460 Min Gud, hur är min själ från dig

468 Wak upp, mitt hjerta, prisa Gud

473 Herren Gud ske lof och ära

468 Wak upp, mitt hjerta, prisa Gud

Lästext

468.

1 Wak upp, mitt hjerta, prisa Gud, När nu så herrligt wid hans bud All jorden sig förnyar! Nu löfwas skogen åter grön, Nu spegla sig i klara sjön De ljusa morgonskyar. Windens sus, Bäckens brus, Hafwets dyning, Dagens gryning, Lärkans tunga, Alla Herrens nåd lofsjunga.

2 2. Förgången är den mörka natt, Och winterfrost med dwala matt Ej jorden mer betäcker. Uppstånden är Guds sköna sol, Som smälter snön wid öde pol Och allt till lif uppwäcker. Gud ske pris, Som så wis Ljuset tänder Och oss sänder Så af höjden Återsken af påskafröjden.

3 3. Uppstånden är wår Herre Krist! All jorden prise nu förwisst Uppståndelsen och lifwet. Den wida werlden fröjde sig Åt löftet, som ewinnerlig Är i Guds ord oss gifwet. Kristus lagt Dödens makt Sig till fota Att oss bota Af stor wånde: Kristus ock i oss uppstånde!

4 4. Som nu i fägring wakna opp Naturens lif och menskans hopp, Så skall oss Gud uppwäcka Från denna werldens natt och strid Att oss med salighet och frid I himlen öfwertäcka; Der ej wår Mer förgår, lemma startDer ej anden Mer i banden Suckar fången, Ty hans träldom är förgången.kommentar

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Psalmen står under rubriken »Om wåren» i huvudavdelningen »Psalmer i timlig nödtorft».

    Psalmens naturlyrik är kännetecknande för Topelius. Hans beskrivning av landskapet står i allegorins tjänst och vårmotivet förekom frekvent i hans diktning (Herberts & Zilliacus 2010, s. XXXIII). Rosenqvist (1918, s. 96) noterar att Topelius karakteristiska ton framträder som tydligast i denna psalm.

    Första och andra strofen skildrar livfullt vårens uppvaknande då ljuset besegrar mörkret. I slutet av andra strofen kopplar Topelius ihop naturens uppvaknande och ljus med den stora kyrkliga högtiden påsken, som infaller om våren. Det som händer i naturen är »Återsken av påskafröjden». Den nordiska naturen reflekterar det som sker i Kristi uppståndelse.

    I den tredje strofen förs bildspråket vidare. Allusionerna går till Paulus skildring av de dödas uppståndelse i 1 Kor. 15. I den fjärde strofen dras en parallell mellan naturens uppvaknande och människans uppståndelse. Bildspråket härrör från Rom. 8:18–21, som handlar om att Guds härlighet efter denna tidens lidanden skall uppenbaras för Guds barn.

    Versionerna 1868 och 1879 skiljer sig framför allt i slutet av den sista strofen (se punktkommentar). Omformuleringen var behövlig, inte minst på grund av den haltande bilden med ljuset i gruset. Bildspråket i omarbetningen härrör från Rom. 8:23.

    Topelius har av versmåttet att döma skrivit psalmen till melodin »Wie schön leuchtet der Morgenstern», publicerad i ett tillägg till Philipp Nicolais betraktelsesamling Freuden-Spiegel des ewigen Lebens (1599). I svensk översättning »Så skön lyser den morgonstjern’» ingick psalmen 1695. Melodin användes flitigt i frikyrkliga sångböcker och i nykterhetssångböcker i Sverige, där den även förekom till nya texter (Bernskiöld 2014, s. 311, 313).

    Psalmen ingår i 1986 års psalmbok.

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    4 Der ej anden Mer i banden Suckar fången, Ty hans träldom är förgången. 1868: »Der ej ljuset Mer i gruset Suckar fånget,Ty det första är förgånget.»

    Bibliografi

    Bernskiöld, Hans, »119 Var hälsad, sköna morgonstund», Psalmernas väg. Kommentarer till text och musik i Den svenska psalmboken, Band 1, Visby: Wessmans 2014, s. 311 ff.

    Rosenqvist, V. T., »Z. Topelii psalmdiktning», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, Helsingfors: Svenska Litteratursällskapet i Finland 1918, s. 29–101.

    Zilliacus, Clas, »Inledning», Zacharias Topelius, Ljungblommor, Carola Herberts (utg.), ZTS I, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland 2010.

    Faksimil