Inledning

|VIII|

1 En resa i Finland utkom i tolv häften, det första i februari 1872 och de sista vintern 1874. Varje häfte omfattade tre stålstick och mellan ett och fem kapitel, författade av Topelius. De tre första kapitlen »Landet», »Folket» och »Resor i Finland» är översiktligt hållna och har inga illustrationer. Efter dem följer 36 korta numrerade kapitel under den övergripande rubriken »Bilder af land och folk». Texten i varje kapitel anknyter till en illustration, förutom i kapitlen 31 och 32 med tillhörande illustrationer som har en gemensam text. Motiven är i första hand hämtade från södra Finlands kusttrakter, men Tavastland, Karelen och Savolax är också representerade. I verket ingår också en statistisk översikt av chefen för Statistiska centralbyrån, K. E. F. Ignatius. Avsikten var att ge ut ytterligare häften om de nordligare delarna av landet, och den inbundna utgåvan försågs därför med undertiteln Första serien. Eftersom antalet prenumeranter var för litet för att göra utgivningen lönsam, utkom inga fler serier. Hela verket utgavs samtidigt på både svenska och finska. Översättningen till finska (Matkustus Suomessa) gjordes av docenten, sedermera e.o. professorn i finska språket och litteraturen Julius Krohn. Översättningar till tyska och ryska utkom 1874 respektive 1875.

2 Topelius hade blivit e.o. professor i Finlands historia vid universitetet i Helsingfors 1854 och utnämndes till ordinarie professor i finsk, rysk och nordisk historia 1863. I En resa i Finland kunde Topelius dra nytta av sina universitetsföreläsningar, eftersom han tangerade samma ämnen i dem. I kapitlen »Landet» och »Folket» återkommer teman som Topelius behandlade i föreläsningarna höstterminen 1871. Det gäller bl.a. Finlands geologiska uppkomst, landhöjningen, skogsskövlingen, folket och den historiska översikten. Särskilt i avsnitten om folket och historien återanvänder Topelius ofta ordagrant formuleringar i föreläsningarna.1Föreläsningarna höstterminen 1871, 244.130, Nationalbiblioteket. Till material i Topeliussamlingen i Nationalbiblioteket hänvisas med arkivkapselns signum, här 244.130. På motsvarande sätt har han utnyttjat andra föreläsningsserier, exempelvis återfinns i kapitlet »Utsigt af Wiborg» innehåll ur föreläsningarna från höstterminerna 1863 och 1865.2Föreläsningarna 1863 och 1865 i 244.126 resp. 244.128. Eftersom målet var att anpassa texten i En resa i Finland till en bred publik formulerade Topelius ibland om innehållet i föreläsningarna. De naturvetenskapliga företeelserna gav han t.ex. en mer skönlitterär form.

3 Topelius fortsatte sitt engagemang som talesman för en inhemsk bildkonst efter utgivningen av bildverket Finland framställdt i teckningar (1845–1852). Han var sekreterare för Finska konstföreningen 1847–1869 och därefter medlem i styrelsen. Konstföreningen var då landets enda institution för samlingar, utställningar och konstutbildning. Topelius var också långvarig ordförande för det 1864 stiftade Konstnärsgillet, en klubb där konstnärer, litteratörer och konstvänner diskuterade frågor av gemensamt intresse.

4 En resa i Finland har ofta jämförts med Finland framställdt i teckningar. Uppläggen är i princip liknande, med en introduktion till landet och folket, som följs av kapitel där texten utgår från illustrationerna. Texterna i En resa i Finland är ändå mindre omfattande och delvis av annan karaktär. I motsats till det äldre verket följer framställningen i En resa i Finland noggrant illustrationerna. En del av texterna fokuserar på samma historiska och etnografiska element som i Finland framställdt i teckningar, och Topelius har på vissa ställen mer eller mindre ordagrant återanvänt texten, exempelvis i kapitlet »Utsigt af Nådendal». Andra kapitel är däremot snarare essäistiska betraktelser över illustrationerna, där Topelius tolkar bildernas budskap i ord. Där människor avbildas handlar det främst om vardagliga och folkliga göromål, såsom fiske, skogsbruk, kortspel och hembränning. Boken är inte uppbyggd kring de geografiska landskapen, som Finland framställdt i teckningar. Bilderna och kapitlen kommer i skenbart slumpmässig ordning|IX| och boken innehåller få beskrivningar av landskapens, städernas och socknarnas särdrag.

5 Topelius mest inflytelserika verk på det historisk-geografiska området är Boken om Vårt Land. Den användes som läsebok fram till 1950-talet och har utövat ett stort inflytande på flera generationer finländares historiesyn. Boken om Vårt Land har många likheter med En resa i Finland. Läseboken utkom visserligen först 1875, men arbetet hade Topelius inlett långt tidigare. Ett konkret exempel på likheterna och på återanvändningen av texter är beskrivningen i kapitlen »Imatra» i båda verken. Kapitlet »Ladoga» är ett annat exempel, och beskrivningarna av den finska folkvisan och runomelodierna i »Bengt Lyytinen sjunger i Savolaks» ett tredje. Mycket som Topelius i En resa i Finland nämner i all korthet, bl.a. granitbrotten i Pyterlax, marmorbrottet i Ruskeala och guldet i Lappland (stycke 43 i kapitlet »Landet»), har ägnats hela kapitel i Boken om Vårt Land.3Se Zacharias Topelius, Boken om Vårt Land 1875. Eftersom Boken om Vårt Land riktade sig till unga läsare, behövde Topelius inte sträva efter vetenskaplighet i framställningen utan kunde använda de stora perspektiven, inte minst i beskrivningen av folket.4Allan Tiitta, »Maamme kirja 130 vuotta – voiko 2,5 miljoonaa ihmistä olla väärässä?», Topelius elää – Topelius lever, red. Satu Apo & Märtha Norrback, 2005, s. 22. Även detta drag återkommer i En resa i Finland.

6 Det som karakteriserar En resa i Finland i jämförelse med Topelius andra historisk-geografiska arbeten är ett mer skönlitterärt grepp, och textlånen. De bidrar till intrycket att han här summerar sina tidigare uppfattningar. Topelius har återanvänt också sina skönlitterära verk i En resa i Finland. Exempel på detta är beskrivningen av sjösystemen och vattnens väg längs floderna ut i havet (stycke 24 i kapitlet »Landet»), som följer dikten »Islossningen i Uleå elf» från 1856.5Zacharias Topelius, »Islossningen i Uleå elf», Ljungblommor, utg. Carola Herberts under medverkan av Clas Zilliacus, ZTS I, 2010. Mera om dikten i inledningen av Clas Zilliacus; ibid. stycke 53. Det korta omnämnandet av trettioåriga kriget (stycke 18 i kapitlet »Folket») återgår på dikten »Finska rytteriets marsch i trettioåriga kriget», som Topelius skrev vid samma tid, 1872.6Zacharias Topelius, »Finska rytteriets marsch i trettioåriga kriget», Ljung 1889, s. 156 f. Topelius personliga kopplingar till de olika platserna skymtar också fram ibland. Han beskriver ingående och levande ljudupplevelserna vid Imatra fall (stycke 5 ff. i kapitlet »Imatra»), som han hade besökt under en resa till Karelen och Savolax med hustrun Emilie 1851. Somrarna 1871 och 1872 tillbringade familjen Topelius i den västnyländska skärgården och man kan ana att Ekenäs stod levande framför honom när han skrev texten till »Utsigt af Ekenäs».

Återkommande teman

7 Trots det begränsade formatet tog Topelius i En resa i Finland upp flera av de ämnen som han återkom till genom decennierna. Till dem hör bl.a. Finlands utsatta nordliga läge, landhöjningen, skogsskövlingen, djurskyddet och framstegen inom kommunikationerna. Också i beskrivningarna av det finska folket följer han genomgående sina tidigare upplägg.

8 Topelius var en av de mest framträdande anhängarna i Finland av klimatläran och i ett bredare sammanhang environmentalismen. Enligt environmentalisterna påverkar naturförhållandena och speciellt klimatet folkets historia. Landskapsbeskrivningarna i de stora bildverken har starkt bidragit till skapandet av en gemensam och allmän bild av folket och av enskilda orter i de olika landskapen. Bildverken medverkade till att speciellt inlandet med tiden blev det finska ideallandskapet.7Jfr t.ex. Maunu Häyrynen, »Topeliaaninen maisemakuvasto ja sen muutos» och Allan Tiitta, »Maamme kirja 130 vuotta – voiko 2,5 miljoonaa ihmistä olla väärässä?» i Topelius elää – Topelius lever. Imatra vattenfall hörde till de populäraste motiven och fick hela två kapitel i En resa i Finland.

9 Topelius underströk i många sammanhang Finlands nordliga läge och positionen mellan öst och väst, vare sig det gällde den fysiska geografin, floran, faunan eller folklynnet. Finland »får genom samma sitt förmedlande läge en omätlig betydelse. geografin stadnar vid detta faktum och lemnar dess resultater åt historien».8»Trettonde Föreläsningen 4/4 55», 244.125. I En resa i Finland beskriver han landets förmedlande ställning mellan de germanska och slaviska områdena, och lyfter fram inslagen av både den skandinaviska och den ryska naturen i Finland. Han framhåller, liksom i många andra sammanhang, hur Finlands geografiska läge med dess naturliga gränser vid Östersjön inverkat på Finlands historia (stycke 26−29 i kapitlet »Landet»).

10 Ett återkommande tema hos Topelius är folklynnet. Han ansåg att det finska folket har ett gemensamt drag: ett lugn, en långsamhet och envishet som gränsar till »tjurskallighet».9»Fyrtionde Föreläsningen 7/12 1871», 244.130. I föreläsningarna 1871 beskriver han hur geografin inverkar på folklynnet: »Öppna, fritt liggande slätter eller kustnejder, der sol och vindar hafva sitt fria spel, fostra en rörligare, frimodigare, tillgängligare, men också ostadigare befolkning, än djupa skogstrakter och svårt tillgängliga bergstrakter. På stranden af|X| ensliga sjöar vexer ett mera begrundande, inåtvändt, allvarsamt, nästan sorgbundet folk, än vid den öppna och fria hafskusten.»10»Andra föreläsningen 22/9 1871», 244.130. Jfr också med Zacharias Topelius, Finland framställdt i teckningar, utg. Jens Grandell och Rainer Knapas, ZTS XII, 2011, stycke 8 i kapitlet »Allmän öfversigt». Topelius påverkades sannolikt av J. L. Runeberg i synen på klimatläran och på folket, jfr t.ex. Runebergs artikel »några ord om nejderna, folklynnet och lefnadssättet i Saarijärvi socken», Helsingfors Morgonblad 6, 13 och 16/7 1832 (Samlade Skrifter av Johan Ludvig Runeberg VIII:2, utg. Pia Forssell, SFSV XVI, SSLS 433:2, 2003, s. 31−44). I En resa i Finland betecknar Topelius själva landet som »hälften stridande, hälften begrundande» (stycke 10 i kapitlet »Landet»). Han beskriver de regionala skillnaderna, inte bara i fråga om karaktärsdragen (tavasterna anses »styfva, tröga, slutna och ytterst envisa» och karelarna »öppna, rörliga, tillgängliga», stycke 9 i kapitlet »Folket»), utan också när det gäller utseendet. Speciellt den österbottniska kvinnan lyfter han gärna fram som särskilt vacker. I Finland framställdt i teckningar framhåller han att »qvinnorna [i Närpes] äro, jemte dem i Wörå, de vackraste svenskor i Finland.».11Topelius, Finland framställdt i teckningar, ZTS XII, stycke 24 i kapitlet »Österbotten». I föreläsningarna hösten 1871 säger han att »det finnes trakter af vårt land, såsom i en del af det nordligaste Tavastland, i det sydligaste och det nordligaste Österbotten, der qvinnan enligt regeln är vacker».12»Trettionionde Föreläsningen 13/11 1871», 244.130. Också i En resa i Finland, i kapitlet »Landtfolk från Wasa trakten», lyfter han fram den österbottniska kvinnans skönhet.

11 Landhöjningen hade debatterats sedan slutet av 1700-talet. De s.k. neptunisterna ansåg att landhöjningen beror på att vattenmängden minskar, medan vulkanisterna ansåg att landet höjer sig. Topelius hörde till de senare och menade att landhöjningen beror på jordskorpans ojämna avsvalning efter underjordiska vulkanutbrott. Louis Agassiz teori om istiden fick sitt internationella genombrott först på 1870-talet.13Se komm. till stycke 3 i kapitlet »Allmän öfversigt», Topelius, Finland framställdt i teckningar, ZTS XII. I föreläsningarna hösten 1871 tar Topelius ställning mot istidsteorin och för Nils Gustaf Nordenskiölds teori att jordytans och åsarnas former berodde på att en havsflod, inte ismassor, hade rört sig över jordytan. Jättegrytorna skulle till största delen ha bildats genom att en vattenvåg svallade fram och tillbaka och medföljande stenar efterhand svarvade fram grytorna.14»Fjerde föreläsningen 26/9 1871», 244.130. Han redogör också för denna teori i Boken om Vårt Land 1875, s. 17−20. I En resa i Finland ger Topelius ett starkt uttryck för både den vulkanistiska traditionen och teorin om havsfloden i motsats till istidsteorierna, exempelvis i kapitlet »Landet», där han redogör för Finlands geologiska uppkomst (stycke 19−24 i kapitlet »Landet»), och i kapitlet »Imatra», där han beskriver uppkomsten av jättegrytorna (stycke 9).

12 Skogen är ett centralt motiv i En resa i Finland. Topelius engagerade sig aktivt i skogsfrågor och ansåg att man slösade med skogsresurserna. Skogsskövlingen hade personlig relevans för Topelius medan han arbetade på En resa i Finland, eftersom barndomshemmet Kuddnäs i Nykarleby skulle säljas efter modern Catharina Sofia Topelius död 1868 och han oroade sig för hur det skulle gå med gårdens skog. Det visade sig emellertid att de nya ägarna inte hann börja hugga ner skogen förrän stockhandeln började gå nedåt.15Problemen i anslutning till försäljningen av Kuddnäs skog framkommer ofta i brevväxlingen med systern Johanna Sofia och svågern Lars Wilhelm Schalin, och efteråt skriver Topelius: »Är det sannt, att Nordman öfvertagit allt på arrende mot 1500 mark med rättighet att efter 15 år få inlösa det hela för 20,000? – Här funderas styft på antingen export-tull, eller utförselförbud för rundstock, pitprops m.m. Något bör göras – ty skogssköflingen har gått ända till raseri. Hvar dag nedflötas på Kymmene 15,000 stock. Leopold T[oppelius] ligger in i stora affärer. Vi ha varit i heta dispyter, men det löjliga är, att jag är som slagen för mun, när han säger: du har ju sjelf sålt skog! – Jag får lof att beskedligt tiga, när det kliar mig i fingrarna att skrifva härom», Topelius–Lars Wilhelm Schalin 4/10 1873, 309.7, Nationalbiblioteket. I de flesta bevarade brev från tiden 1868−1874 nämner Topelius skogen, diskuterar dess värde och försäljningen av den. I ett brev daterat 31/10 1874 konstaterar han att människor gjort förluster och att »Skogssköflingens tid tyckes nu lyckligtvis vara förbi tillsvidare». Breven finns i den Schalinska samlingen, kapsel 309.6 och 309.7, Nationalbiblioteket. Men redan långt tidigare hade Topelius engagerat sig i skogsfrågan. Han konstaterar 1855 i artikeln »Skogens värde» att »skogen – der den ännu finnes – behandlas i vårt land ej bättre än fäderne gjorde för tusen år sedan, då dess minskande var en välgerning och ett vilkor för odlingen. Låtom oss icke upprepa hvad som ofta blifvit sagdt om tjäran, om sågarne, om gärdandet, om svedjandet m.m. Deras missbruk äro alla blott följder af samma föreställning, som ligger så djupt rotad i folklynnet – den, att ett vexande träd intet värde har».16Zacharias Topelius, »Skogens värde», Helsingfors Tidningar 13/10 1855. I föreläsningarna hösten 1871 behandlar Topelius skillnaden mellan det historiska behovet och det samtida utnyttjandet av skogen.17»Tjuguåttonde Föreläsningen 13/11 1871», 244.130. Samma tema återfinns också i den tidsmässigt nära dikten »Skogssköflingen» från 1874 (Ljung, s. 51−56) och i Boken om Vårt Land 1875, s. 91. Samma sak betonar han på flera ställen i En resa i Finland, exempelvis i kapitlen »Landet» och »Svedjeland i Idensalmi». När sågverksnäringen hade blivit fri 1857−1861 och man på 1860-talet började framställa mekanisk trämassa steg skogarnas värde. Det här ledde till att mer skog såldes än någonsin tidigare. I artikeln »Skogens förstöring är Finlands förderf» tar Topelius 1857 upp frågan och utvecklar resonemanget, bl.a. genom att betona skogens betydelse för att mildra årstidsväxlingarna.18Zacharias Topelius, »Skogens förstöring är Finlands förderf», Helsingfors Tidningar 24/10 1857. Också i En resa i Finland spekulerar han över om klimatet har förändrats och om nedhuggningen av skogarna har bidragit till det (stycke 49 i kapitlet »Landet»).

13 Topelius förespråkade inte enbart skogsskydd, utan också djurskydd. Troligen inspirerad av svensken Onkel Adams (C. A. Wetterbergh) barntidning Linnea instiftade han den första djurskyddsföreningen i Finland, Majföreningen, 1870. Dess främsta mål var skyddet av småfåglarna.19Allan Tiitta, Harmaakiven maa. Zacharias Topelius ja Suomen maatiede 1994, s. 211. I En resa i Finland räknar Topelius upp utrotade djur (stycke 59−62 i kapitlet »Landet»), men det är främst i kapitlet »Hemkomst från jagten» han lyfter fram den situation fågelskyddet uppstod i under andra hälften av 1800-talet. Topelius förhållande till de stora rovdjuren var däremot påverkat av samtidens syn och han ansåg att de borde utrotas helt och hållet.20Allan Tiitta, »Johdannoksi», Zacharias Topelius, Luonnonkirja. Ala-alkeiskouluin tarpeeksi 2009, s. XI. Björnen behandlade han med en viss respekt, men vargen, som|XI| »jagas som landets arffiende» (stycke 59 i kapitlet »Landet»), var han särskilt negativt inställd till. I läseboken Naturens bok, som utkom första gången 1856, beskriver Topelius skillnaden mellan björnen och vargen: björnen »gör ej illa åt barnen» och »gör ej illa åt modren», medan vargen går »i stora flockar på rof. Akta då de små barnen, som springa öfver gården».21Zacharias Topelius, Läsebok för de lägsta läroverken i Finland. Första kursen. Naturens bok, tredje upplagan 1860, s. 27. I föreläsningarna 1871 beskriver Topelius hur man förgäves försökte utrota vargen, eftersom den ansågs som en landsplåga: »Så älskad, som björnen varit, så hatad är vargen».22»Trettionde föreläsningen 16/11 1871», 244.130.

14 Saima kanal och järnvägarna var aktuella när En resa i Finland utkom. Saima kanal invigdes den 7 september 1856 och den första järnvägen i Finland öppnades mellan Helsingfors och Tavastehus den 17 mars 1862. Tidigare hade resenärer fått ta sig fram med häst och kärra, vintertid med släde. Topelius hade lång personlig erfarenhet av obekväma färdmedel, efter de många resorna mellan Helsingfors och barndomshemmet i Nykarleby. År 1851 hade han också rest genom östra Finland, till Karelen och Savolax. I novellen »Simeon Levis resa till Finland» (1860) lyfter han på olika sätt fram de nya färdmedlens betydelse, men dömer där ut järnvägarna som dyra och ålderdomliga, trots att tågen inte ens börjat gå när novellen publicerades.23Topelius, Zacharias, »Simeon Levis resa till Finland», Noveller, utg. Pia Forssell, ZTS IV, 2012, stycke 19 och 113. Mera om kommunikationerna i »Simeon Levis resa till Finland» står att läsa i kommentarerna av Pia Forssell. I En resa i Finland ger han i kapitlet »Resor i Finland» en målande beskrivning av resandets vedermödor, men nämner där bara i förbifarten de nya kommunikationerna som småningom underlättade resandet. Däremot återkommer han ständigt i andra sammanhang i verket till de förändringar kommunikationerna innebar för handeln och för orternas utveckling. I regel ställde sig Topelius positiv till utvecklingen. I Boken om Vårt Land säger han: »Emedan välfärd och bildning så väsentligen bero af en sådan förbindelse, brukar man bedöma ett lands framsteg efter de bättre eller sämre kommunikationer det lyckats förskaffa sig.»24Topelius, Boken om Vårt Land 1875, s. 450. Men i En resa i Finland, i kapitlen »På vägen till Jääskis kyrka» och »Utsigt af Ekenäs», påminner han också om att yrkesgrupper och hela samhällen drabbas, när järnvägen flyttar tyngdpunkten inom handel och transporter till andra orter.

Finlands uppgift

15 Topelius såg som sin uppgift att lära sina landsmän att se värdena i den finska naturen och hos det finska folket, och att få dem att förstå Finlands roll i historien. Den här självpåtagna uppgiften skötte han som tidningsredaktör, som författare och som professor.25Jfr Allan Tiitta, »Maamme kirja 130 vuotta – voiko 2,5 miljoonaa ihmistä olla väärässä?», s. 18. Inspirerad av Alexander von Humboldts inflytelserika verk Kosmos (1845–1858) omfattade Topelius föreställningen att världsalltet står under guds försyn. För Topelius sträckte den sig också till Finland, till naturen och folket. Försynen präglar allt, från det största till det minsta, och därför blir ingenting heller värdelöst inom den stora världsordningen, där allt har sin plats och sin uppgift.26Rainer Knapas, »Topelius – krönikören», Zacharias Topelius, Finlands krönika 1860−1878 2004, s. 16 f. Topelius inleder En resa i Finland med att i mytens form skildra hur landet uppkom. Den humboldtska tanken om den geografiska miljöns betydelse för människorna, folket, och samhället framträder i meningen: »Hon bor vid den norra hafsarm, som oceanen utsträcker, för att skydda Europa» (stycke 12 i kapitlet »Landet»). Finlands uppgift i världsordningen blir att skydda Europa mot kölden från norr.

16 Topelius var också påverkad av den svenska läkaren och professorn Israel Hwasser, som i Om allians-tractaten emellan Sverige och Ryssland 1812. Politisk betraktelse öfver Nordens nuvarande ställning (1838) säger att det »är Finland, der det ryska samfundslifvet hufvudsakligen skall tillegna sig det inre och väsendtliga af den [europeiska civilisationen]» samt att »det finns väl sannolikt intet ställe, der den Europeiska civilisationens frö har i främmande jord slagit så många och så djupa rötter som hos detta folk; och det är således der [i Finland] man hufvudsakligen har att söka utgångspunkten af den för framtiden, i ordets högsta och ädlaste mening, betydelserika förvandlingsact, som till Asiens folkslag skall utbreda den Europeiska culturens inre förädlingskraft».27Israel Hwasser, Om allians-tractaten emellan Sverige och Ryssland år 1812 1838, s. 90 resp. 83 f. I En resa i Finland återger Topelius Hwassers formulering med orden att »Finland en dag skall blifva den brygga, på hvilken det vestra Europas civilisation tågar in i det omätliga Ryssland, för att derifrån vidare utbreda sig öfver Asiens barbariska folk» (stycke 30 i kapitlet »Landet»), en mening som blev särskilt uppmärksammad av samtiden.

|XII|

17 Topelius hade beundrat Israel Hwasser ända sedan ungdomen och tar upp tanken också i andra sammanhang. Efter att ha läst Hegel började Topelius anse föreställningen att Finland hade en uppgift som kulturbärare mer och mer ovillkorlig.28Tiitta, Harmaakiven maa. Zacharias Topelius ja Suomen maatiede, s. 313. detta står också i samklang med Humboldts tanke att varje folk har en egen uppgift. Endast genom att utföra denna uppgift kan ett folk förtjäna sin plats bland andra folk. Redan i den tidiga fosterländska dikten »Våra julidagar» från 1840 säger Topelius att Finland skall bygga »kulturens bålverk emot nordens is, / och östanut för bildningen en brygga».29Zacharias Topelius, Samlade skrifter I 1904, s. 51. också i dikten »Sankt Henrik» från 1841 framställer Topelius finnarna som ett folk som gud har försett med stora uppgifter och en stor framtid.30Topelius, »Sankt Henrik», Ljungblommor, ZTS I. I kommentarerna till »Sanct Henrik» och »Vår enda arfvelott» nämner Carola Herberts också andra dikter med samma motiv. Senare forskning har ofta tagit upp detta tema i Topelius produktion. En resa i Finland har emellertid inte ägnats någon större uppmärksamhet i sammanhanget, trots att samtiden särskilt lyfte fram detta tema i verket.31Se nedan, avsnitten »den samtida kritiken» och »Forskningsöversikt».

Den statistiska översikten

18 Den statistiska översikten av Karl Emil Ferdinand Ignatius (1837−1909) publicerades i det sista häftet av En resa i Finland. Ignatius var docent i historia 1865−1870 och anställdes vid Statistiska centralbyrån i Finland, när den inrättades 1865. Han var chef för byrån 1868−1885 (från 1875 med titeln direktör). Under en resa till bl.a. Stockholm, Köpenhamn, Paris, Florens och Berlin 1867 samlade Ignatius in uppgifter om statistiska byråer och deras verksamhet. Därefter organiserade han den nya byrån och utvecklade den statistiska forskningen i Finland med förebilder från utlandet. Ignatius blev senare uppmärksammad som statistiker också internationellt.32Georg Luther, Statistikens historia i Finland till 1970 1993, s. 69 och 71−72.

19 Den officiella finska statistikforskningen inleddes när den Statistiska centralbyrån inrättades, befolknings- och länsstatistik förnyades, enhetliga formulär fastställdes och löpande statistik över bl.a. skolväsendet och järnvägar upprättades. Statistiska uppgifter nådde mera effektivt ut till en bredare publik – även en utländsk – i och med byråns verksamhet; referat publicerades i tidningar och tabeller i almanackor.33Ibid., s. 71−75 och 138. den omfattande statistiska översikten i En resa i Finland ger inte bara värdefull kunskap om förhållandena i Finland vid denna tid, utan utgör också en viktig del av den nya statistikforskningen.

20 Topelius tog in statistiska uppgifter även i Boken om Vårt Land, i kapitlet »Framsteg i välstånd». Senare utgav Ignatius, troligen inspirerad av Topelius, Finlands geografi. Handbok för medborgare (1881–1890), som var en viktig källa för Topelius bidrag i Finland under 19:de seklet 1893. Den utkom samtidigt på finska under namnet Suomen maantiede kansalaisille (1880–1890).

Tillkomst och utgivning

21 Det var troligen litografen och förläggaren Ferdinand Friedrich Christoph Tilgmann (1832–1911) som tog initiativet till ett nytt bildverk om Finland. Den tyskfödde Tilgmann flyttade till Finland 1862 via Sverige. Han var först anställd som teknisk direktör på stentryckeriet F. Polén & co och blev delägare redan 1863. Efter att F. Polén & co hade gjort konkurs grundade han 1869 ett eget stentryckeri på Norra Esplanadgatan 39, och flyttade det till hörnet av Andréegatan (sedermera Lönnrotsgatan) och Annegatan 1871. Tryckeriets verksamhet utvidgades till boktryck. Tilgmann hade de modernaste pressarna i landet och kunde framställa högklassiga tryckprodukter. Redan 1864 fick han i uppdrag att trycka en generalkarta över Finland för lantmäteristyrelsen, ett arbete för vilket han premierades med medalj vid en utställning i Wien 1873.34Ström, Tilgmann 100 år. En återblick på traditionen bakom ett modernt tryckeriföretag 1869−1969 1969, s. 8−20.

22 Det är inte mycket man känner till om förberedelserna för verket. I Tilgmanns arkiv finns nästan inget material om En resa i Finland, förutom en sammanställning av utgifter från 1874.35Hufvudbok 1875−1881, kapsel 104:4, OY Tilgmann AB:s arkiv, Centralarkivet för Finlands näringsliv. den kända existerande korrespondensen mellan Topelius och Tilgmann innehåller ingenting om tillkomsten av En resa i Finland.36Korrespondensen förvaras i Topeliussamlingen, 244.53, Nationalbiblioteket. Manuskript eller andra korrespondenser där Topelius diskuterar En resa i Finland är inte kända av forskningen. För utomstående omnämner Topelius arbetet med verket helt flyktigt i brev vid enstaka tillfällen.37Topelius–Albert Bonnier 6/10 1872, Bonniers förlagsarkiv, Stockholm. Uppgifter om upplagornas storlek har inte heller påträffats i arkivmaterialet, varken för originalupplagan eller för översättningarna. Det finns endast några brev till Ignatius, där Tilgmann bl.a. diskuterar|XIII| arvodet och tidtabellen för den statistiska översikten.38Ferdinand Tilgmann–K. E. F. Ignatius 30/4, 21/9 och 25/10 1873, kapsel 5, K. F. Ignatius samling, Riksarkivet. Därmed är det svårt att få en heltäckande och klar bild av tillkomsten.

23 Den 28 maj 1871 presenterades bildverket i Helsingfors Dagblad. Planen för »Finland framstäldt i taflor» beskrevs som »något annan än det bekanta verket Finland framställdt i teckningar», utan närmare precisering än att det nya verket illustreras med stålstick. Valet av Topelius som skribent och av artisterna lyftes fram: »Här är således sörjdt för att åstadkomma något af det bästa, vårt land kan frambringa i denna väg». Också det utlovade moderata priset och översättningen till finska antogs kunna locka en större allmänhet.39»Ett nytt inhemskt artistiskt företag», Helsingfors Dagblad 28/5 1871.

24 Bilderna beställdes av inhemska konstnärer. Det har tillsvidare inte framkommit källmaterial som fullständigt skulle klarlägga de olika aktörerna – Tilgmann, Topelius, konstnärerna själva – och deras roller vid beställningen av målningarna, besluten om vilka verk som skulle väljas som förlagor för gravyrerna och om den övriga teknisk-praktiska proceduren vid reproduktion och tryck. De flesta målningarna gjordes enkom för En resa i Finland, endast tre var kopior av redan existerande verk. Dessa är Werner Holmbergs »Landskap i Birkala»illustration, Robert Wilhelm Ekmans »Bengt Lyytinen sjunger vid kantele»illustration och Karl Emanuel Janssons »Under stiltje uti en åländsk kajuta»illustration.40Topelius redogör för dem på stycke 3 i slutordet. Tilgmann bekostade konstnärernas resor för att måla de nya vyerna. Resorna gjordes somrarna 1871−1873 och när målningarna var färdigställda sändes de till August Wegers »Graphische Kunstanstalt», ett grafiskt konstinstitut med en känd stålsticksverkstad (»Stahlstecherei») i Leipzig. När Weger hade framställt plåtarna sände han dem tillbaka till Tilgmann, som tryckte bilderna. Under varje bild trycktes konstnärens och gravörens namn samt titeln på konstverket på finska, svenska och franska, med tanke på framtida översättningar. Planscherna försågs också med texten »Helsingfors F. Tilgmann, Éditeur». Texten trycktes på Finska Litteratursällskapets tryckeri.41Mera detaljer om målningarnas tillkomst kan läsas i avsnittet »Beställning, urval, reproduktion och tryck» nedan.

25 Det första av de tolv häftena utkom den 29 februari 1872, med text till kapitlet »Landet» samt stålsticken »Landskap från Savolax»illustration av Berndt Lindholm, »Landtfolk från Wasa trakten»illustration av Adolf von Becker och »Helsingfors Hamn»illustration av Bernhard Reinhold. Häftesomslaget pryddes av Reinholds titelvinjettillustration. Varje häfte skulle, enligt Helsingfors Dagblad, innehålla tre »karakteristiska eller historiskt märkvärdiga bilder från Finlands natur och folk». Samtidigt meddelades att ett titelblad till hela serien, tecknat av Carl Eneas Sjöstrandillustration, skulle utkomma efter första seriens slut och att den statistiska översikten av K. E. F. Ignatius skulle utges senare.42»Af det nya plancheverket», Helsingfors Dagblad 29/2 1872. Ignatius levererade den statistiska översikten till Tilgmann först i oktober 1873. Han var då kraftigt försenad, eftersom Tilgmann hade bett honom sända in den redan till sommaren. Det framgår inte vad som styrde tidtabellerna. Ferdinand Tilgmann–K. E. F. Ignatius 30/4 1873 och 21/9 1873, kapsel 5, K. F. Ignatius samling, Riksarkivet.

26 I samband med utgivningen av det första häftet erbjöds läsarna genom annonser i pressen möjlighet att prenumerera på serien eller köpa enskilda häften av En resa i Finland. Prenumerationsavgiften kunde betalas i två omgångar, 12 mark när det första häftet hade utkommit och ytterligare 12 mark när det sjunde häftet förelåg.43»En resa i Finland», Hufvudstadsbladet 29/2 1872. Häftena kunde också köpas styckevis, för prenumeranter var priset för det första häftet 2 mark, för andra personer 3 mark.44»I Waseniuska bokhandeln», Morgonbladet 29/2 1872. Efter att hela verket hade utkommit kunde man köpa färdigt inbundna exemplar för 36 mark.45»Planschverket», Helsingfors Dagblad 21/12 1876. Till en början annonserade Tilgmann att en tysk, en fransk och en engelsk upplaga skulle utges.46»En resa i Finland», Hufvudstadsbladet 29/2 1872. I verkets slutord, daterat den 25 november 1873, meddelar Topelius: »Efter den svenska och finska texten följa bearbetningar på fransyska, tyska, ryska och måhända engelska språken» (stycke 4 i slutordet).

27 Alla tolv häftena i serien med 36 bilder blev klara före slutet av 1873. Beställarna hade möjlighet att låta binda in texthäftena och sticken i klotpärmar särskilt framställda för utgåvan, dekorerade med ett motiv taget från C. E. Sjöstrands titelvinjettillustration med apostroferingar av Kalevala och Fänrik Ståls sägner. I det här skedet talade författaren och förläggaren fortfarande optimistiskt om »första serien», i förhoppningen att flera serier skulle följa.47Pertti Koistinen, »Matkustus Suomessa – rohkea yritys», Zacharias Topelius, Matkustus Suomessa, julk. Pertti Koistinen & Rainer Knapas, 1998, ickepaginerad. Projektet blev dock, som tidigare nämnts, alltför kostsamt och någon fortsättning följde inte.

28 I ett brev till Ignatius skriver Tilgmann i oktober 1873 att Topelius arvode för texten var 200 mark per ark. Ignatius fick 250 mark per ark, eftersom hans avsnitt sattes avsevärt tätare.48Ferdinand Tilgmann–K. E. F. Ignatius 25/10 1873, kapsel 5, K. F. Ignatius samling, riksarkivet. Också i Självbiografiska anteckningar nämner Topelius arvodet 200 mark per tryckark (Zacharias Topelius, Självbiografiska anteckningar, utg. Paul Nyberg, 1922, s. 279). Konstverken representerade också en stor utgiftspost, vilket Topelius hänvisar till: »Man torde erinra sig att hvarje bild är graverad i stål efter enkom för densamma målad originaltafla i olja» (stycke 3 i slutordet). Av den bevarade sammanställningen över utgifter|XIV| får man en tydligare bild av kostnaderna och det framgår hur olönsamt verket blev. Försäljningen hade i slutet av 1874 inbringat 37 330,48 mark. Dessutom hade Tilgmann utestående fordringar: hos förläggaren T. O. Weigel i Leipzig 2 300 mark,49Förläggaren och bokhandlaren Theodor Oswald Weigel (1812−1881) var förläggare för den tyska översättningen av En resa i Finland i Leipzig. hos bokhandeln Samson & Wallin i Stockholm 4 452 mark och i Finland ytterligare 3 000 mark. Sammanlagt skulle verket alltså inbringa 47 082,48 mark under 1874. Men utgifterna översteg inkomsterna. Vid utgången av året hade Tilgmann betalat 53 799,84 mark för »diverse arbeten», där också arvodena till Topelius och Ignatius ingår, 7 500 mark till August Weger i Leipzig, 1 005 mark till bokbindaren J. R. Herzog i Leipzig50Trots att både texten och bilderna trycktes i Finland tycks inbindningen ha skett i Leipzig, åtminstone för en del av upplagan. I ett exemplar av den ryska översättningen (från 1875), som utgivaren har haft tillgång till, har klotpärmens insida en pålimmad lapp försedd med texten: »J. R. Herzog. Buchbinderei. Leipzig». Lappen kan sannolikt dateras till 1870-talet. (Seven Roads. Gallery of Book Trade Labels http://sevenroads.org/Labels/H.html, läst 23/4 2012). och till Herzog i Stockholm 782,60 mark. De sammanlagda utgifterna uppgick därmed till 63 087,44 mark och förlusten i slutet av 1874 till 16 004,96 mark, vilket var nästan en fjärdedel av de sammanlagda kostnaderna.51Hufvudbok 1875−1881, kapsel 104:4, OY Tilgmann AB:s arkiv, Centralarkivet för Finlands näringsliv. Trots att några stålsticksplåtar redan hade framställts för följande serie blev Tilgmann tvungen att ge upp planerna på en fortsättning. Han hade inte fått tillräckligt med prenumerationer, och de separata häftena hade inte heller sålt i önskad mängd.52Koistinen, »Matkustus Suomessa – rohkea yritys», ickepag. Tilgmanns ekonomiska situation i stort kan också ha haft en viss inverkan. Eftersom det fanns mycket arbete för tryckeriet hade han gjort stora investeringar. I praktiken innebar det att såväl inkomsterna som utgifterna hade mångfaldigats och även om det var vanligt att man hellre värderade vinsterna i underkant än skulderna, redovisade Tilgmann i vilket fall som helst för ett underskott under början av 1870-talet.53Ström, Tilgmann 100 år. En återblick på traditionen bakom ett modernt tryckeriföretag 1869−1969, s 15.

29 År 1875 uppstod frågan om illustrationerna i En resa i Finland till någon del fick återanvändas i Boken om Vårt Land, vilket Tilgmann motsatte sig.54Ferdinand Tilgmann–Topelius 30/9 1875, 244.53. Topelius förhöll sig, i ett brev till Albert Bonnier i december 1875, positiv till idén och hade svarat Tilgmann att kalendrar och läseböcker »i mer än 20 år aftryckt bitar af mina arbeten utan mitt samtycke».55Topelius–Albert Bonnier 28/12 1875, Bonniers förlagsarkiv, Stockholm. Topelius tillägger i brevet att »I den lag till skydd för artistisk och literär eganderätt, som skall framläggas för 1877 års finska landtdag och hvari jag har någon del, är också infördt ett stadgande, som, i likhet med andra länders lagstiftning, reserverar, i bildningens allmänna intresse, åt skolböcker rättigheten att aftrycka profstycken och afbildningar ur för öfrigt skyddade arbeten». Tio av bilderna kom trots Tilgmanns protester med i Boken om Vårt Land, och flera bilder användes också i andra verk. Bokhandlaren och förläggaren Gustaf Wilhelm Edlund meddelade 1886 att han skulle ge ut En resa i Finland med originalillustrationerna och ny text, eftersom den tidigare upplagan var slut i bokhandlarna. Texten författades denna gång av författaren och översättaren Karl Gustaf Samuli Suomalainen och fick namnet Suomi. Kuvia Suomen maasta ja kansasta etevimpäin kotimaisten taiteilijain maalausten mukaan. Den 56 sidor långa texten utkom 1888 i sju häften, som trycktes hos Tilgmann. Verket översattes till svenska av Ellen Nervander och försågs med titeln Suomi. Teckningar af Finland och dess folk efter de förnämsta inhemska målares taflor. Illustrationerna är inte exakt de samma som i En resa i Finland och vissa är i tvåfärg, s.k. tonlitografier. Illustrationen av S:t Michel medtogs inte, Reinhold målade en helt ny vy från Helsingfors och Albert Edelfelts verk byttes ut mot ett annat. Bildernas ordning och titlar ändrades likaså. Tjugo av bilderna i En resa i Finland ingår också i den ryske geografen och statistikern Pjotr Petrovitj Semjonov-Tjan-Sjanskijs stora bildverk Zjivopisnaja Rossija, otetjestvo nasje v jego zemelnom, istoritjeskom, plemennom, ekonomitjeskom i bytovom znatjenii (1881−1885), i delen som behandlar nordvästra Ryssland.56Koistinen, »Matkustus Suomessa – rohkea yritys», ickepag.

30 Andra exempel på hur En resa i Finland senare återanvändes finns också. År 1886 kunde man i Helsingfors Dagblad läsa att en Imatraguide utgivits i S:t Petersburg av »hr Assonow». I guiden, som beskriver vägen från S:t Petersburg till Imatra vattenfall längs Saima kanal, ingår en redogörelse för kanalbygget. Denna beskrivning är i själva verket hämtad ur En resa i Finland.57»En Imatra-guide […]», Helsingfors Dagblad 8/5 1886. guiden ifråga var Imatra. Putevoditel. Opicanie Sajmenskogo kanala, g. Vilmanstranda, oz. Sajmy, gg. Nisjlota, Sen-Michelja i Kuopio, r. Vuoksy vodopada Imatra, av författaren och vetenskapsmannen Vasilij Ivanovitj Assonov.

Översättningarna till tyska och ryska

31 Av de utlovade översättningarna utkom enbart de tyska och ryska. Den tyska översättningen, Eine Reise in Finnland, utkom på Tilgmanns förlag i Helsingfors och på T. O. Weigels förlag i Leipzig 1874. De första annonserna dök upp i pressen strax före jul 1874, d.v.s. lite senare än vad som tidigare utlovats i tidningspressen. Texterna översattes av Hermann Paul (1827−1885), lektor i tyska vid universitetet i Helsingfors 1869−1885, och upplagan trycktes på Finska Litteratursällskapets tryckeri. Planscherna försågs med bildtexter på finska, ryska och tyska – i de svenska och finska upplagorna är bildtexterna på finska, svenska och franska. På Sjöstrands vinjett lät Tilgmann dessutom trycka den tyska texten »F. Tilgmanns druckerei, Helsingfors» i stället för den|XV| tidigare svenska texten. Klotpärmarna är dekorerade med samma motiv som originalupplagan. Priset på den inbundna tyska översättningen var till en början 40 mark.58»Till Salu», Hufvudstadsbladet 19/12 1874. I översättningens slutord har en förändring gjorts. Man hade tydligen gett upp planen på en engelsk översättning och ställde nu i utsikt översättningar på tyska [sic], ryska och »kanske även» på franska.

32 En andra upplaga av Eine Reise in Finnland utkom på »K. E. Holms Verlag» 1885. också den här upplagan trycktes på Finska Litteratursällskapets tryckeri. Förläggaren Konrad Emil Holm lät byta ut Tilgmanns text längst nere på planscherna mot sin egen, »Helsingfors K. E. Holm, Éditeur». I det exemplar som utgivaren har haft tillgång till saknas Sjöstrands titelvinjett, men upplagan följer i övrigt den första tyska upplagan. Priset för ett inbundet exemplar av den andra upplagan var 25 mark.59»Litteratur och konstnotiser», Finland 8/12 1885. Senare tycks det ha uppstått en viss förvirring kring de tyska upplagorna. Birgit Lunelund-Grönroos uppger i bibliografin över Topelius tryckta skrifter att de två tyska upplagorna skulle ha utkommit på både K. E. Holms och T. O. Weigels förlag (Birgit Lunelund-Grönroos, Zachris Topelius’ tryckta skrifter, 1954, post nr 824). Pertti Koistinen säger missvisande i faksimilupplagan av Matkustus Suomessa att den tyska översättningen 1885 »äntligen» utkom på K. E. Holms Verlag (Koistinen, »Matkustus Suomessa – rohkea yritys», ickepag.)

33 År 1875 utkom en ryskspråkig översättning, Putesjestvije po Finljandii. Förläggare var också denna gång Tilgmann och texten trycktes på Finska Litteratursällskapets tryckeri. Bildtexterna till planscherna är, liksom i den tyska översättningen, på finska, ryska och tyska. Översättningen är signerad F. Cheuren (troligen F. Häyrén), men det har tillsvidare inte framkommit några närmare uppgifter om den. I Morgonbladet, som i juli 1875 refererade en artikel i den ryska tidningen S:t Peterburgskij Vedomosti, nämns att »den ryska allmänheten kommer sannolikt snart att göra bekantskap med hr Topelii så mycket omtalta arbete, af hvilket en rysk öfversättning redan för länge sedan lärer vara utarbetad, ehuru densamma af för mig obekant anledning af hr Tilgman icke publicerats».60»En korrespondens från Helsingfors», Morgonbladet 23/7 1875. Till utformning och innehåll följer den ryska översättningen originalet. I motsats till den tyska översättningen, som utkom före den ryska, har man inte ändrat på innehållet i slutorden; här står fortfarande att verket skall utges på franska, ryska, tyska och »kanske även» på engelska. Priset för det ryskspråkiga planschverket var i Finland 40 mark.61»Planschverket», Helsingfors Dagblad 21/12 1876.

Den samtida kritiken

34 Utgivningen av det första häftet av En resa i Finland uppmärksammades på många håll i den inhemska tidningspressen, även om de regelrätta recensionerna lät vänta på sig. Den liberala och svensksinnade Wiborgs Tidning, som redigerades av Gabriel Lagus, låter förstå att det inte kunde finnas en bättre skildrare av naturen och det historiska kulturlivet än Topelius. Bokens »syskontycke» med Finland framställdt i teckningar uppmärksammas, men skribenten noterar också skillnaderna. En resa i Finland har »mer än det förra kallat den konstnärliga inspirationen till hjelp, genom att lägga redan färdiga taflor till grund för gravyrerna, och det har äfven inryckt folklifvet i sin krets». Kritik framförs dock mot att Topelius inte har inlagt en tillräckligt stark reservation mot Hwassers tanke om Finlands historiska bestämmelse och att detta inte skulle komma att förbises av den utländska publiken.62»Litteratur», Wiborgs Tidning 20/3 1872.

35 Helsingfors Dagblad hoppas att företaget inte avstannar p.g.a. bristande publikintresse.63»Af det nya plancheverket […]», Helsingfors Dagblad 29/2 1872. Tidningen Björneborg framhåller att verket är det enda i sitt slag, »näst det gamla redan utdömda Finland framstäldt i teckningar» och att det därför inte kommer att »lemnas utan uppmärksamhet, hvarken hemma i eget land eller i utriket». Björneborg önskar ändå att formatet hade varit något större för att vissa tavlor bättre skulle komma till sin rätt, t.ex. »Helsingfors Hamn»illustration.64»En resa i Finland», Björneborg 22/3 1872.

36 Efter att det tredje häftet hade utkommit i början av november 1873 blev mottagandet mer blandat. Tidningen Vikingen tar i en omfattande recension upp likheter och skillnader mellan Finland framställdt i teckningar och En resa i Finland. Den främsta skillnaden anser man ligger i bildmaterialet; litografierna i den förra återger den »fosterländska naturen», medan stålsticken i den senare också försöker visa det »fosterländska folklifvet». Det förra verket kopierar Finland och det senare representerar. En resa i Finland försöker snarare »gifva en antydan om den allmänna karakteren af vårt fosterland och det lif, som inom detsamma rör sig», i stället för att genom trogna kopior »framställa ett slags mosaikbild af allt hvad Finlands natur för betraktaren kan erbjuda sevärdt». Skribenten berömmer planscherna i En resa i Finland, men påpekar också att stålsticken borde ha gjorts i större skala och att stålstickstekniken inte gör alla målningar rättvisa.65»Konst och literatur», Vikingen 16/11 1872.

|XVI|

37 I följande nummer av Vikingen går recensenten in på själva texten. Topelius får beröm för sin personliga stil och för att han nu tillåter sig en större poetisk frihet än i Finland framställdt i teckningar. Men den starkt svensksinnade Vikingen är också kritisk. Recensenten är i första hand oense med Topelius om de två språkgruppernas betydelse för Finland. Författaren »synes nämnl. fortfarande vara insnärjd» i den förlegade uppfattningen »hvilken först i senaste tider delvis börjat gifva vika för ett redigare och naturligare betraktelsesätt». Topelius inser inte, menar skribenten, att den svenska befolkningen har sina egna »nationela egendomligheter och sitt särskilda åskådningssätt», utan anser att enbart den genuint finska befolkningen har gett nationen dess allmänna karaktärsdrag. Enligt skribenten har Topelius inte beaktat att den svenska och finska befolkningen skiljer sig från varandra till såväl lynne som levnadssätt, och att en »lifligare, mera praktisk själsriktning måste väl erkännas såsom utmärkande för våra svenskar» jämfört med »den finska befolkningen, för hvilken åter det långsama sättet och det för meditation fallna sinnelaget äro utmärkande».66»Konst och literatur», Vikingen 20/11 1872.

38 I Helsingfors Dagblad betvivlade skriftställaren och intendenten för Finska konstföreningen Berndt Otto Schauman utgivaren Tilgmanns möjligheter att hinna färdigställa alla planscher inom 1873. Speciellt oroade sig Schauman för att den konstnärliga kvaliteten skulle bli lidande. Liksom Vikingen påpekar Schauman att reproduktionerna delvis är misslyckade. Han nämner att K. E. Jansson inte hade haft möjlighet att personligen godkänna stålsticket, eftersom han befann sig utomlands. Helhetsomdömet är ändå att En resa i Finland i artistiskt avseende är överlägset alla andra tidigare utgivna planschverk i Finland, även Finland framställdt i teckningar. Den finsksinnade Schauman kommenterar texten med att dess »rikhaltighet [är] sådan man kan vänta af en nationell skald och en professor i Finlands historia». Schauman kommenterar också de planerade översättningarna. Han anser att det, förutom den finska översättningen, skulle räcka med att översätta texten till tyska eftersom Finland och finska konstnärer är så föga kända i resten av Europa.67B. O. S., »Anhåller ödmjukast om plats i Helsingfors Dagblad […]», Helsingfors Dagblad 24/11 1872. Tilgmanns genmäle följer ungefär en vecka senare. Han korrigerar Schaumans uppfattning om tidsplanen genom att meddela att »verket i denna stund disponerar öfver 10 landskap, 11 stadsvyer och 9 genrebilder, hvaraf 4 original aqvareller, 2:ne kopior i olja, en fotografi och 23 originalmålningar», och att de återstående sex originalen är beställda och påbörjade. Han försvarar stålsticket och understryker att det är mer hållbart och användbart vid tryckningen av »populära bilderverk» än det kostsamma kopparsticket. Tilgmann framhåller också att flera konstnärer som han rådfrågat hade varit av den åsikten att de misslyckade partierna i stålsticket av Janssons målning delvis beror på »brister med afseende å belysningen» i tavlan, vilket sedan i stålsticket framträtt tydligare än i originalet.68Ferdinand Tilgmann, »Till redaktionen af H:fors Dagblad», Helsingfors Dagblad 1/12 1872.

39 I samband med utgivningen av de fjärde och femte häftena, som utkom samtidigt i slutet av januari 1873, väckte stålsticket av R. W. Ekmans »Bengt Lyytinen sjunger vid kantele»illustration uppmärksamhet, eftersom det inte finns någon kantele på bilden. En kåsör i Finlands Allmänna Tidning menar att konstnären troligen inte stått för namnet på tavlan och att bilden knappast föreställer Bengt Lyytinen. Kåsören framhåller att Lyytinen borde ha haft en talrikare publik än den på bilden, eftersom han var så berömd. Kåsören anser också att bilden »snarare häntyder på en skrifkunnig klockare än på en improviserande folkskald», då personen på bilden har papper, bläck och penna, och att åhörarnas miner snarare tyder på en viktig familjeangelägenhet än på ett musikframförande, eftersom det inte finns någon kantele. Dessutom menar skribenten att de utlänningar som ser bilden kan få ett »ganska besynnerligt begrepp om det finska kantele». »om finska sångens förmåga att locka åhörare» skulle man inte heller få så höga tankar.69»Causerie», Finlands Allmänna Tidning 29/1 1873. Ekman själv avled 19/2, några veckor efter att recensionen publicerats. Han har veterligen inte kommenterat kåseriet. Här kan påpekas att Bengt Lyytinen (1783–1871) i första hand var diktare, inte sångare som spelade kantele. Han var skrivkunnig och skrev själv ner flera av sina runor, vilket har bidragit till att så många av hans dikter bevarats. Se t.ex. Kustavi Grotenfelt (toim.), Kahdeksantoista runoniekkaa. Walikoima Korhosen, Lyytisen, Makkosen, Kymäläisen, Puhakan, Räikkösen y.m. runoja ja lauluja 1889, s. 189 f. Också i Helsingfors Dagblad tar man fasta på den frånvarande kantelen och framför lite skämtsamt att den tyska gravören hade spelat utgivaren ett spratt genom att förvandla kantelen till papper, penna och bläck.70»Kuriöst misstag», Helsingfors Dagblad 31/1 1873.

40 Verket fick en viss uppmärksamhet i finskspråkig press, även om det mestadels var frågan om korta berömmande anmälningar. I Kirjallinen Kuukauslehti säger man däremot att försöket är gott, men att texten inte tål någon närmare kritik; vad som var|XVII| orsaken till missnöjet diskuteras inte.71»Kirjallisia tarkastuksia ja ilmoituksia. Jälkikatsahdus menneen vuoden kirjallisuuteen», Kirjallinen Kuukauslehti 1/1 1874. Tidningen Karjalatar säger i januari 1875 att verket redan förmedlar kunskaper om Finland utomlands.72»Muutamia sanoja suomen-riennoista ja suomenkielisestä kirjallisuudesta», Karjalatar 29/1 1875. I december 1874 hade verket uppmärksammats också utomlands. Finlands Allmänna Tidning återger en recension i »ett utländskt blad», icke namngivet. Den tyskspråkiga översättningen hade utkommit strax före jul, så det kan ha varit frågan om en tysk tidning. Recensenten framhåller att verket »lofvar att genom sin eleganta utstyrsel utmärka sig framför andra liknande verk».73»Icke-Officiela Afdelningen», Finlands Allmänna Tidning 29/12 1874.

41 I de ryska tidningarna Moskovskije Vedomosti och S:t Peterburgskij Vedomosti ingick också recensioner, som Hufvudstadsbladet och Morgonbladet senare återgav. Hufvudstadsbladet refererar recensionen i Moskovskije Vedomosti i juli 1875: verket får kritik för att vara alltför patriotiskt på »sanningens bekostnad och i strid med fakta». Hänvisningen till Hwasser får, som Wiborgs Tidning hade förutsett, mycket kritik och den ryska skribenten påpekar att Topelius åsikter är speciellt upprörande med tanke på att han är professor i ryska historien. Skribenten kritiserar samtidigt Topelius för att han inte kan ryska och föreläser efter utländska källor. Skribenten framför att Ryssland nu, liksom förr, har andra förbindelser och »broar» till Europa som inte leder genom den »fattiga, aflägsna och glest befolkade norra gränsmarken, utan genom de rika och Europa närmare belägna Östersjö- och Weichselprovinserna».74»En resa i Finland», Hufvudstadsbladet 26/7 1875. Det kritiska tonfallet hänger delvis samman med att Moskovskije Vedomosti under Michail Nikolajevitj Katkovs tid som chefredaktör 1863–1887 profilerade sig som en konservativ slavofil tidning i Moskva-anda och blev något av ett halvofficiellt språkrör för regeringen. Tuomo Polvinen, Riket och gränsmarken. N. I. Bobrikov. Finlands generalguvernör 1898–1904 1988, s. 33 f.

42 I Morgonbladet refereras S:t Peterburgskij Vedomosti två gånger, eventuellt är det fråga om samma artikel. Den första gången ingår referatet i samband med en längre rapport om den ryska tidningen i juli 1875 och den andra gången som en egen artikel i oktober 1876. Referatet återger den ryska skribentens kritik av Topelius för att han låter »hänföra sig af en bornerad patriotism, på sanningens bekostnad och i strid med fakta». också här tar man fasta på hänvisningen till Hwasser och det är särskilt det första kapitlet, »Landet», som får kritik för att vara alltför idealiserande.75»En korrespondens från Helsingfors», Morgonbladet 23/7 1875. Kritiken i den första artikeln återkommer i den andra. Den S:t Petersburgska tidningen kritiserar också dispositionen av verket, eftersom boken inte är uppbyggd som en resa. Dessutom menar skribenten att det inte går att känna igen orten på bilderna från S:t Michelillustration, Tammerforsillustration och Kuopioillustration. Morgonbladet kommenterar att man inte skall »förtycka den ryske anmälaren» att han inte förstår finnarnas patriotism och Topelius uttryck eftersom han inte är finne, och att han ser allt från den ryska synpunkt enligt »hvilken det vore bäst, att den lilla finska nationen uppginge i den ryska».76»Det af hr Tilgmann utgifna planschwerket En resa i Finland», Morgonbladet 10/10 1876. Recensionerna i de två ryska tidningarna gällde uppenbarligen den svenskspråkiga originalversionen av En resa i Finland. Moskovskije Vedomosti skriver att man har »för afsigt att utgifva arbetet på […] ryska» (Hufvudstadsbladet 26/7 1875) och S:t Peterburgskij Vedomosti nämner att den ryska översättningen ännu inte har publicerats (Morgonbladet 23/7 1875). Eventuellt var det t.o.m. frågan om samma recension i båda tidningarna. Den tidigare liberala S:t Peterburgskij Vedomosti, som opponerat sig mot det konservativa Moskva, började 1875 småningom orientera sig högerut och också den kom under Michail Katkovs inflytande. (Sankt-Peterburgskije Vedomosti, Kratkaja istoritjeskaja spravka http://www.spbvedomosti.ru/history.htm, läst 23/4 2012). De ursprungliga artiklarna har inte varit tillgängliga vid utgivningen, och vem recensenten eller recensenterna var förblir här en öppen fråga.

43 När de sista häftena av En resa i Finland utkom verkar intresset för verket ha avtagit i tidningspressen och man hittar enbart anmälningar och korta omnämnanden av de nya häftena och senare av de inbundna upplagorna.

Forskningsöversikt

44 I motsats till många andra av Topelius verk uppmärksammas En resa i Finland i forskningen ofta enbart i en bisats. En resa i Finland överskuggas av Boken om Vårt Land, som utkom 1875. om samtiden gärna jämförde En resa i Finland med Finland framställdt i teckningar (1845–1852) så har det äldre verket för eftervärlden och senare forskning varit betydligt intressantare. Forskarna har också ägnat föreläsningarna från samma tid eller om samma ämnen större uppmärksamhet. En starkt bidragande orsak är att Finland framställdt i teckningar och föreläsningarna har en större faktamässig och vetenskaplig tyngd, medan Topelius i En resa i Finland använde en mer skönlitterär och målande stil för att nå en bred publik.

45 Clas Zilliacus tar upp Topelius sätt att återge konstverk i ord i artikeln »Till löjtnant Leopold i Grusien» i Opinionens tryck. En studie över pressens bildningsskede i Finland (1985). Zilliacus jämför stilen i En resa i Finland med Topelius presentation i Helsingfors Tidningar av R. W. Ekmans målning »Bengt Lyytinen läsande sina runor i en finsk bondstuga» från 1848.77»Från Helsingfors», Helsingfors Tidningar 1/4 1848. Zilliacus tar fasta på hur textens samstämmighet med målningen sträcker sig långt in i själva stilen i vilken tavlan återberättas. Eftersom tavlan inte kunde återges i tidningen skulle många läsare aldrig få se den, och beskrivningen blev därför ett substitut. Topelius utförde bildavläsningar också när läsaren kunde se bilden, som i En resa i Finland, där Topelius trots det »läser» bokens bildinne|XVIII|håll på samma sätt.78Clas Zilliacus, »Till löjtnant Leopold i Grusien», Clas Zilliacus & Henrik Knif, Opinionens tryck. En studie över pressens bildningsskede i Finland 1985, s. 159 f. Det är främst här En resa i Finland skiljer sig från de övriga historisk-geografiska verken.

46 En resa i Finland aktualiserades 1984 med Aarni Krohns utgåva av den finskspråkiga översättningen Matkustus Suomessa. Utgåvan är anspråkslös med endast en kort inledande presentation av verket. Den statistiska översikten – betecknad som »rätt föråldrad» – ingår inte.79Zacharias Topelius, Matkustus Suomessa, toim. Aarni Krohn, 1984, s. 8. År 1998 utkom en faksimilupplaga av Matkustus Suomessa med åtföljande artiklar av Pertti Koistinen och Rainer Knapas. Artiklarna belyser främst tillkomsthistorien, bildmaterialet och konstnärerna. Matkustus Suomessa ingår även i den tredje delen av Maakuntien Suomi, också 1998, med ett kort efterord av Allan Tiitta. I Maakuntien Suomi publiceras också Hannu Vallas fotografier från 1990-talet av de platser som är avbildade i En resa i Finland, med bildtexter och kommentarer av Kai Linnilä.

47 Paul Nyberg kommenterar En resa i Finland på ett par sidor i Zachris Topelius. En biografisk skildring (1949). Han lyfter fram tidsstämningen genom ett exempel i kapitlet »Landsväg till Tammerfors». I en skjutskärra sitter en »arrendator eller mindre jordägare» sida vid sida med en skjutskarl, vilket enligt Topelius visar på att ståndsfördomarna inte sträcker sig till »landsvägen». Nyberg framhåller att man på 1870-talet hade uppfattningen att det finska samhället var »byggt på en bred grundval av demokrati». Nyberg tar också fasta på Topelius skildring av de österbottniska kvinnorna och anekdoten om hur de unga männen var en kvarleva av »norrmanniskt chevaleri» (stycke 64 i kapitlet »Landtfolk från Wasa trakten») i sin tävlan om flickan. Utan att gå in på detaljer menar han att detta stycke kan ha en viss koppling till Topelius ungdomssvärmeri Greta Mattsdotter från Kahra.80Paul Nyberg, Zachris Topelius. En biografisk skildring 1949, s. 427 f. Topelius använde ofta Greta som motiv. För mer om detta, se inledningen av Clas Zilliacus i Topelius, Ljungblommor, ZTS I, stycke 22–28.

48 Nyberg lyfter också fram Topelius egen förklaring till att boken inte är uppbyggd som en resa (vilket bl.a. den ryska skribenten i S:t Peterburgskij Vedomosti kritiserar). Resan skulle, som Topelius säger, likna »en nyckfull dröm» (stycke 1 f. i kapitlet »Resor i Finland») och slå ned som en örn på ett ställe värt uppmärksamhet, i stället för att ta det närmaste först och det avlägsnare sedan.81Nyberg, Zachris Topelius. En biografisk skildring, s. 427. Topelius garderar sig mot kritik av den nyckfulla kompositionen genom att framhålla att nedslagen i olika miljöer skenbart saknar sammanhang, i slutändan framträder ändå en helhetsbild. Angående den geografiska fördelningen skriver Topelius visserligen också att konstnärerna först tecknade »de närmare eller lättare tillgängliga delarna af landet» (stycke 2 i slutordet). Vilken betydelse detta haft för upplägget och »resan» förblir oklart.

49 Maija Lehtonen påpekar i artikeln »naturen och människan hos Topelius» (1997) att Topelius hade goda förutsättningar att skriva en reseskildring från Finland, eftersom han kände till en stor del av landet genom sina resor. Lehtonen framhåller att man känner »hans upptäckarglädje när han ger landet en litterär gestalt och ställer det framför de häpna läsarnas ögon».82Maija Lehtonen, »Naturen och människan hos Topelius», SFV-kalendern årg. 111 1997, s. 16 f. Johan Wrede konstaterar i artikeln »Zachris Topelius – barnatro och fosterland» i Finlands svenska litteraturhistoria (1999) att Topelius låter »det sedda och upplevda ge färg och liv åt sakupplysningar och historia».83Johan Wrede, »Zachris Topelius – barnatro och fosterland», Finlands svenska litteraturhistoria. Första delen: Åren 1400–1900 1999, s. 322.

50 Yrjö Varpio presenterar reselitteratur i Matkalla moderniin Suomeen. 1800-luvun suomalainen matkakirjallisuus (1997) och kommenterar det rätt lama samtida mottagandet av En resa i Finland. Han påpekar att verket utkom tio år innan någon turism att tala om förekom i Finland. Dessutom anser han att bildverkets olika målsättningar är motstridiga och att bilderna, som presenterar landet, inte på ett naturligt sätt kunde kombineras med en reseguide.84Yrjö Varpio, Matkalla moderniin Suomeen. 1800-luvun suomalainen matkakirjallisuus 1997, s. 109.

51 Den enda forskare som mer ingående och systematiskt redogör för En resa i Finland är Allan Tiitta i avhandlingen Harmaakiven maa. Zacharias Topelius ja Suomen maatiede (1994). Han jämför En resa i Finland med Topelius andra historisk-geografiska verk och föreläsningarna. Tiitta noterar särskilt Topelius återkommande geografiska teman, från Finlands geologiska uppkomst och geografiska placering till folkets särdrag.

52 En resa i Finland är ett i raden av viktiga verk i Topelius strävan att bygga upp en nationell självkänsla. Tiitta anser att Topelius mål var att förmedla en uppfattning av Finland som reflekterar såväl tidigare generationers arbete som naturens inverkan. Topelius bild av Finland som ett nordiskt land mellan öst och väst har i mycket påverkat finländarnas uppfattningar om landet och svarade i ett längre perspektiv, anser Tiitta, dessutom|XIX| på den beställning som samhället och den politiska utvecklingen skapade.85Tiitta, Harmaakiven maa. Zacharias Topelius ja Suomen maatiede, s. 161 ff.

53 Topelius ständiga återkommande till Hwasser och civilisationens införande till Ryssland och Asien via Finland sammanfaller med uppfattningen om det avlägsna Finland som civilisationens utpost. Tiitta anser att Topelius troligen hade inhämtat denna tanke i bildverket Meyer’s Universum (1835), där Finlands historiska betydelse sägs ligga i att folket är fritt trots att det lever inträngt mellan två stora stammar och dessutom måste kämpa mot en hård natur.86Ibid., s. 313 f. Tiitta framhåller att Topelius växande tillit till Finlands möjligheter att inta sin plats bland andra nationer kan utläsas i den mytologiska berättelsen i det inledande kapitlet »Landet», där Topelius placerar in Finland i Europa och världen.87Ibid., s. 316. Gunnar Castrén säger i artikeln »Finlands folk i Topelius’ verk» (1918) apropå Topelius syn på Finlands »världshistoriska mission» att Topelius på kulturens område drömmer »sina djärvaste storhetsdrömmar» om vilken hög kultur som skall uppstå här, och att han låter sina drömmar »svälla ut till områden långt utom de gränser Finlands folk nu äger».88Gunnar Castrén, »Finlands folk i Topelius’ verk», FU 31 1918, s. 359.

54 Pirkko Alhoniemi noterar i avhandlingen Isänmaan korkeat veisut. Turun ja Helsingin romantiikan runouden patrioottiset ja kansalliset motiivipiirit (1969) Topelius syn på Finland som ett kallt, avlägset land längst uppe i norr. Hon jämför meningen »Det är denna Europas sistfödda, armaste, längst förgätna dotter, som tecknas på dessa blad» i En resa i Finland (stycke 10 i kapitlet »Landet») med andra motsvarande ställen i Topelius verk, i dikterna »Vår enda arfvelott» och »I Finlands vinter» samt i sagospelet »Prinsessan af Cypern».89Pirkko Alhoniemi, Isänmaan korkeat veisut. Turun ja Helsingin romantiikan runouden patrioottiset ja kansalliset motiivipiirit 1969, s. 106. Maija Lehtonen tar fasta på samma mening. Hon anser att Topelius var en av tidens mest kosmopolitiska författare i Finland och att han ville »hjälpa den unga nationen till självförståelse, men han ville också att Finland skulle inta sin plats i de europeiska nationernas krets».90Lehtonen, »Naturen och människan hos Topelius», s. 22.

55 I artikeln »Maamme kirja 130 vuotta – voiko 2,5 miljoonaa ihmistä olla väärässä?» (2005) påminner Tiitta om att Topelius bild av Finland och finländarna var avsiktligt positiv och idealiserande, eftersom det goda exemplet ingår i Topelius uppfattning om uppfostran och upplysning.91Tiitta, »Maamme kirja 130 vuotta – voiko 2,5 miljoonaa ihmistä olla väärässä», s. 25. På samma sätt framhåller också Gunnar Castrén att Topelius ville visa på det finska folkets goda egenskaper och inge sina landsmän stolthet över att tillhöra detta folk.92Castrén, »Finlands folk i Topelius’ verk», s. 360. Castrén menar ändå att Topelius nationella »entusiasm» tycks ha dämpats något efter 1840-talet och snarare ha övergått i en mer allmän frihets- och kulturkärlek.93Ibid., s. 352. Johan Wrede beskriver Topelius som en naturens, landets, folkets och nationens tolk. Han jämför den »patriotiska naturstämningen» i En resa i Finland med en rad andra verk av Topelius: Finland framställdt i teckningar, läseböckerna för skolan, dvs. Naturens bok och Boken om Vårt Land, samt diktsamlingarna Ljungblommor I–III (1845–1854) och de tre samlingarna Sagor (1847–1852).94Wrede, »Zachris Topelius – barnatro och fosterland», s. 322.

Landskaps- och genremåleriet åren 1870 −1873

56 Bildmotiven i Finland framställdt i teckningar (1845–1852) kan karakteriseras som patriotiskt-romantiska och pittoreska och deras konstnärliga utförande som provinsiellt och halvt amatörmässigt. En resa i Finland står redan på en högre nivå och återspeglar en akademisk konstutbildning och samtida skandinaviska strömningar.95En kort sammanfattning av det konstnärliga innehållet i En resa i Finland: Aimo Reitala, »Matkustus Suomessa», Ars Suomen taide 3, päätoim. Salme Sarajas-Korte, 1989, s. 125. Reproduktionernas motiv är nu betydligt mångsidigare än vyerna, de historiska minnesmärkena och porträttlandskapen i det föregående, statiskt-idylliska verket från 1840-talet.

Landskapsmåleriets förvandling

57 Konsten och särskilt landskapsmåleriet hade också i Finland avancerat två stora steg framåt sedan 1840-talet – enligt den senare konsthistoriens traditionella utvecklingshistoriska synsätt. Finland framställdt i teckningar var uttryckligen baserat på skisser och blyertsteckningar »tagna efter naturen» och direkt överförda till litografiform. Skandinaviska och finska konstnärer fick under 1850-talet ofta sin högre utbildning med stöd av stipendier i de tyska konstakademierna, bland dem särskilt i Düsseldorf. Denna Düsseldorf-skola blev under 1850- och ännu under 1860-talet i hög grad normbildande för landskapsmåle|XX|riets innehåll, komposition och detaljerade utförande. Kännetecknet var ett omsorgsfullt ateljéhantverk, baserat på skisser och studier enligt naturen, både av landskap och scener med människofigurer, historiska eller samtida genrebilder. Mot 1860-talets slut förflyttades den europeiska nya konstens och konstutbildningens tyngdpunkt till Frankrike och Paris. Den genomgripande nyheten för landskapsmåleriet var det så kallade friluftsmåleriet, plein air, där idealet var ett omedelbart studium av färg- och ljusförhållanden, med konstnären arbetande utomhus direkt inför sitt motiv.96Allmänt om måleriet i Finland vid denna tid: Aimo Reitala, »Maalaustaide 1860−1880», Ars Suomen taide 3, s. 109−130, särsk. om landskapsmåleriet s. 117−130. Här behandlas också de enskilda konstnärerna (Werner Holmberg, Hjalmar Munsterhjelm, Berndt Lindholm, Adolf von Becker och Karl Emanuel Jansson).

58 Samtidigt hade bildkonstens motiv fått ett nytt berättande innehåll, i likhet med den samtida litteraturen. Man övergav den idealistiska och romantiska konstuppfattningen och övergick till en realism, till det »natursanna» och till att skildra en social verklighet hos de olika samhällsklasserna, i liv och miljö. Måleriets traditionella områden och beställarbehov kvarstod det oaktat parallellt med nyheterna. Porträtten, historiemåleriet eller de religiösa och mytologiska motivkretsarna fyllde sina egna behov, för representation, offentlighet och kyrkans bruk.

59 Brytningen med konstens äldre ideal från 1830- och 1840-talen avspeglas tydligt i illustrationerna till En resa i Finland. Här förekommer närbilder av folkets liv i form av realistiska genremålningar eller mera utstuderat tablåartade uppställningar. Landskapen är befolkade med en idog allmoge i sina typiska sysslor i skog och mark eller på havet, under årets olika tider. Den nya tiden avtecknar sig i form av ångfartyg, järnvägar, kanaler och industrianläggningar. Därtill ingår ett antal rent anekdotiska, berättande genrebilder ur allmogens, sjömännens och skärgårdsbornas liv, sådant det gärna uppfattades av den borgerligt-urbana konstpubliken.

60 Ett undantag från innehållets planerade bildprogram är bildverkets förlagsband, som pryddes av en dekorativ förgylld vinjett i stort format av C. E. Sjöstrand, med Kalevalahjältar och Väinämöinens strängaspel i centrum och apostroferingar av både Kalevala och Fänrik Ståls sägner avbildade i bokform, tillsammans med en anhopning av krigiska troféerillustration. Denna bildvärld ligger mycket fjärran från bildverkets övriga innehåll. De enskilda häftenas omslag, som utfördes av Bernhard Reinhold, hade däremot ett typiskt och tidsenligt finskt resemotiv: en skjutskärra vid en grind och en verststolpe, med två fattiga barn som öppnar grinden för att få en slant av de förbifarandeillustration.

61 Generationsskillnaderna mellan de medverkande konstnärerna av tecknar sig i många avseenden. Den äldsta, R. W. Ekman, var född 1808 och den yngsta, Albert Edelfelt, 1854. Ekman höll sig till sina tablåartade folklivsskildringar, som han hade inlett redan på 1840-talet. Teckningsläraren och konstnären Johan Knutson från Borgå, en av de bärande krafterna redan för Finland framställdt i teckningar, höll sig likaså till sina konventionella stadsvyer, sedda på avstånd. Omkring 1870 dominerades konstlivet i Finland redan av en ny generation, där skulptören Walter Runeberg, landskapsmålarna Hjalmar Munsterhjelm och Berndt Lindholm samt genremålaren Adolf von Becker var de ledande namnen, på utställningar och i dagstidningarns kritik.97J. J. Tikkanen, Finska konstföreningen 1846–1896 1896, s. 187−204 om denna period. Lindholm och Munsterhjelm var också de mest anlitade för En resa i Finland, med tio resp. Nio verk bland illustrationerna.

62 Bland bildmotiven återfinns några traditionella folklivsskildringar, med tillhörande dräkt- och miljöåtergivning enligt äldre ideal: Ekmans »Somero socken: En vinterqväll»illustration med böndernas handslöjd som ett tilläggsmotiv, hans dräktstudie från Jääskis »På vägen till kyrkan»illustration, och tablån »Bengt Lyytinen sjunger vid kantele»illustration, en bild av den skapande folkskalden på finska, som runosångarnas arvtagare. Ekmans »En smedja i närheten af Åbo»illustration har redan ett mera realistiskt, berättande tonfall. Avbildningarna av allmogens dräktskick i En resa i Finland hörde till de äldre planschverkens normala motivkrets i Sverige och Skandinavien. I Finland hade två tidigare försök gjorts på detta område, båda stannade vid det första utgivna häftet. Det första var Suomalaisia kansanpukuja − Finska folkdrägter, utgivet på G. W. Edlunds förlag 1863, med text av K. F. Ignatius och fyra färgplanscher, föreställande dräkter från Säkylä, Viborgs socken, Pedersöre och Kronoby.98Av planerade tre häften med fyra planscher i varje utkom i brist på prenumeranter bara det första, med 13 textsidor och fyra planscher. Theodor Schvindt, Suomen kansan pukuja 1800-luvulla 1913, ickepag. förord. Det andra, i större folioformat och mera påkostat, planerades i tio häften, med litografen Fredrik Liewendal som förläggare. Det första häftet av Finska folkdrägter|XXI| framställda i taflor ur allmogens lif – Suomenmaan kansanpukuja näytettyinä kuvauksina kansan elämästä utkom till julen 1867. Här ingår tre färgplanscher utförda efter Ekmans målningar, med motiv ur allmogens liv i Tammela och Somero.99R. W. Ekman, Finska folkdrägter framställda i taflor ur allmogens lif. Utförda i färgtryck och åtföljda af beskrifvande text. – Suomenmaan kansanpukuja näytettyinä kuvauksina kansan elämästä. 1. Tavastland – Hämeenmaa 1867. Första häftet omfattade tre textsidor och tre planscher, texten är på svenska, finska och tyska.

63 I En resa i Finland introduceras, främst av Lindholm, en rad inhemska typlandskap av nytt slag jämfört med Finland framställdt i teckningar – med det finska folket i arbete: »Landskap från Savolax»illustration, »Skogstrakt i Hauho»illustration med vinterarbeten i skogen, »Svedjeland i Idensalmi»illustration100I privat ägo i Helsingfors 1985. Se Aune Jääskinen & Ari Latvi (red.), Kaskisavun kansaa – Svedjerökens folk 1985, s. 32: »Sved i Savolax, 1872, olja 57 × 88, Sign. n.t.v. B. Lindholm -72, Privatsamling, Helsingfors.» med eld, rök och hårt arbete, »Landskap i Birkala»illustration med kor i vall, »Landsväg till Tammerfors»illustration, eller »Fiskarläge i Ekenäs skärgård»illustration, »Strömmingsfiske i Nylands skär»illustration och »Strömmings insaltning»illustration.

Realism och genremåleri

64 Den nya, men fortfarande återhållsamma realismen i folklivsskildringen och det rena genremåleriet bryter fram i många av de mera intressanta illustrationerna: Adolf von Beckers »Landtfolk från Wasa trakten»illustration, bönder från Lappfjärd vid sin nyss bärgade rågåker, Karl Emanuel Janssons »Under stiltje uti en åländsk kajuta»illustration, med kortspelande sjömän och Bernhard Reinholds »En afton på Aura»illustration, med skärgårdsbor i närbild. Berndt Lindholms strömmingsfiskareillustrationillustration och särskilt hans halvt komiska »Lönnbränneri. Scène från Lovisa skärgård»illustration är också genomförda med en stark känsla av realism. Albert Edelfelts familjescen »Hemkomst från jagten»illustration håller samma linje. Folklivsskildringen som genre hade fått sitt genombrott i Finland just kring 1870, genom von Becker, Jansson och Arvid Liljelund. Samtliga hade studerat i Düsseldorf, von Becker redan från 1858, Liljelund från 1866 och Jansson från 1868. Sommaren 1870 reste von Becker och Liljelund tillsammans i de svenska trakterna av Sydösterbotten, för att utföra skisser och förarbeten. På konstföreningens utställning 1871 ställde både von Becker och Liljelund ut målningar med frieriscener från Österbotten101von Beckers målning finns i Ateneum, Helsingfors, Liljelunds har försvunnit privat ägo., motiv som mycket väl hade kunnat införlivas med de berättande scenerna i En resa i Finland. Jansson hade tidigare fått lovord för sin sjömansskildring »Under stiltje uti en åländsk kajuta», även kallad »Klöveress», från samma år. Därtill målade Jansson 1871 ytterligare »Frieri på Åland» i olja, en motsvarighet till von Beckers och Liljelunds österbottniska frierimotiv.102K. E. Janssons målningar i Ateneum, Helsingfors. Se Marianne Koskimies-Envall, »Kansanelämän kuvaajia», Pinx. Maalaustaide Suomessa 2. Arki- ja pyhäpuvussa, toim. Anssi Mäkinen, Rakel Kallio, Veikko Kallio, 2001, s. 184−191.

65 Vyerna över städer och kända natursevärdheter, som »Imatra fall»illustration, »Imatra. Fallets början»illustration eller »En fjärd af Roine»illustration har i En resa i Finland ofta ett bildinnehåll som inkluderar »tourister» i landskapet. Reinholds »Slussen vid Juustila»illustration återger den nya Saima kanal (öppnad 1856) och dess anläggningar tillsammans med ett modernt ångfartyg och mondäna resande från S:t Petersburg. Den moderna tidens symboler, hjulångarna, ångfartygen och järnvägen, som Topelius i många sammanhang välkomnade som tecken på framåtskridande, har en roll i många bilder. Imatra och Vuoksen hörde tillsammans med Kyrofors till de stående finska landskapsmotiven redan under tidigt 1800-tal. I En resa i Finland förekommer endast Imatra, i två vyer av Lindholm i mera realistisk anda. Lindholm utnyttjade också Vuoksens andra stora fors, Vallinkoski, som motiv för en oljemålning i monumentalt format 1872.

66 Reinholds »Helsingfors Hamn»illustration, där den nybyggda ryska katedralen också är ett framträdande blickfång, är fylld med ång- och segelfartyg; hans »Utsigt af Wiborg»illustration återger den äldre stadssilhuetten men också den nya järnvägen till S:t Petersburg, som hade blivit färdig 1870. Egentliga industrianläggningar eller äldre järnbruk förekommer inte i verket, med undantag av Johan Knutsons något ovanliga perspektiv på fabrikerna i Tammerforsillustration och Munsterhjelms pittoreska vintervy av det ännu oansenliga Warkaus brukillustration.

67 Stålsticken som reproduktionsform utjämnar skillnaderna i de olika konstnärernas stil och manér, men bakom den enhetliga framtoningen kan man också urskilja den uppmärksammade generationsbrytning som inträffade i det finländska måleriet just kring 1870, något som Tilgmann som förläggare och Topelius inte försummade att framhålla i sitt bildverk. Det fransk-tyska kriget 1870 hade haft den följden, att nästan alla de finska konstnärer som befann sig på studier i de tyska länderna måste återvända till hemlandet. Aktiviteten blev därför stor i Finland, med resor för att samla skisser och material sommartid och med utställningar under hösten och vintern i Helsingfors. Finländska|XXII| konstnärer deltog nu aktivt i utställningar utanför hemlandet, i Skandinavien och S:t Petersburg, på Salongen i Paris och på världsutställningen i Wien 1873.

68 De två ledande landskapsmålarna Lindholm och Munsterhjelm vistades båda i Finland mellan 1870 och 1873 och arbetade med Tilgmanns beställningar för En resa i Finland. Lindholm hade hösten 1870 anordnat en uppmärksammad separatutställning i Helsingfors med verk som han hade ställt ut på Salongen i Paris. År 1873 reste han till Paris för vidare studier och blev allt mera intagen av det nya franska friluftsmåleriet, som han entusiastiskt och första gången i Finland hade presenterat redan 1870 i Helsingfors Dagblad.103»Bref från Paris», Helsingfors Dagblad 18/2 1870. Lindholm kritiserades för sina franska manér i måleriet och så sent som 1872 hoppades en kritiker att »han ej måtte hemfalla åt den realism, som ohjälpligen mördar konsten».104»Konstföreningens exposition 1872», Helsingfors Dagblad 10/6 1872. Finländarna övergav konstakademin i Düsseldorf helt och hållet i början av 1870-talet. Munsterhjelm reste 1873 till München och fortsatte med ett mera tyskt inriktat landskapsmåleri som produktiv och i hemlandet uppburen konstnär. I Finland anordnades första gången en allmän tävlan i landskapsmåleri med statliga prismedel år 1874. Munsterhjelm utsågs till segrare och hans konkurrent Lindholm flyttade efter detta formella nederlag för gott över till hustruns hemland Sverige. Bohuslän blev hans hemort och nya motivkrets för ett fortsatt långvarigt landskapsmåleri. I hemlandet fick Lindholms landskapsmåleri sin första och största sammanfattning i En resa i Finland. Den konsthistoriska forskningen, som under 1900-talet starkt betonade alla de drag som pekade framåt mot impressionism och modernism, har utnämnt honom till en långt mera intressant konstnär än den konventionelle Munsterhjelm.105Aimo Reitala, Berndt Lindholm, utställningskatalog 1995.

Sverige och Ryssland

69 Konsten i Sverige hade genomgått samma Düsseldorf-skede som i Finland, och också där vände man sig under 1870-talets lopp definitivt mot Frankrike och Paris efter en period av realism, där man sökte sig fram till »det typiskt svenska landskapet» på samma sätt som under 1860-talet i Finland. Edvard Bergh var det ledande namnet i Sverige, med ett framställningssätt som står nära Lindholms. En också i Finland redan på 1850-talet känd landskapsmålare var Marcus Larson, med dramatiska och på sin tid högt skattade bravurnummer, med vattenfall och ljuseffekter. I Sverige introducerades det franska friluftsmåleriet av Alfred Wahlberg, med de typiska valörer av grönt i träd och växtlighet som av tyska motståndare kallades »spenatmåleri».106Torsten Gunnarsson, »Landskapsmåleriet», Signums svenska konsthistoria. Konsten 1845−1890, red. Eva-Lena Bengtsson, 2000, s. 403−461; Tomas Björk, »1800-talet», Konst och visuell kultur i Sverige 1810−2000, red. Lena Johannesson, 2007, s. 65−68.

70 I Finland odlade man på ett formellt plan livliga förbindelser också med Konstakademin i S:t Petersburg under 1870-talets första hälft. Akademins årsutställningar gav ofta utdelning i form av officiella erkännanden, medaljer eller de särskilda titlar, »konstnär av första klassen», »konstnär av andra klassen» eller »akademiker», som där utdelades och som var av vikt för karriären. Lindholm blev här »konstnär av första klassen» 1872, Munsterhjelm avancerade till akademiker 1874. Däremot verkar man inte i Finland ha uppmärksammat det ryska måleriet som förebilder. Till exempel Ivan Sjisjkins redan på 1850-talet berömda skogsmotiv och landskap och inte heller de s.k. peredvizjnikernas utbrytning i protest från den ryska konstakademins auktoritet, som formellt skedde i november 1870, förefaller att ha väckt något intresse. Ilja Repin hörde till ledarna av denna opponentgruppering och dennes numera världsbekanta, hyperrealistiska och samhällskritiska »Pråmdragare vid Volga» målades 1870−1873, samtidigt med de i jämförelse trots allt rätt menlösa folklivsmotiven i En resa i Finland.

71 Omdömena om En resa i Finland och dess betydelse för landskapsmåleriets utveckling i Finland tar vanligen upp bildverket främst som en summering av det dåtida måleriets tillstånd och som en viktig uppdragsgivare för de inhemska konstnärerna.107Reitala, »Matkustus Suomessa», s. 125. Topelius bildverk befäste det realistiska landskaps- och genremåleriets ställning i landet och innehöll både konservativa och framåtpekande inslag i motiv och utförande.

Beställning, urval, reproduktion och tryck

72 I de första omnämnandena om Tilgmanns planschverk omtalas En resa i Finland »innehållande stålstick och i tontryck utförda|XXIII| taflor av vårt lands vackraste naturscenerier, äfvensom framställningar af det finska folkets hem, drägter och bruk. originalerna till dessa planscher komma att för herr Tilgmanns räkning utföras af våra mest framstående konstnärer och stålsticken åter till en början af den utmärkta stålstickarefirman Payne i Tyskland».108»Finland framställdt i taflor», Hufvudstadsbladet 31/5 1871; »Matkustus Suomessa», Uusi Suometar 1/3 1872, betr. den finska utgåvan. Albert Henry Payne var innehavare av Englische Kunstanstalt i Leipzig, på sin tid ett av de mest kända företagen i den grafiska reproduktionsbranschen. Tontryckstekniken skulle ha tillfört färger till stålsticken, vilket särskilt noterades som viktigt för återgivningen av folkets karaktäristiska dräkter.109»Ett nytt inhemskt artistiskt företag», Helsingfors Dagblad 28/5 1871. Tidningarna uppger ännu i maj 1871: »original-taflorna, som utgifvaren lär hafva för afsigt att behålla, komma att bilda ett dyrbart och för landet mycket intressant galleri».110»Finland framställdt i taflor», Hufvudstadsbladet 31/5 1871. Avvikande från de första planerna utfördes stålsticken hos August Wegers »Graphische Kunstanstalt» i Leipzig, på sin tid känt just för sina stålstick.111Koistinen, »Matkustus Suomessa – rohkea yritys», ickepag.

73 Holmberg hade avlidit redan 1860, Ekmans »Bengt Lyytinen sjunger i Savolaks»illustration förelåg i olika versioner, den tidigaste porträttstudien redan från Ekmans resa i Savolaks 1846, och som en figurrik interiör i olja från 1848.112Bertel Hintze, Robert Wilhelm Ekman 1808−1873. En konsthistorisk studie 1926, s. 256, verkfört. nr 114-125 f., ibid. s. 258 , verkfört. nr 136, med tillhörande studie i Ateneum. oljemålningen inköptes av Österbottniska studentavdelningen som gåva åt professor J. J. Tengström. Ekman försökte, efter sitt eget och de övriga finska konstnärernas misslyckade framträdande på den stora nordiska konstuställningen i Stockholm 1866 och skedet med Kalevala-motiv, återuppliva sina folklivsskildringar från 1840- och 1850-talen. Mot slutet av 1860-talet målade Ekman nya »upplagor» av »Greta Haapasalo spelande kantele» från 1857 samt av Bengt Lyytinen och »En smedja i närheten af Åbo»illustration, som reproducerades i En resa i Finland.113Hintze Robert Wilhelm Ekman 1808−1873. En konsthistorisk studie, s. 203: »dessa tre dukar har jag icke kunnat återfinna», dvs. Greta Haapasalo samt den version av »Bengt Lyytinen» och smedjeinteriören som reproducerades i En resa i Finland. En målning av Lyytinen läsande runor från 1867 (olja, 45 × 60 cm) uppges 2001 vara i privat ägo och är avbildad i Heikki Hanka, »Kansan monet kasvot», Pinx. Maalaustaide Suomessa 2. Arki- ja pyhäpuvussa, s. 175. En målning av Greta Haapasalo i klockarens stuga, daterad 1868 ingår 2001 i Åbo konstmuseums samlingar, se Jukka Ervamaa, »Robert Wilhelm Ekman», Pinx. Maalaustaide Suomessa 2. Arki- ja pyhäpuvussa, avbildad s. 183. Ekmans original till Jääskismotivet »På vägen till kyrkan»illustration, signerat i Åbo 1872, finns bevarat i olja i stort format, numera i Lauri och Lasse Reitz stiftelses samlingar i Helsingfors.114Lauri och Lasse Reitz stiftelses samlingar, Helsingfors, inventarienr V 026, kataloguppgifterna. Tilgmann hade ytterligare beställt en förlaga av Ekman, som omtalas jultiden 1872, »Vinterresa med hållskjuts», en anekdotisk genremålning med resande i kursläde och en »typiskt finsk» skjutspojke.115»Konstnotis», Helsingfors Dagblad 23/12 1872; Hintze, Robert Wilhelm Ekman 1808−1873. En konsthistorisk studie, verkfört. nr 378, färgskiss i Ateneum, Helsingfors. Målningen var utställd i Frenckellska bokhandelns skådefönster efter nyåret 1873 och väckte livligt intresse, då med namnet »Julresande». I artikeln »Konstnotiser», Hufvudstadsbladet 9/1 1873, står: »Stycket står att köpas», vilket tydligen skedde direkt från bokhandeln, utan att målningen reproducerades.

74 De finländska tidningarna följde under åren 1871−1873 intresserat med konstnärernas arbete med originalen för En resa i Finland. Av tidningarnas notiser framgår, att Tilgmann åtminstone ibland personligen följde med på olika resor, och att vissa beställda målningar aldrig reproducerades. Till exempel Knutson, som bland konstnärerna trädde i stället för den tilltänkta Carl Adolph Hårdh, målade vyer i olja över Tammerforsillustration, Borgåillustration, S:t Michelillustration, Villmanstrand och Heinola för Tilgmann. Av dem kom bara de tre förstnämnda att ingå som reproduktioner i planschverket.116»Artisten Knutson […]», Morgonbladet 3/8 1872. också Reinhold uppges hösten 1872 ha utfört »åtskilliga vyer från Saima-kanal och trakten kring Viborg, hvaraf en del torde komma att ingå i lithografen Tilgmanns vackra planschverk».117»Konstnotiser», Hufvudstadsbladet 9/1 1873. I det slutliga verket ingick endast »Slussen vid Juustila»illustration och »Utsigt af Wiborg»illustration från denna del av landet. Av Oscar Kleinehs två vyerillustrationillustration finns numera utsikten över Lovisa i privat ägo.118Avbildad i Kaj Martin (red.), Oscar Kleineh 1846−1919. På resa med Oscar Kleineh 2003, s. 28: »Vy över Lovisa, 1872, olja på duk, 63 × 94 cm, Privatsamling».

75 Tilgmann avstod också från sin första plan att samla originalmålningarna för egen räkning. I stället anordnade bokförläggaren G. W. Edlund i övre våningen av Frenckellska bokhandelns lokal i Helsingfors en stor försäljningsutställning av förlagorna inför julen 1873.119»Tvenne konstutställningar till julen», Hufvudstadsbladet 21/12 1873. Utställningen bestod av idel originalmålningar, 27 i olja och fem akvareller, dvs. nästan hela bildbeståndet för En resa i Finland. Tre oljemålningar uppgavs ännu befinna sig i Tyskland. Av genremålningarna utställdes fyra av Ekman, en av von Becker, en gemensamt målad av von Becker och Lindholm, en »underhaltig kopia» efter Jansson, två akvareller av Reinhold och en akvarell av Edelfelt.120Edelfelts akvarell ställdes ut åtminstone en senare gång i Edlunds bokhandel i december 1876, sedemera i privat ägo. Hintze, Bertel, Albert Edelfelt del 3 1942, verkfört. nr 26. Hintze uppger, uppenbart felaktigt, Edlund som beställare av akvarellen. Av utställningens landskap var sex av Lindholm, fem av Munsterhjelm och en kopia efter Holmberg. Av stadsutsikterna var en av Lindholm, två av Munsterhjelm, två av Kleineh, tre av Knutson och två akvareller av Reinhold (Åbo och Viborg). Ytterligare uppgavs att »de flesta äro försedda med vackra ramar från Tyskland och lämpa sig således väl till julskänker åt alla dem, hvilka älska Finland och dess unga konst». Prisen ansågs höga, men redan före den 21 december var sex målningar sålda.121»Tvenne konstutställningar till julen», Hufvudstadsbladet 21/12 1873.

76 Omnämnandet om inramningen i Tyskland och att tre original ännu inte återkommit, visar att själva konstverken sändes iväg till reproduktionsanstalten. De målningar som kan identifieras som original för En resa i Finland var till sitt format tämligen små, högst omkring 50 × 70 cm och behövde därför inte först överföras till fotografisk form i Finland.122Detta antagande förekommer hos Koistinen, »Matkustus Suomessa – rohkea yritys», ickepag.; C. A. Hårdh omnämns som fotograf. Den tekniska proceduren i Tyskland är inte fullständigt klarlagd, men i förhandsuppgifterna ingick ytterligare, att varje plansch skulle granskas som provavdrag av konstnären innan den publicerades.

|XXIV|

77 Som reproduktionsform ansågs stålsticken vara underlägsna både litografierna och särskilt de klassiska kopparsticken. Berndt Otto Schauman yttrade sig kritiskt om de tre första häftena i november 1872, han beklagade att man i hemlandet ännu inte kunde producera dugliga reproduktioner varken i gravyr, litografi eller träsnitt, men ansåg trots detta att de tyska stålsticken utmärkte sig fördelaktigt.123B. O. S., »Anhåller ödmjukast om plats i Helsingfors Dagblad […]», Helsingfors Dagblad 24/11 1872: »ty på stålsticksplancher kunna i allmänhet icke några stora artistiska anspråk ställas; de kunna aldrig mäta sig med koppargravyrer och icke engång med lithografier af bästa slag». Schauman jämförde dem också med det välkända äldre Meyer’s Universum, en också i Finland spridd samling med vyer i stålstick från olika håll i världen.

78 »Träsnitten», trägravyrerna eller xylografierna, höll under 1870-talet också i de nordiska länderna på att slå igenom inom massreproduktionen av bilder i tryck, särskilt i illustrerade tidskrifter och bokillustration. Stålsticken företrädde ett äldre, hantverksbetonat produktionssätt för planschverk, där planscher och textark trycktes separat och för hand. Xylografierna hade ännu en rätt låg status för återgivning av oljemålningar i stort format och användes mestadels i tryck med stora upplagor avsedda för den stora allmänheten, ofta även för bl.a. barnböcker. En resa i Finland utkom just under denna tekniska brytningsperiod för bildreproducering i tryck, innan olika kemigrafiska förfaranden och rastrering av fotografibaserade bilder tog över marknaden på 1890-talet.

79 Urvalet av motiv och konstnärer i En resa i Finland återspeglar de samtida strömningarna inom bildkonsten i Finland kring 1870, perioden mellan den äldre tyska Düsseldorf-skolans ateljémåleri och det högaktuella nya franska friluftsmåleriet. Den äldre generationens målare höll sig till ett idylliserande folklivsmåleri, de yngre konstnärerna tog in en berättande realism i sina landskapsvyer och genremålningar. Vid sidan av allmogens liv på landet introducerades den moderna tidens industriella framsteg och stadsvyer som motiv i En resa i Finland. Den realistiska samtidsskildringen har här trätt i stället för de historiska minnesmärken och ruiner som i Topelius tidigare planschverk Finland framställdt i teckningar för första gången förstärkte bilden av landets och folkets historia.

Noter

  1. 1Föreläsningarna höstterminen 1871, 244.130, Nationalbiblioteket. Till material i Topeliussamlingen i Nationalbiblioteket hänvisas med arkivkapselns signum, här 244.130.
  2. 2Föreläsningarna 1863 och 1865 i 244.126 resp. 244.128.
  3. 3Se Zacharias Topelius, Boken om Vårt Land 1875.
  4. 4Allan Tiitta, »Maamme kirja 130 vuotta – voiko 2,5 miljoonaa ihmistä olla väärässä?», Topelius elää – Topelius lever, red. Satu Apo & Märtha Norrback, 2005, s. 22.
  5. 5Zacharias Topelius, »Islossningen i Uleå elf», Ljungblommor, utg. Carola Herberts under medverkan av Clas Zilliacus, ZTS I, 2010. Mera om dikten i inledningen av Clas Zilliacus; ibid. stycke 53.
  6. 6Zacharias Topelius, »Finska rytteriets marsch i trettioåriga kriget», Ljung 1889, s. 156 f.
  7. 7Jfr t.ex. Maunu Häyrynen, »Topeliaaninen maisemakuvasto ja sen muutos» och Allan Tiitta, »Maamme kirja 130 vuotta – voiko 2,5 miljoonaa ihmistä olla väärässä?» i Topelius elää – Topelius lever.
  8. 8»Trettonde Föreläsningen 4/4 55», 244.125.
  9. 9»Fyrtionde Föreläsningen 7/12 1871», 244.130.
  10. 10»Andra föreläsningen 22/9 1871», 244.130. Jfr också med Zacharias Topelius, Finland framställdt i teckningar, utg. Jens Grandell och Rainer Knapas, ZTS XII, 2011, stycke 8 i kapitlet »Allmän öfversigt». Topelius påverkades sannolikt av J. L. Runeberg i synen på klimatläran och på folket, jfr t.ex. Runebergs artikel »några ord om nejderna, folklynnet och lefnadssättet i Saarijärvi socken», Helsingfors Morgonblad 6, 13 och 16/7 1832 (Samlade Skrifter av Johan Ludvig Runeberg VIII:2, utg. Pia Forssell, SFSV XVI, SSLS 433:2, 2003, s. 31−44).
  11. 11Topelius, Finland framställdt i teckningar, ZTS XII, stycke 24 i kapitlet »Österbotten».
  12. 12»Trettionionde Föreläsningen 13/11 1871», 244.130.
  13. 13Se komm. till stycke 3 i kapitlet »Allmän öfversigt», Topelius, Finland framställdt i teckningar, ZTS XII.
  14. 14»Fjerde föreläsningen 26/9 1871», 244.130. Han redogör också för denna teori i Boken om Vårt Land 1875, s. 17−20.
  15. 15Problemen i anslutning till försäljningen av Kuddnäs skog framkommer ofta i brevväxlingen med systern Johanna Sofia och svågern Lars Wilhelm Schalin, och efteråt skriver Topelius: »Är det sannt, att Nordman öfvertagit allt på arrende mot 1500 mark med rättighet att efter 15 år få inlösa det hela för 20,000? – Här funderas styft på antingen export-tull, eller utförselförbud för rundstock, pitprops m.m. Något bör göras – ty skogssköflingen har gått ända till raseri. Hvar dag nedflötas på Kymmene 15,000 stock. Leopold T[oppelius] ligger in i stora affärer. Vi ha varit i heta dispyter, men det löjliga är, att jag är som slagen för mun, när han säger: du har ju sjelf sålt skog! – Jag får lof att beskedligt tiga, när det kliar mig i fingrarna att skrifva härom», Topelius–Lars Wilhelm Schalin 4/10 1873, 309.7, Nationalbiblioteket. I de flesta bevarade brev från tiden 1868−1874 nämner Topelius skogen, diskuterar dess värde och försäljningen av den. I ett brev daterat 31/10 1874 konstaterar han att människor gjort förluster och att »Skogssköflingens tid tyckes nu lyckligtvis vara förbi tillsvidare». Breven finns i den Schalinska samlingen, kapsel 309.6 och 309.7, Nationalbiblioteket.
  16. 16Zacharias Topelius, »Skogens värde», Helsingfors Tidningar 13/10 1855.
  17. 17»Tjuguåttonde Föreläsningen 13/11 1871», 244.130. Samma tema återfinns också i den tidsmässigt nära dikten »Skogssköflingen» från 1874 (Ljung, s. 51−56) och i Boken om Vårt Land 1875, s. 91.
  18. 18Zacharias Topelius, »Skogens förstöring är Finlands förderf», Helsingfors Tidningar 24/10 1857.
  19. 19Allan Tiitta, Harmaakiven maa. Zacharias Topelius ja Suomen maatiede 1994, s. 211.
  20. 20Allan Tiitta, »Johdannoksi», Zacharias Topelius, Luonnonkirja. Ala-alkeiskouluin tarpeeksi 2009, s. XI.
  21. 21Zacharias Topelius, Läsebok för de lägsta läroverken i Finland. Första kursen. Naturens bok, tredje upplagan 1860, s. 27.
  22. 22»Trettionde föreläsningen 16/11 1871», 244.130.
  23. 23Topelius, Zacharias, »Simeon Levis resa till Finland», Noveller, utg. Pia Forssell, ZTS IV, 2012, stycke 19 och 113. Mera om kommunikationerna i »Simeon Levis resa till Finland» står att läsa i kommentarerna av Pia Forssell.
  24. 24Topelius, Boken om Vårt Land 1875, s. 450.
  25. 25Jfr Allan Tiitta, »Maamme kirja 130 vuotta – voiko 2,5 miljoonaa ihmistä olla väärässä?», s. 18.
  26. 26Rainer Knapas, »Topelius – krönikören», Zacharias Topelius, Finlands krönika 1860−1878 2004, s. 16 f.
  27. 27Israel Hwasser, Om allians-tractaten emellan Sverige och Ryssland år 1812 1838, s. 90 resp. 83 f.
  28. 28Tiitta, Harmaakiven maa. Zacharias Topelius ja Suomen maatiede, s. 313.
  29. 29Zacharias Topelius, Samlade skrifter I 1904, s. 51.
  30. 30Topelius, »Sankt Henrik», Ljungblommor, ZTS I. I kommentarerna till »Sanct Henrik» och »Vår enda arfvelott» nämner Carola Herberts också andra dikter med samma motiv.
  31. 31Se nedan, avsnitten »den samtida kritiken» och »Forskningsöversikt».
  32. 32Georg Luther, Statistikens historia i Finland till 1970 1993, s. 69 och 71−72.
  33. 33Ibid., s. 71−75 och 138.
  34. 34Ström, Tilgmann 100 år. En återblick på traditionen bakom ett modernt tryckeriföretag 1869−1969 1969, s. 8−20.
  35. 35Hufvudbok 1875−1881, kapsel 104:4, OY Tilgmann AB:s arkiv, Centralarkivet för Finlands näringsliv.
  36. 36Korrespondensen förvaras i Topeliussamlingen, 244.53, Nationalbiblioteket.
  37. 37Topelius–Albert Bonnier 6/10 1872, Bonniers förlagsarkiv, Stockholm.
  38. 38Ferdinand Tilgmann–K. E. F. Ignatius 30/4, 21/9 och 25/10 1873, kapsel 5, K. F. Ignatius samling, Riksarkivet.
  39. 39»Ett nytt inhemskt artistiskt företag», Helsingfors Dagblad 28/5 1871.
  40. 40Topelius redogör för dem på stycke 3 i slutordet.
  41. 41Mera detaljer om målningarnas tillkomst kan läsas i avsnittet »Beställning, urval, reproduktion och tryck» nedan.
  42. 42»Af det nya plancheverket», Helsingfors Dagblad 29/2 1872. Ignatius levererade den statistiska översikten till Tilgmann först i oktober 1873. Han var då kraftigt försenad, eftersom Tilgmann hade bett honom sända in den redan till sommaren. Det framgår inte vad som styrde tidtabellerna. Ferdinand Tilgmann–K. E. F. Ignatius 30/4 1873 och 21/9 1873, kapsel 5, K. F. Ignatius samling, Riksarkivet.
  43. 43»En resa i Finland», Hufvudstadsbladet 29/2 1872.
  44. 44»I Waseniuska bokhandeln», Morgonbladet 29/2 1872.
  45. 45»Planschverket», Helsingfors Dagblad 21/12 1876.
  46. 46»En resa i Finland», Hufvudstadsbladet 29/2 1872.
  47. 47Pertti Koistinen, »Matkustus Suomessa – rohkea yritys», Zacharias Topelius, Matkustus Suomessa, julk. Pertti Koistinen & Rainer Knapas, 1998, ickepaginerad.
  48. 48Ferdinand Tilgmann–K. E. F. Ignatius 25/10 1873, kapsel 5, K. F. Ignatius samling, riksarkivet. Också i Självbiografiska anteckningar nämner Topelius arvodet 200 mark per tryckark (Zacharias Topelius, Självbiografiska anteckningar, utg. Paul Nyberg, 1922, s. 279).
  49. 49Förläggaren och bokhandlaren Theodor Oswald Weigel (1812−1881) var förläggare för den tyska översättningen av En resa i Finland i Leipzig.
  50. 50Trots att både texten och bilderna trycktes i Finland tycks inbindningen ha skett i Leipzig, åtminstone för en del av upplagan. I ett exemplar av den ryska översättningen (från 1875), som utgivaren har haft tillgång till, har klotpärmens insida en pålimmad lapp försedd med texten: »J. R. Herzog. Buchbinderei. Leipzig». Lappen kan sannolikt dateras till 1870-talet. (Seven Roads. Gallery of Book Trade Labels http://sevenroads.org/Labels/H.html, läst 23/4 2012).
  51. 51Hufvudbok 1875−1881, kapsel 104:4, OY Tilgmann AB:s arkiv, Centralarkivet för Finlands näringsliv.
  52. 52Koistinen, »Matkustus Suomessa – rohkea yritys», ickepag.
  53. 53Ström, Tilgmann 100 år. En återblick på traditionen bakom ett modernt tryckeriföretag 1869−1969, s 15.
  54. 54Ferdinand Tilgmann–Topelius 30/9 1875, 244.53.
  55. 55Topelius–Albert Bonnier 28/12 1875, Bonniers förlagsarkiv, Stockholm. Topelius tillägger i brevet att »I den lag till skydd för artistisk och literär eganderätt, som skall framläggas för 1877 års finska landtdag och hvari jag har någon del, är också infördt ett stadgande, som, i likhet med andra länders lagstiftning, reserverar, i bildningens allmänna intresse, åt skolböcker rättigheten att aftrycka profstycken och afbildningar ur för öfrigt skyddade arbeten».
  56. 56Koistinen, »Matkustus Suomessa – rohkea yritys», ickepag.
  57. 57»En Imatra-guide […]», Helsingfors Dagblad 8/5 1886. guiden ifråga var Imatra. Putevoditel. Opicanie Sajmenskogo kanala, g. Vilmanstranda, oz. Sajmy, gg. Nisjlota, Sen-Michelja i Kuopio, r. Vuoksy vodopada Imatra, av författaren och vetenskapsmannen Vasilij Ivanovitj Assonov.
  58. 58»Till Salu», Hufvudstadsbladet 19/12 1874.
  59. 59»Litteratur och konstnotiser», Finland 8/12 1885. Senare tycks det ha uppstått en viss förvirring kring de tyska upplagorna. Birgit Lunelund-Grönroos uppger i bibliografin över Topelius tryckta skrifter att de två tyska upplagorna skulle ha utkommit på både K. E. Holms och T. O. Weigels förlag (Birgit Lunelund-Grönroos, Zachris Topelius’ tryckta skrifter, 1954, post nr 824). Pertti Koistinen säger missvisande i faksimilupplagan av Matkustus Suomessa att den tyska översättningen 1885 »äntligen» utkom på K. E. Holms Verlag (Koistinen, »Matkustus Suomessa – rohkea yritys», ickepag.)
  60. 60»En korrespondens från Helsingfors», Morgonbladet 23/7 1875.
  61. 61»Planschverket», Helsingfors Dagblad 21/12 1876.
  62. 62»Litteratur», Wiborgs Tidning 20/3 1872.
  63. 63»Af det nya plancheverket […]», Helsingfors Dagblad 29/2 1872.
  64. 64»En resa i Finland», Björneborg 22/3 1872.
  65. 65»Konst och literatur», Vikingen 16/11 1872.
  66. 66»Konst och literatur», Vikingen 20/11 1872.
  67. 67B. O. S., »Anhåller ödmjukast om plats i Helsingfors Dagblad […]», Helsingfors Dagblad 24/11 1872.
  68. 68Ferdinand Tilgmann, »Till redaktionen af H:fors Dagblad», Helsingfors Dagblad 1/12 1872.
  69. 69»Causerie», Finlands Allmänna Tidning 29/1 1873. Ekman själv avled 19/2, några veckor efter att recensionen publicerats. Han har veterligen inte kommenterat kåseriet. Här kan påpekas att Bengt Lyytinen (1783–1871) i första hand var diktare, inte sångare som spelade kantele. Han var skrivkunnig och skrev själv ner flera av sina runor, vilket har bidragit till att så många av hans dikter bevarats. Se t.ex. Kustavi Grotenfelt (toim.), Kahdeksantoista runoniekkaa. Walikoima Korhosen, Lyytisen, Makkosen, Kymäläisen, Puhakan, Räikkösen y.m. runoja ja lauluja 1889, s. 189 f.
  70. 70»Kuriöst misstag», Helsingfors Dagblad 31/1 1873.
  71. 71»Kirjallisia tarkastuksia ja ilmoituksia. Jälkikatsahdus menneen vuoden kirjallisuuteen», Kirjallinen Kuukauslehti 1/1 1874.
  72. 72»Muutamia sanoja suomen-riennoista ja suomenkielisestä kirjallisuudesta», Karjalatar 29/1 1875.
  73. 73»Icke-Officiela Afdelningen», Finlands Allmänna Tidning 29/12 1874.
  74. 74»En resa i Finland», Hufvudstadsbladet 26/7 1875. Det kritiska tonfallet hänger delvis samman med att Moskovskije Vedomosti under Michail Nikolajevitj Katkovs tid som chefredaktör 1863–1887 profilerade sig som en konservativ slavofil tidning i Moskva-anda och blev något av ett halvofficiellt språkrör för regeringen. Tuomo Polvinen, Riket och gränsmarken. N. I. Bobrikov. Finlands generalguvernör 1898–1904 1988, s. 33 f.
  75. 75»En korrespondens från Helsingfors», Morgonbladet 23/7 1875.
  76. 76»Det af hr Tilgmann utgifna planschwerket En resa i Finland», Morgonbladet 10/10 1876. Recensionerna i de två ryska tidningarna gällde uppenbarligen den svenskspråkiga originalversionen av En resa i Finland. Moskovskije Vedomosti skriver att man har »för afsigt att utgifva arbetet på […] ryska» (Hufvudstadsbladet 26/7 1875) och S:t Peterburgskij Vedomosti nämner att den ryska översättningen ännu inte har publicerats (Morgonbladet 23/7 1875). Eventuellt var det t.o.m. frågan om samma recension i båda tidningarna. Den tidigare liberala S:t Peterburgskij Vedomosti, som opponerat sig mot det konservativa Moskva, började 1875 småningom orientera sig högerut och också den kom under Michail Katkovs inflytande. (Sankt-Peterburgskije Vedomosti, Kratkaja istoritjeskaja spravka http://www.spbvedomosti.ru/history.htm, läst 23/4 2012). De ursprungliga artiklarna har inte varit tillgängliga vid utgivningen, och vem recensenten eller recensenterna var förblir här en öppen fråga.
  77. 77»Från Helsingfors», Helsingfors Tidningar 1/4 1848.
  78. 78Clas Zilliacus, »Till löjtnant Leopold i Grusien», Clas Zilliacus & Henrik Knif, Opinionens tryck. En studie över pressens bildningsskede i Finland 1985, s. 159 f.
  79. 79Zacharias Topelius, Matkustus Suomessa, toim. Aarni Krohn, 1984, s. 8.
  80. 80Paul Nyberg, Zachris Topelius. En biografisk skildring 1949, s. 427 f. Topelius använde ofta Greta som motiv. För mer om detta, se inledningen av Clas Zilliacus i Topelius, Ljungblommor, ZTS I, stycke 22–28.
  81. 81Nyberg, Zachris Topelius. En biografisk skildring, s. 427.
  82. 82Maija Lehtonen, »Naturen och människan hos Topelius», SFV-kalendern årg. 111 1997, s. 16 f.
  83. 83Johan Wrede, »Zachris Topelius – barnatro och fosterland», Finlands svenska litteraturhistoria. Första delen: Åren 1400–1900 1999, s. 322.
  84. 84Yrjö Varpio, Matkalla moderniin Suomeen. 1800-luvun suomalainen matkakirjallisuus 1997, s. 109.
  85. 85Tiitta, Harmaakiven maa. Zacharias Topelius ja Suomen maatiede, s. 161 ff.
  86. 86Ibid., s. 313 f.
  87. 87Ibid., s. 316.
  88. 88Gunnar Castrén, »Finlands folk i Topelius’ verk», FU 31 1918, s. 359.
  89. 89Pirkko Alhoniemi, Isänmaan korkeat veisut. Turun ja Helsingin romantiikan runouden patrioottiset ja kansalliset motiivipiirit 1969, s. 106.
  90. 90Lehtonen, »Naturen och människan hos Topelius», s. 22.
  91. 91Tiitta, »Maamme kirja 130 vuotta – voiko 2,5 miljoonaa ihmistä olla väärässä», s. 25.
  92. 92Castrén, »Finlands folk i Topelius’ verk», s. 360.
  93. 93Ibid., s. 352.
  94. 94Wrede, »Zachris Topelius – barnatro och fosterland», s. 322.
  95. 95En kort sammanfattning av det konstnärliga innehållet i En resa i Finland: Aimo Reitala, »Matkustus Suomessa», Ars Suomen taide 3, päätoim. Salme Sarajas-Korte, 1989, s. 125.
  96. 96Allmänt om måleriet i Finland vid denna tid: Aimo Reitala, »Maalaustaide 1860−1880», Ars Suomen taide 3, s. 109−130, särsk. om landskapsmåleriet s. 117−130. Här behandlas också de enskilda konstnärerna (Werner Holmberg, Hjalmar Munsterhjelm, Berndt Lindholm, Adolf von Becker och Karl Emanuel Jansson).
  97. 97J. J. Tikkanen, Finska konstföreningen 1846–1896 1896, s. 187−204 om denna period.
  98. 98Av planerade tre häften med fyra planscher i varje utkom i brist på prenumeranter bara det första, med 13 textsidor och fyra planscher. Theodor Schvindt, Suomen kansan pukuja 1800-luvulla 1913, ickepag. förord.
  99. 99R. W. Ekman, Finska folkdrägter framställda i taflor ur allmogens lif. Utförda i färgtryck och åtföljda af beskrifvande text. – Suomenmaan kansanpukuja näytettyinä kuvauksina kansan elämästä. 1. Tavastland – Hämeenmaa 1867. Första häftet omfattade tre textsidor och tre planscher, texten är på svenska, finska och tyska.
  100. 100I privat ägo i Helsingfors 1985. Se Aune Jääskinen & Ari Latvi (red.), Kaskisavun kansaa – Svedjerökens folk 1985, s. 32: »Sved i Savolax, 1872, olja 57 × 88, Sign. n.t.v. B. Lindholm -72, Privatsamling, Helsingfors.»
  101. 101von Beckers målning finns i Ateneum, Helsingfors, Liljelunds har försvunnit privat ägo.
  102. 102K. E. Janssons målningar i Ateneum, Helsingfors. Se Marianne Koskimies-Envall, »Kansanelämän kuvaajia», Pinx. Maalaustaide Suomessa 2. Arki- ja pyhäpuvussa, toim. Anssi Mäkinen, Rakel Kallio, Veikko Kallio, 2001, s. 184−191.
  103. 103»Bref från Paris», Helsingfors Dagblad 18/2 1870.
  104. 104»Konstföreningens exposition 1872», Helsingfors Dagblad 10/6 1872.
  105. 105Aimo Reitala, Berndt Lindholm, utställningskatalog 1995.
  106. 106Torsten Gunnarsson, »Landskapsmåleriet», Signums svenska konsthistoria. Konsten 1845−1890, red. Eva-Lena Bengtsson, 2000, s. 403−461; Tomas Björk, »1800-talet», Konst och visuell kultur i Sverige 1810−2000, red. Lena Johannesson, 2007, s. 65−68.
  107. 107Reitala, »Matkustus Suomessa», s. 125.
  108. 108»Finland framställdt i taflor», Hufvudstadsbladet 31/5 1871; »Matkustus Suomessa», Uusi Suometar 1/3 1872, betr. den finska utgåvan. Albert Henry Payne var innehavare av Englische Kunstanstalt i Leipzig, på sin tid ett av de mest kända företagen i den grafiska reproduktionsbranschen.
  109. 109»Ett nytt inhemskt artistiskt företag», Helsingfors Dagblad 28/5 1871.
  110. 110»Finland framställdt i taflor», Hufvudstadsbladet 31/5 1871.
  111. 111Koistinen, »Matkustus Suomessa – rohkea yritys», ickepag.
  112. 112Bertel Hintze, Robert Wilhelm Ekman 1808−1873. En konsthistorisk studie 1926, s. 256, verkfört. nr 114-125 f., ibid. s. 258 , verkfört. nr 136, med tillhörande studie i Ateneum. oljemålningen inköptes av Österbottniska studentavdelningen som gåva åt professor J. J. Tengström.
  113. 113Hintze Robert Wilhelm Ekman 1808−1873. En konsthistorisk studie, s. 203: »dessa tre dukar har jag icke kunnat återfinna», dvs. Greta Haapasalo samt den version av »Bengt Lyytinen» och smedjeinteriören som reproducerades i En resa i Finland. En målning av Lyytinen läsande runor från 1867 (olja, 45 × 60 cm) uppges 2001 vara i privat ägo och är avbildad i Heikki Hanka, »Kansan monet kasvot», Pinx. Maalaustaide Suomessa 2. Arki- ja pyhäpuvussa, s. 175. En målning av Greta Haapasalo i klockarens stuga, daterad 1868 ingår 2001 i Åbo konstmuseums samlingar, se Jukka Ervamaa, »Robert Wilhelm Ekman», Pinx. Maalaustaide Suomessa 2. Arki- ja pyhäpuvussa, avbildad s. 183.
  114. 114Lauri och Lasse Reitz stiftelses samlingar, Helsingfors, inventarienr V 026, kataloguppgifterna.
  115. 115»Konstnotis», Helsingfors Dagblad 23/12 1872; Hintze, Robert Wilhelm Ekman 1808−1873. En konsthistorisk studie, verkfört. nr 378, färgskiss i Ateneum, Helsingfors. Målningen var utställd i Frenckellska bokhandelns skådefönster efter nyåret 1873 och väckte livligt intresse, då med namnet »Julresande». I artikeln »Konstnotiser», Hufvudstadsbladet 9/1 1873, står: »Stycket står att köpas», vilket tydligen skedde direkt från bokhandeln, utan att målningen reproducerades.
  116. 116»Artisten Knutson […]», Morgonbladet 3/8 1872.
  117. 117»Konstnotiser», Hufvudstadsbladet 9/1 1873.
  118. 118Avbildad i Kaj Martin (red.), Oscar Kleineh 1846−1919. På resa med Oscar Kleineh 2003, s. 28: »Vy över Lovisa, 1872, olja på duk, 63 × 94 cm, Privatsamling».
  119. 119»Tvenne konstutställningar till julen», Hufvudstadsbladet 21/12 1873.
  120. 120Edelfelts akvarell ställdes ut åtminstone en senare gång i Edlunds bokhandel i december 1876, sedemera i privat ägo. Hintze, Bertel, Albert Edelfelt del 3 1942, verkfört. nr 26. Hintze uppger, uppenbart felaktigt, Edlund som beställare av akvarellen.
  121. 121»Tvenne konstutställningar till julen», Hufvudstadsbladet 21/12 1873.
  122. 122Detta antagande förekommer hos Koistinen, »Matkustus Suomessa – rohkea yritys», ickepag.; C. A. Hårdh omnämns som fotograf.
  123. 123B. O. S., »Anhåller ödmjukast om plats i Helsingfors Dagblad […]», Helsingfors Dagblad 24/11 1872: »ty på stålsticksplancher kunna i allmänhet icke några stora artistiska anspråk ställas; de kunna aldrig mäta sig med koppargravyrer och icke engång med lithografier af bästa slag».


|147|

Konstnärsöversikt och förteckning över bildmotiven

80 Adolf von Becker (1831–1909) tecknade till en början vid Finska konstföreningens ritskola och universitetets ritsal. År 1856 inledde von Becker studier vid Köpenhamns konstakademi och 1858 begav han sig till Düsseldorf, men bytte snart studieort till Paris. År 1869 tillträdde von Becker som lärare i teckningskonst vid universitetet i Helsingfors. Sommaren 1870 reste han i Österbotten och Tavastland för att göra skisser. Följande år fick han sitt genombrott och blev mest känd för sina österbottniska genrebilder. von Becker premierades med en guldmedalj och blev medlem av Konstakademin i S:t Petersburg 1873. Samma år vann han en tävling om statens pris tillsammans med skulptören C. E. Sjöstrand. Han vann också statens porträttävling några gånger. Enligt fransk modell grundade von Becker en privatakademi för teckning och måleri i Helsingfors 1873. Den fick stor betydelse för den kommande konstnärsgenerationen.

81 2. Landtfolk från Wasa trakten, s. 75

82 29. Laxdamm vid Wuoksi (med Berndt Lindholm), s. 129


83 Albert Edelfelt (1854–1905) är den yngsta av konstnärerna i En resa i Finland. Han väckte tidigt uppmärksamhet som tecknare och började vid sidan om skolgången ta lektioner vid Finska konstföreningens ritskola för C. E. Sjöstrand 1869. Följande år var han privatelev hos porträttmålaren Bernhard Reinhold. År 1871 skrev Edelfelt in sig vid universitetet och blev där elev hos Adolf von Becker. Samma sommar hade han anlitats som tecknare, när Finska fornminnesföreningen företog sin första konsthistoriska forskningsexpedition till sydvästra Finland och Åland. Efter att Edelfelt hade avbrutit sina universitetsstudier fortsatte han att teckna i ritsalen och målade också vid von Beckers privatakademi. Hösten 1873 fick han ett statligt stipendium och började studera vid konstakademin i Antwerpen. Ett halvår senare reste han till Paris för vidare studier.

84 35. Hemkomst från jagten. (Nyländsk stuga), s. 141


85 Robert Wilhelm Ekman (1808–1873) är den äldsta konstnären i En resa i Finland. Efter konststudier i bl.a. Stockholm och Paris kom Ekman till Finland hösten 1844. Han började undervisa på ritskolan i Åbo 1846 och engagerades bl.a. för att utföra två stora fresker för Åbo domkyrka. Samma år började han samla material för målningar med folklivsmotiv i det inre av Finland. Ekman intresserade sig också för Kalevala och illustrerade hela verket. Upplagan utkom 1866, men Ekman blev tvungen att bekosta tryckningen själv. Efterhand fick Ekman utstå alltmer kritik. Under sina sista år försökte Ekman få upprättelse genom sina folklivsmålningar. Flera av de mest lovande eleverna kom också till ritskolan i Åbo för att gå i lära hos honom.

86 8. Somero socken: En vinterqväll, s. 87

87 11. På vägen till kyrkan; Jääskis socken, s. 93

88 14. Bengt Lyytinen sjunger vid kantele. (Stuga i Savolaks), s. 99

89 17. En smedja i närheten af Åbo, s. 105


90 Gustaf Werner Holmberg (1830–1860) var den första bildkonstnären från Finland som nådde internationell nivå. Redan 1842 eller 1843 fick han privatlektioner i teckning av Pehr Adolf Kruskopf. Senare studerade han för bl.a. Magnus von Wright i universitetets ritsal. Sommaren 1850 assisterade han R. W. Ekman vid målningen av freskerna i Åbo domkyrka. Samtidigt började han göra egna landskapsmålningar. Sommaren 1853 åkte Holmberg, uppmuntrad av bl.a. sin historielärare och vän Topelius, till Düsseldorf och blev den första finländaren som studerade konst i staden. År 1855 blev han Hans Gudes privatelev. Sommaren 1857 tillbringade Holmberg på lantställen i Birkaland och åstadkom närmare 40 akvarellstudier. Flera av tavlorna han målade på hösten i Düsseldorf var så trogna skisserna att de anses höra till den begynnande realismen. Tavlorna innebar att Holmberg fick sitt internationella genombrott, kritiker hyllade honom som en av de främsta landskapsmålarna i Tyskland och han utnämndes till titulär konstnär vid Konstakademin i S:t Petersburg. I september 1860 avled Holmberg i tuberkulos.

91 10. Landskap i Birkala, Satakunda, s. 91


92 Karl Emanuel Jansson (1846–1874) var född på Åland och väckte tidigt uppmärksamhet med sina teckningar. Finska konstföreningen beviljade Jansson ett litet understöd så han kunde studera för R. W. Ekman vid ritskolan i Åbo 1860–1862. Därefter flyttade Jansson till Stockholm för att studera vid Konstakademien. Han målade några av sina mest betydande verk med åländska allmogemotiv 1867–1868. Hösten 1868 reste han till Düsseldorf för att studera. Hösten 1871 insjuknade Jansson svårt, men han färdigställde ändå några tavlor. År 1873 fick han en medalj vid världsutställningen i Wien och blev invald i Konstakademin i S:t Petersburg. Han återvände till Åland och utförde några mindre målningar innan han avled i tuberkulos i juni 1874.

93 5. Under stiltje uti en åländsk kajuta, s. 81


94 Oscar Kleineh (1846–1919) började som elev vid Finska konstföreningens ritskola i Helsingfors 1863. Eftersom han inspirerades av landskapsmålare, speciellt av Werner|148| Holmberg, reste han hösten 1866 till Düsseldorf för att studera vid konstakademin där. Han trivdes ändå inte och åkte redan följande vår till Karlsruhe för att studera för Hans Gude. När fransk-tyska kriget började fortsatte Kleineh hösten 1870 sina studier vid Konstakademin i S:t Petersburg, där han stannade i fyra år. Han är den enda finländska målaren som fick en grundlig utbildning i S:t Petersburg under 1870-talet. Kleinehs intresse för finska naturmotiv ökade genom att han medverkade i En resa i Finland. Han blev särskilt berömd för sina marinmålningar och stadsvyer, men hamnade i skuggan av landskapsmålarna Berndt Lindholm och Hjalmar Munsterhjelm på 1870-talet.

95 15. Utsigt af Ekenäs från syd-vest, s. 101

96 30. Utsigt af Lovisa från öster, s. 131


97 Johan Knutson (1816–1899) var född i Sverige. Efter studier i bl.a. Köpenhamn och Stockholm kom han till Finland 1840 för att göra illustrationer för Finland framställdt i teckningar (1845–1852). År 1844 blev han teckningslärare i Borgå gymnasium. Knutson är känd för sina burleska folklivsskildringar. Under 1860-talet blev han emellertid inspirerad av den svenske målaren Marcus Larson, som hade besökt Borgå, och började också måla färgrika romantiska landskap.

98 9. Utsigt af Borgå från nord-vest, s. 89

99 24. Utsigt af Tammerfors från norr, s. 119

100 36. Utsigt af S:t Michel från söder, s. 143


101 Berndt Adolf Lindholm (1841–1914) hör till de viktigaste landskapsmålarna i Finland. Som ung studerade Lindholm för både Johan Knutson och R. W. Ekman. Vid Finska konstföreningens utställning i Åbo 1859 gjorde Werner Holmbergs landskapsmålningar stort intryck på honom och han började kopiera dem. Magnus von Wright och Fredrik Cygnæus uppmanade honom att söka sig till Düsseldorf, dit han åkte 1863. Två år senare reste han till Karlsruhe för att studera för Hans Gude. Åren 1866–1867 delade han ateljé med Hjalmar Munsterhjelm innan han begav sig till Paris. Lindholm blev en hängiven anhängare av den franska konsten och tog intryck av impressionismen. Under fransk-tyska kriget vistades Lindholm i Finland och blev huvudillustratör för En resa i Finland. Även om han var erkänd som konstnär kritiserades han för »franska manér». I den första allmänna tävlingen i landskapsmåleri i Finland 1874 utsågs Munsterhjelm till segrare före Lindholm, som tog nederlaget hårt, bröt kontakten med Munsterhjelm fram till 1890-talet och flyttade till Sverige.

102 1. Landskap från Savolax, s. 73

103 7. Imatra fall, s. 85

104 13. Svedjeland i Idensalmi, Savolaks, s. 97

105 21. Utsigt af Nådendal från syd-vest, s. 113

106 23. Lönnbränneri. Scène från Lovisa skärgård, s. 117

107 25. Imatra. Fallets början, s. 121

108 29. Laxdamm vid Wuoksi (med Adolf von Becker), s. 129

109 31. Strömmingsfiske i Nylands skär, s. 133

110 32. Strömmings insaltning. Nylands skär, s. 135

111 34. Utsigt af Ladoga, s. 139


112 Hjalmar Munsterhjelm (1840–1905) började studera konst för den redan svårt sjuke Werner Holmberg i Düsseldorf sommaren 1860. Samma höst skrev han in sig på konstakademin och redan 1861–1862 fick han börja studera för Hans Gude. Munsterhjelm blev 1865 den första finländaren som genomgått hela kursen vid konstakademin i Düsseldorf. Åren 1865–1870 studerade Munsterhjelm på nytt för Gude, nu i Karlsruhe. Tack vare den långa studietiden fick Munsterhjelm god teknisk skicklighet, men präglades också av en viss osjälvständighet. År 1870 återvände Munsterhjelm till hemlandet p.g.a. fransk-tyska kriget, och tävlingen med Berndt Lindholm om ställningen som Finlands ledande landskapsmålare inleddes. Både Lindholm och Munsterhjelm premierades i olika omgångar av Konstakademin i S:t Petersburg i början av 1870-talet. Munsterhjelms karriär nådde sin kulmen i mitten av 1870-talet.

113 4. Fiskarläge i Ekenäs skärgård, s. 79

114 16. Skogstrakt i Hauho, Tavastland, s. 103

115 18. Tavastehus slott och en del af staden, s. 107

116 19. Landsväg till Tammerfors, s. 109

117 22. En fjärd af Roine (Kangasala), s. 115

118 27. Nyslotts fäste och en del af staden, s. 125

119 28. Warkaus bruk, s. 127

120 33. Utsigt af Kuopio från syd-vest, s. 137


121 Bernhard Reinhold (1824–1892) var född i Bremen och kom till Finland 1869. Han bodde huvudsakligen i Helsingfors 1869–1874 och besökte landet regelbundet flera gånger 1874–1878. Reinhold hade fått en gedigen konstutbildning, och i Finland arbetade han framför allt som porträttmålare. Under denna tid fanns det få bra inhemska porträttmålare i landet. Reinhold avbildade speciellt universitetslärare och högre tjänstemän. Topelius styrde som professor, prorektor och rektor för universitetet flera porträttbeställningar till honom. Näst Lindholm och Munsterhjelm bidrog Reinhold med flest bilder i En resa i Finland, bl.a. med omslagsbilden till de enskilda häftena. Reinhold kan ses som en av representanterna för den tyska influensen i finskt konst- och kulturliv under 1800-talet.

122 omslagsbild till häftena, s. 71

123 3. Helsingfors Hamn, s. 77

124 6. Åbo slott och Auras mynning, s. 83

125 12. Utsigt af Wiborg från nord-ost, s. 95

126 20. En afton på Aura, s. 111

127 26. Slussen vid Juustila, s. 123


128 Carl Eneas Sjöstrand (1828–1906) var en svenskfödd skulptör som kom till Finland 1856, när man behövde en yrkeskunnig skulptör för H.  G. Porthans minnesstod. Sjöstrand hade rört sig i den finska konstnärskolonin i Stockholm och genom diktaren Emil von Qvanten bekantade han sig med Kalevala, som var en inspirationskälla genom hela karriären. I Finland kom Sjöstrand snabbt in i kretsen av inflytelserika kulturpersoner och speciellt Topelius blev en förtrogen vän. År 1863 erbjöds Sjöstrand en plats som lärare vid Finska konstföreningens ritskola, där han stannade i sammanlagt 18 år. Han var också lärare i modellering vid Centralskolan för konstflit 1871–1875 och 1865–1904 undervisade han vid Tekniska realskolan, senare Polytekniska skolan/institutet.

129 vinjett, s. VI



|149|

Textkritisk redogörelse

Grundtexten

130 Texten har etablerats efter ett exemplar (F34721), tillhörande Svenska litteratursällskapets bibliotek. Exemplaret är med största sannolikhet inbundet i ett senare skede, eftersom klotpärmarna inte är de samma som utgivaren Ferdinand Tilgmann erbjöd prenumeranterna. Den statistiska översikten av K. E. F. Ignatius är inbunden i början av boken.

131 Grundtexten har kollationerats mot två exemplar, som tillhör Topeliussamlingen i Svenska litteratursällskapets bibliotek, med signum F35872 respektive F5418. Det ena kollationeringsexemplaret (F35872) är inbundet i de klotpärmar som Tilgmann erbjöd prenumeranterna. Här har den statistiska översikten blivit inbunden i slutet av boken och den ordningen har också valts för denna utgåva, trots att kapitlet i grundtextexemplaret kommer först. Den statistiska översikten utkom ursprungligen i samband med det sista häftet.

132 Textdelen består av 14 ark i tvärkvartformat. Kollationeringsformeln för grundtextexemplaret är 4:π2 π41–124132. 4 innebär kvartformat, här tvärkvartformat. Först ligger ett osignerat (π) halvark (två blad, π2), därefter ett osignerat ark (π) med fyra blad (π4) och till sist tolv signerade ark med fyra blad i varje (1–124) och ett ark (13) med två blad (132). Det första osignerade arket saknar paginering och omfattar titelbladet och bladet med innehållsförteckningen. Därefter följer den statistiska översikten på ett osignerat ark, paginerat I – V III , och Topelius text på de signerade arken, paginerade 1–100. Kollationeringsformeln för kollationeringsexemplaret F35872, där den statistiska översikten ligger sist, är 4:π21–124132 π4. Stålsticken är tryckta ensidigt och infogade i inlagan vid inbindningen. Manuskript har inte påträffats.

133 Texten är satt i två spalter och omfattar alltså 100 sidor. Därtill tillkommer den statistiska översikten på åtta sidor som är paginerade med romerska siffror. De tre exemplaren för grundtexten och kollationeringen har formatet 24,1 × 31,2 cm (höjd × bredd). Den statistiska översikten är satt med mindre punktstorlek än den egentliga texten. De 36 stålsticken är tryckta på tjockare papper än inlagans och inbundna inne i texten, nästan genomgående vid kapitlet om respektive stålstick. I kollationeringsexemplaret F5418 har omslagen till de olika häftena också bundits in. Illustrationerna från det sistnämnda kollationeringsexemplaret har skannats och använts för denna utgåva.

134 Tryckvarians förekommer på två ställen i det ena kollationeringsexemplaret (F35872). På s. 37v i originalet står inlnppet i stället för grundtextens inloppet och ztaden i stället för staden.

Textetablering

135 Bristfällig eller felaktig interpunktion har kompletterats av utgivaren. T.ex. i textstället »Imatra. är ett af de sistnämnda.» har den överflödiga punkten efter Imatra tagits bort. Citattecken och interpunktion vid citat har normaliserats enligt nuvarande praxis, t.ex. har „Kalliolinna,” bergslottet ändrats till »Kalliolinna», bergslottet.

136 Återgivningen av sekel och årtal är typografiskt konsekvensändrade så att t.ex. formen 1300 talet har ändrats till 1300-talet samt formerna 1596 och 97 ändrats till 1596 och 1597. Återgivning av siffersekvenser med fyra siffror eller fler är likaså konsekvensändrade, t.ex. 6,723,48 till 6 723,48.

137 Texten på bildplanscherna, som egentligen bara benämner motiven, avslutas oftast, men inte genomgående med punkt. Denna punkt har konsekvent utelämnats i utgåvan.

138 I den digitala utgåvan (www.topelius.fi) är det möjligt att se utgivarens ändringar i ett visningsformat. Ett faksimil av exemplaret med grundtexten ingår i den digitala utgåvan.

139 Interna sidhänvisningar i grundtexten har ändrats i enlighet med pagineringen i denna utgåva. Dessa har inte upptagits i förteckningen över utgivarens ändringar.

Utgivarens ändringar gentemot grundtexten

140 Sida, spalt, rad ZTS ← originalupplagan

141
4h 35 Östersjöns ← Österjöns
6v 11 kärr. Der ← kärr.Der
9v 32 få ← fä
9h 16 bundsförvandt. ← bundsförvandt,
10h 6 63:dje ← 63
10h 29–30 qvadratmil ← □ mil
10h 30 qvadratmil ← □ mil
16h 17 sjelf ← sielf
21v16 säkerhet ← säkehet
21h 21 1597 ← 97
21h 21 1714 ← 14
24h 5 ödemarken», ← ödemarken,»
25v 7 Till ← Til
25v 20 »Kalliolinna», ← »Kalliolinna,»
25h 31 af ← af af
25h 32 här ← hår
26v 35 bland ← blaud
27v 21 innehåll ← inehåll
27h 20 bomullsblus ← bumullsblus
28h 12 längre ← längrc
28h 29 15:de, ← 15:de
30v 6 De la Gardie ← DelaGardie
30h 11 Imatra ← Imatra.
32v 10 Ekman.) ← Ekman).
32h 10 abc-bok ← abcbok
32h 27 Knutson.) ← Knutson).
32h 35 s. k. ← såkallade
|150|33v 12 Wiborg. ← Wiborg,
33h 8 Alexander I:s ← Alexanders I:s
33h 21 särskildt ← särkildt
33h 36 ärevördiga ← ärevördiga,
34v 14 Holmberg.) ← Holmberg).
35v 22 Ekman.) ← Ekman).
35v 26 kyrkan. ← kyrkan
43v 24 och ← ech
44h 31 Reinhold.) ← Reinhold).
45h 7 Munsterhjelm.) ← Munsterhjelm).
46v 5 Lindholm.) ← Lindholm).
46h 10 nunnan ← nunan
47h 2 Munsterhjelm.) ← Munsterhjelm).
48v 4 Lindholm.) ← Lindholm).
49v 4 Knutson.) ← Knutson).
50v 2 Lindholm.) ← Lindholm).
50h 21 Reinhold.) ← Reinhold).
51v 27 går ← gär
51h 7 Munsterhjelm.) ← Munsterhjelm).
52v 29 Munsterhjelm.) ← Munsterhjelm).
52h 31 29. ← 39.
53h 2 Kleineh.) ← Kleineh).
54v 21 Lindholm.) ← Lindholm).
55h 9 uppskörtad. ← uppskörtad
55v 26 Munsterhjelm.) ← Munsterhjelm).
56h 21 qvadratmil ← □ mil
57h 2 Edelfelt.) ← Edelfelt).
58v 35 1300talet ← 1300 talet
63v 17 till följd ← tillföljd
63h 19 Finska statens jernvägar: ← 1. Finska statens jernvägar:
63h 25 Enskilta banor: ← 1. Enskilta banor:
64v 15 tredubblats ← 3dubblats
64v 21 subsistensmedel ← substistensmedel
64v 34 en sjundedel ← 1/7del
68v 5 bomullsfabrikerna ← bumullsfabriken
95 nordost ← Nord-ost
129 Laxdamm ← Laxdam
141 Nyländsk ← Nylänsk
143 S:t ← St.

Kommentarer

Måttenheter

142 I den tryckta utgåvan förklaras äldre måttenheter i översikten nedan. I den digitala utgåvan har de gamla måttenheterna omräknats till metersystemet i kommentarerna till de textställen där mått förekommer.

143 Ständerna hade vid 1863−1864 års lantdag utt alat sig för att införa metersystemet i Finland. Genom en förordning av 1886 övergick Finland officiellt till det moderna decimalsystemet 1892. Under övergångstiden användes det nya systemet parallellt med de gamla måttenheterna, som i Finland baserade sig på både svenska och ryska enheter. Redan i den statistiska översikten i En resa i Finland anger Ignatius längdmått både i gamla svenska mil och i kilometer.


144 aln i Finland användes längdmåttssystem baserade på den svenska alnen och den ryska alnen parallellt. Den ryska alnen, arsjin, motsvarar 71,12 cm, och den svenska 59,3 cm.

145 engelskt ton ca 1 016,05 kg.

146 famn längdmått till sjöss; en svensk famn motsvarar 1,78 m, en rysk famn ca 2,13 m. Famn har också använts för att ange mängd ved; en famn ved motsvarar 3,77 m³.

147 finsk läst se läst.

148 finsk mil se svensk mil.

149 fjärding för torra varor 1/8 tunna (18,32 l), för våta varor och nedsaltad fi sk m.m. 1/4 tunna (36,64 l).

150 fot en svensk fot motsvarar 29,7 cm.

151 geografisk kvadratmil 55,1 km².

152 geografisk mil 7 420 m.

153 kubikfot ca 0,03 m³ enligt 1855 års decimalsystem.

154 kvadratmil ca 114,24 km² enligt 1855 års decimalsystem.

155 lispund 8,502 kg.

156 lod som viktualievikt 1/23 skålpund = 13,3 g, som myntvikt13,6 g. Ett ryskt lod motsvarar 12,8 g.

157 läst enhetsmått för fartygs dräktighet, ca 2 448 kg.

158 mil en engelsk mil motsvarar 1 609,3 m. Se också svensk mil.

159 skeppund ca 170 kg.

160 skålpund 425 g.

161 skäppa ett gammalt mått som avskaffades officiellt på 1730-talet. Storleken på skäppa varierade i olika landsdelar.

162 svensk mil motsvarade 10 688,54 m 1665–1889.

163 tunna för torra varor 146,6 l struket mått eller 164,9 l fast mått , för våta varor 125,6 l.

164 tunnland ytenhet som betecknar den areal som besås med en tunna utsäde, 4 937 m².

165 verst längdenhet som i Finland motsvarar 1 069 m, medan den ryska versten motsvarar 1 066 m.



    |170|

    Källor och litteratur

    Förkortningar

    166
    FU Förhandlingar och uppsatser
    SFSV Svenska författare utg. av Svenska Vitterhetssamfundet
    SKST Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia
    SSLS Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland
    pr. preses (i äldre dissertationer)
    ZTS Zacharias Topelius Skrifter

    Otryckt material

    Lauri och Lasse Reitz stiftelses samlingar , Helsingfors

          Inventarienr V 026

    Nationalbiblioteket, Helsingfors

    Schalinska samlingen

          Kapsel 309.6 Brev från Zacharias Topelius till Johanna Sofia Schalin
          Kapsel 309.7 Brev från Zacharias Topelius till Lars Wilhelm & Johanna Sofia Schalin

    Topeliussamlingen (Coll. 244)

          Kapsel 244.53 Brev till Zacharias Topelius från Ferdinand Tilgmann
          Kapsel 244.125 Föreläsningar. Finlands Geografi Wårtermin 1855
          Kapsel 244.126 Föreläsningar i Finlands Historia Hösttermin 1863
          Kapsel 244.127 Föreläsningar. Wårtermin 1864; Höst-termin 1864
          Kapsel 244.128 Föreläsningar. Höst-termin 1865
          Kapsel 244.130 Föreläsningar. Höst-termin 1871; Wårtermin 1872

    Riksarkivet, Helsingfors

    K. F. Ignatius samling

          Kapsel 5 Brev från Ferdinand Tilgmann till K. E. F. Ignatius

    Centralarkivet för Finlands näringsliv, S:t Michel

    OY Tilgmann AB:s arkiv

          Kapsel 104:4 Hufvudbok 1875−1881

    Bonniers förlagsarkiv, Stockholm

          Kapsel 055 Brev från Zacharias Topelius till Albert Bonnier
          Kapsel 071 Brev från Zacharias Topelius till Albert Bonnier

    Elektroniska resurser (2011 och 2012)

    Dalin, Anders Fredrik, Ordbok öfver svenska språket I−II, Stockholm 1850−1853, https://spraakbanken.gu.se/karp/

    Helsingfors universitets studentmatrikel 1640−1852, http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/

    Helsingfors universitets studentmatrikel 1853−1899, http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/1853-1899/

    Kansallisbiografia, http://www.kansallisbiografia.fi/

    Kuvataiteilijamatrikkeli, http://www.kuvataiteilijamatrikkeli.fi/

    Nationalbiblioteket, Historiska tidningsbiblioteket, http://digi.kansalliskirjasto.fi/index.html

    Nationalencyklopedin, http://www.ne.se

    Nordisk familjebok. Konservationslexikon och realencyklopedi, första och andra upplagan, http://runeberg.org/nf/index.htm

    Riddarhusets stamtavlor på CD-ROM, 2002

    Sankt-Peterburgskije Vedomosti, Kratkaja istoritjeskaja spravka, http://www.spbvedomosti.ru/history.htm

    Seven Roads. Gallery of Book Trade Labels, http://sevenroads.org/Labels/H.html

    Svenska Akademins ordbok, http://www.saob.se

    Uppslagsverket Finland, http://www.uppslagsverket.fi/bin/view/Uppslagsverket/WebHome

    Zacharias Topelius Skrifter, http://topelius.sls.fi

    |171|

    Tryckt material

    Osignerade tidningsartiklar

    Björneborg

    22/3 1872 »En resa i Finland»


    Finland

    8/12 1885 »Litteratur och konstnotiser»


    Finlands Allmänna Tidning

    29/1 1872 »Causerie»; 29/12 1874 »Icke-Officiela Afdelningen»


    Helsingfors Dagblad

    18/2 1870 »Bref från Paris»; 28/5 1871 »Ett nytt inhemskt artistiskt företag»; 29/2 1872 »Af det nya plancheverket»; 10/6 1872 »Konstföreningens exposition 1872»; 23/12 1872 »Konstnotis»; 31/1 1873 »Kuriöst misstag»; 21/12 1876 »Planchverket»; 8/5 1886 »En Imatraguide […]»


    Hufvudstadsbladet

    31/5 1871 »Finland framställdt i taflor»; 29/2 1872 »En resa i Finland»; 9/1 1873 »Konstnotiser»; 21/12 1873 »Tvenne konstutställningar till julen»; 19/12 1874 »Till Salu»; 26/7 1875 »En resa i Finland»


    Karjalatar

    29/1 1875 »Muutamia sanoja suomenriennoista ja suomenkielisestä kirjallisuudesta»


    Kirjallinen Kuukauslehti

    1/1 1874 »Kirjallisia tarkastuksia ja ilmoituksia. Jälkikatsahdus menneen vuoden kirjallisuuteen»


    Morgonbladet

    29/2 1872 »I Waseniuska bokhandeln»; 3/8 1872 »Artisten Knutson […]»; 23/7 1875 »En korrespondens från Helsingfors»; 10/10 1876 »Det af hr Tilgmann utgifna planschwerket En resa i Finland»


    Uusi Suometar

    1/3 1872 »Matkustus Suomessa»


    Wiborgs Tidning

    20/3 1872 »Litteratur»


    Vikingen

    16/11 1872 »Konst och literatur»; 20/11 1872 »Konst och literatur»

    Tryckta arbeten

    Ahl-Waris, Eva, Historiebruk kring Nådendal och den kommemorativa anatomin av klostrets minnesplats, Skrift utgiven av Societas Sanctae Birgittae, Helsingfors universitet 2010

    Alhoniemi, Pirkko, Isänmaan korkeat veisut. Turun ja Helsingin romantiikan runouden patrioottiset ja kansalliset motiivipiirit, diss., SKST 294, Helsinki 1969

    Assonov, Vasilij Ivanovitj, Imatra. Putevoditel. Opicanie Sajmenskogo kanala, g. Vilmanstranda, oz. Sajmy, gg. Nisjlota, Sen-Michelja i Kuopio, r. Vuoksy vodopada Imatra, Sankt-Peterburg: Tipolit. D. I. Sjemetkina i K° 1886


    Backman, Henrik, En historisk beskrifning öfver stapel staden Lovisa, pr. Johan Bilmark, Åbo 1776

    Bibeln eller den heliga skrift, London 1847

    Björk, Tomas, »1800-talet», Konst och visuell kultur i Sverige 1810−2000, red. Lena Johannesson, Stockholm: Signum 2007, s. 65–68


    Castrén, Gunnar, »Finlands folk i Topelius’ verk», FU 31, SSLS 140, Helsingfors 1918, s. 347−361

    [Cicero], M. Tullii Ciceronis De Natura Deorum. Libris tres. Vol. II, by Joseph B. Mayor & J. H. Swainson, Cambridge University Press 1883


    Ekman, R. W., Finska folkdrägter framställda i taflor ur allmogens lif. Utförda i färgtryck och åtföljda af beskrifvande text – Suomenmaan kansanpukuja näytettyinä kuvauksina kansan elämästä. 1. Tavastland – Hämeenmaa, Helsingfors: F. Liewendahl 1867

    Elmgren, Sven Gabriel, Nådendals kloster-ruiner, Helsingfors: J. C. Frenckell & Son 1863

    Elmgren, S. G., »Fornskrifter meddelade af S. G. Elmgren», Historiallinen Arkisto II, SKST, Helsinki 1868, s. 78−114

    Ervamaa, Jukka, »Robert Wilhelm Ekman», Pinx. Maalaustaide Suomessa 2. Arki- ja pyhäpuvussa, toim. Anssi Mäkinen, Rakel Kallio & Veikko Kallio, Helsinki: Weilin + Göös 2001, s. 182–183


    Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer, utg. Leo Mechelin, Helsingfors: Edlund 1893


    Grotenfelt, Kustavi (toim.), Kahdeksantoista runoniekkaa: walikoima Korhosen, Lyytisen, Makkosen, Kymäläisen, Puhakan, Räikkösen y.m. runoja ja lauluja, SKST 71, Helsinki 1889

    Gunnarsson, Torsten, »Landskapsmåleriet», Signums svenska konsthistoria. Konsten 1845−1890, red. Eva-Lena Bengtsson, Lund: Signum 2000, s. 403–461


    Handlingar rörande Skandinaviens historia. Del 31, Stockholm: Kungl. Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia 1850

    Hanka, Heikki, »Kansan monet kasvot», Pinx. Maalaustaide Suomessa 2. Arki- ja pyhäpuvussa, toim. Anssi Mäkinen, Rakel Kallio & Veikko Kallio, Helsinki: Weilin + Göös 2001, s. 174–177

    Hintze, Bertel, Robert Wilhelm Ekman 1808−1873. En konsthistorisk studie, Helsingfors: Schildts 1926

    Hintze, Bertel, Albert Edelfelt del 3, Helsingfors: Söderströms 1942

    Hjärne, Gustafva Sofia, Tavastehus slott. En romans från Birger Jarls af Bjelbo tidehvarf, Helsingfors 1831

    von Humboldt, Alexander, Kosmos. Entwurf einer physikalischen Erdbeschreibung, Stuttgart 1845–1858

    Hwasser, Israel, Om allians-tractaten emellan Sverige och Ryssland år 1812. Politisk betraktelse öfver Nordens nuvarande ställning, Stockholm: Hörbergska boktryckeriet 1838

    Häyrynen, Maunu, »Topeliaaninen maisemakuvasto ja sen muutos», Topelius elää – Topelius lever, red. Satu Apo & Märtha Norrback, Jyväskylä: Atena Kustannus Oy 2005, s. 85–94


    |172|

    Ignatius, K. F., Suomalaisia kansanpukuja – Finska folkdräkter, Helsingfors: G. W. Edlund 1863

    Ignatius, Karl Emil Ferdinand, Finlands geografi. Handbok för medborgare, Helsingfors: G. W. Edlund 1881–1890

    Ilvas, Juha, Bilder från Finland – land och folk, SKST 1217, Helsingfors 2009


    Jääskinen, Aune & Ari Latvi (red.), Kaskisavun kansaa – Svedjerökens folk, utst. katalog, Helsingfors: Finlands konstakademi 1985


    Klinge, Matti, Idyll och hot. Zacharias Topelius. Hans politik och idéer, Stockholm: Atlantis och Helsingfors: Söderströms 2000

    Klinge, Matti, Suomalainen ja eurooppalainen menneisyys. Historiankirjoitus ja historiakulttuuri keisariaikana, SKST 1285, Helsinki 2010

    Knapas, Rainer, »Topelius – krönikören», Zacharias Topelius, Finlands krönika 1860−1878, utg. Rainer Knapas, SSLS 660, Helsingfors 2004, s. 9–21

    Koskimies-Envall, Marianne, »Kansanelmän kuvaajia», Pinx. Maalaustaide Suomessa 2. Arki- ja pyhäpuvussa, toim. Anssi Mäkinen, Rakel Kallio & Veikko Kallio, Helsinki: Weilin + Göös 2001, s. 184–191


    Lagus, Wilhelm Gabriel, Handlingar till upplysning i Finlands Kyrko-Historia, Ny följd, Åbo: Christ. Ludv. Hjelt 1836

    Lehtonen, Maija, »Naturen och människan hos Topelius», SFV-kalendern årg. 111, Helsingfors: Svenska folkskolans vänner 1997, s. 13−23

    Linnilä, Kai (toim.), Maakuntien Suomi 3, Helsinki: Tammi 1998

    Lunelund-Grönroos, Birgit, Zachris Topelius’ tryckta skrifter, SSLS 342, Helsingfors 1954

    Luther, Georg, Statistikens historia i Finland till 1970, Statistikcentralen, Helsingfors: WSOY 1993

    Lönnqvist, Bo, »Skärgårdsbebyggelse och skärgårdskultur i Nyland», Kustbygd. Folklivsstudier XIII, SSLS 489, Helsingfors 1980, s. 127−204

    Lönnrot, Elias (julk.), Kalewala taikka Suomen kansan wanhoja lauluja ja wirsiä, SKST 3, Helsinki 1840


    Marmier, Xavier, Lettres sur le Nord I−II. Danemark, Suède, Norvège, Laponie et Spitzberg, Paris 1840

    Marmier, Xavier, Lettres sur la Russie, la Finlande et la Pologne I−II, Paris 1843

    Martin, Kaj (red.), Oscar Kleineh 1846−1919. På resa med Oscar Kleineh, Amos Andersons konstmuseums publikationer, nya serien 45, Helsingfors 2003

    Moberg, Alf, Om de ifrån år 1750 till år 1850 i Finland gjorda naturalhistoriska daganteckningar och deras betydelse i klimatologiskt hänseende. Föredrag hållet vid finska vetenskapssocietetens årssammanträde den 29 april 1857, Bidrag till Finlands naturkännedom, etnografi och statistik. Andra häftet. Utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten, Helsingfors 1857

    Moberg, Alf, Klimatologiska Iakttagelser i Finland föranstaltade och utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten. År 1846−1855. Del II. Meteorologiska anteckningar, Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, band 18, Helsingfors 1871


    Nyberg, Paul, Zachris Topelius. En biografisk skildring, Helsingfors: Söderströms 1949


    Polvinen, Tuomo, Riket och gränsmarken. N. I. Bobrikov. Finlands generalguvernör 1898−1904, Helsingfors: Söderströms 1988


    Radloff, Fredric Wilhelm, Beskrifning öfver Åland, Åbo 1795

    Rein, Gabriel, Föreläsningar öfver Finlands historia. Förra delen, utg. Matthias Akiander, Helsingfors: G. W. Edlunds förlag 1870

    Reitala, Aimo, »Maalaustaide 1860–1880», Ars. Suomen taide 3, päätoim. Salme Sarajas-Korte, Espoo: Weilin + Göös 1989, s. 109–149

    Reitala, Aimo, »Matkustus Suomessa», Ars. Suomen taide 3, päätoim. Salme Sarajas-Korte, Espoo: Weilin + Göös 1989, s. 125

    Reitala, Aimo, Berndt Lindholm, utställningskatalog, Åbo konstmuseums publikationer 1995

    Runeberg, Johan Ludvig, Elgskyttarne, Helsingfors 1832

    Runeberg, Johan Ludvig, Fänrik Ståls sägner, Borgå: A. M. Öhman 1848

    Runeberg, Johan Ludvig, »Några ord om nejderna, folklynnet och lefnadssättet i Saarijärvi socken», Samlade Skrifter av Johan Ludvig Runeberg VIII:2. Uppsatser och avhandlingar på svenska. Journalistik, utg. Pia Forssell, SFSV XVI, SSLS 433:2, Helsingfors 2003, s. 31–44


    [Schauman, Berndt Otto], B. O. S., »Anhåller ödmjukast om plats i Helsingfors Dagblad […]», Helsingfors Dagblad 24/11 1872

    Schvindt, Theodor, Suomen kansan pukuja 1800-luvulla, Helsinki: Kustannusosakeyhtiö Kirja 1913

    Semjonov, P. P., Zjivopisnaja Rossija, otetjestvo nasje v jego zemelnom, istoritjeskom, plemennom, ekonomitjeskom i bytovom znatjenii, S-Peterburg 1881−1885

    Strinnholm, Anders Magnus, Sveriges historia i sammandrag. Andra delen. Medeltiden, Stockholm: Hörbergska boktryckeriet 1857

    Ström, Holger, Tilgmann 100 år. En återblick på traditionen bakom ett modernt tryckeriföretag 1869−1969, Helsingfors: Oy Tilgmann Ab 1969

    Svensk Psalmbok för de evangelisk-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland, Borgå: Werner Söderströms förlag 1889

    Suomalainen, K., Suomi. Kuvia Suomen maasta ja kansasta etevimpäin kotimaisten taiteilijain maalausten mukaan, Helsinki: Edlund 1888

    Suomalainen, K., Suomi. Teckningar af Finland och dess folk efter de förnämsta inhemska målares taflor, övers. Ellen Nervander, Helsingfors: G. W. Edlunds förlag 1888


    Then Svenska Psalm-Boken. Åhr MDCXCV, Stockholm 1697

    Tiitta, Allan, Harmaakiven maa. Zacharias Topelius ja Suomen maatiede, Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk 147, Helsinki: Suomen Tiedeseura 1994

    Tiitta, Allan, »Maamme kirja 130 vuotta – voiko 2,5 miljoonaa ihmistä olla väärässä?», Topelius elää – Topelius lever, red. Satu Apo & Märtha Norrback, Jyväskylä: Atena Kustannus Oy 2005, s. 17–32

    Tiitta, Allan, »Johdannoksi», Zacharias Topelius, Luonnonkirja. Ala-alkeiskouluin tarpeeksi, övers. Joh. Bäckwall, Helsinki: Suomalaisen kirjallisuuden seura 2009, s. VII–XVI

    Tikkanen, J. J., Finska konstföreningen 1846−1896, Helsingfors: Finska konstföreningen 1896

    Tilgmann, Ferdinand, »Till redaktionen af H:fors Dagblad», Helsingfors Dagblad 1/12 1872

    |173|

    Tolvanen, Jouko, Carl Eneas Sjöstrand. Suomen uudemman kuvanveistotaiteen uranuurtaja, Porvoo: Werner Söderström Osakeyhtiö 1952

    [Topelius, Zacharias], »Huruledes Herr Henrik kuskade himlavagnen till Helsingfors», Helsingfors Tidningar 8/4 1843

    Topelius, Zacharias, »Äger finska folket en historie?», Joukahainen. Ströskrift utgifven af Österbottniska afdelningen 1845, s. 189−217

    Topelius, Zacharias, Sagor, I−IV, Helsingfors: A. W. Gröndahl och Wasenius & Komp. 1847−1852

    [Topelius, Zacharias], »Från Helsingfors», Helsingfors Tidningar 1/4 1848

    [Topelius, Zacharias], »Toriseva», Helsingfors Tidningar 22/1, 1/2, 8/2 och 12/2 1851

    Topelius, Zacharias, Fältskärns berättelser, I−V, Helsingfors: Öhman och Stockholm: Bonniers 1853−1867

    [Topelius, Zacharias], »Skogens värde», Helsingfors Tidningar 13/10 1855

    [Topelius, Zacharias], »Skogens förstöring är Finlands förderf», Helsingfors Tidningar 24/10 1857

    Topelius, Zacharias, Läsebok för de lägsta läroverken i Finland. Första kursen. Naturens bok, tredje upplagan, Helsingfors: Wasenius et komp. 1860

    [Topelius, Zacharias] Z. T., »Finlands öde», Joukahainen. Ströskrift, utgifven af Österbottniska Afdelningen. Fjerde Häftet 1860, s. 147−150

    Topelius, Zacharias, »Prinsessan af Cypern. Sagospel i fyra akter, efter motiver ur Kalevala», Dramatiska dikter. Första samlingen, Stockholm: Albert Bonniers förlag 1861, s. 99−211

    [Topelius, Zacharias], »Londonbref», Helsingfors Tidningar 27/9 1862

    Topelius, Zacharias, »I Finlands vinter», Nya blad. Sånger II, Helsingfors: G. W. Edlunds förlag 1870, s. 31−33

    Topelius, Zacharias, Matkustus Suomessa, [suom. Julius Krohn], Helsinki: F. Tilgmann 1873

    Topelius, Zacharias, Eine Reise in Finnland, Übers. von. Hermann Paul, Helsingfors: F. Tilgmanns Verlag och Leipzig: T. O. Weigel 1874

    Topelius, Zacharias, Putesjestvije po Finljandij, perevod F. Cheuren, Gelsingfors: F. Tilgmann 1875

    Topelius, Zacharias, Boken om Vårt Land, Helsingfors: Edlund 1875

    Topelius, Zacharias, »Konungens handske», Vinterqvällar. Första cykeln. Första delen, Helsingfors: G. W. Edlunds förlag 1880, s. 7−178

    Topelius, Zacharias, »Ungdomsdrömmar», Vinterqvällar. Andra cykeln. Första delen, Helsingfors: G. W. Edlunds förlag 1881, s. 195−313

    [Topelius, Zacharias], Z. T., »Anteckningar från det Helsingfors som gått», Finland 4/7 1885

    Topelius, Zacharias, Eine Reise in Finnland, Zweite Auflage, Übers. von. Hermann Paul, Helsingfors: K. E. Holms Verlag 1885

    Topelius, Zacharias, Planeternas skyddslingar, Delarna I−III, Helsingfors: Weilin & Göös 1886−1888

    Topelius, Zacharias, Ljung, Helsingfors: G. W. Edlund 1889

    Topelius, Zacharias, Samlade skrifter I, Stockholm: Albert Bonniers förlag 1904

    Topelius, Zacharias, Självbiografiska anteckningar, utg. Paul Nyberg, Helsingfors: Holger Schildts förlagsaktiebolag 1922

    Topelius, Zachris, »För femtio år sedan», Anteckningar från det Helsingfors som gått, utg. Torstein Steinby, [Helsingfors:] Hufvudstadsbladets förlag 1968, s. 35−39

    Topelius, Zacharias, Matkustus Suomessa, suom. Julius Krohn, toim. Aarni Krohn, Espoo: Littera 1984

    Topelius, Zacharias, Matkustus Suomessa, [suom. Julius Krohn], julk. Pertti Koistinen & Rainer Knapas, Helsinki: Otava 1998

    Topelius, Zacharias, Ljungblommor, utg. Carola Herberts under medverkan av Clas Zilliacus, ZTS I, SSLS 742, Helsingfors 2010

    Topelius, Zacharias, Finland framställdt i teckningar, utg. Jens Grandell & Rainer Knapas, ZTS XII, SSLS 747, Helsingfors 2011

    Topelius, Zacharias, Noveller, utg. Pia Forssell, ZTS IV, SSLS 770, Helsingfors 2012


    Varpio, Yrjö, Matkalla moderniin Suomeen. 1800-luvun suomalainen matkakirjallisuus, SKST 681, Helsinki 1997


    Wrede, Johan, »Zachris Topelius – barnatro och fosterland», Finlands svenska litteraturhistoria. Första delen: Åren 1400–1900, utg. Johan Wrede, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland 1999, s. 317–330


    Zilliacus, Clas, »Till löjtnant Leopold i Grusien», Clas Zilliacus & Henrik Knif, Opinionens tryck. En studie över pressens bildningsskede i Finland, SSLS 526, Helsingfors 1985, s. [119]–180