492 Du lifwets ljus, o Jesu Krist

Lästext

492.

1 Du lifwets ljus, o Jesu Krist, Som lyser dödens dalar Och oss uti wår sorg och brist|322| Med ewig tröst hugswalar; Se, jordens blomster falla af: O Jesu, låt wid denna graf Din nådes sken oss lysa!

2 2. Ditt rike är ej werldens ro, Som snart i ånger slutar; Ditt rike är en barnatro, Som mot ditt bröst sig lutar; Ditt rike är en ewig frid: O Jesu, låt från lifwets strid I denna frid oss hwila!

3 3. Nu gömme wi en älskad wän Att samlas till de dina. Han gick så ung till dig igen, Begråten af de sina. Du kallat honom till din frid I wårens sköna knoppningstid, Att han i dig må blomma.

4 4. Tag då, o Jesu, i din famn Den dyra wän wi sakna; Låt honom sofwa i ditt namn Och till din glädje wakna. Och de, som bo i sorgens hem, Låt lysa lifwets ljus för dem Och dagas för oss alla.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Psalmen står under rubriken »Wid en ung persons graf» i huvudavdelningen »Psalmer för särskilda personer och tillfällen».

    Bildspråket bygger långt på kontraster: livets ljus – dödens dalar, sorg – evig tröst, livets strid – evig frid. Jesu »rike är ej werldens ro», utan »en barnatro» (strof 2). Men den formuleringen kopplar Topelius ihop tron med den avlidnes unga ålder. Ungdomen liknas vid vårens knoppningstid. De efterlevandes sorg och saknad får utrymme. Sista strofen är en bön både för den döde och för de sörjande.

    Enstaka språkliga putsningar gjordes i psalmen för 1879 års förslag.

    Den unika melodin i 1868:489 är troligen från Johann Walters Wittenbergisch Gesangbüchli 1537. Psalmen infördes inte i 1886 års psalmbok.

    Bibliografi

    Sundberg, John, Koralbok till Svensk psalmbok för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, Helsingfors: Förbundet för svenskt församlingsarbete i Finland r.f. 1950, melodi 415, s. XII.

    Faksimil