Augusti

Lukuteksti

|35||95||303|

Augustus.

1 Denna dagbok är, såsom du wäl hundrade gånger anmärkt, min kära Pegasenhjelm, just ett mönster af ojemnhet. Om jag skrefwe allt i ett, som en historia, så wore wisserligen berättelsen helt annorlunda. Men nu skrifwer jag en sida då, en annan då, under olika inflytande af lynne och diwerse omständigheter, hwilka nödwändigt skola trycka sin stämpel på tonen af berättelsen. Derföre, kära Peg., måste du ursäkta hwarjehanda brister, som nödwändigt, i ett sådant concept som min dagbok, måste inflyta. Augusti månad har ofta förr warit både mycket rolig och mycket ledsam under min skoltid. – Jag undrar just hurudan den nu skall bli.

2 1. Aug. Lördag. Hemma, sysslande med hwarjehanda. Läst Grekiska. – E: m. tillbragte aftonen hos Fru Brunström. Der woro twenne unga damer, Sophie O. och en Mamsell Wallin från G. Carleby. Wi roade oss med att spela lemma startmariagekommentar med korten. – Sophie O. wiste en nyhet, och vips viste jag den ock. Det skulle i morgon bli dans på Smedsbacka. – Charmant! – Till staden för att ytterligare höra åt. Ryktet bekräftade sig. –

3 2. Söndag. Catharinæ dag. lemma startÅrsdag 1832.kommentar Afhörde Neuman på e. m. Visit hos L:ns. – E: m: Klockan 7 e. m. spatserade eller rodde i sällskap med flere unga herrar till Smedsbacka. Der woro damer allmänt bjudna, men herrarna gingo genom öfwerenskommelse. – lemma startIls sont belles, ces jeunes dames, c’est ce que je sais assez bien. Il faut presque que j’ecrirai: charmantes que vous etes. Monsieur Backenstein etait le vis a vis, Mademoiselle M. L:n ma moitié dans la premiere quadrille Suedoise. Encore un fois, charmant, charmant!språk: franskakommentar Samlingen war nätt och treflig, dansen liflig och rolig. Hindrik och jag valsade så det svindlade för ögonen. Den walsen är en berusande dans, utom cirkelringens yra, så skall man beräkna det förföriska i att slå sin arm kring en wacker flickas smala lif. Intet under att mången walsar bort ande och hjerta. Summan war den att aftonen war tjusande rolig, det måste jag säga, jag som är af själ och hjerta med när ungdomen leker sin yra glada lek. Jag tycker alldeles inte om de der trumpna herrarna som mycket hedlre kyssa sitt thoddyglas än en flickas läppar och heldre swära öfwer spaderkung på gröna bordet än i dansen jollra med en lekande munter leende lefwande hjerterdam.|36||96| Under aftonen dansades 2 potpourier och 3 Sv. quadriller samt mycket wals. Äfwen damerna funno sig serdeles roade. Klockan wid pass 11 om aftonen, slöts denna trefliga soirée till allas tillfredsställelse. Jag åkte i wagn|304| med till Lithéns, ornerad med Stenroths mössa. Skinlappen och hans Fru. – Glad quäll. –

4 3 Aug. 1835. Mariæ dag. Årsdag 1832. Maskrad. Årsdagen af den sköna morgonen då wi för 3 år sedan maskerade oss för moster Marie. – Tingsnotarien Fredrik Salin gjorde wisit. Bjuden på punsch. Skref till Mamma. Mot aftonen till staden. Morbror L. hade arrangerat en liten punsch och Thoddy soirée för Sjöberg. Jag war till det mästa i gula huset. Der war långt trefligare än bland gubbarna och deras fyllda glas. – Perfem war mycket framme hela aftonen. – Gästerna souperade ochså. Jag fick den nåden att soupera i det slutna sällskapet. Der skrattade wi mycket, lurade och lyssnade. – I afton hände sig ochså att jag gissade rätt på något och fick skrifwa en kyss på rewers. – Hem kl. 12 om midnatt.

5 4 Aug. 1835 Tisdag. Årsdag. 1832. bondbröllop i Lt:d. I dag hade jag föresatt mig att läsa rätt flitigt, och med alfware taga uti. Men det war något som gjorde streck i räkningen. Hindrik bjöd mig ut på en jagtfärd, jag antog förslaget. Till staden och hos Lithéns. Åt hjortron. Der twinnade jag en ref, skrattade en stund och stannade till middagen. Promenad till Nybron med fruntimmerna. Kl. 3 hem med brådska. – När wi skulle fara öfwerraskade mig ett mörkt lynne, jag begriper alldeles icke af hwad orsak och lemma starthänglade sedan widkommentar den aftonen. – Kl. 6 foro wi ut. Morbror Gustaf T., Hindrik och jag. dessutom Brännholm och twå poikar som roddare. Wi woro inne på Djupsten och sedan på det kära Alörn en stund i den goda trefliga gamla stugan hwarest morbror Berger nu residerade. Sedan till lemma startKrankborgkommentar. Under wägen taltes politik etcet. – Nattquarter i en lada. – –

6 Ibland längtaroriginal: lkngtar jag efter Mathilda så jag må gråtauttolkad chifferskrift skam till sägandes.

7 5 Onsdag. Medan sällskapet sålunda befann sig i skären, började wi ett wagabond lif. Wi reste från en holme till en annan, jagade och roade oss efter bästa förmåga och hade öfwerallt wårt hela hushåll i båten. På en liten holme Kotaskär. Der sköt jag bom efter en hare, men Hindrik träffade så en liten unge föll. – På den stora Björkholmen. Der sköt morbror G. flere gånger bom men sköt till slut en stor hare. – Brasa och quällsward wid den. Nattquarter i en lada.

|37||97|

8 6. Thorsdag. Åter gjorde wåra 3 hundar ett fruktlöst skall på Björkholmen. Brännholm war rolig och bestod oss wanligen lemma startmålrokommentar. Morbror G. sjöng: »För en och hwar som wederbör – Jag härmed wetterligit gör – Att alla flaskor korkas för – – Tills gubben Brännholm dör.» – I god tid foro wi ut till Båthällsklubben, en klippig holme inwid hafsbandet. Der fans|305| haror så de sprungo som grå kattor oss förbi. – Wi jagade twå omgånger. Jag stod på ett godt ställe. En artig Jösse kom på en 20 stegs håll och såg på mig, jag knäpte af och sköt min Första hare. Den föll knall och fall och min glädje war ej liten. – Detta gjorde jag med samma bössa med hwilken jag för 2 år sedan sköt min första fågel. – Denna jagten war rolig. Wi skulle ha dröjt der länge men Morbror G. fick sin mage uprorisk och så foro wi hem kl. 7 e. m. – Äfwen Hindrik hade här skjutit en hare, så att wi återvände med inalles 4 haror. – Hemkommen sent om aftonen, fick jag weta att Calle Essen här hade sökt mig.

9 7 – Fredag. Genast om morgonen skyndade jag till Lithéns, dels för att höra om Alörsresan, dels fo som till i dag war bestämd, dels för att berätta om min hare. Alörsresan blef oppskjuten till Måndag. – Rosalie hade lofwat äta alla haror råa som jag skulle skjuta; nu kom jag med en tass och viste henne, men den smakade henne ej. – M. deremot hade trott att jag skulle skjuta en, och det war wäl ochså derföre som jag fick skjuta’n. – Derpå gick jag till Hindrik och skickade i comp honom i companie med honom twenne hartassar till Collander, med en bifogad wers. – Nedanför stod följande instruction för budet:

hittar du bara rigtigt till Collanders,

att du inte springer med tassarna till fanders,

Si efter om Farbror blir arger,

han som annars inte är så karger.

11 Collander blef snart blidkad. – Sedermera hela e. m. hemma i sällskap med lemma startmina nöjenkommentar. Jag satt och skref ner i saln, för att ha trefligare.

12 8 – Lördag. – Befann mig hemma på Kudnis hela dagen, en sak som på sednare tider sällan nog inträffar. Hwaraf det kommer sig att jag i längden icke trifs på det så trefliga Kudnis, det lemnar jag åt dig, min kära Pegasenhjelm, att af det föregående gissa. – Läste först Grekiska, skref sedan hwarjehanda –

13 Erhöll en biljett af Mathilda deri hon bad om böcker. Jag besvarade den. – Jag kyste den söta biljetten. –uttolkad chifferskrift

|38||98|

14 9 Aug. Söndag. Wackert wäder. I kyrkan och afhörde Pastor Holm. En del af dagen satt jag hemma och skref, i ett blad. – Visit af Capt. Holmström med fru. – Ut att spatsera och med Hindrik till Turdins. – – lemma startUnderrättelse att Riddarholmskyrkan i Stockholm, antänd af åskan, brunnit opp.kommentar Det ser ut som om det wanartade Sverige icke mer wore wärdigt|306| att förwara sina största hjeltars ben. – Lithens hos Turdins. – Lek med swarande kort. – Piano forte. Gående från Turdins, gick hela sällskapet ut att promenera, till storbron etcet. –

15 Sednare spatserade Hindrik och jag länge på tu man hand. – Wi talte i alfwarliga ämnen. Tiden hade smittat H., Jag wille wara hans doctor. – Det är märkwärdigt hwad förnuftet är fintligt då det gäller att göra det ljusa hwita till swart, det ewigt sanna till entt wanskligt twifwel. –

16 10. Måndag. I Sista somras tecknade jag den dag då jag andra gången reste ut till Alörn som en den herrligaste glädjes förelöpare. Hade jag då orsak dertill så har jag det nu icke mindre. Det skall snart wisa sig. – – Till min stora tillfredsställelse bekräftades i dag morgon wid ett besök hos Lithens det glada hoppet om en skärefärd. Enligt öfwerenskommelse satte Lithéns med en båt till wid bryggan och som fågeln som en wårmorgon slipper ur sin bur och swingar med ett fröjderop opp i himmelens blå, så flög jag ner långs backen till stranden och embarquerade der. I båten woro L:ns fruntimmer. Wid Åminnet bestego wi en förningsbåt, fullpackad med bagage, och der fingo wi ett hällande regn som blötte oss temmeligen. – Efteråt berättades i staden att wi sutit på Åminsbacken och låtit regna på oss. Klockan ½ 7 om aftonen ankommo wi till det kära Alörn, och bland det första wi gjorde war att dricka caffe. Så woro wi nu här, nemligen följande Personer: Rosalie L., Mathilda L., Fru Lisette Nordberg, med dotter Charlotte, Johanna Calamnius, Franz Lithén, och jag. Dessutom twenne quinliga domestiquer och Hemming bara. Deribland räknades nu äfwen jag som hörande till familjen. Denna färd kallade de att följa med skräpet.|39||99| – Första aftonen sågo wi med skäl förut huru trefligt det skulle bli. – Till en början diskades, skurades och putsades. – Litet grand metade wi, Mathilda, jag och Franz. – Wid fråga om nattquarter placerades Fr. och jag i ett af de twå små ckabinnetterna deroppe, det norra. Fruntimmerna sofwo i nedra wåningen. – Wi woro länge oppe. –

17 Altså på Alörn. Samma jord som twenne weckor af sista årets sommar gjorde till ett paradis emottager mig äfwen nu, högtidsklädd i sin leende grönska. Samma sällskap, (Mamma och Sophie undant.) som då gjorde all min glädje, omgifwer mig äfwen nu med samma innerliga godhet. Men jag sjelf är icke densamme. Huru olik är icke den Z. som engång wid stigen lät sin fega dårliga fruktan för framtida skuggaor förmörka förbittra den stråliga glädjekalk som det närwarande räckte, – honom som nu leende kysser hwarje glädjeblomma i hans sin wäg, som säger som lemma startFranzen: »drick!original: drick! de förflyga de syusande perlorna, drick!»kommentar – –

|307|

18 Icke messd missmod tänker jag på denna förändring. Wäl mig att min mörka period är genomgången och min själ åter mägtig att fatta sin lycka, sin glädje. Altså, flyg gladeliga ut, fågel lilla, le och lek och lef! – Glädjen är kort, snart far den bort, fånga då den – i flygten, min wän! –

19 11. Tisdag. Wid första morgonquisten, då jag innerligen glad kände mig wakna på Alörn, mötte mig ett lustigt spektakel. På en brädstapel befanns en stor biljett addresserad till Pegasenhjelm. Den war hel och hållen på wers: »Backenstein har warit här i egen person – För att få träffa hans nåd herr Kudnis patron.» – Målar Gummerus för hwilken adressen war hebraiska hade beskrifwit saken för pigorna. De sade, det står inte rätt till. »Omoriginal: Om jag hittar lappen ska jag kasta ner an me en sten å påta opp an me käppin». – Flickorna hade rätt roligt deråt. –

20 Inne i rummen skurades. Jag täljde ett fartyg åt lilla Lotta. – På f. m. företogo wi oss widare en lång promenad. Först till den kära gamla stugan. Der war|40||100| temmeligen trefligt och snygt. Sedan besökte wi Backmans stuga samt Högbackarnes och Häggbloms stugor. – Jag bar lilla Lotta som war trött. – – Genom mitt förwållande hände den roliga malheurn att jag baklänges föll att sitta i en brödkorg. – Flickorna togo sig på e. m. en middagslur. Aftonen war utomordentligt skön, skön som wårt Alörslif. Derföre företogo sig flickorna att ro till Djupsten, Rosalie och Johanna i ett par åror, Mathilda och jag i det andra. Franz styrde. Med rask fart flögo wi öfwer den spegelblanka ytan, hwilade en stund på Djupsten och lånade der en klocka hwilken wi hittils saknat. – Hemfärden gick lika lyckligt i kapp med morbror Calamnius. – Sedan rummen nu woro skurade woro de mycket propra. De bestodo i nedra wåningen af en stor sal, en kammare för herrn och frun, farstuga och kök, hwkt.hwilket sista war Krankborgs gamla stuga. Öfra wåningen åter bestod af tw farstu, twå små kabinetter och twå stora flygelrum. – I norra kabinettet war nu engång för alla min sängkammare. –

21 12. Onsdag. Dagen war wacker. Att den ochså war glad behöfwer jag knapt tillägga. – Piquet med Mathilda. Wi metade små lemma startgirsarkommentar till krokagn, och fångsten lyckades bra. – Kl. 5 e. m. ankommo morbror och moster L. så att sällskapet nu war fullständigt. – Pepparheim och Backenstein woro flitiga correspondenter. – Sednare på aftonen kommo Hammarins m. fl. till holmen och togo quarter i sin stuga. – »Kom hit så ska du få en kyss», – när jag kom så fick jag den inte. –uttolkad chifferskrift

22 13 Thorsdag. Wacker Regnig dag, glad dag. Åter företogo wi oss en promenad. Vid middagstid ankommo Collander et J. Lybeck. Wi kikade på dem.|308| För regnets skull måste wi på e. m. hålla oss inne. Herrskapet spelte boston. Ledsen för Mathildas billett som hon trodde mig ha slarfvat.uttolkad chifferskrift – Jag föresatte mig att fram och åter fara hem för densskull. Flickorna hade å sin sida så när blifwit ledsna på mig. Då kom der harmonie igen, och det war så skönt, så skönt, att jag t. ex. tänkte när jag i stormen gick öfwer spången till bryggan: fölle du dit ner, skulle du knapt ge akt derpå i en sådan sinnesstämning.|41||101| I en sådan stund känner jag bäst huru hela min själ hänger vid dig Mathilda. Blott i dig lefver jag, utan dig skulle jag duka under för sorg och saknad, du tror mig vara så kall och vet icke shuru varm jag är vid din sida.uttolkad chifferskrift

23 14 Fredag. Himmelen war nu åter klar, men något stormig. Åter en liten promenad. Flickorna bry Johanna Calamnius för Collander; om det sker med eller utan skäl will jag ej afgöra. – Wi suto i Fruns kammare och rensade stickelbär. Jag berättade för sällskapet lemma startden döde gästenkommentar. Collander war ostyrig, blef utestängd och hade många uptåg för sig. – Strax på e. m. foro herrarna. Jag war ut att plocka blåbär som jag förlorat på piquet. »Hwad går han och fiskar efter i buskarna»,original: buskarna, sade Östman och Hammarin? – Orätt man, mina herrar, tänkte jag. – Hemkommen war det redan sent. Fruntimmerna gingo till Hammarins stuga. Jag metade och gick sedan efter. – I H:ns stuga war äfwen en anselig skara församlad. – Jag beskref för fruntimmerna lemma startRobert le diablekommentar. – – Aftonen war gudomlig. På sjön war det spegellugnt, på landet en tafla af innerlig fägring och frid. – I den herrliga quällsstunden rodde wi ut, hela det unga sällskapet, och woro temmeligen långt. – Derefter hem till Nya bygningen. – Sednare mot natten spelade i den glittrande sjön det herrligaste månsken. I quäll flyttade flickorna dit opp i södra flygelsalen, och strax blef det mycket trefligt och lifligt der oppe. Jag mådde som perla i gull. De woro icke mycket generade af mig, ty de sade jag war så beskedlig. – lemma startAh! bon ciel!språk: franskakommentar

24 15 Lördag. Wäderleken war wacker, hjertat fullt af fröjd. – På förmiddagen for morbror L. till Djupsten, och bland hans roddare woro Mathilda och jag. På Djupsten metade wi och fingo mycket fisk, så det war just en lemma startgranlåtkommentar som morfar sade. – Wid hemkomsten hade både M. och jag blåsor i händerna. Hammarins hela herrskap åto middag hos oss. – Satte ut krok med gubben Drakabacka och Franz Lithen. Mot afton företog sig|42||102| hela det stora sällskapet en lång promenad. Den skedde mot gamla stugan, Backmans dito, källan etcet. – Under wägen berättade jag för Mathilda och Johanna Svahn en saga och fick mig derföre af dem de|309| wackraste åkerbären. – Man gjorde oss upmärksamma på den sköna naturen, men wi tyckte wi hade bättre att göra. Som wi suto och jag skulle med alfware börja berätta, så kom Östman och sade: »lagenoriginal: lagen er opp å däet strax!» – – Morbror Lithen reste hem för att snart återkomma. – Wi följde Hammarins hem till sig, jag bjöd min arm åt flickorna, och då sade de: nu lefwer aldrig Z. länge. – Sent på aftonen kommo Josephine Calamnius och Emelie Backman hit från lemma startHarmoniekommentar. – Josephines beskrifningar om högtidligheterna wid generalexercisen i Jacobstad räckte länge och wäl att tala om. – Ännu i afton stodo flickorna i det wackra månskenet på lemma startmöljenkommentar och sjöngo, hwilket let rätt bra. –

25 De båda sistkomna sofwo i andra kabinettet bredwid Franzes och migttn sängkammare. – Jag hörde hwarjehanda små hemligheter: hur den såg ut, hwad de tyckte om den o. d. –

26 16. Söndag. Wackert, något blåsigt wäder. Med gubben Kempe seglade wi ut att witja en långref. Mathilda war med, och tycktes wara road. Hammarins gjorde på f. m. en wisit. – Morbror Berger och Marie B. kommo ut. – Till Hammarins på stor middag. Sedan man dersammastädes öfwerflödigt mättat sin hunger gingo samteliga unga och gamla att sofwa middag. – Mathilda och Johanna Svahn sofwo i min säng, nbnenota bene jag sof för tillfället icke der. – Ensam waken höll jag wakt om sju damer. – Undertiden kom morbror Lithen och medförde ett bref från Mamma. – Kl. vid pass ½ 5 återwände wi till Hammarins, satte oss der i ring för att höra musik, och dricka caffe. – lemma startEmellertidkommentar kommo Collander och Lybeck och förökte sällskapet. – Då företogs hwarjehanda springlekar, quatre cuins, klapplek, och andra. Det war mycket muntert. – Flickorna knöto. Jag knöt ochså om en sak. (Om Mathilda håller af mig).uttolkad chifferskrift Det wille ej slå in för mig men när Mathilda knöt då slog det strax in. –

27 Lybeck stannade nu hos H:ns. Jag låg med Collander. Hela afton war han mycket ostyrig. – Flickorna Lågo hela raden lemma startsyskonsängkommentar. – Engång läto de dörrn stå opp. Då såg jag långs hela den söta raden. – P. S. jag glömde säga att wi i skymningen dansade en mycket rolig potpourie. –

|43||103|

28 17 Måndag. »Hemming är åter kär!» – lemma start»Kuddon stanga mä.»kommentar – Om Flickornas musik sade Hemming att det let – lemma start»jyssom tå kattona skrikar.»kommentar – – Wi woro nuförtiden rigtigt musikaliska, d. v. s. wi hörde mycket musik; i går aftse spatserade wi t. ex. hem från Hammarins en lång procession, under det lemma startstjernornas sångkommentar klingade i den gröna skogen. – M. och Johanna C. sofwo middag i mitt kabinett. Undertiden inseglade förbi Alörn Skonerten Bellona. På e. m. kommo till oss mycket främmande:|310| först Morbror Berger och Marie B. sedan Hammarins hela skara; sedan Turdins och Sophie Backman. Således war der en artig samling i stugan på näset. Derföre skulle wi företa oss dans, och det gjorde wi lemma starti bancokommentar. Wänta! jag skall säga huru många wi voro tillsamman: Jo 13 gamla och gifta och 20 unga, Hemming oberäknad, summa 33 personer. Först walsade wi nere i stora salen. Sedan wandrade sällskapet dit opp i södra flygelsalen, – der satt herrskapet en stund, drucko bischoff, lekte o. s. v. – Der fick jag mig oförhappandes en kyss af Johanna Svahn. – Derefter walsades dugtigt och dansades en Svensk quadrille (med R:lie). Det war en mycket munter och rolig afton. Sällskapet åtskiljdes först af mörkret, hwarvid wi följde Hammarins hem, jag ledande M. och Joh. Svahn. –

29 Undertiden hade det blåst opp en stickande storm som hwen i alla knutar och gjorde den mörka quällen mycket kuslig och ohyggelig. – Flickorna woro rädda. Wi suto oppe i södra flygelsalen i mörkret, Franz och Mathilda lågo lutade sig i ett hörn, jag satt på ett litet skrin bredvid och de tryggade sig till mig. Då tänkte jag: Ack om du hela din lefnad igenom ville trygga dig till mig! Om jag finge vara ditt stöd!uttolkad chifferskrift – Stormen pep i alla knutar, Sophie Backman war ängslig för sina bröder, och så fort man lemma startslapp så pujade alla afkommentar till kois. –

|44||104|

30 18 Tisdag. Flygande storm. – Sällskapet satt inne på f: m. sydde, spelte boston o. d. – Jag berättade en saga om berganden i Harzwald. – Besök af herrarna från Hammarins. – E. m. lemma startSi je pouvrai ecrire ma apremidi, je le ferai a la langue Francaise. Mais, la langue je ne p comprend pas bien, et que je voulai y ecrire se ne fait pas ecrire.språk: franskakommentar – Nej min stackars Franska lemma startstoppar intekommentar. – Således till chiffre. –

31 Rosali har varit mycket god och gynnat mig hela tiden, men i dag gjorde hon mig så glad. – Jag hade i natt drömt att jag sof bredvid Mathilda och se! det slog mycket snart in. Jag låg bredvid henne då de sofvo middag men ingen blund kom i mina ögon, – och – hur kunde den de heller komma! – Der låg hon så söt oc bredvid mig att jag många gånger tänkte »Ack du der, de om jag bara tordes stjäla en kyss af dig!» – Men jag var stilla som ett lam fastän mina tankar flögo som blixten. – Det vet Gud, jag älskar henne ändå så rent. – Hon sof så godt, hvarje hennes andetag lyssnade jag på och hade velat kyssa dem från hennes läppar. Du min goda söta flicka! –uttolkad chifferskrift Om jag ock lefde så länge att dessa bokstäfwer blekna af ålder, så glömmer jag inte hwad jag här omtalat för min kära dagbok. –

32 Mot aftonen reste Morbror L. och Bergers hem. – Hos Hammarins. – Wi sprungo muntert i det gröna. Wi följdes hem af hela Hammarins|311| skara och dansade i salongen hos oss en masurka efter Sophie B:ns musik. – Mathilda mådde illa med hufwudwerk och quäljningar. Hon hade förkylt sig. – I köket i halfmörker och höll wakt hos patienten.

33 Midt i ledsamheten var det så roligt att vårda henne. –uttolkad chifferskrift

|45||105|

34 19. Onsdag. Om morgonen narrades flickorna att Mathilda war wärre, och dess roligare war det då hon frisk och munter trädde ut ur jungfruburen. – Wals efter Sophie B:ns musik. Rensade stickelbär, och då kom Albert ifrån staden. Han war ej wid godt humeur. –

35 Kl. 11 f. m. reste jag hem med Collander et Lybeck. Dertill föranleddes jag af några commissioner af Mamma. – På Kudnis war allt sig likt. Ärtskidor och winbär i bästa flor. – Smultronen i aftagande,oläsligt p.g.a. överlimning eller tejp stickelbär redan ätliga. – Jag hemkom middagstiden; redan kl. 3 gick jag till Hindrik. Han berättade ett äfwentyr, spektaklade öfwer Alörn etc. – Till Lithéns (hos jungfrun på ärende) till Collander och till Calamniuses, medförande helsningar. – Kl. 6 om aftonen afreste jag åter med morbror G. Turdin, och anlände snart åter till det wälsignade Alörn. Glad att biljetten var i säkert förvar.uttolkad chifferskriftHammarins woro der; herrskapet drucko just då the. – Albert war mulen. – Johanna Svahn halkade vid trappan.oläsligt p.g.a. överlimning eller tejp Albert berättade om 5 hemligheter som ingen skulle få weta. –

36 20. Thorsdag. Klockan 7 på den wackra morgonen gjorde jag med Albert en rätt treflig visite, nemligen in till damerna i jungfruburen. Det war just roligt. Wi trakterade caffe. Flickorna woro så trefliga att till och med Albert blef oppspelad, och visade en tid bortåt ett solskensansigte. – Och, intet underligt; der hade väl mången annan blifwit på godt humeur. –

37 Sedermera på samma morgonquist skjöto wi till måls med bössa. Jag träffade på 30 steg. – Derefter spisades frukost och sedan wandrade wi ut på flere nya wägar och kommo till lemma startRunebergkommentar. Resultatet blef det att wi samteligen åto med strykande aptit; huru det war med Albert kan jag likwäl ej säga. Han war sedan helt mulen; satt i norra kabinnettet och läste. – Om e. m. till Hammarins, och Albert med. Der satte jag mig och läste hårdt för flickorna ur lemma startfaderswäldetkommentar. – Wi suto deroppe i farstun det war helt trefligt. Hur wi talte så hade wi så när börjat gråta, ty flickorna sade: alldrig få wi så roligt mer. »Det är liksom det|46||106| skulle ana mig att något händer, att wi ej under samma förhållanden komma till Alörn mer.» – Oacktadt allt hwad jag sade deremot, så måste jag medgifwa att dent förefaller äfwen mig alldeles så. – lemma start»– velamen tegent|312| posteri dies»kommentar.original: dies.språk: latinHammarins skulle i morgon resa. – Albert afreste till staden och lemma startsaluteradekommentar. – Innan wi gingo hem gaf oss Östman ett spektakel. Han war klädd i lemma startnegligéekommentar, lockar och lemma startshawlkommentar, satt i fönstret med den ypperligaste mimik och höll sina monologer om den söta naturen, om fader Antonius och om sitt thoddyglas. Morbror G. war fader Antonius. – Tal om gasten som Lovis Kerrman sett på Brunnsholmen.

38 Om aftonen satt Mathilda på min säng och Rosa. – Nu måste jag bekänna hvad jag tänkte, om det är rätt gjort då jag vet att Mathilda skall läsa detta – det vet Gud. – Jag tänkte: »Hälftenoriginal: Hälften af hela mitt lif ville jag gifva för en sådan stund om du icke gått bort utan lampan slocknat öfver oss!» – Så tänkte jag, men hon hade kunnat be mig bevaka sin bädd och jag hade kunnat låta henne läsa min minsta tanke, det vet Gud hon skulle sofvit i en broders vård.uttolkad chifferskrift

39 21. Fredag. Wacker dag. Promenad till Häggbloms stuga med fruntimmerna. I en al derbredwid skref jag twå namn: M. L. och I. C. – på hemwägen mycket generade af den näsvisa påhängsna kon. – Jag glömde nämna att jag äfwen i dag fägnades med tillåtelsen att göra en morgonvisite och en lemma startCaffejungfrusysslakommentar. –

40 På förmiddagen satt hos flickorna och pratade. – Z. T. i en al nära stugan. E. m. Hammarins hos oss. Promenad till berget. trouttolkad chifferskrift lemma startJulkommentar. – Der gåfwo flickorna namn åt lemma startHan aliminst prajarnkommentar. Jag hade huggit M. C. L. i berget. Johanna Svahn och Rosalie knöto om något omöjligt som slog in. Mathilda högg i berget. – Sitt eget namn och mitt i chiffer. Hon var bra beskedlig. Gud förene de bägge namnen.original: namnnen.uttolkad chifferskrift – Samma afton skulle Hammarins afresa.|47||107| det war ej liten sorg. Johanna Svahn och Mathilda greto. – Wi följde till H:ns stuga. Lilla Marie Hammarin gret bitterligen. – De afreste i förningsbåt och hade en lång tråkig resa. – Flickorna woro nedstämnda. Capten Lars von Platen stannade öfwer natten hos oss. – Sednare på quälln woro flickorna muntrare. Aftonvisit. –

41 22 Lördag. Mulen dag. Det war wäl tomare på Alörn, men icke tomt, nej vist icke, jag åtminstone hade sällskap nog, det inser du lätt, kära Pegasenhjelm,. Till Runeberg. Sista Lördagen på Alörn war treflig och mycket rolig. Åter sof jag middag vid Mathildas sida eller rättare hon bredvid mig ty huru skulle jag sofva!uttolkad chifferskriftlemma startMonsieur Platen m’a questionné: ou avez vous dormi, monsieur Topelius? – A cettes paroles il rit insidieusement. – »Monsieuroriginal: Monsieur Platen, jeai lui repondé, j’ai dormi a ciel ouvert!» – qui s pourroit se tenier de rire? nous avons de la peine a nous retenir.kommentarspråk: franska

|313|

42 Hindrik ankom till Alörn just medan jag satt och läste hårdt för flickorna. Underrättelse att Mamma är hemkommen. – Bostonpartie. Undertiden suto Rosalie och jag wid fönstret; talte om små hemligheter. – Sedan marqueur. – Morgondagens skilsmessa började ligga tung öfwer gossen. Föga fattades att jag ej fällt en liten förstulen tår när jag tänkte som flickorna: hit kommer du troligen aldrig under samma förhållanden mera, och så roligt får du kanhända ochså alldrig mer. Jag wet bara ett som blefwe mig ännu roligare; det ena will jag ej tala om. – Nå, se ej mulen ut, war glad, min gosse, war glad på sista aftonen, glad som de andra. Courage! du måste ha courage! – På säng talte Hindrik och jag länge. –

Sofwen sött, sofwen sött tipporna små

snart skall en natt förgå

och snart waknen Ni gladt;

men den kommande natt,

då står ingen der mer

och lyssnar på er.

och ingen som hwiskar:

sofven sött, sofwen sött, tipporna små.

När vi se hwarann så –

det vet Gud. –

|48||108|

44 23. Söndag. Med glad wänlig himmel framblickade dagen, den dag hwilken en tår gerna må förlåtas. – War med Hindrik och sköt till måls. Till Runeberg med Hindrik att söka haror, men förgäfwes. – Promenad med flickorna till Runeberg, gamla stugan etcet. för att rigtigt taga afsked. – »Få se huru stor lillprajarn är nästa år»? sade flickorna. – Högg flitigt flere namn i berget så att jag ref alldeles mina händer. – De namn som gifwit berget sitt namn äro följande. R. L., M. C. L., I. S., I. C. C., C. W. L., H. B., A. D., C. E. E., F. C. L., och Z. T, men dessuotom Mathildas och mitt namn i chiffer. –uttolkad chifferskrift Albert D. och Calamniuses ankommo till middagen. En liten utfart till Harmonie som så när blifwit för tillfället Disharmonie. – Om e. m. kom Mamma och Syster ut till Alörn och det war roligt att se dem wälbehållna hem igen. – Sällskapet satt mäst inne, spelte boston wid 2 bord etcet. – Hindrik och jag skulle skrifwa verser inne i jungfruburen, men fingo ej tillfälle. – Tanken på afresan grep mig blytyung. – lemma startNågra raderkommentar wid trappan till öfra wåningen. – I mitt|314| sofkabinett skref jag bak luckan: lemma start»Nioriginal: Ni tu fuisses, occubuissem. In te vivo, lux mea!»språk: latinkommentar – Och sedermera på wäggen till afsked: lemma start»valeas,original: valeas, vita beata! In te vivit memoria, in te, nunquam reditura! Vale!»språk: latinkommentar – Detta skall jag läsa, om jag lefwer och kommer igen sedan år förgått. Kommer jag icke igen, – välan då skall engång en annan läsa dem som förstår Romarnes språk, och med detsamma af orden skall han förstå mig. –

45 Omsider, med sorg förutsedd, kom äfwen han en gång, afskedets, afresans stund och med tårar togs han emot. Mathilda gret, Johanna C. gret, och – jag gret, gret sådana tårar som jag ej på åratal gjort. Om du, min käre läsare, skulle få läsa i mina tankars bok som i min Dagbok, du skulle i sanning icke undra derpå. – Om jag gråtit för förlusten af en flygtig glädje då hade du kunnat säga: spar dina tårar, min gosse, för något bättre. – Men jag gret inte för afskedets skull, icke för glädjens skull som nu war slut, jag gret för det att den aldrig kommer igen. – Utan en tår i ögat har jag mången gång rest hemifrån, sett mången glad tid ta slut, och med torra ögon for jag i sista somras från Alörn. – Hwarföre så? Jo ty jag wiste att jag skulle komma igen. Nu for jag bort från det kära Alörslifwet, från kronan af min bästa glädje, och derföre gret jag. och wiste: jag skall icke så komma igen – derföre gret jag.

|49||109|

46 Flickorna följde oss ut på möljen. Då foro wi och det bar med god fart och fulla segel bort – hemifrån till hem. – På wägen sade jag icke ett ord.

47 Ytterligare om Alörn. Jag skall säga hur saken förhåller sig. Om jag stått i andra förhållanden med flickorna och öfwerhufwud med alla, d. v. s. om icke alla warit så innerligen goda och egna, så hade jag icke haft så obeskrifligen roligt och icke en sådan saknad sedermera. – Jag må wäl säga: det skall vara menniskor, sådana som wi, för att kunna ha så roligt. – Jag har observerat andra sällskapers förhållande på skären, särdeles herrarnas till damerna och ingenstädes har jag på långt när fun till den grad som bland oss funnit det som just är quintessensen af skärelifwet, den lilla gudinnan Trefnad. – Men hos oss war ett lif som war lefwande skärelif. Ah, bon cielspråk: franska, hwad det war för ett skönt lif! Hjertat spritter af längtan så ofta jag nu hädanefter tänker derpå, synnerligen på en och annan chifferscen. Hundrade, hundradetusende – – – – englar! Att allt det der nu är slut. – Nå nå, spring icke för wida, penna lilla, dansa wackert och swär och skrik wackert, Dagboken är en stor squallertaska, min wän, och hade wäl hjerta att afslöja sina hemligheter för någon wän i viken. –

|315|

Adjö, kära Alörn, min söta wän,

Laga att Pegasenskälm kommer igen.

Men framför allt, min söta du,

skall du bjuda hit ännu

pullorna små.

ge mej si, en, twå

till och med tre

äro de.

Oss allihopa

ska du hit tilbaka ropa.

Wi komma igen med gräset.

Adjö, stuga på näset

med din söta jungfrubur;

Adjö, lill prajar, du din filur,

som flickorna valde till favoritdverg.

Adjö gamla stuga, adjö Runeberg,

bär snällt i din stenhårda famn

de kära namn. –

|50||110|

49 24. Måndag. Nu följer åter det gamla. Jag wore obillig om jag icke wore nöjd dermed. Men liten saknad månde mig förlåtas. – I natt fröso mångens fattiga förhoppningar bort. – Frosten skadade kornet. –

50 Wantrefnad. Bjudning ut till Harmonie. – Reste kl. 3 e. m. ut från Åminne i Bergers slup till skeppet Harmonie. Der war mycket grant och elegant inredt. Kikade på Alörn. Lithéns kommo derifrån till skeppet och togo med detsamma farwäl af Alörn. Då wi träffades war det som hade wi warit skilda i långa tider. – Jag kände huru innerligen jag älskade dem alla. – Aftonen war munter nog bland det glada sällskapet. – Kl. 9 reste wi samteliga hem i samma slup, på hwilken resa Collander styrde oss helt lemma startknapphändigtkommentar förbi 2 stenar. Landsatt wid Åminnet och derifrån åkande. – Åter frost om natten.

51 25. Tisdag. Widtogo wanliga sysselsättningar. Sophie hos fru Downer. Om aftonen L:ns fruntimmerKudnis på en efterlängtad visite. – Följde dem hem och spatserade. – En ny kattunge i gården som heter unga Jacobson. – Frostnatt.

52 26. Onsdag. Städat oppe i mitt ungkarlsrum. Läst och arbetat. Om aftonen i Lt:d der flickorna L. plockade stickelbär. Der war en blind fattig gumma och en flicka som bar en kattunge. Samma kattunge köpte jag|316| för 12 ʄ och efter jag tyckte hon war wacker. I Stensalongen der wi lekte med unga Tolfskillingen, gjorde den skamlöst nog en oartighet i min mössa. – Skadan neutraliserades med eau de cologne som Mathilda war god och gaf mig. – Drack thé hos Lithens, och talte med flickorna om Alörn. Mathilda föredrar första Alörsresan, Rosalie den sista; jag wet sannerligen inte hwilketdera jag gör. Wi woro och besågo nya byggningen. Den blifwer en krona på byggningsrådet von Hartensteins werk. Flickorna säga de äro rädda att något händer då de flytta in. Det beware Gud. – Albert war utan humeur; han grubblar på en galen idee som vist ej blir af. Hur god är ej den Mathilda! Hon vill göra alla till viljes.uttolkad chifferskrift

|51||111|

53 27. Thorsdag. Plockade winbär med Mamma. »Hwad kikar du efter»,original: efter, sade Mamma när jag satt oppe i mitt kammarfönster och såg åt Lt:d. –

54 Bror Albert Dyhr har skänkt mig en nätt kikare, som just war en rätt tacknämlig present. – Bref af broder Jacobus Blank. – Erhållit sadel och mundering från sadelm Wintermakar Sadelbäck reparerad. Om aftonen hos Schale och sedermera hos Albert. – Den sednare war just wid tungt humeur. – Små pullorna såg jag ej till. –

55 28. Fredag. – Allt warar wår wackra höst, klar och torr och treflig nog. Skörden är börjad; blifwer medelmåttig; potates under medelm. –

56 På e. m. hade jag besök af en kamrat, Fredrik Hedberg från Kimo bruk. Han satt hos mig en par timmar; wi rökte, åto bär etcet. – Wid det jag följde honom till staden wek jag in till Lt:d. Der woro flickorna jemte Albert och Logren. – De rensade bär. Logren war så förtjust att han med möda höll contenancen, Albert och jag, wi gamla prajarena, gingo och gjorde wåra cirklar långs norra stensalongen. – Rädd för korgen. Det låts jag bara, ty för den är jag platt inte rädd. N:bneNota bene Jeppe är ingen narr och hoppar i galen tunna om han tänker på fästmö engång i verlden. –

57 29 Lördag. Förmiddag: läste Grekiska. Visite af Logren. lemma startJag examinerade hans hufwud enligt Gallkommentar, och se, det befanns att han hade organ för landtmäterie. Hemma hela dagen. Regn på eftermiddagen. Bekikade Lt:d der jag såg att folk war ända till sent på aftonen. –

58 30. Söndag. I kyrkan och afhört Neumans predikan. Commission af morbror Lithén till Blanken. – Spatseradeoriginal: Spatserad med Fruntimmerna hwaribland L:s.

59 S. d.Samma dag Tillika med andra kamrater, HB:n, A: D., Logren, J. Lybeck, och Collander på visite hos Hammarins. Der war ett temmeligt sällskap damer (L:s) församladt. Fördenskull fingo wi, såsom wi speculerat, några små piruetter. Wi walsade, dansade Potpourie m. m. Med fransysk|317| quadrille bar det på tok. – På detta vis hade wi just en rolig afton och åtskildes kl. ½ 10, rätt nöjda med soiréen. –

|52||112|

60 31. Måndag. Läst Grekiska. – Skrifwit en lemma startEphemerkommentar. Skrifwit till Blank. – Wacker dag. Fördenskull ut att rida på wårt lilla sto. – Icke måtte jag gjort någon ståtelig figur. Jag mötte wid grind fruntimmer och de roade sig åt mig. – Flickorna Calamnius, Carin Fonselius, Fruarne Ölund, Benzelstjerna och Fredrikson hos oss. –

61 Följde damerna hem till staden. – Ena sidan af f. d. Calamniuses gård nedrifwen. Det war Den gården är bland de äldsta i staden. –


62 Nu är Augusti Månad förbi. Tack min goda wän för all din rolighet. Sommaren är med detsamma förbi och hösten är ingången. – Wisserligen är denna årstid nu i början rätt, klar och torr och treflig. – Folket tackar Gud för en hjelpelig skörd, fastän kornet frusit. – Samteliga må wi bra. Äfwen för god helsa i landet må wi tacka Gud.

63 Jag slutar nu detta häfte af min Dagbok med den önskan att kommande häften måste blifwa lika rika på allsköns glädje och lycka som detta häftet torde wara. – Tack ware den gode Guden, det har allt bra warit. Han leder vägarna, låtom oss vandra trygge. –

64 Om min wäg framåt återstår ett par ord. Jag är glad att äfwen den gått fram och icke stått stilla. Jag har arbetat med god lust nog; min plan är att i höst studera de gamla språken, att nästa wår taga Stipendiatexamen och undergå Latinskt skrifprof. – Jag har mitt mål för ögonen; hoppas att icke falla och icke tröttna. Måtte det gå. Måtte min vilja wara så stark som den är god. Ty med viljans kraft följer förmågans. – Bed för mig; jag behöfwer det. –

Bed att det solsken som skiner så gladt

icke bebådar en kommande natt;

bed att den lustgård der englarna bo

stormen förskonar och lemnar i ro.

Se, det är skönt att se när gullrosorna knoppas,

skönt att få lefwa och älska och hoppas! –


|113||114||115||116||117||318|

Ingångne Wad.

66 1. Mellan Rosalie L. och mig. Rosalie: Ja. – Jag: Nej. om Åkerblom gifter sig med Christine Bäck. Upsatt å R:s sida, skjortknappar, å min sida en god bok.

67 2. Mellan Mathilda L. och mig. Om hon på 7 minuters tid går från L:ns port till Kudnis. – Hon: Ja. – Jag: Nej. –

68 3. Mellan Rosalie L. och Johanna C:s om Johanna kommer att bo vid torget.uttolkad chifferskriftRosalie: Nej – Johanna: Ja. – Upsattes af Johanna ett par winterhandskar, af Rosalie

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    stycke – textställe – kommentar

    2 mariage ett kortspel.

    3 Årsdag 1832. de s.k. augustidagarna, 2–5 augusti 1832, då man bl.a. firade moderns och mosterns namnsdagar samt dansade hos Hammarins (Topelius–Johanna Sofia Topelius 16/1 1833, NB 244.97).

    3 Ils sont belles, [...] charmant, charmant! (fra.) De är vackra, dessa unga damer, det är något som jag vet rätt väl. Det är nästan som borde jag skriva: förtjusande som ni är. Herr Backenstein var min visavi [kavaljer i det motställda paret], Fröken M. Ln min dam i den första svenska kadriljen. Än en gång, förtjusande, förtjusande!

    5 hänglade sedan wid höll sig sedan envist fast vid.

    5 Krankborg familjen Lithéns sommarställe på Alörn i Nykarleby skärgård, känd under namnen »Krankborg», »Lugnet», »Lustissima» och från 1836 »Charlottenlund».

    8 målro bordsunderhållning.

    11 mina nöjen häften där Topelius samlade diktutkast, julklappsverser, prosafragment och avskrifter av kända diktare 1834–1836; en del av materialet är bevarat i Urval från Mina Nöjen (NB 244.149).

    14 Underrättelse att Riddarholmskyrkan [...] brunnit opp. Kyrktornet antändes 28/7 1835 och branden släcktes två dagar senare. Överbyggnaden förstördes, men kyrkans inre eldhärjades inte.

    17 Franzen: »drick! [...] perlorna, drick!» ur F. M. Franzéns »Champagne vinet» (Skaldestycken 1 1824, s. 16).

    21 girsar gärsar; förekommit i finländsk svenska.

    23 den döde gästen novell av Heinrich Zschokke, översatt av L. D. Wistrand (Valda Noveller 6 1832).

    23 Robert le diable opera av Giacomo Meyerbeer (1831); Topelius hade sett den framföras i Helsingfors 16/4 1833.

    23 Ah! bon ciel! (fra.) Ah! milde himmel!

    24 granlåt prakt.

    24 Harmonie nyligen byggt fregattskepp (jfr 13/6 1835).

    24 möljen piren; förekommit i finländsk svenska.

    26 Emellertid under tiden.

    27 syskonsäng tillfällig bädd för flera personer; SAOB har detta belägg av Topelius.

    28 »Kuddon stanga mä.» (dial.) »Kossan stångade mig.».

    28 »jyssom tå kattona skrikar.» (dial.) »precis som då katterna skriker.».

    28 stjernornas sång troligen »Stjärnsången» (Stjärnorna blinka ned på vår ödsliga stig) av Esaias Tegnér, publicerad i Iduna 1817.

    28 i banco i fulla mått.

    29 slapp så pujade [...] af (dial.) kunde så skyndade [...] iväg.

    30 Si je pouvrai ecrire [...] pas ecrire. (fra.) Om jag kunde [be]skriva min eftermiddag, skulle jag göra det på det franska språket. Men språket förstår jag inte så bra, och vad jag skulle vilja skriva ner låter sig inte skrivas.

    30 stoppar inte räcker inte till; SAOB har detta belägg av Topelius.

    37 Runeberg berghäll på Alörn, där ungdomarna ristade in sina initialer.

    37 faderswäldetFaders-väldet (1800) av August Lafontaine.

    37 »– velamen tegent posteri dies.» (lat.) »de kommande dagarna skall hölja dräkten».

    37 saluterade framförde sin avskedshälsning.

    37 negligée spetsmössa med långa knytband, företrädesvis använd av gifta kvinnor.

    37 shawl sjal.

    39 Caffejungfrusyssla caffejungfru: ogift kvinna som driver kaférörelse.

    40 Jul Chiffertecknen för bokstavskombinationen »tro» påminner om »JUL».

    40 Han aliminst prajarn (dial.) Han den allra minsta prajarn; syftar troligen på ett litet träd eller liten buske vid Runeberget, Topelius använder även benämningen »Lillprajarn».

    41 Monsieur Platen m’a questionné: [...] nous retenir. Herr Platen frågade mig: var har ni sovit, herr Topelius? – Åt dessa ord skrattar han försåtligt. – »Herr Platen, svarade jag honom, jag har sovit under bar himmel!» – vem skulle kunna hålla sig för skratt? vi hade svårt att hålla oss.

    44 Några rader Verserna återges i Paul Nybergs utgåva av dagböckerna (»Förklaringar och upplysningar», 1922, s. 18).

    44 »Ni tu fuisses, [...] lux mea!» (lat.) »Om du inte hade funnits låg jag död. Jag lever i dig, mitt ljus!»

    44 »valeas, vita beata! [...] Vale!» (lat.) »Farväl, saliga liv! I dig lever minnet, i dig, som aldrig skall återvända! Farväl!»

    50 knapphändigt nätt och jämnt.

    57 Jag examinerade hans hufwud enligt Gall Den tyske läkaren Franz Joseph Gall kopplade olika karaktärsegenskaper till olika delar i hjärnan enligt den s. k. läran om kranioskopi, studiet av huvudskålens form.

    60 Ephemer Topelius handskrivna tidning 1834–1838; se Ephemerer. Zacharias Topelius första tidning 1834–1835 (2006).

    Faksimile