506 Wi segle på det wida haf

Kommentar

Psalmen står under rubriken »Psalmer för sjömän» i huvudavdelningen »Psalmer för särskilda personer och tillfällen». Denna psalm är den första sjömanspsalmen av fem och har underrubriken »På hafwet».

Det är naturligt att den inledande psalmen för sjömän beskriver arbetsmiljön på havet. Sjömännen navigerade efter stjärnorna, och detta tangeras genom bilden av stjärnan, som sedan omedelbart ges en överförd betydelse; stjärnan är Guds ord som ska leda sjömannen till den eviga hamnen. De följande stroferna handlar om vad som kan ske på havet med paralleller till bibliska sammanhang. Psalmen avslutas med både tacksägelse och bön om god resa, både i tiden och till evighetens hamn.

Psalmen i 1868 års förslag omarbetades så att strof 2 och 3 i 1879 års version blev en strof. Topelius sinne för detaljer fick stryka på foten, vilket Karl-Erik Forssell påpekar (1955, s. 106). Rosenqvist (1918, s. 83 f.) menar att de målande och detaljerade skildringarna från naturen och sjömanslivet blev för mycket för en psalm för att vara verkningsfullt, i synnerhet som också den sista sjömanspsalmen med överskriften »Sjömäns tacksägelse för lycklig resa» (se psalm 510) innehöll en strof med detaljerade naturbilder.

Melodins ursprung i 1868:502 har inte gått att fastställa. Den melodin byttes i 1886:375 till en av Burkhard Waldis 1553, för att än en gång byta melodi i 1943:477 till en från Wolff Köpphels Psalter. Das seindt alla Psalmen Davids mit jren Melodeie… 1538 (Sundberg 1950, s. X).

Psalmen utmönstrades 1986.

Punktkommentarer

stycke – textställe – kommentar

2 Wi lefwe i stor enslighet [...] dag och natt oss nära. Strofen var femte strof i 1868 års förslag.

2 flarn ett stycke bark, ett lätt och bräckligt föremål.

2 Allenast Gud, som hör wår bön, Är dag och natt oss nära. Psalt. 139:9–10.

3 När hafwets wågor brusa [...] räckte Petrus handen. Stroferna 2–3 i 1868 slogs ihop till en strof. De mittersta verserna (»Då tröste wi [...] hårt will kränga») utmönstrades. När hafwets wågor brusa högt
Och wilja oss uppswälja
Och wi all mensklig makt försökt,
Men intet står att wälja;
Då tröste wi på Herrans makt,
Som haf och land sig underlagt
Och råder öfwer alla.

Och när wi på de höga rår
I natt och mörker klänga
Och stormen öfwer hafwet går
Och skeppet hårt will kränga;
Då komme wi Guds Son ihåg,
Som gick en natt på stormig wåg
Och räckte Petrus handen.

3 Då komme wi Guds Son ihåg, Som [...] räckte Petrus handen. Matt. 14:22–33.

4 När wi, som Petrus, [...] på en klippa trygge. Matt. 14:22–33.

Bibliografi

Forssell, Karl-Erik, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943, diss., Helsingfors 1955.

Rosenqvist, V. T., »Z. Topelii psalmdiktning», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, Helsingfors: Svenska Litteratursällskapet i Finland 1918, s. 29–101.

Sundberg, John, Koralbok till Svensk psalmbok för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, Helsingfors: Förbundet för svenskt församlingsarbete i Finland r.f. 1950.

Swensk Koral-Psalmbok för de evangelisk-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland, utgifwen af den af andra allmänna finska kyrkomötet 1886 tillsatta Koralkomitén. Stereotyperad normalupplaga, Helsingfors 1889.