Avsnittet publicerades 13/11 1852:|2|

Två äfventyr till sjöss.

1 Till de många berättelser om skeppsbrott och andra olyckor till sjöss, som denna höst stå att läsa i alla blad, tillägga vi här två historier à la Robinson, med den skillnad likväl, att bådas sanningsenlighet är bestyrkt af trovärdiga ögonvittnen.

2 En dag i medlet af Oktober blef en estländsk båt, lastad med 8 tunnor potäter, väderdrifven i öppna sjön mellan Reval och Helsingfors och törnade nattetid i trakten af Enskär i Helsingfors skärgård på ett undervattens grund. Besättningen, endast två man Esther, vräkte dervid potäterna i sjön, skutan lättades och kom öfver grundet, men slungades af störtsjön mot en klippa och slogs i stycken. Estherne kommo med knapp nöd genomvåta och utan mössor på klippan, som var alldeles kal. Allt hvad de lyckades berga utom lifvet var en half limpa, ett par årar och två toma säckar. Sex dygn tillbragte desse olycklige på klippan utan ringaste skydd för köld och blåst; limpan var snart förtärd, säckarna hade de uppsatt på årarne såsom nödsignal. Efter deras utsago ha både ångfartyg och seglare passerat förbi utan att märka dem, tills ändtligen Kofferdikaptenen J. F. Holmström från Helsingfors under en jagtfärd blef säckarna varse och, undrande öfver en så ovanlig signal, höll kurs på klippan. Estherne blefvo nu i eländigt tillstånd funne, bergade, förda till Rönnskär, med omsorg vårdade och ändtligen, genom kapten A. F. J. Brenners försorg, på lånad båt återskickade till sitt land igen.

3 Den andra händelsen är än mera äfventyrlig. Den 26 sistl. Oktober begaf sig auditören härstädes Wasili Karlanoffs son Feodor, 18 år gammal, åtföljd af en sin faders dentschikspråk: ryska, en äldre man, i öppen båt på väg till Gressa gård (i Kyrkslätt?) för att arrendera för nästa år ett litet sommarställe. På denna väg blefvo båda borta, och då några dagar derefter deras båt fanns drifven i land med uppvänd köl, togs för afgjordt att båda drunknat. Den bedröfvade fadren lät öfverallt vid kusten efterhöra, om tilläfventyrs deras döda kroppar flutit i land; men förgäfves, man fann icke af dem det ringaste spår.

4 Af en händelse kom ryktet härom till Handlanden B. B. Brenner ute på Melkö holme vidpass ¾ mil från Helsingfors, och denne erfarne sjöman slöt af vindens riktning m. m. att de saknade möjligen kommit i land på någon af de små obebodda utöarna vid segelleden åt Åbo. Hr Brenner förlorade icke ett ögonblick, utan begaf sig i svårt väder och hög sjö till en af förenämnde öar vid namn Ryss-skär och hade verkligen lyckan att der finna Feodor Karlanoff och hans följeslagare båda vid lif, men i ett uselt tillstånd, vanmäktiga och utan förmåga att tala. Hr Brenner egnade genast de olyckliga all möjlig omvårdnad, förde dem till Melkö, vederqvickte dem varsamt, som deras tillstånd fordrade, och hade dagen derpå den sällsynta glädjen att välbehållne återgifva en förlorad son åt hans fader och en förlorad fader åt hans barn, ty Karlanoffs betjent var gift.

5 Detta skedde den 9 och 10 November. Ynglingen Karlanoff och hans olyckskamrat, som af stormar drifvits till Ryss-skär, hade uppdragit sin båt på stranden, men under natten steg vattnet, linan brast, och båten dref bort. Fjorton dygn hade desse den nye Robinson och Fredag tillbragt under skarp köld utan tak eller skydd på den lilla, endast med buskar bevuxna holmen. De hade af videqvistar flätat ett korgverk och med tillhjelp af det bergade seglet beredt sig ett bristfälligt tält. Likväl hade de utom all fråga varit förlorade, derest icke ett lyckligt öde fogat, att Hr Brenner på holmen hade får uppå bete samt att de skeppsbrutne medförde tre väsendtliga ting, en bössa, elddon och knif. Så blef det dem möjligt att skjuta, slagta och steka tvenne får, med hvilkas talg de förtätade seglet och af hvilkas skinn de beredde sig varma fotplagg. Hvad lär icke nöden, hvad ger ej försynen! Det förtjenar ännu anmärkas, att Hrr J. F. Holmström och B. B. Brenner båda redan förut bära medalj för räddning af menniskolif.