96 En liten tid wi wandre här

420 Wäl den, som bittida har lärt

421 Hjelp oss, o Herre Jesu Krist!

420 Wäl den, som bittida har lärt

Lästext

420.

1 Wäl den, som bittida har lärt Att hafwa Herrens tempel kärt Och akta på Guds lagar. Han rotas i en stadig mark, Han wäxer i Guds fruktan stark I sina unga dagar.

2 2. Han är som en, den tidt uppstår, Med solen till sitt arbet går Att wittna om Guds ära; lemma startHan får allt mer Guds sanning kärkommentar, Den wisdom, som af Gudi är Och oss skall frukter bära.

3 3. Så har wår Herre Jesus lärt; Han hade ock Guds tempel kärt Och der på wisdom lyddes. När han ett barn på jorden war, Bland lärarne han dröjde qwar, När skriften honom tyddes.

4 4. Om nu den störste Mästaren, Om han, som sjelf war sanningen, lemma startSå ödmjukt lät sig lärakommentar; Hur mycket mera böre då Wi, som i mörkret wilse gå, lemma startLjus för wår själ begärakommentar.

5 5. O Jesu Kriste, när oss blif, Din helga sanning du oss gif, När wi i mörker famla; Upplys oss, du all werldens ljus, lemma startOch sist oss i wår Faders hus Inför din thron församla!kommentar

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Psalmen sorterar under rubriken »Psalmer öfwer några Söndagsevangelier» och har skrivits utgående från berättelsen om den tolvårige Jesus i templet (Luk. 2:41–52).

    I »Wäl den, som bittida har lärt» handlar första och andra strofen om det goda i att människan tidigt lär sig att ha »Herrens tempel» kärt och därmed kan rotas och växa i gudsfruktan. I den centrala tredje strofen införs evangeliets berättelse. De två sista stroferna innehåller slutledningar utgående från evangeliet.

    Formuleringarna i psalmen är typiska för Topelius. Exempelvis »sanningen» nämns i tre strofer: »Guds sanning … den wisdom, som af Gudi är», Mästaren, »som sjelf war sanningen». I den sista strofen har Guds sanning blivit Kristi sanning. Även ljus- och mörkersymboliken förekommer i de två sista stroferna.

    Versionerna 1868 och 1879 har liknande ordalydelse. I andra strofen kommer verserna i annan ordning och delvis med annat ordval. En del formuleringar är också ändrade i fjärde och femte strofen.

    Melodin i 1868:421 är hämtad ur Johann Balthasar Königs koralbok Harmonischer Lieder-Schatz utgiven 1738 (Bernskiöld 2017, s. 232 f.). Om inflytandet från Königs koralbok se inledningen.

    Psalmen intogs varken i 1886 års psalmbok eller i senare psalmboksutgåvor.

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    2 Han får allt mer Guds sanning kär 1868 v. 1: »Han hafwer ock Guds sanning kär». Enligt 1879 är kärleken till Guds sanning något som utvecklas hos den unga.

    4 Så ödmjukt lät sig lära 1868 v. 3: »Lät så sig underwisas».

    4 Ljus för wår själ begära 1868 v. 6: »Begära att upplysas».

    5 Och sist oss i wår Faders hus Inför din thron församla! 1868 v. 5, 6: »Och sist oss till wår Faders hus Med dig i tron församla!». Förutom att prepositionen »till» har ändrats till »i» förslaget 1879 har den abstrakta »tron» utbytts till den konkreta »thron». Vid tidens slut förbyts tron i åskådning (2 Kor. 5:7). Den frälsta skaran samlas inför Guds tron för att tjäna honom (Upp. 7:15). Se också Forssell 1955, s. 108.

    Bibliografi

    Bernskiöld, Hans, »294 Välsigna, Herre, alla dem», Psalmernas väg. Kommentarer till text och musik i Den svenska psalmboken, Band 2, Visby: Wessmans, 2017, s. 232 f.

    Forssell, Karl-Erik, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943, diss., Helsingfors 1955.

    Faksimil