Hvad de alla fingo till julklapp

Hvad de alla fingo till julklapp

Lästext

Avsnittet publicerades 27/12 1848:|2|

Hvad de alla fingo till julklapp.

(Bref från Amelie H. till Eva C.)

1 Goda Eva!

2 Julmorgonen 1848.

3 I dag går posten till Åbo, det är rysligt att sätta sig och skrifva bref på sjelfva julmorgonen, men jag måste berätta dig hvad vi alla fått till julklapp, klockan är 6, gamla Lena har tändt ljus i salongskronan och illuminerat alla fönster mot gatan, hon ville ha som hon var van, man måste visa sig glad i dag, säger hon, men jag är sömnig och trött, jag har visst inte sofvit tre timmar i natt.

4 Pappa fick en tobakspung, en gungstol, en pappersknif, fyra pipsnodder och ett porträtt af Cavaignac. Mamma fick en räfskinnskappa, en krage, ett nyckelskåp och en kaffelapp af Lotten. Tant Margrete fick en sydd pall, en|3| nötknäppare, ett pund kaffe och en topp socker. Richard fick en vest, en paraply, en sydd brefpress, »12 oumbärliga reglor för cigarrökare» och en bok ännu, som du skall få höra. Mathilde fick en yllemusslinsklädning, en theaterkikare, en broche, en broderad näsduk, två par handskar, ett kragband, en Necken, en tysk kalender, fyra häften af Aura och en abonnementssedel till Hr Palms lånebibliothek. Lotten fick ett förklä, en hatt, tre dockor, en liten servis, en mungiga, en fingerborg, en ritbok, ett skriftyg, »Följderna af barns olydnad» och Topelii sagor. Jag fick Fänrik Ståls sägner, en yllemusslinsklädning, en broche, två par handskar, ett kragband, en hop noter och ett par svenska kalendrar, dessutom voro der ett par främmande hos oss, men du skall få höra hvad det blef för ett spektakel.

5 Du känner den der lilla studenten Funderus, som jag inte kan tåla, han var bjuden hos oss och dessutom Axel Remming, han är bra söt, nåväl, Mathilde och jag hade utfunderat ett spratt åt Funderus och Richard, Funderus skulle få en för honom mycket nyttig brochure med titeln »Inga björnar mer!» och Richard skulle få »Konsten att välja sig en maka och lefva lycklig med henne»,konsekvensändrat/normaliserat men åt Axel visste vi ingenting, utan Mathilde sade du kan ge honom ditt hjerta till julklapp.

6 Nå hvad hände, Lotten hade hört de orden utan att vi kunde ana det, och som vi vände oss om, stal hon ur min låda det lilla gullhjertat, som jag fordom fick af min farmor, kuverterade in det och ritade med sina kråkfötter på kuvertet »Här Aksäl Rämig».konsekvensändrat/normaliserat Julklapperna kommo och Herr Axel Remming fick mitt hjerta, det var ett för sött hjerta, sade han, hvems må det vara? det är Amelies, Amelies, skrek Lotten öfver bordet, nå du himmel hvad jag rodnade! Tant spetsade öronen och pappa sade ett mycket betydelsefullt jaså! jaså! men mamma sökte att blanda bort saken så godt hon kunde.

7 Till all lycka kommo nu böckerna in, men vi hade skrifvit tokig adress. Richard fick björnarna och blef mycket ond, ty han ansåg det för malis, emedan pappa nyligen moraliserat honom för sådant, men liten Funderus fick konsten att välja sig en maka, och det gaf honom mycket att fundera på, ty Lotten ropade med full hals den der boken är från Mathilde! och lille Funderus trodde säkert något märkvärdigt, efter han såg så öm ut, som ville han säga: söta Mathilde jag har redan valt!

8 Men ingen sömn ville sedan komma i mina ögon och nu är klockan 7 och vi ämna oss i kyrkan, der kommer pappa, och hvem har han med sig! Ax– nej det vore för besynnerligt, adjö goda älskade Eva, evigt din

9 Amelie.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Verket publicerades i Helsingfors Tidningar i ett avsnitt 27/12 1848.

    Faksimil