Augusti

Augusta.

Du silkesnatt! Ramido Marinesco.

1 1. Tisdag. Simning vid Notwarpet – friskt bad. – Trädkarl på f. m., föga efter mitt lynne sommartid. – Derföre minus.

2 E. m. war hela brunnssälskapet, m. fl. församladt hos M:lle Forsberg. – Lithéns, L:ts, Juthbacka, o. s. v. – Här speltes Cucu med smutsiga kort. S:r (item: jag!) i granskap af lilla Emmy. – Sedan wals efter guitarr. – Alund mycket beställsam pinade våra öron med sitt söndriga, jemmerligt skrikande positif; blef litet stött då vi icke brydde oss om denna kattmusik. – Lithénska damerna, m. fl. aflägsnade sig tidigt för att bivista det sista Pettersenska spektaklet som gafs till förmån för Crasfelt. – Jag stannade. Belle aussi.språk: franska – – Borgmästarn och Emelie L:t i ifrig dispute om spetsar till en tyllkrage – slogo vad – ville åtminstone – jag vittne. – Borgm. är mästare i att prata persilja i hvad ämne som heldst. –

3 – Promenad till Juthbacka för att escortera damerna. – Justus S. war mycket kär – sehr verliebt, wie man sagtspråk: tyska. –

4 2. Onsdag. Kl. 8 m. slumrade Carl Staudinger och undertecknad behagligt i våra bäddar då vi med ett förskräckeligt buller upväcktes af de från brunnen återvändande Staudinger och Dyhr som ropade: »eldenoriginal: elden är lös!» – hwar, hwar? – »I stan – opp genast!» – håhå, för mindre bud. – Nej, det skall bli dans. – Hwar? – här. Dyhrn och jag ställer till. Wi skola dansa i Nysaln. – Genast upp och begära lof. – Lof ficks. Rummet besågs, skurning arrangerades. – Efter en stund återvände herrarne. – De hade fått lof på Juthbacka rummen; och så godt war det. – Med Calle Staudinger hos Collander och på brunnsholmen der vi slogo keglor. –

Brunnsdans på Juthbacka.

5 Efter behörig toilette ankommo Kudnäsarene kl. ½ 7. – Lundmark brummade på oss. – »I hans tid låto icke ungkarlarne vänta på sig. Nu skall man blankas och kammas och borstas i en evighet – toupérn räcker i timtal – Till och med vid ingången måste man vara mycket försigtig att icke hela peruquen gör mössan sälskap då man aftager denna i farstun, o. s. v.»|118| – Walsen war knapt börjad då vi anlände. – Andarna voro muntra i quäll – Localen mycket treflig. – Första danserna skedde i det kära dagsljuset, och hwarje damkorn på frackarna var synligt. Deremellan svalkade man sig på bron. – Carl Staudinger, ajusterad i Dyhrns något hängande frack, var min vis-à-vis. – Han gjorde sina skärningar kring Thilda L. – Justus åter af alla krafter för Emelie Lt – – HB:n förde ganska kort bud i quäll. – Tillställarne hade gjort sitt bästa, och bjödo till och med confect åt damerna. –

6 Aftonrodnad – månsken –

7 Thilda L:ns ros. D:lle Sophie Staudinger, ochså en syster, en smula låghalt. – Marie W:m hemkommen från Wasa, liten men nätt och behaglig. – Emelie L. mycket söt. – Charlotte F:n, dolce pianospråk: italienska, som vanligt. – – Mina danser voro följande: Walz med diverse. – Françoise, försummad af brist på vis a visspråk: franska. – 3 François: Rosalie L:n. 4: Sv. Quadrille: D:lle Sophie S:r. 5. Potpourie: Thilda L:n. 6: Françoise: Charlotte Favorin. 7: Sv. Quadrille: Lotta B:n. 8: Walz: 9 damer. 109: François: Emelie Lindquist. Då kom ljus in och gjorde en underligt god verkan!original: verkan.!. 10: Sv. Quadrille: Thilda Lindquist. 11: Potpourie: Charlotte Staudinger. 12: Françoise: Caroline B. 13 Sv. Quadrille: Thilda L:n. 14. Walz – summa 14. –

8 Bland de af sälskapet, som icke dansade förtjenar anmärkas gubben Wiklund, som väl trakterad lemnade och ligga på bron och bars hem. – – I dag war det som Pettersénska harporna ljufligast klingade och med lätta takter och obeskriflig grace lekte kring våra öron. Om denna quäll var det som Ephemererna på melodien af en Pettersensk Françoise sjöngo:

O du ljufwa klang!

o du sköna sång

som så mången gång

från min harpa sprang,

Upp! och klinga än.

Upp och gläd oss än,

o du ljufwa harpoklang!

Som en susande vind är din darrande sträng,

som en hviftande vestan på blomsteräng. –

öfver klappande barm, öfver hjerta som slår

som en ande, melodisk och klangfull du går!

11 Ja, vackra harpoklang, din sång var ljuf, som ett solsken och frisk som en flägtande vind. Drifvor smälte vid din röst och dimmor ljusnade. In i hjertat flög din eld, och sen den glimmat ut blef än ditt varma minnet quar. –

12 Kl. war ½ 1 på natten, då fruntimmerna aflägsnade sig, och kort derpå äfven herrarne. – Den skymmande nattens tysta frid öfvergjöt bredde sina dunkla vingar öfver de hemfarandenss kappomhöljda gestalter, hjertats flammande lågor svalkades småningom och blott den milda värmen quarblef för lång tid derinne. Godnatt!

13 C. Staudinger om T:da L:n, som han fann vara den älskvärdaste på hela balen. –

14 3 Thorsdag Marie. – f. m. till brunn der jag träffade åtskilliga Marior. – Trädkarl. – Kl. 3 e. m. reste Calle Staudinger med sin syster Sophie. – Kl. 5 till Lithéns, presenterande en blommande ros. – – Versöhnungspråk: tyska. – Åter risk. – Kl. ½ 7 med Justus till Lindquistens för att gratulera den söta lilla Emilia Maria.

15 Juthbacka flickorna, Sophie O., Charlotte S:r, Lundmark, voro der församlade i förmaket. Musik af söta fingrar. Beethovens vals i A moll, spelad med mycken expression. Min stora favorite, beau-tenebreusespråk: franska! – Passopp, kort emellanåt. Justus gjorde kortkonster; jag vände noterna åt Emmy. »Du skall för gubbens skull lyssna mera på musiken», hviskade jag åt justus. – Pappa Isak trakterade oss emellertid med bishoff ute i salen. – Man hade ochså mig fram till pianot, och medan Lundmark ifrigt disputerade i salen spelte jag några nya valser och annan persilja. Gudskelof, jag har ej hög tanke om min talent, synnerligen sedan jag hört Emmy spela. – Emellertid började det hällregna; wi pratade än en stund med flickorna, lånte parapluier och promenerade hem.

16 Justus är nu helt verliebt i lilla Emmy, och hon är måhända icke utan grace för honom. –

Mitt ögonkast dig kysser

från hårets pragt till foten –

Ram. Mar.

19 Jag undrar om det är bättre att vara ensidig eller mångsidig i sina tycken? – – – Att vara det förra är vist större, ädlare, djupare. – Men der såra ock rosornas taggar djupt och smärtsamt. – Att vara det sednare, är lättare, friare, rikare och mera omvexlande – en flammande låge som flammar hastigt upp, slocknar snart, men glänser åter genast upp på ett annat håll. –

20 4 Fredag. E. m. äfven f. m. Las Grannarne hos Lithéns. Just som jag med mycken pathos declamerade ett af Brunos tal, anmältes prostinnan Snellmans visite, och det blef ett hastigt slut på orationen. – Emot vanligheten litet orolig rymde jag bort, – roade mig en stund vid Turdinska pianot, echaperte derefter ut och anträffade vid W:lms, Charlotte S:r, Emmy m. fl. – Promenad alltså och hübsche Dank für das Letzztespråk: tyska. – Nära Ohlsons uphunnos vid af B:n och Deg Justus som varit afundsjuke betraktare af allt detta, och helsades med rotting. – Snart derpå mötte vi Charlotte F:n och Rosalie L:n, med hvilka jag återvände. – Thé hos L:ns. –

21 Selene! – Selene!

22 Obs. – Månens up- och nedgång utsättes icke dessa månader, emedan de ljusa nätterne förtaga dess sken.

23 Almanackan. –

24 5. Lördag Jag hade sofvit min morgonblund i god ro och spisade just frukost, då Justus S. kom hem från brunn, med mycken ifver berättande att det skulle blifva ett

Chaisepartie till Sundby

25 för att följa Charlotte Favorin som i dag hemreser med sin pappa. – Tyvärr hade Justus redan fått en korg af sitt hjertas dam som på pappas instruction svarat »att hon war redan bjuden af farbror Lundmark». Men L. hade bara sagt: »om Emmy icke får något annat anbud, så kan hon åka med mig och Juthb. flickorna i vagnen.» – Collander åkte Charlotte S:r, Borgmästarn Johanna Calamnius och Marie B., Dyhr kuskade Lithenska frunt. o. s. v. Jag och Justus åkte då zusammenspråk: tyska. Vi voro 6 vagnar och 5 chaiser; en vacker rad. Hela Brunnssälskapet, och större delen af stadens ungdom. – Endast Hindrik B. var hindrad, som det sades. – Framresan gick lyckligt och kl. 1 e. m. hunno vi Sundby, hwarest rummen redan|606| voro i ordning, och nödiga arrangementer vidtagne. –|121| Aldrig hade jag någonsin kunnat ana att Localen på Sundby skulle vara så treflig. – Wi uppehöllo oss i öfra våningen och dansade i södra salongen. – Golfvet var på sina ställen mycket ojemt, hvaraf hände att först Justus och sedan jag i valsen och brådskan gjorde opåräknade knäfall för wåra damer. –

26 Danserna voro, så långt jag minnes, följande: 1: Wals. 2: Sv. Quadr. Caroline B. 3: Françoise: Thilda L:n. 4: Potpourie: Johanna C:ius. 5: Françoise: Charlotte F:n. 6: Walz. 7: Sv. Quadr. ?(Rosalie L:n). 8: Potpourie: Charlotte S:r. 9: Françoise Emmy L. original: 1(10: Walz – som var mycket öfverdådig. 11: Sv. Quadr. Caroline B. – Det var mycket hunnit från 2 till 7:

27 aftonrodnad – skyar – midnattssol. –

28 Musiken utgjordes af begge gapisterna W. och var mägta disharmonisk, men det gick ändå för fullt. –

29 Tractamenter voro Caffe med kringlor, bishoff, hjortron, Thé m. m. – Midt under kalaset anlände på gården en vagn innehållande fru Kröger och yngsta D:lle Roos från GCarleby. – Lundmark som i dag var mycket treflig och beshäftig, borgmästarn m. fl. ville hafwa damerna in, men förgäfves. –

30 Flickorna, undantag. Thilda L., voro i dag mycket muntra och öfverdådiga. – Gömde unnan hjortron, funno 6 styfrar i caramellscouvert, tracterades med hjertan burna på stänger m. m. – – Sista danserna voro i synnerhet lefvande, och det föll sig svårt att sluta. – Annars stod thermometern å ena sidan ? ? och å den andra +4,22. – Det var nog högt det. – Justus gick och harmades. Lundmark berömde Emmy för honom, erbjöd en plats i sin vagn för mig, då J: skulle åka Emmy hem. – Olyckligtvis var vår chaise något skral och vår courtiseur obeslutsam. Wi åkte derföre äfven hem tillsammans, städse hafvande för ögonen en wiss liten täck hvit duk i vagnen framför oss. – – Lithéns hade farit en timme förut på samma gång som Charlotte F: – I inre kammarn på Sundby skrefs dagen upp.

31 Calaset kostade 3 Rd B:co per cavalier. –

En tigande Juniinatt och slummer i grön skog.

I skogen är det stilla

och ingen vaka slår,

och ingen uggla störer

den tystnad som der rår.

Till sömns är ulfven vaggad

och björnen gått till ro,

och hinden slumrar ljufligt

uti sitt gömda bo. –

Der susar ingen källa,

ej bäckens våg der ler!

och ingen vind der drager

sin friska ande mer. –

Och solens gyllne öga

och månens panna skär

och aftonstjernans stråle

ej blickar mera der.

Men dunkel famn du breder,

o skog! din blick är skum;

din sömn är djup som grafven

och ack! din sång är stum.

Dock ljusna skall du engång,

du natt, så djup, så lång.

Du ljufwa morgonstjerna,

när vaknar du en gång?

38 Vestanifrån kom vindens flägt, den sista i quäll, och drog med domnande vingar öfver skogens kronor och elfvens tysta djupa vatten. – Solen var sjunken ned under fururnas mörka toppar – men än dröjde dess minne i aftonskyn och gjöt sitt glänsande guld öfver trädgårdens knoppande häckar. – Pope Det susade sakta i poppelns löf – på afstånd hördes en röst som sjöng. – Men rösten teg, och löfven tego, och vinden hvilade och skyarne bleknade i vester. – Godnatt, du milda quäll!

39 Heliga, ljufva lugn! – Ack, dunkla, djupa lugn!

40 6 Söndag. Afhörde Neuman. – Declination till L:ns, der jag fann Louise K. – Herskapet från Harald och Lotta Backman spisade middag och tillbringade e. m. hos oss. –

41 Flickorna sprungo i trädgården och plockade blommor. Lotta räckte en förgätmig ej – den skall i mitt herbarium. – Med Jacob K. att simma vid Notwarpet – i parenthes sagdt och gjordt. –

42 Sednare på e. m. visite af L:ns, Charlotte S:r m. fl. samt borgmästarn, Lybeck, Collander, Hindrik, Åk.:m m. fl. – Det promenerades och gungades i trädgården, walsades och Francoisades i Nysaln, der musiken præsterades af Charlottorna båda, Jeana B., Carl B:n m. fl. – – M:lle Staudingers röst tog öfver alla de andra som twärtystnade af bara förundran. – Åkerblom var mycket rolig i wals m. m. –

43 Somliga voro alfvarsamma i dag, oaktadt alla mina små bemödanden att muntra upp dem –

44 7. Måndag. – Det led till realisation af herskapet Lithéns vackra reseplaner. Afresan war bestämd till i morgon och stor inpackning förehades i dag. – f. m. Staudinger promenerade till Juthbacka, – och emellertid var jag med Mamma hos L:ns. –

45 E. m. kl. 4–5, hade vi just druckit vårt caffe och rökt en pipa derpå, då Blank och Woldstedt åkte in på gården. B. kom nu post festumspråk: latin alldeles. – Herr Amanuensen dröjde allenast en timma och drack ett glas thoddy. –

46 Derefter kl. ½ 7 med S:r och den behörigt rakade och putsade Blanken till L:ns på afsked. – Fröken Lagermark. General Finkenberg, m. fl. hinder för de resande. – Här suto wi en kort stund, och aflägsnade oss sen, för att ej vidare hindra bestyren.

47 8. Tisdag. – Följande förmiddag satt jag hos de resande. Lilla Hillegard war i extas öfver sina många fästmän, hwaribland undertecknad. – »Jöns, kom och hjelp mig ett handtag.» – – Inpackadt var redan allt, det väntades blott på gubben som i går blef förhindrad. – Kl. 11 reste Hammarins och Marie Berger. – Kl. 2, dracks sista afskedsskålen – Gubben, Moster, Rosa, satte sig i vagn; Albert åkte Thilda ett par håll – vid Bergers hörn befants att man glömt passet. – Adieuspråk: franska, små pullor!

48 Tomt war det nu i Hartensteinska huset, vagnarne rullade dånande öfver bron och Collander »häng i!» återvände från hörnet. – Tomt var det ock på brunnsholmen; sista glasen hade blifvit tömda i dag.

49 Kl. ½ 5 e. m. hade jag äran och nöjet att kuska M:lle Charlotte S:r till Harald, hwarest åtskillig ungdom var församlad. – Visite hos gumman Wacklin som var skral till helsan. –

50 Winbär i trädgården. – Charlotte S:r blef litet illamående, men repade sig efter en stund. Ungdomen dansade. Jag satt med min sjuka fot. »Det|609| är i sorgen» sade man, men det war dock misstag. – Efter en munter quäll åktes hem en mème compagniespråk: franska och till ömsesidig belåtenhet. –

51 9 Onsdag. – Wi suto just församlade kring vårt lilla middagsbord, då Helandrarne åkte in på Kudnis gård. – – Gubbarne välkomnades af hjertat, middag fortsattes, pipor röktes, planer upgjordes – det promenerades i trädgården m. m. – A: promenad åt staden, der vi sammanträffade med en skara ungdom, och begåfvos i den vackra lunden på andra sidan ån midt emot L:ns – Charlotte S:r Abcd i det gröna – Vacker vue vid ån. – Hem – pipor och resonementer – OH:r höll på att bli utestängd. –

52 10. Thorsdag. Warm och vacker dag – ja, ganska vacker dag. –

53 F. m. på språng för att bereda våra gäster det bästa sommarnöje vi ha att bjuda på – en Alörsfärd. – Mycket fjäsk för att få roddare, hkethvilket slutligen lyckades. – Kl. omkr. 1 infunno sig på Kudnis flickorna från Juthbacka, M:lle Staudinger och fru Lundgren¤och Mamsell Forsberg. (A:K:mpe), men vi sjelfve först sednare, hwarpå damerna satte sig att vänta, vi andra dinerade och slutligen hela sälskapet kl. 2 begaf sig ut från bryggan gungande fram på det vackra vattnet. – – Men Justus S. satte sig vid styret med mycket mod, och styrde midtpå en annars välkänd hälla i ragnörn, så att vi med plats kunde arbeta oss af igen. –

54 Färden var munter och flickorna roliga. – Vid Läppogubben aftog jag hatten som gömde en hel rosengård. Det blef en åt hwar af damerna, men en liten blomma behöll jag än.

55 Wi reste in till Lindquistens på sista Styfvern. – Här voro gubben L:t sjelf, Emmy och alla barnen församlade, och wälkomnade oss vid bryggan gladt och godt. – Lilla Emmy var vacker i dag, det funno vi alla, och så här i det gröna är det en ganska betänklig sak. – Ett, tu, tre var den gömda rosen i rätta handen och Justus såg mycket långt. – Ett lofligt spratt! –

56 Nu trippade sälskapet in i stugan som war fejad och putsad och ganska treflig. – En stund suto wi då främmande, och pratade med gubben under det att Emmy som värdinna serverade det superbaste caffé och flickorna förstulet wäsnades ibland. – Snart skulle wi likwäl ut, och hela det ungdomslustiga sälskapet begaf sig ut i det fria. Och nu bar det af genom äng och dal och i grönan lund. Det plockades bär och blommor – damerna fingo det bästa af allt. – Förlåt mig, bror Olof H! – Det första fullmogna stora och röda hallonet som du fann och gaf åt mig, det gaf jag genast åter bort åt Emmy; ja jag syndade än mer, jag lät flickan tro att jag funnit det sjelf. – Wi besökte Runornas berg, – ej utan litet ondt samwete å min sida – källan, favoritgrottan, gamla stugan, Liselund m. fl.|610| vackra och wälbekanta ställen; – äfven den än onämda täcka löfsaln som Emelie L. hade uptäckt och bett mig gifwa namn åt. – I en af dess vackra unga björkar står nu ett MEL, det betyder på Svenska: honing.

57 Vågorna gå.

58 Helandrarna tycktes trifwas bra. – Olof satt med wälbehag i den mjuka ljungen vid grandungens början och rökte sin pipa. Calle H. och jag stodo vid bryggan och sågo ut åt den vida lugna sjön, der solen glänste öfver ytan, och sakta, långsamt hwälfvande dyningar, likasom andetag höjde dess barm och wittnade om det lif som lefde i djupet än. – »Se! sade C., en bild af själens lugn» – Jaoriginal: ”Ja en sann, en obeskrifligt vacker och hänförande bild. Men ej en bild af det döda, qualmiga lugn, som wittnar om ett stillastående – en dwala och försoffning i andens lif. – Men Utan en bild af det lefvande, djupa, saliga lugn som bor i en stark själ. Se huru ytan är glänsande lugn, men mägtiga fast stilla röra sig djupets vågor. Så är och andens lif, och dess kraft är stor fast den hwilar på ytan.

59 Men sälskapet hamnade sluteligen på Emilienburg. Der befunno sig förut GTurdin, J. Blank, Jeana och Lotta Backman. M:lle Öller hade undertiden ankommit till vår Lycksalighets ö. – Nu blef det dans – fruntimmerna bestodo musiken och Charlotte S:r öfverröstade alla de andra. – Här blef walser, Françoiser, Potpourier – Helandrarne voro muntra, alla muntra, Justus S. i sjunde himmelen. När Potpouriet börjades echaperte jag – quällen war obeskrifligt vacker – Promenad i grönt. – Från kullen der gamla stugan lyfter sitt gråa tak ser man långt utåt hafvet öfver björkdungen nere i dälden derunder. – – Jag älskar en vue som denna, och solens sken öfver hafwet och quällens lugn öfver jorden gör mig godt. Derföre echaperte jag. Men hwad jag då gick och tänkte det talar jag om för skogen blott – mitt sakta hwiskande sälskap – och – – och punktum. – Aber wenn du mich hörtest, du liebes Geschöpf in der ferne dort, es möchte doch meinem Gewissen ein wenig leid thun – Nicht wahr, lieber Wald!språk: tyska –

60 Men snart war jag tillbaka igen – och dansen fortfor med lust och fröjd tills kl. 10 då wi fingo mörkt. – Då wandrade åter en corpsspråk: franska till sista styfvern igen. – Här war soupér arrangerad för gästerna från staden. Wi åto och läto oss wäl smaka, medan Emmy serverade, biträdd af jungfrun. – Händelsevis hade jag fått hennes sked, och roade mig åt Justus som wille byta. – Kl. war n ½ 12, då wi sade farväl åt vår artiga värd och vår vackra värdinna. – Derefter reste wi af med Collander vid styret.

61 Flickorna suto i båten, lillatet skygga på den dunkla sjön, och sågo upåt himlen, der stjerna efter stjerna blänkte och föll. – Caroline B. ville gerna|611| se ett stjernfall, men lyckades ej, ehuru jag räknade öfver 20 under en timmes tid. – – Wi landstego vid Åminnet och promenerade hem. O. Helander fördjupade sig i en dispute med Caroline B., men Mina O. kom och stoppade sig emellan. – Wi kudnäsare följde till Tulln. Vid kronomagazinet hördes röster. »Det är tjufvar.» Nej det är bara jag. (vår f. d. dräng Jacob, med sin unga Fru.) –

62 |127|

63 11. Fredag. När wi i går aftse hemkommo, funno wi der Calle Staudinger som hitkommit i går e. m. men ej sluppit ut till Alörn. – Kudnäsarne woro nu 6 till antalet. Men Helandrarne reste i dag f. m. – sedan wi poculerat tillsamman hos Collander, dit Blanken förde oss. – Äfven hos Dyhr poculerade wi på f. m. och hade sålunda hwardera sin skäliga portion godt humeur. –

64 E. m. skulle wi äta gässtrufvor, men sådana kunde för tillfället icke fås. – Wi ströfvade omkring i trädgården. – Hwad war nu att göra? –

65 Staudingarne och jag togo ändtligen wårt partie och begåfvo oss till Charlotte Staudinger i öfra wåningen hos Ahllunds. – Här woro Caroline B. och Mina O. – Wi drucko caffe och skrefvo charader:

Mitt första är ljust,

mitt andra är rödt,

mitt hela är förtjust

i något som är sött.

67 Justus. Men Justus wisade charaden åt flickorna, som efter många fåfänga försök slutligen gissade på charaden och blefvo mycket förlägna; men jag lät mig ej stort bekomma. – En annan charade på Ahlund mins jag icke nu mera. – Derefter företogo wi oss att dansa en Rysk quadrille efter flickornas sång, hwarvid tillgick bullersamt nog. Jag föreställer mig att Ahllund skall ha grumlat dernere. – – Derifrån en promenad till Juthbacka. –

68 12. Lördag. Det war en warm och wacker dag, sådana wi nu haft en lång rad. Unga herskapet Staudinger skulle resa i dag. – Charlotte åt middag och drack caffe hos oss, och kl. 2 e. m. rullade efter många vänskapsbetygelser, deras trilla ut genom wår grind. – De sade sig ha haft mycket roligt denna sommar hos oss – Wi hade dageligen warit i rörelse. »Nu,|612| skref sedan Emmy till Sophie i Sthm, nu äro Staudingers resta och allt är slut.»original: slut. NbeneNota bene danser – ?! –

69 Nu woro således Mamma, jag och Blank ensamne på Kudnis. B. war nu rest till Oravais.

70 Wårt folk höbergade på Alörn; Mamma föreslog att begagna tillfället och resa ut. – – Sagdt och med nöje. – Jag satte mig som andre roddarn till årorne, och i det vackraste väder gungade vi ut, och kommo med plats söder om Djupsten och landade först på Wattuungarne, der wi intogo mellanmåloriginal: mellamål i arbetsfolkets sälskap, samt rodde sedan öfver till Emilienburg der wi funno Emelie L:t och flickorna Backman. – Unga herrskapet gungade vid bron, då jag till Emmy öfverlemnade följande med wederb. undertecknades goda minne componerade billet:

71 Solblink.

72 Söta Emelie!

73 Du kan föreställa dig huru ledsna wi blefvo då vi på återfärden från Alörn sista Thorsdags funno att wi quarglömt wåra vackra rosor hos dig, der de wisst äro i godt förwar, men ändå wissna. War derföre så god, söta Emelie, och pressa och förvara dem åt oss som härmedelst sända dig hwar sin liten kyss och altid förblifwa dina tillgifna väninnor

74 Charlotte Staudinger. Carolina Backman.

75 P. S. Justus ber obeskrifligen helsa.

76 Utanskriften med Justus’s stil bestod af följande gåta:

Fågel sjunger på grönan quist,

på Lindequist:

Jag är en liten vacker fågel förvisst

som kan både spela och sjunga.

Och än wet jag ej min hjertanskär,

min hjertans kär,

om uti Lund eller Mark han är

och flyger långt uti skogen.

79 »Ack hwad det war roligt», sade Emmy först och las, utan att se på utanskriften. Trodde ochså allt i början. – Men Lotta B. war nyfiken, eller misstänkte mig – utanskriften lästes, med förundran först, sedan med högröd kind och ett långt »Aj!»original: ”Aj! – af wederbörande. Du hattest errathen, liebes Ding. Aber du bist mir doch nicht böse? – Nein, gewiss nicht, meine holde Blumlein, du. –språk: tyska

80 – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Bist du mein Schatz nicht, so kannst du es werden – – – – – – Wirdst du es nimmer – – so tanzen wir doch! Goethe –språk: tyska

81 Jag måste tillstå att det war warmt i quäll och ändå warmast i solnedgången. – Flickorna woro utan bestämd sysselsättning, pratade, skrattade och wistades både ute och inne. – En kortlek låg derinne på bordet. »Så tänker ni om mig.» Det war hjerter sjua. »Och så ni om mig.» Det war hjerter äss. – Åtminstone ljög icke ässet – men sjuan? – Den som bara wisste det! – Kl. 9 gick Emmy bort och jag följde ett stycke. Es säuselt im Kronen der Baumen schon, die Schatten durchwandern den Wald. Der Sonne goldene Quelle ist heruntergegangen, die Sternen blinken im fernen blau. Es ist dunkel um uns, o Mädchen, schon; ins uns ist das Licht verborgen. O lass es erscheinen, du liebliche Bild, in dir ist mein Licht von nun. Deine Auge glühet ja nicht, s’ist kalt, ich seh’ es wohl, im Schatten des Waldes. Fühlstt auch dein Hertz nicht mer? – Aber lass es erscheinen, das selige Licht der Liebe – – St! – es’ woläsligt p.g.a. bläckplump eller motsvarandear ja mein Wörtlein nicht – es’ war ja das Echo nur, das falsch meine Rede nachamen wollte. –språk: tyska

82 Promenader i grönt. –

83 Doch schon bist du deiner Wohnung nahe – wo die Wellen, leise am Ufern tönend, mit schtillem Gesang zum Bette dich singen und deine Träume begleiten sollen. – Ich kehre zurück, aber du, ruhe wohl, du hübsches Geschöpf, du Sonnenstrahl – von bey dichrsvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande ist mein Traum. –språk: tyska

84 Vom Himmel im Staube zurück, est ist die Gewonheit der Menschen.språk: tyska

85 original: a me. – – – Jag erbjöds att stanna öfver natten, men rodde Mamma hem kl. 10.

86 Obs.original: Abs. Men wi wilja låtsa som det sista här på andra förra sidan wore osagdt. Det tänkte jag visst icke då, och icke heller sedan i granskapet af »de gröna dagarne». Det är först sednare som en ond engel hwiskade i mitt öra: Märk! – Süsses Bild! wie du da in dämmernde ferne stehst mit rosigten Wangen, – verzeihe mir du! Verzeihe mir nun was jüngst die bösen Geister, die versuchende Stimme der Jugend ims Ohr mir flüsterten. Denn da – im Tage der See und des Waldes – da war in bey dichr meine Seele ganz – ja! ja! Glaubst du mir nicht? Frage deine eigene Erinnerung nur, und den Bäumen nur, die da, mit deinem feinem Nahme pahlend, überall meinem Worte seines schtummes Zeugniss leisten können. –språk: tyska

87 13. Söndag. Okyrka. Promenad i trädgården m. m.

88 Kl. 1 med Dyhr (och Blank) till Ahlörn; till Emilienburg. – Emmy war der – Caffé – sedan promenader i grönt. Till sista Styfvern. – Gubben war munter och treflig – »Wi skola wäl se oss litet omkring.» »Ja, må göra.» – »Emmy,original: Emmy, du kan följa med; tag bara en shawl på dig, min flicka, det blåser litet från sjön.» – – Also wir gingen.språk: tyska Lotta B. ochså med, men wid litet konstigt humeur. Huru wi gingo så blef Lotta all|614|deles trött, satte sig, och war omöjlig att få längre. Förgäfves bådo wi, förgäfves Emmy. – Adieu då. E. knäpte sin lilla mund och wi återvände till sista styfvern. Här suto wi nu ganska länge, drucko bischoff och hade muntert, medan samtliga tre systrarna woro en smula alfvarsamma och bedröfvade emellanåt, när de mindes att de ännu i afton måste säga adieu åt Ahlörn.

89 Solblink.

90 »Adieu, bästa farbror. – Adieu. – Adieu (mein liebes, hübsches Kind!språk: tyska) En lycklig återfärd och lagom ledsamt efteråt!» –

91 Adieu ochså, mon plaisirspråk: franska, för en lång tid. –

92 – Kl. ½ 9 tillbaka till Emilienburg, der wi funno fruntimmerna en smula stötta öfver vårt bortadröjande. – Drucko the. Äfven från E.burg flyttade man nu tillbaka till staden. – Adieu Alörn! du har en annan couleur verdspråk: franska nu än förr – Verd aussi!språk: franska – Sång i båten. – En annan båt rodde några 100 famnar framföre oss. – Wi kommo lyckligt hem. –

93 14. Måndag. Här följer nu en rad af monotona (några få polytona), ensliga, ibland litet toma men visst icke ledsamma dagar. – Idag regn och storm. Svalorna hafwa flugit från Ahlörn, det betyder höst. – Hemma. Trädkarl med Mamma och Blanken. Stor otour. −220 points – pointen = 0 –

94 15 Tisdag. Storm. Vågorna gå. –

95 Afton: hos Turdins, hwarest Morbror G., Collander, Lybeck och Blanken gymnasticerade. – Jag spelte: Webers sista tanke, m. m. – Jag har glömt berätta att Hindrik är rest till Stockholm, dagen efter sedan Lithéns reste. – Jag skötte nu hans observators platser vid fönstret. –

96 I dag torde Tante E. och Lithéns befinna sig på ångfartyget.

97 16. Onsdag. Klar och Warm himmel. –

98 Wi suto vid middagsbordet, då ett bud kom från Lindquists. »Mamsell Emelie skickar här böckerna som hon låfte»original: låfte – Ah! Selene, Journal für Deutsche Frauen och hennes Minnesbok! – I Söndags på Alörn bad jag derom. – I Minnesboken woro en mängd verser till det mesta af flickor. – Logren hade dock skrifvit en pathetisk vers på Tyska:

Willst du mit reinen Freyuden dich erquicken,

So freue dich der blühende Natur.

Dann soll [         ]Tomrum dich entzücken,

Das Abendgold, die blumenreiche Flur.

100 Och en dito på Svenska. – Nu är det att hitta på något vackert. – I Selene låg en mycket vacker pressad Melist, som jag uptog i mitt lilla Herbarium. –

101 E. m. med Blanken visite hos Lundmarks. Der voro ej de som wi räknade på, Lts hade främmande i dag. – Neuman var der. Lundmark bjöd till att roa oss och ropade in Axeliana och Thilda Mellberg, hwilka med accompagnement af hans egen fiol spelte Petterséns Françaiser som leto mycket wäl. – Thilda M. spelte ochså andra stycken, med mycken fermeté och säkerhet, men ej med den fermete expression som Emmy. – Herskapet Tingelund från Wasa ankommo till staden. –

102 17. Thorsdag. – Med Berger, Häggström och Blank ut till Djupsten, der B:s folk bergade hö. – Wi skötte wåra metspön flitigt och gjorde god fångst, mest mörtar, nedan om hwarfvet, några famnar från land. – Spisade sedan naturligtvis stekt fisk till quälln – hwarunder Berger trakterade oss med muntra historietter. Kröpo sedan wälbehållna opp i en högsäng der mitt namn stod skrifvit från år 1831. –

103 18 Fredag. – Vaknade på Djupsten – ströfwade kring holmen. Metade, men fick ej annat än girsar i mängd. –

104 Borgmästarn och Blanken resonement om wåra flickor. – Eie L., mente Blanken, skulle bäst passa åt honom. Non, monsieur le Bourgmestre! – Point pour vous.språk: franska –

105 vågorna gå.

106 Fullmånan sken öfver sjön – och mMidt i de rörliga vågornas natt war månelden lös, och fladdrade der, alltsom ytan rördes, i gullgula glänsande flammor. Der stod i det skumma djupet en colossal pyramid af skiftande guld; dess bas war den mörka massan af landet och dessttas bugtiga stränder; dess mellersta del glänste i sjön till oändelig längd – dess capitél war längst ned under fasta landets aflägsna strand, och på dess spets låg ett gyllne klot, dess höjd och dess ursprung tillika, dess källa och dess fullkomning, dess alpha och omega – såsom här nere det evigas radiation, och hwarje stråle af dess ljus pekar på höjden igen der den föddes och utgick och åter skall ingå när stunden blifver att slockna och dö och försvinna.

107 S. d.Samma dag war Caffée hos Wennerholms för Tingelunds. – Mamsellerne T. hade spelat snällt. Collander och Lybeck hade sednare infunnit sig och sälskapet hade dansat efter piano. – E. L:t war ej der, emedan hennes öga var sjukt. –

108 19. Lördag. Fortfarande på Djupsten. D:lle Häggström och fru Lundgrén H.ström sade: Mamsell Lundgren – samt moster Berger kommo dit ut. Wi metade girs till många hundradetal och satte dem lefvande i en tunna med watten, hwarifrån större delen af förseende spildes i sjön. – Återfärd kl. 8 a., hwarunder jag berättade sagor för fruntimmerna som voro mycket muntra. –

109 20. Söndag. I kyrkan. Afhörde Fonselius.

110 E. m. promenad med A. Dyhr genom staden, åt brunnsholmen, m. m. Allestädes war mägta ödsligt och tomt. – Visite hos Jeana Backman, musik. – Sedan hos Collander, der Platen för J. L:ck, borgmästarn m. fl. utlade sina vackra äfventyr i yngre dagar. –

111 21. Måndag. Albert Dyhr hade haft bref från Lithéns som under resan blifvit uppehållna af vagnen som gått sönder. – Albert reste nu till GCarleby, och skulle under vägen vika in till Staudinger. Billet till Justus, med diverse notiser tjenliga adtt upväcka jalousie. –

112 S. d.Samma dag A: Med Blank hos Morbror G: – Musik m. m. – Observatorium vid fönstret. D:o vid fram och återresa. – Men ingen liten aftonstjerna kunde i dag uptäckas. –

113 22 Tisdag. F. m. Dagbok med mycken flit. –

114 E. m. Med Mamma ut nedåt ragnörn att meta. Fångsten war wäl ej rik, men dock någon. – Oräkneliga löjon stim lekte invid den lugna ytan som stundom liksom kokade vid deras hopp. – – Stekt fisk till soupér, allt egen fångst, abbor och mört.

115 23. Onsdag. f. m.original: f m. Mete med Blank i och nedanför Ragnörn; lyckades bra nog, så att wi hemförde kokfisk. – E. m. åter mete ensam, med mindre fångst. A: Promenade till staden. Musik hos Turdins. Morbror will alltid höra Webers sista tanke. – Promenad på Storbron i skymningen. – Lundmarks woro i quäll hos Lindquistens och der musicertes mycket. – Möte med de återvändande. –

116 Mycket tomt i allmänhet – fortfarande intresse på ett annat håll. –

117 24 Thorsdag. Omsider wille Blank och jag realisera wårt till Justus S:r gifna löfte, och begåfvo oss derföre i dag kl. 10 f. m. på väg till:

Kronoby.

118 Resan gick lyckligt, utom att wi af misstag åkte förbi Abbors gästgifvargård och blefvo utan middag. – Kl. 3 e. m.original: e. m ,(således 4½ mil på 5 timmar med egen häst) åkte vi in till Staudinger, som bo nära Kby å ett stycke från vägen. – Gossarne voro ute att jaga. Fruntimmerna emottogo oss mycket artigt. – Wi drucko caffe och the, åto bär i trädgården, talte om Nby – souperade, – lade oss. Kl. 10 kommo gossarne hem, lastade med 4 haror och togo oss muntert på säng, der vi lågo i förmaket.

119 prom. på sand.

120 25. Fredag. Kronoby. – Regn och mulet wäder. Inga agrementer i det fria. – Charlotte S:r har ett pianoforte, nu något ostämdt, present af Melachapitoff. – Musik och sång. – B. reste till GCarleby. – Undertiden trädkarl med gossarne.

121 E. m. besök af F. Östring, pietist och Trappist för det mästa. – Äfven Fejo, den oefterhärmlige, nu alfvarsam, med undant. af en och annan enstig. – Skrapnos, the och thoddy. – Musik nere i salongen. Berättade sagor för fruntimmerna.

122 26. Lördag På morg. besök på hospitalet. Der ser rysligt ut, svart, smutsigt, mörkt, ungef. som ett dåligt fähus i det inre. Varelser, som hos hkahvilka endast gestalten erinrade om något menskligt, bebodde dessa bås, jag kan ej annorlunda uttrycka mig. Somliga gingo lösa, andra woro instängda i sina mörka hål. Somliga sjöngo, andra pratade, andra skrattade ouphörligt. För närv. finnas här, 16–18 sådana olyckliga, och stå under öfverinseende af Länsman Hellberg. – En egen känsla af betryckning tyngde dessa dystra boningar. Den försvann vid utgåendet i den fria soliga luft som var den skarpaste contrast mot dunklet derinne. – Dunkel ack! icke i rummet blott, icke öfver materien blott, men i andens riken, i själens herrliga nu förvirradt verkande organism, o Gud! – Ej den mask som kryper i stoftet, ej den svamp som ephemerisk upväxer ur jordens afskräden, ej den fattigaste organism, är så usel och fattig som dessa. – Sjunken från Intelligensens ljusklara höjder till det sorgliga djup der instinkten medvetslös verkar och förnuftet slumrar sin oroliga sömn, wore det långt lyckligare att sjunka ännu blott ett kort och hastigt steg under den jord öfver hvilken ingen sällhet blomstrar. – Sjunka? Ack nej, att stiga, att hinna sin höjd igen, sin ursprungliga klarhet som skymdes men icke tillintetgjordes af jordens skuggande dimmor.

123 Promenader på sand. –

124 Bekantskap med befallningsman Hellberg, ganska hygglig man. E. m. hos samme Hellberg, der wi drucko thé och thoddy medan herrarna spelte trädkarl. – Studerade derunder Schillers andeskådare. – H. är road af läsning. –

125 Kl. 9 återfärd till Staudingers, stakande öfver den grunda nu månglänsande ån. – Druntus – hä en tokan Druntus, sade drenggossen om pigan.

126 27 Söndag. Superb resfrukost. Doct.:nan S. har trakterat oss med ett godt, icke fint, men mycket smakligt bord hela tiden. – De yngre gossarna voro resta till skoln, 3 flickor hemma; den yngsta hette Lovisa. – Jag glömde säga att wi i Fredags på quälln walsade rätt muntert efter pianot. –

127 Oaktadt herrskapets artiga och wälmenta bjudning, afreste wi åter kl. 10 f. m. och kommo kl. 3 utan äfventyr hem igen till

128 Kudnis. Der war allt bra, undant. Fanny som war litet sjuk. – Tidningar, Caffe. – E. m. visite hos A. Dyhr. Tomt. – Krusbär i fåfängan,|618| der ett sälskap bourgeosie dansade, flög och wäsnades. – Gräfde bland gamla böcker i en skräpkammare, fann deribland några goda Tyska Classiker. –

129 28 Måndag. Rusk, Storm, regn m. m. mindre trefligt. – General Finkenberg medoriginal: medd sin Tullskuta hade wärrsta känning deraf, blef vid inloppet till wår hamn confunderad om kosan, dref på land och måste kapa masten. Kerrman, Lundmark m. fl. reste genast ut, och hjelpte honom till lands och förde honom med sig till staden. –

130 E. m. Jeana B. hos oss. Aftonpromenad en corpsspråk: franska först, sedan seulspråk: franska. Ingenting får jag se af hwad jag heldst wille se. –

131 29. Tisdag. Kl. 11 f. m. B. och jag i en båt, Turdin, Stromberg och Platen i den andra, ut att meta. Klen fångst uppe i ån. Bättre vid Bromans hälla vid Bäckbruket. – Landade kl. 2 på Socklot sand, der eld upgjordes, fisk till kokades, öl och porter klunkades, pipor röktes m. m. ett ganska trefligt kalas i det gröna. – Sedan åter metning med mindre riklig fångst till kl. 7 e. m. då vi rodde hem. –

132 Hemkomna funno wi der A. H. Backman och fru Downer, som drucko. Courtiserade dem en stund, promenerade sedan kl. 8–9 åt staden, såg åter ingen (tror jag) men warsnade deremot från Stora bron en eldswåda i söder. Skrämd af fruktan att det möjligen kunde wara på Harald, skyndade jag på vägen ditåt, men möttes på vägen af den underrätt. att det war en bastu nära Forsbacka som seulspråk: franska sprakade i den skumma quällen.

133 30 Onsdag. Omete, d. v. s. med dålig fångst.

134 E. m. en skön sak: Musik hos Lundmark.

135 Bjudning för Finkenberg. På ditvägen kl. 5 e. m. blef jag storligen förvånad, seende min högst oväntade Aug. Essen i Borgmästarns fönster. – Fönstret öppnades. En effet, lui même.språk: franska – Kommen på visite för ett par dagar. Han följde H:m till Lundmarks och der träffades wi ordenteligen. Med honom war en yngre bror, Wilhelm. –

136 Hos L:k war ett waldt sälskap – deribland wår lilla Alörsswala. Musik. Ah quelle musique! douce, profonde, charmante, brillante, ravissante, retentissante, touchante – O la musique, la musique!språk: franska Emmy och Thilda Mellberg spelte sin Hertziska Rondo och Moscheles Adagio begge för 2 pianoforte. Det är något eget, obeskrifligt, underbart, i dessa stycken. – Kanhända är mitt ögra bestucket af mitt öga – men ochså som opartisk skulle jag förmodeligen wara lika »uppspelt». – Utom dessa begge, af hwilka jag will kalla det första ett solar-, det andra ett lunar-stycke, spelte flickorna många ouvertürer m. m. till allas wårt nöje och belåtenhet.|619| Finkenberg, den gamle Finkenberg, gick och gnuggade sina knotiga händer, smickrade flickorna och tycktes wara helt lycklig. – Sundius pratade ouphörligt, och fick slutligen, midt under det bästa, gubben Lt i ett hörn, der han, till dennes obeskrifliga pina, öpnade en mycket liflig conversation. Äfven Kerrman och Häggström kunde icke tiga, oakt. L:ts ouphörliga: sch! sch! –

137 Harmonisk regnbåge. Solblink. –

138 Mellan förenämnde Uraniska stycken och ouverturer, klingade lustigt en wals af piano och fiol. – Cavaliererna woro få, men ifriga. Snart war likwäl den glädjen slut. Talte med flickorna om musik m. m. – om mina Ephemerer; Caroline B. begärde dem, Emmy begärde dem. Obeskrifligt gerna – För ögon som edra flyger pennan så lustigt och lätt, men rummet är fullt af rosenessence, säger M:lle Bremer. +33! – Ostindisk temperatur! – O la jeunesse, la musique, l’amour!språk: franska

139 Den gamle Frg war, som sagdt, högst artig; Damerna voro gångna – wi sjöngo »wår värd och wår värd!» m. m. – Sundius sade: »Generaln är så god och helsar på mig på Domarbacka. Jag skall säga, der är jag intet så Fnuskenbarka heller, jag.» – Men när Frg for i Lks vagn tog han flickorna L.:t med sig, ville sätta sig original: sig på vis à vis sätet, men satte sig slutligen bredvid Emmy – Oui, mon general!språk: franska

140 31. Thorsdag. – Wacker, solklar dag. – Omete.

141 – E. m. Drack Essen Caffe hos mig, satt en stund uppe på wår kammare och reste sedan till Wallenius i Jacobstad. –

142 Aft. Efter diverse promenader, slutligen thé hos J. Lybeck, med Dyhr, Collander o. fl. – Lithéns roa sig nu som bäst i Stockholm. – Laterna Magica m. m. Optiska vinklar i sned direction åt sydwesten. –

Bist du entflohen, du liebliche Ton?

Himlisches Stimchen! so ach bist du entflohn?

j Selene. –

Du silkes snara,

du fina natt!

Ram. Mar.

Skön är din röst när du om fältslag talar,

o Ormesinda! – skönare om kärlek!

Ram. Mar.

Som en susande vind är din darrande sträng,

som en hviftande vestan på blomsteräng!

Ephemerer 1837, Aug.

Och hinden slumrar ljufligt – – –

Dagbok Eph sid. 122.

Ur djupet quällde dina strängars klang –

till höjden har du längtat –

Dagbok sid. 97.

Somnat har dagen nyss,

solen har sjunkit ren,

döende strålens kyss

färgar med rosigt sken

randen af afton skyn.

Susande vindens flägt,

slumrar med vingen bräckt,

stilla vid skogens bryn

går öfver furans topp

gyllene månan opp.