Februari

|37|

Februarius 1837.

1 Wintern är ganska blid, klar och vacker, medeltemperatur: −8 gr. Cels. Min resa till Hfors har blifvit fördröjd af väntan på reskamrat, en ung Borg. – Jag wantrifves här aldeles icke. –

2 1 Onsdag. I det klara vackra vädret promenad till staden angående brandstods handlingar. Stötte hos L:ns tillsammans med Högdahl. Äfven af andra bestyr var jag occuperad. Samma dag gjorde wi en ganska fördelagtig handel, i det wi sålde Bäck hemman i Kyrkoby åt en solid köpare, Sund, en byggmästare, för 2000 Rd. –, hwilket hemman Mamma för några år sedan skulle hafva sålt för 1666. – Hemmanet har likwäl sitt|536| wärde, ehuru det är litet, ty dess åker är af förträfflig jordmån. Contract afslöts, undertecknades och bevittnades. –

3 S. d.Samma dag e. m. kl. 4 reste Mamma och jag ut till Beckas för att mundteligen upsäga wår förra landbonde. Det war en beskedlig karl, med som på denna lilla jordlapp födt hustru och 7 barn och dertill betalat ordentligt arende. Deras framtid vilja vi derföre betrygga och erbjödo dem till en början tak öfver hufvudet.

4 Efter denna lilla färd besökte wi hemmet som hastigast och åkte sedan till Lithéns, der vi tillbragte en afton treflig som altid. – Herskapet hade hela tiden den godheten titulera mig för hemmansägarn. – Äfven Soupér intogs. Äldre herskapet spelade boston, och wi andra – jag wet ej hwad.

|38|

5 2. Thorsdag. Följande dag war ett jubileum för somliga.

6 Enligt aftal, infunno sig redan på morgonquisten flickorna L. och Josephine C. för att lemna sitt biträde till de små arrangementerna för Mammas Uleåborgsfärd, såsom negligéer, hattar m. m. äfvensom wissa fransars hoptwinnande hwari yngsta syster excellerade. Dagen förgick under historietters berättande, diverse småstadssqualler och anmärkningar och andra roligheter, hwarunder jag hade en rätt angenäm plats invid Sydwestra hörnet och swarta skåpet. Ho förtäljer dessutom små munterheter och skälmstycken bland stora barn! Unga hemmansägarn war ganska belåten, ehuru tid efter annan föga intressanta samtal om tyll och spetsar, om mönster och fasoner, om sitta wäl eller sitta illa, om klä’ och icke klä’, och dylikt, woro å bane. – Om det sista hade jag dock något begrepp, proberte och fann att hufwor och negligeer, hattar och turbaner, eller hwad det war för saker, klädde wissa ansigten ganska näpet och nätt. – Men timmarne åkte i galopp och aftonen skymde. Då kommo fruarne från Lithéns och Turdins, bröderna Collander och Albert D. till Kudnis för att afhämta de unga damerna. – Herskapet drack the, betraktade Modemagaziner, och talte kors och twärs. Men det wille nu ej rätt lyckas att sätta lif i ungdomen, jag wet ej hwarföre. Endast den yngsta ungdomen, lilla Lotta Nordberg war munter och yr, hoppade kring mig och sade att jag war hennes bästa morbror. – Slutligen gäspade fruarne, upbrott skedde och den roliga dagen hade en ända. –

|39|

7 3. Fredag. Men alla dagars slut war ännu icke kommet. Under det jag kl. 9 m. i köket agerade en wälbestäld knäckfabriqueur, så visade sig wid tåg-grinden lilla Thilda L:n, convojerad af Albert Dyhr; sednare|537| infann sig Josephine, men Rosalie kom först på aftonquisten. – Samma arbeten, samma flygande timmar. – Under det damerna funno mina knäck Carameller, (hwilka jag med konsterfaret nit kryddat med canel, ingefära, muskot blomma och mandeltärningar, och hwilka dessutom woro tillredda af den raraste sockersirap) rätt delicata, så infann sig redan middagen. – Äfwen Caffet förtärdes med helsan och arbetet fortgick under munterhet. – Slutligen om aftonen woro 3 alnar fransar snodda och 8 negligéer m. m. färdiga, hwilka sednare jag, som kännare, hade det nöjet att probera på hwilka hufwuden jag wille. – Men det trefliga fruntimmers collegiet af en gammal och twå unga och jag som öfverlopps och för närvarande membrum honorarium af det wackra könet, – detta collegium säger jag, blef påökt ett stycke längre fram på e. m. – Först mormor Wacklin, som åktes af Louise Kerrman; sedan Mamsellerne Sahlbohm och Calamnius, hwilka med Mamma suto i yttre rummet, under det att ungdomen roade sig innanför. – Louise brydde mig, men jag spelade en högst oskyldig rolle dervid. – Flickorna gjorde hwarjehanda fantasie utflygter, under det de för tillfället, som sagdt, betraktade mig som hedersledamot af sin corps. – – De sednare ankomna damerna, undant. mormor, aflägsnade sig, hwaremot wår goda Rosalie kom efter sin systerkär. – – Nu war jag rätt odygdig med negligéerna, flickorna skrattade, en munter souper intogs, och jag åkte hem mina damer – ah, blott en, en som war litet rädd och gaf en icke rätt billig lexa för en slänga vid storbron. – Adieuspråk: franska, små flickor! –

|40|

8 4. Lördag. Följande dagen tillbragte jag aftonen hos Lithéns. Josephine Calamnius war der. Flickornas älsklingsämne, näst andras partier, är framtida planer. Mången lefnadsväf randades äfven i afton på förhand; wisserligen under railleri och med den allt emellan kommande anmärkningen att wi rita väl vackra mönster här i wårt glada mod, men om den högre hand som leder tråden skiftar lifvets färger så eller annorlunda, det kunna wi ej bestämma. Så talte Rosalie och Josephine om att på sina gamla dagar, (ogifta, det förstås) flytta tillsammans, ha sitt eget lilla bo, dit de kunde bjuda goda vänner, traktera dessa vänner med en god kopp caffé och untder muntert glam bortprata squallertimmarna:¤ Här, likasom ofta, anmärkte jag huru olika dessa goda flickors stilla drömmar äro mot våra. – Som en lugn sommarquäll skall deras lif förgå, – vårt deremot skall vara passion och strid och seger. Och dock! är väl vår lycka så sann, vår glädje så ren som deras? Äfven Cousinerna ihågkommos, men i hwad Josephine bryende sade derom, der låter jag Nornorna spinna!

9 Här kommo vi äfven i dispute om rikedom, ty Rosalie menade att det är för penningen vi träla och arbeta. – Vist icke, sade jag. – – »Men det är dock så. Jag undantar ingen, ej heller dig.» – Hör, Rosalie, sade|538| jag, – förakta skulle jag menniskorna och lifvet och dess möda för föda, förakta skulle jag mig sjelf, den stund jag ansåge penningen som mål för våra sträfvanden. En ömklig tröst, ett ringa hopp, en usel lön för arbeten och mödor! – Jag wet, Rosalie att du icke talar om penningens wärde såsom penning, utan såsom medel för wår existeance, för den kära dyra födans skull.|41| Då vore ju icke penningen ändamål utan medel. – Således vore då mat och dricka, grann rock, och präktigt lefverne all lön och mening med svett och möda? – Således t. ex. är det derföre som läkaren botar sin sjuka nästa, som presten undervisar honom, som embetsmannen tjenar sitt land? – (ocksvårtytt köpman åter, hans gud är så ofta penningen!). – Nej Rosalie, bort med denna usla sats som skulle smutsa menniskan i stoftet, och och bortskymma för hennes öga sanning och dygd och fosterlandskärlek, och allt hwad hjertat äger skönast och ädlast i denna verld, och kasta henne i den usla egennyttans armar der känslorna vägas efter guldvigt och lifvets mål efter klingande Riksdalrar!

10 – Rosalie blef likwäl icke öfvertygad. – Men ingen lumpen penningkärlek låg i hennes mening, ty hon betraktade penningen blott som medel för en oberoende och lycklig existence, och denna, mente hon, är just hwadpå menniskornas diktan och traktan i allmänhet går ut. –

11 Ifrån Lithens skyndade jag ännu kl. 9 till Turdins för att afhemta Mamma. Min gode morbror GWTurdin var just hemkommen från Petersburg, och viste mycket att berätta om Spektakler m. m. – Hos Turdins befunno sig för öfrigt J. Lybeck m. fl. kring bostonbordet. – Soupér intogs, och jag åkte hem med Mamma. –

|42|

12 5. Söndag. Den unge presten Grönros predikade om Söndagen i kyrkan, hwarefter äfven Sv. Messa firades. – På hemvägen från kyrkan den vanliga visiten hos L:ns. Der befann sig nu unga Doctorinnan Frosterus, rödbrusig munter och nöjd. – Det nya oket tycktes ligga fjäderlätt på hennes skullror. – Nyligen hade hos Hammarins varit fråga om att herskapet der skulle resa utrikes. »Fåroriginal: Får jag följa med, sade Johanna, får jag icke det, Svåger? – Åh kors, genmälte Svåger Adolf, du skall väl ej fråga lof af mig utan af din man. – Ja det är sant, sade Johanna, jag kom alldeles|539| inte ihåg att jag var gift.» – Nu hafwa wi twå Doctorinnor sade någon i ett sälskap strax efter brölloppet. – Åh, mente Mamma, jag får wäl lof att ge efter, jag som ingen doctor har! – Det unga herskapet hade först i förrgår flyttat in i sina rum på Juthska sidan af L:ns gård. – Nu följde wi unga frun hem och gjorde en visit för att se på rummen. Allt war nyss måladt putsadt och i ordning, möblerna nya, och i det hela låg något ganska trefligt. – Treflig var ock den nygifta, och hwad skulle hon annat vara! Ytterligare, när vi kommo derifrån, gjorde flickorna, ledsagade af A. Dr och mig, en promenad åt norr.

13 Om e. m. beslöto wi åtskilliga ungkarlar att, på Logréns inbjudning, besöka Smedsbacka. – Slumpen förde mig m. fl. på ditvägen, till Dyhrn; derifrån en ryckvisite inne hos flickorna som suto i skymningen. Icke gerna gick jag åter bort, medan bror Albert, som ej var belåten med visite och dröjsmål skyndade på. –

|43|

14 Hos Logren sammanträffade nu H. B:n, A D:r, Z T:s, Berg och Gyllenberg. Wi rökte, drucko thé, thoddy, och spelte vingt un. – Minus 24 ʄ. – För öfrigt diverse historier. Bland annat om Thronföljarns afaire d’amourspråk: franska med la baronne de Kothen. – Äfven om det blifvande slädpartiet consulterades ifrigt.

15 6 Måndag. Sötebrödsdagarne lida till slut. – Onsdag blir resa! Men till sista droppen skall nu fröjde bägaren tömmas. I morgon slädpartie till Harald! – Ännu i morgon lefva!

16 – Kl. 5 e. m. på en quasi-afskedsvisite till Calamniuses. Derifrån styrande åt vester, anträffade jag ett sälskap promenerande, Flickorna L. och Jeana B., convojerade af HB:n och Collander. – Tal om damer. Jag hade gjort som barnen, »näroriginal: när jag ej får som jag vill, så vill jag icke!» Likwäl hade jag tänkt bjuda Josephine C., men flux kom Häradshöfd. Nandelstadt och reste af med lilla Fina. – Mycket tal om slädpartiet. – Jag hade bjudit min dam vid första nys om partiet, – men min gode A. hade warit försigtigare, och till förekommande af all repitition af Haraldsscenerna 1836, hade han gjort sitt anbud jemt ett år förut. – Dock är jag nöjd, endast jag icke behöfde spela en annans riddare. – – Rosalie gick till Calamniuses och fältet war fritt. –

17 I morgon! – courage! – ja vist. Jag skall skratta, dansa och bullra af hjertans grund. Men du? – Jag är icke glad. – Courage! – Hm – och mins, som du, så skall äfven jag vara – Nå ja, för din skull då! – Första potpourie! –

18 Bättre sof du ej, ljufvare drömde du ej natten mot d. 13 Jan. 1836! –

|44||540|

19 7. Tisdag. Fet-Tisdag Fet-Tisdagen, den stora dagen, kronan på min winter, kom ändteligen. – Drömmande och med morgonfriska kinder gungade solen upp på de knapt märkbara gyllene dimmorna i öster. – Och knapt war dag, ja knapt ljusnade ännu morgonskymningens tunna flor, innan muntra rop hördes från strandbackorna, innan nybron betäcktes med en swart och hwimlande swärm av små slynglar som lustigt och lätt genom de mjuka och blida drifvorna på muntra kälkor gledo ned och klefwo opp – på afstånd icke olike den swarta orediga massa som företer sig då man hastigt öpnar en af fångade surrande flugor upfylld lippa. – Det gjorde mig godt att se. – Det är 9 år sedan jag sist tillbringade en Fet-Tisdag hemma – 9 år – en lång tid, hälften af mitt unga lif! och då tumlade jag lustigt om bland dessa gossar – bland dessa gossar? – de flesta af dem hade då ännu ej sett dagen – och mången som då yr och glad flög öfver drifwan, sofver nu så stilla under den, och de andra! de andra hafwa bortbytt sin kälke, på hwilken man dock så lätt slant nedför hwarje brant, emot andra voiturer i lifwet på hwilka man så lätt kan vid hwarje backe bryta sin nacke. – Jag hade ochså en kälke som lättare och lustigare än någon annans hoppade ned utför Högbacka- Nybro- och himmelsbackorna – mången, mången gång tumlade jag på denss rygg så djupt ned i sockerlandet att knapt mössan lyste swart öfver drifvan; den kälken war mig mycket kär – nu ligger den i en vrå på vinden gömd och glömd!

|45|

20 Dock hur intrycken vexla och skifta, som skyarne i Runebergs Källa! Aftonens – det närvarandes, nöjen utträngde snart minnet af det förflutnas minne. – Jag hade ärende till L:ns ang. brandstodshandlingarne och tog tillfället i akt att recognoscera. – Hwad Rosalie beträffade woro mina uträkningar bragta på skam – Broder Carl Joseph åkte icke henne, utan – Lybeck, af hwilken anledning – det wet jag alldeles inte. Dertill kom att R. icke mådde wäl – hade ondt i hufwudet, sade man – var osäker om hon kunde resa ut i afton – blir du hem, så far icke jag heller, sade den andra systern – I sanning! föga lofvande auspicier! – Dock, det klarnar väl, skulle jag tro. –

21 Men icke det förflutna allena, icke det närvarande, voro de enda föremålen för undertecknads åtanke på denna feta Tisdag. Äfwen den närmaste framtiden, resan, och dess mångfaldiga bestyr, kommo i åtanke. Till Lundmark angående Commissioner – men icke commissioner allena omtalte den roliga mannen; – brydde mig, frågte hwem jag åkte, frågte hwem som åkte den och den m. m.

|541|

22 Middags klockan slog; jag vände åter till Kudnis.

23 Timmarne gingo – klockan slog 2, tre, fyra – Mamma afreste i sällskap med fru B:n från Turdins. Ett ögonblick derefter war jag i ordning – bjällror klingade och helt allena åkte jag med frisk fart åt det wäntande Harald. – Jag wet ej hwad det war för tankar som uprunno under hästens hofwar. – Jag insåg min fördel äfven i missödet och wiste hwad jag vann derigenom att jag förlorade. Jag blåste dockerföre alla dimmor bort, föresatte mig att visa klar panna och gladt öga. – Men med blandade känslor åkte jag in på gården af Harald.

|46|

Slädpartie –

24 Slädpartie Nu war det lif och fröjd och alla små skuggor smälte bort vid skenet af de glimmande fönstren, vid det lifliga hwimlet på gården och vid det anade hwimlet derinne. En trappa upp lades kappor af. – Der befunno sig redan en skara herrar och deribland vår artige Wallenius – marskalken. – Caffe intogs genast. – Nu ner. – Jag dykade i ett haf af ljus och glädje. – Hwita gestalter, här och der förhöjda genom en swart men leende skugga, kransade väggarne. – Än war det endast en stilla rörelse, en dans i andanom – – Men musiken spelade upp och se! nu började en af dessa ungdomsparoxysmer som, utgående från detta lifwets warmaste eldstäder, från 15 till 25 åriga hjertans fröjd, andas warmt öfver många långa och enahanda dagar som följa derefter. – Men – låt dem följa; nu dansa wi.

25 Den gamla muntra walsen ******** spelade upp – HB:n öpnade balen. Den lofliga gamla vanan att traktera fruarne med polonaise glömdes icke, ehuru den billigt eller obilligtvis lemnade walsen, denna det moderna nöjets alpha och omega, första rummet. –

26 Nu borde jag wäl för dig, min goda lilla ännu ofödda vän: Framdelesoriginal: Framdeles” beskrifva denna dans med alla dess agrementer – och alla dess hjertans dans som icke war den minsta dansen, ehuru Gudilof wåra Nordiska bröstkakelugnar stå under sträng brandsyn och derföre icke som de Sydländska spricka af hettan och tända eld på hela calaset; men som jag – Tack ware min slägtskap med Tardif jemte andra små sysslor – först en efter temmeligen runda dagars förlopp efter min lilla promemoria återkallar denna jubeldag i minnet, så – så får du wara nöjd med några få detailler – det är ochså nog, nog för dig, kära framdeles! –

27 Damerna – summa illa deliciarumspråk: latin – woro följande: (utan rangordning likwäl) – Rosalie L.¤ åkte med sin mor swart, halfklar. – Thilda L. swart, molnig åktes af|542| A D:r – Josephine C. åktes af Häradshöfding Nandelstadt. –|47| Johanna C. åktes af Borgm. Roundell – båda syskonen tyckas ha eröfrat åt sig rätt ifriga tillbedjare, och emedan både N:t och Rll icke dansat förut, men nu rätt ifrigt arbetade sig in uti Terpsichores ädla konst, så tog man sig deraf anledning till hwarjehanda rätt luftiga förhoppningar. – Emelie L:quist som förra slädpartiet genom sin kära pappas nycker utestängdes från wårt nöje, war denna gången lyckligare och åktes hit af Bokh. Berg. Flickan war hwit, smärt och wek, samt mycket munter.– Sophie Ohlson war icke här, emedan hon hade hwarken häst ej heller någon cavaljer, stackars flicka. – Caroline B. och Mina O. åktes hit af Bergen – – Samma lycka wederfors Thilda Mellberg och Thilda L:quist. – Men – jag säger osant – det war Gyllenberg som hitkuskade twenne af dessa 4 snärtor. – Sophie S:roth åktes af Logrén, Stafwa med sin Mamma. Louise Kerrman fanns på stället. Öfver hennes vackra ansigte låg ett moln och solen sken blott då och då deremellan. Lotta och Emelie B:n hade låtit mycket be sig – men gjorde oss slutligen den äran; spatserade hit. – Marie Berger åktes af Hindrik. Marie Hammarin af Ekberg. – Unga Doctorinnan Johanna F. af sin herr m. – jag säger åter osant, – hon åkte med syster Carolina och unga Doktorn som börjar taga sin bequämlighet i akt, infann sig ett par timmar sednare. – Voila les jeunes dames!språk: franska

28 De dansande cavaliererna woro icke många, men tillräckligt likwäl för att bilda en rätt liflig quadrille. – Uti ett Potpourie war jag nog lycklig att winna unga Doctorinnans hand, och följden war att jag anförde potpouriet. – Henrik som tillställare war annars cardo rerumspråk: latin i dag och anförde merändels det unga gardet. Emellan danserna fjäskade wi med flickorna. – Här råkade jag ut för den nog curieusa beskyllningen att jag talte osanningar hela quälln, emedan jag beskyllde Bergen att hafwa åkt omkull Emelie L., – hwaraf han fann sig mycket smickrad. –

|48|

29 Slädpartie på Harald 1837 d. 7 februarii Andra små händelser föllo på min lott. Så spilde jag – herren wet i hwilka tankar – en hel kopp caffe på golfvet innemot morgonen. – Så hände äfven olyckligtvis att att det upblåsta hjerta hwarmed jag af Lotte B:n begåfwades slant neder i min frackficka och derstädes ihjälklämdt ömkligen ändade sin klena warelse. – T:a påminte jag om det nya granskapet med stora salskakelugnen hwilken denna gången hade den sällsynta lyckan att eldas utifrån. – Med Rosalie skrattade jag åt Westerstråles battementer; med lilla Hammarin dansade jag ett Potpourie och hon tog i cottillonen Jacob K:n, »för att ej beswära någon af de stora» – Flickan war ganska modest. –

|543|

30 Med Emelie L:t inlät jag mig i ifrig dispute om musik, om Scherzando m. m. i en Rysk quadrille. – Bergen råkade härunder i ett slags godsint raseri hwilket jag roade mig att stegra så högt som möjligt. – – Så walsade quällen fram – flickornas kinder woro röda som smultron, – wåra som hallon. Det led åt natten – soupér intogs – en lång och ledsam soupér – likwäl afbruten af en ytterst liflig wals fruntimmerna emellan – hwaruti äfven fruarne deltogo – musiken stormade, damernas rimsor, shawlar och shawletter häfdes upp och neder – glödgadt vin bjöds omkring – det var eld på eld – men derute klingade bjellror och hästar »skrapade mark med hof» – nattens solar gingo neder under det dagens lyfte sig i öster. – Redan voro många resta – många solar och stjernor inkrupna under fällen – men än klingade musiken, än stormade blodet – än en glödande wals och sedan – slut! –

---

31 Kl. 7 på morgonen andra dagen hem – denna gången utan någon warm kyss. – Det är en underlig sak att kl. 7 på morgonen, efter en genomwalsad natt men utan ringaste spår till trötthet och snarare med ett slags inspirerad kraft låta sina tankar bivuakera på slagfältet – oh! en underlig sak den ungdomen!

---

|49|

32 8 Onsdag. Men Tiden flyr »som mellan vågen blommor vågens dans.»original: dans. – Snart nalkas åter ett »Lebewohl vergiss mein nicht!språk: tyska» och när skall jag få sjunga: »snartoriginal: snart sällheten skall återkomma försigtigt min vän!» – I dag väntar jag min reskamrat Borg.original: Borg´. –

33 Kl. 10 var jag upstånden, munter och kry, och för den nära resans skull, blef icke denna efterdag, som vanligt hända plär, en odag. – Med Hindrik B. och ADr en promenad åt söder, der wi dels i fönster, dels i det friska hwita funno åtskilliga af gårnattens stjernor, ganska klarögda och glada. –

34 Kl. 5 e. m. åkte med Mamma till staden – till Calamniuses, afsked, – widare åt wester; mötte ett sälskap promenerande – följde, fick vid hängbron bud att Borgen war kommen – ledsen, ty jag hade gerna behållit denna afton för mig ensam – upsökte Mamma som war hos Turdins – Der war Tante Emelie sängliggande och morbror G. sjelf|544| hade häftigt insjuknat i natt. – Afsked hos Tns. – Jag brydde mig föga om bror Borg utan echaperte till Lns. – skämt och alfvar – railleri om trolleri med twå speglar och ljus. – hela 18 veckor – ack de löpa nog fort. –

35 Adieu. –

36 Flickorna följde till Calamniuses – Johanna war stött emedan jag negligerat henne i går – blidkade flickan så godt jag kunde. Hem. Confronterade mig med Borgen, en välbeställd scholaris, sådan mon frèrespråk: franska sjelf presenterade sig för 4 år sedan. – Kysste Mamma och sade godnatt. – Sof rätt godt. –

37 Men åter war det underligt. Oh, den ungdomen!

|50|

38 9 Thorsdag. – Kommen war nu den dag då jag för 27:de gången skulle wända ryggen åt det kära hemmet och för 13:de gången åter kuska dessa 48 milen igenom som utgöra distancen mellan den stora verlden i Hfors, som för mig är intet, och den lilla i NyCarleby som för mig är allt. –

39 Efter inpackning m. m. på afsked till staden – hos Turdins var patron allt ganska dålig – hos L:ns war man munter – Rosa talte om något som jag skulle ta med mig, men hwad det war – det förblef en hemlighet för mig. – Så skrattade vi en stund, och kl. 1 sade jag le dernier adieuspråk: franska, det sista lefwäl – och gick. –

40 Snart gingo ett par timmar – wi hade spisat middag – kurslädan stod förspänd – jag kysste min älskade Mamma – bjellrorna klingade – och borta war jag, borta från det kära hemmet, från den lugna hamnen i lifwet, åter gungande på verldens vilda böljor der lugnet trifves blott i djupet – i djupet af ett fritt och gladt hjerta, medan derofvan på ytan stormar strida och orkaner rasa och mången klen farkost spillras och går till botten, till lugnet dernere, efter hwilket han längtade. – –

41 Men courage, min gosse, courage! Verldens böljor skola ej hwälfwa din lilla båt omkull, så länge ett modigt och friskt hjerta klappar derinne. – Välan, det är min tro, och på denna tro säger jag mitt kära hem ett gladt, ett hjerteligt farwäl!

42 Farwäl!

|51|

Resa till Helsingfors.

43 9. 10. Fredag. 11. Lördag. 12. Söndag. Kl. war 3 e. m. när jag och min reskamrat Carl Borg, valedicent, lustigt trafvade ut genom Kudnis grind, genom bommen vid Norrtull, genom stadens trefliga gator, och öfver stora bron som utgjorde stadens gräns i Söder. – Wi åkte på med|545| passabelt courage – fingo vid Ekola en istadig kamp med hwilken wi åtskilliga gånger med flit körde i knuten. – På samma håll uphunnos wi af C. Staudinger och Östberg, ett par muntra dansmästare, ochså på vägen åt Hfors. – Äfwenledes på samma håll körde wi omkull. –

44 Widare fortgick resan temmeligen muntert medan spefågeln Staud:r præsiderade i wårt lustiga lag. – Östberg, fet och commod, prutade grufweligt med nattquarteren och war illa till för mina beständiga oroliga upbrottsordres. – Natten mot Lördagen tillbringade wi på landswägen till Ö:s stora grämelse. – Lördagen sågo vi en curieus anonce af Kempen, som warit så tacksam för hyggligt bemötande på en gästgifvargård, att han annoterade det i dagboken. – På Kallinautio grälade Staudinger med gästgifvarfolket. – Se oli kummaspråk: finska, sade en käring, en mine ennen nähnyt temmosia koulupojatkia! – – koulupojatkia? Huuti!språk: finska sade Borgen, och blef mycket stött, under det wi andra skrattade godt. – Söndagsmiddagen spisade wi i Tawastehus, hwarest Östbergs tortknyte illa tullades. – En Grönlund, bekant till Ö. höll oss sällskap och bjöd oss till sig för aftonen. Med möda afstyrde jag bjudningen. Efter intagen bastant laddning af portvin begåfvo vi oss af – reste genom följande natt och klockan 8 Måndagsmorgon hade wår resa hunnit sitt mål, och Borgen och jag inåkte med klingande bjellror i

---

|52|

Helsingfors. –

45 13. Måndag. – Som sagdt. Under Borgens idkeliga förundran och beundran åkte wi in i den morgonglänsande staden. – Framhunna till mitt förra Logis hos gubben Hällström, fann jag brodren Blank hemma och i högönskelig wälmåga emottagande mig med det utropet: är du här din svinhund! hwar har du dröjt så länge? – Efter att derom hafva uplyst min gode bror, framdrog jag helsningar m. m., och deribland en från Rosalie: »nog Tusan wet Herr Blank att jag wäntat på confecten!» – Håhå, sade Blanken. –

46 Derefter skref jag hem med gående post, och affärdade Borgen till sitt blifvande Logis hos Mag. Aaron Borg. –

47 Jag skyndade till middagen till Rosenkampffs, och med alltid vanlig godhet helsade de mig glade wälkommen. Herskapet sjelfva fann jag friska och muntra, barnen frodiga och runda. – Och hwad mycket ma Tantespråk: franska hade att fråga och jag att berätta, det säger jag intet om. –

|546|

48 – Eftermiddagen förflöt här och der – äfven min gamla beskedliga Thejungfru glömde jag icke –

49 Och nu är jag åter i Helsingfors!

Duc me, nec sine me sine te, Deus optime duci,

Nam duce me pereo, te duce tutus ero!

|53|

51 14. Tisdag. – Min dagbok för denna Termin skall blifva kort och summarisk, – tiden är dyr – och ögonblicken äro värda gull! –

52 Tisdag förmiddag kom Kempen med Fortepianot; vi bjödo gubben med sin son fritt logis hos oss. – Instrumentet, som var obetydligt incommoderadt af resan, fick till en början förlikas i bredd med Blankens flygel, som likwäl redan är såld för 275 Rubel. –

53 – Berättade hos Rosenkampffs, rasade med unga baron, afhörde Rein, emottog visite af bröderna Helander, Las Freya och Läsebibliotheket, pysslade om morbror Kempe, bäddade honom och hans ättling på soffan i yttre rummet, – souperade och somnade beskedligt. –

54 15. Onsdag. På upwaktningar – Hällström sade: Aj! aj! herrn får bannor, som försummat Stipendiatupropet. Pipping mente: herrn har warit länge borta; = jag upgaf som skäl: väntan på reskamrat. – »Jag skall anmäla det, genmälte magnificensen, och i alla fall kan jag försäkra att herrn möjligen kommer att förlora endast en del af stipendiet.» – Oh! hwilken grym förlust som hotar mig, tänkte jag. –

55 S. d.Samma dag ledsagade Kempen till Moster Wikstedt på en kort wisite; tywärr blef denna den enda på hela termin. – – Nationsmöte, der jag återsåg större delen af kamraterna. – Woldstedt, Helander hos oss. – Franz Snellman spelte på B.:s flygel. –

56 176. Thorsdag. Större delen af dagen åtgick till bref och commissioner. – – Bland annat skickade jag blomfrön åt min goda moster L:n, samt Franskt confect åt Thilda. – Kempen spisade middag med oss och reste kl. 2 e. m. – Äfven eftermiddagen gick förlorad i smått råsk, under det Woldstedt spelte Fredmans Epistlar. –

Cest à vous, bonne fille! c’est à vous!

Ce n’est pas moi qui vous aime, c’est tous!

58 Blanken hade så när fått se mitt bref till Thilda.uttolkad chifferskrift

|54||547|

59 17. Fredag. Thunebergs begrafvade sin lilla nio åriga Alexandra som i Måndags dog i Scharlakansfeber. – Jag följde, tillika med Blanken, den lilla aflidna till grafven, såsom bärare. – Efter återkomsten derifrån trakterades vi med vin punsch m. m. och quarstadnade i en samling af omkr. 12–15, herrar till kl. 8 a., då vi aflägsnade oss från sorgehuset. –

60 S. d.Samma dag har Rosenkampff haft den owärderliga godheten att för wår räkning inropa Argelanders flygelpiano för – 515 Rub. – Priset är mycket billigt, ty instrumentet är godt – Argelander lät det gå så lindrigt blott emedan han trodde att hans goda vän, Rpff skulle behålla det för egen räkning. –

61 18. Lördag. Linséns privata Collegium. – På aftonen hade jag besök af Staudingarne med flere gode funtfaddrar. – Wi spelade Cucu till 12. – Derunder satt farbror Elfving, som var ledig, wid instrumentet och sjöng Fredmans: »Ackoriginal: Ack du min moder, säj hwem dig förde» – och allt emellan åt: – »skjortanoriginal: skjortan swart som so-ot!» och då skrattade vi i chorus. – Jag bjöd gubbarne Thé. – Äfwen Helandrarne kommo in. Bror Justus spelte med Olof och förlorade 6 Rd. på dubbelt och qvitt, tills han slutligen tog åter med ett drag tillbaka –

62 19. Söndag. I kyrkan och afhörde Jusselius. = Stor middag hos Rpffs för Argelander som flyttar till universitetet i Bonn. – Så wäl hans fru som fruarne Cederwald och Stjernwald woro bjudna jemte ett halft dussin herrar. – Slumpen förde mig bredvid Argelander och lät förunnade mig fylla hans champagneglas. Rosenkampff höll ett tal för deras wälgångsskål och dervid steg tårarna i ögonen på den älskwärda fru A. – Du gutes liebliches Geschöpf! Wenn ich einmal so eine Frau kriege wie du,|55| dann wurde ich Gott danken und sie von Herzen lieb halten; denn du bist eine helle und frohe Sonne auf der dunklen Ban des Lebens!språk: tyska –

63 – De hade en liten 7 a 8 årig flicka med sig. – Ey Vaterspråk: tyska, sade flickan om den fräsande champagnen, ist es Bier? – Nein, liebes Kind, es ist Wein. – Wein? darf man auch trinken davon? – Gewiß!språk: tyska sade fadren – och flickan drack och lät smaka sig väl. –

64 Samma afton war Woldstedt hos oss. – Hon är la mycket lättrörd sade han om fru Argelander. – Den Sydländska elden och den Nordiska mildheten, tänkte jag. – Jag tycker mycket om fru Argelander. –

65 20. Måndag. Blanken hade i dag Tentamen hos Argelander. Det gick särdeles wäl och han fick löfte på: non sine laude, 2 röster. –

66 S. d.Samma dag tillika med Justus Staudinger och Öller Trädkarl hos Cederman som bor hos Lagus – till 10 a. – Lagus har en jungfru som är märkwärdigt lik Hilda Winge i Gamla Carleby. –

|548|

67 Mina Studier togo i dag sin början. – B. spelte på Societ. huset +90 Rd. –

68 21. Tisdag. Herodotus. – B. bjöd mig på thé till Catani. Meningen war att wi skulle gå in till fruntimmerna, men som der satt ett urmakareherskapet eller hwad det war för folk, så blef det ej af. – Emellertid fingo wi i buffetten se en skymt af den vackra Orsina. –

69 22. Onsdag. Upwaktade Sahlberg, betalte gammalt honorar till Tullindberg, sprang efter möbelfrun, den otäcka slarfkärran m. m. – Med Cederman och Ingman en liqueur hos Bandly. – Wårt wanliga cotterie vingt un hos Staudingarne Cederman och der – förlåt mig min vackra föresats, – och du – der suto vi till 2 – icke längre ändå – sista timmen uptogs af soupér. – Der förlorade jag 1 Rd. Rgds – men vi hade ganska muntert, ty spelet war lågt. –

|56|

70 23. Thorsdag Flygeln befann sig nu hos Rosenkampffs, och jag såg den här för första gången. Det war entt wackert wäl conserveradt instrument, stort, mörkröd frisk laquering, elfenbenstangenter och 6 trampor. – Dess ton, som hade en egen metallisk klang, behagade mig icke nu i början. Men dels whade instrum. nu icke blifwit stämdt på 2 år, dels vann det, så att sedermera hade jag ej velat byta bort dess ton mot hvilken annan som heldst. – Jag var mycket glad öfver handeln.

71 Spelte Shack med Baron hwarvid han, till min och sin egen stora förwåning, blef matt. Sedermera har han likwäl genom många segrar bewisat sin öfwerlägsenhet öfwer mig. –

72 Om aftonen Cucu hos Staudinger till klockan 2. +3 Rd. – Detta är åter en liten spelperiod som wäl tager ända. – Jag spelar annars mycket tranquilt och blir wisst aldrig någon storspelare. Wi hade ganska muntert.

73 24. Fredag. Skref till Mamma och Albert Dyhr. – Hemgående från posten ser jag en wälbekant person stulta framför mig på gatan. Och denne wälbekante person? – war ingen annan än Adr. Reinh. Bastman, f. d. Apothekare och för närwar. hitrest för att indrifwa fordringar. Jag fangade mannen an bjöd honom till oss, undfägnade honom med en kl. 11 och frågade så efter nyheter. Hwad han wisste war betänkligt nog: Morbror G. Turdin war så illa angripen att läkarne misströstade. –

74 E. m. Nationsmöte rörande Commitéens project om inrättandet af Novitiat. Pluraliteten af nation war deremot – jag för min ringa del opponerade mig mot den dervid proponerade nya examen, men i öfrigt gick jag vid voteringen på deras sida som röstade för projectet. Men|549| emedan nation war mycket delad, och vi snarare utgjorde minoriteten, så förföll projectet af sig sjelft. –

|57|

75 25. Lördag. Bastmans Afskedsvisite. – Härwid smorde wi gubben med punsch; Helandrarne kommo in; gubben drack brorskål öfver glatta laget och war på brillant humeur. – Slutligen reste han kl. 7 a. –

76 F. Nylander kom hit – wi woro öfverdådige – sjöngo och väsnades – duellerade slutligen på floretter. –

77 26. Söndag. Böndag. – Afhörde fångpredikanten Ömans predikan.

78 På aftonquisten samlades kamraterna hos mig. – C. Staudinger agerade vid detta tillfälle hårfriseur. Wi woro wårt wanliga cotterie, Staudingarne, Cederman, Kemmer, Jurwelierna, Elfwing, Thodén, Cederberg o. s. v.original: o. s. v, Wi drucko thé och spelte Cucu; deremellan musicerades. – Gubbarne suto till omkr. 12, då wi skildes efter en ganska munter quäll. +3 Rd –

79 27. Måndag. Ändteligen har jag kommit mig till en snygg byreau för 30 Rubel. Den är betsad, med vertical klaff och grönt innanrede. – En snickare som fastslog beslag m. m. fyllde hela dagen wårt golf med spånor och våra öron med oljud. – Tappade ett par Franska handskar. – Satt inne hos Helandrarne och talte om Grekerne. – Studerade Rpffs beylage zuspråk: tyska Conversations Lexicon, en samling af vackra och ganska uplysande plancher. –

80 28. Tisdag – Rein las i dag om Carl Knutson = Reins method att behandla Finska historien är att gå kors och twärs öfver till grannländerna och mäst till Sverige. – Aft. Cucu hos Cederman – wårt wanliga cotterie – wi trakterades nu med bischoff – Så wäsnades wi åter en stund. –

 

 

1. ¤ Här, likasom ofta, anmärkte jag huru olika dessa goda flickors stilla drömmar äro mot våra. – Som en lugn sommarquäll skall deras lif förgå, – vårt deremot skall vara passion och strid och seger. Och dock! är väl vår lycka så sann, vår glädje så ren som deras?
2. ¤ åkte med sin mor