September (–18.)

September Månad 1834.

1 1. Måndag. Om förmiddagen med Hr Blank till staden och hos Hindrik; han hade hört ett rykte att kungen i Swerige skulle wara död, hwilket dock näppeligen äger grund. Det hade blixtrat och dundrat starkt i natt och derwid hade en Rysse yttrat sig: det betyder intet annat än krig. – Att simma wid notwarpet i sällskap med Hr Bl. och Hindrik; en sådan manöwer är wid denna tid på året mera sällsynt i wåra nordiska bygder. – – –

2 E: m: Flickorna Lithén här så owäntadt. Sedan Mamsell Olson. – Wi suto på bron och sågo på regnet, men rasade emellanåt lusteliga. Fruntimmerna gjorde derpå en visit i min kammare deruppe, något som jag länge wäntat. – Kransen blå/ bemärktes då/ Ingen kunde gissa på/ hwari det nöjet kan bestå/ Och hwarföre den hängde så/ Vid sängen, att der vissna få/. Jag wisade min Madonnabild och min andra faworittafla. Den sednare blef omtyckt, den förra ej. Mina dagböcker framwisades och undergingo en liten mönstring. – – – –|23||284| Wi drucko the ute på winden, flickorna woro muntra af hjertans grund, rasade och sprungo i kapp. Mathilda och Hr Bl. dansade en ballett som såg just rolig ut. Sedan fångades wi i en snara och måste utan förbarmande springa. – Klockan war endast 8 då flickorna gingo. Men det roliga war ännu icke slut. Wi samteliga trefalldiga ungdomen från Kudnis fölgde dem hem. Jag skulle ha en bok hem och wi gingo derföre in till Lithens allesammans och suto der i en treflig skymning. Kling kling, let det på engång och wi sprungo alla up. Sophie hade med stolkarmen stött till en blomburk och sålunda slagit sönder en ruta. Det glömdes snart. – Man klädde på mig en hwit halsduk och den wälbekanta bruna shawlen. – Bror Östring kom och jag blef presenterad för honom såsom Mamsell Turdin; i mörkret gick det för fullt och wi skulle just börja en conwersation då Sophie röjde mig. – Så skulle wi åter begifwa oss hem och fölgdes i wår tour af de från staden. Så spatserade wi ända till tulln, ledande hwarandra under armen i en enda lång rad, Collander utan mössa. – Godnatt sedan. Jag hade ledt Mathilda, – Nu läser hon min dagbok, – Skall jag gifva henne chiffret dertill och låta henne på en gång se klart in i min hemlighet?|182| Eller skall jag neka och göra henne lesen?uttolkad chifferskrift – Jag är obeslutsam och wäger mellan båda – Dock – det må ske på Guds försynoriginal: försy – Gud känner mitt hjerta och skall leda mitt öde – Hon får chifret.uttolkad chifferskrift

3 2. Tisdag. Åter en glad dag. Det säger jag förwisso och med fullt skäl att ingen sommar i min lefnad har så rikeligen unnat mig glädjens ögonblick som denna. Vist kan man redan säga med Wallin: »Den gröna, den sköna, den lekande wåren förflyger, den gula den fula September i spåren sig smyger» – men glädjen bindes ej af någon årstid. Wi woro bjudna till Lithens trädgård der Collander, såsom nyss worden handels- och borgersman här i staden höll ett thé dansantespråk: franska. – Brodren Östring satt en stund hos oss, och wille gå att simma, men det blåste alltför kallt. – E. m. samma dag, Klockan omkring 5 spatserade Monsieur Blanque och underskrefwen till ofwannämnde trädgård, chemin du riwagespråk: franska. – Samme polack som spelte hos Lundmarks utgjorde äfwen i dag orchestern, men wi hade allt skäl att wara nöjda dermed. Utan dröjsmål börjades dansen wid pass kl. 6 med wals och strax derpå potpourie, (Ma damespråk: franska: Anna Kempe), 2:do Rysk quadrille (Rosalie L.) 3:o potpouri (Mathilda L.) 4:o potpourie (Marie B.) 5:to åter potpouri (Jeana B.) och 6:to Ännu ett potpouri (Johanna C.). Allt emellanåt walsades ifrigt. Sista potpouriet war med 2 cottiljonger och föreföll oss muntert i hög grad, likasom hela aftonen. Oficerarner skulle wara premier cawaljerer, men det wille ej rätt lyckas. Capitainen G. satt wid slutet beskedligt stilla på sin stol och wille conwersera, men det beständigt gick det sönder. – – Hwarje gång jag dansar i denna salong minnes jag den 4 Augusti 1832. – Efter att sålunda af hjertans grunde hafwa roat oss skyndade alla bort på engång medan swetten ännu dröp af oss så att derwid inga klena kroppar skulle ha hållit ut med hälsa. Men man hörde icke att någon derwid hade förkylt sig. Kl. war då öfwer ½ 12. – Några herrar dröjde ännu quar och dansade treman engelska. – Blank och jag hem i båt. Med nöje såge wi flera sådana dagar.

|24||285|

4 3. Onsdag. I trädgården, i sällskap med mina kära aspar. – Mitt hår blef klipt af Mamma så att jag utan på hufwudet liknade en Rysse. Jag säger utanpå ty innuti liknar jag allt annat snarare än en sådan. E: m: Tant R–pff, Fru B., Jeana B., och ma Tantespråk: franska Emelie, hos oss sedermera Madame despråk: franska Platen med sin lilla Calle. – Med Hr. Bl. på ett ryck till staden till Collander och uti Lithens trädgård, der le Mademoisellesspråk: franska skuro bönor med allsköns smak. – Jag föreföll dem wist owan då jag icke blef igenkänd under promenaden långs strand. – Hem derpå strax|183| åter. – Hr Bl. och jag woro bjudne till J. Lybeck men wi föredrogo la compagnie des damesspråk: franska. – Jeana B. musicerade och Monsieur Blank satt så förtjust och hörde deruppå. Kl. 9 fölgde wi damerna hem. Friherrinnan och lilla Fanny stannade quar för att blifwa några dar hos oss.

5 4. Thorsdag. I dag icke alls till staden. Tant R–pff war allt ännu hos oss och arbetade med perlsöm. – Gamla Fru Lybeck och Fru Brunström. Läste utantill några stycken ur Axel, det herrliga poemet. – Fannys wals: kom lilla Herman walsa me mej – o. s. v. –

6 5. Fredag. Sunnanwind blåser ännu och håller luften wid medelmåttig temperatur så att ännu hafwe wi ej hösten rigtigt i faggorne. – Syster Sophie hade brutit af ma tantesspråk: franska perlsynål och skyndade i förtwiflan till staden och fick ändteligen der en annan. – Hr Blank och underskrifwen hade tecknat i Johanna Calamnii minnesbok och förde densamma tillbaka åt ägarinnan. Wi suto der en stund. Sedan till morfar och Från honom uti Lithens stora trädgård der flickorna woro, wi dröjde en temmelig stund och gingo kl. 1 middagstiden hem. – S. D.Samma dag kl. 5 e. m. åter till staden. Till Hindrik; jag kom, må man tro, i grefwens tid just då stora delicata gässtrufwor woro i farten och blef med en sådan tracterad; en bit som blef öfwer gömdes i min näsduk och gaf sedan anledning till ett lustigt missförstånd. – Med Hindrik till Fruntimmerna hos morbror GWT: – Lithens der. twist om företrädet emellan söta canaljen och M:ll Winge. – Captenskan Petrofski. – Östring hade i går afrest.

7 6 September 1834. Lördag. Underskrifwens enda namnsdag. Jag wäcktes af twenne skarpa skott och skyndade upp. Hindrik och Albert D. gjorde mig denna honneur, likasom 1833 och 1832 på samma dag. Wi doppade i caffe och jag spelte Septembermarschen likasom förr, förr för tu år sedan. Men kamraterne hade ej tid att länge dröja, utan återwände till staden kl. ½ 7 hwarwid ännu twenne skott aflossades. – Disput med Monsieur Bl. i anledning deraf att jag tyckte det skulle wara en pröfning för couraget att låta skjuta på sig med löst skott. – Min dag ledde wid handen en föga wälkommen gäst, hösten; det hjelpte icke att skryta i går, ty nu är han förwisso här. Mulet och Regnigt. – Tant R. hem på e. m. Jag gick till staden, först till Hindrik, sedan till Lithens med Lycksalighetens ö. – Uti nya bygningen der jag fick underwisning om rummen. Salen deruppe är mycket rymlig. – Inne. Muntert om den sönderskjutna kransen och den tappade strufwan. Afton hos Lithens. – Ännu länge der, ända till kl. 11. Hem som Don Quixotte, i ridderlig kappa. Stormigt ute men lungt inombords.

|25||286||184|

8 7. Söndag. Hindrik B. hos underskrefwen på f: m: – Jag hade ämnat gå i kyrkan, men blef hindrad af några små omständigheter. I trädgården med nyssnämnde kamrat. – Middag hos morfar och snart åter hem. Rosalies Holländare i Newyork, en passabel pjes. Kl. ½ 6 till Hindrik. Ut att promenera, i Lithens trädgårdar och på stora bron. hos H. med några andra. En pipa och mMazara win. Ytterligare promenader, ända till kl. 9. En skymt af henne hugnade mig dock. –uttolkad chifferskrift

9 8. Måndag. Ruskigt regnigt wäder. Holländarne i Newyork utgjorde mitt nöje på förmidd. N:o 13 af Ephemererne. Johanna C. plockade här swarta winbär. Cederman hade sökt mig. S. D.Samma dag kl. 6 till staden till Hindrik; – Sjömän hade wid tullen ofredat folk. Wår wälbekanta Capten G. hade frågat af någon om de sett till de andra oficerarne. Sjöman swarade i fyllan sturskt, capten blef wred och gaf karlen en orre, men fick den genast liquiderad. Några af kamraterne togo captens partie; min mening war: de stridande äro hwarandra ingenting skyldige, alldenstund den ene hade jemt lika mycket att beställa med sin motpart som den andre. Till Lithens, dit kallad genom Albert på en kopp thé. Hr Bl. läste upp Ephemeren. – »Alltid har du brottom, du skall wäl till Hindrik igen.» Ingen hade velat ha mindre brottom än jag.uttolkad chifferskrift – Till Hindrik enligt löfte åter. Pennknif. Morbror G. berättade något förwånande. olyckliga efterlåtenhet! – Nu skulle åter toddyglaset fram; Gud straffe mig om jag icke är helt led den waran. – En promenad med Hindrik. Förtroende. – Calle Platen.

10 9. Tisdag. Höstens intåg lemnar ännu inga särdeles bedröfliga spår efter sig; i dag är det mulet och mildt wäder. – E: m: Sophie och Le monsieurspråk: franska i staden hos Lithéns. Mamma och underskrefwen hemma i all stillhet. Wi uttågade klockan wid pass nio och företogo en liten spatserfärd till åt staden till, och se! då mötte oss en hel skara damer conwojerade af notre monsieurspråk: franska. – Till wår grind tillbaka, till torget och åter till wår grind (nej till tulln) fölgda af les mademoiselles L. – »Inte behöfwer du följa, wi äro icke rädda» – »Får jag icke?» »Nå kom då, hwarför skulle du inte få, men» – –

11 10. Onsdag. Regn, rusk och dimma öfwer allt. N:o 14 af Ephemererne. Stämde Fortepianot litet. Bjudna till morbror G: W: T: Åkte kl. 5 till hängbron och spatserade till wår bestämmelseort. Der war blott fromma familjen. Ungdomen dansade, jag spelade Fortepianot en tid. – »hör du Z. får jag ock bli medlem af din tidningsredaction»? »Gerna morbror, skada bara att det wäsendet snart är slut.» Hindrik. – Några sångstycken,|185| somliga Fredmanniana. – Hem kl. nära 9, åkande i chaise. P: S: S. d.Samma dag stod på Ephemern om Hildas tre faworiter. »Skärthorsdagsaftonen» och alla stycken om Hilda och Herman skola hänga ihop. – Hon var lesen i afton och några tåraroriginal: tårbr perlade i hennes öga, hvad betyderoriginal: betzder det? Jag drömde om henne.uttolkad chifferskrift

|26||287|

12 11. Thorsdag. War wädret passabelt nog. Förmiddagarna gå förbi, nästan utan att man wet huru det går till, och det är egenteligen på eftermiddagarne som man lefwer, att jag så må säga. Nu börja wi räkna dagarne till resan; i nästa Onsdag är den påtänkt. E: m: war doria hos M:ll Calamnius och fruntimmerna woro der. Jag gick till staden, förbi caffecolorum, men tordes ej se upp, hwilket jag sedan smått ångrade. »Han såg så desperat ut.» – Till bror Hindrik, och på ett ryck till Albert. – Musik på torget. Bland annat speltes ock Swenska folksången. Hwad skulle burlackerne säga, tänkte wi, om någon med högan röst skulle sjunga sjelfwa orden. Hindrik han sjöng hwarjehanda: »och du wore den första som jag skulle hissa uti galgen till stor gamman». Det war nemligen en af oficerarne som gick förbi. – Annars lät deras musik som om den warit componerad af någon Isswoschik wid bränwinsflaskan. – Åter till Albert med Hindrik och Schale. Sedan äfwen J: F: Bl. – Ett glas öl. Hindrik och jag walsade ifrigt efter burlackernes musik. – Promenad.

13 12. Fredag. Mig tarfwar en swart ny klädning, för hwilken orsaks skull jag i dag kl. ½ 11 på förmiddagen begaf mig till Collander och tog kläde af denne nybakade handelsman. Herr Bl. proponerade en liten ryck till Lithéns. – 1. »Nå har du warit hos Hindrik i dag?» – »Nej alls intet.» »Nåoriginal: Nå hwar ska wi då slå kors»! – 2. »Försök om du kan se i kors». – »Jag kan inte» – »Å jo du kan, Herr Blank säger att du engång sett i kors.» – Nej jag kan werkeligen inte och jag tror att Hr B. sjelf såg i kors då han tyckte att jag gjorde det; jag tycker dessutom inte om det. – »Nå men försök nu» – »Det är inte wärdt att du ber honom sen han engång sagt nej»original: nej – »Ja den Z. hwad han är enwis» – »Ja han är grufligt envis, mins du på Alörn huru ledsna wi blefwo på honom.» – Förgäfwes bedyrade jag att jag ej kunde, man trodde mig ej och jag war och förblef enwis. Herr Blank och jag stannade quar till middagen. På eftermiddagen piquet med samma kort och samma medspelerska som på Alöroläsligt p.g.a. bläckplump eller motsvaranden. Jag wann Russin och mandel. Hr Blank upläste sagan Cendrillon: »Wore det icke roligt att ha en sådan der gummor som Cendrillon hade?» – »Ja wist, t. ex. Moster Schoman.» – Wi skrattade så godt. – »Du blir capotte»! – »Å nej; ska wi slå wad?» – »Nå ja, men hwad sätta wi upp?» – »Säg du». – »Ja, intet wet|186| jag». – Det blef icke af, men wi hade hållit hwarann redan i hand, hwaraf åter en lustig historia hade upkommit. – Besynnerligt! med fruntimmer har jag lycka i spel, med karlar deremot en enorm otour. Enligt sägen skall det förra betyda ingen lycka hos det wackra könet. Frågas: följer häraf att jag skulle lyckas bättre hos mitt eget kön? Hände hwad som hända will, jag är länge sedan beredd derpå och skall weta se stormen och fortuna i synen; medgång tror jag wore mycket farligare. Dessutom känner jag wäl hwem som leder marionettspelet. – Bjuden till Lybeck på ett glas the. Dit afhämtad af Bl. kl. 7. – Brorskål med J: Lybeck. – Promenad. Sourander le snoque

|27||288|

14 13. Lördag. Monsieur Blank reste med Sourander till Wasa uti affärer. På F. m: till staden hos Collander att betala min liquid. Wi skulle derwid dricka ett glas öl; korken flög i taket och ölet efter i kapp, det war lustigt att beskåda. Hos Hindrik. E: m: hela tiden hemma med mamma och Sophie, gemenligen Fikjin eller cusinchin kallad. Ingenting af wigt uträttades. Morbror Calamnius lånte Ephemererna. Choleran i Stockholm!!! Arma Swerige! intet har du åtminstone mer än Finland förtjent widkännas härjarens gissel. Men skall wäl ditt broderland undslippa? – Gud vare lofvad att Mathilda kom från Stockholm medan ännu tid var. –uttolkad chifferskrift

15 14. Söndag. Med Mamma i kyrkan. Fonselius predikte och gjorde det just skönt och upbyggeligt. Ryssar stodo gången full. – Det war i dag nattwardsgång; jag tycker det är något så oändeligen rörande att se en gäst wid Frälsarens bord, en menniska med Jesus i hjertat och tåren i det fromma ögat, man kan sätta sig i deras ställe och man känner samma känslor.

16 Wi hade i dag ämnat oss på till Lithéns, men under det wi åto middag fingo wi bud från Tant Kerrman att hon an skulle besöka oss. Det war litet förtretligt. – Snart anlände herrskapet, Moster K., Sophie M:, Lowis K: och Lottchen B:noriginal: B.n. Systers pappersdockor mönstrades af damerne. Fruntimmernas från Lithéns. Wals efter Fortepianot, munter och liflig. Lottchen och Mathilda talte om wåra älsklingsämnen, händelser och små äfwentyr från »förr i werlden». Det är något just bra roligt att så der påminnas om dessa sköna tider. – Klockan 8 gick sällskapet bort; jag fölgde hem flickorna Lithén. – Regn först, sedan klarnade himlen upp.

17 Post Scriptum. Den der nerwfebern war en treflig feber, det war jag sjelf som då war otreflig. Den underbara Nattmössan och drömmen som jag skulle drömma efter, dem glömmer jag wist alldrig.

|187|

18 15. Måndag. Wädret war wackert och klart. Nästan hela förmiddagen använde jag atill att skrifva chiffer åt M: nu är mitt beslut fattadtoriginal: hattadt.uttolkad chifferskrift – Bergers och Flickorna Calamnius här på eftermiddagen. Morbror B. berättade om Upsala och wi talte om kämpastyrkan i forntiden. »Då drack man intet caffe och the, då åt man icke sylt och slisk.» Hr Bl. och underskrefwen följde sälskapet hem och tittade på återwägen in hos Lithéns. Lowis Kerrman och Lotta B:n der. Man war munter i hög grad; der war en förlofning för sig gången mellan L: K: och bror A: D. – »Hör du Z. det war inte rätt gjordt af dig att icke bjuda mig på din förlofning i Fredags»! – Man kan föreställa sig huru rasande stora ögon jag fick wid en så beskaffad förebråelse. – Då blef jag påmint om det der tillämnade wadet, och skrattade af hjertans grund. – Wi promenerade till Kerrmans logis och sedan åter till Lithéns. Sedan afhämtade jag Syster Sophie och flickorna Calamnius och nu gick hela sällskapet, bestående af 7 fruntimmer och 4 gardeskarlar, ut att spatsera söderut. Wädret war herrligt och förskönades af ett det klaraste månsken. Wi stannade icke förr än förbi Rajåkers grind. Fick Der satte sig Haralds damerne och Janne Kerrman på en kärra och reste hemåt. Wi wände om. Fick weta att Muchanoff är död och att Fröken Hartman är farligt sjuk. – Slutligen mötte wi Hindrik och Mamma.

|28||289|

19 16 Tisdag. Wår resa är upskjuten till i Thorsdag. En del af f: m. tillbragte jag i sällskap med denna min dagbok. E: m: skref jag sista nummern af mina Ephemerer; den innehöll en harangue till publiken. Kl. ½ 5 till staden. Hos Hindrik på en momang; han lemnade mig skrifteliga frågor att göra sållet. – Till Lithéns. Jag rensade stickelbär i sällskap med flickorna. Lundmark. Wi företogo femkort. Sophie och Hr Bl. – Lingon mer än mycket. Sednare på afton företogs det roligaste af allt, nemligen leken med det spående sållet. Underskrifwen förde protocollet som till beständig åminnelse skall förwaras tillika med denna dagbok; huru roligt det war ser man strax på detta protokoll. Bror Albert war illa ut för sållet. Jag skrattade af hjertans grund; jag är säker på att om detta skedt för ett år sedan eller blott i början af sommaren så skulle jag warit ganska alfwarsam derwid. Nu är jag så förändrad att jag ej finner något alfwarsamt uti att såder leka med framtiden. – Collander war ej nöjd med sållet. Efter oraclets utsago war jag den nöjdaste bland sälskapet; kanhända war jag den gladaste. I allmänhet anmärkte jag att sållet sade sant nog i sådana frågor som man redan kunde bedömma; men sanningen är en ömtålig sak; dock skrattade wi allesammans hjerteligen. Kl. war wäl|188| nära 10 då wi gingo hemåt, följda af fruntimmerna och wederbörande cawaljerer. Hindrik. – Månskenet wackert: »och hwarje gast som legat bunden Då solen sken blef lös och red På månans strålar up och ned». – »Hu inte skall du tala om spöken»! – Efter hemkomsten badade jag i sällskap med Hr Bl. hwilket bekom rätt wäl; kanske jag sköljde bort en smula enwishet.

---

20 De få stunder som nu återstå af mitt wistande hemma för denna gång skall jag i Hfors upteckna och sedan hit afskrifwa. Ett par ord om denna sommar:

21 Uti min dagbok för Junii Månad detta år sade jag att sistförflutna år förändrat mig mycket och gjort mig alfwarsam. Om denna sommar kan jag med glädje säga: den har icke förändrat mig men gjort mig glad. Glada kaunna större delen menniskor wara men icke alla rent glada. Gudwarelof att jag icke är förändrad fastän jag blifwit glad. Och jag vet väl hvem jag har att tacka derföre, Mathilda Lithen heter hon, ingen annan än hon skulle kunna så omskapa mig.uttolkad chifferskrift

---

22 Mathilda,uttolkad chifferskrift Min dagbok, min utwalda förtrogna, har nu squallratoriginal: sqallrat och låtit dig se mina hemligaste tankar, är du ledsen på mig? Du är god och uprigtig Mathilda, teckna hit under ett ja eller ett nej, jag tror dig som på evangelium:uttolkad chifferskrift

23 Zachris Topelius.

|||290||||291|

24 Dagbok för d. 17 Sept. 1834. NyCarleby. F: m: uptogs af små bestyr. Wår kärra war färdig – E: m: till staden med mångahanda beschäftigungenspråk: tyska. – Till HB:n – Till Lithéns; jag satt en stund der hos flickorna och åt lingon. Talet war om Stockholm om Hr Hedenskog och h:–ng Girolla. – War icke mulen, bror Albert Dyhr, n’avez pas du besoin ce que vous craignez est tout de suite parti; faites comme vous voyez que je fais, c’est le mieux. Vous êetes depuis le maître. J’en rise.språk: franska – – Sandperlor i commission, hwaraf de ljusblå lades på minnet. – Herr Blank sökte up mig som han sade. – Kan man väl annat än hålla af dessa flickor dessa sköna ofördervade själar. Chiffer aftal.uttolkad chifferskrift – Liquid med Albert. Till Tant Augusta, der jag spisade afton. Fanny hade insjuknat, Morfar sjelf war skraler. – – Fantasier än en gång på fortepianot; jag älskar det rigtigt med|189| en slags passion och kommer att mycket mycket sakna det. – Mamma, min goda goda Mamma, skulle jag ej mer älska henne? Skulle jag med otack wedergälla hennes oändeliga kärlek? Bort goda Mamma med dessa mörkrets ingifvelser. Helt annorlunda än mitt skall en sådan sons hjerta vara, kanske har jag ibland sårat Mamma, men känn mig rätt och förlåt mig.

25 Sista Natten hemma för denna gång.

26 Den 18 Sept. Thorsdag. Kl. 9 gingo Hr Bl. och jag till staden och voro borta till kl. nära 1. – Jag växlade först skjutspengar, sedan till J. Lybeck och Morbror Berger. Till Hindrik och sedan till Lithens der jag satt en liten stund. Herr Bl. Den såkallade rörande scen hvilken|||292| åtskilliga skulle önskat se, speltes med leende mund. En kyss af flickorna. – Till Calamniuses, en kyss af damerna der. – Till bror Nyberg uppe i hans kammare. »Måtte jag återse dig frisk och sund.» – »Jaoriginal: Ja, jag hoppas nu bror att wi träffas än». – Deroppe, tänkte jag, och död man är frisk och sund.¤Redlige olycklige broder Nyberg, du har till en del sjelf förkortat dina dagar; lyckligt att du sjelf icke betänker det, det vore en afgrundstanke på din dödsbädd. Far då väl den långa färden, dina vänners tårar skola falla på din tidiga graf, du var alltid en redlig kamrat och ditt hjerta war godt. Gud styrke dig i din sista stund. Gud ware hans själ nådig, här i lifvet lär jag knapt se honom mer. – Äfven Gubben Turdin, morfar, var bra skraler. – »Måtte nu morfar snart återwinna helsan» – »Jag blir väl alldrig frisk igen, sade han, nå hwad är det mer, man skall ju engång dö». Goda morfar, hwad man ock må hafva att tillräkna dig likasom oss alla, – emot mig och många andra har du warit en välgörare, en ädel anförvandt och många tårar skola vist engång fugta falla på din graf. Guds nåd och wälsignelse och ware med dina grå hår och syndernas förlåtelse med din själ och ditt samvete. Amen.

27 Till Morbror G. W. T.:n. I st Stockh. graserar choleran förskräckligt. – Spatserade i sällskap med Hindrik min trogna vän och broder. – Packade in. Middag. Afsked från hemmet, det kära älskade hemmet, det hwita Kudnis. Jag war ganska alfvarsam. Inne ännu i staden. Mamma och Sophie fölgde oss uti en annan chaise till Karkaus. Hr Bl. och jag måste vända om på ett ryck för att taga afsk. af Tant R–pff. – In på Harald. Flickorna L. spatserade långs strand på andra sidan ån, vi sågo dem och då vi foro från Har. voro de ett par böss skott derifrån. – In på Karkaus. Lottchen B. och Jeana. Callins. Afsked af Mamma och syster. Till Vitala till natten, 4½ mil fr. N.y. – Wi skulle resa till C. men de sofvo redan der.

 

 

1. ¤Redlige olycklige broder Nyberg, du har till en del sjelf förkortat dina dagar; lyckligt att du sjelf icke betänker det, det vore en afgrundstanke på din dödsbädd. Far då väl den långa färden, dina vänners tårar skola falla på din tidiga graf, du var alltid en redlig kamrat och ditt hjerta war godt. Gud styrke dig i din sista stund.