468 Wak upp, mitt hjerta, prisa Gud

473 Herren Gud ske lof och ära

475 Hur herrligt wittna land och sjö

473 Herren Gud ske lof och ära

Lästext

473.

1 lemma startHerren Gud ske lof och ära; Underbart är allt hans råd. Jord och himmel wittne bära Om hans allmakt och hans nåd.kommentar

2 2. lemma startAll naturens krafter bida Underdåniga hans hand, Och han löser dem att strida, Och han lägger dem i band.kommentar

3 3. För hans blixt, som allt förbränner, Står den starke maktlös här, Och den stoltaste bekänner, lemma startAtt för Gud ett stoft han är.kommentar

4 4. Syndare, wak upp! Dig räcker lemma startHerrens armkommentar, hur djerf du står. Bed, att här dig åskan wäcker, lemma startFörrän domens åska går.kommentar

5 5. Ty Gud lefwer! Ja, han lefwer, Den rättfärdige, ännu; lemma startHan slår ned den sig förhäfwerkommentar; lemma startStoft och aska blott är du.kommentar

6 6. lemma startMen den fromme icke rädes, Ty hwar han i werlden går, Wet han ju, att allestädes Under Guds beskärm han står.kommentar

7 7. lemma startIngen sparf till jorden faller, Om det ej Guds wilja är: Derför jag mig trygg befaller I din hand, o Herre kär!kommentar

8 8. Låt din åska luften rena, Jorden läskas af ditt regn; lemma startLär oss frukta dig allena Och förtrösta på ditt hägn.kommentar

9 9. Stora, underbara, wisa Äro dina werk och råd: Lär oss, lemma startGud, din allmakt prisa Och dig tacka för din nåd.kommentar

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Psalmen står under rubriken »När åskan går» i huvudavdelningen »Psalmer i timlig nödtorft». Den hörde till de första originalpsalmer som Topelius skrev (brev till hustrun Emilie).

    Tredje strofen i 1868 års version utmönstrades 1879 och fyra verser ändrades i de två sista stroferna. Den utmönstrade strofen beskrev åskan åskådligt och andra halvan av strofen innehöll följande formuleringar: »Menska, du som allt förhånar, Darrande för Gud du står.»

    Melodin används endast för denna psalm i 1868:471. Dess ursprung har inte gått att spåra.

    Enligt Rosenqvist (1918, s. 89) var psalmen en av dem som hade »ett alltför speciellt syfte för att försvara sin plats i en psalmbok». Den utmönstrades när kyrkomötet slog fast innehållet i 1886 års psalmbok och har sedan dess inte förekommit i psalmböckerna.

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    1 Herren Gud ske lof [...] allmakt och hans nåd. Psalt. 66:3; Upp. 15:3.

    2 All naturens krafter [...] han lägger dem i band. Ett exempel på Guds makt över naturens krafter är berättelsen om hur Jesus stillar stormen i Matt. 8:23–27.

    3 Att för Gud ett stoft han är. 1 Mos. 18:27.

    4 Herrens arm Jes 53:1.

    4 Förrän domens åska går. Matt. 24:27.

    5 Han slår ned den sig förhäfwer Psalt. 66:7.

    5 Stoft och aska blott är du. 1 Mos. 18:27.

    6 Men den fromme [...] Under Guds beskärm han står. Psalt. 91 handlar om tryggheten under den Högstes beskärm.

    7 Ingen sparf till jorden faller [...] o Herre kär! Matt. 10:29–31.

    8 Lär oss frukta dig allena Och förtrösta på ditt hägn. 1868: »Herre, lär oss så dig tjena, Att du alltid är wårt hägn.» Formuleringen 1868 kan leda till en förtjänsttanke: om människan tjänar Herren rätt ska han återgälda med att beskydda henne. Formuleringen 1879 är däremot entydig.

    9 Gud, din allmakt prisa Och dig tacka för din nåd. 1868: »Herre, lär din makt oss prisa Och wälsigna all din nåd.» 1868 års version hade oklara syftningar. Innehållet i den sista strofen bygger på Psalt. 66.

    Bibliografi

    Rosenqvist, V. T., »Z. Topelii psalmdiktning», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland 1918, s. 29–101.

    Topelius brev till hustrun Emilie den 21 mars 1868.

    Faksimil