Avsnittet publicerades 22/1 1842:|1|

»Vi se oss omkring med de ögon, som läsare och författare alltid hafva rättighet att ega.»

Gabr. Mimanso.

1 »Det gifves en viss klass af den tidningsläsande allmänheten – och nära nog hela den sköna hälften af menniskoslägtet räknar sig till denna klass, – som har en afgjord fasa för politik. Detta faktum, som är så afgjordt, förekommer i sanning högst besynnerligt, om man reflekterar på den bestämdt politiska tendence, som är uppenbar i det vackra könets små regerings maximer och mikrokosmiska stats-systemer inom kretsen af familjelifvet. Skulle man, för att uppfinna någon förklaringsgrund för en sådan antipathie, våga den fula misstanken, att endast afunden öfver männernes uteslutande ordförandeskap i den stora, den yttre politiken är härtill vållande? – Eller äro fruntimmerna, hos hvilka man företrädesvis observerat en fallenhet för den animala magnetismen, äf|2|ven härutinnan underkastade magnetismens lagar, att de båda liknämnda polerna, den inre och den yttre politiken, frånstöta hvarandra? Huru än dermed må vara, detta förhållande måste förbättras, heldst i en tid då tre regerande Drottningar sitta på Europas throner, att icke tala om alla de damer, som regera utan att besitta någon thron. Åtminstone måste det vackra könet icke förblanda politiken med dagens historie. Men huru bereda en sådan förändring? Hm – vi hade ju i går en föreläsning i detta ämne? Om jag – låt se! Jag har alltid funnit Herr Hugo Löwenstjernas Akademi synnerligen treflig. Nu skulle det väl bli en himmelsvid skillnad mellan protokollisternes pennor, men – må göra!»

2 Fördjupad i dessa tankar satt den unge Henrik en dag på sin lilla ljusbetsade sopha uppe i studerkammaren, blåsande moln efter moln ur sin lilla silfverbeslagna sjöskumspipa. Den doftande röken af Herr Borgströms Suomi tycktes i dag ingifva honom höga tankar och verldsförbättrande planer. Hastigt uppreste han sig, var med tvenne steg vid skrifbordet och afsände ett par timmar derefter per posto till Helsingfors Tidn. följande:

Contur-teckningar.

3 Posten var nyss ankommen. Den långe postiljonen, rak som en virststolpe i sin nya uniform med den väldiga sabeln vid sidan, hade ofördröjligen infunnit sig med tidningar och bref, och derföre, utom några vänliga ord, erhållit äfven ett värmande glas ur den med blommor och namnchiffer sirade flaskan längst borta på hörnhyllan i matskänken. Thilda och Marie voro ifrigt sysselsatta med läsningen af ett bref från hufvudstaden, innehållande beskrifning på julklappar och julnöjen, medan Emma med förströdda tankar genomögnade första nummern af Helsingfors Tidningar 1842, och Henrik med begärlighet slagit sig ned på Allmänna Tidningen och dess öfversigt af det förflutna årets händelser. Från den närbelägna kammaren förnam man familjefadrens ganska hörbara middagslur, men den flitiga och språksamma husmodren hörde man nu ej till. Det är icke otroligt att hon ännu i köket höll på att accordera med den gamle fiskaren, som för en stund sedan hämtade den ovanligt stora laken för middagsbordet, och nu hade den skamlösheten att fordra ett par skillingar mer än vanligt för marken.

4 »Så så»,konsekvensändrat/normaliserat sade Thilda, inbegripen i läsningen af sitt bref, – »konsekvensändrat/normaliseratLucie af Lammermoor, Runebergs Julqvällen, Gabriéle Mimanso – intet så litet på engång! Lyckliga Nana, du är i hufvudstaden. Det nya i moder, i konst och litteratur har icke förlorat något af sin pikanta friskhet innan det hinner till dig. Du behöfver ej lida af att i sekelslånga månader se ett af dagens alster recenseradt, afskaladt, skeletteradt, condemneradt eller canoniseradt i tidningarne, innan din själ får inandas dess doft i hela dess vårliga friskhet. En vink af dig och Meyerbeers eller Donizettis nyaste opera spelar i dagrar och skuggor öfver tangenterna af ditt alltid stämda pianoforte; ett ord, ett litet klingande silfverstycke, och Runebergs nyaste skapelser ligga utbredda på ditt sybord, innan i-pricken på imprimatur hunnit torka ännu.*)Mad:lle Thilda misstar sig här påtagligt. Ty hvarken är Lucie af Lammermoor Donizettisoriginal: Donnizettis nyaste opera, ej heller våge vi hysa så fördelaktiga tankar om vår bokhandels expedita skick. Red:s anm. Vi deremot – men låtom oss fortfara. Det kan jag säga! Bal hos herrskapet A., hos herrskapet B., hos Herr C. och hos Madame D. – Elegant parure – ljusblåa törnrosor – tarlatane med löfverk af silfver – flor öfver siden – crêpe med guirlander – Gardes-Löjtnanter – studenter – nyaste dansmusiken ful, taktlös – hon föredrar ’konsekvensändrat/normaliseratdie Kosenden’konsekvensändrat/normaliserat – hon tycker ej om den affekterade nonchalancen – hon finner ej någon grace i det grufliga bråkandet i vals, mazurka och galoppade – hon talar om toma picknicker – om dito concerter – om stora förhoppningar för våren och fastan» – – – – – – – »Oh»,konsekvensändrat/normaliserat suckade Thilda och den spelande glansen i hennes blåa öga antog en mörkare, nästan melancholisk färg, – »konsekvensändrat/normaliseratblott ett enda år, en månad, en dag ute i den lysande, brokiga vackra verlden, och sedan må gerna den norra och den södra slagbomen af vår lilla stad, liksom hittills, utgöra polerna för min verld! Icke sannt, Emma, en enda dag i glansen och larmet, och sedan ett långt, långt lif i tystnad och lugn!»

5 Emma dröjde att svara. Hennes vackra tankfulla ögon sänkte sig och de nedfallande mörka lockarna skymde till någon del det skiftande uttrycket i dem. »Vet du väl, Thilda, att en enda dags stormar äro nog att för alltid bortjaga lugnet från hjertats lilla tysta gömda insjöspegel?»

6 »Utan tvifvel»,konsekvensändrat/normaliserat svarade systern muntert. »konsekvensändrat/normaliseratTu parles, mon coeur écoutespråk: franska – jag har förgätit det vackra stycket af Lamartine. Men den lilla menlösa bondflickan, som häromdagen första gången från sin aflägsna hembygds gråa knutar gjorde en Romresa hit till vårt lilla präktiga borgmästare-Recidence och, yr af beundran, infördes i vårt förmak med de Franska tapeterna, den stora spegeln och det förgyllda toilettebordet med grip-fötterna, – hon hvilken vi sedan benådade med en plats i tambouren, för att låta henne derifrån betrakta balen och all dess herrlighet inne i salongen, – menar du väl att den enda dagens stormar voro nog att – hur var det du sade? Tror du väl att hon derföre vid hemkomsten föraktar sina nedrökta väggar, sin lilla tolfskillingsspegel, sin menuette och sin polska? Åh nej! – Mais monsieur Henry, qu’y a-t-il donc?språk: franska Det är alldeles intet artigt af honom att så der begrafva sig i politiken, med en min som hvilade alla de fem stora makternas bekymmer på hans Atlas-skuldror; à bas la politique!språk: franska Lemna vackert det der, och läs något bättre för oss. Se här, – kulturhistorisk öfversigt – 1642, 1842 – Nyårsmorgonrodnad – Nyårsnattstycken – Ytterligare om Hr –ab– födde och döde – Bokhandelsnyheter – Blå grottan på Capri – Mångfalden öfverträffar de djerfvaste förhoppningar. Välj, min herre!»

7 »Skulle det intet mera roa Thilda att höra en debatt i Franska Deputerade kammarn, ett tal i Engelska Underhuset eller en proklamation af Hans Maj. Kejsaren öfver det Himmelska Riket?»

8 »Jag ville du vore sjelf i det Himmelska Riket med dina proklamationer. Läs, – men, vid min onåd och vid förlust af Mad. Follettes grace, ej ett steg öfver tröskeln i Deputerade kammarn.»

9 »Hörpå, Thilda, efter du så vill, skall jag läsa något för er. Du älskar ju historien?»

10 »Nå, och om jag älskar historien?»

11 »Godt, jag vet det förut, damerna alla tre äro vänner deraf. Huru skulle de annars haft mod att studera sin Fryxell så flitigt? Jag vill, som jag sade, läsa något för er.»

12 »Förmodligen kulturhistoriska öfversigter?»

13 »Huru du behagar kalla det. Kanske en lorgnettblick öfver dagens historia.»

|3|

14 »Eh bienspråk: franska, min herre! Jag ser Madame Follette*)Läsaren torde erinra sig att kaffepannan kallades så i ’konsekvensändrat/normaliseratHemmet’.konsekvensändrat/normaliserat puttrande och rökande visa sig i dörren. Cathedern är för tillfället här till höger om sybordet. Åhörarne taga hvar och en sin söm eller sitt perlarbete och anhålla att Herr Lektorn ville hafva godheten taga sig till vara för en alltför nära beröring med schattersilket och sandperlorna i granskapet af hans Akademiska thron.»

Avsnittet publicerades 26/1 1842:|3|

15 Sällskapet intog sina anvista platser och läsningen begynte. Det såg likväl ut som hade Henrik haft sin egen mening med läsandet, ty huru än Thilda sökte hos honom upptäcka vålnaden af någon bok eller manuskript, var likväl intet spår till något sådant att finna, förutom ett ganska litet, tätt hoprulladt blad af mystiskt utseende, som han höll i handen, utan att deråt skänka en blick. »Huru ofta»,konsekvensändrat/normaliserat tänkte Thilda, »konsekvensändrat/normaliserathör man icke tal som läsas, hvarföre icke engång för ombyte en läsning som talas?»

16 »Aktningsvärda åhörarinnor af alla qualiteter och politiska konfessioner!»konsekvensändrat/normaliserat började lektorn. »konsekvensändrat/normaliseratDet är omöjligt att icke stundom det bortdöende ljudet af ett vapenbuller i fjerran, det skrämmande ryktet om en revolution eller konspiration, den vidtglimmande glansen af en konungamördares dolk, eldskenet af en Tower i brand, suckarne af ett folk i nöd eller larmropet af en verld i lågor hunnit ända till sybågarne i detta aflägsna auditorium. Flertalet af de resp. åhörarinnor, jag nu har lyckan disponera, hafva vid sådana obetydligheter fäst ringa eller ingen uppmärksamhet, fortsatt sitt arbete med orubbligt lugn och uppträdt på nålen en sandperla för hvarje tusende, som ute i verlden fallit ett offer för svärdet, bilan, böljan eller lågorna. Andra, mera lättrörda, hafva för ett ögonblick bortlagt nålen, antagit en intresserad min och med ett utrop af: ’konsekvensändrat/normaliseratdet var rysligt!’konsekvensändrat/normaliserat skänkt sin lilla beundrans gärd åt en så pikant nyhet. Men ingen, jag vågar påstå det, har besvärat sin lilla sublimerade tankeförmåga med en fråga efter händelsernas inre grund och sammanhang, – den historiska jordmån, ur hvilken dessa, till utseendet tillfälliga, men i sjelfva verket nödvändiga, uppvexa. – Af Angelinis Handbok, af Fryxell, af Mellin, af Nösselt hafva mina åhörare inhämtat en aning om förgångna dagars lif och skiften; af Hartman, af Stenhammar, af Palmblad hafva de lånat någon kunskap om det stationära elementet i den historiska vetenskapen, om geographien; men det rörliga, det flytande, det skiftande i den verld, som gestaltar sig omkring den flyende stunden, heter hos dem – politik och afskys med en fasa, som endast kan jemföras med den de känna vid betraktandet af ett för tio år sedan brukligt mode.»

17 Emma och Thilda sågo småleende på hvarandra; Marie räknade rutorna på mönstret och hörde icke ett ord.

18 »Och likväl»konsekvensändrat/normaliserat, fortfor Henrik, »konsekvensändrat/normaliseratär vår tid, liksom hvarje annan, blomman af alla de föregående och fröhuset för alla de efterkommande. Jag vågar fråga, hafva mina åhörarinnor, för hvilka botaniken ej är främmande, för sed att examinera roten, stjelken och bladen af en vext med förbigående af blomman och fröredningen? – Förstå mig rätt: icke kan jag mena att mina älskvärda åhörarinnor, – hvilka naturen just tyckes hafva bestämt till fredsstiftarinnor och liksom till svalkande, försonande fläktar öfver det manliga sinnets oro, qualm och strider, – skulle sätta sig att politicera här vid sybågen, blifva Tories och Whigs, republikaner, legitimister, Bonapartister och Gud vet hvad! Ville man nödvändigt uppfinna en politisk benämning för hela edert statskloka kön, så önskade jag väl heldst att kunna kalla det conservativt. Men tyvärr bekänner det sig i alltför många punkter till rörelsepartiet, och i toiletten, det förnämsta capitlet af dess politiska lagstiftning, följer oupphörligt reform på reform, än af monarchisk syftning, såsom de för någon tid sedan åter hotande styfkjortlarne, än af en ultra-republikansk tendence, såsom dagens lätta, luftiga, sylfidiska drägt. Det tör ändå till slut vara en stor lycka, att den moderliga naturen utrustat sina vackra döttrar med ett så homöopathiskt tycke för den yttre politiken, ty hvilken säkerhet hade vi väl annars att icke med hvarje nymåne nödgas omskapa oss efter en Stats-modejournal, och med hvarje nedan inkrångla oss i de oändeliga rynkorna och vecken af en Constitutions-artists mästerstycken?»

19 »Jag kände likväl som barn»konsekvensändrat/normaliserat, anmärkte Emma, »konsekvensändrat/normaliseratett ganska politiskt fruntimmer, som oupphörligt talade om Algiers eröfring och Julirevolutionen. Hon hade två svagheter i denna verlden, Casimir Perier och sin mops, och när båda dogo vid samma tid, fann hon lifvet så föga intressant dåmera, att hon sjelf lade sig att dö kort derefter.»

20 »Ett sällsynt feminint exemplar!»konsekvensändrat/normaliserat genmälte Henrik, »konsekvensändrat/normaliseratmen törs jag väl säga detsamma om den goda gamla Mamsellen i X., hvilken berättade mig att hon vid fyra års ålder lärt sig namnen på alla Europas regenter utantill ur Calendern, och likväl frågade mig, vid hemkomsten från min utländska resa, om jag sett Kejsar Napoleon och om han ännu var lika fet som hans gipsbild derborta i nichen på kakelugnen? – Jag bekänner att jag icke hör till dem, som af det vackra könet fordra stor lärdom och beläsenhet, men ännu mindre älskar jag dessa hulda damer, som i sina lyckliga fantasier på alfvare tro att vår Herre skapat Turkiet för att förse dem med shawlar, Frankrike för att fournera dem med handskar och England för att ej låta dem lida brist på synålar o. s. v. – Beträffande särskildt mina resp. åhörarinnor, ämnar jag erbjuda dem ett praeservativ mot sådana små förseelser, som den nyssnämnda damens, och rekommendera en dosis deraf att intagas åtminstone hvarje nytt år.

21 »Hvad kan han mena?» hviskade Emma halfhögt, i det hennes qvinnliga nyfikenhet sattes på prof.

22 »Attendez!språk: franska»konsekvensändrat/normaliserat sade Thilda, »konsekvensändrat/normaliseratnu följer den utlofvade lorgnett-blicken.»

23 »Ett ögonblick, mes demoisellesspråk: franska! Tålamod är den första pligt för hvarje auditorium. Ställen eder först|4| i inbillningen framför den stora ’konsekvensändrat/normaliseratChart of the Worldspråk: engelska’,konsekvensändrat/normaliserat*)Skulle Hr Henrik här ej misstagit sig? Med Chartspråk: engelska förstår Engelsmannen Sjökort, en landcharta heter deremot Mapspråk: engelska. Likväl erinre vi oss en sådan titel på dessa ’konsekvensändrat/normaliseratMercators’konsekvensändrat/normaliserat chartor, som på sätt och vis tillika kunna betraktas som Sjökort. Red. som pryder väggen i vår fars arbetsrum. Låten sedan denna Charta för edra ögon utvidga sig från det mikroskopiska utrymmet af en par eller tre qvadratalnar till många tusende mil, liksom dess respektabla original; föreställen eder denna sträcka omvexlande med skogar, slätter, dalar, hedar, höjder, berg, sjöar, haf, öar och vågombrusade stränder; befolken denna verld med tallösa varelser, concentreren den omkring Europa, dess glanspunkt, utsändande i strålar det magiska färgspelet af sin lysande civilisation. Betrakten i detta strålande Europa några punkter af ljusare, andra af dunklare glans, alldeles sådana man har tillfälle att varseblifva dem i månen. Det är civilisationens skiftningar, sådan denna utstrålar i Konst, i Vettenskap, i Industrie, i Poesie, i Politik o. s. v. Snart skolen i finna att dessa strålar ej sällan äro grumliga och utgå i allmänhet vida mer från förståndsbildningen än från hjertat. – I skolen finna att hjertat blifvit fattigare, redlösare nu än förr, att det törstar och att man söker tillfredsställa dess törst, likagodt huru. Så länge man hade något stort, allmänt mål att lefva och kämpa för i Religion eller Politik, ett mål glänsande af hopp och omstråladt af jordisk eller himmelsk äras gloria, så länge teg hjertat, ty det var fullt, mäktigt och stort. I en sednare tid bemäktigade sig Staten de stora och allmänna målen, de enskildta viljorna splittrade sig, hjertats innerlighet upphörde att vara den ledande och förståndet började sitt stora förstörelseverk. Sedan uppkastades och bortkastades system efter system, de materiella intressena uppstegrades, förvånande upptäckter framdrefvo industrien med feberlik hastighet. Tanken, svindlande på spekulationens höjder, kastade sig med hela tyngden af sin reflexion nedåt, på Konst och Litteratur, och vidunderligheter uppstodo vid sidan af det sköna och ädla i båda. Under allt detta hade hjertat ingen ro, ingen tillfredsställelse. Ingen njutning kunde släcka dess törst, ingen musik af små fladdrande nöjen, intet larm af bullrande ångmachiner kunde öfverrösta dess stämma i djupet. Deraf, med allt det ädla och storartade i månget af dagens sträfvanden, likväl denna fridlösa oro, som jagar vår tid framåt mot ett okändt mål. Deraf denna intressenas strid, deraf denna de andliga och materiella makternas ihärdiga kamp, af hvilken stundom ett brutet ljud hunnit ända hit till vår aflägsna vrå. Deraf äfven detta förmätna, daemoniska tycke i dagens Litteratur och Konst, som i dunkla penseldrag låter oss ana ett brådjup i menniskohjertat, om hvilket vi förr i vår sälla slummer icke drömde. Deraf – men jag ser att vår far är uppstigen och arbetar på sin predikan. Låtom oss tala saktare.»

24 »Och det utlofvade praeservativet?» frågade Thilda, – »konsekvensändrat/normaliserathåller jag just i handen, beredd att dermed undfägna mitt auditorium»konsekvensändrat/normaliserat, svarade Henrik.

25 »Och det heter?»

26 »Finlands Allmänna Tidning, supplementerad af Helsingfors Morgonblad. Någon bättre, eller ens dermed jemförlig lorgnett-blick på dagens historia kan jag ej lemna damerna.»

27 De unga hade icke väntat sig detta. Likväl funno de sig och nickade bifall. Och nu begynte läsningen.

 

 

1. *)Mad:lle Thilda misstar sig här påtagligt. Ty hvarken är Lucie af Lammermoor Donizettisoriginal: Donnizettis nyaste opera, ej heller våge vi hysa så fördelaktiga tankar om vår bokhandels expedita skick. Red:s anm.
2. *)Läsaren torde erinra sig att kaffepannan kallades så i ’konsekvensändrat/normaliseratHemmet’.konsekvensändrat/normaliserat
3. *)Skulle Hr Henrik här ej misstagit sig? Med Chartspråk: engelska förstår Engelsmannen Sjökort, en landcharta heter deremot Mapspråk: engelska. Likväl erinre vi oss en sådan titel på dessa ’konsekvensändrat/normaliseratMercators’konsekvensändrat/normaliserat chartor, som på sätt och vis tillika kunna betraktas som Sjökort. Red.