Avsnittet publicerades 13/9 1848:|1|

Höbergning och Politik.

1 Personerne:

2 Lagman Tingelund.

3 Lagmanskan Tingelund.

4 Margrete Charlotte Tingelund.

5 Landskamrer Rubell.

6 Hofrätts-Auskultanterne Stål och Sticksén.

7 Sikter Lamm.

Första uppträdet.

8 Vindskammaren på Solinge. Sticksén vräker sig på en svart skinnsoffa, läsande en roman, inhöljd i tobaksrök. Strax derpå Stål. Slutligen Lamm.

|2|

9 Sticksén.

10 Tvi tunnor och protokoller, blef icke den ochså kär till slut? Vill väl gifta sig, kan tro. Nå huru då? ...konsekvensändrat/normaliserat pratar tok ... suckar ... gråter! Fy, fy, min kära fru Carlén, jag hade haft bättre tankar om »Jungfrutornet» och Albin Jentzel. Det börjades så tappert med mord och mörker, sådant tycker jag om. Men allt hvad det lider, kommer det sakramentskade kärlekspjunketoriginal: kärlekpjunket ... alldeles som hos min vän Stål, hvem skulle med det namnet ta honom för ett vax, en Dulcineus, en thévattenskarl. Jag kan, förbanka mig, bli sjuk af att se en ungdom så der ruinerad på krut och hagel ... Här har nu Stål gått hela veckan och suckat och pustat och inte fått ordet fram, och nu skall han resa i morgon och rymma fältet för kamrer Rubell, som hvar dag hitväntas. Rubell tar flickan midtför hans näsa, det är klart som vatten.

11 Stål inträder med en bukettoriginal: buket i handen och ser högeligen mystisk ut.

12 Ah, det var bra jag träffade dig. Jag är förlorad!

13 Sticksén fortfar att läsa.

14 Jaså!

15 Stål.

16 Jaså? Jo det är gottoriginal: gått för dig att säga. Men jag – jag brinner, jag sjuder, jag exploderar ...

17 Sticksén.

18 Ifall min herre tänker flyga i luften, så var så god och begif sig ut på backen.

19 Stål.

20 Oh murmeldjur du i din kannibaliska maklighet, du förstår inte hvad det vill säga att en hel förmiddag kryssa omkring sin kärleks föremål, och icke få så mycket som säga henne ett ord, icke så mycket som räcka henne denna bukett, och det bara för höbergning och politik!

21 Sticksén.

22 Kan man se! höbergning och politik!

23 Stål.

24 Ja, du bör veta att lagmanskan vurmar lika mycket för sin ladugård, som lagman för franska revolutionen. Hvargång jag närmade mig Margrete Charlotte, hejdades jag i flykten af ett: »tror siktern att vi få åska på eftermiddagen?»konsekvensändrat/normaliserat »Nej vasserra», svarade jag, och vände mig till flickan, men jag hade icke funderat tio minuter på hvad jag ville säga, innan ...

25 Sticksén.

26 Funderat tio minuter! åh du öfverträffar dig sjelf.

27 Stål.konsekvensändrat/normaliserat

28 ... innan lagmannen var mig i hälarna med sitt (härmande) »hvad må han vara för en karl, den der Lamartine?»konsekvensändrat/normaliserat – Hå, svarade jag, det är en erkedjefvul! och dermed trodde jag mig slippa. Men så knäfveln heller, jag måste nu redogöra för icke allenast hvad Lamartine var för en karl, utan ock hvad Guizot nu tänkte på, hvad Ludvig Philip förehade och hvad furst Metternich hvälfde i sitt klyftiga sinne. Undertiden satt Margrete Charlotte och gjorde nytt nät på skjutväskan, och modren sade: »stöka nu fort unnan det der, ty jag kan tro att när kamrern kommer, blir det jagt utaf.»konsekvensändrat/normaliserat Jagt? tänkte jag. Åh fy böfveln, nog vet jag hvad villebråd kamrern ämnar jaga. Men si jag skall hämnas, bror Sticksén,original: Sticksén det är tvärsäkert.

29 Sticksén.

30 Notabene på ett storartadt sätt?

31 Stål.

32 Jag reser min väg på fläcken.

33 Sticksén.

34 Bror söta, din hämd är både stor och fiffig. Men förlåt mig, den är dock bara half. Du bör icke allenast resa din väg, du bör ochså hänga dig.

35 Stål.

36 Ah prat!

37 Sticksén.

38 Eller skjuta dig.

39 Stål.

40 Jag ids inte höra.

41 Sticksén.

42 Och på din graf skall ristas med gyllne skrift: »här hvilar ett olyckligt offer för höbergning och politik. Vandrare, gå till Solinge och se hvad som blifvit af Knut Stål, Margarete Charlottes eröfrare!»

43 Stål tar sin hatt.

44 Jag tycker du borde se att jag ej är fallen för skämt i dag. Farväl, bror! Kanske för evigt!

45 Sticksén.

46 Luntor och protokoller, Stål, är du karl du? Ser du icke ut som makulaturpapper i ansigtet? Hvad ger du mig, om jag skaffar dig flickan?

47 Stål misstroget.

48 Du?

49 Sticksén.

50 Jag ja. Hvad ger du mig, om jag för din räkning spelar kamrern ur brädet?

51 Stål lifligt.

52 »Min broderliga kärlek och Northumberland», – för att fortsätta dina citater ur Ekelunds historie.

53 Sticksén.

54 Det är alltför litet. Marskalkskapet på ditt bröllopp och rättigheten att lösa brudens strumpeband.

55 Stål.

56 Topp!

57 Sticksén.

58 Topp! Men ett vilkor! Du måste säga ja till allt hvad jag behagar påstå i eftermiddag. Stora peruker behöfva mycket puder, och pudras skola de.

59 Stål.

60 Jag går in på allt.

61 Sticksén.

62 Nå bra. Jag hör den lufvern Lamm stulta uppför trapporna, för att säga oss att middagen är färdig. En sup skall smaka förträffligt på allt detta kärlekspjunket.

63 Lamm inställsamt.

64 Lagmanskan skickade mig ....

65 Sticksén.

66 Du skulle skämmas att låta skicka dig, du, Lamm! är du icke får tillräckligt, bror lille, utan att ännu dertill springa med bjellra om halsen? Gack, min son, och säg att herrarne komma. Men halt! hvad få vi till middagen?

67 Lamm.

68 Fårbringa med blomkål, smultron och mjölk samt plättar.

69 Sticksén i dörren.

70 Låt se ... fårbringan, det är malis åt dig, Lamm; blomkålen betecknar lagman och lagmanskan; smultronen Margrete Charlotte; mjölken Stål och plättarna ... Rubell! Ett olycksbådande horoskop .... (går jemte Stål.)

Andra uppträdet.

71 Lamm allena. Sedan Stål.

72 Lamm.

73 Jag undrar hvad de herrarna talade om, när jag kom. Stål såg helt bastusvag ut. Sucka på du, min gosse, Lamm suckar inte, men blandar sina kort desto bättre. Rubell skall ha flickan, det blir min sak. För omaket lagar han mig till häradsskrifvare, hvem vet, kanske till fogde. Ah ... herr befallningsman Lamm! Och sedan så kolar Rubell af i rättan tid och testamenterar åt mig både hustru och pengar. Bravo, Lamm, det der låter höra sig. (blir varse Ståls bukett) Men hvad är det här? En bukett, jo jo. Och en biljett inuti. Låt oss se! (läser)

74 konsekvensändrat/normaliseratDyra Margrete Charlotte, blott ett ord! Unna mig ett samtal i afton kl. 11 i humlesalen. Hela mitt lifs lycka beror derpå.

75 K. S.konsekvensändrat/normaliserat

76 I afton kl. 11 i humlesalen? åh jekeln, allt bättre och bättre. Den biljeduxen bör komma till sin bestämmelse. (lägger buketten på dess förra ställe) Nu till middagen.

77 Stål i dörren.

78 Jag glömde snusdosan, tror jag. (Lamm nickar och går. Stål tar buketten och skyndar ut.)

Avsnittet publicerades 20/9 1848:|2|

Tredje uppträdet.

79 Kaffetimman nere hos lagmans. Lagman och lagmanskan. Margrete Charlotte. Sticksén. Stål. Lamm.

80 Lagmanskan, stickar.

81 Nej, Tingelund lilla, det skall du inte säga, du mins bestämdt orätt, det var den 14 Juli.

82 Lagman, i gungstolen.

83 Åh hur skall du säga det, min söta Charlotte, jag må väl veta att det var den 10 Augusti.

84 Lagmanskan.

85 Men, lilla du, kornet hade som knappast gått i ax och rågen blommade, inte kunde det vara den 10 Augusti, det begriper du väl.

86 Lagman.

87 Det hade väl knäfveln tid att tänka på råg och korn den gången, ha ha ha! Inte sannt, Sticksén, hvaba?

88 Sticksén.

89 Ja det var visst, att man visste inte hvad man skulle tänka. En så faslig tilldragelse! (Sakta till Stål) Se så, passa på nu, sålänge de disputera.

90 Lamm, sneglande på Stål.

91 Men om jag får lof att ödmjukast anmärka, så ....

92 Sticksén, afbryter.konsekvensändrat/normaliserat

93 ... ja Lamm vill säga att det var den 14 Juli, men han anser det ochså mycket troligt att det var den 10 Augusti.

94 Lagmanskan.

95 Lamm skall inte blanda sig i det han inte förstår. Han gick i kolt den tiden, han, men jag mins det som i går.

96 Lagman.

97 Du mins det som i går! Jag får säga, Charlotte lilla, att du har godt minne.

98 Lagmanskan.

99 Skulle jag inte minnas det? Anderséns från Kivikoski voro hos oss till middagen, och knappt hade vi stigit upp från bordet, innan det börjades.

100 Lagman.

101 Nå jag måtte säga, du tar det bra legért med både tid och rum. Först och främst är detoriginal: de nu femtisex år sedan ...

102 Lagmanskan.

103 Nej låt se, det är ett och tjugu år sedan. Vi hade varit ett år gifta, Tingelund lilla!

104 Lagman.konsekvensändrat/normaliserat

105 ... och sedan så var det i Paris.

106 Lagmanskan.

107 Det är mycket möjligt att det sträckte sig till Paris ochså, men här på Solinge var det grufligt.

108 Lagman.

109 Men Charlotte lilla ...

110 Lagmanskan.

111 Men Tingelund lilla ...

112 Sticksén sakta till Stål.

113 Nå buketten, buketten, skynda!

114 Stål, närmar sig Margrete Charlotte.

115 Får jag be mamsell Margrete ...

116 Margrete Charlotte, vänder sig till lagmanskan.

117 Jag tror visst att pappa och mamma missförstå hvarandra.

118 Lagmanskan.

119 Det är inte möjligt, söta du, jag har ju hela tiden talat om det grufliga åskvädret här på Solinge, när blixten slog ned i Riåkersladan.

120 Lagman.

121 Hvad säger du? Och jag har talat om huru pariserpöbeln stormade Tuillerierna den 10 Aug. 1792.

122 Sticksén, sakta.

123 Så för tusan, min härva reder sig i förtid. (Högt) Jag ber om förlåtelse, men lagmanskan har på sätt och vis orätt, det var bestämdt den 15 Juli, och inte var det riåkersladan ...

124 Lagmanskan, lifligt.

125 Att siktern kan säga det! Jag måtte väl vara en dag äldre än siktern! Jag måtte väl känna våra egna åkrar!

126 Lagman, gäspar.

127 Margrete Charlotte, tag fram patianskorten.

128 Sticksén.

129 Och dessutom torde herr lagman erinra sig, att det inte var pöbeln allenast, utan ochså mycket folk af de bättre klasserna.

130 Lagman, lifligt.

131 Hvaba? Bättre klasserna! Bättre klasserna! Hvad är det Sticksén kallar till bättre klasserna! Roddarkäringar, slagtardrängar, sansculotter! Hvaba? är det bättre klasserna?

132 Stål, närmar sig ånyo Margrete Charlotte.

133 Får jag be mamsell Margrete Charlotte inte försmå ...

134 Margrete Charlotte, utsträcker handen.

135 Se en så vacker bukett, hvar har siktern plockat den?

136 Lamm, ifrigt vid fönstret.

137 En vagn! en vagn!

138 Lagman och lagmanskan.

139 Det är Rubell.

140 Sticksén, sakta.

141 Luntor och protokoller, der ha vi honom! Men såg jag rätt, så behöll flickan buketten. Det är dock något. Och nu, min kära kamrer, nu skola vi se åt hvad du duger till i höbergning och politik.

Fjerde uppträdet.

142 De förre. Rubell.

143 Rubell inträder fryntligt och bugande.

144 Tjenare, bror Tingelund, mjuka tjenare, min söta kusin Tingelund, nå si det var rart att se herrskapet vid helsan, oh allraödmjukaste tjenare, lilla kusin Margrete Charlotte, hvar sak för sig, hva falles? Hur står till?

145 Lagman.

146 Hjertans välkommen, min söta bror! Alltid lika kry och munter, ser jag, hvaba?

147 Lagmanskan.

148 Och alltid lika ensam, min goda kusin! De gamla ungkarlarna, ha sitt hufvud för sig.

149 Rubell.

150 Ja hvad skall man säga, tiderna äro onda och man har inte råd att gifta sig så i fluxen heller, hva falles? Men hvar sak för sig, kusin söta, det kommer väl min stund ochså, tänker jag. Ah si kors hvad det blir för ett gentilt nät, det der som kusin Margrete Charlotte binder. Hvad månde der fastna för fiskar uti?

151 Sticksén sakta.

152 Gamla spindelbenta räkenmaschiner och unga hjertnjupna knallskrifvare, kan jag tro.

153 Margrete Charlotte.

154 Mitt nät, det blir räfvars och harars graf, vet farbror, ty det blir till en jagtväska.

155 Sticksén sakta till Stål.

156 Harar! Det der var åt dig.

157 Rubell.

158 Jaså räfvars graf, hm hm, hva falles? Hvar sak för sig. Tjenare, tjenare, sikter Sticksén, tjenare sikter Stål, hvad hörs för nytt här uppe i landsorten?

159 Sticksén.

160 Ah just ingenting, utom att det varit dåligt bergningsväder. Stål här går dag och natt och ser på barometern, han är just en väderspåman, och så intresserad af höbergning.

Avsnittet publicerades 23/9 1848:|3|

161 Lagmanskan vänligt.

162 Det kan jag säga, det riktigt fägnar mig att höra. Kan siktern säga mig om vi få regn i dag, ty vi ha mycket hö under, och om det roar herrarna, så gå vi om en stund ut att se på folket.

163 Stål förlägen.

164 Inte blir det något regn i dag.

165 Rubell.

166 Jo vasserra, nog blir det regn, hällregn, hva falles? Störtregn blir det, min goda kusin!

167 Lagmanskan misslynt.

168 Kors att kusin Rubell skall komma med sådana olycksprofetior.

169 Margrete Charlotte.

170 Men farbror Rubell, som kommer från Wiborg och Helsingfors, kan säkert berätta oss mycket nytt. Hvad säges det om koleran nuförtiden?

171 Rubell.

172 Hva falles? koleran? åh den är förfaslig, den grasserar bland både folk och kreatur. Jag reser just unnan den, jag.

173 Margrete Charlotte förtrytsamt.

174 Att vara karl och resa undan koleran! Det skulle jag aldrig göra.

175 Sticksén till Stål, sakta.

176 Bravo, nu har han stakat sig både hos mor och dotter. Lita på att det ej går bättre hos fadren.

177 Rubell.

178 Hvar sak för sig, lilla kusin Margrete Charlotte! Jag skall ha den äran säga att man är sig sjelf närmast. Jag träffade en fiskare från Eknäs, som försäkrade mig att vassbukarne från Revals sidan måste ligga en vecka i karantän vid Hangöudd, innan de fingo entrée i Eknäsarnes notvarp. Och dessutom myrregnen, kusin lilla, myrregnen, hvad betyder det annat än att ...

179 Margrete Charlotte.konsekvensändrat/normaliserat

180 ... än att det regnar myror.

|4|

181 Rubell.

182 Hva falles? Myror? Nej lita på det, inte är det myror, fast de se så ut. Än hvalfisken i höstas, joho kusin, lita på det, inte var det någon naturlig hvalfisk heller. Om jag skulle berätta hvad som hände mig nära Borgå ....

183 Lagmanskan.

184 För all del, kusin, berätta oss hvad som hände kusin nära Borgå.

185 Rubell.

186 Jag kommer just åkande nära Sibbo gästgifvargård. Händelsen gjorde att jag nyss förut låtit färga det gamla floret på min reskaschett grönt, och som det regnade om dagen, råkade jag bli en smula grön i ansigtet. Nå hvar sak för sig. När jag kommer nära Sibbo, möter mig en hop folk, som kom från ett bröllopp, och jag kan väl tro att kalaset osade i deras hufvuden, ty när de sågo mig, begynte de ropa: der kommer han! der kommer kolerarn! Si bara huru han ser grön ut i syne, låt oss slå ihjäl den besten! Och strax togo de till störar och stenar.

187 Margrete Charlotte.

188 Och så slogo de ihjäl farbror?

189 Rubell.

190 Ihjäl? Nej hvar sak för sig. Inte slogo de precis ihjäl mig, ty länsman råkade höra oväsendet och kom till min hjelp, men nära var det. Och deraf ser kusin att man har allt skäl att resa undan koleran.

191 Lagman.

192 Men apropos, min goda bror, hvad hörs för nytt i den politiska verlden. (Sakta) Oss emellan sagdt, det gläder mig att engång få resonnera med en man som ligger inne i affärerna, ty med den omogna tingsstuguungdomen här lönar det ej mödan att tala.

193 Rubell, förlägen.

194 Lönar inte mödan, bror, lönar inte. Nå nå, hvar sak för sig. Hanseman har fått domsagan som Carling spekulerade på, var det inte fan så kuriöst?

195 Lagman.

196 Jaså.original: Jaså Han hade tur, den karln. Men apropos ...

197 Rubell.

198 Jag frågar bror, hvad gör man numera med meriter? Jag kan ha fyrti års meriter och tagit min examen under salig Calonii tid. Men är jag säker för det, hva falles? Mir nix dir nixspråk: tyska kommer en tio års tjensteman och tar brödet ur mun på mig.

199 Lagman.

200 Ett tu tre ha vi Ludvig Philip tillbaka.

201 Rubell.

202 Om bror menar Carling, ty jag känner ej hans förnamn, så tror jag knappt att han mera söker sig hitåt. Han kan väl tycka att han brännt fingrarna på den soppan.

203 Lagman.

204 Ja vassera, men hvarföre skulle han taga sig så obstinata rådgifvare?

205 Rubell, stött.

206 Det är visst sannt att han begärde råd af mig, men icke for han illa af det. Hvar sak för sig.

207 Lagman.

208 Begärde han råd af dig?

209 Rubell.

210 Ja vi äro gamla vänner, och så när hade vi engång blifvit svågrar. Han var kär i min salig syster, fru Fallsten.

211 Lagman.

212 Ah knäfveln. Tänk om fru Fallsten blifvit drottning i Frankrike!

213 Rubell.

214 Drottning i Frankrike?

215 Lagman.

216 Jo jo. Den der kurtisen skedde väl under hans lappska resa.

217 Rubell.

218 Nej han tingtade den tiden i S:t Michel.

219 Lagman.

220 Ludvig Philip?

221 Rubell.

222 Ja ja, det var, tror jag, anno 17.

223 Lagman.

224 Det är inte möjligt, bror! Den tiden var han i Frankrike.

225 Rubell.

226 Der har han aldrig varit med sin fot.

227 Lagman.

228 Ludvig Philip?

229 Rubell.

230 Det må jag väl veta.

231 Lagman.

232 Ha ha ha, att vara kung i ett land och aldrig ha varit der med sin fot, utan tingta i S:t Michel!

233 Rubell.

234 Kung i Frankrike? Hvar sak för sig.

235 Lagman.

236 Ja hvar sak för sig. Talar bror inte om Ludvig Philip, numera exkonung af Frankrike?

237 Rubell.

238 Nej jag talar om Ludvig Philip Carling, numera exhäradshöfding af ** nedre domsaga.

239 Lagman.

240 Ha ha ha, får jag bjuda en pris?

241 Sticksén.

242 Men herr kamrern känner säkert tillståndet i Frankrike nuförtiden. Min vän Stål här, som med tiden lofvar att bli en durkdrifven politikus, påstår att Lamartine ej länge kan hålla sig uppe.

243 Lagman, vänligt.

244 Jaså, min kära Stål, att han är af den tanken. Detsamma tror jag, vet han. Men hvad nytt i den vägen, bror Rubell?

245 Rubell.

246 Lamartine, hva falles? Jo det är rätt, han skall vara en utmärkt författare. Har skrifvit en orientalisk resa, hvilken min systerson Fallsten begagnar för att öfva sig i franskan.

247 Lagman.

248 Jag talar nu inte om författarn Lamartine, utan om ledamoten i provisoriska regeringen. Bror känner väl honom?

249 Rubell.

250 Ahja, hvar sak för sig, det är helt annan person. Skulle jag inte känna honom? Han var provisor, sade bror?

251 Lagman.

252 Lamartine provisor! ha ha ha!

253 Sticksén.

254 Provisor Lamartine! hi hi hi!

255 Rubell, stött.

256 Gerna för mig må han varit apthekare ochså eller tillochmed medicinalråd, men jag måste säga bror, att jag har för princip att aldrig läsa annat än legala annonser i tidningarna. Jag skall säga bror att jag har inte tid för sådant. Hvar sak för sig.

257 Lagman, förundrad och misslynt.

258 Hvaba? Bror befattar sig således inte med politiken? Bror skulle vara en idiot, en byråkrat, en philister? Bror skulle läsa bara legala annonser i tidningarna?

259 Sticksén, urskuldande.

260 Herr kamrern är säkerligen till den grad uppfylld af ovilja öfver sednaste franska revolutionen, att herr kamrern ej vill befatta sig med någon af dess hjeltar.

261 Rubell.

262 Åh, hvar sak för sig, jag har i yngre dar läst både Regnérs första begrepp och salig Fants historie, enfaldeligen framställd i frågor och svar. Jag känner Robespierre på mina fem fingrar jag.

263 Lagman.

264 Men så svara då, min högtärade bror, är du då alldeles förstockad? Känner platt inte till franska revolutionen af 1848?

265 Rubell.

266 Af 1848, hva falles? åh skulle jag inte känna den? Carl den tionde måste sätta klippingen till, han.

267 Lagman, uppbragt.

268 Nej det går för långt. Vill inte bror se på mitt nya fähus? Jag har förskrifvit mig några kor af den der berömda Ayshire racen, som nyss är kommen till Åbo, och har låtit för dessa förnäma främmande inreda skottska bås.

269 Rubell, torkar svetten ur pannan.

270 Puh, här är ganska varmt. Ja låt oss gå i det fria.

|5|

271 Lagmanskan.

272 Så kunna vi på samma gång göra en promenad till folket, som bergar hö.

273 Sticksén, gnuggar händerna. Sakta:

274 Allt går förträffligt för min enfaldige vän Stål. Rubell är slagen ur brädet hos modren, dottren och fadren. Ja den som har lycka behöfver ej ha förstånd.

Avsnittet publicerades 4/10 1848:|1|

Femte uppträdet.

275 Föregår i skogsbrynet mellan unga björkar, hvarifrån man har utsigt öfver ängen. I bakgrunden synas flera personer sysselsatta med att berga hö. Till venster en öppen lada, till hälften fylld med hö. Margrete Charlotte, Lamm och Sticksén passera en efter annan öfver scenen.

276 Margrete Charlotte ensam med Ståls biljett i handen.

277 Humlesalen klockan elfva ... klockan elfva i humlesalen ... klockan elfva ... det var för besynnerligt. Månne jag går? Nej ... Bestämdt nej. Det är mycket opassande. Isynnerhet om det vore någon annan än Stål. Men han är så god. Bra djerf är han ändå ... Hvad skulle jag kunna frukta? Klockan elfva är det så godt som alldeles ljust. Nej, inte går jag, det är då säkert. Nej visst inte, åhnej, bestämdt inte, allsinte, långt derifrån ... tror jag ... (går.)

278 Lamm, ensam och smygande.

279 Jag undrar hvart lagmanskan tagit vägen. En sådan inpiskad karibel, den Sticksén, att bringa min principal ur concepterna! Utan mig vore Rubell förlorad. Håhå, det är kuriöst med menniskan. Att vara en så duglig tjensteman som Rubell, så snäll räkenkarl, ett ideal vid ränteripulpeterna, och likväl så skral i politiken, så blind för menniskors svaga sidor! Du, min kära Lamm, du förstår saken bättre. På fem minuter har jag åter omtrissat lagman till Rubells fördel, bara med tillhjelp af Robespierre. Nu skall lagmanskan inbillas att Rubell skrifvit den sednaste afhandlingen om ängsskötseln i almanackan, och för Margrete Charlotte skall jag berätta ett par märkvärdiga historier om hans stora kurage. Och sedan skall humlesalen göra slag i saken. Du är ändå en stor fiffikus, min kära Lamm! (går.)

280 Sticksén, äfven ensam.

281 Jag tyckte jag såg räfven i buskarna. Vänta du Lukas, vänta bara! Gillrar du, så gillrar jag. Det blir nödvändigt, ser jag, att gifva ordres åt Stål. (går.)konsekvensändrat/normaliserat

Sjette uppträdet.

282 Samma plats. Lagman. Rubell. Sedan Sticksén.

283 Lagman, fryntligt.

284 Jaså, jaså, bror har med förkärlek studerat sjuttonhundratalets politik? Jag är väl inte mycket bevandrad på det hållet, men jag medger att det kan vara intressant. Jemnvigtssystemet till exempel.

285 Rubell, undvikande.

286 Hm, jaha, jemvigtssystemet till exempel. Mycket vackra björkar det här. Hvad kostar veden här på orten?

287 Lagman.

288 Vänner emellan sex rubel. Och bror anser då inte Robespierre för en så gemen skurk, som man vanligen tror?

|2|

289 Rubell.

290 Hva falles? Åhja, hvar sak för sig. Visserligen var han en stor skurk.

291 Lagman.

292 Men Lamm försäkrade mig nyss, att bror kommit i besittning af vigtiga papper, som ställa honom i en helt annan dager.

293 Rubell.

294 Som bror säger: Ganska vigtiga papper. Bror skall vid tillfälle få se dem.

295 Lagman.

296 Det skall bli högst intressant, högst intressant! Om vi för exempel skulle få någon särskild anledning att helsa på bror i vinter?

297 Rubell.

298 Som bror säger. Jag ämnade just tala med bror ett par ord om brors mamsell dott...

299 Sticksén, rusar öfver scenen.

300 Akta sig för all del, lagmans stora tjur kommer hitåt.

301 Lagman går åt sidan och Rubell tar sin tillflykt i ladan.

Sjunde uppträdet.

302 De förra. Lagmanskan. Margrete Charlotte. Sedan Sticksén.

303 Margrete Charlotte, skrattande.

304 Haltwerda!språk: tyska Jag tror farbror har koleran i hälarna.

305 Rubell.

306 Akta sig, lilla kusin, akta sig! Lagmans stora tjur kommer hitåt.

307 Margrete Charlotte.

308 Var det han? Jaså. Han kommer mycket fredligt gående derborta på landsvägen.

309 Lagmanskan, vänligt.

310 Kom ut, kusin Rubell, det är allsingen fara. (Rubell stiger försigtigt ur ladan.) Låt oss hellre tala om ängsskötsel. Ack jemmer kusin, den finska allmogen är oförbätterlig. Ingen förnuftig dikning, ingen rationel bevattning, ingen ängssådd. Vore inte vi ståndspersoner ...

311 Rubell.

312 Som kusin säger. Ja vore inte vi ståndspersoner!

313 Lagmanskan.

314 Jag har mycket funderat hvilket som vore bättre för hårdvallsängar, klöfver eller alopecurus.

315 Rubell.

316 För min del anser jag klöfvern ha företrädet.

317 Lagmanskan.

318 Men jag vill påminna mig att kusin i sin förträffliga afhandling i almanackan deciderar sig för alopecurus.

319 Rubell.

320 Min afhandling?

321 Lagmanskan.

322 Liksom kusins literära förtjenster och nit för ängsskötseln skulle vara oss obekanta. Kusin är bara så blygsam.

323 Rubell.

324 Hvar sak för sig, min söta kusin. Alopecurus har alltid varit min favoriträtt.

325 Margrete Charlotte muntert.

326 Har alopecurus varit farbrors favoriträtt?

327 Lagmanskan, förebrående.

328 Det der, min söta Margrete Charlotte, är ett ämne, hvari du inte äger någon insigt. Kusin Rubell menar att han på sina ängar helst odlar alopecurus.

329 Rubell.

330 Som kusin säger. Hvar sak för sig.

331 Lagmanskan.

332 Om kusin ville ge min okunniga dotter några lektioner i ängsskötseln, vore det mig ett stort nöje.

333 Rubell.

334 Kusin är alltför god. Jag har länge ämnat ödmjukast anhålla att få tala med kusin några ord om kusins mamsell dott...

335 Sticksén, inrusande.

336 Mitt herrskap! Mitt herrskap! Var så goda och titta hitåt! (Man ser Stål passera förbi, djupt krökt under en ofantlig börda hö.) Kuriöst att vara så road af höbergning, som Stål! Jag bad honom akta sin nya surtout; lappri, sad’ han, jag har burit många bördor hö i mina dar. Sådan tok!

337 Undertiden har Rubell, skrämd af ropet, smugit sig till sin förra tillflyktsort i ladan. Stål afkastar sin höbörda i ladans öppning, utan att märka Rubell, som deraf alldeles öfverhöljes.

338 Lagmanskan till Sticksén.

339 Jag får tillstå, min goda sikter, att man kan ha sämre nöjen än så. Det är minsann rätt aktningsvärdt af Stål att finna smak i en så nyttig sysselsättning. Men hvart tog kamrern vägen?

340 Sticksén.

341 Ja hvart tog kamrern vägen?

342 Margrete Charlotte, tittar uppåt träden.

343 Han leker visst kurragöma. (Man söker.)

Åttonde uppträdet.

344 De förre. Lagman. Stål. Sedan Lamm.

345 Lagman.

346 Jag kan inte begripa hvar posten dröjer. Den syns inte till ännu. (går.)

347 Stål, torkar svetten ur pannan.

348 Det är förfärligt varmt. Jag tror vi få åska.

349 Lagmanskan.

350 Kors, och vi ha ännu mycket hö under. Siktern har varit bra god, som hjelpt till att berga.

351 Margrete Charlotte.

352 Men jag kan inte begripa hvart farbror Rubell tog vägen. Låt oss söka hitåt sidan. (Hela sällskapet aflägsnar sig på sidan om ladan.)

353 Rubell, utkrypande ur höet, blossande röd, svettig, dammig, flämtande och förbittrad.

354 Tvi nollor och missräkningar! Jag qväfs, jag förgås. Tvi! Jag har ju halsen full med hö. (Ser sig omkring, utan att varseblifva de öfriga.) Och så lemnar man mig åt mitt öde. Vill man mörda mig? Jaha, det är klart. Man står efter mitt lif. Hvarföre skulle de annars ha packat sig sin kos? (knytande näfven.) Allt detta rår den infama höbergningen för. (Utan att se lagmanskan, som skyndar till stället.) Jag ger käringen och hennes ängsodling fan. Liksom jag skulle ha skrifvit sådant skräp i almanackorna. Det har Lamm pudrat i den gamla nattmössan, och si käringen trodde hon. Tvi både henne och hennes hö! Hvar sak för sig.

355 Lagmanskan, uppbragt.

356 Jag får säga, min söta kusin, att kusin begagnar sig af bra opassande uttryck. Med en smula mera edukation, en smula mera delikatess ...

357 Rubell, förifrad.

358 Edukation? Delikatess? hva falles? Hvar sak för sig. Jag frågar kusin om det är edukation och delikatess att vilja på ett infamt, ett onaturligt sätt ta lifvet af mig? Hva falles?

359 Lagmanskan.

360 Och jag frågar kusin, hvem som inbillat kusin sådant tokeri att någon står efter kusins lif? Att kusin täcks chikanera vårt hus på det sättet!

361 Rubell.

362 Kan kusin neka att kusin velat förderfva mig i kusins usla hö?

363 Lagmanskan.

364 Kusin är från vettet.

365 Rubell.

366 Kusin är sjelf från vettet.

367 Lagmanskan.

368 Kusin bär sig åt som en tölp.

369 Rubell.

370 Kusin tar ju eld som en blårgarnsrulle.

371 Lagmanskan.

372 Att han inte skäms, otäcka skråpuk!

373 Rubell.

374 Tig, ni gamla maskätna krakmandel!

375 Lagmanskan, snyftande.

376 Hjelp! hjelp! (Margrete Charlotte, Sticksén och Stål skynda fram.)

377 Margrete Charlotte.

378 Men, goda mamma! Men, bästa farbror! Det är ju ett missförstånd.

379 Rubell.

380 Jaså, kacklar hon ochså lilla höns? Tackar så mycket, inte för mig. Jag exponerar inte mitt lif här mera. Jag tar min Maths ur skolan och far i denna stund. Mjuka tjenare, mjuka tjenare! Hvar sak för sig. (Skyndar ut.)

|3|

381 De öfriga stå förvånade. Sticksén visar Rubell en åtbörd, som betecknar lång näsa. Åskan begynner gå. Alla skynda bort.

Nionde uppträdet.

382 Kl. tre qvart till 11 vid humlesalen. Det är mulet och halfmörkt. Tvenne gestalter närma sig. Det är Lamm med en blindlykta och Rubell.

383 Lamm.

384 Här är stället, herr kamrer!

385 Rubell.

386 Jag har ju sagt dig, min bror, att du skall säga farbror. Vi äro ju olycksbröder: du bortvisad ur Tingelunds hus och jag behandlad på det skamlösaste sätt. Men vi skola hämna oss.

387 Lamm.

388 Som jag haft äran säga farbror, så tror jag inte att någon af herrskapet Tingelund haft sin hand med i det grufliga försåtet mot farbrors lif. Stål var det, som ville förgöra farbror, det är klart som dagen. Stål fiskar efter Margrete Charlotte och farbrors stora framgång förtröt honom.

389 Rubell.

390 Som bror säger. Min framgång förtröt honom.

391 Lamm.

392 Som jag haft äran säga farbror, så var det Stål och Sticksén i komplott. Och som jag äfvenledes haft äran säga farbror, så har Stål vid den här tiden stämt möte med mamsell Margrete Charlotte här i humlesalen. Säkert är hennes lif i fara och farbror bör rädda henne. Det är att hämnas som blott en Rubell kan hämnas.

393 Rubell.

394 Hvar sak för sig. Hvad menar då bror?

395 Lamm.

396 Min vördade farbror gömmer sig här bakom bersån. När nu Stål och flickan visa sig, springer farbror fram och griper mördaren i kragen.

397 Rubell.

398 Hva falles? Nej, min bror, nehej!

399 Lamm.

400 Har ingen fara. Som jag haft äran säga min vördade farbror, så griper farbror honom i kragen och ropar på hjelp. Strax är jag vid min vördade farbrors sida, och lagman, som blifvit underrättad att tjufvar ämna bryta sig in i trädgården, är utan tvifvel genast till hands. Min vördade farbror visar sig då som Margrete Charlottes räddare, får hennes hand och hjerta till lön, och Stål & Comp. köras på porten.

401 Rubell.

402 Det der är fiffigt, min goda bror, men kommer du ochså ihåg att lagmanskan kallade mig skråpuk?

403 Lamm.

404 Min vördade farbror kallade henne i stället till krakmandel.

405 Rubell.

406 Som bror säger. Hvar sak för sig.

407 Lamm.

408 Som jag haft äran ... St! någon kommer. (De gömma sig.)

Tionde uppträdet.

409 De förre. Sticksén.

410 Sticksén, äfven med blindlykta, smyger försigtigt fram.

411 Härtills har allt gått bra, bara här inte är ugglor i måsen här i humlesalen. Lamm är inte att tro. Till all lycka har jag en mina i beredskap, som skall spränga lagmans hjerta.

412 Rubell bakom bersån.

413 Nu kom någon.

414 Lamm.

415 Det var säkert Stål.

416 Rubell.

417 Skall jag gripa honom?

418 Lamm.

419 Nej låt oss vänta på flickan.

420 Sticksén.

421 St! någon kommer. (Han gömmer sig.)

Avsnittet publicerades 7/10 1848:|5|

Elfte uppträdet.

422 De förre. Lagman.

423 Lagman, äfven med en blindlykta, smyger försigtigt fram.

424 Så att jag då ändtligen är de infama tjufvarna på spåren. År ut och år in ha de plundrat mina morotssängar och mina krusbärsbuskar, men aldrig har jag kommit åt dem. Nu måste de passera härigenom, och så har jag dem i fällan. Låt se om allt är riktigt. (Han rycker på ett snöre, som nedhänger från taket.)konsekvensändrat/normaliserat Godt godt. Jag vill föreställa mig att jag derigerar helvetesmachinen, som skulle spränga Napoleon i luften. Anfäkta att inte posten är kommen ännu.

425 Rubell bakom bersån.

426 Nu kom någon.

427 Lamm.

428 Det var säkert flickan.

429 Rubell.

430 Skall jag gripa an?

431 Lamm.

432 Nej låt oss vänta ännuoriginal: ånnu litet.

433 Lagman.

434 Jag tyckte någon hviskade. St! här komma de. (Han gömmer sig.)

Tolfte uppträdet.

435 De förre. Stål och Margrete Charlotte inkomma från hvar sin sida i humlesalen.

436 Stål.

437 Dyra Margrete Charlotte, min djerfhet är visst stor, mycket stor ....

438 Margrete Charlotte.

439 Ack, sikter Stål, om pappa visste ...

440 Lamm bakom bersån.

441 Se så, farbror!

442 Rubell rusar fram och griper Stål i rockskörtet. I samma ögonblick ser man lagman luta sig fram och rycka på snöret. Ett stort slagnät nedfaller från taket och betäcker Stål, Margrete Charlotte och Rubell, som i största förvirring snafva omkull. Genast framrusa från tre olika håll lagman sjelf, Sticksén och Lamm. Scenen upplyses plötsligt af deras blindlyktor.

443 Lagman.

444 Hahaha, charmant, magnifikt, nå ändteligen knep jag de gunstig herrarna. Du ochså här Sticksén! Hahaha, ypperligt, ypperligt, hvaba? Hör hit, Anders, Simon, Erik! Kom hit alla och daska med karbaserna på nätet! Derunder är kramsfogel, hahaha! Se huru lustigt de sprattla.

445 Sticksén, betäcker hastigt alla blindlyktorna.

446 Får jag ge herr lagman ett godt råd, så skickar herr lagman drängarna bort på ögonblicket.

447 Lagman.

448 Hvad skall det betyda, min kära Sticksén? Jag ämnar blott ge mina fåglar hampfrö. Hahaha, ypperligt! hvaba?

449 Sticksén.

450 Herr lagman har haft godheten säga att jag någon gång lyckats göra herr lagman en tjenst. Den enda belöning jag derföre utber mig, är att få disponera öfver hvad herr lagman kallar sina kramsfåglar.

451 Lagman.

452 Alltför gerna, min kära Sticksén. Tag dem, stek dem eller hacka dem till kalops, allt huru Sticksén behagar.

453 Sticksén, vinkar åt drängarna att aflägsna sig.

454 Men om nu fåglarna vore af helt annan art, än herr lagman förmodar?

455 Lagman.

456 Så står jag vid mitt löfte.

457 Sticksén aftäcker blindlycktorna och upplyfter nätet.

458 Kommen då fram, olyckliga fångar i kärlekens nät! Kommen fram, jag vill befria er. (Får tag i Rubell.) Se så kamrat ... Luntor och protokoller! hvad är detta för en best?

459 Rubell ömkeligt.

460 Hvar sak för sig, sikter Sticksén!

461 Lagman och Sticksén på engång.

462 Rubell!

463 Rubell.

464 Hva falles?

465 Sticksén.

466 Nåväl herr lagman, låtom oss spara upplösningen på denna gåta till sedan. Er, herr kamrer, efter ni nu står till min disposition, skänker jag högtideligt friheten, med förbehåll att ni aldrig mera befattar er med höbergning, politik och – kärlek!

|6|

467 Rubell.

468 Som siktern säger, nej så nollor och missräkningar! jag det gör. Mjuka tjenare, mjuka tjenare! Hvar sak för sig. (går.)

469 Lagman.

470 Farväl, farväl, min bror, välkommen i morgon bittida på droppar! Men låtom oss nu se vidare.

471 Stål, under nätet.

472 Så tag då bort det fördömda garnet, din galgfågel.

473 Lagman.

474 Jag tycker mig ha hört den fågeln qvittra förr.

475 Sticksén,original: Sticsén, framdrager Stål.

476 En tingstugusyrsa, som herr lagman ser.

477 Lagman.

478 Ah knäfveln, Stål!

479 Sticksén, högtidligt.

480 Knut Stål, du är gripen på bar gerning, förvunnen att med berådt mod i qvällens mörker hafva gjort åverkan på annor mans ägor. Missgerningsbalkens Cap. 99 § 77 är här ganska tydelig och i kraft häraf, dömer jag dig att hänga – ...konsekvensändrat/normaliserat

481 Lagman.

482 Nå nå, kanske går det af för litet mindre ändå.

483 Sticksén.

484 Afbryt mig inte, herr lagman, ty så grofva förbrytare förtjena ingen nåd. – Således, i kraft häraf, dömer jag dig, Knut Stål, att hänga på din följeslagarinnas hals.

485 Lagman.

486 Nå det fattades minsann ännu. Lys hit, ja min själ sitter icke der en snöripa i garnet ännu. (Sakta till Sticksén) Det må väl icke vara Backstugu Mattis vackra Brita?

487 Sticksén, hviskande.

488 Ah bättre opp herr lagman.

489 Lagman.

490 Det var katten. När allt går omkring är det väl vår egen inve’jungfru Lisette.

491 Sticksén.

492 Bättre opp.

493 Lagman.

494 Hvaba? Inte må gamla hushållerskan –?

495 Sticksén.

496 Bättre opp.

497 Lagman.

498 Hvaba?

499 Stål.

500 Men så sluta då engång detta opassande skämt. Kom fram Mamsell Margrete Charlotte!

501 Margrete Charlotte, som nedsjunkit på en gräsbänk, framträder rodnande.

502 Här är jag, min far.

503 Lagman, rynkar ögonbrynen.

504 Ah – är det du!

505 Stål.

506 Herr lagman, låt hela er vrede falla på mig. Det är jag som är skulden till allt.

507 Lagman.

508 Herre, ni förolämpar mig. Packa er från mina ögon! Fort!

509 Sticksén.

510 Herr lagman, kom ihåg ert löfte. Jag bönfaller om er tillgift och välsignelse för dessa unga, dem endast kärleken vilseledt.

511 Lagman.

512 Nog om den saken, Sticksén. Du känner mig. Jag låter inte huttla med mig.

513 Stål vill gå, men hejdas af Sticksén. Margrete Charlotte tiger bestört och förlägen.

514 Sticksén.

515 Vänta ett ögonblick, Stål! Jag förmodar du inte vill gå, innan du berättat för lagman de vigtiga nyheter posten medfört.

516 Lagman ifrigt.

517 Vet Stål något om posten?

518 Stål.

519 Karlen, som förde lösväskan, hade supit sig full och lagt sig för ankar i ett torp tre virst härifrån. Jag lyckades ta reda på honom och tidningarna.

520 Lagman.

521 Bravo, min vän! Och nyheterna.

522 Stål.

523 Äro ganska vigtiga. Uppror i Paris midsommaraftonen.

524 Lagman.

525 Hvaba? Uppror i Paris!

526 Stål.

527 Man slogs i tre dagar och elfvatusen menniskor stupade. Slutligen –

528 Lagman.

529 Nå slutligen? slutligen?

530 Stål.

531 Slutligen blef Cavaignac diktator.

532 Lagman.

533 Cavaignac diktator! Bravo, Stål! Bravo, min gosse! Der har du min dotter! Tag henne! se så, låt det gå fort, ty vi måste gå in för att läsa den stora nyheten tryckt.

534 Stål.

535 Men lagmanskans samtycke?

536 Lagman.

537 Ah prat. Först och främst, ser du, vill min gumma inte annat än hvad jag vill, och sedan så bergar du förträffeligt hö.

538 Stål.

539 Men ni sjelf, Margrete Charlotte?

540 Margrete Charlotte.

541 Jag? Jag vill inte heller annat än hvad pappa vill.

542 Stål.

543 Du är då min!

544 Margrete Charlotte.

545 Din i lif och död.

546 Lagman.

547 Se så, stå nu inte der och snacka tok. Låt oss gå in och läsa posten.

548 Sticksén.

549 Får jag kanske anmärka, att de kära inte just bry sig om politiken.

550 Lagman.

551 Sticksén har rätt. Blin här ni, mina barn, och kuttra bäst ni behagar. Jag skall se till att slagnätet är väl upphissadt.

552 Stål och Margrete Charlotte.

553 Dyraste pappa!

554 Lagman.

555 Adjö mina barn! (Under bortgåendet.) Elfvatusen menniskor slagtade och Cavaignac diktator!

556 Sticksén, under bortgåendet.

557 Nå väl, Stål, hvad var det jag sade? Har du nu anledning att beklaga dig öfver höbergning och politik? De hafva gjort din lycka.

558 Stål.

559 Nej lefve höbergningen och politiken!