85 Förläna, Gud, i wåra dagar

96 En liten tid wi wandre här

420 Wäl den, som bittida har lärt

96 En liten tid wi wandre här

Lästext

96.

1 En liten tid wi wandre här Som främlingar på jorden; Wår själ i mycken swaghet är En fattig fånge worden. Wi längte till wårt rätta hem, Guds nya stad Jerusalem, Som han de trogna lofwat.

2 2. När Herren löser wåra band Att hem till sig oss föra Och oss i lemma startherrlighetenskommentar land Med Kristus saliggöra, Då wakne wi som ur en dröm, Och detta lifwets snabba ström Är som en wåg förrunnen.

3 3. I Herrens kraft uppwakne wi, Och då är löst wår tunga, Då kan wår frälsta ande fri Sin Frälsare lofsjunga. Ty stora ting Gud med oss gjort; All werlden har hans nåd försport I Kristus, wår förlossning.

4 4. Fräls oss, o Gud, från synd och fall, När wi i swaghet stride, Att dig, som oss förlossa skall, Wi trösteligt förbide. O Herre, wänd till fröjd wårt band; Som strömmar i de torra land Din kraft oss öfwertäcke.

5 5. De trogne, som med tårar så, De få med fröjd uppskära; De gråtande till åkern gå Sin ädla säd att bära, Men wända sist med glädje hem, Ty Herrens nåd är öfwer dem Alltid, som honom frukta.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Psalmen är en psaltarparafras i avdelningen »Konung Davids Psalmer». Topelius skrev till sin mor Sofia 17/2 1868 att kommittén »efter mycket bråk» hade kommit överens om att utmönstra 1695:96 »Utan Herren faller oss till», en parafras över Psalt. 124. Den hade både Runeberg och Stenbäck behållit och reviderat, men Topelius blev anmodad att skriva en ny parafras på Psalt. 126, som inte tidigare hade blivit »bearbetad». Antagligen menade Topelius här att ingen parafras hade skrivits på den. Enligt Topelius blev parafrasen, »detta mitt första försök så klent, att det icke dugde och måste omskrifvas», så pass omarbetad att den kan betraktas som en ny psalm (se 1868 års version nedan). Enstaka formuleringar återanvändes, men endast fjärde strofen i sin helhet och då som femte strof med utgångspunkt i Psalt. 126:5–6. De nya inledningsorden lyder »En liten tid wi wandre här». Topelius följde Psalt. 126 mera troget i 1868 års version än i 1879 års version. I den nya versionen togs frälsningshistoriska motiv från Nya Testamentet med och psalmen fick genomgående ett eskatologiskt perspektiv, även om livets förgänglighet också framträder (Björkstrand 1997, s. 55), i synnerhet i den första strofen.

    De motiv som förekommer både 1868 och 1879 är främlingskapet, fångenskapen, hemlängtan. Sion är ett annat namn på Jerusalem. Namnet symboliserar i Nya Testamentet både den kristna kyrkan och den himmelska världen. Men perspektivet har skiftat, från Psaltarens mera konkreta hemlängtan från exilen i Babel till det jordiska Jerusalem, till att bli själens längtan från den jordiska fångenskapen till det himmelska Jerusalem. Svagheten och förtröstan är gemensam för båda versionerna. Vattenmotivet återfinns i Psalt. 126:4. Lovprisningen är gemensamt tema. I 1868:3 parafraseras Psalt. 126:2–4, i 1879:3 lovprisar »wår frälsta ande» Kristus.

    Topelius psalm för 1868 års förslag lyder så här:

    1. Wi bodde långt från Zions borg, Wi woro fångar arma, Wi bådo Herran i wår sorg Sig öfwer oss förbarma; Och se, han löste wåra band, Han gaf oss wåra fäders land Och Zions fäste åter.

    2. Då gingo wi som drömmande Och trodde än oss sofwa; Men wåra läppar kunde le, Wår tunga Herren lofwa. Och hedningarne, som det sport, De sade: Herren hafver gjort Ett under stort med Zion.

    3. Ja, stora ting med oss han gjort, Stor nåd han oss bewisat; Han arm är stark, hans namn är stort, Wi honom glade prisa. O Herre, wänd till fröjd wårt band! Låt åter wårt förödda land Af rika bäckar wattnas.

    4. Identisk med 1879:5

    5. Hjelp, Gud, oss arma fångar all, Som här i werlden qwida, Att dig, som oss förlossa skall, Med stadig tro förbida. Då skall du lösa wåra band Och till wårt rätta fosterland I ewig ro oss föra.

    Psalmens melodi »Herr Gott, wann du dein Volk Zion» härstammar från Burkhard Waldis Der Psalter In Newe Gesangs weise vnd künstliche Reimen gebracht 1553 (Bernskiöld 2017, s. 504). I koralhandskriften från Loimijoki ca 1580 har melodin texten »Jerusalem thu helghe stadh», men möjligen har Topelius känt till »Herr Gott, wann du dein Volk Zion», som var en femstrofig parafras på Psalt. 126 (Schatz des evangelischen Kirchengesangs nr 277).

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    2 herrlighetens Stavningen »herrlighet» är möjligen en avledning av Herre enligt SAOB. Här anspelar uttrycket på himlens härlighet, som Gud enligt Upp. 21–22 har berett dem som blivit frälsta från jorden.

    Bibliografi

    Bernskiöld, Hans, »405 Hur fröjdar sig i templets famn», Psalmernas väg. Kommentarer till text och musik i Den svenska psalmboken, Band 2, Visby: Wessmans 2017, s. 504 f.

    Björkstrand, Gustav, »Topelius som psalmdiktare», SFV-kalendern 1997, [Helsingfors]: Svenska folkskolans vänner, s. 51–56. Artikeln är även publicerad i SFV-kalendern 1991.

    Jerusalem thu helghe stadh http://www2.siba.fi/cgi-bin/shubin/loimishow_s.cgi?idi=00024 (hämtad 22.1.2021).

    Schatz des evangelischen Kirchengesangs im ersten Jahrhundert der Reformation, hrsg. G[ottlieb] Freiherrn von Tucher, Leipzig: Breitkopf und Härtel, 1848. https://reader.digitale-sammlungen.de/de/fs1/object/display/bsb10524916_00006.html?contextSort=score%2Cdescending&contextType=scan&contextRows=10&context=wer+nun+den+lieben+gott+lässt+walten (hämtad 22.1.2021)

    Sion https://bibeln.se/flik/uppslagsdel (hämtad 22.1.2021).

    Topelius, Zacharias, Korrespondens med föräldrarna, Eliel Kilpelä (utg.), ZTS XX:2, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland 2018, URN:NBN:fi:sls-6908-1525328733 (hämtad 02/12 2020).

    Faksimil