438 Hwi suckar du, min själ, i banden?

439 Om jag än talade med dödlig menskotunga

443 Hwem är den herre du will tjena?

439 Om jag än talade med dödlig menskotunga

Lästext

439.

1 Om jag än talade med dödlig menskotunga Så underbarligt skönt, som himlens englar sjunga, Och kärleken ej rum uti mitt hjerta fått, lemma startJag wor’ en ljudrik malm, en klangrik bjellra blott.kommentar

2 2. Och om jag talade som en af de profeter Och wisste allt förstånd och alla hemligheter Och kunde med min tro försätta berg, men ock Ej hade kärleken, jag wore intet dock.

3 3. Och gåfwe jag allt mitt åt fattiga att winna Och läte för min tro min kropp i elden brinna, Men hade ej derwid den kärlek Gud begär, Så wore det mig allt dock intet nyttigt här.

4 4. Si, kärleken är mild och städse tålig blifwer. lemma startHankommentar ingen afund wet, han intet swek bedrifwer; Han ej förhäfwer sig, han ej ohöfwisk är; Han söker icke sitt, han ingen wrede bär.

5 5. Han tänker intet ondt, lemma starthan ej åt orätt glädes, Men sanningen med fröjd han prisar allestädes.kommentar Han ock fördrager allt, han tror om andra godt; Han har sitt hopp till Gud, han tåligt bär sin lott.

6 6. Och denna werldens konst och wishet återwända; Dess tungomål dö ut, dess profetior ända; Ja, tron med hoppet sist till wisshet öfwergår, lemma startMen endast kärleken i ewighet består.kommentar

7 7. Min Gud och Fader, du all kärleks rika källa, Låt också uti mig din kärlek rikt uppwälla! Du gifwit mig din Son: så gif att i hans spår Uppå din rätta wäg i kärleken jag går.

8 8. Ty när det kommer, som fullkomligt är, förswinner Det, som blott endels är. All jordisk kärlek brinner Fördunklad utaf synd. O Herre Jesu Krist, lemma startDin kärlek ensam är på jorden utan brist.kommentar

|288|

9 9. Och i din kärlek, den fullkomliga och rena, Du helge också mig att mina bröder tjena, Att jag må älska dem, som du har älskat mig, Och så i kärleken bli din ewinnerlig.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Under huvudrubriken »Psalmer om ett kristeligt lefwerne» och underrubriken »Kärleken» skrev Topelius denna psalm som parafras på 1 Kor. 13. Därmed hade han åstadkommit en psalmtrilogi över tron (1879:437), hoppet (438) och kärleken (439). Psalmen om tron var en översättning från danskan (Herman Andreas Timm, 1800–1866), medan de andra två psalmerna var originaltexter.

    Psalmens fem första strofer parafraserar 1 Kor. 13:1–7, den sjätte strofen sammanfattar bibelverserna 8 och 13 och den åttonde sammanfattar bibelverserna 9, 10 och 12. Den sjunde och den nionde strofen innehåller böner dels till Gud Fadern, dels till Jesus Kristus. En formulering som måhända gick utöver det bokstavliga innehållet i 1 Kor 13 var att Topelius bad om att Kristi kärlek »utan brist» skulle driva människan till kärlekstjänst åt nästan. Enligt Karl-Erik Forssell (1955, s. 137) var Topelius den som på sin tid i sina psalmer tydligast betonade att en kristen människa är kallad att tjäna sin nästa. Också i Blad ur min tänkebok återkommer Topelius ofta till denna tanke. 1 Kor. 13 kommenterar han under rubriken »Kärleken»: »dess högsta förebild är Guds kärlek i Kristus». V. T. Rosenqvist (1918, s. 98) räknar denna psalm till en av de bästa Topelius har skrivit. Den ingick i 1886 års och 1943 års psalmböcker, men intogs inte i 1986 års psalmbok.

    Melodin i 1868:441 komponerades av Rudolf Lagi år 1866 och användes även till J. F. Starcks psalm »Förlän oss, Herre Gud, att, dina änglar like», som Topelius översatte (1868:459). Urvalet melodier till den fyrradiga alexandrinen var ganska litet. Enligt förslaget 1868 kunde melodin till »Nu tacker Gud, allt folk» användas (»Sj. äfw. s. N:o 305.»).

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    1 Jag wor’ en ljudrik malm, en klangrik bjellra blott. 1868:441: »Jag wor’ en ljudand’ malm, en klingand’ bjellra blott.» Topelius använde i den äldre versionen Bibelns ord, vilket inte blev språkligt tillfredsställande. Han föreslog ändringen som upptogs 1879 i sin skrift 1868 års förslag till Swensk Psalmbok, det enda ändringsförslaget som gällde hans nyskrivna psalmer i bihanget.

    4 Han »Han» i stroferna 4 och 5 syftar på »kärleken».

    5 han ej åt orätt glädes, Men sanningen med fröjd han prisar allestädes. 1868:441: »gläds ej åt orättvisa, Men sanningen han will med hjertans glädje prisa.» 1868 års version ligger något närmare bibeltextens »han fröjdar sig öfwer sanningen», men den ändrade formuleringen är språkligt korrektare.

    6 Men endast kärleken i ewighet består. 1868:441: »Men kärleken allen i ewighet består.»

    8 Din kärlek ensam är på jorden utan brist. 1868:441: »Din kärlek är allen på jorden utan brist.»

    Bibliografi

    Andersén, Harald & Haapalainen T. I., »Korta uppgifter om melodiernas ursprung», Svensk koralpsalmbok för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland 1968, Helsingfors: Förbundet för svenskt församlingsarbete i Finland rf, 1972, melodi 109 s. 698.

    Forssell, Karl-Erik, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943, diss., Helsingfors 1955.

    Rosenqvist, V. T., »Z. Topelii psalmdiktning», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, Helsingfors: Svenska Litteratursällskapet i Finland 1918, s. 29–101.

    Topelius, Zacharias, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser, Borgå: Söderströms 1876.

    Topelius, Zacharias, Blad ur min tänkebok, Helsingfors: Edlund 1899. 2 uppl.

    Faksimil