473 Herren Gud ske lof och ära

475 Hur herrligt wittna land och sjö

477 Wårt hus är från oss taget

475 Hur herrligt wittna land och sjö

Lästext

475.

1 lemma startHur herrligt wittna land och sjö Ännu i frost och wintersnö, O Gud, om dina under! Förwissnad, öde, mörk och kall, Är jorden dock din fotapall, Som i sin blomstrings stunder.kommentar

2 2. Hon ändat årets arbetsdag, Hon gifwer sig i ditt behag Och kläder af sin prydnad. Nu hwilar hon i sabbatsfrid Och bidar nästa arbetstid I tålamod och lydnad.

3 3. lemma startTy du, barmhertig år från år, Bewarar för en nyfödd wår Det frö, som drifwan täcker. Det lefwer i sin mörka graf, Du lyftar snart dess täcke af, Din sol det återwäcker.kommentar

4 4. lemma startLjus är din klädnad, Herre Gud! I norrskensprakt och stjerneskrud Din himmel skådar neder. Dig blifwer intet mörker när, Du wåra fötters lykta är, Som oss i natten leder.kommentar

5 5. lemma startUpplys oss, Herre, med ditt ord, Att wi på denna mörka jord Ifrån din wäg ej wike, Och för oss sist i Kristi tro Från dödens skugga, der wi bo, Till ljuset i ditt rike.kommentar

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Psalmen står under rubriken »Om wintern» i huvudavdelningen »Psalmer i timlig nödtorft». Den publicerades första gången i 1879 års förslag.

    Rosenqvist (1918, s. 96) betecknar vinterpsalmen som »vacker och målande» och uppger att Topelius tillskriver psalmen »danskt motiv». Björkstrand (1997, s. 55) menar att Topelius årstidspsalmer har en stark ställning. Exempelvis vinterpsalmen har upptagits i psalmböckerna i Sverige och Norge.

    Topelius har skrivit dikter om vintern också i sitt profana författarskap. Hans livliga och åskådliga bilder av människan i vinterlandskapet var både ovanliga och tidiga (Zilliacus 2010, s. XXXVIII). Redan i hans första diktsamling Ljungblommor ingick dikten »Vintervisa» (1843).

    Psalmen utgår från vinterns skönhet. Årstidsbilder omväxlar med bibelallusioner. Topelius använder bibliska och även allmänmänskliga motsatspar för förvandling – från natt till dag, från vinter till vår, från mörker till ljus, från död till liv (Sarelin 2019, s. 229 f.).

    För melodin se kommentaren till 420 Wäl den, som bittida har lärt.

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    1 Hur herrligt wittna land [...] sin blomstrings stunder. Psalt. 19:2; Jes. 66:1; Apg. 7:49.

    3 Ty du, barmhertig [...] Din sol det återwäcker. 1 Mos. 1:11; 1 Kor. 15:38.

    4 Ljus är din klädnad [...] oss i natten leder. Dan.7:9; Psalt. 19:2–3, 119:105.

    5 Upplys oss [...] Till ljuset i ditt rike. Psalt. 33:4,119:105; Luk. 10:39; Apg. 13:48; Psalt. 23:4–6; Kol. 1:12; 1 Joh. 1:5; Upp. 22:5.

    Bibliografi

    Björkstrand, Gustav, »Topelius som psalmdiktare», SFV-kalendern 1997, [Helsingfors]: Svenska folkskolans vänner, s. 51–56. Artikeln är även publicerad i SFV-kalendern 1991.

    Rosenqvist, V. T., »Z. Topelii psalmdiktning», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, Helsingfors: Svenska Litteratursällskapet i Finland 1918, s. 29–101.

    Sarelin, Birgitta, »518 Hur härligt vittna land och sjö», Psalmernas väg. Kommentarer till text och musik i Den svenska psalmboken, Band 3, Visby: Wessmans 2019, s. 229 f.

    Zilliacus, Clas, »Inledning», Zacharias Topelius, Ljungblommor, Carola Herberts (utg.), ZTS I, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland 2010.

    Faksimil