitetsbiblioteket sedan 1911, åtog sig uppdraget att ordna och förteckna Topelius manuskript. Arbetet stod klart vårterminen 1932. Se Nyberg, »Den Topeliuska manuskriptsamlingen i Universitetsbiblioteket. I.», Nya Argus 21, 1932, s. 273–277; Nyberg, »Den Topeliuska manuskriptsamlingen i Universitetsbiblioteket. II.», Nya Argus 1, 1933, s. 9 f. Se även Henrik Grönroos, »Paul Nyberg (1889–1968). En kulturarbetares utveckling», HLS 58, s. 49. Topeliussamlingen har sedermera kompletterats och omkatalogiserats.

91 Topelius förde dagbok i egenhändigt sydda häften, från 1837 även i skrivböcker. Häftena varierar i omfång, från de tidigaste om två, fyra och sex blad upp till 31 blad. Eftersom handskrifterna är inbundna – delvis även konserverade – går det inte att med säkerhet fastslå hur många lägg häftena är sammansatta av, inte heller hur många blad de enskilda läggen består av. I den mån papperet kan analyseras tyder observationerna på att Topelius inledningsvis använt lägg om åtta blad, för att senare – från slutet av 1834 – allt mer övergå till lägg om fyra blad. I några fall är antalet blad i lägget ojämnt, av innehållet att döma har Topelius då skurit bort överflödiga blad i slutet av häftet. Papperet är handgjort och gulnat. En del häften har omslag av grövre papper. Häftena har förmodligen varit sydda när Topelius använde dem.

92 Skrivböckerna är häften med pärmar av styv kartong, i regel beklädda med marmorerat papper. Även skrivböckerna varierar i omfång; fyra böcker består av 46 blad vardera, de övriga av 38, 41 och 62 blad. Det är inte möjligt att fastställa läggens antal, inte heller att med säkerhet mäta falsningen. Det är oklart om Topelius köpt skrivböckerna färdigt inbundna eller om han själv låtit binda in sina häften. Skrivböckerna består av maskingjort papper.

93 De flesta av dagbokshäftena inleds med ett titelblad som Topelius har dekorerat – i viss utsträckning kolorerat – med konstfullt utsmyckade ord, ornament och mindre bildelement. I skrivböckerna 1839–1840 är cirkeln ett återkommande tema på titelbladet. Titelbladens versosida är de första åren mestadels blank, efter hand pryds den av valda citat från kända författarskap. Själva dagboksanteckningarna inleds på nytt blad (anteckningarna i det tredje häftet 1833 inleds undantagsvis på titelbladets versosida).

94 Dagböckerna är paginerade av Topelius. Fram till juli 1836 löper pagineringen häftesvis, därefter årsvis, omfattande flera häften. Pagineringen inkluderar med några undantag titelbladen. Därtill har alla häften i det första bandet samt några häften i de övriga banden försetts med kompletterande paginering vid arkiveringen. Arkivpagineringen omfattar även omslag, titelblad och blanka sidor samt lappar som bundits in tillsammans med dagboksanteckningarna. Den är gjord med blyerts i övre högra hörnet på rectosidan av varje blad.

95 Topelius har genomgående använt svart bläck, som med tiden ljusnat i varierande utsträckning. Han har nyttjat papperet effektivt och antecknat på båda sidorna av bladet, sidorna är i regel fullskrivna. Anteckningarna inleds med månadens namn som rubrik. De tidigaste dagbokshäftena saknar marginaler; datumangivelsen står centrerad på separat rad före daganteckningen, som löper från kant till kant över bladet. Från januari 1833 delar datumangivelsen rad med daganteckningen och i mars samma år introducerar Topelius vänstermarginalen och placerar dateringen där. Tre månader senare tar han sidhuvudet i bruk. Samtidigt gör han ett kort experiment med linjerade skrivrader.

96 Handskrifterna är välbevarade. Materialet har konserverats, huvudsakligen med avseende på skador i kanten och mindre rivskador. Fläckar, missfärgningar och annan smuts förekommer, men påverkar endast undantagsvis läsbarheten. Skriftbilden är tydlig och lättläst. Topelius använde latinsk stil och handstilen är mycket prydlig. De interna varianterna är få; enstaka ändringar, kompletteringar och strykningar förekommer, av handstilen, bläckets kvalitet och innehållet att döma är de flesta samtidiga med texten.

97 I dagbokshäftena förekommer markeringar med blyerts, sannolikt av Paul Nyberg: mestadels små kryss, hakar och frågetecken i marginalerna. Dessa har inte beaktats i utgåvan.

Drag och särdrag i dagböckerna

98 Dagböckerna omspänner drygt åtta år av Topelius ungdomstid. Genomgående för materialet är den kronologiska dispositionen; anteckningarna är med få undantag uppställda så att varje enskild dag åtföljs av en anteckning. Av Topelius formuleringar kan man – ibland explicit, ibland indirekt – sluta sig till att dagboksanteckningarna med några undantag är gjorda i efterhand, allt från ett par veckor till flera månader.6T.ex. »Föröfrigt har denna dag fallit mig ur minnet» (24/5 1834); »Samma Natt brann Jacobstad. Några ord derom, sådana underrättelserna sedermera inlupo.» (2/9 1835); »Sedan detta hände har nu nära en månad förgått.» (13/12 1836). Vårterminen 1837 är möjligen i sin helhet skriven i efterhand: »till Moster Wikstedt på en kort wisite; tyvärr blef denna den enda på hela termin.» (15/2 1837). Under våren 1838 framstår skrivandet närmast som ett söndagsnöje och samma höst släpar anteckningarna efter med upp till tre och en halv månad. Mönstret upprepas följande år och Topelius skrev ikapp tiden sent i september 1839: »d. 29 Sept. kl. 1 middagstid har jag hunnit upp min tid, och skrifver nu i dag, hvilket väl knapt händt sedan 1834 eller så.» (29/9 1839). Senast våren 1840 halkade anteckningarna igen efter med ett par månader. Bland hans efterlämnade manuskript finns exempel på så kallade promemorior för dagboken, strödda ord noterade till stöd för minnet.7T.ex. promemoria för 27 juli–8 augusti 1835 (NB 244.131, uppslag 61) och »Promemoria in Usum Ephemeridis» och »Promemoria för Dagboken 1837» (NB 244.135); jfr »som jag [...] först efter temmeligen runda dagars förlopp efter min lilla promemoria återkallar denna jubeldag i minnet» (7/2 1837).

99 I de tidiga dagbokshäftena använder Topelius korta satser, och räknar upp göromål och händelser, lästa böcker, brev och möten med andra människor. I de senare dagbokshäftena är meningarna vanligen fullständiga och skildringarna detaljerade. Graden av reflektion och självanalys tilltar. Topelius experimenterar också med ett mer övergripande berättargrepp där dag-för-dag-uppställningen får en underordnad betydelse, som i reseskildringen från sommaren 1835 och i anteckningarna om promotionsfestligheterna sommaren 1840. När Topelius summerar året som gått i de senare dagböckerna inkluderar han också aktualiteter och andra händelser i Finland och utomlands.

100 Topelius förde dagbok under studieåren, en period när hans språk och stil tränades, tillika en tid när stavning och böjning i svenskan ännu inte var helt standardiserade. Det är givet att texten präglas av en naturlig varians i ord- och böjningsformer. Topelius använder i viss utsträckning ord och formvarianter som var typiska för svenskan i Finland, t.ex. preteritumformen av verb på -era med böjning enligt andra konjugationen (mankerte, obligerte, projekterte).8Hugo Bergroth, Finlandssvenska 1917, § 85. Verbformerna uppmärksammas också av Charlotta af Hällström-Reijonen i artikeln »Språkbruket hos Zacharias Topelius – tre punktundersökningar», Topelius – med historien mot strömmen. Aspekter på författarskapet [2018]. I anteckningarna förekommer också dialektalt influerade ord och uttryck med inslag av talspråk. I synnerhet de första åren skriver han t. ex. »hem» i stället för »hemma», »ut» i stället för »ute», »upp» i stället för »uppe» och »vor» i stället för »voro».

101 I takt med att Topelius förkovrade sig i olika språk använde han dem också i dagboken. Han skriver passager på franska, tyska och latin, enstaka satser på finska och mera sporadiskt ord på ryska, grekiska, hebreiska och italienska. Till de lekfulla inslagen hör franskinfluerad stavning och egenhändigt konstruerade negationer som markerar frånvaron av något eller en avsikt som inte förverkligats, t.ex. opost, OEssen och oalbum. Utöver sedvanliga förkortningar använder Topelius också egna. Han förkortar och sammanskriver i synnerhet personnamn, t.ex. »E.», d.v.s. Emelie/Emilie, och »Rpff», d.v.s. Rosenkampff.

102 I de tidiga dagbokshäftena förekommer olika varianter av symbol- och bildspråk: piktografiska tecken (december 1832–juni 1833), chifferskrift (januari 1833–september 1836, februari 1837), personkoder (mars–maj 1833) och dekorerade datumangivelser (juni 1833–oktober 1834, december 1834). Piktogrammen representerar oftast en person eller en plats och består av ett ansikte, en människofigur, en byggnad eller en kombination av bilder; det piktografiska tecknet för kamraten Stenroth består av en sten och ett träd med rot.9De första piktogrammen är från december 1832 och de får stort utrymme i dagboken för januari och februari följande år, när Topelius dessutom kolorerar dem. Därefter avtar piktogrammen för att i mars 1833 upphöra nästan helt. Tolkningen av dem stöder sig huvudsakligen på Nybergs dagboksutgåva, med vissa justeringar. Det piktografiska tecknet för pappersdockor omtalas i Vasenius I, s. 427 och i Paul Nyberg, Zachris Topelius. En biografisk skildring, 1949, s. 79. I Topeliussamlingen på NB finns några pappersfigurer bevarade, några av dem med samma piktografiska tecken som i dagböckerna (NB 244.182). Personkoderna används för ett urval personnamn och är sammansatta av en symbol (stjärna, kryss eller fyrkant) och en eller två siffror, t.ex. X10 för Albert Dyhr och ⊡3 för systern Sophie Topelius.10En förteckning över sifferkoderna och motsvarande personnamn har bundits in tillsammans med dagbokshäftet (NB 244.131). Ett urval datumangivelser har Topelius försett med tecknade attribut, där varje attribut representerar ett särskilt karaktärsdrag, t.ex. »glad», »bedrövlig» eller »märkbar av tredje rang». En och samma dag har även kunnat tillskrivas en kombination av flera attribut.11Dekorerade datumangivelser återges inte. Läsnycklarna till utsmyckningarna juni–augusti 1833, januari–april 1834 och maj–juni 1834 finns i dagboken, se de fullständiga manuskriptbeskrivningarna och faksimilvisningen i den digitala utgåvan. Utsmyckningarna för juli–oktober och december 1834 tolkas utifrån läsnyckeln för maj–juni 1834. Chifferskriften skiljer sig från de övriga symbolerna genom stoffet: de chiffrerade partierna handlar oftast om Topelius ungdomskärlek Mathilda. Chiffret består av 27 teckenkombinationer, där varje kombination motsvarar en bokstav.12Chiffret har uttytts av Vasenius, se t.ex. Vasenius I s. 382 f. Bokstäverna »i» och »j» representeras av samma tecken, likaså bokstäverna »v» och »w». Chiffret gör ingen skillnad på versaler och gemener. I de senare dagbokshäftena skildras hjärtefrågor och amorösa äventyr mestadels på franska.

Textetablering

103 Den etablerade texten (lästexten) återger grundtexten med så få ingrepp som möjligt. Dittografier och haplografier har korrigerats i lästexten och noterats som utgivarändringar, t.ex. »mitt mitt minne» > »mitt minne» och »kommmo» > »kommo». I fråga om haplografier har enstaka bokstäver supplerats i lästexten: gudstjent > gudstjenst och anklade > anklagade. I de fall en haplografi omfattar hela ord ges den förmodade ordalydelsen i en punktkommentar. Även andra uppenbara felskrivningar har korrigerats och noterats som utgivarändringar.13T.ex. textställen där influenser från närliggande ord eller stavelser resulterat i en felaktig formulering: »tillberör» > »tillbehör» och »Reskamratskat» > »Reskamratskap». I mindre utsträckning förekommer andra typer av felskrivningar: överflödiga bokstäver som smugit sig in i texten (brorl > bror), bokstaven m som felaktigt blivit ett n (ledsant > ledsamt) och bokstäver som placerats fel (förskringa > förskingra). I händelse av lakuner – bokstäver eller ord som på grund av skada eller liknande numera saknas i handskriften – har ordalydelsen kompletterats om detta entydigt låtit sig göra. Inkongruens och eventuella språkfel kvarstår i lästexten, men kommenteras i punktkommentaren (den > pro dem, egnad > pro egnadt).

104 Den etablerade texten återger handskriftens interpunktion. Punkt som saknas i slutet av mening har dock supplerats och noterats som utgivarändring. Dubblerade skiljetecken har stillatigande avlägsnats. I textpartier av uppräknande natur (gäller i första hand de tidiga dagbokshäftena) har tankstreck vid behov supplerats mellan leden: i meningen »[...] åt middag – läste Renegaten (roman) – gick kl. 4 till Finska Casern – [...]» har tankstrecket efter »(roman)» lagts till. Grundtextens kommatering kvarstår oförändrad.

105 Bruket av versaler och gemener i början av ord respekteras, även när en ny mening eller ett egennamn inleds med gemen initial. Även om Topelius handstil genomgående är tydlig, har transkriberingen i en del fall medfört ett större mått av tolkning, det gäller framför allt bokstaven k/K, i viss utsträckning även a/A, m/M och j/J. I dessa fall har utgångspunkten varit att återge bokstaven versalt där det varit påkallat, och i övriga fall gement.

106 Citattecknens placering i förhållande till föregående eller efterföljande skiljetecken varierar. I de fall ett citattecken har placerats rakt ovanför ett skiljetecken, har detta återgivits enligt nutida konvention. Citattecken som saknar par har kompletterats och noterats som utgivarändringar. Uppenbart överflödiga citattecken utan par har avlägsnats och noterats som utgivarändring. Samma principer gäller parentestecken.

107 Felaktigt skrivna grava eller akuta accenter har korrigerats stillatigande, men uteblivna har inte kompletterats. Övriga skrivtecken har etablerats på följande sätt: felplacerade diakritiska tecken (t-streck, prickar på i, å, ä och ö) har stillatigande ändrats eller avlägsnats, uteblivna har stillatigande kompletterats. Cediljer återges i franska ord, men uteblivna sätts inte ut. I svenska ord återges cediljer inte. Förlängningstecken upplöses stillatigande (hem̅a > hemma).

108 Förkortningar har kompletterats med punkt (eller kolon) i de fall punkt (eller kolon) saknas och noterats som utgivarändringar. Sedvanliga förkortningar återges konsekvent med blanksteg enligt samtida praxis (f. m., s. d.). Blanksteg har konsekvent lagts in före valutasymboler, måttenheter och dyl. samt i klockslag.

109 Dagböckerna innehåller få ändringar och strykningar. Ofullständigt gjorda ändringar har kompletterats och noterats som utgivarändringar.14Om versal bokstav efter tillägg eller ändring borde varit gemen eller tvärtom har detta korrigerats (Rensade plockade spenat > Plockade spenat). Överflödiga bokstäver eller ord som kvarstår vid en ofullständig strykning återges inte (två en korta måltider > en kort måltid). Om ett tillägg resulterat i dubblerade skiljetecken har det ena skiljetecknet stillatigande uteslutits. Textställen med alternativa ordalydelser skrivna ovanför raden har etablerats till förmån för det tillagda alternativet. Marginalanteckningar har inlemmats i lästexten, förankrade tillägg enligt markeringarna i handskriften och oförankrade tillägg där de av innehållet att döma kan antas höra hemma. Nyckelord och sammanfattande satser i marginalen, d.v.s. anteckningar som inte är en del av den löpande texten återges enbart i den digitala utgåvan. Fotnoter återges efter respektive daganteckning. Fotnoter som av handstilen, bläckets kvalitet och innehållet att döma fogats till texten i efterhand återges längst nere på sidan i den tryckta utgåvan och efter respektive månad i den digitala.

Typografiska normaliseringar

110 De flesta av dagbokshäftena inleds med ett titelblad. Den text titelbladet omfattar återges på separat blad i den tryckta utgåvan, och etableringen beaktar radbrytningar, centreringar och liknande. Däremot återges inte utsmyckningar och bildelement. Versinslag och inledande motton på titelbladens versosidor återges högerställda på motsvarande sidor i utgåvan.

111 Månadsrubrikerna återges med kapitäler. Saknar månaden rubrik, har den supplerats inom hakparentes, enligt ordalydelsen i sidhuvudet om sådant föreligger. Sidhuvuden återges i andra fall inte. Inledande motton, citat och verser högerställs. Rubriker i den löpande texten kursiveras och återges på separat rad, huvudrubriker centrerade och underrubriker vänsterställda. Nytt stycke återges med indrag, med undantag för daganteckningarnas första rad som inleds med angivet datum. Datumangivelserna återges med kapitäler.

112 Personkoder, chifferskrift och piktogram återges med sina motsvarigheter i ord, de två sistnämnda med ljusare tryck. Piktogram som inte har kunnat tydas markeras med symbolen ⊙, osäkra tolkningar efterföljs av frågetecken inom hakparentes. Illustrationer återges inte, men markeras med symbolen illustration. Alla typer av grafiska markörer i texten (understrukna, understreckade, inringade m.fl.) återges i kursiv. Upphöjd text återges enligt modern praxis (2do > 2:do, Mlle > M:lle).

Läsanvisningar och källor till punktkommentarerna

113 Kommentarerna för hela materialet ingår sist i det tredje bandet. Punktkommentarerna upptar real- och verkkommentarer, ordförklaringar och översättningar till enskilda textställen. Upplysningar av allmän karaktär baserar sig på uppslagsverk och matriklar om inget annat anges: Nationalencyklopedin, Uppslagsverket Finland, första och andra upplagan av Nordisk Familjebok, Biografiskt lexikon för Finland 1–4 och Helsingfors universitets studentmatrikel 1640–1852. För kommentarer om universitetet, studier, examina och studentliv har följande källor använts: Helsingfors universitet 1640–1990 Kejserliga Alexanders universitetet 1808–1917 av Matti Klinge et al., Studenter och idéer 1 av Matti Klinge, Suuri murros av Vilho Helanen, Statuter för kejserliga Alexanders Universitetet i Finland (1828) och Författning angående examina som till vinnande af inträde i civil tjenst i Finland böra afläggas (1828). Lokalhistoriska upplysningar om Helsingfors är hämtade från Helsingfors stads historia 1–6 och Huvudstaden. Helsingfors och finska staten 1808–1863 av Matti Klinge. Upplysningar om Nykarleby baserar sig på Nykarleby stads historia 2–3 av Erik Birck, Nykarleby. Min barndoms och min ungdoms stad av Einar Hedström, Nykarleby stad 1620–1920 av K. E. Wichmann och Kuddnäs. Skalden Z. Topelius’ forna hemgårds historia av Zachris Schalin. Ordförklaringarna bygger på Svenska Akademiens Ordbok (SAOB), Ordbok öfver svenska språket 1–2 av A. F. Dalin, 100.000 främmande ord och namn m.m. i svenska språket tillika med deras härledning och uttal av C. M. Ekbohrn, Finlandssvenska av Hugo Bergroth och Ordbok över Finlands svenska folkmål 1–4. Personer kommenteras i regel inte i punktkommentarerna, utan upptas i förteckningen över omnämnda personer.

114 Den digitala utgåvan innehåller person- och ortregister, faksimil av handskrifterna och fullständiga manuskriptbeskrivningar. I den digitala utgåvan framgår också utgivarens ändringar och tolkningar samt Topelius egna ändringar och strykningar i handskriften, när visningen av dem aktiveras.

Förkortningar i dagböckerna

115 a. afton, aftonen

116 b. n. r. bli ni rivaler

117 c:n capten

118 d. det

119 d. ä. det är

120 e. m. eftermiddag, eftermiddagen

121 et Ce. et Companie

122 ex. examen

123 exercit. exercitanterna

124 f. m. förmiddag, förmiddagen

125 g.g.gårdar gästgivargårdar

126 gl. glas

127 h. d. hela dagen

128 h. e. hoc est

129 hka hvilka

130 hkas hvilkas

131 hvkn hvilken, även hwkn, hwken, hken

132 hvket hvilket, även hwkt, hket, ht., hkt

133 k. koppar

134 k.h. kyrkohistorien

135 k. h. kommo hit

136 Lt:d familjen Lithéns trädgård Fåfängan

137 m. m. s. med mera sådant

138 n. b. nota bene, även nbne., nbene, ntbne

139 o. m. d. och mera dylikt

140 o. m. s. och mera sådant

141 p. d. v. point de vue, inget att se

142 penn. penningar

143 p. p. c. pour prendre congé, för att ta avsked

144 r. röster

145 R–e Ryssarne, även R–ne, R:

146 Rd. B:co riksdaler banco

147 Rdler riksdaler, även Rd. R: R:

148 Rdler. Rgds riksdaler riksgälds, även Rdr Rgds

149 res. resande

150 Rub. rubel, även R.

151 s. d. samma dag

152 sk. skilling, även ʄ

153 sp. spelte

154 såk. så kallade

155 t. e. till exempel

Förkortningar i de redaktionella texterna

156 BLF Biografiskt lexikon för Finland

157 f. följande sida

158 ff. de två följande sidorna

159 FMT Frans Michael Toppelius

160 HLS Historiska och litteraturhistoriska studier

161 JST Johanna Sofia Topelius

162 ms manuskript

163 NB Nationalbiblioteket (Helsingfors)

164 SA Samlade arbeten

165 SAOB Svenska Akademiens ordbok

166 SLS Svenska litteratursällskapet i Finland

167 SSLS Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland

168 SS Samlade Skrifter

169 ST Sofia Topelius

170 SV Samlade Verk

171 ZT Zacharias Topelius

172 ZTS Zacharias Topelius Skrifter

Noter

  1. 1Antalet häften (och lägg) är ställvis svårt att bedöma på grund av att materialet är inbundet (se »Manuskriptbeskrivning» och de fullständiga manuskriptbeskrivningarna i den digitala utgåvan).
  2. 2Anteckningar saknas för 18/11–2/12 1832, 26–31/12 1832 och 23–30/4 1834. Dagböcker har inte påträffats från tiden före oktober 1832, även om Topelius låter förstå att han skrivit någon form av dagbok redan 1828 (se t.ex. 19/12 1838). Däremot innehåller Topeliussamlingen andra daganteckningar, t.ex. almanackor och statskalendrar som bevarats från 1820-talet och de följande tre decennierna (NB 244.155–158).
  3. 3Sist i häftet Julidagar 1840 har Topelius antecknat »NyCarleby 1841 Jan 25 – kl. 12 midnatt». Avsnittet om julidagarna i den egentliga dagboken är också utformat som en sammanhängande skildring och formuleringarna vittnar om att texten är skriven i efterhand, men redan hösten 1840, eftersom daganteckningen för 21 juli 1840 är daterad 22/9 1840 och anteckningen för 9 augusti 1840 är daterad 27/10 1840.
  4. 4Dagböckerna utkom på Holger Schildts förlag 1918–1924 i åtta häften som efterhand samlades i en bokemission om två häften per band. Texten är normaliserad med avseende på stavningsformer och interpunktion. Nyberg har även löst upp förkortade namn samt ersatt piktografiska tecken och chifferskrift med motsvarande ord.
  5. 5Paul Nyberg, som var anställd vid universitetsbiblioteket sedan 1911, åtog sig uppdraget att ordna och förteckna Topelius manuskript. Arbetet stod klart vårterminen 1932. Se Nyberg, »Den Topeliuska manuskriptsamlingen i Universitetsbiblioteket. I.», Nya Argus 21, 1932, s. 273–277; Nyberg, »Den Topeliuska manuskriptsamlingen i Universitetsbiblioteket. II.», Nya Argus 1, 1933, s. 9 f. Se även Henrik Grönroos, »Paul Nyberg (1889–1968). En kulturarbetares utveckling», HLS 58, s. 49. Topeliussamlingen har sedermera kompletterats och omkatalogiserats.
  6. 6T.ex. »Föröfrigt har denna dag fallit mig ur minnet» (24/5 1834); »Samma Natt brann Jacobstad. Några ord derom, sådana underrättelserna sedermera inlupo.» (2/9 1835); »Sedan detta hände har nu nära en månad förgått.» (13/12 1836). Vårterminen 1837 är möjligen i sin helhet skriven i efterhand: »till Moster Wikstedt på en kort wisite; tyvärr blef denna den enda på hela termin.» (15/2 1837). Under våren 1838 framstår skrivandet närmast som ett söndagsnöje och samma höst släpar anteckningarna efter med upp till tre och en halv månad. Mönstret upprepas följande år och Topelius skrev ikapp tiden sent i september 1839: »d. 29 Sept. kl. 1 middagstid har jag hunnit upp min tid, och skrifver nu i dag, hvilket väl knapt händt sedan 1834 eller så.» (29/9 1839). Senast våren 1840 halkade anteckningarna igen efter med ett par månader.
  7. 7T.ex. promemoria för 27 juli–8 augusti 1835 (NB 244.131, uppslag 61) och »Promemoria in Usum Ephemeridis» och »Promemoria för Dagboken 1837» (NB 244.135); jfr »som jag [...] först efter temmeligen runda dagars förlopp efter min lilla promemoria återkallar denna jubeldag i minnet» (7/2 1837).
  8. 8Hugo Bergroth, Finlandssvenska 1917, § 85. Verbformerna uppmärksammas också av Charlotta af Hällström-Reijonen i artikeln »Språkbruket hos Zacharias Topelius – tre punktundersökningar», Topelius – med historien mot strömmen. Aspekter på författarskapet [2018].
  9. 9De första piktogrammen är från december 1832 och de får stort utrymme i dagboken för januari och februari följande år, när Topelius dessutom kolorerar dem. Därefter avtar piktogrammen för att i mars 1833 upphöra nästan helt. Tolkningen av dem stöder sig huvudsakligen på Nybergs dagboksutgåva, med vissa justeringar. Det piktografiska tecknet för pappersdockor omtalas i Vasenius I, s. 427 och i Paul Nyberg, Zachris Topelius. En biografisk skildring, 1949, s. 79. I Topeliussamlingen på NB finns några pappersfigurer bevarade, några av dem med samma piktografiska tecken som i dagböckerna (NB 244.182).
  10. 10En förteckning över sifferkoderna och motsvarande personnamn har bundits in tillsammans med dagbokshäftet (NB 244.131).
  11. 11Dekorerade datumangivelser återges inte. Läsnycklarna till utsmyckningarna juni–augusti 1833, januari–april 1834 och maj–juni 1834 finns i dagboken, se de fullständiga manuskriptbeskrivningarna och faksimilvisningen i den digitala utgåvan. Utsmyckningarna för juli–oktober och december 1834 tolkas utifrån läsnyckeln för maj–juni 1834.
  12. 12Chiffret har uttytts av Vasenius, se t.ex. Vasenius I s. 382 f. Bokstäverna »i» och »j» representeras av samma tecken, likaså bokstäverna »v» och »w». Chiffret gör ingen skillnad på versaler och gemener.
  13. 13T.ex. textställen där influenser från närliggande ord eller stavelser resulterat i en felaktig formulering: »tillberör» > »tillbehör» och »Reskamratskat» > »Reskamratskap». I mindre utsträckning förekommer andra typer av felskrivningar: överflödiga bokstäver som smugit sig in i texten (brorl > bror), bokstaven m som felaktigt blivit ett n (ledsant > ledsamt) och bokstäver som placerats fel (förskringa > förskingra).
  14. 14Om versal bokstav efter tillägg eller ändring borde varit gemen eller tvärtom har detta korrigerats (Rensade plockade spenat > Plockade spenat). Överflödiga bokstäver eller ord som kvarstår vid en ofullständig strykning återges inte (två en korta måltider > en kort måltid). Om ett tillägg resulterat i dubblerade skiljetecken har det ena skiljetecknet stillatigande uteslutits.


Källor och litteratur

Källor

Nationalbiblioteket, Helsingfors

Zacharias Topelius arkiv (Topeliussamlingen), NB Coll. 244

244.3 Brev Henrik Backman–Zacharias Topelius
244.6 Brev Jakob Fredrik Blank–Zacharias Topelius
244.15 Brev Albert Dyhr–Zacharias Topelius
244.35 Brev Johan Henrik Logren–Zacharias Topelius
244.54 Brev Gustaf Toppelius d.ä.–Zacharias Topelius
244.54 Brev Frans Michael Toppelius–Zacharias Topelius
244.76 Brev Zacharias Topelius–Albert Dyhr & Mathilda Lithén
244.88 Brev Zacharias Topelius–Gustaf Toppelius d.ä.
244.94 Brev Catharina Sofia Topelius–Zacharias Topelius
244.97 Brev Zacharias Topelius–Catharina Sofia Topelius
244.97 Brev Zacharias Topelius–Johanna Sofia Topelius
244.107 Lyrik och uppsatser
244.109 Avskrifter
244.131–134 Dagböcker 1832–1840, 1842
244.135 Anteckningar av Z.T. (Miscellanea)
244.141 Kontoböcker 1833–1870
244.147 Ephemerer 1834–1837
244.148 Promenader
244.149 Urval från Mina Nöjen
244.182 Barn- och ungdomsproduktion
244.188 Emilie Lindqvist: Reminiscenser, Winter- och Wårdagar

Österbottniska avdelningens arkiv, PohjO

PohjO: Ba 2 Protokoll 1832–1847

Elektroniska resurser

Biografiskt lexikon för Finland, http://www.blf.fi/

Deutsches Wörterbuch von Jacob Grimm und Wilhelm Grimm, http://dwb.uni-trier.de/de/

Förvaltningshistorisk ordbok, Svenska litteratursällskapet i Finland 2016, http://fho.sls.fi/

Helsingfors universitets studentmatrikel 1640–1852, sammanställd av Yrjö Kotivuori 2005, https://ylioppilasmatrikkeli.helsinki.fi/svenska/

Historisch-kritisches Liederlexikon, http://www.liederlexikon.de/

Kansallisbiografia, https://kansallisbiografia.fi/finlands-nationalbiografi

Litteraturbanken, https://litteraturbanken.se

Münchener DigitalisierungsZentrum, Digitale Sammlungen, https://www.digitale-sammlungen.de/

Nationalbibliotekets digitala samlingar (Tidningar), http://digi.lib.helsinki.fi/sanomalehti/secure/main.html

Nationalencyklopedin, http://www.ne.se

Nordisk familjebok, första och andra uppl., http://runeberg.org/nf/

Nykarlebyvyer, http://www.nykarlebyvyer.nu/sidor/index2.htm

Ordbok över Finlands svenska folkmål, http://kaino.kotus.fi/fo/

Riksarkivets digitalarkiv, Helsingfors stads församlings arkiv, Huvud- och kommunionböcker, http://digi.narc.fi/digi/dosearch.ka?sartun=213414.KA

Riksarkivets digitalarkiv, Helsinge sockens församlings arkiv, Huvud- och kommunionböcker, http://digi.narc.fi/digi/dosearch.ka?sartun=226471.KA

Riksarkivets digitalarkiv, Nykarleby församlings arkiv, Huvud- och kommunionböcker, http://digi.narc.fi/digi/dosearch.ka?sartun=311309.KA

Riksarkivets digitalarkiv, Nykarleby församlings arkiv, Längder över döda och begravda, http://digi.narc.fi/digi/dosearch.ka?sartun=311318.KA

Svenska Akademiens ordbok (SAOB), https://www.saob.se/

Svenskt visarkiv (Musikverket), Vis- och låtregistret, https://katalog.visarkiv.se

Svenskt översättarlexikon, https://litteraturbanken.se/%C3%B6vers%C3%A4ttarlexikon

Universitetets almanacksbyrå, almanackor 1608–1999, https://almanakka.helsinki.fi/sv/arkiv/yliopiston-almanakat-universitetets-almanackor-1608-1999.html

Uppslagsverket Finland, https://www.uppslagsverket.fi/sv/start/

Volksliederarchiv, www.volksliederarchiv.de

Œsterreichisches Musiklexikon online, http://www.musiklexikon.ac.at

Litteratur

Almqvist, C. J. L., Törnrosens bok eller fria fantasier, berättade på jagtslottet hos herr Hugo Löwenstjerna I, Imperial Octav Upplaga, Stockholm: Laseron 1839
https://litteraturbanken.se/forfattare/AlmqvistCJL/titlar/TornrosensBok1839I

Almqvist, C. J. L., Törnrosens bok. Duodesupplagan. Band IV. Drottningens Juvelsmycke, red. Lars Burman, Samlade Verk 6, Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet 2002
https://litteraturbanken.se/forfattare/AlmqvistCJL/titlar/SamladeVerk6

Almqvist, C. J. L., »Ramido Marinesco», Törnrosens bok. Duodesupplagan. Band V–VII, red. Bertil Romberg, Samlade Verk 7, Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet 1998, s. [3]–71
https://litteraturbanken.se/forfattare/AlmqvistCJL/titlar/SamladeVerk7

Andersson, Otto, Den unge Pacius och musiklivet i Helsingfors på 1830-talet, Helsingfors: Schildts 1938

Atterbom, P. D. A., Lycksalighetens ö. Sagospel i fem äfventyr I–II, Uppsala: Palmblad 1824–1827
https://litteraturbanken.se/forfattare/AtterbomPDA/titlar/LycksalighetensO1
https://litteraturbanken.se/forfattare/AtterbomPDA/titlar/LycksalighetensO2

Autio, Veli-Matti, »Nervander, Johan Jakob», Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden, red. Henrik Knif et al., SSLS 710:2, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet och Stockholm: Atlantis 2009, s. 628–631


Barbagli, Marzio & David I. Ketzer (ed.), The History of the European Family. Volume 2. Family Life in the Long Nineteenth Century, 1789–1913, New Haven & London: Yale University Press 2002

Bellman, C. M., Fredmans epistlar, Stockholm 1790
https://litteraturbanken.se/forfattare/BellmanCM/titlar/FredmansEpistlar

Bellman, C. M., Valda skrifter. Femte delen. Fredmans testamente, [utg. P.A. Sondén], Stockholm: Nordström 1836
https://books.google.fi/books?id=6amCQYxN_roC&printsec

de Béranger, Pierre Jean, Oeuvres complètes, Paris: H. Fournier 1837

Bergroth, Hugo, Finlandssvenska. Handledning till undvikande av provinsialismer i tal och skrift, Helsingfors: Schildts 1917

Berndtson, Fredrik, Mathilda. En dikt, Falun: P. A. Huldberg 1840

Birck, Erik, Nykarleby stads historia. Del II. Tiden 1810–1875, Nykarleby: Nykarleby stads förlag 1980

Birck, Erik, Nykarleby stads historia 1620–1975. Del III. Tiden 1876–1975, Nykarleby: Nykarleby stads förlag 1988

Biskop, Gunnel, Zachris Topelius i dansens virvlar. En studie i den unge Topelius upplevelser i dansnöjena på 1830-talet, Publikationer utgivna av Finlands svenska folkmusikinstitut 26, Vasa och Helsingfors 1998

Bruhn, Karl, »Zachris Topelius och Mathilda Christina Lithén», Österbottnisk årsbok 1951–52, Arkiv för Svenska Österbotten. Band X, Vasa: Svensk-Österbottniska Samfundet 1952

Bygdén, Leonard, Svenskt anonym- och pseudonymlexikon. Bibliografisk förteckning öfver uppdagade anonymer och pseudonymer i den svenska litteraturen I, A–L, Skrifter utgifna af Svenska litteratursällskapet 17:1–18, Uppsala: 1898–1905
https://litteraturbanken.se/forfattare/BygdenL/titlar/AnonymOchPseudonymlexikon

Böttiger, C. W., Samlade skrifter, Andra bandet, Stockholm: Norstedt 1857
http://runeberg.org/bcwsaml/2/

Böttiger, C. W., Ungdomsminnen från sångens stunder, Uppsala: Palmblad 1830
https://books.google.fi/books?id=EzlVAAAAcAAJ


Castrén, Gunnar, »Helsingfors som kulturcentrum», Helsingfors stads historia III. Perioden 1809–1875, Andra bandet, Helsingfors 1950, s. [469]–602

Cervin, Gert, Försokratiker, inledning av Albert Wifstrand, Stockholm: Natur och Kultur 1954

Cygnæus, Fredrik, Jääkynttilät. Ströskrift i fria häften I, Helsingfors: Wasenius 1837

Cygnæus, Fredrik, Samlade arbeten. 9. Poetiska arbeten. Bd 3, Helsingfors: Edlund 1885


Dahlgren, F. A., Förteckning öfver svenska skådespel uppförda på Stockholms theatrar 1737–1863 och Kongl. theatrarnes personal 1773–1863 med flera anteckningar, Stockholm: Norstedt 1866
http://runeberg.org/dfastothea/

Dalin, A. F., Ordbok öfver svenska språket I–II, Stockholm 1850, 1853


Ekbohrn, C. M., Förklaringar öfver 60,000 främmande ord och namn m.m. i svenska språket: tillika med deras härledning och uttal, Fjärde fullständigt omarbetade och väsentligt tillökade upplagan, Stockholm: Bonniers 1904

Ekbohrn, C. M., Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. i svenska språket tillika med deras härledning och uttal, Ny, omarbetad och tillökad upplaga, Stockholm: Bonniers 1936
http://runeberg.org/ekbohrn/


Franzén, Frans Michael, Skaldestycken I–IV, Örebro: Lindh 1824–1832
http://urn.fi/URN:NBN:fi-fd2010-00000027
http://urn.fi/URN:NBN:fi-fd2010-00000035
http://urn.fi/URN:NBN:fi-fd2010-00000036
http://urn.fi/URN:NBN:fi-fd2010-00000037

von Frenckell, Ester-Margaret, Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812–1827: med en historisk översikt, diss., Helsingfors: Söderströms 1943

von Frenckell, Ester-Margaret, Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827–1832, Helsingfors: Söderströms 1947

von Frenckell, Ester-Margaret, Sju magra år med Thalia. Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827–1833, Helsingfors: Söderströms 1952

Fryxell, Anders, Berättelser ur svenska historien. Tjugondesjette delen. Karl den tolftes historia. Sjätte häftet. Vistelsen i Stralsund samt in- och utrikes ärenderna, Stockholm: L. J. Hjerta 1858
http://runeberg.org/svhistfry/26/


Gamla Stockholm. Anteckningar ur trycka och otryckta källor, utg. Claes Lundin & August Strindberg, Stockholm: Seligmann 1882
https://stockholmskallan.stockholm.se/post/15286

Geijer, Erik Gustaf, Dikter, red. Carina & Lars Burman, inledning av Torgny Segerstedt, Svenska klassiker utgivna av Svenska Akademien i samverkan med bokförlaget Atlantis, Stockholm: Atlantis 1999
http://litteraturbanken.se/#!forfattare/GeijerEG/titlar/Dikter

von Goethe, Johann Wolfgang, Faust. Sorgespel, 2. genomsedda uppl., övers. Viktor Rydberg, Stockholm: Bonniers 1878

von Goethe, Johann Wolfgang, Goethe-dikter, övers. Karl-Erik Forsslund, Stockholm: Wahlström & Widstrand 1906

von Goethe, Johann Wolfgang, Visor och dikter, övers. Carl Snoilsky, Stockholm: Hugo Geber 1901

von Goethe, Johann Wolfgang & Friedrich von Schiller, Dikter av Goethe och Schiller, övers. Ernst Liljedahl, Linköping: H. Carlsons bokhandel 1921

Grotenfelt, Ossian, »Förteckning öfver Runebergs privata bibliotek», Förhandlingar och uppsatser 18, SSLS 68, Helsingfors 1905, s. 182–204

Grönroos, Henrik, »Paul Nyberg (1889–1968). En kulturarbetares utveckling», HLS 58, utg. Torsten Steinby, SSLS 508, Helsingfors 1983, s. 5–98


Hakala, Petra, »Savolax-karelska avdelningen år 1845. En studentkorporation och dess plats i stadsgeografin», HLS 73, utg. John Strömberg, SSLS 614, Helsingfors 1998, s. 91–142

Harms, Claus, De christnas tro. Försök till en ny lärobok i christendomen, övers. Jakob Ekelund, Stockholm: Zacharias Haeggström 1819

Hasselberg, Ylva, Den sociala ekonomin. Familjen Clason och Furudals bruk 1804–1856, diss., Studia Historica Upsaliensia 189, Uppsala 1998

Hedström, Einar, Nykarleby. Min barndoms och min ungdoms stad, Jakobstad: Jakobstads Tryckeri och Tidnings Aktiebolags förlag 1958

Heidelberger Taschenbuch auf das Jahr 1811, Aloys Schreiber (Hrsg.), Mannheim: Löffler 1811
http://www.mdz-nbn-resolving.de/urn/resolver.pl?urn=urn:nbn:de:bvb:12-bsb10121096-4

Helanen, Vilho, Suuri murros. Pohjalainen osakunta 1828–1837, Porvoo ja Helsinki: Werner Söderström Osakeyhtiö 1937

Hirn, Sven, »Deutsche Theatergastspiele in Finnland 1735 bis 1918», Das deutschsprachige Theater im baltischen Raum, 1630–1918, Laurence P. A. Kitching (Hrsg.), Thalia Germanca 1, Frankfurt am Main 1997, S. [143]–154

Hirn, Sven, Från värdshus till Grand Hôtel. Hotell och restauranger i Helsingfors före självständighetstiden, SSLS 693, Helsingfors 2007

Hirn, Sven, »Johann Arnold Schultz: Theaterdirektor 1795 bis 1836», Das deutschsprachige Theater im baltischen Raum, 1630–1918, Laurence P. A. Kitching (Hrsg.), Thalia Germanca 1, Frankfurt am Main 1997, S. [155]–166

Hirn, Yrjö, Teatrar och teaterstrider i 1800-talets Finland. Spridda studier, Helsingfors: Schildts 1949

[Homeros], Lagerlöfs Homeros. Iliaden, övers. Erland Lagerlöf, utg. Jan Stolpe, inledning av Jesper Svenbro, Stockholm: Svenska Akademien i samverkan med Atlantis, [1912] 2012
https://litteraturbanken.se/forfattare/Homeros/titlar/LagerlofsHomerosIliaden

[Homeros], Lagerlöfs Homeros. Odysséen, övers. Erland Lagerlöf, utg. Jan Stolpe, inledning av Jesper Svenbro, Stockholm: Svenska Akademien i samverkan med Atlantis, [1912] 2012
https://litteraturbanken.se/forfattare/Homeros/titlar/LagerlofsHomerosOdysseen

[Horatius], Horatii Bref till Pisonerna om skaldekonsten, övers. Gudmund Jöran Adlerbeth, Stockholm: Johan A. Carlbohm, 1807

[Horatius], Horatii Oder och epoder, övers. Gudmund Jöran Adlerbeth, Stockholm: A. Gadelius 1817

[Horatius], Horatii Satyrer och skalde-bref, övers. Gudmund Jöran Adlerbeth, Stockholm: A. Gadelius 1814

Hornborg, Eirik, »Militär och krigshändelser», Helsingfors stads historia III. Perioden 1809–1875, Första bandet, Helsingfors 1950, s. [201]–256

Häggman, Kai, Perheen vuosisata. Perheen ihanne ja sivistyneistön elämäntapa 1800-luvun Suomessa, Historiallisia Tutkimuksia 179, Helsinki 1994

af Hällström-Reijonen, Charlotta, »Språkbruket hos Zacharias Topelius – tre punktundersökningar», Topelius – med historien mot strömmen. Aspekter på författarskapet, red. Pia Forssell och Carola Herberts [under utgivning, Svenska litteratursällskapet i Finland 2018]

af Hällström-Reijonen, Charlotta & Mikael Reuter, Finlandssvensk ordbok, Esbo: Schildts 2000


Ingemann, Bernhard Severin, Smaadigte og Reiseminder, København: Andreas Seidelin 1832


Keskinen, Jarkko, »Luotto, luottamus ja maine – 1800-luvun liiketoiminnan kulmakivet», Luottamus, pääoma, historia, Jarkko Keskinen & Kari Teräs (toim.), Historia mirabilis 5, Turku 2008, s. 147–173

Kiellman-Göranson, Julius Axel, Smärre dikter, Stockholm 1839

Kilpelä, Eliel, »Inledning», Topelius, Brev. Zacharias, Zacharias Topelius korrespondens med föräldrarna, utg. Eliel Kilpelä, ZTS XX:2, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland 2018
http//urn.fi/URN:NBN:fi:sls-7034-1525329993

Klinge, Matti, »Från universitet till tjänstemannahögskola», red. Matti Klinge & Rainer Knapas, Helsingfors universitet 1640–1990, Kejserliga Alexanders universitetet 1808–1917, övers. Nina Edgren, Helsingfors: Otava 1989, s. [333]–417

Klinge, Matti, Helsingfors studentkårs historia V. Studenter och idéer. Studentkåren vid Helsingfors universitet 1828–1960. 1: 1828–1852, övers. Bertel Kihlman, Helsingfors: Studentkåren vid Helsingfors universitet 1969

Klinge, Matti, Huvudstaden. Helsingfors och Finska Staten 1808–1863, övers. Torsten Edgren, Helsingfors: Otava 2012

Klinge, Matti, »Runeberg, Johan Ludvig», Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden, red. Henrik Knif et al., SSLS 710:2, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet och Stockholm: Atlantis 2009, s. 735–741

[Klopstock, Freidrich Gottlieb], Klopstocks sämmtliche Werke, in einem Bande, Leipzig: Göschen 1840
https://books.google.fi/books?id=7W68vEI9-iQC

Knapas, Rainer, Kunskapens rike. Helsingfors universitetsbibliotek – Nationalbiblioteket 1640–2010, SSLS 764, Helsingfors 2012

Knapas, Rainer, »Topelius – krönikören», Topelius, Zacharias, Finlands krönika 1860−1878, utg. Rainer Knapas, SSLS 660, Helsingfors 2004, s. 9–21

Knapas, Rainer, »Universitetets byggnader», red. Matti Klinge & Rainer Knapas, Helsingfors universitet 1640–1990. Kejserliga Alexanders universitetet 1808–1917, Helsingfors: Otava 1989, s. [216]–[276]

[von Knorring, Sophie], Stånds-paralleler. Tecknade af författaren till Cousinerna III, Stockholm: Hæggström 1838


Laine, Tuija, »Pipping, Fredrik Wilhelm», Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden, red. Henrik Knif et al., SSLS 710:2, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet och Stockholm: Atlantis 2009, s. 682–685

Landgrén, Lars-Folke, Pirkko Leino-Kaukiainen & Päiviö Tommila, Suomen lehdistön historia: 1. Sanomalehdistön vaiheet vuoteen 1905, Kuopio: Kustannuskiila 1988

Latinska sentenser och citat från två årtusenden, med övers. av Gerhard Bendz , urval av Gerhard Bendz & Norbert Guterman, teckningar av Acke Jansson, 2. uppl., Stockholm: Beckman 1968

Lechleitner, Gerda, »Hausmusik», Oesterreichisches Musiklexikon online 2002
http://www.musiklexikon.ac.at/ml/musik_H/Hausmusik.xml

Lenngren, Anna Maria, Samlade skrifter, Andra delen, utg. Theodor Hjelmqvist & Karl Warburg, Omtryck av 1:a uppl. 1918, Stockholm: Svenska vitterhetssamfundet 2000
https://litteraturbanken.se/forfattare/LenngrenAM/titlar/SamladeSkrifter2

Lindberg, Carolus & Gabriel Rein, »Stadsplanering och byggnadsverksamhet», Helsingfors stads historia III. Perioden 1809–1875, Första bandet, Helsingfors 1950, s. [7]–156

Lindeman, Berndt Adolf, Post och wäg-karta öfver stor furstendömet Finland, Helsingfors: Frenckell & Sons 1846, 1848
http://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201209188096

Lindeström, Gustaf Magnus, Ny vägvisare genom Storfurstendömet Finland. Enligt den af Staben för de i Finland förlagde Trupper år 1832 utgifne Vägvisare genom landet, med tillägg utarbetad, Helsingfors: G. O. Wasenius 1835
http://urn.fi/URN:NBN:fi-fd2010-00002283

Ling, Per Henrik, Samlade arbeten, Första bandet, Sednare delen, utg. B. V. Beskow, Stockholm: Bonniers 1866
http://runeberg.org/lphsamlarb/1s/0005.html

Linnström Hjalmar, Svenskt boklexikon. Åren 1830–1865 I–II, Uppsala: Bokgillet [1867–1884] 1961
http://runeberg.org/linnstrom/

Luoto, Kalle, Pirkanmaan historiallisesti merkittävät tiet, Tampere: Pirkanmaan maakuntamuseo 2011
https://issuu.com/vapriikki/docs/tieselvitys_raportti


Masonen, Jaakko, »Kirkon, kruunun ja kansan tiet keskiajalla», Maata, jäätä, kulkijoita. Tiet, liikenne ja yhteiskunta ennen vuotta 1860, Tapio Mauranen (toim.), Helsinki: Tielaitos ja Oy Edita Ab 1999, s. 57–141

Mauranen, Tapio, »Puuta, heinää, hevosia – talous ja tie 1800-luvun alkupuoliskolla», Maata, jäätä, kulkijoita. Tiet, liikenne ja yhteiskunta ennen vuotta 1860, Tapio Mauranen (toim.), Helsinki: Tielaitos ja Oy Edita Ab 1999, s. 370–436

Mäkela, Anneli, Vasa stads historia III. 1809–1852, övers. Kurt Jern, Vasa: Vasa stad 1987

Mäkelä, Tomi, Fredrik Pacius, kompositör i Finland, övers. Gösta Grassman & Jonas Lillqvist, SSLS 732, Helsingfors 2009


Nenonen, Marko, »Vesiltä pyörille: suuret maantiet 1550–1800», Maata, jäätä, kulkijoita. Tiet, liikenne ja yhteiskunta ennen vuotta 1860, Tapio Mauranen (toim.), Helsinki: Tielaitos ja Oy Edita Ab 1999, s. 167–273

Nicander, Karl August, Runeswärdet och den förste riddaren. Sorgspel, Uppsala: Palmblad 1820
http://hdl.handle.net/2077/51785

Nicander, Karl August Samlade dikter I, Stockholm: Bonniers 1839

Nurmio, Yrjö, »Suomen postilaitos vuosina 1808–1870», Suomen postilaitoksen historia II–III, Helsinki: posti- ja lennätinhallitus 1938, s. [V]–317

Nyberg, Paul, »Den Topeliuska manuskriptsamlingen i Universitetsbiblioteket. I.», Nya Argus 21, 1932, s. 273–277

Nyberg, Paul, »Den Topeliuska manuskriptsamlingen i Universitetsbiblioteket. II.», Nya Argus 1, 1933, s. 9 f.

Nyberg, Paul, Zachris Topelius. En biografisk skildring, Helsingfors: Söderströms 1949

Nygård, Henry, Bara ett ringa obehag? Avfall och renhållning i de finländska städernas profylaktiska strategier 1830–1930, diss., Åbo: Åbo Akademis förlag 2004
http://urn.fi/URN:ISBN:951-765-197-X

Nykänen, Panu & Per Schybergson, »Finlayson, James», Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden, red. Henrik Knif et al., SSLS 710:2, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet och Stockholm: Atlantis 2009, s. 263–265


Oehlenschläger, Adam, Axel och Walborg. Sorgespel af Adam Oehlenschläger, övers. Johan Dillner, Stockholm 1811

Ojala, Jari, »Borgström, Henrik», Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden, red. Henrik Knif et al., SSLS 710:2, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet och Stockholm: Atlantis 2009, s. 119 f

Ollila, Anne, »Tapoja, tunteita, uskomuksia», Suomen kulttuurihistoria. Tunne ja tieto 2, Nils Erik Forsgård & Rainer Knapas (toim.), Helsinki: Tammi 2002, s. 168–178


Palmblad, Vilhelm Fredrik, Palæstina. Geographisk, archæologisk och historisk beskrifning, Uppsala: Palmblad 1823

da Ponte, Lorenzo, Don Juan. Opera i fyra akter, övers. Wilhelm Bauck, Stockholm: Bonniers 1856


Quiding, Nils Herman, Svenskt allmänt författningsregister för tiden från år 1522 till och med år 1862, under titlar, som antyda författningarnes föremål, med iakttagande af alfabetisk och kronologisk ordning, samt med återgifvande af de officiela författningsrubrikerna, Stockholm: Norstedt 1865, http://hdl.handle.net/2077/27895


Rein, Gabriel, Föreläsningar öfver Finlands historia II, Helsingfors: G. W. Edlund 1871

[Richter], Jean Paul, Hesperus, oder 45 Hundsposttage, Eine Biographie erstes Heftlein, Berlin: Matzdorff 1795

[Richter], Jean Paul, Titan, Första delen, övers. Gustaf Eriksson, Norrköping: Collin & C. 1829
https://litteraturbanken.se/forfattare/PaulJ/titlar/TitanI

[Runeberg, Johan Ludvig], Samlade skrifter av Johan Ludvig Runeberg I–XX, Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet och Helsingfors: Svenska litteratursällskapet

I Dikter I–III, utg. Sven Rinman, SFSV XVI, SSLS 234, 1933
III Episka dikter, utg. Gunnar Tideström, red. Gunnar Castrén & Martin Lamm, SFSV XVI, SSLS 329:1–2, 1949–1950
VIII: 2 Uppsatser och avhandlingar på svenska, utg. Pia Forssell, SFSV XVI, SSLS 433:2, 2003

Rühs, Friedrich, Finland och dess invånare, Första delen, Andra uppl., övers. och omarbetad av Adolf Iwar Arwidsson, Stockholm: Zach. Hæggström 1827


Samling af Placater, Förordningar, Manifester och Påbud, samt andre Allmänna handlingar, hwilka i Stor-furstendömet Finland sedan 1808 års början ifrån trycket utkommit. Femte Delen. 1825–1829, Helsingfors 1831
https://books.google.fi/books?id=ZVAtAQAAMAAJ

Schalin, Zachris, Kuddnäs. Skalden Z. Topelius’ forna hemgårds historia, SSLS 251, Helsingfors 1935

Schauman, August, Från sex årtionden i Finland. Upptecknade levnadsminnen I, Helsingfors: Edlund 1892

Schauman, August, Nu och förr 1–6, Helsingfors: Edlund 1886

von Schiller Friedrich, Dikter av Goethe och Schiller, övers. Ernst Liljedahl, Linköping: H. Carlson 1921

von Schiller, Friedrich, Smärre dikter, övers. Herman Bjursten, Stockholm: Norstedt 1863

von Schiller, Friedrich, Valda verk. Lyrik, prosa och dramatik, övers. Johannes Edfelt, Stockholm: Forum 1970

Snellman, J. V., Samlade arbeten I. 1826–1840, Helsingfors: Statsrådets kansli 1992

Stagnelius, Erik Johan, Samlade skrifter. Första delen. Lyriska dikter intill tiden omkring 1818, utg. Fredrik Böök, Omtryck av uppl. 1911, SFSV III, Stockholm 1965

Stridsberg, Carl, Lärobok för begynnare i tyska språket, 9. uppl., Stockholm 1824

Strömberg, John, »Studenterna», red. Matti Klinge & Rainer Knapas, Helsingfors universitet 1640–1990. Kejserliga Alexanders universitetet 1808–1917, Helsingfors: Otava 1989, s. [277]–[332]

Strömborg, Johan Elias, Biografiska anteckningar om Johan Ludvig Runeberg I–III, utg. Karin Allardt, SSLS 202, Helsingfors 1928

Svenska fornsånger.En samling af kämpavisor, folk-visor, lekar och danser samt barn- och vallsånger II–III, utg. Adolf Iwar Arwidsson, Stockholm: Norstedt 1837, 1842

Suomalainen ja Ruozalainen sana-kirja. Finsk och svensk samt svensk och finsk Ord-Bok, utarbetad af Carl Helenius, Åbo: C. L. Hjelt (1838)
https://books.google.fi/books?id=qEpKAAAAcAAJ

Sweriges Rikes Lag Gillad och antagen på Riksdagen Åhr 1734 [1734 års lag]
https://litteraturbanken.se/forfattare/Anonym/titlar/SwerigesRikesLag1734


Tegnér, Esaias, Axel, en romans, Lund 1822
https://litteraturbanken.se/forfattare/TegnerE/titlar/Axel

Tegnér, Esaias, Frithiofs saga, Stockholm 1825
https://litteraturbanken.se/forfattare/TegnerE/titlar/FrithiofsSaga

Tegnér, Esaias, Smärre samlade dikter, Första bandet, Stockholm 1828
https://books.google.fi/books?id=QG5YAAAAcAAJ

Topelius, Zacharias, Anteckningar från det Helsingfors som gått, utg. Torsten Steinby, Helsingfors: Hufvudstadsbladets förlag 1968

Topelius, Zacharias, Dagböcker I–IV, red. Paul Nyberg, Helsingfors: Schildts 1918–1924

Topelius, Zacharias, Ephemerer: Zacharias Topelius första tidning 1834–1835, utg. Carola Herberts & Laura Mattsson, SSLS 689, Helsingfors 2006

Topelius, Zacharias, Ljungblommor, utg. Carola Herberts under medverkan av Clas Zilliacus, ZTS I, SSLS 742, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet och Stockholm: Atlantis 2010

Topelius, Zacharias, »Om Österbotten. Tal, hållet vid Österbottniska afdelningarnas årsfest den 9 november 1841», Joukkahainen. Läsning i vexlande ämnen. Utgifven af Österbottningar, Första Häftet, Helsingfors 1843, s. 32–50

Topelius, Zacharias, Självbiografiska anteckningar, utg. Paul Nyberg, Helsingfors: Schildts och Stockholm: Bonniers 1922

Törnudd, Arne, Flickan från Kahra i Topelius’ liv och diktning, Åbo: Bro 1948


Ur Finlands historia. Publikationer ur de Alopæiska pappren II, red. Ad. Neovius, Helsingfors: Söderström & C:o 1891–1892
http://runeberg.org/finlhist/2/


Vasenius, Valfrid, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning I–III, Helsingfors: Edlunds 1912–1918, IV–VI, Schildts 1924–1930, I–V, Stockholm: Bonniers 1913–1927

Vergilius, Virgilii Bucolica och Georgica, övers. Gudmund Jöran Adlerbeth, Stockholm: Johan A. Carlbohm, 1807

Villstrand, Nils Erik, »Finnland und der Große Krieg: Erfahrung und Erinnerung», Maik Reichel & Inger Schuberth (Hrsg.), Gustav Adolf König von Schweden. Die Kraft der Erinnerung 1632–2007, Dössel: Stekovics 2007, S. 27–36

Visor och sångstycken af J. D. Valerius, Första häftet, andra uplagan, Stockholm: 1811
https://books.google.fi/books?id=yM4UAAAAQAAJ

»Vägar, trafik och samhälle före år 1860», Maata, jäätä, kulkijoita. Tiet, liikenne ja yhteiskunta ennen vuotta 1860, Tapio Mauranen (toim.), Helsinki: Tielaitos ja Oy Edita Ab 1999, s. 437–448


Wald Samling af svenska sång-stycken, Andra tillökade uppl., Stockholm 1850
https://digital.nls.uk/82450068

Waris, Heikki, »Huvudstadssamhället», Helsingfors stads historia III. Perioden 1809–1875, Andra bandet, Helsingfors 1950, s. [7]–208

Wallin, Johan Olof Vitterhets-försök, Förra bandet, Stockholm: A. Wiborg 1821
https://litteraturbanken.se/forfattare/WallinJO/titlar/Vitterhetsforsok

von Weber, C. M. & Friedrich Kind, Friskytten. Skådespel med sång, övers. Anders Lindeberg, Stockholm: 1823

Wichmann, K. E., Nykarleby stad 1620–1920. En minnesskrift, utarbetad med anledning av stadens 300-åriga tillvaro, Helsingfors 1920

Wickberg, Nils Erik, Privathus i Kronohagen i Helsingfors under empiretiden, Helsingfors i forna tider IV, Helsingfors 1978

Wiherheimo, Onni & Gabriel Rein, »Det kommunala livet», Helsingfors stads historia III. Perioden 1809–1875, Andra bandet, Helsingfors 1950, s. [249]–349

Wirilander, Kaarlo Verner, Herrskapsfolk. Ståndspersoner i Finland 1721–1870, övers. Eva Stenius, Handlingar 98, Stockholm 1982


Åström, Anna-Maria, »Borgerlig kultur som forskningsobjekt», Pohjanmaan porvariston vuosisata 1750–1850. Asuminen ja elämänmuoto. Borgarliv i Österbotten 1750–1850. Boende och leverne, red. Seija Johnson & Sanna-Maija Kauppi, K. H. Renlunds museum, Mellersta Österbottens landskapsmuseums publikationer 5, Karleby: Renlunds museum och Mellersta Österbottens landskapsmuseum 2013, s. 16–25



Manuskriptbeskrivningar

Dagböckerna 1832–1834

173 Dagboksanteckningarna för åren 1832–1834 är inbundna i bibliotekets band av vinröd klot och har signum 244.131. Bandet har försetts med ryggtexten ”Topeliuska samlingen 31”. Handskrifterna föregås av två maskinskrivna blad, det första med texten ”Topeliuska Samlingen 31. / Ser. III. / Biografiska och genealogiska handskrifter. / Bd III. / Dagböcker I. 1832–34.”, det andra med texten ”Innehåll: / Dagböcker I: / 1832–34 pag. 1–326.” Handskrifterna består av elva häften (eller helheter motsvarande häften) och ett enskilt blad, nedan benämnda NB 244.1311–244.13112.


174 Dagbok För October Månad af året 1832, NB 244.1311

175 Innehåller dagboksanteckningar för oktober 1832.

176 Omfång och paginering: Häftet består av sex blad. Inga omslag eller separata titelblad har bevarats. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen, med undantag för det sista bladets versosida, som är blank. Månadsrubriken är antecknad i två rader överst på första bladet. Datumangivelserna för respektive anteckning anges centrerat på skild rad. I övrigt är sidorna fullskrivna, inga marginaler. Handskriften är paginerad av Topelius, s. 1, 3–12, förtydligande arkivpaginering s. 1, 3 och 7. Det andra bladet har vid inbindningen placerats felvänt, d.v.s. enligt Topelius paginering i ordningen 1–[2]–435 o.s.v.

177 Papper och format: Papperet är gråaktigt och vattrat, delar av vattenmärke synligt (SK[EE?]N 1829 inom cirkel samt PRO PATRIA nedanför två djurliknande kroppar vända mot varandra kring ett sköldliknande föremål). Vattenlinjerna löper lodrätt i häftet. Sidformatet är 16,7 x 10,0 cm. Det första bladet är något beskuret i ytterkanten, varvid några bokstäver på s. 1 har gått förlorade.


178 Dagbok För November Månad 1832, NB 244.1312

179 Innehåller dagboksanteckningar för den 1–17 november 1832.

180 Omfång och paginering: Häftet består av två blad och ett avskuret tredje blad. Omfattningen av ett eventuellt textbortfall för den 17–30 november motsvarar uppskattningsvis den del av det avskurna bladet som fattas, samt åtminstone ett blad till, möjligen fler. Inga omslag eller separata titelblad har bevarats. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Det avskurna bladet saknar dock text på versosidan. Månadsrubriken är antecknad överst på första bladet. Dateringarna anges centrerat på skild rad. I övrigt är sidorna fullskrivna, inga marginaler. Handskriften är paginerad av Topelius, s. 15, arkivpagineringen omfattar de två fullständiga bladen, s. 13–[16].

181 Papper och format: Papperet är gråaktigt och vattrat, delar av vattenmärke synligt. Vattenlinjerna löper lodrätt i häftet. Sidformatet är 17,1 x 10,7 cm.


182 [Dagbok För December Månad 1832], NB 244.1313

183 Innehåller dagboksanteckningar för den 3–25 december 1832.

184 Omfång och paginering: Häftet består av fyra blad. Omfattningen av ett eventuellt textbortfall för den 1–3 december kan inte fastställas med säkerhet. Anteckningarna för december inleds på s. 5 enligt Topelius paginering, vilket tyder på att två blad saknas, varav ett möjligen har varit ett titelblad. Troligen föreligger också ett textbortfall från 25 december till årets slut, motsvarande som mest två blad. Inga omslag eller separata titelblad har bevarats. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Månadsrubriken är antecknad överst på första bladet. Dateringarna anges centrerat på skild rad. I övrigt är sidorna fullskrivna, inga marginaler. Handskriften är paginerad av Topelius, s. 512, arkivpaginering s. 17–[24].

185 Papper och format: Papperet är gråaktigt och vattrat, delar av vattenmärke synligt. Vattenlinjerna löper lodrätt i häftet. Sidformatet är 17,1 x 11,0 cm.


186 Dagbok För år 1833. NB 244.1314

187 Innehåller dagboksanteckningar för den 1 januari–17 februari 1833.

188 Omfång och paginering: Häftet består av åtta blad inneslutna i ett omslag, av något grövre papperskvalitet, med påskriften Päivä-Kirja ja Journali / eli ruotixi / Dag-bok / wuoden 1833. / ruotsixi / yfta kaiki / Kirjoitettu Helsingisa 2. päivänä Tammi Kuosa / wuoden 1833. / Zacharias Zachrixen poika Topelius. På insidan av främre omslaget finns en ekonomisk kalkyl och Topelius namnteckning. Det bakre omslaget har Topelius fyllt med spatiöst skrivna latinsk-svenska språkövningar. På insidan av det bakre omslaget har han skrivit två fritt omdiktade scener ur Oehlenschlägers Axel och Walborg. Mitt på sidan, mellan scenerna, räknar han upp tolv namn. Det första bladet är ett kolorerat titelblad med texten Dagbok / För år 1833. (adertonhundradetrettiotre yxtuhattakahdexansataakolmekymdakolme) / Helsingfors Den 7 Januarii 1833. / Zachris Topelius. Titelbladets versosida är blank.

189 Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Månadens namn anges centrerat överst på bladet vid ny månad. I övrigt är sidorna fullskrivna, inga marginaler. Varje daganteckning inleds med understruken – eller på annat sätt grafiskt markerad – datering. Handskriften är paginerad av Topelius, s. 116. Arkivpaginering s. 25–[44].

190 Papper och format: Papperet är gulaktigt med präglat monogram. Sidformatet är 18,4 x 11,0 cm.


191 JOURNAL Februarii, Martii, Andra Afdelningen af år 1833 Tredje häftet, NB 244.1315

192 Innehåller dagboksanteckningar för den 18 februari–28 mars 1833.

193 Omfång och paginering: Häftet består av åtta blad inneslutna i ett omslag av tunt och gråaktigt, vattrat papper med vattenlinjer och fragment av vattenmärke synligt. På främre omslaget har Topelius skrivit Journal / Andra Afdelningen af år / 1833 / Häftet N:o 3. Det första bladet är ett titelblad med texten JOURNAL / Februarii, Martii, / Andra Afdelningen af år 1833 / Tredje häftet / Helsingfors Den 21 Februarii 1833. Titelbladets versosida är blank. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Månadens namn anges överst på bladet vid ny månad. De fem första sidorna – motsvarande anteckningarna för 18–28/2 – är fullskrivna, inga marginaler. Varje daganteckning inleds med understruken datering. De följande nio sidorna – anteckningarna för 1–28/3 – är försedda med linjerad vänstermarginal, 1,1–1,3 cm bred, där Topelius antecknat dagens datum. Handskriften är paginerad av Topelius från andra bladets rectosida, s. 114. Arkivpaginering s. 45–[64].

194 Papper och format: Papperet är gulaktigt med präglat monogram. Sidformatet är 18,1 x 11,3 cm.


195 Journal för Martii, April, och Maji Månader. 4. Häftet 7:de och 8:de Månaderne 1833, NB 244.1316

196 Innehåller dagboksanteckningar för den 28 mars–31 maj 1833, samt en förteckning över sifferkoder och motsvarande personnamn. Förteckningen tjänar som läsnyckel till dagbokshäftet, där sifferkoderna förekommer i texten.

197 Omfång och paginering: Häftet består av 16 blad samt ett separat blad med förteckningen över sifferkoder som bundits in tillsammans med anteckningarna. Bladen är inneslutna i ett omslag av kartong. På främre omslaget har Topelius skrivit Journal / år 1833. Närmast innanför omslaget följer det separata bladet med sifferkoder, spaltvis nedtecknade, en spalt för mansnamn och en för kvinnonamn. Bladet är defekt; övre högra hörnet är bortrivet och av nedre delen av bladet saknas ca en tredjedel av den högra spalten. Det har sannolikt placerats felvänt vid inbindningen. Bladet – av vattrat papper med vattenlinjer och delar av vattenmärke synligt (HONI[G]) – är i sin helhet konserverat. Därefter följer ett titelblad med texten Journal / för / Martii, April, och Maji Månader. / 4. Häftet / 7:de och 8:de Månaderne. / 1833 / Helsingfors Den 1 April 1833. Dagboksanteckningarna inleds på titelbladets versosida.

198 Anteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Månadens namn anges centrerat på skild rad vid ny månad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 1,0–1,6 cm, där Topelius antecknat dagens datum. Vågräta streck tvärs över sidan skiljer daganteckningarna från varandra på de tio första sidorna, motsvarande anteckningarna för 28/3–19/4. Handskriften är paginerad av Topelius från titelbladets versosida, s. 131. Arkivpaginering s. 65–[102].

199 Papper och format: Papperet är gulaktigt och vattrat, delar av vattenmärke synligt (C & I HONIG samt bikupa på postament omgiven av blomstjälkar). Vattenlinjerna löper lodrätt i häftet. Sidformatet är 17,2 x 10,8 cm.


200 Oafbruten JOURNAL för Junii, Julii och Augusti Månader af året 1833. Börjad den 1 Junii 1833 uti Helsingfors. Femte Häftet, NB 244.1317

201 Innehåller dagboksanteckningar för den 1 juni–31 december 1833.

202 Omfång och paginering: Häftet består av 31 blad inneslutna i ett omslag av något grövre, porös papperskvalitet utan påskrift. På insidan av det främre omslaget finns Topelius namnteckning. Innanför omslaget följer ett inre omslag av gråaktigt, vattrat papper med vattenlinjer (inget synligt vattenmärke). Nedre delen av det främre inre omslaget är bortriven. Den övre delen upptas av en teckning. På insidan av det främre inre omslaget har Topelius skrivit en dialog på hexameter, daterad 15/7 1834. På insidan till det bakre inre omslaget finns ett utkast om två rader till en liknande dialog, daterad NyCarleby, Kudnis den 3 Julii 1834. I övrigt upptas insidan av ekonomiska kalkyler, räkneoperationer, ett kraftuttryck och datumet NyCarleby Den 5 januarii 1834. Övre hälften av det bakre inre omslaget bär tankar om stora teologieexamen, daterade Helsingfors d. 12 December 1833, klockan 4 eftermiddagen och Helsingfors den 13 December. Längst nere på sidan finns en läsnyckel till hur olika typer av dagar i dagbokshäftet (glada, ledsamma, märkbara) har markerats i anteckningarna genom olika utsmyckningar. Dagboksanteckningarna föregås av ett titelblad, med texten Oafbruten / JOURNAL. / för / Junii, Julii och Augusti / Månader af året 1833. / Börjad den 1 Junii 1833 uti Helsingfors. / Femte Häftet. Ett andra titelblad finns inne i häftet på s. 25 (enl. Topelius paginering) med texten OAFBRUTEN / JOURNAL. / för / September, October, November och December / Månader af året 1833. / Börjad i NyCarleby Den 1 September 1833 / SIETTE HÄFTET. Titelbladens versosidor är blanka. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Månadens namn anges centrerat på skild rad vid ny månad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 1,8 cm–2,2 cm, där Topelius antecknat dagens datum samt nästan genomgående linjerat sidhuvud, 1,6–2,1 cm, med uppgift om månad och år. Topelius har linjerat skrivraderna på s. 15, 1015, 2023 och 2733. Anteckningarna för augusti avslutas med uppställningar över anmärkningsvärda och utsmyckade dagar till ett omfång av en och en halv sida. Motsvarande uppställning avslutar också anteckningarna för september. Handskriften är paginerad av Topelius från andra bladets rectosida, s. 159, den sista sidan ickepaginerad. Arkivpaginering s. 103–[172].

203 Papper och format: De tio första bladen: Papperet är gulaktigt och vattrat, delar av vattenmärke synligt (C & I HONIG samt bikupa på postament omgiven av blomstjälkar). Vattenlinjerna löper vågrätt i häftet. Sidformatet är 21,4 x 17,4 cm.

204 De följande åtta bladen: Papperet är blåaktigt och vattrat, delar av vattenmärke synligt (Gransholm N 4[?]). Vattenlinjerna löper vågrätt i häftet. Sidformatet är 21,1 x 16,5 cm.

205 De följande åtta bladen: Papperet är gulaktigt och vattrat, delar av vattenmärke synligt (C & I HONIG samt bikupa på postament omgiven av blomstjälkar). Vattenlinjerna löper vågrätt i häftet. Sidformatet är 21,4 x 17,3 cm.

206 De följande fem bladen: Papperet är gulaktigt med präglat monogram. Sidformatet är 22,0 x 17,9 cm.

207 Skriftbild: Fotnoterna i marginalen på s. 3940 (enligt Topelius paginering) samt anteckningen som avslutar 31/12 1833 – Vi lefde alla, utom morfar. – är skrivna med avvikande bläck, sannolikt senare än de övriga dagboksanteckningarna.


208 JOURNAL För Januarii, Februarii, Martii och Aprill Månader af året 1834. 7 HÄFTET, NB 244.1318

209 Innehåller dagboksanteckningar för den 1 januari–22 april 1834.

210 Omfång och paginering: Häftet består av 24 blad. Inga spår av ytterligare lägg finns, men innehållet talar för ett textbortfall motsvarande den 23–30 april. Bladen är inneslutna i ett omslag av hård kartong utan påskrifter. Längst ner på insidan av det bakre omslaget finns några pennprover. Det första bladet är ett titelblad med texten JOURNAL / För / Januarii, Februarii, Martii / och Aprill / Månader / af året 1834. / 7 HÄFTET / Zachris Topelius. På titelbladets versosida finns en läsnyckel till hur olika typer av dagar i dagbokshäftet (glada m.fl.) har markerats i anteckningarna genom olika utsmyckningar. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Månadens namn anges överst på bladet vid ny månad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 1,2–1,5 cm, där Topelius antecknat dagens datum samt linjerat sidhuvud, 1,2–1,8 cm, med uppgift om månad och år. Handskriften är paginerad av Topelius från andra bladets rectosida, s. 146. Arkivpaginering s. 173–[224].

211 Papper och format: Papperet är gulaktigt och vattrat, delar av vattenmärke synligt (C & I HONIG samt bikupa på postament omgiven av blomstjälkar). Vattenlinjerna löper lodrätt i häftet. Sidformatet är 17,4 x 10,7 cm.


212 IOURNAL. 8 Häftet för MAJ och JUNI MÅNADER 1834. NB 244.1319

213 Innehåller dagboksanteckningar för den 1 maj–30 juni 1834.

214 Omfång och paginering: Häftet består av 16 blad inneslutna i ett omslag av hård kartong utan påskrifter. Det första bladet är ett titelblad med texten IOURNAL. / 8 Häftet / för / MAJ och JUNI MÅNADER / 1834. / Z: Topelius. / Helsingfors. Orisberg & NyCarleby. Titelbladets versosida är blank. Följande blad upptar en läsnyckel till hur olika typer av dagar i dagbokshäftet (glada m.fl.) har markerats i anteckningarna genom olika utsmyckningar. Versosidan är blank. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen, med undantag för det sjunde bladets versosida och det åttonde bladets rectosida, som båda är blanka. Sannolikt har Topelius av misstag vänt två blad vid sidbytet, de blanka sidorna är inte paginerade av honom. Månadens namn anges överst på bladet vid ny månad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 1,2–1,4 cm, där Topelius antecknat dagens datum samt linjerat sidhuvud, 1,2–1,5 cm, med uppgift om månad och år. Sista bladet upptar en förteckning över utsmyckade dagar, daterad 12 juli 1834, versosidan är blank. Handskriften är paginerad av Topelius från andra bladets rectosida, s. 227. Arkivpaginering s. 225–[260].

215 Papper och format: Papperet är gulaktigt med vattenmärke synligt (LJS&A). Sidformatet är 17,2 x 10,4 cm.


216 Dagbok under Julii, Augusti, September Månader Anno 1834., NB 244.13110

217 Innehåller dagboksanteckningar för den 1 juli–16 september 1834.

218 Omfång och paginering: Häftet består av 15 blad samt en fem cm bred remsa av ett avklippt sextonde blad. Inga omslag har bevarats. Det första bladet är ett titelblad med texten Dagbok / under / Julii, Augusti, September Månader / Anno 1834. / Kudnis. Zachris Topelius. I övre hörnet anteckningen Ljus och lif. På titelbladets versosida en apostrofering till dagboksanteckningarna om drygt tre rader, följd av andra, tredje och femte strofen i Runebergs dikt ”Ungdomen”. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen, med undantag för sista bladets versosida, som är blank. Månadens namn anges centrerat, på skild rad vid ny månad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 1,1–1,6 cm, där Topelius antecknat dagens datum samt linjerat sidhuvud, 1,1–1,7 cm, med uppgift om månad och år. Handskriften är paginerad av Topelius från andra bladets rectosida, s. 228. På sista bladets versosida, i stället för paginering, finns två tecken, möjligen chifferskrift motsvarande bokstäverna ”ML”. Arkivpaginering s. 261–[290].

219 Papper och format: De fyra första och tre sista bladen: Papperet är gråaktigt och vattrat, delar av vattenmärke synligt (Gransholm N 2[?]). Vattenlinjerna löper vågrätt i häftet. Sidformatet är 21,4 x 17,8 cm.

220 De följande åtta bladen: Papperet är gråaktigt och vattrat, delar av vattenmärke synligt (bikupa på postament omgiven av blomstjälkar samt sköld inom vilken ett dubbel-X och RY). Vattenlinjerna löper vågrätt i häftet. Sidformatet är 21,4 x 17,8 cm.


221 Dagbok för d. 17 Sept. 1834. NyCarleby, 244.13111

222 Innehåller dagboksanteckningar för den 17–18 september 1834.

223 Omfång och paginering: ett blad. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladet, utan marginaler och sidhuvuden. Arkivpaginering s. 291–[292].

224 Papper och format: Papperet är gulaktigt.. Sidformatet är 18,7 x 10,3 cm.


225 Oafbruten DAGBOK. Från och med den 19 September 1834 till och med Årets slut, 244.13112

226 Innehåller dagboksanteckningar för den 19 september–31 december 1834.

227 Omfång och paginering: Häftet består av 17 blad. Inga omslag har bevarats. Det första bladet är ett titelblad med texten Oafbruten / DAGBOK. / Från och med den 19 September 1834 till och med Årets slut / Helsingfors den 27 Sept 1834. / Zachris Topelius. På titelbladets versosida två rader ur F. M. Franzéns ”Studentvisa”, följda av ytterligare en rad ett stycke ner. Därefter ett motto till dagboksanteckningarna om fem rader. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Månadens namn anges centrerat, på skild rad (ibland nytt blad) vid ny månad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 1,4–2,1 cm, där Topelius antecknat dagens datum samt linjerat sidhuvud, 1,4–1,8 cm, med uppgift om månad och år. Handskriften är paginerad av Topelius från andra bladets rectosida, s. 334. Arkivpaginering s. 293–[326].

228 Papper och format: De femton första bladen: Papperet är gulaktigt och vattrat, delar av vattenmärke synligt (E & R samt bikupa). Vattenlinjerna löper vågrätt i häftet. Sidformatet är 23,2 x 18,5 cm.

229 De två sista bladen: Papperet är gråaktigt och vattrat, fragment av vattenmärke synligt. Vattenlinjerna löper vågrätt i häftet. Sidformatet är 21,1 x 17,5 cm.


Dagböckerna 1835–1836

230 Dagboksanteckningarna för åren 1835–1836 är inbundna i bibliotekets band av vinröd klot och har signum 244.132. Bandet har försetts med ryggtexten ”Topeliuska samlingen 32”. Handskrifterna föregås av två maskinskrivna blad, det första med texten ”Topeliuska Samlingen 32. / Ser. III. / Biografiska och genealogiska handskrifter. / Bd IV. / Dagböcker II. 1835–36.”, det andra med texten ”Innehåll: / Dagböcker II: / 1835: 1–2 pag. 2–118 /1835: 3 pag. 1–52 / 1836: 1 pag. 1–80 / 1836: 2–3 pag. 1–90.” Handskrifterna består av åtta häften, nedan benämnda NB 244.1321–244.1327.


231 DAGBOK. 1835. 1staafd., 244.1321

232 Innehåller dagboksanteckningar för den 1 januari–30 april 1835.

233 Omfång och paginering: Häftet består av 23 blad. Inga omslag har bevarats. Det första bladet är ett titelblad med texten DAGBOK. / 1835. / 1sta afd. / NyCarleby & Helsingfors / & Uleåborg. / Zachris Topelius. Titelbladets versosida är blank.

234 Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Månadens namn anges i regel centrerat, på skild rad vid ny månad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 2,0–3,0 cm, där Topelius antecknat dagens datum och veckodag samt linjerat sidhuvud, 1,0–1,6 cm, med uppgift om år och månad. Handskriften är paginerad av Topelius från första bladets versosida, s. 448. Oklart är om titelbladet föregåtts av ytterligare ett blad eller om pagineringen är en lapsus från Topelius sida. Ingen arkivpaginering.

235 Papper och format: Papperet är gråaktigt och vattrat, delar av vattenmärke synligt (bikupa på postament omgiven av blomstjälkar samt sköld inom vilken ett dubbel-X och RY). Vattenlinjerna löper vågrätt i häftet. Sidformatet är 21,3 x 17,3 cm.


236 DAGBOK år 1835. Häftet 2. 244.1322

237 Innehåller dagboksanteckningar för den 1 maj–22 maj och den 9 juni–31 augusti 1835, anteckningar från en sjöresa från Helsingfors till Nykarleby den 22 maj–9 juni samt en promemoria för dagboken för den 27 juli–8 augusti.

238 Omfång och paginering: Häftet består av 27 blad samt ett separat häfte om fem blad (anteckningarna från sjöresan) som vid inbindningen placerats mellan det fjärde och femte bladet i dagbokshäftet. Ytterligare ett separat blad (promemorian), 22,5 x 6,2 cm, har vid inbindningen placerats omedelbart efter det sista dagboksbladet. Alla bladen är inneslutna i ett omslag av grövre papper. På det främre omslaget har Topelius skrivit Dagbok. 1835.2. På insidan av omslaget finns några lösryckta ord – pennprover – samt ett citat på grekiska ur ”Iliaden”. Nederst Topelius namnteckning. På insidan av det bakre omslaget har Topelius antecknat tre ingångna vad i bekantskapskretsen. Det första bladet i häftet är ett titelblad med texten DAGBOK / år 1835. / Häftet 2. / NyCarleby & Kudnis Zachris Topelius. Titelbladets versosida är blank. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Sista bladet är blankt. Månadens namn anges i regel centrerat, på skild rad vid ny månad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 1,7–2,1 cm, där Topelius antecknat dagens datum samt linjerat sidhuvud, 1,3–1,6 cm, med uppgift om år och månad. Handskriften är paginerad av Topelius från andra bladets rectosida, s. 352. Det blanka bladet sist i häftet omfattas inte av pagineringen. Arkivpaginering s. 49–[58] och 69–[118].

239 Det separata häftet med anteckningar från sjöresan inleds med centrerad rubrik, Sjö-Resa från Helsingfors / till / Ny-Carleby. / Zachris Topelius. I övrigt är sidorna fullskrivna, inga marginaler. Sista bladets versosida är till hälften blank. Handskriften är paginerad av Topelius, s. 110, arkivpaginering s. 59–[68].

240 Papper och format: Papperet är gråaktigt och vattrat, delar av vattenmärke synligt (bikupa på postament omgiven av blomstjälkar samt sköld inom vilken ett dubbel-X och RY). Vattenlinjerna löper vågrätt i häftet. Sidformatet är 21,4 x 17,1 cm.

241 Det separata häftet med anteckningar från sjöresan: Papperet är gulaktigt. De fyra första bladen: delar av vattenmärke synligt (FO[R]SSA). Det femte bladet är vattrat med delar av vattenmärke synligt (HONIG), vattenlinjerna löper lodrätt i häftet. Sidformatet är 18,2 x 11,0 cm.


242 DAGBOK 1835. 3. 244.1323

243 Innehåller dagboksanteckningar för den 1 september–31 december 1835.

244 Omfång och paginering: Häftet består av 26 blad. Inga omslag har bevarats. Det första bladet är ett titelblad med texten DAGBOK / 1835. / 3. / Ny-Carleby Zachris Topelius. Titelbladets versosida är blank. Det sista bladet är defekt; tvärs över bladet mitt på övre halvan har en bit, motsvarande ca fyra skrivrader skurits ut. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Månadens namn anges centrerat, på ny sida vid ny månad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 2,1–2,8 cm, där Topelius antecknat dagens datum samt linjerat sidhuvud, 1,4–1,9 cm, med uppgift om månad och år. Handskriften är paginerad av Topelius från andra bladets rectosida, s. 351, det sista bladets versosida ickepaginerad. Arkivpaginering s. 47, där sidan av Topelius felaktigt noterats som s. 48.

245 Papper och format: Papperet är gulaktigt och vattrat, delar av vattenmärke synligt (C & I HONIG samt bikupa på postament omgiven av blomstjälkar). Vattenlinjerna löper vågrätt i häftet. Sidformatet är 21,9 x 17,2 cm.


246 Ephemeron. Z. Topelii Dagbok, Anteckningar m.m. för år 1836. 6 årgången. 244.1324

247 Innehåller dagboksanteckningar för januari 1836.

248 Omfång och paginering: Häftet består av 14 blad och ett omslag av något grövre, porös papperskvalitet. Endast främre delen av omslaget är bevarad. Omslaget bär påskriften ”Häftet 4.”, skriven med blyerts, av pikturen att döma av annan hand. Inget separat titelblad har bevarats, men dagboksanteckningarna inleds med rubriken Ephemeron / Z. Topelii Dagbok, Anteckningar m.m. / för år 1836. / 6 årgången överst på första bladet. Anteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Månadens namn anges på skild rad. Sidorna har olinjerad vänstermarginal, 1,5–2,2 cm, där Topelius antecknat dagens datum samt olinjerat sidhuvud, 0,5–1,9 cm, med uppgift om månad och år. Handskriften är paginerad av Topelius, s. 126, det sista bladet omfattas inte av pagineringen. Arkivpaginering s. 27–[28], avseende det sista bladet.

249 Papper och format: Papperet är gulaktigt och vattrat, delar av vattenmärke synligt (FORSSA). Vattenlinjerna löper vågrätt i häftet. Sidformatet är 21,9 x 17,9 cm.


250 [Dagbok för februari, mars, april, maj och juni månader 1836]. 244.1325

251 Innehåller dagboksanteckningar för den 1 februari–30 juni 1836.

252 Omfång och paginering: Häftet består av 26 blad. Inga omslag eller separata titelblad har bevarats. Anteckningarna för februari inleds på s. 3 enligt Topelius paginering, vilket tyder på att ett blad saknas, möjligen ett titelblad. Anteckningarna inleds med rubriken Z. Topelii Dagbok 1836, Februarii Månad. överst på första bladet.

253 Anteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Månadens namn anges på skild rad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 1,5–2,2 cm (olinjerad till 14 feb), där Topelius antecknat dagens datum samt linjerat sidhuvud, 0,5–1,9 cm (olinjerat till 14 feb), med uppgift om månad och år. Handskriften är paginerad av Topelius, s. 353, arkivpaginering s. 29–[80].

254 Papper och format: Papperet är brunaktigt och vattrat. Sidformatet är 21,9 x 17,9 cm.


255 DAGBOK 1836. Julii, Augusti, September, October, November, December. NyCarleby & Helsingfors. Häftet A. 244.1326

256 Innehåller dagboksanteckningar för den 1 juli–30 september 1836.

257 Omfång och paginering: Häftet består av 25 blad. Inga omslag har bevarats. Det första bladet är ett titelblad med texten DAGBOK /1836. / Julii, Augusti, September, October, November, December. / NyCarleby & Helsingfors. / Häftet A. / Zachris Topelius. Ovanför titelbladets text en kolorerad blomma och i övre kanten av bladet ordet Dagbok. Titelbladets versosida är blank. Anteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Månadens namn anges på skild rad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 1,9–2,4 cm, där Topelius antecknat dagens datum, sedermera även veckodag. Under perioden 1 juli–10 augusti finns i marginalen även små illustrationer och stickord till texten. I sidhuvudet, 1,2–1,4 cm och ställvis linjerat, har han antecknat år och månad. Handskriften är paginerad av Topelius från andra bladets rectosida, s. 350. Ingen arkivpaginering.

258 Papper och format: Papperet är gulaktigt och vattrat, delar av vattenmärke synligt (C & I HONIG samt bikupa på postament omgiven av blomstjälkar). Vattenlinjerna löper vågrätt i häftet. Sidformatet är 21,6 x 17,3 cm.

259 DAGBOK 1836. Julii, Augusti, September, October, November, December. Helsingfors & NyCarleby. Häftet B. 244.1327

260 Innehåller dagboksanteckningar för den 1 oktober–31 december 1836.

261 Omfång och paginering: Häftet består av 20 blad. Inga omslag har bevarats. Det första bladet är ett titelblad med texten DAGBOK /1836. / Julii, Augusti, September, October, November, December. / Helsingfors & NyCarleby. / Häftet B. / Z. Topelius. Titelbladets versosida är blank. Anteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen, med undantag för det sista bladet, vars versosida är blank. Månadens namn anges på skild rad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 2,1–2,6 cm, där Topelius antecknat dagens datum och veckodag samt olinjerat sidhuvud, 0,8–1,1 cm, med uppgift om år och månad. Handskriften är paginerad av Topelius från andra bladets rectosida, s. 53–89, titelbladet inkluderat. Ingen arkivpaginering.

262 Papper och format: De första åtta bladen: papperet är gulaktigt och vattrat, delar av vattenmärke synligt (C & I HONIG samt bikupa på postament omgiven av blomstjälkar). De följande tolv bladen: papperet är brunaktigt och vattrat, med delar av vattenmärke synligt (JDR samt bikupa, jfr 244.13112) . Vattenlinjerna löper vågrätt i häftet. Sidformatet är 21,5 x 17,3 cm.


Dagböckerna 1837–1838

263 Dagboksanteckningarna för åren 1837–1838 är inbundna i bibliotekets band av vinröd klot och har signum 244.133. Bandet har försetts med ryggtexten ”Topeliuska samlingen 33”. Handskrifterna föregås av två maskinskrivna blad, det första med texten ”Topeliuska Samlingen 33. / Ser. III. / Biografiska och genealogiska handskrifter. / Bd V. / Dagböcker V. 1837–38.”, det andra med texten ”Innehåll: / Dagböcker III: / 1837 pag. 1–184 /1838 pag. 1–138”. Handskrifterna består av fyra häften och skrivböcker, nedan benämnda NB 244.1331–244.1334.


264 ΕΦΗΜΕΡΟΝ. ͵αωʹλʹζʹ. EPHEMERON. MDCCCXXXVII. Dagbok 1837. 244.1331

265 Innehåller dagboksanteckningar för den 1 januari–30 juni 1837.

266 Omfång och paginering: En skrivbok med 46 blad och pärmar av kartong utan påskrift. Det första bladet är ett titelblad med texten ΕΦΗΜΕΡΟΝ. / αωʹλʹζʹ. / EPHEMERON. / MDCCCXXXVII. / Dagbok 1837. / Zachris Topelius. På titelbladets versosida tre rader på grekiska, följt av två rader på latin. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen, med undantag för det andra bladet, vars versosida är blank. Månadens namn anges på skild rad, på ny sida. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 1,7–3,0 cm, där Topelius antecknat dagens datum, ibland veckodag. Överst på varje sida upprepas överskriften Ephemeron 1837 samt månad. Handskriften är paginerad av Topelius, s. 192. Ingen arkivpaginering.

267 Papper och format: Papperet är gulaktigt. Sidformatet är 19,8 x 16,5 cm.


268 ΕΦΗΜΕΡΙΣ. EPHEMERIS. DAGBOK. 1837. b. 244.1332

269 Innehåller dagboksanteckningar för den 1 juli–31 december 1837.

270 Omfång och paginering: En skrivbok med 46 blad och pärmar av kartong, beklädda med marmorerat papper utan påskrift. Det första bladet är ett titelblad med texten ͵αωʹλʹζʹ. / ΕΦΗΜΕΡΙΣ. / EPHEMERIS. / DAGBOK. / 1837. b. / NYCARLEBY och HELSINGFORS. / ZACHRIS. TOPELIUS./ MDCCCXXXVII. På titelbladets versosida ett inslag på franska, hänvisande till Alexander Pope. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Månadens namn anges på skild rad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 2,3–2,8 cm, där Topelius antecknat dagens datum och veckodag, samt ställvis stickord till texten. Överst på varje sida upprepas överskriften Ephemeris 1837 samt månad. Handskriften är paginerad av Topelius från andra bladets rectosida, s. 95184. Ingen arkivpaginering.

271 Papper och format: Papperet är gulaktigt. Sidformatet är 21,9 x 17,8 cm.

272 Skriftbild: Nederst på sidan 129 har ett stycke om elva skrivrader strukits över med tjocka streck, skriften går ej att tyda.


273 ΕΦΗΜΕΡΙΣ. EPHEMERIS. DAGBOK 1838. 244.1333

274 Innehåller dagboksanteckningar för den 1 januari–31 augusti 1838.

275 Omfång och paginering: En skrivbok med 46 blad och pärmar av kartong, beklädda med marmorerat papper utan påskrift. På insidan av pärmens baksida en vers av Topelius. Det första bladet är blankt. Det andra bladet är ett delvis kolorerat titelblad med texten ͵α͵ωλʹηʹ / ΕΦΗΜΕΡΙΣ. / EPHEMERIS. / DAGBOK / 1838. / NYCARLEBY och HELSINGFORS. / Z. TOPELIUS. / MDCCCXXXVIII. På titelbladets versosida ett citat på latin ur Carmina, följt av ett på svenska ur Nicanders Runeswärdet samt en rad, troligen anspelande på Pope. Den sista anteckningen i skrivboken för den 31 augusti 1838 är daterad Kudnis 20/11 1838. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Månadens namn anges på skild rad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 2,2–2,7 cm, där Topelius antecknat dagens datum och veckodag. Överst på varje sida upprepas överskriften Ephemeris 1838 samt månad. Handskriften är paginerad av Topelius från tredje bladets rectosida, s. 390, det första blanka bladet omfattas inte av pagineringen. Ingen arkivpaginering.

276 Papper och format: Papperet är gulaktigt. Sidformatet är 19,9 x 16,3 cm.


277 ΕΦΗΜΕΡΙΣ DAGBOK 1838 H:2 September, October, November, December 1838. 244.1334

278 Innehåller dagboksanteckningar för den 1 september–31 december 1838.

279 Omfång och paginering: Häftet består av 24 blad. Inga omslag har bevarats. Det första bladet är ett delvis kolorerat titelblad med texten αωλή. / ΕΦΗΜΕΡΙΣ / DAGBOK / 1838 / H:2 / September, October, November, December 1838. / NYCARLEBY Z: TOPELIUS / MDCCCXXXVIII. På titelbladets versosida ett bibelcitat på hebreiska. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Månadens namn anges på skild rad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 2,5–2,8 cm, där Topelius antecknat dagens datum och veckodag. Överst på varje sida upprepas överskriften Ephemeris 1838 samt månad. Handskriften är paginerad av Topelius från titelbladets versosida, s. 92138, titelbladet inkluderat. Ingen arkivpaginering.

280 Papper och format: Papperet är gulaktigt. Sidformatet är 22,5 x 18,0 cm.


Dagböckerna 1839–1840, 1842

281 Dagboksanteckningarna för åren 1839–1840 och 1842 är inbundna i bibliotekets band av vinröd klot och har signum 244.134. Bandet har försetts med ryggtexten ”Topeliuska samlingen 34”. Handskrifterna föregås av två maskinskrivna blad, det första med texten ”Topeliuska Samlingen 34. / Ser. III. / Biografiska och genealogiska handskrifter. / Bd VI. / Dagböcker IV. 1839–40. 1842.”, det andra med texten ”Innehåll: / Dagböcker IV: / 1839 pag. 1–162. /1840 pag. 1–243. / 1842 pag. 245–268.”. Handskrifterna består av fem häften och skrivböcker, nedan benämnda NB 244.1341–244.1345.

282 I arkivkapseln förvaras också fyra ljuskopior av betydligt senare datum, två av sidan 131 och två av sidan 132 i den andra skrivboken 1839, förmodligen till hjälp för någon forskare. Kopiorna skyddas av ett vikt emballage av styvare papper med påskriften ”R08-04” (bibliotekets konserveringsnummer).


283 EPHEMERIS 1839. WÅR och WINTER H:1. 244.1341

284 Innehåller dagboksanteckningar för den 1 januari–30 april 1839 samt Ephemerider 1839–1840.

285 Omfång och paginering: En skrivbok med 38 blad och pärmar av kartong, beklädda med marmorerat papper, med en etikett med påskriften EPHEMERIS. 1839. H: a:. Det första bladet är ett kolorerat titelblad med texten αωλϑʹ / EPHEMERIS 1839. / WÅR och WINTER / H:1. / NyCarleby 1839 Helsingfors. / Zachris Topelius. Texterna EPHEMERIS 1839. samt WÅR och WINTER formar en cirkel på titelbladets mitt, som omsluter en knappt synlig skiss i blyerts. På titelbladets versosida ett utdrag ur Runebergs dikt ”Tröst” samt två rader av Jalal al-din Rumi, i tysk översättning av Rückert. De tre sista bladen upptas av Ephemerider 1839–1840, korta notiser om spridda dagar. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Månadens namn anges på skild rad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 1,9–2,5 cm, där Topelius antecknat dagens datum och veckodag. Överst på varje sida upprepas överskriften Ephemeris 1839 samt månad. Handskriften är paginerad av Topelius från andra bladets rectosida, s. 376. Ingen arkivpaginering.

286 Papper och format: Papperet är gulaktigt. Sidformatet är 21,4 x 17,5 cm.


287 ANNO.POST.CHRISTUM.NATUM.MDCCCXL. 1839. EPHEMERIS Tolfte Årgången H.2. 244.1342

288 Innehåller dagboksanteckningar för den 1 maj–31 december 1839.

289 Omfång och paginering: En skrivbok med 46 blad och pärmar av kartong, beklädda med marmorerat papper. Det första bladet är ett titelblad med texten ͵αωʹλʹϑʹ / ANNO.POST.CHRISTUM.NATUM.MDCCCXL. / 1839. / EPHEMERIS / Tolfte Årgången / H.2. / Z: Topelius. Texterna ANNO.POST.CHRISTUM.NATUM.MDCCCXL. samt EPHEMERIS formar en cirkel på titelbladets mitt, som omsluter en knappt synlig skiss i blyerts samt årtalet 1839. På titelbladets versosida ett utdrag ur Schillers epigram ”Das Unwandelbare” samt ett citat ur Jean Pauls ”Titan”. Bladet motsvarande s. 133134 är defekt; övre delen av bladet om ca sex skrivrader har skurits bort. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. De tre sista bladen i skrivboken är blanka. Månadens namn anges på skild rad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 1,9–2,6 cm, där Topelius antecknat dagens datum och veckodag. Överst på varje sida upprepas överskriften Ephemeris 1839 samt månad. Handskriften är paginerad av Topelius, s. 77162, titelbladet inkluderat. Ingen arkivpaginering.

290 Papper och format: Papperet är gulaktigt. Sidformatet är 20,4 x 16,5 cm.

291 Skriftbild: På sidan 156 finns rester av ett pålimmat papper, som skymmer datumangivelserna något.


292 ANNO POSTCHRISTUM NATUM MDCCCXL. 1840 EPHEMERIS. DECENNIUM III. LUSTRUM V. Trettonde Årgången. H. 1. 244.1343

293 Innehåller dagboksanteckningar för den 1 januari–9 augusti 1840. Mellan s. 92 och s. 93 finns två torkade blommor i press.

294 Omfång och paginering: En skrivbok med 62 blad och pärmar av kartong, beklädda med marmorerat papper. Det första bladet är ett titelblad med texten ANNO POSTCHRISTUM NATUM / MDCCCXL. 1840 / EPHEMERIS. / DECENNIUM III. LUSTRUM V. / Trettonde Årgången. / H. 1. / Z. Topelius. / Helsingfors – NyCarleby. Texterna ANNO POSTCHRISTUM NATUM, MDCCCXL. 1840, MDCCCXL. 1840. samt DECENNIUM III. LUSTRUM V. formar en cirkel på titelbladets mitt. På titelbladets versosida en bearbetning av Schillers ”Don Carlos”. Den sista anteckningen i skrivboken för den 9 augusti 1840 är daterad Hfors 27/10 1840. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Det sista bladets versosida är blank. Månadens namn anges på skild rad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 2,1–3,1 cm, där Topelius antecknat dagens datum och veckodag. Överst på varje sida upprepas månad och år. Handskriften är paginerad av Topelius från andra bladets rectosida, s. 3123, det sista bladets versosida är ickepaginerad. Ingen arkivpaginering.

295 Papper och format: Papperet är gulaktigt. Sidformatet är 20,6 x 17,1 cm.


296 ANNO POST CHRISTUM NATUM MDCCCXL. EPHEMERIS HÖSTDAGAR1840. DECENNIUM III. LUSTRUM V. 244.1344

297 Innehåller dagboksanteckningar för den 9 augusti–31 december 1840 samt Julidagar 1840.

298 Omfång och paginering: En skrivbok med 41 blad samt ett separat häfte om 20 blad (Julidagar 1840) som bundits in sist i skrivboken. Skrivboken har pärmar av kartong, beklädda med marmorerat papper och en etikett utan påskrift. Det första bladet är ett titelblad med texten ANNO POST CHRISTUM NATUM MDCCCXL. / EPHEMERIS / HÖSTDAGAR1840. / DECENNIUM III. LUSTRUM V. Texten formar en cirkel på titelbladets mitt. På titelbladets versosida ett citat ur Jean Pauls ”Titan”.

299 Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen. Det sista bladet i skrivboken är blankt. Månadens namn anges på skild rad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 2,2–2,8 cm, där Topelius antecknat dagens datum och veckodag. Överst på varje sida upprepas månad och år. Handskriften är paginerad av Topelius från titelbladets versosida, s. 126204. Det sista blanka bladet försett med arkivpaginering, s. 205–[206].

300 Det separata häftet med anteckningar om promotionen 1840 inleds med centrerad rubrik, Julidagar 1840. I övrigt är sidorna fullskrivna, med undantag för sista bladets versosida som är blank. Linjerad vänstermarginal, där Topelius antecknat dagens datum. Handskriften är paginerad av Topelius, s. IIIXXXIX, arkivpaginering s. 207–[244]. Av sidnumreringen att döma saknas ett blad, möjligen ett titelblad.

301 Papper och format: Papperet är gulaktigt. Sidformatet är 21,5 x 16,8 cm, det separata häftet med anteckningar om julidagarna 1840 18,0 x 11,2 cm.


302 Den Svartgröna Sommaren 1842. 244.1345

303 Innehåller dagboksanteckningar för den 18 juni–2 augusti 1842.

304 Omfång och paginering: Häftet består av 12 blad. Inga omslag eller separata titelblad har bevarats. Dagboksanteckningarna är skrivna på båda sidorna av bladen, med undantag för det sista bladets versosida, som till stor del är blank. Månadens namn anges på skild rad. Sidorna har linjerad vänstermarginal, 2,8–3,7 cm, där Topelius antecknat dagens datum och veckodag. Från juli månad upprepas månad och år överst på varje sida. Handskriften är paginerad av Topelius från fjärde bladets versosida, s. 824, arkivpaginering, s. 245–[268].

305 Papper och format: Papperet är gulaktigt. Sidformatet är 21,6 x 17,4 cm.