April

Aprill 1840.

Intet wet jag, will mycket och kan intet, hoppas mycket och tror litet; ett vet jag: att jag intet vet – ! Promenader 1840.

|967|

1 Aprill 1. Onsdag Parentheserna uptaga mången sida i boken; att midt under tentamina courtisera och dansa är ej den minsta parenthesen. – Denna gång gäller det en Caffedans hos Tengströms. Här voro att förmärka: Borgströms, Mll:ne Ehrström, Elfsberg, Gottsman, Runeberg m. fl. – Victor G. gjorde en uptäckt: »Flora N:der viste mej hur du var alldeles förtjust i Sophie Eg –» – »Åh, hvad den Flora är skarpsynt! Och att du intet såg det du, med din observations|26|förmåga, att du intet sett sjelf!» – Jo, jag har nog sett. Den der Amalia är ganska hygglig – bara att hon är så fasligen fière. – I detsamma vinkade Sophie – »Amalia och Fredrique G:n vill att du skall komma till dem i kammarn.» – och i kammarn suto de i en vrå – och Fredrique G. hade en nattmössa af socker – den bedref jag i förbund med Amalia så att hon skickade den åt Alfred, med behöriga Commentarier. – – Sedan AuroraValtz flitigt nog, Francoise och musik. Conversation med Rouget de Saint Hermine – –

2 Och med Rob. Tengström accorderte jag att få tentera i philosophien för hans lilla beskedliga syster. –

3 2 Thorsdag. – Nu kan det vara dansadt nog för en tid; jag slår mig på Sahlberg, och blomsterverlden – och promenerar med Helandrar och Conrader –

4 3 Fredag. Faunamöte – och om afton: Die Leibräntespråk: tyska: Köcher spelar ett vandrande Apothek; Der Reisende Studentspråk: tyska – ganz vertreffligspråk: tyska – Rooska pension var återigen upp och hörde på: »Ich glaubte du fährest ins Heu.språk: tyska» – Slutligen andra Acten af den falska Taglioni. – Upp i det ganska jordiska paradiset var min plats – och under samma himmelstreck äfven Borgströmska familjens – Detta var sista spektaklet – Taglioni utropades med furore, men på orchesterplats stodo några gemena burlacker med rödt på kragen och ropade på Druvanofski. »Det syntes nog att de hade fått af drufvan förut», anmärkte fru Cederwald. – Rosenkampffska damerna voro uppe. –

5 4. Lördag. Bland skrikarena war ochså vår celebra Wadman. Efter ett par dagars rummel von frischenspråk: tyska hamnade han i quäll hos Staudinger, som gaf oss en vink derom – Hvarpå wi der träffades med A.original: A Essen och några andra. – Mannen var ej af de smärsta – ett lättsinnigt men godt hufvud med fix upfattning af saker och ting – med god utförsgåfva – såsom då han beskref sitt upträdande på Sophie Ahlfors|27| bröllopp – och sin obequäma natt på Calamniuses sopha »som säkert var en virst lång.» – Dertill kom ännu en smånätt Musikalisk talent – »Jäntan ja» – och »Manden och Konen satte sig ned» m. m; hvissling o. d. – Tio minuter hade wi warit under|968| samma tak – »nå hvems hundar är wi, att wi intet skulle dricka ett glas tillsammansoriginal: tillsammans» – och än du Topelius? Jag mins nog din lilla cousin, jag.» –

6 Sedan snickar- och skomakarverkstad bra utförda. – Och sång, så godt wi kunde åstadkomma – slutligen souper och många galna historier – hvarefter wår hjelte kantrade på Staudingers sopha och wi sade atje!

7 2 dar efter detta reste Wadman till Jockis igen. – Han hade ett intagande sätt, den mannen, när han ville och ej blef förmycket fri, en man liflig själ som wi, tröga folk, ofta äro fallna för att upskattat antingen för högt eller för lågt. – Han hade egna ord – »den tjufven, den bofven –» åt Pysik sad han – »Nå du din lilla babian, hvad skall du nu och skräpa på gatorna igen?» – om sin visite hos Thesleff hade han mycket att förtälja, – och ett wisst föremål liknade han vid »en krogskylt från hvilken vår Herre hade låtit regna bort bokstäfverna.»

8 Detta war nu Wadman – åter en parenthes. –

9 5 Söndag. Och allt detta midt under brinnande brådska. – De andra gå till Geitlin; jag måste gå till Sahlberg undertiden – – Fåglarna har jag hållit sälskap i går och i dag – blommor och mycket annat återstå. – Madam Rpff var sjuk – och ungarna Eg der – men jag har ej tid med slikt –

10 6 Måndag Wahlenberg – Gyllenhaal – Cuvier – Latreille etc. –

11 7 Tisdag.

VI. Tentamen i Zoologien och Botaniken kl. ½ 4–½ 6 e. m.

12 På Sahlbergs arbetsrum ensam. Jag upgaf: i Zoologien: Cuvier, och speciellt Mammalia Nilsons Svenska fåglar; Gyllenhaals Insecta Svecica, spec. Coleoptera; Linnées, Blumenbachs och Latreilles Systemer.

|28|

13 – I Botaniken: Wahlenbergs Flora Svecica och Agardh Vexternas Organographie och Biologie – – i dessa ämnen pressades jag nu. – Confus af de många systemernas pluggning gjorde jag några bockar ¤en olycklig Jasminum.språk: latin i Botaniken – deruti jag bekänner min svaghet – men det öfriga, synnerligen Agardh – ochså systemerna, fåglarna ochså Coleoptera (»händelsevis har jag här en ask») gick bra. –

14 Nog torde jag få mitt cum laude, tänkte jag. Men jag fick det ej. Eller huru, fick jag det? – Det få vi se. –

15 Sednare på quälln hos Lundmark som var gnetig och på dåligt humeur.

16 8 Onsdag. Nu partes physicæ Hællstrœemianæspråk: latin – och Vieth’en att börja med.

|969|

17 9 Thorsdag. En Otto Thermen i gården. Der blusas och väsnas. Jag courtiserar Neuman, en diger inclination i 2 hårdsmälta band.

18 10. Fredag. Opost – och Neuman –

19 11. Lördag. – Nu en månad – ⅓ af tiden och ⁵⁄₁₁ af arbetet quar – Det är bäst, märker jag, att gifva Parentheserna fanden. – Inga besök – och théduette med vår vän Blank. –

20 12 Palmsöndag Firades med frack och Neumans Physik, enkannerligen Optiken –

21 13 MuliMåndag. Anmäld hos Hällström. Electricitet, Magnetism och Concert om afton, Pacii Concert, med agrementer ur Op. Faust hvari Frenckell sjöng som fan, och Vohsen stånkade som en tom tunna, – samt Ryska Folksången, Beridtska knoppar och Pacii Ziguenarhymn sehr schön, sehr angenehmspråk: tyska! Derefter stekt gädda hos Schulin – och assessorer öfver min Neuman, ty parentheserna svepa vanligen in sig som puppor och krypa sedan ut som fullvuxna Assessorer. –

22 14. TranoTisdag.

VII. VIII. Tentamen i Physik och Astronomie kl. 5–7 e. m.

23 Alla 3 hos Hällström. – Vi funno samma lifliga rörliga gubbe som alltid.|29| »Herr T: i huru många slag indelar man himlakropparna? – och så vidare i Astronomien – deruti wi just redde oss med det nödtorftigaste, men polhöjdens mätning bommade wi på alla 3. – Likaså så här och der i physiken, der det berodde på dess praktiska användning. T. ex. Om man nu skulle ha ett hål twers igenom jorden och fälla dit ned en sten, hurudan skulle dess rörelse wara? – I användandet af Hygrometern kommo wi ochså fast, och så i ett och hvarje smått. Jordens cubikinnehåll kunde wi ej heller mäta. – För resten gjorde wi dock skäligen reda för oss, och temmeligen lika allihop. –

24 »Ja, gode herrar, mente gubben sedan, jag har nu en 50, 60 tentamina och är gammal och krasslig. Wi skall nu vara nöjda med det här, jag tror mig nu kunna någotsånär bedömma herrarnas kunskaper, och i examen få wi då se ytterligare.» Atje! Atje! – Wi hade Assessorer sedan, i synnerhet Lulle. – Wi tyckte ej utan skäl att wi litet fjäskat tillvex – – Sedan Memma hos Blåfield, som beskrifver Schulténs malicer, – och promenade i vackert månsken. – Bref från Nby.

25 15 Ask Onsdag. Och nu på Askonsdagen Chemie, Wöhler och Assessorer. Huru mången stund af misströstan, harm, tråk och förargelse man dessa tider dragits med, lönar ej mödan berätta. – Mina starkaste Assessorer,|970| min värsta Tentamenssorg är att se huru nästan alla under långa tider hopplockade småheter fallit ur mitt hufvud så radicaliterspråk: latin att man skulle tänka de hade aldrig funnits der.

26 16 Skär Thorsdagen log med warmaste wårhimmel emot våra frusna själar. – Blank, Lulle och jag promenerade ut, köpte mig ny hatt à 11 Rd. – åto tortor hos Göken – och grepo sedan till Wöhler igen –

27 17 LångFredag En stund att höra på Chrons, ett ohjelpligen torrt trädstycke till karl. – Jag hade grundelig snufva och grumligt sinne. – Men pardistractionspråk: franska gaf jag mig att courtisera våra Elfvar eller bäckar eller rännilar, och det lönade mödan i dag – ty Amalia war den sötaste natt och dag,|30| i svart tröja och hvit kjol – jag berättade henne det, – och mot den svarta tröjan tjenade endast att ännu mer förhöja halsens vackra hvithet och kindernas blommor. – Jag rår ej heller för att tröjan var så snäf och alla små former så knoppande runda, att man mot sin vilja måste tänka på lifvets tidiga vår och de dagar då hjertat får för trångt och vill ha mera, mera rum uti en stackars 15 årig barm ...........

28 Voila une parenthesespråk: franska, blott skada att den gick öfver strax. Vi retades, Alfred och jag: »små flickor få ej säga så, ej tänka så, ej göra så – små barn få ej veta allt, få ej ha något hjerta ännu.» Madam skickade oss att följa dem hem kl ½ 11 a. De voro rädda, stackarena, för alla menniskor som mötte oss, – ty månan tittade fram genom molnen, – och denna tid på dagen – hm! –

29 18 PåskLördag. – Refuserad bjudning till Thunebergs – och e. m. med de små igen. – – »Ni sad’ väl att det var betjenten och kusken som följde er i går.» – – Declamation ur Braun – Alfred besörjde gesticulation. »Twå Lieutnanter drogo till Tyskland utåt» – m. m. – Och sedan blindbock – och Carl vill nödvändigt regera, hvarpå vi låfva honom att spela den resande studenten, då han skulle föreställa åskledarn. –

30 Sedan souperade sälskapet ägg tillsammans och sade atje! atje!

31 19 Påskdag Till middag på påskdagen voro inviterade Blank – Mll:ne Ehrström och Elfsberg. – Monsieur visade sig för första gången ut i verlden med sin nya peruk, och upmuntrade mig att hålla tal. Jag nöjde mig med citerandet af »alltse’n Bernhardus han kom till vår by, så visste man ej reda på nedan eller ny.» – hvilken grufliga malice, såsom ett brott mot vänskapen betraktad, ådrog mig föreställningar af Sophie E.

32 Sällskapet satt nu der – gouvernantens närvaro lade band på den lilla rörlighet som förut fanns hos de små; – och Tante och jag hade storligen|31| i sinnet att hjelpa upp sälskapstrefnaden med Portraitscenen|971| ur fru Lenngren – då jag skulle vara gamla fröken och Alfred Susanna – men saken stannade af brist på medhåll. –

33 I Parenthes en kort visite hos Capt. Strömborg. – Återkommen finner jag Wilhelm Essen hos Rpffs – och ungdomarna tysta – men Memma kom in – och en Françoise speltes upp, då Wilhelm måste dansa med Amalia – begge de unga helt tysta och ceremoniella efter så många bryderier. – Becker var åter den lustiga – och sedan envisades vi att få barnen att dansa Gavotte, hkthvilket måste afbrytas af brist på musik –

34 20 Andra Dag Påsk. Dessa parentheser ta lifvet af mina Laudatur. Chemie, Chemie, Chemie. Gen. Fridbergs begrafning med pomp och ståt och 3 Canoner. – Utsigt från våra fönster – En plan att Madam vår Tante med våra berg skulle abonnera våra fönster för tillfället gick visligen om intet. – Visligen – ty Mediciner och diverse folk infunno sig härsammastädes och i samma afsigt – och hvad de skulle ha tänkt om stängda dörrar och sådana ovanliga phenomener inom våra rutor det lemna vi osagdt.

35 – Thé drack jag med Jeana och Sophie Molander – promenerade med dem och förbi Ros’ska pension, då en lucka först, och sedan en annan uplät sig – och begge våra berg trädde ut sina toppar genom rutorna för att nicka åt Jeana som hastigast.

36 S. d.Samma dag dans i Nby, men det har jag intet godt af. –

37 21. Tisdag. Regn – tråk – och Almroths Chemie –

38 22 Onsdag. Almroth och Snö. – Och flickorna Elfsberg och Blanken och overser och olynne och oEssen – hoc estspråk: latin: en sorts skrifning:

Jag:original: Jag Två gröna blad på samma quist,

Ack vore Grönblad här förwisst!

Jeana: Ja – Essen han åt här Memma sist –

Sophie: Men det var bara en liten list,

Jag: Lilla Malla, hvad är det du har mist?

40 hvarpå både Malla och Sophie blefvo mera tystlåtna af sig än vanligt, och ej heller kom Wilh. E. som väntats, så att det i allmänhet liknade sig till tråkigt.

|32|

41 23 Thorsdag. Arpe, primus med 30 röster. Det är vackert, och han förtjenar det. Ingman 17 r. – Almroth –

42 24. Fredag. Almroth – och rumor i staden kring alla Bancodirecteurer – fruarna med svullna ögon och herrarna hota att ge stryk – Richter skjutsad till Åbo, och den anspråkslösa, den patriotiske Haartman i stället. –

|972|

43 »Och har du hört, berättar Mad. la baronne för fru Cederwald, har du hört att Strömrensningsdirection skall bli flyttad till Heinola» –

44 25 Lördag. Almroth. A: Lundmark, tänker nu resa. – Sednare Thuneberg, Öller, Ingman och Trankel, som sjunger »Hertz mein Hertzspråk: tyska» etc.

45 26. Söndag. Almroth och Mineralogia.

46 27 Måndag. Mineralogie flitigt. Lundmark reser ej. – Bestyr med frön etc.

47 28 Tisdag. Äggcalas på morgonquisten – Almroth och sträng Analyspluggning.

48 29 Onsdag –

IX. Tentamen i Chemien kl. 10¼–12½ f. m.

49 Hos Moberg med Lundahl, ty Nylander hade brådskat förut. – Facilt, humant sätt – något krångel och dunkla frågor – mycket benande med definitioner på syror och annat – Beredningen af de förnämsta syror – ej ett enda præparat – slutligen analysen som gick alldeles bra – Och så atje! – Wi hade bordt ha skäl att vara nöjda å ömse sidor – Det enda vi egentl. klickade på war bestämmandet af Syrornas mättnings Capacitet – men om en examinator med godt samvete derföre kan afknappa vårt påräknade vitsord, det tviflar jag på. Wi meddelte våra skrupler åt Blanken – »Tamme fan får inte ni Laudatur, och förtjenar det.» Men fick vi? – Det få wi se –

50 – Mineralogien, hvilken Moberg i dess Nuvar. skick betraktar som en småsak, – och deri tentamen varade circa 20 min., gick som en olja – Jag knyckte då i Lulle – och han frågade: »tänker bror ge oss Laudatur?» – Svaret var ett småleende: »Man får inte säga» – Man får inte säga! – Du sik, du Chemiska kork, var det ett ärligt svar?

|33|

51 S. d.Samma dag kl. 5–½ 8 e. m. bivistade jag Wettenskaps Societetens Årshögtid på Philosophiska Auditorium, i närvaro af omkr. 250 a 300 åhörare. Schultén upläste Årsberättelsen; Linsén en afhandl. om Verldshistoriens förhållande till NaturWskaperne – Nervander om Magnetismens nuvar. Wskapliga ståndpunkt, med afseende å ändamålet för inrättandet af Magnet-Observatorier, – en upsats full af stilens eld och uttryckets klarhet, – deri han bland annat liknar magnetnålens svängningar vid ett valsande par i en danssalon – samt slutl. Sahlberg en lång afhandling om djurens Instinkt, något långdragen och bekant i många fall af gammalt. – Deri förekom till sist en berättelse om en Scarabee som kullrade en boll nedför en sandhög – bolln föll i en gropp, och strax såg man scarabeen ropa på 3 andra scarabeer som hjelpte bollen upp igen. – Det der hade sin allusion, mente Blanken. – S. d.Samma dag på quälln var Illumination.

|973|

52 30 Thorsdag. Euclides och nya böxor – så ser man slumpen förena tvenne de mest främmande saker på samma rad – exempelvis här nu. Dermed bjuder vi Aprill farväl.

---

 

 

1. ¤en olycklig Jasminum.språk: latin