September

September 1840.

Blås o blås, du min vackra storm öfver böljans fradga – Djupt jag ler då din stämma jag hör! Almquist, Månsången.

1 September. 1. Tisdag – Den första titulära höstdag war i sjelfwa verket den mildaste Julidag. Ut reste wi till Emelie, till hafsnymphen, bjudne af Collander på utvisitation. Går till Liworno med plankor och tjära. – Större delen af stadens herrar med gubben Maths i spetsen skredo dit sagteliga ut öfver böljornas axlar –

2 Och under pauserna mellan Caffe, thé, thodium och souper metades det – och grofwa abborhjeltar drogo wi der upp, så att deröfver ett stort förundrans rop gick öfver allt skeppet och hördes långt öfver fjärden bort.

3 2 Onsdag. De öfrige reste i kolblinda mörkret hem, men Lithenerna Bergen, Dyhr och jag sofvo på Charlottenlund, och fortsatte metet följande dagen i skönaste sommarglädje. Hwaraf ock resultatet war abborfisk till middag och quäll – och soupern intogs hos Collander på Emelie – hwarpå wi åter sofvo i armarna af Charlotte-nlund.

4 3 Thorsdag. Dock wida större war wår kärlek till blåa hafwets dotter Emelie. Wid dess sida förflöt äfwen Thorsdagen så snabb – Nymphen skulle ut till hafs, men winden wände twärt emot medan man väntade på lots. – Metet lönade ej särdeles – förmiddagen war solandesta het och lugn som en spegel .. – Wi badade wid Backmanska stugan – och skön war swalkan i swallande böljors fagra famn – der summo wi långt på fjärden ut – ljusgröna wågor klyfde wi raskt i tu – – – – – –

5 Och ack förlåt oss fru Högdahl och älskwärda Cajsa Will, att frun satt i stugan och ungmön plockade wass wid stranden, sådant wisste ej wi –

6 På e. m. reste wi hem – Och blåa hafvets dotter Emelie fick vårt afsked:

Och Emilia sjunger så,

sångens hörs på wågen gå:

»hafwets fria vackra flicka

har sitt hem på fjärdens blå.

i hemmets blåa gård hon hvilat,

slumrande vindar ha hwilat vid hennes sida,

lugn war på ytans

glans och den höga

himmelens sol sig doppade blank

i djupets förklaring.

Men nu steg ur hafvets famn,

längtan utan mål och namn,

hafwets vilda wackra flicka

bada will i fjerran hamn –

Ur hemmets blåa armar hon ilar

vingade vindar vakna vid hennes sida,

fladdrande fläktars

lek och vaggande

vågornas vilda lust omsusa dess

bana i badet.

Gördeln som dess frihet band,

gördeln löste hennes hand,

hwita hafwets vilda flicka

ilar från sin gröna strand.

Hwita slöjor i solen blänka –

Hwinande vindar hwifta vid hennes sida –

Svanor i skinande

silfver simma –

I hafwets swällande swalka swärmar

Emilias längtan.»

Och en röst jag hwiska hör,

rösten bort i stormen dör.

hafvets älskade vackra flicka

evig längtan med sig för.

Lockarna fladdra på våta wågen,

Vingade windar hwiska vid hennes sida,

Tindrande stjernors

oändliga lust sig

speglar i djupets osägliga vemod –

Emilia flydde. –

11 Och wi komma hem, mina vänner och jag.

12 Och wåra woro hos Lithenerna i öfra salongen beundrande ett verkligen wackert eldskärmsmönster, föreställande »Die Mädchen im Sanct Johannes Sylvester Nachtspråk: tyska» – twå vackra flickor som hade satt brinnande lampor i ett wattenfat, för att spå af dem.

13 4 Fredag. Åter hade Anna Maja en beundransvärd lycka – wäl 50 fiskar gåfwo hennes kyssar döden – 1 L℔ 5 ℔ id förde jag hem, och åter gick kring bygden ett rop och ett rykte om min fiskareära. Ryktet lockade Dyhrelill ut att försöka med mig, men dålig lycka hade wi tillsammans, och de vackraste gjorde blott en lustresa öfver båten och på andra sidan ner igen. –

14 5. Lördag. Vackraste beautempsspråk: franska och vackert mete. – På quällen stor notdragning – Frosterus och Häggström som hela e. m. petat i Ragnörn utan att få en stjert, woro vitnen till en min bättre lycka – Ty se – peran kom i land och med den 42 fiskar, mäst vackra idar, hwars graföl Doctorn|1062| genast firade med punsch – och i 2 sednare warp kommo 21 – summa 63 fiskar vägande minst 2 ½ L℔. – »Aha,original: Aha, edra kanaljer, mente F., der har ni för det ni föraktade oss i Ragnörn.»

15 Och nu gick ett rykte kring staden om de underliga fiskafängena vid Kudnäs stränder. –

16 6. Söndag – Min dag – Nordgren predikar. Det war ochså för i dag som han velat ha mig att vicariera.

17 Quistarna alla 3, med Mamma, voro så söta och kommo. »Det passade nu tillika så bra när wi just ämnat oss» sade gumman. – Widare kommo några tanter, Häggström, Frosterus, Hejko B., Collander, Nordgren, Forsström, Dyhr, Svante Svahn och Engströmarne. Lithenerna woro resta till Harald.

18 Emilia spelte Aurorawalsen, Anton sjöng Schilulilulilu och Latin, Hindrik kunde ej förmås att komma fram med sina namnsdagsverser deri han lyckönskade mig att ej wara besvärad med tunghäfta, liksom min gamle Kaimmaspråk: finska, den Judiska presten.

19 Salongen war för liten för dans – »flickorna måste snart komma igen, då jag skall visa hwarjehanda rariteter.»original: rariteter. Men den gången kom aldrig – Sälskapet promenerade till staden en corpsspråk: franska. – H. ledde Augusta.

20 7 Måndag Numera hade noten föga framgång, men wädret war mildt och jag simmade – S. d.Samma dag på quälln sågos wåra quistar promenera öfver torget åt bron till. Kort derefter visade sig Hejko, men vid ett annat hörn, wi följdes åt till Holstius, drucko wårt glas thodium och beundrade Lybecks bedrifter på sjön. – Derunder satt H. med hufvudet mellan gardinen och fönstret, med ljuset bredvid. Men inga quistiga blickar bemärkte enfacen.

21 8 Tisdag. Emilis muntra Fransyska, – och B. C. Pettersons älskares bref »en fremmande helsning till en obekant ort,» – och »eder ömma dotter som jag wågar kalla min älskarinna, säger ofta: min ömma moder har ledsamt efter mig, och jag säger: min vän, wi wilja tillsammans med hwarandra resa och berätta för henne om wår thjärlek.»original: »thjärlek.»

22 S. d.Samma dag a.aftonen – onot – och med Hejko hos Lithéns – Här jemföres Hfors och Petersburg. Flickorna trifdes bra i Helsingfors.

23 9 Onsdag. Höst. – Än i går war mildaste augustihimmel; jag badade i elfven. – I dag blåser stark ostlig storm, och kylande regn strömmar ner. – Dock sitter jag än en gång i Ragnörn med Anna Maja – fiskarna slå – uddhwassa försåtet flyter med strömmen – då märker det öfvade ögat en sakta knyckning på refven – och spöet höjer sig och bågnar – och refven spänner sig mer och mer verticalt emot strömmen – och en bredryggig idveteran|1063| kastar sig hit och dit i wattubrynet – då gäller det din heder, Anna Maja! – fast spöet står i båge, så håller hon profvet, din twinnarkonst, – ett skickligt kast, och den förbryllade dansmästarn befinner sig på det torra i båten.

24 Så togo wi elfwa i dag – men dessa elfwa wägde ett pund tillsammans. Detta war ock mitt sista mete för året.

25 Stormen blef allt vildare och bladdrade hårdhändt i asparnas kronor. – Wi suto hemma och läste högt ur Davys sista dagar.

26 10 Thorsdag. Winden war gången på Nord Ost, och fortfor att andas hårdt och kallt öfver den tynande grönskan. – Den första brasa lät jag elda i dag – och skref bref till Blank –

27 11 Fredag. Solblink genom de tunga molnen. Med solen kom äfwen Emelie – Tid efter annan äfven Dyhr – S. Svahn och Engströmarne som resa till Hfors – Och »Hans Kejs. Höghet Cæsarewitsch m. m. Alexanders skål!» Emilia åter – liksom hon kommit med solen, förswann hon med den och det började regna. Det kom en störtskur med aflägset mullrande åska.

28 S. d.Samma dag – Afhämtar Sophie från Lithenerna – visar mig dansant – – visar mig mystisk med låset och dess hwad som heldst – och promenerar hem i slask. – S. d.Samma dag hände med noten det egna casus att wi i första warpet fingo 1 brax – i det andra 2 sikar – i det tredje 4 fiskar (3 sikar) – i det fjerde 8 (id och brax) – alltså dubbelt opp. –

29 12. Lördag. Onot. – ODavy – Mamma och Sophie somnade under min föreläsning som ägde rum strax efter middagen. –

30 S. d.Samma dag Bud från Hejko – thé och thodium med C:der, Lck, Hstius, Wahlström och ett par andra – cucu drogs – men jag fördjupade mig i betraktandet af en dosa:

Nuoriginal: »Nu war tyst, min snabba tanke!

och, min blick, var tyst som natten!

smyg dig skälmsk, men smyg dig sakta

in i denna skymnings skönhet,

denna djupa tystnads ljufhet,

kläd dig i en drägt af drömmar,

i den uti sömnens silfverslöja,

dölj dig i ett dok af dunkel,

i ettn mantel utaf midnatt,

att den skygga du ej skrämmer,

att den vackra icke vaknar,

att ur töckenglada drömmars

werld du väna flickan mön ej väcker

Hwad kan nu den vackra drömma?

Hwilka sköna skyar segla

öfver detta ömma ögas

gömda blåa blyga himlar?

Hwilka tankars snabba svalor

svärma under denna panna?

Hwilka outsägligt ljufwa

djupa vådligt warma wågor

bölja under barmens blommor?

Engel! tyst! ack låt mig älska

dessa långa lösta lockar. – – –

låt mig älska här vid dessa himlars

hem och dessa ögons ömhet –

längta lifvet bort och ljufligt

dö vid dina läppars lycka – – – – – –

Tyst! ack, öpnar sig ej ögat?

Läpparna månn de ej logo?

Ljufwa, jag förskräcks – hwad; himlar!

häfwa sig ej barmens böljor?

Vaknar du då verkligt? – – – – – –

– – – – – – – – – – – – – – –

– – – – – – – – – – – – – – – – –

– – – – – – – – – –

Nej – ack nej! du vaknar ej,

aldrig öpnar sig ditt öga

och min längtan ser du ej.

Evigt skall du slumra så,

evigt lugn din själ betäcker,

aldrig dig min klagan väcker,

aldrig skall du mig förstå.

Ack, du är en bild – ej mer!

kalla äro dina läppar

fast så himmelskt warmt du ler.

Och du syntes mig så öm –

hwarför var ditt lif en villa?

hwarför, o du falska lilla!

hwarför war du blott en dröm?

Nej ack nej! det var ej du,

nu jag känner dig och anar

hwem du är – det vet jag nu.

Ofta förr jag såg dig så,

men då slog du upp ditt öga

klart som stjernan – och den höga

himlen war ej sluten då. – – – – –

36 Men så wisst som sommaren följer efter wåren och solen med månan vexlar om, så wisst är det att efter poesie och drömmar följer den klarvakna prosan. Och det är väl, blott man älskar båda.

37 13 Söndag. Söndag kom äfven efter Lördag – Men jag hade ingen kappa och war hemma från kyrkan, ty det regnade.

38 S. d.Samma dag stod B. Dahlsténs bröllopp med stor ståt hos f. d. klockarns. Bjudna woro wi, hela familjen, Brunströms och Wholms, samt af den egentliga societén quantum satisspråk: latin. – Bruden tog i taket – Brudgummen var gentil på sitt sätt – Nordgrén vigde – Lilla kammarn intogo wi tillika med Pellhållarena. – Wärd var G. Dahlsten. – Då hör jag det skramlar skrafvelmessing i dörrn – det var bruden som wille in men intet rymdes. – Och jag sparade besväret, – och wi dansade, Brita och jag, en storståtelig menuet. Och derefter polska – Hwilka danser sedan omvexlade till stor och contant fromma för det unga paret, som i utbyte mot några sin ceremonieusa brödbit och bränvinsklunk på den dagen inbergade öfver 40 Rd. – Ty alla golfståndare som ville dansa, klunka och betala autoriserades derigenom till gäster. – Men utom oftanämnde klunk bestods Caffe, vin, pepparkakor och the – och dans på köpet. – Här snurrade wi nu om – och musiken spelte fanspolskan. – Bland golfståndarna märktes ochså AnnaMaja, likväl »dog uden Syeaskspråk: danska», d. v. s. utan potatesgryta. Efterhand upfyllde golfståndarne halfwa stugan, så att brudgummen fann sig befogad att anmärka: »hör ni – hwa är hä för sla att ni ska sta i väjin för budin gästren, käras gain ut nu såläng.»|145| och den fina inviten blef ochså hörsammad.

39 Maria W. war mycket i tour. Kl. 9 aflägsnade wi oss – »dansen fortfor sedan med mycken liflighet långt inpå morgonen.»

40 14. Måndag. – Hos A. H. Häggström – som ogillade Nordgrens predikningar. – Hos Frosterus om Fannys kikhosta – en nu allmänt gångbar men föga dödande. – Eriks lilla Lisa – 2 år gammal – det vackraste barn man vill se, och nu så sjuk – »men doktorn är dyr». –

41 – Lindquistska klädet. Hemma – 1 sik i noten.

42 15. Tisdag. Emili. – Den stumma – och Wiener Schlittenfahrtspråk: tyska – exequerad à la Stransky af Sophie på pianot – och mig med bjellror och piska – – Resultatet blef en öfverenskommelse – och

43 a. träffades quistarna hos Bergers. – Och oSophie. – Sednare Lithenerna. – Rummen högre och trefligare. – Gubben och Maria war stilla och beskedliga. – Fråga blef om tycken, och Rosalie höll tal. – Fråga war om Sophan och ingen ville dit – blott Emili – och jag. – Fråga blef om Musik och Emili spelte Aurorawalsen – Fråga blef om finska och Emili talte finska med lilla Dyhr – Dessa och flera andra lika vigtiga frågor bragtes å bane hos Bergers –

44 16 Onsdag. Dagen derpå kommo mina väntade Staudingrar Justus och Julle. Dejeunerade och skulle resa. Kommo så långt som till Dyhr – hjelpte Dyhr att sätta godt pris på varor och tömma en bouteille Madeira. Ty Hejko war med. – Upfunno tusende galna förslager om bal i NyCarleby. – Som af H. togs på orden. »Jag är ju skyldig ett lumpsamlar Calas.» – »och nu måste ni stadna.» »Jag will observera dig, bror Justus.» – »Och jag dig, bror Backman.» – Hwarpå vändes om till Kudnäs, och skrämmer mamma som var utan middag. Men widare.

45 Quistarna hade bådat sig till Turdins, och på detta εύαγγέλιονspråk: grekiska har Hejko bådat Lithenerna, Sjöbergarna, Mari B. m. fl. – jemt 8 par ungdom.|146| Hwilket lände oss till fromma. Ty brasa blef af – och Emelie tände på med Aurorawalsen. Och Marklund blåste på – så hände sig att wi dansade 8 danser och 8 par – men Nordgren war gräsenkling denna gången.

46 Ej gjorde jag alarm öfver en korg i Ryska quadrillen, åt hvilken Hindrik skrattade omåttligt. Men wi dansade och drucko wåra Staudingrar till – sedan dansade wi igen – men jag gick in, såg på Hindriks dosa och jemförde. Kastade mig se’n att hämta andan på Sophan och fann det rätt behagligt att lefva. – Wår Justus war ej riktigt hemma. Men

hwadoriginal: »hwad som vållar det, vet ingen

om ej flickan vet – och ringen.original: ringen.»

48 Ungarna hoppade – det är så ungdomens sed att hoppa och hoppas. Man hoppades på mera dans – men fåfänga voro alla vinkar förspillda|1067| på Holstius, förhoppningarnas föremål. Och förspillda woro de Lindquistska blickar jag lockade att klappa på hans envishets portar; då funno wi att intet hjelpte.

49 »Och ser du, – aj ser du – fyra Lindquistar i dansen!» Oss rann i hågen en annan Onsdagsquäll här hos Hindric Mellan 80 à 90 onsdagar ha wi lefwat sen dess. – Men ännu är dess minne friskt som gårdagens. – Det har öfverlefwat Champagnedunsterna – det skall måhända öfverlefva ungdomsruset och kärlekens fina, aromatiska, häftigt berusande, hastigt förflygande doft!

50 Balen tog slut kl. nära midnatt. – Sophie war hemma.

51 17. Thorsdag. Staudingarna resa – Dem följa H. och jag till Juthas. H. i sin ensitsiga, – jag till häst – På återvägen om det allmänna bästa, och nödvändigheten att låta upprensa NyCarleby elf –. »Och då jag blir herre till Udden» – – – »Men huru skall man få denna dagen till slut.» Sch! det är ej förgäfves Elisabeth. Och det war ej heller.

52 Bud kom från Hammarins. Wi skulle göra lilla Lisa dent nöjet och dricka Caffe – Så skedde – och Sophie med, men jag var ruskig.|147| Jag glömde omtala tårarna på Juthas. Det är alldrig bra att gråta på morgonquisten, det osar sedan hela dagen.

53 Men bonjour Elise – jag önskar alls ingenting, jag gör ingen visa öfver Lisa – skulle H. säga – men Lisa är rätt bra. –

54 Samma sälskap som i går. – Frostererna Stafva S. – och Emma G. dertill. Öfver torget bäras ett par dussin bockar och kränkor för nätingfisket vid Nybron. »Se der kommer Notställarna», ropade H.

55 Hwarpå hände sig att Marklunds glada öga plirade i dörrn och wi dansade. Marklunds sista glänsande triumph i Nby! Derför är det, Rosali! deraf kommer din melancholiska min. – Johanson gör sitt muntra inträde i verlden till allmän munterhet. M B:rs förklä. – Johanna C. och Wström i andra potpouriet.

56 Och wi dansade 10 danser. –

57 Så hände att Sophie under en munterhetsparoxysm öfver Johansons physionomie straffades med en stor sticka i foten, – hvilket gjorde litet alarm, och mest för det ungen blef skrämd – Doktorn hjelpte saken på rätt. – Men Emili stod med tårarna i ögonen, »och det här glömmer jag aldrig.» – Hwad, Emili, min förståndiga flicka, hwad will du säga med detta?

58 »Det war så underligt i quäll, – blandadt, liksom en afskedsquäll då man ville ha roligt. Det war som om jag blifvit förändrad i hast.»

59 Ett ord hade Sophie sagt. Det ordet fick jag aldrig weta. Men som en hastig sky med några lätta tårars regn, så for äfven denna quäll utan spår förbi. – Lättrörda svalla det lilla flickhjertats vågor för ögonblickets vindar – hwem mäter deras djup och wet när de hwila? Ju djupare desto bättre, ju sagtmodigare desto älskvärdare är deras svall. –

60 Doft af en flyende vår! Du ljuft outgrundliga längtans wåg! Är du ej mer än en sminkad synd, – som de säga hwilka ha funnit en bättre glädje – ? – Jag har läst O. T. – men Wilhelms: »att være glad er dog i denne verden det bestespråk: danska» – är falskt!

61 18 Fredag. – Följande dagen sågs Emelie ej till, – war hos Frosterus, der ungarna spådde, hwiskade, och talte om beskedlighet.

62 Förbi gick jag, – träffade Ahla och gick till Nordgrén, der unga handels corpsen satt och resonerade i Politik. Och Ulla kom in med thé. Hwarpå wi gingo ut i det halfklara månskenet, sjungande quartetter på bron och på gatorna. Och hvilken effect »Ach wie schön ist dieser Abendspråk: tyska» gjorde, – isynnerhet då Dyhrelill skötte klockorna – will jag nu förbigå – Tittande ögon glodde derunder bakom alla gardiner, och näsor sågos plattade mot rutan. Men sången fortfor. –

63 19 Lördag Staden. Emili. – En likhet med Kåhlman: »han bjöd mig alltid att göra hans syster sälskap.» – Smickrerska! Menar du att det ej finns fler likheter oss emellan? Kanske en till.

64 A. Lithenerna hos oss. Vid lilla sybordet i salen hände sig så oförmärkt att talet kom på tycken i allmänhet, – och Rosalie höll tal. »Och hur man ändrar tankar» och »hur ingen karl är stadig,» – och hur Rosalies egna favoriter falla. – Och H. och hans tycke och – C’est à moi, mais je suissvårläst p.g.a. överskrivning tranquil, chere Rosa! – Thilda se tait. Coeur plein de bonté, toujours lui même, ma pauvre petite!språk: franska

65 – Schlittage walserna göra ingen effect. Wi promenera och ämnet fortsättes. Ämnet är trefligt ibland, men jag tiger.

66 20. Söndag. Fonselius. – Quistarna hos Logrens – Hammarinerna och wi hos Lithens. Ett skrattande passopp – m. fl. spel – och Nordgren och Collander komma från Marklunds bröllop, der H. supponerade att de hade druckit farbrorskål med Häggblom.

67 21 Måndag 22 Tisdag Stark nordlig storm och regn derjemte, hvilket inom 2 dygn bragte watnet i elfven att stiga goda 3 fot.

68 Hemma suto wi på Kudnäs – och studerade Almquistska folkskrifterna. »Och hur jag quistar, och hur jag quistar – så blir der intet utaf – i det toma!»

69 23 Onsdag. Onot och oquarn, – men beautempsspråk: franska – Ett skönt Septemb väder – – Till quistarna ämnade wi – då kom unga Lagermarkskan – Likwäl – klädet till min nya kappa – ja det kan ej uppskjutas – »förlåt att jag besvärar Farbror, men huru bredt är det – ? – 8 quarter 5 tum. Will inte bror stiga in?» – »Tackar, farbror, – ja kanske man kunde snugga sig till en bit musik.» – Och ja.

70 Familjen tout seulspråk: franska. – De yngsta promenera ut – Mademoiselle a l’antichambre – – ici de mon depart etc. – et voilà! Monseigneur Maths nous y voit les deux – Cas comique! – Je m’imaginois être monsieur Lieutenant là chez C. – Comique!språk: franska

71 Ungdomen kom hem och gick i öfra salongen – 6 ljus tändes upp, och man satte sig att spela – hvarunder hände att Sophie kom för att söka rätt på mig och mina villovägar, hvilket lyckades. – Thilda spelte sitt Bervaldska stycke och Romberg Sv. folkvisor, Emelie les trois gracesspråk: franska, som gör skäl för namnet. – Tog ett blad ur Thildas Album och beramades gratulation i Fredag.

72 24. Thorsdag. Frosterus med fru en kort visite – gumman Harald och Louise – Lovisa var meningen – stadna för hela dagen. – Lovisas berättelser – om Wströms korg – om d. 24 aug. 1834 – (olyckligtvis fick jag omöjligt reda på min Dagbok för denna dag) – och mycket annat. – Vidpass kl. 7 följdes wi åt till staden, Sophie med. – Åto så krusbär hos L:ns och squallrade – hvarpå flickorna följde oss – och märkte till all lycka ej en blusare som låg och sof i mörka diket vid vägen.

73 25 Fredag Emilies Fransyska – Diavolo – och Ernst Maltravers? –

74 XVIIOch Thilda Lindquist XVII år.

Blifve dig, hvarheldst du går,

sorg och fröjd så lätt,

som du dem till sjutton år,

goda Thilda sett!

76 Hos samma skönlockiga, blåblickande, gladögda, unga 17 åriga Thilda samlades wi några i salongen – lekte, dansade och spelte musik. Salongen vigdes in. Flickorna hvilade turvis vid pianot. – Blindvals – och blindmenuet, – Napoleons marche – Emilie och Lundmark spela, Thilda trummar, Augusta slår triangel Cronhjelm sjunger – Effekten war ganska wacker – knappast tror jag Thilda anade att hon war rätt söt med sin puka; det klädde henne att vara litet förlägen. – War det|1070| inbillning eller war det verkligen tanken på födelsedag och framtid – i dag förekom mig Thildas wäsen warmare, blicken mera uttrycksfull – det låg en skymt af Emili i detta öga som annars aldrig mäter sig med systerns – – – – ?

77 Just samma quäll anmälte sig 2 af L:tens skeppare som hemkomna.

78 Samma quäll förljöds om en dans i Jacobstad om Söndag – och strax var en plan å bane: vi skulle resa dit. Hammarins alla, Frosterus med fru – Lindquistarna – Sjöbergarna – Wi från Kudnäs – Hindrik – och flera förmodades komma. Öfverläggningarne blefvo i hast lifliga och vigtiga, besluten hastiga – Mammor, pappor och Tanter courtiserades – det måste bli af! Blott Holstius och Stenrotharna och Marie W. sågo liknöjda ut. Tänker han så outgrundligen djupt på den sjuttonåriga Thilda?

79 Så förflöt wår glada quäll, – och knappast hade wi warit mindre glada om wi ochså wetat hwad wi ej wisste förr än långt efteråt: att det samma quäll var stor eldsvåda i Constantinopel!

80 26. Lördag. Sol mellan skyar. – Besök af Magnus Essen, af Lithenerna, Turdinerna och Hindrik. – Sälskapet, som satt i salen, beundrade schlittagewalserna och Weckströmska grafskrifterna, dem jag föreläste. – Åt »lilla Calle» skrattades så omåttligt att wi med skäl kunde wänta regn i morgon. –

81 Lithenerna komma ej med och gummorna ej heller, – om ochså aldrig Hindrik hade sagt: »Jag tycker just att käringarna kan bli hemma.»

§1. Inledning.

82 27. Söndag. Tårar! Tårar från himmelen – och hardt när hade de framkallat dylika på jorden. Färden skulle nu ske, men regnet dröp. Jag såg åt öster och vester och fann en grå himmel, jag såg åt söder och norr och fann en svart himmel. Stundom saktade sig regnet, stundom tilltog det – 7 billetter som denna morgon gingo mellan Kudnäs och staden andades ömsom fruktan och hopp, – trots mot ödet eller en stilla undergifvenhet för det ohjelpliga. Bland dessa billetter var en af H: »Brunnowska traktaten måste werkställas. Thierska partiet (d. v. s. Lithenerna) skall få svårt att motsätta sig de stora makternas beslut. Jag hoppas att wi snart skola kufwa den rebelliske Paschan etc.» – Icke Hammarin och icke Häggström, utan H. lånte Frosterus sin vagn(!). – Mycket negotierades. – Först Sophie sedan jag parlamenterade hos quistarna – och hade på vår sida pappa sjelf och flickornas goda wilja. – Elises lilla fint gjorde slag i saken: bud kom till oss: »far ni?» – Svar: »Ja, om L:tens far». – bud|1071| gick till L:tens: »de andra far.» – »Så! – då fara wi ochså» – och trots en askgrå himmel och ett sakta perlande regn blef färden af. –

§. 2. Besöket hos kissorna

83 Stort resande spektakel i 2 wagnar och 1 chaise.

84 1sta vagnen: Ära den som äras bör! Doktor Frosterus med fru och twå Sjöberg. – Decorationerna voro gula – utom blå ögon och röda kinder –

85 2dra vagnen: Twå quistar och twå Topelier – Augusta fick ej komma – Kusk Johan Johanson. – Decorationerna gröna och fondrideaun prydd med Hindrik vextmärgs wälträffade porträtt. –

86 Chaisen: Handlanden Backman och Bokhållar Dyhr. Decoration: ingen.

87 Afresa kl. 3 – Ankomst till kissornas land kl. ¾ 5 e. m. –

88 Resan skedde i omvänd ordning – chaisen ¼ före oss wagnen N:o 2. – och wagnen N:o 2 ¼ före wagnen N:o 1 – hvarföre vagnen N:o 2:s fyrdubbla innehåll, som på ett 2 mils håll utan uppehåll fått begagna sig af parapluiens öfverhåll, till torrhetens underhåll, och slutligen i godt behåll togo sitt tillhåll hos fru Sundholm, – fruktade att ej alls få medhåll af vagnen N:o 21.

89 Nu är då att förtälja hurusom Sälskapet, ankommet till Jacobsstad belägen i kissornas land, fröjdade sig högeligen att se den i 4 rockar instufvade Doktorn, den i 8 kappor inbäddade Doktorinnan och de små, runda gladögda Sjöbergena anlända. – Nu hade man alltså förklän – Mutter Sundholm hade anledning att fägna sig – och skaffa damerna rum hos den corpulenta gumman jungfru Nyström – hvilka rum befunnos äga en hög grad af äkta småstadstrefnad.

90 Himlen war allt mauvaise humeurspråk: franska – men Emilies vid afresan nästan gråtfärdiga öga hade nu klarnat liksom de andras – wi kommo öfverens att göra effekt – att visa oss i en enkel elegans – och Emilie hade bordt ta sin boa med. »Hwad vet kissorna! De hade kunnat ta den för en orm eller något annat» – hade Marie W. sagt.

91 Derpå gingo »lilla herrarna» som fru Shm naivt uttryckte sig, till gästgifvargården igen och bodde der till dess tiden blef att man skulle dansa.

§ 3. Kissornas Bal.

92 Kl. 7 skedde mönstring hos Jungfru N. – Paraden befanns lyckad. Emili hwit, Thilda hwit, Louise hwit, Elise och Sophie ljusröda. Deras Wäl kunde|1072| deras cavalierer med låtsad wårdslöshet och illa cacherad bålhet utlåta sig på balen: »wi föra med oss några proflappar på NyCarleby societée», – liksom wore ej herrarna sjelfwa ochså ett slags proflappar. – Kl. 7¼ begaf sig sälskapet under regn och öfver slask till balen i Capt. Idmans nya gård.

93 Billetter brukades ej – entréen betaltes contant och wi inträdde i en liten nytimrad temligen ljus och temligen full salon. Dansen var allaredan i full gång och war en Sv. Quadrille – På premièren dansade 6 par, på second twå med alnshöga cavalierer – Musiken, bestående af en klarinett, 2 fioler och en contrabas, var ganska försvarlig. Midt under herrligheten inträdde nu hela långa raden ovanligt gentilt och nobelt folk med en undransvärdt säker hållning och ett slags modern nonchalance i hela sitt sätt att vara, – sväfvade graciöst fram genom hvimlet och tog plats i sidorummen för att derifrån förunna de dansande en blick. Lyckligtvis kommo dessa ej ur concepterna vid denna oväntade vue!

94 Det första som nu föll främlingarna i ögonen war en mängd boas – på Borgmästarinnans, Tullförwalterskans m. fl:s nobla axlar – hvarigenom strax en olycklig fördom i grund wederlades.

95 Svårare war nu att wederlägga de andra, ehuru knipan bjöd till att vara med en nobel frimodighet och en finuddig quickhet tillrättavisa våra ogrundade åsigter – i det hon t. ex. tackade H. för Alörsfärden »fast wi intet hade mycket roligt af den» – H. som just ville göra sig grön och dansade med henne första dansen!

96 Societeen war nu ungefär denna: 1) Rultiga hedersgummor som hade döttrar i dansen och sjelfwa sågo mäkta Jacobstadiga ut – 2) Rultiga Borgare – och Embetsnåder af nyare uplaga, påhängda med mycken grannlåt – noblast bland dem presenterade sig Knipan d. ä. – 3) Unga dansande fruar med olyckliga eller tillgjorda blickar och affekterade maner – Exempli gratiaspråk: latin: Borg:nan Tengström. – 4) gamla mamseller af beskedligt utseende och godsinta miner – Ex. gr.språk: latin M:lle Runeberg. – 5) små wädersolar, veritabla och illmariga kissor, ex. gr.språk: latin Mad:lle Kniper; hwartill kommer små pratsamma ämnen till coquetter ex. gr.språk: latin Thilda Mellberg. 6) – små tystlåtna, godsinta, till en del ganska behagliga kissungar – t. ex. Joh. och Fredrika Mellberg, M:lle Lindskog, M:lle Winstén – de sista nyss hemkomna från Stockholm, se ut att icke kunna göra någon mask förnär – tyckas wara de mest lofvande af allihop – 7) omöjliga flickor af den tankfulla natur att du hade lika roligt att dansa med en stol – t. ex. M:lle Tingelund. 8) ansenliga Commerceråder med och utan fullmakter och|1073| något blusigt utseende – 9) yngre handelsmän med bekymradt utseende – Ex. gr.språk: latin Thure Malm – 10) Westerstråle ensam i sitt slag, egentligen skapad för stöfvelquadrillen deri han ochså är synnerligen humoristisk. – 11) Apoth. Falcken, likaledes ensam i sitt slag, Walenii efterträdare i alltiallomtjensten. 12) Handelsbokhållare, styrmän och skeppare, – hwilkas tal är legio, men hvilkas förråd på hyfsning och god ton synes vara af nog microscopisk natur. Alla dessa göra ingen stor figur i salongen och dansen, men så mycket större vid i boufetten och vid trädkarlsbordet. – Som bilaga till 9:de Classen, bör jag ej förglömma mer och mindre barska embetsmän, t. ex. Tullförv. Kniper och Borgm. Tengström.

97 Hwilken effekt wi och wåra damer gjorde, vore förmätet att vilja afgöra. – Men wi kände inom oss en obeskriflig noblesse – en säkerhet sådan man insuper endast i stora verldens salonger. – Och dessa wåra blyga flickor förde sig med en ledighet, en hållning, en otvungen grace som var beundransvärd, – ej annorlunda än jag föreställer mig ett sälskap hofdamer som ville visa sig rätt aimabla på en småstads assemblée. Det fruktansvärda i hela resan var blott faran af ett alltför starkt sjelfförtroende – ja högfärd för framtiden.

98 »Den söta» – och verkligen hyggliga Falcken var likväl den ende för hwilken kissornas främmande aktade mödan värdt att visa sig på sin älskvärdaste sida. Hvilket ochså ej blef utan sina följder.

99 Lilla Louiseoriginal: Louises sades hafva gjort en eröfring i Doktor Palin – men blott för quälln. Den som berättar denna uppbyggliga kisschrönika blef sjelf 5 gånger på quälln med storm eröfrad – först af alla 3 Mellbergarna hwar för sig (Fredrique liknar den söta Mad. Koehler), – sedan af M:lle Runeberg (taltes mest om Lectorn), sist af M:lle Tingelund, – förutom alla älskwärda walsparentheser deremellan, – och den oupphörliga cartecheelden från wåra egna varma, vackra och stjernglänsande NyCarleby ögon. Döm om han icke slet värre ondt än Ryska armeen i Grusien! Under stilleståndena språkade han med ett par resande vänner: Sevon och Aminoff – eller med den putslustige Westerstråle – och rönte för sin del ett ganska humant bemötande. – Flickorna drogos med Knipan – som valsade rätt vackert med egen pappa och strax derefter af samma pappa uppbar en skarp skrupens i anledning af något gräl.

100 Som bilagor till de i begynnelsen af denna sannfärdiga historia uptecknade proflapparna på Nby societée, må ej förgätas: Lundmark och lilla Cronhjelm, samt Walin och Skutnabb (Johansson) hvilka alla befunno sig med i dansen.

101 Sålunda gick aftonen ej utan sina behag till ända, – och efter intagen lätt souper, afmarsade kissornas främmande en corpsspråk: franska som de kommit, – flickorna med näsdukarna knutna öfver sina raknade lockar, – och vadande i smutsen med hvita klädningar vid lyktornas sken – Alla Confektstrutarna hade H. fått om händer – ett farligt förvar. Vid gumman Nyströms dörr nickades vänligt godnatt.

102 28 Måndag.

§. 4. Morgonen efter Balen.

103 Innefattas för det mesta i orden: regn, snö, blixt, Hamer Lundmark och Falcken – hvartill kommer ett medmera af frukost, pepparkakor och diner au caféspråk: franska samt ytterligare m. m.

104 För det första: i regn, snö och blixt var ej möjligt att resa med så sublima, sylphidiska väsenden i öpna vagnar. För det andra kom Hamer, för det tredje och fjerde blåste Lundmark under Falckens bjudning. – – Så var det. – H B. och undertecknad lemnade kl. 8 sin menlösa bädd – Frosterus och Dyhr vid samma tid – och Hamer war kommen från Wiesbaden och Wedel Jarlsberg till Jacobstad och fru Sundholm. – Kl. 9½ uppvaktades damerna.

105 Wi funno dem litet bleknosiga och sömniga, – svarta om lifvet, hvita om hjertat. Just nu var vigtig öfverläggning: Apoth. Falcken – eller hans hyggliga Mamma – hade bjudit sälskapet på Caffé. – Nu, hvad besluts? Sälskapets Mamma, Doct:n F., war för saken, sälskapets Tante, Sophie T., deremot. Många men uppstodo – herrarna voro ödmjuka tjenare. Men som de unga hjertan, pickande af lefnadslust, förhoppades att den söta Apothekarn ville ställa till dans, – så beslöts att stanna, och det skedde så.

106 Nu kom Hamer, och ungarna rätte på sig medan deras utnämnda Mamma presenterade dem till det bästa. – Efter den visiten skedde att wi åto frukost, som skedde rätt lefnadslustigt i lilla kammaren med sikrom, bakelser och rariteter – hvarefter hände att confektstrutar och pepparkakor på obekant sätt försvunno från näsdukar och ridikuler. Det är så: Barnen leka med confekt, de unga med hjertan, de gamla med sitt öde. Stundom händer att de unga äro leksaker åt hvarandra. Som till ex. Thilda Lt nu – den smärta, fina sylphen Thilda – ej annorlunda war hon än en docka, en leksak – blott man glömde att se på ögonens sublima skiftning – en negligée som wi knöto under hakan, en collier som wi hängde om halsen, allt klädde henne. I wår enfald tror jag wi sade det högt – Derpå lemnades ungarna en stund i fred.

§. 5. Diner au Caféspråk: franska

107 Intogs kl. ½ 2. – Frosterus blef härpå bedragen: »Middagen skall just smaka, ty Hamer och jag reste till Höckert i mening att få oss frukost der men gubbsnålingen begrep inte meningen.» – Och flickorna måste just le. Stora bordet slogs nu opp – Mutter Nyström kom in med Caffebricka och fina hvita skorpor. – Som höllos till godo.

108 »Döden att jag mins så dåligt!» – och ingen af hela alla dete muntra caffesystrarna är nu här för att hjelpa min möda att åt efterverlden förvara minnet af Kissornas främmande. – Ack! af alla Caffebordets händelser har jag redan förgätit de flesta – så när som på ett skrammel af tre st. mötande koppar; skramlet var en duskål med små Sjöbergena: »Det föll sig i går quäll så svårt att leka främmande midtibland villfrämmande folk» – och unga bergena hade lika litet deremot som de andra unga bergena i förra höstas.

109 Vuerna midtöfver gatan föreföllo bekanta – och befunnos vara Fru Dovner och AnnaLena B. – hos den sjuka Alex D. – flickorna hade varit der. Nu sågo wåra flickor allt litet yrvakna ut – och Thilda lutade sig mot sophan i kammarn, – hvarföre wi önskade dem god fortsättning på Falckens Caffe – och lemnade dem åt sitt öde tills vidare – väl borde jag ochså omtala tvenne unga neglikors öde hvilka Emilia bröt. Men det må vara. »De brötos i sin skönhets ögonblick,» som Almquist så vackert säger om flickan vid Jagtslottet, – och ingen död är skönare än så.

110 Ungherrarna med sin utnämnda pappa Frosterus funno vid återkomsten till G.gården för godt att requirera middag – hvarpå följde d:o lur, – och sedan en så utsökt toilette för quällen som möjligt. Man skulle ju visa sin vackra sida på balen – och hur skulle mina i går nedsmutsade glacéhandskar duga? – Men det kostade ett språng i väl 10 bodar för att få andra, – hvilket slutligen lyckades och kl. precis 7 på quälln, försedd för min del med 5 par handskar och vantar, infunno wi oss på Falckens

§. 6. Café de Kisses ou les nez longsspråk: franska

111 Emellertid är att förtälja huruledes wåra flickor med sin mamma kl. 4 e. m. hos den »lilla hyggliga Apthekarn» funno en liten utwald Kiss societée – hwaribland Mellbergarna, Knipan, M:lle Runeberg, några|157| gummor o. s. v. – Värden – sjelf enda Cavalier – arrangerade artigt ett spelbord, der sälskapet roade sig med conversationsspel och tjufunge, och klädde apthekarn i negligée – samt drogos sedan med knipan som|1076| åter med fint raillerie anmärkte »att Alörn var rätt vacker – skada att wi dröjde der så kort» etc. –

112 Derefter hände att det blef mäkta tungt att lefva. Intet tecken till ballette sågs till, – värden gick ut, och flickor och kissor voro ensamma med Franska Generalstaben och Napoleon till häst ofvanför förmaksdörren. – Ändtligen kommo Tullförw. K. – Doktor P. och provisor Sten eller Stock – hwad han må ha hetat – samt några sjöCaptener. – »Det war dog et mandfolkspråk: danska» som det heter i O. T. – Och nu slogos deuxbatanerna å vid gafvel – In trädde tre nobla ynglingar med Liljebrunisk gentiliesse, åtföljda af en widsträckt Doktor i mannaårens blomma, – passerade graderna med ett otvunget behag – förunnade de ålderstegna kissorna en bugning – de unga en blick – och introducerade sig således sjelfva i brist på presentation. – Slutligen kom värden. Eh bien, voila des dames de tous les quantités et qualités! – Mais des chevaliers? – De la musique? – Du bal? Oh Ciel – monsieur apothicaire! Mes demoiselles mes dames! Si vous saurez l’histoire de mes 5 paires de gants!språk: franska Och wår förwåning vexte till lika höjd med kyrktornet i Jacobstad, – ramlade slutligen under sin egen tyngd och uplöste sig i en ström af munterhet. Baletten – antingen nu något misslyckades eller den ej var ens påtänkt – blef verkligen – »en abstraktion utan realitet». – Gummorna suto för sig – små kissorna för sig – wåra till det mesta för sig – herrarna för sig – och franska generalstaben med Napoleon i spetsen likaledes för sig. – Wi främlingar gjorde likväl chocke – och provisor Sten eller Stock pysslade med en kortlek i ena hörnet. – Tingelundan m. fl. befanns omöjlig. Men desto pratsammare war Thilda Mg – hennes musik och hennes förlofning war ämnet som ganska lifligt afhandlades – Hindrik drogs med gamla Knipan – Sophie puttrade om hemresan – Emili sökte trösta henne – Falcken tryckte oss – Kl. 8 kom the – och knappast war det unnangjort – för än allmänt uppbrott skedde.

§. 7. Aftonen efter balen som icke blef af.

113 O gatsmuts – du alla småstäders arf och fideicommiss! Jag beundrar ditt djup – i synnerhet då man promenerar i hvita klädningar och balskor. Hvilka lifliga minnen efterlemnar du ej då!

114 Vi woro nu hemkomna, förstås till Nyströmskan – och hade ändtligen tid att roa oss åt sälskapets dansanta utseende. Samtliga flickorna hade förnyat gårdagens för eröfringar beräknade toilette – af samma enkla skäl som Souzet uppger i Hwita Pigueschen – och ungherrarna rapellerade|1077| Liljebrun. – Lifligt kommer jag i håg lilla Louise med sin hwita klädning, sin ljusröda florsshawlette och sitt småförnuftiga mörka öga – !

115 Ack Jacobstads luft! Nu blef ett väsende, ett berättande, ett skrattande och squallrande som ej var ängsligt! »Det såg jag – och det sade den – och det svarte jag – och (sch! Nyströmskan) – – och sedan hände så och sedan så och då tyckte jag det o. s. v.» – Och Hindrik kryddade squallercalaset med peppar och salt. – Skulle man möjligen finna sådant mindre nobelt af så wäluppfostrad ungdom, så svaras att det var Jacobstads luft – och att wi gjorde kissorna all möjlig rättvisa, fast vi togo oss den friheten att roa oss på deras och på egen bekostnad.

116 Bland annat förljöds att Knipan d. ä. hade förlofvat Dyhrn med någonoriginal: »någon af damerna (en Sjöberg?) – i anledn. af en lånad Collier. – Vid soupern projectertes allmän gratulation – men hwem är fästmön?

117 Mutter Nyström hade obeskrifligt hedrat sig – updukat en den agreablaste souper – hvilken, förenad med det agreablaste sälskap, gjorde den agreablaste effekt. – »Hwad gör du med den? Med doktorn? Med Ernst Maltravers?» – Jag djerfves till och med tycka att dessa små Nyströmska dejeuneer, dineer och soupeer voro det bästa af hela resan – ty för resten föra wi alltför goda tankar om oss sjelfva med oss hem. – Nu hette det: »felicississima notte Signora!språk: italienska» –

118 H. ne distinguait pas la Madame à bon part – Elle me semblait si –språk: franska

119 29 Tisdag.

§. 8 – Afresan.

120 Nur är i korthet att säga huru wi följande morgon lemnade kissornas land och Jacobs ånyo ur sin aska uppblomstrande stad, der man likväl tydeligen märker att den gamla stammens folk icke brunnit opp med staden – ehuru sådant kunde haft sina wälsignade följder, – utan fastmer ännu fortfar att – (om jag så törs säga) stå i andelig knorr, och med händer och tänder streta mot den unga tidens framskridande makt. – Kan någon bevisa motsatsen så vore det väl; det synes ju vara alldeles à la Bulgarin att bedömma ett samhälle efter en dans och ett caffe, men det är nu engång så: känner man ej i sälskapslifvet den förädlande doften af bildningens blommor så är fara wärdt att de ej slagit ut ännu. – Lilla NyCarleby, med allt sitt frodiga småstadsogräs, drages mycket mindre med sin gamla Adam, det unga armbågas der redan med det gamla och man märker sprittningar af ett nytt lif. Lilla Jacobstad är ännu stelt som en frusen fisk. Det är som en gammal taljfläckad tafla på hvilken inga nya|1078| förfriskande färger vilja fastna. – Bättre skall det väl bli en dag, men när? En Wallenius med sin werldsbildning har ej kunnat slå an en vackrare ton i Jacobstad, och det är ett dåligt tecken.

121 Wagnar och chaisar rullade af kl. 8, och det förökte ej litet sälskapets munterhet att i samma ögonblick hördes i gränden den melancholiska rösten af en jamande katt. – Resan gick fort. – I gröna vagnen gick talet om korgar – ja väl om att skjuta – – men Thilda kunde ej lockas att säga b till Emilies a. – »Det är roligt att åka i vagnoriginal: vagn» – och vara rik och förnäm – jawisst!» – »Tycker Cousin?»

122 Mina quistar planterade jag åter i deras drifbänk hemma. – Pappa kom med många oförtjenta tacksägelser i porten, och wi nickade atjé! Hos Mamma hemma en afbön för dröjsmålet som hennes godhet ursäktade.

123 Detta war nu Besöket hos Kissorna – i anledning hvaraf jag ochså skrifvit en visa, som af vissa skäl »in nonum annum prematurspråk: latin». Samteliga sälskapet hemförde ganska glada reminiscenser och erkände, för att tala i Dumboms anda, att man har ganska roligt i Jacobstad och ganska bildadt, ganska angenämt sälskap blott man händelsevis för allt sådant med sig. Punkt.

124 – Samma dag – Tisdag – rann det några af oss i hufvudet att man borde inbjuda Jacobstads societée på dans och wedergälla deras artighet med en tiodubbelt större och noblare. Marklund skulle resa – se der ett skäl att skynda. Danshjeltarna – Backman – Dyhr – Topelius – vände sig till gumman Calamnius – Kl. 3 e. m. war beslutet fattadt – kl. 4 bifallet – kl. 5 allt arrangeradt och anoncer kringsända i NyCarleby och Jacobstad – till stor förundran för begge städerna.

125 Middag intages hos trefliga Lithener – Caffe hos språksamma Calamnier – thé hos icke min i sälskap med både Lithener och Calamnier på Kudnäs. Mycket talades nu om forntid och framtid, om i går och i morgon.

126 Lindquistarna suto hemma och wisste ej om balen förr än af anoncen – hwarföre suto de hemma? för det att somliga – o flickor, flickor nu Frithiof sade ..... Och jag tog mig före att le – ty tecknet war ej så dåligt.

127 S. d.Samma dag kl. 7 a. afsomnade gumman A. Sahlbom [  ]Tomrum år gammal. Sofve hon i ro efter sina långa mödor! I den unga tidens framåtskridande urverk war äfven hon ett litet omärkligt hjul. Hon har ledt den kring henne upvexande generationens första famlande steg på bildningens omätliga bana – och många af dem hon ledde wandra nu framåt på egen hand. Ack, wisserligen är det ett vackert kall och en välsignad möda att öpna det unga ögat för kunskapens första oskyldiga ljus, att knyta på|1079| barnets späda skullra de vingar hwarmed den mognade menniskan skall svinga sig högt öfver det låga grus der hon föddes! Fader och moder stödja våra första steg på jorden, läraren eller lärarinnan wåra första steg deröfwer, wår tankes barnsligt försagda flygt emot höjden. Må wi tacka de sednare liksom de förra. – Nu först har den goda som bortgick hunnit det rätta slutet af sin abcbok: »Herren wände sitt ansigte till oss och gifve oss en ewig frid. Amen.» –

128 30. Onsdag. – Onsdagen arrangertes för resan och corresponderades med farbror. – Åter uplät himlen sina tårekällor, det regnade ouphörligt hela dagen.

I NyCarleby war det oagtadt Bal.

129 Wi skulle i wår statsvagn resa till staden och balen – hästarna måste ledas – dåliga förebud! – Sent kommo wi – walsen war slut, man den första Françoisen war redan i sin blomma. Det war Lithenska Salongen.

130 Societéen såg glad ut – många stads och landsbor saknades. Ingen enda själ från Jacobstad, musikanterna unnantagna. Wi himlade oss öfver regnet, men sedan förljöds att Falcken rest till GCarleby, och hur skulle något bli af utom honom.

131 War det den partiska jemförelsen blott? Men mig förekom NyCarleby i all sin nuvarande gleshet wackert och älskwärdt. – Säge hvad man will om dess små brister, man skall likväl finna rika källor af naturligt flödande trefnad. Man skall finna lif – och det är det första; man skall finna själ i månget öga – hjerta på många läppar, och det är poesie fast utan rim och meter.

132 Djupet först och sedan ytan. Hjertat först, sedan formerna – den wackra blicken – den flygande locken – detn smärta midjan o. s. v.

133 Likwäl såg det i början alldeles intet animeradt ut. I stor trängsel tappar man bort sig sjelf – i allt för godt utrymme syns man för mycket. – Men det tog sig – och dertill bidrog den ovanligt fullstämmiga, ovanligt taktfulla musiken. »Det gick för väl.»

134 T. ex. jag och M:lle Rundström svingade rundt med strömmen; men tungt gick det wisserligen. »Svenska walsen» öpnades af mig och lilla Louise Sjöberg med yrvädersfart. – Ja verkligen! Lilla Louise tar upp sig – walsar bra, etcetera. Har warma wackra ögon etcetera – Men – med Emilies drömmande öga dansar jag François och jemför 2 societéer – med Thilda Lts långa lockar potpourie och utdelar blomman af NyCarleby ungdom – »åt hwem ger du den? och åt hwem den –? – åt hwem dMig?|1080| sjelf? – och dig sjelf – säg – åt hwem?» – Med Thilda L:ns wackra blickar ett potpouri – med Rosas språksamma munterhet en öfverdådig Francoise, och så vidare. – Flygande munter war en wäderquarns Cottillon –|162| Det var i andra potpouriet med den andra Thilda. Twå Cottilloner följde tätt på hvarandra – liksom den 1 Jan. 1839 då jag på samma ställe dansade samma dans med samma (dåförtiden scharlakansröda) flicka –

135 Särdeles treflig war wännen Forsström. Wilh. Sjöberg höll sig till systrarna och quistarna – broderskapet förnyade wi –

136 Under balen subscriberades på Kalewala och Höstispiggarna. Souper intogs – strax derefter serverades galoppade . Och det led in på natten. – Mig frågade mången om resan – i morgon – åh aldrig – det är säkert – och derpå följde commissioner utan ände.

137 Ljusen brunno i piporna och musiken tystnade – rösterna tystnade – men hjertat slog. Och hvaraf slog det? – Af sista walsen – af walsen allena? – månn ej af ungdom? – Poësie des Lebens – !språk: tyska Jag wille weta om du i afton klappade under ljusblå blommor af musslin – ? Kl. var 2.

138 För att betäcka tillställarens möjliga förlust sammansköto ungherrarna 18 Rd.– Och under balen hade wi inträdt i den ruskiga