September

1837 September.

Frid är i djupet ock.

Neder med domnad magt

böljornas lätta flock

lockiga hufwudet lagt.

Lekande löjans dans

ringlar ej ytan mer;

bländad af månans glans

sam hon till djupet ner.

Enslig på grönan strand

nickande björken ser

tankfull i vågen ner –

Djupt uppå bottnens sand

darrar dess skugga skum,

Men genom löfven ler

himmelsk en stjernanss brand.

Helig och ljuf och stum

ser han från höjden ner,

fridens och månans land.

spiller i vågens natt

glänsande strålars skatt

så silfverhwit – – – – – – –

2 Och stjernan kysser djupet med höjdens kyss. Det är en wacker stjerna; dess panna är så hwit, dess öga så blått, dess sken så mildt. Jag önskar den wille en stund förglömma sin höjd och sänka sig ned, ett litet stycke blott. På det att den blefve så klar att ock om dagen dess stråle sken, – att den blefve en himmelsk sol, strålande af godhet och eld. !

3 Jag drömde att tonerna fingo gestalt och blefvo glänsande gnistor som flögo wida omkring. Det war ett skönt fyrverkeri. – Men rätt som det war tände gnistorna eld på utanverken kring en viss fästning. Och adieuspråk: franska, constantia! – Kommer icke snart succurs, så gifwa wi oss på nåd och onåd. – Men det kom. Och husch! flögo tongnistorna bort för en liten stund. Och sjelf for jag bort från toner och allt. – Adieu mon plaisir.språk: franska – En wacker sand, men dess många hjertan äro sten och stoft. –

4 1 Fredag. Regn, wacker port för hösten.

5 E. m. hos Jeana Backman, musik m. m. Promenad hemåt kl. ¾ till 9. Det war ruskigt och mulet och mörkt. Alla gardiner ner – Ingen själ på gatorna – blott regnet squalade och dröp öfverallt. – Af en gardin war ena sidan helt litet undanviken. – Jag såg – på min ära, det var intet annat än nyfikenhet – en så förlåtlig, en så naturlig last! Det war en som skref, une figure douce et jolie, bien connue. Qu’est ce qu’elle ecrit? Ah! si c’etoitspråk: franska – – mitt ögonkast dig kysser, säger Ramido. – Serieuse? eh bien! douce et serieuse, toujours douce, douce comme un Dolce par Moscheles.språk: franska

6 På min ära, bara 3 gånger bort och kring 2 quarteret tillbaka igen. – Slutligen tassade tunga steg vid det svarta hörnet, och jag flydde för stegen som en tjuf. – Dormez bien, belle fille! – Il y a quelquun qui pense, qui songe à toi!språk: franska –

7 2. Lördag. Med Dyhr i klockstapeln, egentligen för att kika efter furst Menschikoff, men besynnerligen för att d:o original: do efter General Finkenberg. – NbeneNota bene på Juthbacka, notabene genraln war i godt sälskap – nbenenota bene|622| musik – nbenenota bene musikanter, förstås! – – Men wår astronomie wille ej slå sig till pennings.

8 Visite hos Apoth. Benzelstjerna, hwarest befunno sig gubben I. Lt, Lybeck, m. fl. enkannerligen som sälskap åt Major Numers, som ständigt talte om sitt dryga hushåll m. m. s.med mera sådant Thoddy. – Bna artig wärd. B. med Lt om upfostran – !?!

9 3 Söndag. Lystes för Ingeneuren Carl Wilh. Wilander och Stiftsfröken Wendla Charlotta Lagermark.

10 E. m. Wäckte Dyhr fråga om gratulation. – Jag bryr mig knapt om, sade Blanken, i fall intet Emmelie är der. – Så, så. Men Dyhrn och jag gingo dristeliga, funno ett nätt sälskap af Juthbacka flickorna, Emmy L. m. fl. – Logren m. fl. – Den unga fästmön bjöd mig mycket artigt att stanna quar till brölloppet. – Nu lekte wi göm ring. Sedan hwiskningslek. Underteckn. plats emellan Caroline B. och Emmy. – Blank kom sednare. – La bellespråk: franska mycket belle ce soir. Une taille gracieuse et magnifique! – Elle sortait.språk: franska – Promen. till Juthbacka. Mina O: jag tycker om allt som smakar godt!

11 4 Måndag – Redaction. – Krusbär i Fåfängan. – Promenader i sälskap med Lybeck, Häggström, Dyhr, som slutligen stadnade på Kudnis, drucko thé och punsch i min vindskammare. H:m talte om sin courtise i Helsingfors – Jag spridde sjelf ut att jag fått korgen af M:lle Törnquist, sade han. –

12 5. Tisdag. Josephine Calamnius hemkom på Najaden från sin Franska resa. – Jag såg henne ej än. – Red ut åt Lippjärfwi – Wäntade Turdins – Morbror G. hade rest ut emot damerna. Jeana, Blank och jag spatserade ut åt bron, narrades af ett några andra genomresande vagnar. – Point de vuespråk: franska.

13 6 sept. Onsdag. Min namnsdag. – Blommor på caffebrickan som C:a skramlande bjöd der jag sof kl. ½ 7. – Doftande Löfkojor. – Visite i staden – OE. – Endast Neuman och Federley gratulerade och följde mig hem på f. m. då wi togo en klock. 11. –

14 E. m. Red ut till wårt folk som 20 personer starkt skuro korn på Nyåkern. Besåg med myndig min arbetet. Trakterade derefter med bränvin öfver laget och lemnade sälskapet ganska belåtet. Red så söderut åt Juthbacka, vände vid grind och så hem i sträckt galopp. – Dröp af swett när jag steg af. Hemma fann jag mormor Wacklin och wår gamla Anna Helena som begge gratulerade. – Goda menniskor. – Sednare i skumma quällen till staden – visite hos Färg. Wahlberg. Derefter slag omkring. Men point de vuespråk: franska. Flickorna Lindquist woro i dag hos A. H. Backman och fru Downer.

15 7. Thorsdag. En högst treflig dag. – F. m – Promenad med bössa åt skogen. Solen sken mycket warm – Ingen hare och ingen tjäder. Blott grönsiskor, gulsparfwar, motaciller – dem wille jag ej skjuta. – Hwila i skuggan af en väldig gran. – Vink af Lundmark »kom ut i e. m.» – Ja Gubewars! Turdins hemkommo kl. 2 e. m. – Träffade Hindrik som hastigast. Hindrik hade haft mycket roligt. »Men hwad tycks? Jag såg visst legioner med flickor, både i Vauxhalln och andra ställen i Stockholm – men ingen så söt som Emelie Lindquist.»|141| Klockan war omkr. 5 e. m. då wi från T:ns promenerade ut åt Juthbackan, då lyckan så wille att wi just wid bron uphunno flickorna Lt och T:a Mg, gående samma wäg. Ainsi compagnie. B. courtoisie, c’est comique. Et moi?språk: franska

16 Hos Lk befunno sig Isak Lt och Häggström. – Men nu fingo flickorna arbete – nästan utan mellanskåf. Först Hertziska Rondo’n, solarstycket, för 2 piano: – War det fantasie? war det partiskhet för de spelande? Jag wet ej. Men mig förekom det som om tonernas wågor hwälfde brusade skyhöga upp, så att de nådde till andens spetsar, och min själanden försänkte sig deri och försmälte tillsammans der med dem i oändeligt flödande fullhet och harmonie. klarhet. – Herziska Rondon är lik en gryende morgon – först en stilla glänsande rodnad, sedan en stigande sol, än med en bländande åt alla sidor blixtsnabbt strömmande glans, än med skyar, drifna af vinden, böljande och vaggande i skiftande purpur och guld. Derföre hwilar ock öfver hela stycket ett solsken, oändligen herrligt och ljuft att skåda. Derföre är det ock lättare att förstå – ty ett slags sällan är ett sinne så hårdt eller så beklämdt att icke någon stråle smyger sig in deri och breder sitt klara skimmer deröfver.

17 Men derefter spelte flickorna, Emelie och Thilda Mg, sitt Adagio m. m. af Moschelles. – Det är stycke af underbart djup och derföre swårt att förstå. – Jag hade hört det engång förr, fäste mig då endast wid det brillanta och ljuft harmoniska som öfverallt framblixtrar derur. – Nu satte sig Lk brevid mig. »Det fägnar mig att musiken intresserar er. Men war nu upmärksam och följ noga med, gif akt på de ställen jag utmärker. Få se om det ej då skall synas i ett helt annat ljus.» – Och flickorna spelte, hänförande wäl, sammanstämmande så noga att det merändels war omöjligt att säga hwilketdera pianot då spelte och liksom lopp framom det andra. Och när jag då ansträngde öra och sinne att fasthålla det hela i dess stigande utveckling, då förekom det mig som om en oändeligen djup idée updykade derur, icke i solskensdrägt såsom i det förra stycket, men såsom ett underbart Måndunkel, hwari war|624| uplöst allt jordens »We und Wonnespråk: tyska» och bägge kämpande för försoning|142| och frid. Så fortgår genom hela stycket en kamp mellan detta »We och detta Wonne» som aldrig i ord kan uttryckas. När då den ena af de kämpande krafterna blir den andra öfverlägsen och likasom söker att öfverrösta den andra, upkommer en tonstrid, en disharmonie som har en djup och philosophisk betydelse. – Men småningom afmattas de stridande, ett decrescendo vidtager, begge krafterna komma i en slags jemvigt och ur denna jemvigt framträder då i moll och piano ettn samklang af begges röster i outsägligt ljufwa och rörande toner. Och dessa toner, äro de ej stämmor utgångna ur andens innersta djup, sörjande flygtingar från den eviga harmoniens saliga källa, klagande andar som begära sittn frid och sitt himmelska hemland åter? Derföre Men icke är det i Moll som harmoniens fulländning ligger – här är blott aningen, längtan, icke wissheten, målet, icke segern, men den heliga törsten derefter. Och derföre går genom hela Moschelles’ Adagio en mägtig men på engång mild och förklarad ande som likasom pekar åt höjden och säger melodiskt: »der är mitt eviga mål!»

18 Så klarnade här en del af tonernas oändeligt rika och mångfaldiga verld, väl såsom en aning blott, men en aning ovärderlig genom sitt djup och sin skönhet. Och derföre är jag tacksam mot Lundmark som först sade: märk! och mot de englabarnen som skönt, så känsligt och uttrycksfullt utförde dessa stycken. Derföre sade jag åt dem: »den bästa lön för er vackra musik wore att ni finge höra er sjelfwa spela den.» – »Ja, sade Emmy, wi höra nästan intet alls af hwad wi sjelfva spela – men jag skulle så längta att höra någon annan spela detsamma för oss.» Men Lundmark sade: »Tack, Emmy och Thilda. Det här Moscheleska stycket wille jag höra när jag dör.» – En annan gång sade han: »wore ej musiken, så wille jag längesedan vara i grafven.»

19 Farbror Isak (+) war stolt och lycklig, och det med rätta. Flickorna sjelfwa woro blyga och anspråkslösa, men ochså de litet lyckliga – goda snälla barn! – Men Häggström war rolig att se, huru han, som annars aldrig bryr sig om musik, der man ej kan vinna något dermed,|143| här bemödade sig att synas som original: som en stor beundrare och amateur. »Jag är utomordentligt svag för musik, utomordentligt svag, jag försäkrar Herr Rådman, Mamsell Emelie spelar då alldeles obeskrifligt wäl. Tullförwaltarn kan wara öfvertygad om att ingen kan wara mera intresserad af musik än jag.» Jag såg wäl att Tullförw. war litet Thomas, men i sitt goda och veka lynne tycktes han nu sätta tro till en del af försäkringarne. – Åt Emelie sade|625| Hm: »Men tillstå nu M:lle Emelie, att ni spelar obeskrifligt, gudomligt vackert. I ert ställe skulle jag wara stolt öfver en sådan musik.» En smula ond öfver sådant tal, sade jag då, något hastigt: »det torde wara bäst att icke wara stolt öfver någonting.» Men Emmy blef rodnade, jag tror wisst icke hon misstyckte mina ord.

20 Så promenerade wi hem, alla i sälskap wid halfmånans sken. Jag hade redan frågat Emmy hwad hon skref så flitigt då och då. »Jag skref bara opp några dagar ur Ephemererna för min dagbok.» – »Dagbok! Det är ju trefligt att wi sympathisera. Men jag försäkrar att det skall wara dubbelt så roligt att skrifwa Ephemerer hädanefter.»

21 »Nu godnatt! och måtte ni drömma bara scherzando!»

22 Och måtte hela ditt lif wara en vacker Rondo, vek som Moschelles’s moll, och stark och skön och glad som Hertz’s Allegro och scherzando.

23 8 – Fredag. I sitt hjertas glädje sade gubben Lt i går: »för all del go’ herrar, låt oss nu träffas snart, i morgon t. ex. hos mig.»original: mig. »Men, invände då Lrk, ni har ju ert instrument här, wi kunde så gerna träffas här och höra om wåra vackra stycken.» – »Nej, sade Lt, till mig ska’ ni komma.» Och wi kommo nu i dag, enligt aftal, Lundmark, Häggström, Blank och jag, kl. ½ 6. – Gubben (+) war mycket artig som alltid hos sig. Men ingen skymt af fruntimmerna fingo wi se, widare än en skymt af lilla Augusta. – Blanken war en smula otålig, d:o jag, men jag lät mig icke märka.

24 Sednare kom Turdin dit. Thé bjöds och thoddy dracks, kryddadt af Häggströms anekdoter, Turdins berättelser om Petersburg, Lts och Lrks disputer om Svenskar och Ryssar, under det conversationen mest wände sig kring militäriska ämnen.

25 Månne Häggström speculerar på Emmy? – Tror knapt, efter han fjäsar ouvert. Är åter en fint att blanda om sina kort – En stor politikus till karl. Hem kl. öfver 9 –

26 9 Lördag. Promenad med bössa. Träffade vid nya kyrkogården Hindrik. – E. m. kl. 6 till Lybeck – hwarest befunno sig Blank, Häggström, Dyhr, Backman m. fl. – The och tobak. Stockholmska historietter af HB:n. – War ochså fråga Jeana B:s berättelse om Dyhrns och Emelies promenade på Alörn och Es osanning. Dyhrn sökte rättfärdiga sig och henne. – Jag är här mera böjd att tro Dyhrn. Löjligast war fru B:nas ord: »woi fänin, om modren sku’ se det här!» – Men Hindrik hade en annan gång märkt något dylikt angående en månskens promenad på bron. – Aj, aj, liebes Ding!språk: tyska Mais l’amour est aveugle.språk: franska Jag tycker förb. om flickan ändå – – – sade Hindrik. – Point de vuespråk: franska.

27 10 Söndag. Afhörde Neuman, toujours lui mêmespråk: franska.

28 Förmiddagsvisite hos Josephine Calamnius, som hade outtömliga berättelser om Frankrike och Féchamp, der hon dröjt i 3 veckors tid och blifwit mycket artigt bemött. – Hon hade läst ur minnet några verser ur Frithiof, och de hade funnit Svenskan låta alldeles utomordentligt väl. –

29 E. m. Mamma hos Lagermarks. Promenader i sälskap med Dyhr och Backman – men – point de vuespråk: franska – det är en besatt otour. –

30 11. Måndag. Jouerade på e. m. af Visite af Tante Calamnius med M:lle dotter Josephine. – Äfven J. Lybeck några ögonblick, men vågade sig ej ner. Beskrifning på Fechamp, moder och seder och menniskor. Monsieur Ferret. Fru Snellman som medföljde hade en gång curerats åderlåtits af Napoleons gamla läkare som sade: »N’ayez pas peur, Madame! jamais je ne ferai mal à une si belle dame.språk: franska»

31 12. Tisdag NyCarleby befolkas småningom åter. I dag kommo Hammarins som medförde underrättelse att L:ns och Sophie äro i antågande.

32 – E. m. Ephemerer. »War så god och lemna det här åt M:lle Emelie.» A: Hos Turdins, der Lrk, Lt, Hammarin, Sjöberg m. fl. woro på thoddy. – Med Hindrik kort visite på Kudnis. Der såg han Emelies Minnes bok – tecknade sitt namn och ett ord till med blyertspenna i ett litet bortgömdt hörn. – Ja, min gosse, håll ord. På min ära, om lilla Emmy blefve din fru, skulle jag gratulera både dig och henne, tout sincerement, ma foispråk: franska, det gjorde jag. Aber, liebes kind, du verzeihst mir ja des guten Wunsches willen!språk: tyska|145| Lundmark wäckte fråga om den gouvernante som man requirerat från Stockholm, proponerade att hon skulle bo hos oss på Kudnis. – Förslaget föreföll mig antageligt, men icke så Mamma som ej wille binda sig af främmande.

33 13 Onsdag. Lundmark på Kudnis angående gouvernanten, Mamma antog ej anbudet – Lrk wände sig sedan till Hammarins som ochså wägrade, hwarföre hela den vackra planen blef till intet.

34 S. d.Samma dag med Blank på kort afskedsvisite hos Lindquistens. Point de dames.språk: franska »Åh, mente gubben, intet blir det resa så snart, gör om visiten än en gång» – Hm!

35 S. d.Samma dag kom Johanna Calamnius på briggen Enigheten hem från Stockholm. – Hur går med wår resa? B. will i morgon, men det är litet hårdt att resa just när wåra vänner äro hwar minut att wänta. – E. m. Hos Turdins, der Mademoiselle Åberg från Sthm, en mycket hygglig flicka spelte præluder m. m. för piano med beundransvärd fermeté, precision och styrka. – Staccato och forte äro hennes starka sida, men derjemte har hon en ganska god touche, och öfverträffar wåra flickor i wissa partier.

36 14 Thorsdag. Beau temps.språk: franska Knapt ännu stadde i resebestyr, surprenerades wi angenämt af bröderna Staudinger och Elfving, som veko in på resan åt Hfors! – Potz tausend!språk: tyska mina gubbar. Blanken gör Staudin Justus sälskap, Calle S. stannar quar ett par dagar och följer mig. – Jag ger mitt Stipendium f–n, med respekt sagdt. – Må göra. Bon!språk: franska Du är en hedersgubbe, Carole frater!språk: latin Bon!språk: franska sade Blanken, så slipper jag att höra dina klagovisor. Ouispråk: franska! Nu är lustigt att lefwa, mina vänner. – Hwart nu? på kort visite till Dyhrn. Wi följas, Kudnis Lifgarde är åter 5 man starkt. »Men se hwem kommer der, svart som en korp – – – ? Mirakel! det Ahllund är! – På d–ng kärra, herr Rådman?»original: Rådman? he he he, helsade Ahlund, jag skäms verkligen för herrarna, men – etcet. – »Så är det, genmälte Justus, stundom herre och stundom dräng, säger ordspråket.» – Men Dyhrn war liberal, wi drucko copiöst, gammalt vin.|146| Men hwart nu? Sansa sig, mina herrar! – Warm af vin och – – – ? Se! wälkommen! – Bror är god och sitter ner. – Jaså, minnesboken. Bed Mamsell Emelie komma ner. – – – – – – – – – – – War så god och stig in – sitt ner (vis a vis, tete à tete) – Jag hämtar en liten grönpermad rymmare. – Jag tackar så mycket. – Äran är min och nöjet med. – Tack för sednaste musiken, den gjorde godt. Hwar har ni warit så osynlig? – Mest hemma, Mamma är sjuk. – Jag har intet sett er i fönstret engång. Sonne – Såg ni (fördömda ni!) – såg ni nyss hwem som gick förbi? – Nej. – Ja gissa då. – Hur skall jag kunna gissa? Säg hwem det war. – Alls inte, gissa blott, försök! – Jag kan intet. – Då säger jag heller intet. – Jag kan helsa från prosten¤I går war jag med B. på afsked hos Prosten, som då wi inträdde spelte ett mycket svårt stycke och märkte oss intet. – Wi hörde en god stund. Han las noter med otrolig fermite. – Slutligen wände han sig om, och war mycket artig mot oss. – – Jaså – Jag war der i går; han spelte på sitt gamla klaver. – Åh! – Men mera tycker jag om er musik. Hwarföre går han ej hos Tullförv.? – Jag wet inte alls. – Kanske han är afundsjuk? (i parenthes, en stor dumhet som jag efteråt ångrade, men stod ej att hjelpa) – Aj så ni talar!

37 När reser herrarna? – I dag. – Åh, res inte! – Inte? hwem skulle det intressera om wi reste eller inte? – Jag wet inte, – oss alla. – Ni är mycket god. Jag tror er ändå knapt. – hwarföre så? – Ingen har bett oss stanna. – Men om nu alla bad’ – ? – Det gör’ wist intet alla, ni i men om bara någon bad’ – – Åh, res inte! – – – Tackar oändeligen för artigheten – Jag reser wisst inte. –

Wers i Minnesboken.

De sköna dagar njut då wåren knoppas,

då lifvet leker än och hjertat hoppas!

I minnets spegel, i den evigt klara,

låt äfven mig få wara.

Nby d. 31 Aug.

39 Men Justus Sr, Elfving och Blank reste strax på e. m. Blanken sittande på en mycket hög resning. – Calle Sr och jag följde till Juthas, der wi med ett glas punsch önskade herrarna lycklig resa. –|147| – Men Calle S. och jag wände åter om. – Flickorna Calamnius thé hos oss. – Kl. 7, då det redan skymde, med Calle Sr till Juthbacka enligt wäderkorn som icke bedrog. Herskapet Turdin och M:lle Åberg woro nu här, begge piano’s höllo ännu hwarandra sälskap, och wåra solar- och lunarstycken klungo åter obeskrifligt harmoniska och vackra under »Bånens» händer. – En flägt kom då emot fönstret som skakade. »Se, sade jag till E., till och med fönsterna aplaudera åt er!» – Men E. war litet mera tankfull än vanligt – war det för Justus Srs skull? hwiskade en liten brummande jalousiemygga. – Caroline B. drog på samma sträng, wi satte E. i pinligt förhör men det war mig omöjligt att gissa. – Wist slog mig samwetet för en wiss sak, – men mycket möjligt är att den lilla betänkligheten alls icke rörde hwarken Justus eller mig.

40 Gubben I +, Lrk +. M:lle Åberg spelte sina preluder, och flygeln ljöd ovanligt kort och hård under hennes starka, men likväl behagliga fingrar. Lrk war mycket intresserad.

41 Fullmånspromenad, först följande hem flickorna Lindquist. Derefter åter escorterade Calle Sr och jag Juthbacka flickorna hem. – »Jag hör Tullförwaltarns röst.» – »Jag ser på rösten, sade Olle Nötbom. – ah jag ber, sans comparaisonspråk: franska, war meningen.»

42 Borta är nu wår sommarsol, wår warma dag, wår milda quäll. Det gröna bleknar, det gula gulnar mer, det ljusa skymmer och och skuggorna komma oftare igen. – Det war en vacker quäll, en dunkel natt så lugn och warm ändock, full af blommors doft och lena flägtars sus öfver gröna blad. – På jordens friska wall war friden bäddad mellan walmostänglar – men öfver blåa himlars hwalf flöt blida stjernors sken »så silfverhwitt». – – Men dagen kommer, dess blick är matt, dess panna molnig och stormig. – Se till att alla blommor plockats. Jag fruktar frost, jag fruktar starka vindar som bryta, och härja.

43 Nicht in der Sonne –språk: tyska

44 Adieu! Im Schütze Gottes, liebes Kind! Herunter ist bald meine Sonne – meine helle Sonne der Nacht, der Schatten bBesiegerinn. Fern leuchtender Sternen süsses Licht! – Göttin des einsam wanderln der Mondes, Selene, goldenes Auge des nachtlichen Himmels, sanfte Bezauberinn!|148| Ich soll dich nimmer sehen so wie ich dich jüngst gesehen habe. Durch Wolken werde ich dein sanftes Licht bewundern. Du ziehst dich in der Höhe zurück, du fliehst fern hinweck, ich will auch fliehen wohin die Winde treiben. Ich will den Staub küssen, – mein WolkenHimmel, mein NebelGlück hat der Erde Wind zerstreut. So ein zartes Gebäude ist für die Erde nicht. Sie versteht den Himmel nicht, sie liebt den Staub, das dunkle Kind seines dunklen Schosses. Warum nicht ich? Lebewohl! Lebewohl!språk: tyska

45 O mein zartes Blumelein, verlasse dich auf die Erde nicht, baue nicht auf Nebelgrund – Treue ist ein wackrer Nebel – sie weicht unter deinen Füssen. – Sey immer rein und hoch und gut, lass nimmer deine Sterne im Staube stürtzen. Dann soll ich nimmer – horchst du? – nimmer dein vergessen.språk: tyska

46 15 Fredag. F. m. omete med Staudinger. Wattnet war redan höstlikt och svart, strömmen gick stark och skum betäckte dess lugna yta. Derföre wille nu ingen abbor nappa och ingen idpojke visa sin hwita sida. Med byte af några små mörtar reste wi hem igen.

47 – E. m. Mycket språng att skaffa oss ridhästar till i afton. Alla försök misslyckades. I wår nöd mötte wi Hindrik B. som bjöd oss in till AH. Häggström, der wi smorde oss med sockerbröd m. m.

48 Slutligen fingo wi oss ett par Rosinanter – kl. ½ 9 a. redo wi ut Calle S. och jag. – Lrk m. fl. herrar stodo wid torget – Det är rätt, sade han. Jag mins nog i mina unga dar. Jag wille nu wara i Herr Ts ställe. – Tack min hedersgubbe, jag tycker om dig. – – Nu, midt under den sena quällens skuggor woro alla andra skuggor som en rök försvunna. – Wi redo lustigt fram söderut på wägen åt Wasa – än i galopp, än i traf, än i sakta lunk. – Wi redo förbi Juthas in åt stora vägen genom skogen. Det war så gladt mellan fururna – himlen war något molnig men luften mycket warm. – Wi stego af och svalkade oss, under det hästarna pustade. – »Arma kräk, äro wist hungriga.»original: hungriga. Wi återvända till Juthas, be att få köpa bröd åt hästarne – fanns ej annat än mjukt. – Redo ånyo söderut, sjöngo, skrattade, berättade galna historier, men wid hwarje aflägset dån af rullande hjul drogo wi tyglarne in och lyssnade med återhållen anda. Wi wäntade|630| wåra Stockholmare, men vergebensspråk: tyska. Redo ända nära Storsved 1½ mil från staden – hade ridit längre om ej hästarna tröttnat. – En mycket rolig färd. Återvände kl. ¾ till 12 om natten.

49 16 Lördag. – Bud har kommit att wåra väntade redan i Thorsdags träffats i Wasa. – Det är sannerligen derföre endast i afsigt att skaffa min gode broder Calle någon ersättning för hans väntan, som jag i dag antager Morbror G. Turdins bjudning att bevista den stora utskjutningen på Oxkangar. – Calle och jag afreste således kl. 11 f. m., kommo utan äfventyr till Orawais malm Lastageplatsen, funno stora båten redan bortfaren, men kommo öfver i sälskap med en hop bondfolk dem nyfikenheten lockade till samma mål. – På Oxkangar holme funno wi en myckenhet af stadens och Kimo bruks herremän (äfven Hedbergarna, W. Essen m. fl.) samt tusendetals folk af alla åldrar och kön, dels warfstimmermän och deras familjer, dels sjelfbjudna åskådareoriginal: åskådar – – kort middag, caffe, wäntan, musik af en bondgosse som war lam i båda benen – Slutligen kl. 5 kilning, första, andra gången – paus – en bondkäring war mycket närgången med sitt såpämbare – T:n föste henne unnan – »si hande!» skrek käringen och ett litet tumult upstod. – nu kilas åter, folket tränges, ställningar ramla, folket viker, knack, knack, knack, knack, knack! från alla hålln – massan röres, den tunga kolossen glider ner med stigande fart, omedwetet höjer sig ett tusenstämmigt hurrarop, och med ofantelig tyngd stupar skeppets breda bringa ned uti wattenbädden som vikande för våldet lemnar en försvinnande grop och med krithwitt saltskum bestänker den nydöpta Emelies swarta, glänsande sidor.

50 Denna utgång war den wackraste och den lyckligaste man kan tänka sig. Allas belåtenhet, den omtalte käringens undantagen, var ganska stor. Wi gratulerade Hindrik till »Emelies utskjutning», önskande att han i framtiden måste kunna åstadkomma något dylikt.

51 Sedan nu det förnämsta så wäl aflupit, återstod den ingalunda mindst vigtiga delen af dagens högtidlighet, att dricka den nydöptas wälgång. »Måtte den nya Emelie ständigt wara så läns som mitt glas nu blir.» Hindrik war ingen falsk wärd – punschen flödade rikligen. Midt under detta poculerande war det en som berättade att han kl. 4 e. m. hade mött de wåra på vägen i Orawais. – Nu war swårt att längre dröja. – De andra herrarna skulle stanna quar. – Calle och jag tänkte resa, fingo ingen båt. – Rundtomkring war muntert vivatspråk: latin, den manliga delen af gästerna ingenting mindre än nykter, den quinliga delen flängande om i dans med herrarna på gården, både menuet och polska, den sednare icke mycket|631| ceremoniös. – Jungfrurna på stället|150| deltogo häri, likaledes de mindre afsig komna af de unga drängarna. – En munter, en galen dans, der åskådaren, medan en sakta vind blåste och de dansande svängde lustiga om, då och då fick en skymt af vuer som icke woro ämnade för hwar mans ögon.

52 Men småningom uphörde flänget på gården, och de ifrigaste drogo sig in i en stuga att fortsätta polskan. – Nu war slagmålens gyllene tider, örfilar smälde här och der; äfven T:n, patron, fick en, men den arme gifwaren blef derföre illa nertwålad.

53 Mellan Pedersöre timmermännen och Wöroiterne war en stark jalousie rådande, emedan desse sednare, mest unga raska gossar alltför närgånget courtiserat damerna i Wöro och spelt hemfolket ur brädet. – Ett häftigt slagsmål upstod nu med påkar och stenar – med möda förmådde Wennerholm hejda de ifrigaste.

54 Ändtligen souperades, caffe intogs, sälskapet skingrade sig dels en och en, dels twå och twå i nattens försåtliga skuggor. – Calle och jag sade wackert adieuspråk: franska, och inskeppade oss med ett sälskap Orawaisare, större delen mosiga. Styrmannen tyumlade just vid stranden öfver relingen, och krälade lungwåt opp igen. Wi lade oss inswepta i wåra kappor att sofva på bottnen af båten, och hörde undertiden huru man gissade hwad wi kunde wara för folk. »Int må hä full wara nå skälmar»? sade en. – Nej, sade de andra. – – Sedan wi åt Natten war lugn och klar men ganska kall. Styrmannen frös som en hund. – Lycklig landning vid lastage platsen, der wi gåfvo roddarne litet att styrka sig med i den nära krogen, och reste så hemåt med H. Nyman till kusk. Denne körde som en galning, efter mer än en lifsfara kommo wi wälbehållna fram till Kudnis kl. 4 om morgonen. – Här kunde jag ej afhålla mig att smyga in i sängkammaren och med en hjertelig kyss helsa vår goda Sophie wälkommen. – Hon hade föga förändrats till sitt yttre; mig fann hon förskräckligt solbränd och brun.

55 Kl. war wäl 5 när jag insomnade.

56 17 Söndag – Om morgonen promenerade Sophie och jag i trädgården som ännu war grön – Wår lilla flicka är nu mycket gladare och hyggligare än förr, wår lilla flicka är nu stor – wi skola få trefligt på Kudnis, ma chere amie!språk: franska – Svenska accenten i hennes mund låter ovan i början. Presentation för Calle Staudinger. Visite af Styrman F. Alcenius. Bjudning att wara fadder hos Synnerbergs. Kl. 12 med Sophie visite hos Lithéns – Wälkomna, små flickor, Rosa och Thilda. Det är mycket roligt att ändå få träffa er. Wälkommen min goa morbror, goa moster. – Alla sig lika – Alla ändå litet mera pratsamma än förr. Huru mycket att berätta!

57 S. d.Samma dag e. m. kl. 3 fadder hos Synnerbergs åt deras lilla son Carl. Stod emot Josephine C., Albert D. emot Sophie; bägge togo wi ut wår rätt. – Kl. 5 war jag åter hem hos Calle som emellertid tagit sig en blund. Promenad åt staden, inne hos Lithens, hos fruntimmerna som woro högst muntra och trefliga – beskrefwo Stockholm, Upsala, ångfartyget, resan, sälskapet och herren wet icke allt hwad. Men wi hörde och mådde mycket wäl. – Tousjours la mêmespråk: franska – och lui mêmespråk: franska, ja nästan helt och hållet. – Sednare kommo Mamma och Sophie hit från Synnerbergs. – Här pratade wi allt till kl. 10 – och skildes muntra åt.

58 Calle war alls icke missbelåten. »Det är en förb. söt flicka, den Thilda, ja, tamme f–n, tycker jag inte det.» – »Alldeles det, min gulle bror.»

59 18 Måndag. – F. m. med Calle S:r visite hos Turdins, Lithéns der. – När reser herrarna? i dag. – Verkeligen? – Ja wisst – tror jag. – Promenade med fruntimmerna åt prostegården – Tout presque comme jadis.språk: franska – Beskyddade damerna för kor. – E. m. med Calle, visite hos Lithéns. Man uptog och hopsatte nya förmaksmöbler; fruntimmerna criticerade dem. – Twå helt små soffor. Twå platser. T:a: »du är mycket underlig, aldrig lika, nu så glad, fast du skall resa i morgon.» – »Skall jag ej wara glad att ha träffat er innan jag far?» – »Ja, men så war du ej förr.» »Är det ej bättre så här?» – »Jag wet inte.» – »Du är rolig, söta T:a, hur mången gång fick jag ej förr bannor för min alfvarsamhet? och nu för det jag är glad?» – »Men man skall ej wara för mycket någondera.» – – – Tu vois bien, chere fille – les temps s’ont changés – il y a une instincte etonnante des filles qui les fait concevoir les plus fins changements des hommes – oui, tu a raison, pauvre fille, bonne fille, fille tousjours chère, jamais n’oubliée par moi!språk: franska

60 Lithéns till Lundmarks. – hemma – Sednare: Flickorna Lithén hos oss. – Åto gässtrufwor – än om Stockholm än om resan; – visade mitt herbarium som innehöll blommor af: Thilda L:n, Charlotte S:r, Louis K:n, Caroline B:n, Justus S:r, Selene. – Om den sista upstod bryderie. – Råkade i pinligt förhör – satte första blomman främst. – T:a wille ej tro det – Rosa talte ständigt om månblomman – T:a tog bort sin – fick med möda igen. – Flickorna souperade hos oss. – – Promenade tillsammans till staden. T:a: hwarföre? och åter hwarföre? Fråga intet så, jag ljuger aldrig. – –

61 19 Tisdag. F. m. afskedsvisiter hos T:ns, L:ns, m. m. – Skjutspenningar af T:n. Arrangementerna snart i ordning med biträde af Mamma. Sedan en stadig middag. Så: adieuspråk: franska min älskade Mamma, min snälla Sophie,|633| min lilla Fanny. Adieuspråk: franska Kudnis, nu är du grön ännu, snart gul och när wi härnäst träffas, snöhwit. – Tack för alla glada dagar denna sommar – Wäl ha dunkla skyar här och der förmörkat en stund och en annan, men du har alltid warit grön och god och glad. Haf derföre tack, mitt vackra glada hem!

62 Nu bar det af, lyckligen genom staden, lyckligen förbi L:ns, der wi gåfvo och emottogo ettn afskedsnick. – Lyckligen ända till kyrkan och bron, men der hette det: ptrrroh! – Wi behöfde slantar och lakritz. – »Spring, Janne, till Dyhrn» – Janne sprang med en billet. – Fins inte. kors! slantar och lakrits, så oumbärliga saker! – Nej, wi måste nödwändigt förse oss dermed. – wi gå till Dyhrn. – Sagdt och gjordt. Calle följde mycket willigt med – hästen lemnades vid bron. – Men Dyhrn fick roligt. – flickorna kommo ut i Contoiret – obligerte oss in – hwad war att göra – wi suto ner och pratade, drucko caffe, suto ytterligare en stund. – Nej! nu adieuspråk: franska, små flickor. – Och i wåra stora brådska glömde wi quar just slantarne för hwars skull wi kommit. – Men Dyhrn följde till Juthbacka kroken. –

63 Men till Juthbacka rymde några ögonkast. – Nu är Hilda Winge der, nu är Emmy L. der, nu spela de sin Hertziska Rondo! – Resa wi inte in, sade Calle – Passespråk: franska! du är rolig. – Ytterligare kort uppehåll vid Forsbacka.

64 Adieule NyCarleby.

65 Twå kära plantor wårdades ömt i wår famn. Vid Kaup kysste de hwarandra alltför förtroligt – den ena gaf upp ett klageligt ljud och öfverskjölde med sitt klara punschblod bror Calle aldeles. – Vi måste då genast till wår tröst trycka dess twillingssyster till wåra läppar – hwarefter wi fortsatte resan.

66 Mellan Markola och Frändilä är en mycket wacker skog; månan gick opp, wi sjöngo med muntert mod. –

67 Nattquarter kl. 9 på Frändilä – visite af obehörigt folk. –

68 Sannerligen är icke menniskan ett underligt ting, tror jag Syrach säger. Un veritable Cameleont, ma foi, blanc et noir – le moment regne, gouverne tout!språk: franska

69 20 Onsdag 21 Thorsdag. Onsdag fortsättning utan äfventyr från Kauhava till Tulijoki i Wirdois. Här war redan gästrummet uptaget och wi fingo nöja oss med en liten kall och lopphwimlande kammare. Sofwo ändå godt. Väcktes följande morgon af en röst: »Si! ja kund’ just tro dä sku wara Topiljus!» åt hwilket Calle hade mycket roligt. – Mjuka tjenare! det war Gustaf Lindquist, och Carin låg i gästrummet. De reste|634| med egna hästar och hade dröjt 3 veckor på resan från Hfors. – Janne Lewelius hade på framresan kolat af på Ilmoila gästgifwargård. – Thorsdagen hunno wi fram till Huutjerfwi utan malheur undant. ett litet »et sat sattuaspråk: finska», hwarvid Calle fick ett vänskapligt slag på tassarna. – Fångade en lysmask – Resonerade med en gubbe som räknade ut att det wäl torde wara »nelje tuhatta tähtiset taiwasaspråk: finska» och storligen undrade hwad de kunde wara gjorda af för slag. »Kylle sielä olent ihmisiä kansspråk: finska», mente jag, – men gubben sade woi! woi! kukas tiät?språk: finska

70 22. Fredag. Från Huutjerfwi framåt. – Marknad i Tawastehus – högst löjliga vuer åt alla håll – ty Bachi rike war stort bland Hämäläisetspråk: finska. – Widare med god fart. – Men 2 mil från Hfors, midtunder farten nedför en backe föll högra hjulet och rullade upp på en stor sten, under det kärran utan vidare malheur stadnade. Que faire?språk: franska skjutspojken war alnshög. Hjulringen bortfallen. – Men Calle war händig, gjorde en ny af widjor – efter mycket bråkande kommo wi till Helsingeby, – hjulnafven brännande het – smorde den ytterligare dugtigt – kommo så pianao den 23 September kl. 5 om morgonen till

71 Helsingfors!

72 23 Lördag Utinam bonis auspiciuis!språk: latin –

73 Åkte in till wårt Logis hos Hällströms. – B. hemma, hade till min stora glädje nyligen afskickadt flygeln med Nerpesbor till Nby. Kl. 11 f. m. till Rosenkampffs som mådde wäl och nu bodde i nyss målade gentila rum. – E. m. wännen August v. Essen. – Thé hos wår gamla Caffe Maja. – Sång hos Farbror Elfving, gubbarna muntra, moi aussispråk: franska. –

HELSINGFORS.

74 Nu, mon cher Ephemerisspråk: franska, skola wi börja med en annan visa. Hittills ha wi som ena lekande fjärilar fladdrat från blomma till blomma – nu ska’ wi låtsa tappa wingarna på en stund. Hittils ha wi bredt ut oss nog mycket – nu blir det att krympa en smula ihop, mon cher Ephemeris!språk: franska – Du måste lämpa din mund efter matsäcken, min goda vän! – Inga lunders sus och inga böljors sång förströ dina tankar nu. – Intet öga klart wärmer nu din höst. – Inga toners klang – solar och lunar harmoniers djupa klang, böljar mer kring dig. – Men förlåt – att mitt minne svek – Kaufman och Stein och Gross – förlåt. De skall have takspråk: danska, säger dansken.

75 Det är sent lidet på quällen och quällen är mycket skum. Regnet dryper af taken och stormen rider på molnig häst öfver rymden. – Tänd|635| lampan då, tag pennan och sitt allena, – allena nästan som den gamle som när han enslig och tankfull ser på sitt lif tillbaka. – Så är ock hösten – en kulen bild af den kulna hösten, förwissningen af ett menniskolif. Lycklig den blomma som föll om wåren eller i sommarens första dagar! – Lycklig hon som ännu steg och sedan föll med ens från sin höjd, som föll med blommande sin krona af blommande hopp, med kalken som törstade efter himmelens dagg – begråten af blida syskonblommor!

76 Men lampan skymmer och månan dyker i molnen. Lysmasken glänser med blekhwitt ljus – Läderlappen flaxar med svarta vingar. Ett spöke sitter med gröna ögon och glor i natten – Det rasslar och far af och an i rummet. Det är någonting på dörrn som will in. Släpp det ej in. – Det är någonting ohyggligt der i vrån – det kryper någonting på golfvet – hwem är der? Sch! – hwem war det? hwem tar mig i foten – hwem stryker sig på mig? – hwad kryper mig i nacken – hu! – husch! det är kusligt så här om hösten! – – Se här kommer en bägare dansande genom luften – tackar ödmjukast, dricker aldrig så här dags. – drick! det är walmosaft. – hvem war det som sade: drick! – Det war jag sjelf – tackar – skall ha den äran – sött som sömnen eller som en ljuf död – blir hwimmelkantig – wet ej hur det är, om det är lampan som brinner eller hwad det är – Det är kusligt så här om hö-östen – Un undrar sto orligen huru ru-huru jag kom att tatt se små å å-smågubbar i quäll?

77 Verkeligen, jag kan just undra hur man ger sig att sitta i soffhörnet och meditera tills man, yr af sömn och fantasie, tycker verlden hwimla omkring sig och bägare dansa i luften. – – Icke är just Hfors något spökelsemagazin, jag wille bara säga att det är kusligt så här i allmänhet om hösten, men hwar war det jag slöt? – Nå wäl:

78 24 Söndag I kyrkan der Häggquist predikade med god utförsgåfwa. – Blank middag hos Rosenkampffs – visite hos Robsahm, Essen. – Caffemaja. – Visite af den nätta jungfru Petterson, d:o af gubben Kantlin. – Staudingarne, Backmanson, Helandrarna m. fl. hos mig. –

79 Samma afton firades M:lle Törnquists bröllop med Prov. Läk. Florin. – Begåfvo oss dit, kapprockarne öfver ansigtet – sågo på fönsterna – ända in i farstun – mycket blandadt sälskap. Bruden söt – något blek, det klär en brud. – Dans och gardesmusik. Blanken löjligt utspökad med storstöflor och lösnäsa. Igenkänd af Rpffs jungfrur. – Dormez bien, belle Törnquist! soyez heureuse, je le vous souhaite sincerement.språk: franska –

80 25. Måndag. Dejeunér chez Wahlund.språk: franska – Ny mössa, helt liten, efter modet. Thalia. – Gammal osed att skolka bort de första dagarna. Skref hem.|636| Gjorde upwaktningar hos wederbörande. – Pipping anmärkte litet surt »herrn försummade engång förr första Stip. upropet.» –

81 – S. d.Samma dag hos Staudingarne. – Cederman nyss kommen från »thet landet Sibbo» och inflyttad »i the Gergeseners landsändar» bland gensdarmerna i Kronohagen.

82 26. Tisdag. – Studerade mycket flitigt på Peter Simpel, af Maryat, en sjöroman, intressant nog, ehuru temmeligen hopfuskad. – Reins Collegium i Finska historien. – Pianot hem från Strömborg, god leksyster – oui ma bonne chère piano!språk: franska

83 27 Onsdag. Mojade oss med äppel. – Petter Simpel. – Skref. – Språng efter rum till den 1 Oct. ty i wåra kommer fru Hms systerdotter att logera. Ändtligen fingo twå nätta rum i Jägerhornska gården för 150 Rubel.

84 28. Thorsdag. Rosenkampff reste »på sina resor». – Rein.

85 S. d.Samma dag står fröken Lagermarks och Wilanders bröllop i Nby – mycket trefligt, något trångt. – Här fick jag sitta torrmundt och styfbent – skref i min ensamhet ett slags oratorium deröfver. En stund hos Staudingarne. –

86 Fragment:

Hwad glimmar derborta vid skogens bryn

så sent på nattliga timmar?

Är det solens afsked på aftonskyn?

är det bleka månan med guld på hyn?

är det aftonstjernan som glimmar?

88 Hmoll öfvergående i D dur.

89 Solen är det ej och månan ej, ej heller stjernan som glimmar. Det är menskors glada ljus, det är kronors sken, det är milda ögons glans i festers sorl. – Ack wore wi der! etcetera

90 29. Fredag. På Spektakel: Tyskarne spelte Carl von Moor, Weylandt C. Moor – mycket passioneradt, kraftigt. – En herrlig figur! – Ernst: Franz, icke utan förtjenst, men med hes organ. – Huset icke fullt. –

91 30. Lördag. Stora Bibliotheket. – Auction på Doct. Cargers böcker, urwal af skräp som ingen åtgång hade. – The och hemma.

92 September klufven i 2 hälfter, pars priorspråk: latin och d:o posteriorspråk: latin, den förra prior i alla afseenden. Den förra en promenade i grönt, på sommarns sista blommor. Den sednare promenade på sand. Det är verkligen kusligt så här om hösten – man kyler sitt warma blod – och god lycka om|637| man icke förkyler. – Har ingen fara, tinar nog igen, – stiger lätt från 0 till 100 – – – Wi wilja – apropos af blod – wi wilja se hur det står till så här i allmänhet – – hoc estspråk: latin med det allmännas helsa.