35. Hemkomst från jagten

35. Hemkomst från jagten.

1 (A. Edelfelt.)original: A. Edelfelt).

2 Interiör från en bondstuga vid kusten af Nyland.

3 Det är en afton i slutet af Augusti, när knipans ungar ha blifvit »matnyttiga» och den dyrbara ejdern icke mera är fridlyst af lagen. Erik Fagerholm är en för klok jägare, för att ej respektera jagtlagarna. Han hyser visserligen ingen hög tanke om herrarnes nya påfund att skydda villebrådet. Han har icke heller åtagit sig någon polisuppsigt öfver alla dessa lagbrytare, som tidigt om våren ro ut på äggsamling och, sedan de plundrat sjöfåglarnes bon, skjuta så många de kunna för vettar emellan isstyckena. Men Erik Fagerholm vet, att om han för sina fåglar till Helsingfors under förbjuden tid, skola han och hans fåglar sjelfva blifva ett rof för den förste poliskonstapel vid fiskarehamnen. Detta anser han med skäl vara obehagligt och beslutar derför att invänta den lofliga jagt-tiden.

4 Hans not är för tillfället under reparation, och han begagnar ledigheten till att ro ut på fågelskytte. När han upptäckt en fågelkulle i närheten af ett smalt sund, har han stängt sundets yttre mynning med ett par medförda nät. Derefter har han, med en erfaren jägares varsamhet och skicklighet, drifvit kullen från inre fjärden in uti sundet och i rätta ögonblicket låtit sin hagelsvärm smattra. Några ha träffats, de öfriga dyka och söka att, simmande under vattenytan, uppnå den yttre fjärden. Just derpå har jägaren räknat. Han upphämtar lugnt de fallna och ror sedan att upptaga näten. Der finner han de fleste af kullens olyckliga flyktingar inträdda med halsarna mellan nätens maskor. Knappt en eller två ha undkommit försåtet.

5 Erik Fagerholm återvänder till stugan. Aftonsolen skiner in genom fönstret på golfvet, på spiseln och på den i två våningar uppresta, väggfasta sängen med dess gardiner af bomullstyg. Kistan, som innesluter husets få dyrbarheter, står under sängen och bredvid henne en rotkorg för ullgarnsnystan och smått. Bredvid fönstret hänger ett porträtt i lithografi med svarta ramar. Man saknar de bjerta namnsdagsgratulationerna: de pryda sannolikt andra väggen midtemot sängen. Bristen på arbetsredskap antyder icke någon hög grad af slöjdfärdighet.

6 Värdinnan Carolina, ännu blomstrande vid några och trettio års ålder, i lintygsärmar och randig kjol, med en bomullsduk på hufvudet, sitter upptagen af sitt arbete med ett stycke af noten, hvars öfriga delar – så många som komma på husets andel – äro kastade öfver en stol. Om detta arbete säger en bekant gåta, att man söker hvad man icke vill finna, nemligen hålen.|98| Bredvid henne står en ask med notgarn och en liten så. Hon är en flitig qvinna, hon vill ej sitta sysslolös, medan potäterna koka på elden.

7 I detta ögonblick inträder mannen och framvisar en ståtlig ejder (i Nyland åd), hvars mjuka dun måhända äro ämnade för värdinnans egen hufvudkudde. Han är en kraftfull man om 40 år, bär blå jacka, grå benkläder, jemte höga, välsmorda, vattentäta stöflar, och är van att icke brådska med att aftaga sydvesthatten. Värdinnan vexlar med honom ett par ord, utan att låta störa sig i sitt arbete. Desto mera intresserade äro barnen vid spiseln. Den tioårige Emel har haft den lyckan att åtfölja fadren och skyndat in före honom med en börda af döda fåglar, som han kastat på golfvet, och den ärofulla bössan har han upprest mot stolen. Emel är något vigtig. Med mössan bak i nacken, upplyftar han stolt ett par döda fåglar och beskrifver för sin beundrande syster, den femåriga Edla, jagtens märkvärdiga äfventyr. Edla stryker med handen de mjuka fjädrarna och skulle, med sitt ömmare hjerta, hellre se fåglarna lefva, men Emel försäkrar henne, att döda fåglar kunna plockas och stekas, hvilket de lefvande icke kunna. Edla är nöjd med denna förklaring och betingar sig redan på förhand några af de grannaste fjädrarna.

8 Taflan, af en ung artist, är liflig och målande. Erik Fagerholm skall längesedan hafva nedlagt sin bössa, hans hustru Carolina skall längesedan ha upphört att söka hål i noten, – ja, Emel och Edla skola länge ha rott som vuxna och gamla vid Nylands hafskust – när denna tafla ännu skall qvarhålla deras bilder ifrån den vackra augustiqväll, när jägaren återvände med sitt byte från fjärdarna.