Maj

|49||50|

1 ἄλλ ᾿ουϰ έστι βία έν φϱέσι ὄυδε τὶς ἀλϰή.språk: grekiska

|51|[269]

2 DAGBOK
år 1835.
Häftet 2.

3 NyCarleby & Kudnis Zachris Topelius

|2||52||3||53|[270]|271|

Maji Månad.

4 Wår Terminen 1835, Maji månad befann mig jag, underskrefwen, en liber studiosusspråk: latin, i Helsingfors, i denna Fosterlandets stora plantskola, och till hwad ändamål behöfwer jag ej säga; hoppas förthy att det utan widare förklaring begrips. Inquarterad war jag hos hans Excellens General Lieutnant Pettersen, Nb:neNota bene icke hwarken som adjutant eller dentschikspråk: ryska utan såsom en åtminstone wederlike till nyssnämnde wår Excellens såwida en student är öfwer all rang i Finland. – Min bolagskamrat kallade sig Jacobus Fredericus Blank, med tillnamnet: monsieur Comme ça; Widare bestod wår tjenstgörande stat af en Madam som hette Lindström eller något dylikt och hennes dito dotter, begge pratsamma och näbbiga i åminnelse. Huruledes föröfrigt wår lilla republicanskaoriginal: republicanskanska stat war inrättad det lärer wäl snart och nogsamt skönjas af alla de lappris-annotationer och skräp som consumera det dyra papperet.

5 1. Första Maj 1835 således. Längesedan hade wintern sagt sitt föga sörjda farwäl, den fröjdfulla wåren hade leende fast på slaskiga wingar flugit upp till wår wintriga Nord och torkat rimmet ur dess panna och drifwan ur dess skägg. Maj stod för dörren, den sköna Maji med alla sina lärkors sång och sina sippors krans, och Gud skall wetat, jag tycker alltid han är wacker som en dag och så wälkommen som hade han warit tio år borta. Och den grönlockiga Hertha, fastän hon ännu föga grönt wiste, war nu så wacker, då hon waknade opp ur wintersömnen, som en ung flicka som drömt om sin älskling och waknar med röda kinder.

6 Ej länge wäntade Maj utanför wår dörr, snart slapp han genom dörrar och fönster in och med fulla drag insöpo wi hans balsamångor.

7 Det första jag nu företog mig, och det första som genom denna dagbok skall bewaras i odödligt minne war att jag egnade morgonquisten till ett bref åt wännen August von Essen, hwilket war en kär sysselsättning. Derefter ut med Blank, ty|4||54| att allt som lif och anda har skall ut om första Maji, det begrips, hwadsen då de som ha både lif och anda i så fullt mått som twenne unga raska karlar. Efter många wandringar och mönstringar af de ungdomar och gentiliesser som woro i rörelse, weko wi in till en Schweizare, drucko mjöd, dagen till ära och oss till merg i benen, och wandrade sedermera på en visite a la Francaisespråk: franska till min nobla tante friherrinnan Augusta Rosenkampff och la Mademoiselle tres-honnettespråk: franska, Jeana Backman. Härefter följde åtskilliga besök hos kamrater och lustiga bröder. Slutligen ändades förmiddagen genom en solovisite|272| hos nyssnämda friherrliga herrskap, hvknhvilken Nbne.Nota bene hade skedde å appetitens wägnar.

8 Wid besagde appetitswisite hände mig den angenäma surprisen att jag der träffade morbror Gustaf Wilhelm Turdin hwilken från det kära NyCarleby till Hfors anländt och medförde bref helsningar, nyheter m. m. så det war just en fröjd. – Obs. om han skarfwade nyheterna till i wexten, må man slikt icke förtycka. Med honom gjorde jag och Blanken en utfart till skeppet Ellida, i går hit ankommit, hwarwid dess dåwar. capten, Bäcken, impromptu afsattes och genast fick efterträdare i Aspegren. Så säkert står en man fast som är beroende af en annans wink. –

9 Eftermiddag och afton tillbragte jag hos brodren och kolsuparen Justus Staudinger. Der war trefligt nog, endast alltförlitet grönt fingo wi se. Tractamenter woro: the, punsch, pipor, etcet. allt på wanlig ungkarlsfot. – Derstädes underrättades bror Cederman om att Thure Lewelius war från Ellida i land. »Älskade broder!» ropade han glad och sprang till hans möte. Punschen löste bussarnes tunghäfta så att då Thure Lew. kom dit war der ett öronförderfwande skrål. – Kl. 11 wandrade wi ut, besågo folkhwimlet och ett uselt fyrwerkerie, båda sakerna föga intressanta. Der wi stodo fattade posto bland folkhopen war en liten flickunge som war inbegripen i en mycket näbbig conwersation med Otto Simelius. – Studenterna woro, skam till sägandes, efter wanligheten ena stora nöt. – Kl. 1 om natten kom J. S:gr in till mig, han lånte min kapprock ty luften war skarp.

|5||55|

10 2. = Eftersom denna dag är en af de wanliga föga minneswärda, så will jag på förhand bestämma att jag alldeles icke på dem tänker wara widlyftig i min relation. Se här en sådan hwardagslifsdag: kl. 7 oppstod och stack med tofflor och nattrock näsan utom dörrn för att inandas den sköna wårluften. Kl. 8, in hos Westlingarne. Kl. 9 frukost, och derpå smått arbete. Sedan ut i staden. kl. ½ 2 till Rosenkampffs, drack caffe der och återwände kl. 3. Derefter på bokauction, sedan dels med kamrater, dels efter wanligheten hemma om aftonen. Detta war ingen rigtig arbetsdag. Då läser jag åtminstone från 9 till 1 f. m. och från 3 till 7 om aftonen. –

11 3. = Söndag. I dag war den första gång jag på denna sista resa försummat kyrkan. Wi foro nemligen ut till Ellida, Ros.pfs, Blanken och jag. Dagen war wacker och warm. Skeppet Ellida war det wackraste af alla i hamnen liggande fartyg. Wi tracterades derstädes rätt frikostigt hwilket skeppets förråder wäl fingo widkännas. – S. d.Samma dag om e. m. spelte några kamrater Cucu hos mig. Det war wårt sedwanliga cotterie, 2 Staudingrar, Ingman,|273| Thodén, Farbror Elfwing, och Julle Cederman. – Grosshandlaren m. m. GWT:n gjorde oss en kort wisit. – 2 Tyrolare gåfwo i afton concert, den morbror bewistade. –

12 4. = E. m. hos Rosenkampffs på wisit. Baron sjelf kom hem från sin resa. Gustaf Åkerblom, styrman war der och manövrerade sin gamla courtoisie hos Jungfru Cristin. Så wäldig sjöman han är, så har han på detta farliga farwatten ej förmått styra in i sina förhoppningars hamn. Obs. Med karlar som han är det föga synd.

13 5. = Tisdag. War temmeligen arbetsam. på professor Bonsdorffs collegium upsteg en luftballon, hwarefter knalluft antändes. – Omöte, d. w. s. misslyckadt nationsmöte.

14 6. = Då hade underskrefwen som man plär säga många jern i elden. – Brodren Blank Disputerte pro gradu för Sahlberg, och det gick passablementspråk: franska. Passerade stor middag för Morbror G. hos R–pffs. Der framwisades en stor tafla med|6||56| speldosa bakom ramen hwilken sades spela 30 stycken. Sedan kommo wi underfund med att den spelte 4. – Jeana blef fjäsad af herrarna och Collegierådet Witte underhöll sig länge med henne. – Om aftonen biwistade wi en Musikalisk soirée anordnad af Pacius, och rätt förträfflig. Fruntimmerna sjöngo granna stycken, och wåra sångare hedrade sig just i Webers och Körners: Lützows wilde jagd.

15 7. = Thorsdag. Om aftonen war något främmande hos Blanken; jag gick ut, bestyrde åtskilliga af Hindriks commissioner och gick derefter till Cederman. med bror honom gjorde jag ännu en promenad och funderade om hwarjehanda.original: hwarjehanda

16 8:de = Fredag. Om aftonen afreste morbror Gustaf Turdin, medförande bref och frönotor. Läsebibliotheket hade tywärr ännu ej hitkommit, så att jag ej hade det nöjet att försända dem till Rosalie Lithen. Och hvad harm sedan att ej kunna afsända det kära bref till henne som redan var halfskrifvit.uttolkad chifferskrift – Ytterligare till Cederman.

17 9. = Lördag. En dag efter wanligheten. På Chemiska Laboratorium war jag flitig. Prof. Sahlberg examinerade insekter. The drack jag på min kammare med ypperliga färska kringlor.

18 10. = Söndag. Dagen war ruskig och ful. Jag afhörde Melart, en den yppersta predikant, och befann mig derpå mest zu hausespråk: tyska. Wälförståendes undant. en promenad till thejungfrun. Wid tidenna tid har jag beslutit sjöledes resa hem på Ellida. Jag kommer då tidigt hem, om det, som Åkerblom påstår, skall gå på en 5 dar. Men brefvet till henne det lemnar nu och det var synd.uttolkad chifferskrift

|274|

19 11. = Måndag. Med god arbetslust gick det i dag bra. Jag skall säga, lust fattas mig egentligen alldrig, men – jag önskade min wilja wore så stark som den är god. – Wädret war wackert och gardesmusiquen spelade i grannskapet så ljufligen. Musik. Soiree.

20 12. = Tisdag. Bra arbetadt. Lycklig i latin. Uppehåll genom en pianoauction dit baron R. anmodade mig medfölja. Wi gingo arm i arm, som hans wana är. Hwar är esprit de gentil hommespråk: franska, hos den mannen? Icke i högfärd åtminstone. –

|7||57|

21 13 = Onsdag. Åter många jern i elden, ty Terminen lider till slut och mycket är att bestyra. Bland annat fäktade jag på f. m. contre mot Lector Otta sjelf och hade nära slagit floretten ur hand på honom, hwarföre han till hämd werkeligen slog min florett till marken. På e. m. gjorde wi en liten excursion med Sahlberg att taga insekter, hwknhwilken war rätt rolig. Melolontha hippocastanispråk: latin, sällsynt wid denna tid på året. – Kort visite hos Runeberg.

22 14 = Thorsdag. – Wanlig nog. – Myllymaths hos Rosenkampffs. Om aftonen åto Staudinger och jag knäckor på Laboratorium. Frågades hwad det war för ett chemiskt præparat? med Staudinger ut på Falckens wVilla, ett föga wäl beryktadt men mycket besökt ställe wärdshus utanför staden. Gunås å vist, hwad det lifwet der föres ändå är för ett föraktligt föga afundswärdt lif! – Isak Swahn. – Promenad till Cederman. –

23 15 = Fredag. Sophiæ dag. War ruskig och otreflig till wäderleken. – Åter Fäktat contre. »Hwad ska wi nu roa oss med på Sophiæ dagen, sade ma Tante Friherrinnan? Jag tror wi dricker ett glas körsbärswin.» – Så gjordes ock. – Om aftonen skulleoriginal: skull Bl. och jag göra wisite hos Ros.pffs, men hindrades af Sällskapets pro Fauna sammanträde, hvkethvilket warade till 8. – War hos Logren. Han funderar äfwen att komma på Ellida, men hans funderingar slå sig ej alltid till pennings.

24 16 = Lördag. Underrättad att Ellida far i nästa wecka. Laboratorium och bokauction. Det är en underlig fröjd att ropa in gamla slagdängor. Men böckerna gå billigt. Jag fick till ex. ett zoologiskt Lexicon som kostat 11 Rd. 16 ʄ B:co för 75 kopek. – Munken hos R–pffs. –

25 17 = Söndag. Wädret war kallt ruskigt och tråkigt. Öhman predikte. – S. D.Samma dag E. m. kamrater hos mig; åter wårt wanliga 8 manna cotterie jemte några flere. Cucu. – Med Carl von Essen på Ellida. NbneNota bene en kort visit. Herr Johan Lewelius en stor slarf etcet. etcet. etcet. uprigtigt sagdt. – Kamraterna bland hwilka några woro sångare, upstämde hos mig några stycken, så att det war muntert nog. – Tractamenterna bestodo i thé och|275| pipor. Ej war det ett sådant sällskap om hwkethwilket Franzen säger: »från moln af rök, der ruset bor, fly alla gracer unnan.»

|8||58|

26 18 = Måndag. Idel rusk, fult kallt och gement wäder. I sådana omständigheter hände oss det sprattet att wårt hushåll war utan wed, ty då weden för en par weckor sen blef slut, trodde wi oss ej behöfwa mer, och så bar det sig ock en tid. Men nu bar det sig ej längre, wi måste köpa, sedan wi fått ndet nöjet att en tid frysa dugtigt. – Om aftonen biwistade wi Musikalisk soiree, besökt af mycket gentilt och förnämt folk. Bland wackra flickor får jag nämna Mamsell Mathilda Runeberg, fröknarna Hartman m. fl. – Damerna af hufwudstadens nobla werld, äro som jag förut haft äran tycka, föga anmärkningswärda till utseende och skönhet. Just derföre trängas ochså småherrarna som kring de få wackra som flugor kring en sockerbit. –

27 19 = Tisdag. Afhörde för sista gången den trefliga Professor Reins collegium i historien. S. D.Samma dag Erhöll tillsägelse att fartyget i morgon skulle afsegla, hwarföre mycket bestyr ej kunde undvikas. Cederman hade i dag tagit Rysk examen, och Logren Juris d:o, bägge bra. Derföre war nu wårt cotterie hos bror Julle C. och drucko the. Rätt som det war, så fick jag bror Julle öfwertalt att komma med på Ellida, wi sökte opp Aspegren, och så war det afgjordt. – Det war roligt. Ännu samma afton sprang Cederm. i egenskap af björn hos några kamrater. – Logren kommer ej.

28 20 = Onsdag. På morgonquisten kl. 8–10original: kl.–8–10 gjorde jag jemte bror Julle 8 wisiter, hos Rector och hela smältan af etcetera, af hwilka somliga kostade mig en blåsedel. Sista wisiten war hos R.pffs. – Men se winden war oss emot, och det blef i dag ingen resa af. Ett sådant uppehåll är alltid det tråkigaste jag wet. Men här hjelpte intet prut. Jag slog dank hela dagen. –

29 21 = Thorsdag. Äfwenledes motwind, så att nu började det bli alltför ledsamt. Staudinger gick i dag igenom Exercitie skrifning. För denskull bjöd han oss på ett litet calas. – Det war åter det wanliga cotteriet, och några andra, så wi woro wäl en 10–12 muntra passagerare. Kalaset börjades med quällsward, bestående af stekt strömming och gröt, och derefter framsattes en bål punsch som war helt treflig att påse, midt på bordet. Omkring denna wisdomens brunn satte wi oss alla i ring, glasen fylldes, wärden gjorde en harang och strax woro de tomma. Sedan framtogs ytterligare Cucu kort med grinande blarer, och så började wi 1 ʄ:s kille. Spelet fortgick med omwexlande lycka länge, glasen rördes, wärden manade på de trögare, och så räckte hela calaset till kl. 3 om natten och|276| hade räckt längre om oss icke händt den fatala malheurn att punschen blef slut, hwilken wi dock sjelfwa rådde före. »Bibamus, bibamus, dum pede certo sumus!språk: latin» – Sådana calas äro någonting ganska wanligt och hade fördenskull ej behöft beskrifwas|9||69| om detta icke hwad mig beträffar förtjent ett kors i wäggen. Och med allt detta, så på min heder, någon enda af oss gick på osäker fot, ty det är wanligt att man gör mera mycket wäsende än fastän det ej är en bit alfware deri, d. v. s. man gör sig till och låss wara en stor blusare ty man skall ju tjuta med ulfwarne. Jag talar ej blott om mig; det är i allmänhet på modet.

30 22. Fredag. Jag sof ej längre än till kl. 7, då bror Julle half ängslig kom och sade mig att Ellida redan seglade. – »Potz hinkende gans!språk: tyska» tänkte jag och for opp. Det war wisserligen sant men skeppet hade blott seglat ut på redden. Nu gick jag på sista wisiten till Rpffs, bröt der ett bref af Mamma och så for jag med bror Julle C., efter ett likgiltigt afsked af den föga saknade hufwudstaden, till sjös med en lejd båt. – »Se så, tänkte jag, i Guds namn ut på det wåta!»original: wåta! och så bar det af. – Snart hunno wi Fregattskeppet Ellida och emottogos wäl.

31 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30 och 31 Maj. samt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, Junii. 1835 Här är en lucka af 17 dagar i min dagbok, utgörande tiden från wårt afseglande från Hfors till wårt inlöpande i NyCarleby hamn. – Denna tid beskrifwes i ett litet häfte hwilket löst här medföljer. – – – – – – – – – – – – – – 22 Maj–9 Junii 1835 – – – – –

---

|1||59|

Sjö-Resa från Helsingfors till Ny-Carleby.

32 Zachris Topelius

33 Efter att oacktadt alla inwändningar och skrämskott från kamraters sida fattat det beslut att företaga en liten Romantisk sjöresa, efter att hafwa undangjort mångfaldiga bestyr och klarerat mina futickor begaf jag mig Fredagen den 22 Maj 1835, klockan ½ 10 på morgonquisten om bord på skeppet Ellida, liggande en half mil ute på redden. Skeppet Commenderades af Capiten Aspegren, Styrman war Gustaf Åkerblom, Constapel Thure Lewelius, Jungman Gustaf Bäck och inalles 14 mans besättning. Passagerare woro Franz Julius Cederman, Johan Petter Lewelius och underskrefwen, äfwensom 3 andra karlar, summa ombord 20 personer, allt masculini generisspråk: latin. På Tullkammaren hade Cederman och jag måst, för försummadt införande på skeppets pass, bland snokar och dylikt|277| folk nog mycket krånglat men nu war äfwen detta klarerat och wi redo och klara. Men himmelens windar sade stopp|2||60| och sålunda blef ej heller den dagen någon resa af. Efter en intagen bastant middag, bestående af kokt strömming och skeppsgröt, speltes ett partie Cucu, hwarpå följde ett besök af Blanken, Staudinger med flere kamrater. Klockan 10 bäddades åt Cederman och mig i en f. d. brödlåre på sidan af kajutan; Janne L. låg i Constapels koj.

34 Wi sofwo rätt godt. Kl. 8 om morgonen Lördagen d. 23 Maj, purrades wi opp med en kopp caffe och funno denna smaka rätt bra. Men äfwen nu sade himlens vindar sitt förargliga veto och ej heller hela denna dagen blef någon resa af. Emedlertid åto wi bastant och mojades oss. »Ät ni, sade capten, kanske räcker inte aptiten så långt.» Han hade rätt. Mot middagen gjorde wi en tour till Sveaborg och wandrade der allestädes omkring. Der wandrade burlackerne öfwerallt omkring.

Hwioriginal: »Hwi strider du för landet,

du Nordens yngling?

Han sålde fädrens grafwar

för lumpna guldet!original: guldet!»

Tegner.

37 Sedan wi således länge med beundran och harm wandrat genom och omkring desstta Nordens Gibraltar, ströko wi in till en Schweizare och drucko ett glas öl, sedermera i en Rysk handelsboda der vi förderfwade wår mage med pepparnötter och strunt. Eftermiddagen läste wi.

|3||61|

38 Det war Söndagen den 24 Majus 1835 klockan 6 på morgonquisten då wi hörde ett mycket bullersamt wäsende öfwer oss och deraf slöto att något utomordentligt war å färde. Då wi kommo på däck war der redan lots, ankaret hissades och snart gungade wi ut genom Gustafsswärds sund förde af en gynnande Ostsydost, och anropade af den Ryska wagten. Snart woro wi ut på wida hafwet och ej länge derefter förswann landet ur sigte. Men winden wände sig snart mera på Westkant och wi måste kryssa hela den öfriga dagen. På fe. m. seglade wi helt nära först med en Fransman, sedan med en Amerikanare, hwilken sednare hissade flagg, förmodeligen troende oss wara landsmän. – Först då wi gingo till segels förde wi mycket bud, men snart förwissade oss en liten hwimmelkantighet om att bror Ulrik inte war att narras med. Om aftonen måste Crmn och jag flere gånger till relingen och lade oss sedan ganz erschöpftspråk: tyska.|278| Janne L. war wäl ej stort bättre till men han sade sig föra god min i magert spel för hwilket wi sedan brydde honom. –

39 Likwist sofwo wi godt nog och gingo Måndagen d. 25 wårt öde muntert nog till mötes. Men fläsket och gröten och ärterna wille ändock ej smaka rätt wäl och till afton åt hwarken Julle eller jag något. Wi hade åter motwind, Westsydwest, och om aftonen rätt starka körare så att fartyget låg mycket öfwer och Julle och jag efter en liten lur mådde som hundar. Midt i denna wefwan körde oss en Tysk förbi med god fart och|4||62| talte Engelska med capten. Efter en så orolig quäll sofwo wi ändock godt till kl. 7 Tisdagsmorgonen då man purrade oss opp att se Hangö båk, hwilket wi dock försummade. Jag glömde nämna att wi i går rätt tydeligt sågo staden Rewal ej allenast dess 4 torn utan äfwen sjelfwa staden. – Nordlig vind. Sednare på dagen hade wi så der temmeligen fruntimmers wäder, så att wi woro mvid meget godt courage, drucko en kopp thé och brygde en kopp Conjacs Toddy, med hwilka requisita Ced–n och jag visligen försedt oss. Nu bivistade jag folkets bön aftonbön hwilken war mycket hygglig och andägtig. Åkerblom läste flere böner.

40 Onsdag den 27 Maj. Skarpare vind, nästan full Ostlig. det strök nu af i Söderarmen. Wi sågo tre båkar på engång,: Lågskärs- på Åland, Söderarms- på en lång rad höga klippor, och Alholmabåken i Stockholms skärgård. Det kära Stockholm, och Sverige! kors att jag skall wara det så nära och ändå inte få fara dit. Om wi med denna fart (8 knop) skulle segla mot Stockholm wore wi der inom 12 timmar. Men stopp för det, gunås! Just som jag hade slika tankar i sinnet och hade gått ned i kajutan hörde jag mycket väsende och spring ofwanföre. Jag skyndade opp. Då ropade Janne L: »nuoriginal: nu skall du weta döden är för dörrn!» och war helt förskräckt. Inte war det just så farligt, men vinden blåste från Ostnordost hård så att farty fartyget låg öfwer och däcket war som en wägg; dertill woro wi i Ålands haf på ett mycket trångt och farligt|5||63| ställe. Sjömännerna hojtade i masttopparna som uglor i granskatan och hafwet sjöng omkring fören med barsk röst ungefär så här: »klllatsch kllfrrräisch, hur lustigt att doppa er ner!» – Utom att ett »lille rus» Nb.Nota bene af bror Ulrik hade wi ingen annan olägenhet af wädret, medn kapten sade sedan, hade det blåst O.S.O. istället för O.N.O. och inte stillnat till natten, så hade han inte wetat hur det gått.

41 Thorsdagen blåste det inte så hårdt, men rakibus motvind, det vill säga N.N.O. så att det war synd och skam. Derföre föreslogs att Capten att wi skulle gå int till Öregrund, men på det vilkor att wi skulle l repartisera|279| lotspenningarna, hwilket wi ock alla voro med om undant. C:n, hwarföre det inte kunde bli af. Obs. Hade Ced.:n som anade ett mindre lönande intresse af denna plan, varit med deri, så skulle följden varit den glädjen, att knappt några timmar få trampa en snart sagt obebodd trakt af det Svenska landet; ty följande morgon blåste vinden god. Deraf fick jag ordstäfwet: »C:n är skulden till allt!» – Ännu mindre antogs ett pynteligt litet raillant förslag att gå in till Alholmarna och sedan till Stockholm. Dervid pickade hjertat litet i mig. S. D.Samma dag passerades Signildsskär, en kal klipprad, och Svenska landet sågs hela tiden under det wi kryssade af och till. Om aftonen drucko brygde vi oss ett så kalladt »lille rus», men nu af annat slag, d. v. s. en kopp punsch præparerad af egna varor och med egna konsterfarna händer. Derimellan bivistade samteliga passagerarne aftonbönen.

42 Fredagen, 29 Maji. War en dag sådan som wi önskade oss hafwa alla wåra resdagar. För det förstna och förnämsta war vinden ypperlig, neml. full förlig, d. v. s. Sydlig.|6||64| För det andra war wädret wackert, klart och warmt, och för det tredje samtelige skeppsinwånare wid det mest briljanta humeur i werlden. Intet under att passagerarne masade sig i solskenet med särdeles wälbehag och hela dagen sågo särdeles nytra ut. Klockan 5 om morgonen passerade wi wårt trångaste farwatten, neml. Understen en hög klippa, för hwars skull jag tidigare än wanligt upsteg och de jämwäl bivistade folkets morgonbön. – Wi läste mest hela dagen under det wi solade oss och åto fikon. Jag gjorde den anmärkning att äfwen ombord äro skeppsrottorna mycket näswisa, ty då jag såg efter mina förwarade pepparnötter fann jag dem hafwa i kapprocksfickan reducerat sig från en stor half strut till några små smulor. Något märkwärdigt tilldrog sig icke. Jag bivistade aftonbönen och somnade med godt hopp om snar hemkomst.

43 Lördagen den 30 Maj. Ostadig wind med klar himmel, wi seglade af och till utan att just komma opp. Passagerarne hade tråkigt eftersom de intet kortspel företogo sig.

44 Söndagen den 31 Maj. Wackert wäster med nästan jemn stiltie. Passagerarn roade sig med att klättra och anmärkes dervid att Janne L. som förut ej tordes en aln öfwer däck nu tog en skamlös min på sig och for af opp i stormärsen. Wi skrefwo, läste, sofwo och sjöngo ute på däck. – I aftonbönen sjöngs den sköna psalmen: Nu hwilar hela jorden – Sideby kyrka, söder om Björneborg sågs på afstånd