484 Gud, i mina unga dagar

Lukuteksti

484.

1 lemma start Gud, i mina unga dagar Lär mig alltid tjena dig, Att jag gör hwad dig behagar, Städse wandrar på din stig. Lär mig bygga all min ro På din nåd och Kristi tro! Hwart min wäg i werlden wänder, Står min lycka i Guds händer. kommentar

2 2. Hur kan någonsin jag löna Moders kärlek, faders wård, All den huldhet jag fått röna I min lugna barndoms gård? Men dock mycket mera än, Fader uti himmelen, Har du älskat mig och hägnat Och med dina gåfwor fägnat.

3 3. Derför jag, o Fader, beder: Lär mig främst att älska dig! Gif mig nåd, att jag ock gläder Alla dem, som wårdat mig. Böj mitt hjerta, stärk min hand, lemma start Att mitt folk och fosterland Jag må återgälda kunna kommentar Allt hwad godt de mig förunna.

4 4. lemma start Låt mig aldrig dig förgäta Och i werlden wilse gå; Gud, lär mig din wilja weta, Hjelp mig wid ditt ord bestå. Wänd allt orent bort från mig, Låt mig hafwa rot i dig Och mig hålla wid det ena Att tillbedja dig allena. kommentar

5 5. Jesu, hwad jag hafwer brutit Wisst du mig förlåtit har, lemma start Du som i din famn mig slutit, Då ännu helt späd jag war. kommentar Se, jag är den minsta gren I ditt winträd, swag och klen; Jesu, låt i dig mig knoppas Och en ewig blomning hoppas!

Kommentaari

Kommentar

Psalmen står under rubriken »För unga» i huvudavdelningen »Psalmer för särskilda personer och tillfällen».

Hymnologen Oscar Lövgren (1964, sp. 706) uppger att Topelius var initiativtagare till psalmen för unga och att E. G. Geijers »O Gud, i mina unga dagar låt mig förkunna få din nåd» har gett Topelius inspiration. Lövgren tänkte sig att stroferna 1–3 och 6 i 1868 års version var av Topelius medan resten »torde vara» av B. O. Lille (Lövgren 1964, sp. 705–706). Då även Lille var medlem i 1868 års psalmbokskommitté och de kommitterade många gånger gjorde lagarbete är Lövgrens antagande i och för sig möjligt.

Det är stora skillnader mellan versionerna av psalmen i 1868 års och i 1879 års förslag. De för Topelius karakteristiska metaforerna i 1868, exempelvis fågeln och björken, avlägsnades. Att det inte var Topelius som stod för den förkortade bearbetningen framgår av en anteckning till protokollet:

Ehuru betraktande sig såsom jävig i avseende å denna psalm, hemställde Statsrådet Topelius huruvida icke densamma hellre helt och hållet kunde utgå, än införas i denna av de övriga komiterade förändrade form (protokollet citerat i Forssell 1955, s. 107).

I 1868 års förslag hade psalmen åtta strofer, i 1879 års förslag fem. Stroferna 4 och 7 utmönstrades och stroferna 5–6 omarbetades till en ny fjärde strof (se punktkommentar nedan). De tre första stroferna har samma ordalydelse 1879 som i 1868 års förslag, med undantag av andra strofens sista vers: »Allt hwad mig i werlden fägnat» ändrades till »och med dina gåfvor fägnat» vilket stämmer bättre överens med föregående verser. De två sista verserna i första strofen innehåller ett eko av barnabönen »Gud som haver barnen kär»; de unga påminns om sin aftonbön. Slutet av andra strofen och början av tredje strofen alluderar på 1 Joh. 4:19: »Älskom honom, ty han hafwer först älskat oss.»

Max von Bonsdorff (1946, s. 36) har redogjort för psalmbokskommitténs motiveringar i protokollet beträffande uteslutningarna av fåglarna och björken i 1879 års förslag. Exempelvis skrev kommittén: »liknelsen med björkarne i skogen såsom förebilder för ett rent sinnelag ansågs icke kunna ingå i en psalm». I 1900-talets psalmkommittéer förhöll man sig däremot positiv till Topelius bildspråk. Gustav Björkstrand (1997, s. 55) menar att den »på ett utmärkt sätt» reflekterar den pedagogiska inriktning och syn på fostran som Topelius hade.

Psalmen infördes inte i 1886 års psalmbok, vilket harmade Topelius, som menade att man hade »uteslutit de unga, som bäst behöva ett ankarfäste» (Topelius citerad i Rosenqvist 1918, s. 78). Psalmen ingår i tillägget till 1886 års psalmbok som godkändes av kyrkomötet år 1928, men då med författaruppgiften »E. Lönnrot?». På 1920-talet och långt in på 1930-talet var författarfrågan oklar också i Sverige, vilket tyder på att man hade tappat psalmens koppling till Topelius. Författaruppgifterna i Nya psalmer 1921 var »Finländsk förf. (1800-talet)», i psalmboksförslaget 1934 »Okänd svensk förf. 1800-talet» och i psalmboksförslaget 1936 »Finländsk förf. (1869)». Först i 1937 års psalmbok anges Topelius som författare (Sarelin 2019, s. 372).

När psalmen togs med i psalmbokstillägget 1928 bearbetades texten i 1868 års version så att de tre sista stroferna blev två. Först i 1943 års psalmbok antecknades Topelius som författare och då med tidsangivelsen 1869, 1880 (psalmboksförslagens tryckår). Året 1880 ger vid handen att de som sammanställde psalmboken antog att Topelius stod bakom också 1879 års version. I 1986 års psalmbok har psalmen fem strofer och Topelius anges som författare. Att texten bearbetats både 1943 och 1986 anges.

Melodin i 1868:482 var av Johann Schop som skrev den till Johann Rists text »Werde munter mein Gemüte» och sången trycktes 1642 i Himlische Lieder. Das dritte Zehn. Från början var melodin livlig och kongenial med texten »Werde munter», men från och med Haeffners koralbok 1820 har den jämna rytmen varit allenarådande (Bernskiöld 2014, s. 221 f.). Sedan koralpsalmboken 1948 har psalmen sjungits till en melodi av Gottfrid Gräsbeck.

Punktkommentarer

1 Gud, i mina unga dagar [...] i Guds händer. Strofen bygger på 1 Tim. 4:12; Pred. 11:9; Jes. 32:17.

3 Att mitt folk och fosterland Jag må återgälda kunna Tanken återkommer på många ställen i Topelius skrifter. Här må blott hänvisas till »Fäderneslandet» i Första Läsningen i Boken om Vårt Land.

4 Låt mig aldrig dig förgäta [...] tillbedja dig allena. Strof 4 är en kombination av stroferna 5–6 i 1868, dock i omvänd ordningsföljd så att början av strof 6 inleder. De fyra första och de fyra sista verserna ströks och resten av texten användes och bearbetades något:
Som den gröna björk i skogen
Wexer frisk i sommarregn,
Låt mig blomstra ren och trogen
I ditt hulda fadershägn.
Wänd allt orent bort från mig;
Låt mig hafwa rot i dig
Och mig hålla vid det ena,
Att tillbedja dig allena.

O, hur månge dig förgäta
Och i werlden wilse gå!
Gud, lär mig din wilja weta,
Hjelp mig wid ditt ord bestå.
Låt ej werldens trots och hån
Taga mig min Gud ifrån
Och min barndomstro förstöra,
Som allen kan saliggöra.

5 Du som i din famn mig slutit, Då ännu helt späd jag war. Mark. 10:14 Jesus och barnen.

5 Se, jag är den minsta gren [...] ewig blomning hoppas! Joh. 15:1–11 Liknelsen om vinträdet och grenarna.

Bibliografi

Bernskiöld, Hans, »77 Hör hur tempelsången stiger», Psalmernas väg. Kommentarer till text och musik i Den svenska psalmboken, Band 1, Visby: Wessmans 2014, s. 221 f.

Björkstrand, Gustav, »Topelius som psalmdiktare», SFV-kalendern 1997, [Helsingfors]: Svenska folkskolans vänner, s. 51–56. Artikeln är även publicerad i SFV-kalendern 1991.

von Bonsdorff, Max, Vid psalmers ljud. Några föredrag kring vår nya psalmbok, Helsingfors: Förbundet för svenskt församlingsarbete i Finland r.f. 1946.

Forssell, Karl-Erik, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943, diss., Helsingfors 1955.

Lövgren, Oscar, Psalm- och sånglexikon, Stockholm: Gummessons 1964.

Rosenqvist, V. T., »Z. Topelii psalmdiktning», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, Helsingfors: Svenska Litteratursällskapet i Finland 1918, s. 29–101.

Sarelin, Birgitta, »582 Gud, i mina unga dagar», Psalmernas väg. Kommentarer till text och musik i Den svenska psalmboken, Band 3, Visby: Wessmans 2019, s. 372 f.

Topelius, Zacharias, Naturens Bok och Boken om Vårt Land, Magnus Nylund (utg.), ZTS XVII, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland 2017, URN:NBN:fi:sls-6599-1508156379 (hämtad 27.1.2021).