Juli

1 ͵αωʹλʹζʹ..

2 ΕΦΗΜΕΡΙΣ.språk: grekiska
EPHEMERIS.
DAGBOK.
1837. b.
NYCARLEBY och HELSINGFORS.

3 ZACHRIS. TOPELIUS.

4 MDCCCXXXVII.

Le coeur – un abyme!språk: franska Pope.

Ephemeris, Dagbok för sednare hälften af år 1837. –

5 ouverture Promenader i grönt och föga gult. Scherzando ma non troppo.språk: italienska Morgonsolen blifwer aftonsol. Aftonrodnad och månsken. Skyar skymma sol och måne. Dimma ur djupet. En tigande juniinatt och slummer i grön skog. – Midnattssolen. – Vågorna gå. – Promenader på sand. Harmonisk regnbåge. – Solblink. Natt i solen, ny morgon. – Mimers brunn. – Det almännas farkost i wågorna.

Är källan klar så äro ock dess skyar klara! Runeberg.

Den sköna Julia i norden står –

Varm bränner solen – warmare dock förr

hon säges bränt; men norden åldras ren,

och ungdomselden slocknar i dess barm.

Dock hwiskar vindens flägt förtrolig än

i poppelns krona och i björkens löf

om westerhafvets under dä’n han kom.

Vid stranden suckar samma våg som förr,

och samma himmel speglar sig i den.

Allt ler och leker – Le och lek en stund,

och drick af solens eld med häftig törst,

du sköna Nord! – Ja, skynda! ur din barm

drif hwarje fattig glädjeblomma fram!

Snart vissnar hon – snart wissnar äfven du,

»Heimskringlas panna», och i rynkor slår.

Du milda vårflägt! flyg snabb som stundens flygt,

kyss hwarje blomma – ingen, ingen spar!

Så länge purpurn dröjer på dess kind

och skönt hon doftar – snart är dent förbi,

och nordanfrån du bryter hennes stam.

Du svärmarinnar! silfverklara våg!

O hvila aldrig! fortare din dans!

i solens strålar famna strandens vall

med högt begär! – i månens bleka sken

om vemods magt, om evig längtan sjung!

Snart hwilar dansen och din sång blir är stum

och under isar dväljs ditt fria skum.

Och du, solklara himmel, höga dôme,

der ljuset bor i salar af christall,

och evig morgon gryr strålar – aldrig du

ser solen nedgå öfver dina fält,

men salig är du städse. Dock jag wet

att jordens gröna dalar älskar du

(som ty kroppens hydda är dock själen kär)

och gerna blickar i det dunkla ner. –

7 Quod fugis in te est.språk: latin

Nu, klara himmel, är din panna ren –

men dimmor stiga utur träskets dy

och skyar tjockna. Snart, du sköna hwalf,

förgäfves söker ögat mer ditt blå –

der tunga molnen kämpa –

Snart farwäl;

du sommarkrona, ljufva ungdomsdröm;

kort är din fröjd – en flygtig solskensblick –

din längtan aldrig dör – –

kort? – kort för den som ej att njuta wet,

som, vek i längtan, drömmer bort sin sol

och klagar sen att midnatt är så skum. –

Välan o lif! du varma morgonsol,

som snart från höjderna till dunklet går,

brinn då, o brinn med outsläcklig glöd,

att ingen låga mäter sig med din

och ingen is den kyler innan – slut!

Som stormen ilar, så du ila skall,

som stormen bryter, så du bryta skall,

o ande, allt som hämma will ditt lopp!

Att framom tiden långt du skynda må,

och af det lif, som kort af stunden mäts,

en evighet dig skapa – – –

evighet?

hwad ord i tiden? ord, en bubla likt

som ären verld, en himmel – himmel tills den brast!

Vik hän, du Söderns glödande vulcan,

Passion! du andens vilda storm, vik hän!

Du passar ej för Nordens lugna bröst,

der, skön som sommarquällen, friden bor.

En främling är du på den helga jord

der Brage stämde sina strängars gull

och Wäinämöinen qvad med sång så blid

om werldars uphof och om werldars frid.

I källans spegel vexlar himlens sky,

och ljus och skugga vexla om med den;

men i din egen själ – är spegeln klar,

och ren som källans våg – skall ingen sky

i himmel och på jord förmörka den.

11 Quod petis in te est.språk: latin

Nu sjunker solen. Aftonvindens flägt

högt öfver mig alt stillare, i poppelns krona far,

och forsens susning högre redan hörs,

lik mången tanke som i dagens larm

och verldens buller teg, men högre sen

ur tysta djupet steg vid månans sken

och quällens helga lugn.

Nu tystnar siskans sång på björkens gren,

och svalan spänner lätta vingens flygt

mot gömda boet uti backens brant.

Nu, ljufwa lyra, tystne ock din sång,

och stilla domne dina strang toners flygt!

För verldens fröjder war du sällan stämd;

Ur djupet quällde dina strängars klang;

till höjden har du längtat. När engång,

du ljufwa harmonie, når dit upp din sång?

Julius.

13 Julia, min älskling! Julia, min älskling, hulda mö! du smultronröda, du solskensklara! du rikt begåfvade! Välkommen! Klar som din himmel skall min panna vara, lugnt mitt hjerta som den lugna och dock rörliga floden der du, sköna sommarros, speglar dina rodnande skyar i den stilla morgonens glans. Oräkneliga som dina oräkneliga blommor skola glädjens blyga|586| knoppar slå ut i min barm. Den som älskar dig, han älskar lifwets bästa glädje. – Kom, du rika dotter af den rika jorden, du flygtiga doft af naturens innersta lif – kom! Jag will älska dina glada dagar och icke hata dina mulna. Lefvande fröjd! Jag will lefwa i dig, stilla som ditt stilla lif, djupt som ditt djupa lif – Ja, sköna Julia, jag älskar dig; du skall ock älska mig. Jag förstår ditt lif, du skall ock förstå mitt lif. Jag lefver i dig, du skall ock lefwa i mig! Kom! Se, det skumma glesnar och morgonen står upp öfver skogen. Det blir en skön dag min älskade!

14 1. Lördag. Små sysslor hemma; botanisering med lilla Fanny, insektfångst m. m. Fägnade mig öfver en ny Schlafrock af modernaste snitt, ämnad att blifwa en bequämlig tillflygt på min lilla kammare i Helsingfors. – Musik hos Turdins (moispråk: franska) – Jag har ledsamt efter min ögonsten, flygeln. E. m.original: E. v. Visite hos flickorna Lithén. Gula kammarn. – Tal om Fonselius i Munsala – och om de nyomwände. – Jag för min del kan ej fatta något tycke för deras fördömmelselära som i grunden hwilar på (o)ren egoism och andeligt högmod.

15 2. Söndag. Hörde en ny prest vid namn Castren, af Consistorium hitskjutsad från den nordligaste Finnmarken. – Han hade, af ovana, swårt att uttrycka sig på Svenska och fruntimmerna fruktade mången gång att han skulle komma af sig. Efter kyrkan promenad med flickorna L. m. fl., hwaribland »Mamsell Lindquist». Solsken öfverallt. E. m. med Mamma hos Lithéns. – Spisade studenthafra och criticerade de förbigående. – Thé i den sköna trefliga Fåfängan. – Present, en liten söt belisse som länge bars i knapphålet och aldrig wissnade. – Promenader på quällen med stort sälskap damer wida omkring. –

16 3. Måndag. F. m.original: Fm. Grönt lif i det gröna. E. m. Grönt lif på gröna stolar. – – Caffe hos Bergers. L:ns, C:iuioriginal: Ciui, fruntimmer, Borgmästarens systrar (d:o han sjelf) fru Wennerholm m. fl. – Plats vid sybordet, stadd i ifrigt arbete att mumsa bisquiter och tömma bischoffsglas. Railleri med fruntimmerna. D:o med katten, sans comparaisonspråk: franska. – Fru W. menade att jag skulle ha ledsamt på hemorten »der jag ej hade något sälskap», (notab. lärdt sällskap) – – Den goda fru W. hade det begrepp om en lärd att man dertill nödwändigt behöfde magra knotor, glasögon och dammig frack. Hon måtte ha föreställt sig att jag åtminstone hade mina goda anlag till allt detta. – – Gubben L. skickade kl. 7 efter sina fruntimmer som fått visite af en resande Norrmans fru, en liten täck nygift »Madame Ameln», Stockholmska. – Strax efter dem jänkade sig borgmästaren bort. – Min herr Borgmästare, hwad har han för planer, hwaba? –

17 4. Tisdag. Wacker himmel. Haralds resa försummad. Bannor i prospect. – Visite på Kudnis af Fruarne Hammarin, Frosterus och Olson med döttrar, samt fru Stadtlander och Mamsellerna Collin. Sednare: fru C. W. Lithén med Mamsell dotter, Thilda. – Sophie O., lilla Thilda och jag suto i salen – talte om hemligheter (mycket vigtiga, förstås!), historiserade m. m. las högt diverse Ephemeriska notabiliteter. – Smått regn (NbeneNota bene ute) – Härvid anmärkte lilla Hilda Olson (4 år) högst alvarsamt: »hwad det här regnet skall göra godt åt jorden!»

18 Promenad vid sidan af de unga – lustiga lif! –

19 5. Onsdag. Insektpromenad åt skogen – jag älskar skogen¤Jag älskar skogen och hafwet, – det djupa lugnet och den vilda stormen i begge. – Jag älskar solen och stjernorna och månen och skyarna. Jag älskar haglet och slagregnet; jag älskar ock den stilla daggen, – striden, segern och segerns frid! – O moder, moder natur! din vida verld är skön! – men denna gången med klen fångst. – Trött och warm hemkom jag till middagen. – E. m. Visite hos Lithéns – fönsterconversation. – Moster Schjomans besök hos flickorna. – Rosalie kallade henne Mamsell – det tyckte jag ej om. Thilda: moster – Gumman som war så uprigtig vän af flickornas Mamma, förtjenar wäl den hederstitteln. –

20 6. Thorsdag. På f. m – hemkommande från en insektpromenad, möttes jag af skrämda ansigten; man pekade på ett aflägset rökmoln i söder och berättade att Munsala brann. – Sednare bekräftade sig denna bedröfliga nyhet, och åtskillige af stadens herremän, äfvensom brandsprutorna, reste dit ut. – På e. m. förswann rökmolnet – men upbådadt manskap tågade dit för att förekomma widare fara. – Dagen efter förnam man följande: elden löskom i en torparstuga der gumman satt och spann medan lågorna hoppade från spishällen ned i spånorna. – En stark nordlig storm framdref branden med den fart att inom få timmar 14 (andre säga 27–??) gårdar ohjelpligen voro lågornas rof. – Största delen af folket war ute på åker och äng, wattentillgången sparsam och husen tätt sammanpackade. Byn war wälmående och wälbygd – desto större war förlusten; äfven de närmaste under vinden liggande åkrarne sveddes betydligen.

21 Orolige wordne genom dessa tidningar och nyfikne tillika, promenerade Mamma och jag mot aftonen åt staden, på bron, m. m. och slutligen till L:ns, der ytterligare detailler inhämtades. – Här blommade knoppade med ovanlig rikedom en magnifique 6 fot hög stockros, hwars knoppar nu|588| räknades till 54. – Beundrande denna och mumsande ett smakligt the, satt sällskapet wid fönstret mot gatan – då plötsligen twenne förbigående ådrogo sig min upmärksamhet. Genast skyndade jag ut, och genhögg de promenerande invid Calamnii port. »Ah! tusende fallt wälkommen, bror Staudinger! Ditt goda löfte realiserar sig ändock!» (Redan i Hfors sade sig Justus S. ämna dricka brunn i Nby, hwartill jag upmuntrade honom, erbjudande fritt logis på Kudnis. Hans syster kunde wi icke inrymma hos oss.) – »Jagoriginal: Jag får presentera min syster och min bästa vän.» – Fägnar mig att få den äran. (Lilla Charlotte S. hade ett näpet och nätt ansigte; war föröfrigt en munter, fjäderlätt warelse som hade mycket godt om skratt.)

22 Återkommen till sällskapet vid thékannan, undergick jag en liten examen. Somliga anmärkte om Alörsfärderna och andra härigenom generade förhållanden. – Men det är nu så – och står ej att ändras.

23 7 Fredag. – Nu inträder åter en annan nuancering af sommarlifvet, en mera utåt gående i det yttre, almänna, sälskapliga löjet lekande färg, under det att det inre regnbågslifwets blifver skummare, kända och kära ljusa gestalter sjunka i dimman och nya dyka upp derutur, – dunklare, oredigare, mindre klädda i morgonrodnadens glans – sannare måhända, men aldrig så rena, leende, lyckliga som de hwilka nu uplösa sina soliga bilder i den tilltagande skymningens skuggor. – Ty hwar speglar sig himlen så ren som i morgonens dagg, och när är jorden lyckligare än då det första ljusets rosiga stråle kysser hennes gröna barm?

24 Vox ex alto. –språk: latin

25 Hwad som rör sig i det dunkla djupet af mitt bröst, det anar du icke, hulda förtrogna, dagbok, du mina tankars blad. Hwilka magter derinne lefwa ock verka och strida såsom som ljudande toner, – hwart kampen leder, när friden slutes, när det andens ofta dunkla, skuggupfyllda, af sken beroende lif verld smälter, uplöser sig i evinnerligt flödande klarhet, – det vet jag icke än – men en dag skall komma då jag wet det klart. Och tilldess, hulda blad, skall du skåda och gömma skuggor och ljus – såsom skyarne vexla under morgonens stunder, – och glad skall min afton skåda på dig och eftersinna den väg som, gömd för hwarje öga, utom ditt, ledde till utveckling af hwad heldst den gode Guden kastat slumrande in i en själ som ringa och ödmjuk riktarde sin bästa kraft på åt sitt eget djup, öfvertygad att när anden hon förstått sig sjelf, då har hon ock förstått det eviga ljuset, sitt väsendes saliga källa.

26 – Dock nog inåt för denna gång – Meningen war ju att det skulle gå utåt. Men det är nu engång så att allt utåt innebär i sin sanna betydelse ett inåt, af hwilket det förra emottager sitt innehåll och sitt bästa wärde. –

27 Men hwar war det som wi lemnade wår wackra Julia? Den 7de, jaså, en Fredag med vexlande solsken och molnknippor. Kl. 9 f. m. Promenad med brodren Staudinger till Brunnsholmen. Der torde visiterna blifwa täta hädanefter. Keglor +2 partier. – E. m. kl. ½ 3 flyttade Staudinger från Gästgifwargården till Kudnis och wi togo wårt logis i vindskammarn.|102| S. d.Samma dag Visite hos Apothekar Benzelstjerna som »gladde sig att i oss hafwa några med hwilka man kan tala om annat än tjärtunnor, finnar m. m.». – Besök hos M:lle Staudinger som i dag inflyttade till Ahllunds. Förskaffade lecture. – Med Justus visite hos Turdins, der wi drucko Madeira. – Ytterligare till brunnsholmen, +3 partier. Hindrik sade om B.:na. »Vänta litet, go’herrar, B:na tänker bjuda er af boufettens bästa.» Och werkeligen framhades bischoff i mängd. Diverse ansigten i diverse fönster. Insigt och utsigt.

28 8. Lördag. Följande morgon började wåra resande brunnsdrickningen, grinande en smula vid första glaset – men förhöllo sig i det hela manhaftigt nog. – Kl. 7 m. befann jag mig vid brunn, kastade keglor med damerna m. m. – Derifrån promenerade sälskapet en corpsspråk: franska till Juthbacka, der detsamma några ögonblick hämtade sig i den vackra trädgårdens skuggor. Bror S. fann till en början Caroline B. ganska treflig. –

29 Eftermiddagen roade wi oss med mete i ragnörn som utföll rikligare än wanligt, med fångst af åtskilliga respektabla idar. – Föröfrigt susade idel Sensuchtswaltzer för mina öron – men borta är min kära flygel ännu och tonerna måste derföre ohörda förklinga.

30 9 Söndag. Med Staudinger i kyrkan, som denna gång presenterte det bästa wi äga i predikovägen, nemligen högwördige prosten sjelf på predikostolen och Fonselius vid altaret. – Min gode vän och gäst syndade här ouphörligt med sina ögon som ständigt (ho kunde slikt förtycka!) flögo åt fruntimmernas bänkar. Säger jag likwäl att jag är fri från besagde synd, så ljuger jag som en skälm. – – Händelsen eller min egen omtanke förde mig, medan klockorna ringde till Finskan, i sälskap med M:ne Lithén, Calamnius, Berger m. fl. som promenerade norrut. T:a bryddes en smula af de andra; – »hon hade intet sett andra än mig i ungkarlarnes bänk i kyrkan» med mera dylika roligheter. – Bror S. hade emellertid ströfvat annorstädes omkring, och mötte oss nu, men gick främmande förbi. – Pardon, mon frerespråk: franska, sade jag och ledsagade damerna hem. –

31 Emedan dagen war warm badade jag i den friska elfven och wågorna lekte gladeliga kring »des Schwimmers hHauptspråk: tyska». – Ungdomsvännen Svante Svahn middag hos oss.

32 S. d.Samma dag e. m. Demoisellerna Staudinger, Forsberg, Johanna C. hos oss. – Wi promenerade i trädgården, gungade m. m. Damerna fingo hwar sin narcisse, de sista som funnos, men den stackars Forsbergs blomma war något gul i kanterna. – Promenad med damerna åt staden. Fru Ahlunds gamla vän, Petit, i batalj med korna på landsvägen. Sammanstötte med stort sällskap i Fåfängan, der min gode Justus hade tillfälle att se större delen af stadens i allmänhet särdeles täcka och älskwärda fruntimmerspersonal. Bror S., såsom förståsigpåare, gillade endast 3 à 4; jag, med min stora partiskhet, har dem utan egentl. undantag von Hertzen liebspråk: tyska, d. v. s. jag tycker om dem alla i gemen och somliga i synnerhet. Lisette Thodén från Jacobstad, en f. d. inclination till J. Staudinger. Promenader på storbron m. m. – En gul klädning i prospekt och Hindriks speglosa »fattig karl som har gulsjukan!»original: gulsjukan!

33 10 Måndag. Warm sol, klar himmel och frisk vind. Brunnssälskapet gjorde på f. m. en intressant promenad till Beckbruket och på e. m. en dito till Michelsbacka, allt under Benzelstjernas anförande. I allt detta tog jag ingen del. Det säfliga framskridandet på en landsvägen, medan solen bränner och hwarje flägt, i stället för att svalka, genom det dam den medför åstadkommer en glödande hetta roar mig icke. Nej trefligare är det då bland skogens gröna skuggor. Och dessutom borttaga dessa promenader största delen af dagen, af de få sköna dagar som jag hemma på det lilla Kudnis långt bättre kan använda.

34 E. m. Med bägge Staudingarne, syster och bror, visite hos L:ns. Der war fråga om Alörs färd som de lyckliga flickorna skulle företaga i morgon. Min gode bror J. kunde icke weta att det war en smula påkostande för undertecknad att icke få flyga med till Lustissima derute; hur skulle han ock kunnat ana en sådan barnslig lust, då här icke var fråga om hundar, haror, och fiskar, utan bara om frisk hafsluft och gladt hjerta på grön strand. –

35 Johanna Calamnius talte mycket om Alörn och flydda roliga dagar på stranden, på ängen och i skogen som ruskar sina mörkgröna kronor kring berget der runorna stå. – Den magnifika stockrosen som jag med Mamma för några dagar sedan beundrade i dess första knoppning, war nu utslagen med undransvärd fägring, ej olik en ung flicka som innan man wet ordet af är just worden en prinsessa af första rangen –

36 Rosalie, som brydde Staudinger för Lisette Thodén, råkade sjelf illa ut för Johanna C. som understöddes af det öfriga sälskapet. Så blir man slagen med sina egna vapen här i verlden. –

37 11. Tisdag. Ändå en promenad af det slaget som jag i går undanbad mig. Denna gången gick det öfver grönt och föga gult. – Brunnssälskapet, förstärkt af åtskilliga damer från staden, M:ne Lithen, Berger, Calamnius m. fl., tågade kl. ½ 8 från Brunnsholmen up ofvan Smedsbacka åt andra sjön, åter under Benzelstjernas ledning. Men wår general war föga bekant med denna okända werldsdel, sälskapet kom vilse, gjorde långa omvägar öfver sumpiga ängar, enrisbackor m. m. och det war endast Sophie Ohlsons lokalkännedom som bragte oss på rätt, så att wi sluteligen, efter ½ mils promenad sågo hafvet Ahlörn m. m. Under högljudda klagovisor af några (hvaribland Lotta B:n) och likaså högljudda fröjdesånger af andra (M:lle S:r, Sophie O. m. fl.) anträddes återresan. Och hände sig dervid det ominösa casus att en orm kom i wår vägen, ihjälslogs och bars sedan i triumph framför sälskapet. – Kl. war 11 då wi återkommo till staden. – Dejeuner hos L:ns, som voro i resebestyr. –

38 E. m. Omete. Staudinger gjorde visite hos Benzelstjerna, jag hos L:ns. Mötte damerna på gatbod’bron. Kort derefter embarkerade familjen vid nybron, och afreste under ett lindrigt regn till Ahlörns gröna vänliga stränder. Men här på den stenlagda bryggan lemnade Collander och jag kastande rätt långa blickar åt båten, som med raska årtag flög öfver elfvens sakta dansande vågor. – Ännu en war der som såg rätt långt: bror Albert Dyhr – hos hwilken jag sedan drack the och språkade om framtid m. m. –

39 12. Onsdag. Uthållande regn hela dagen. Bref till Rosenkampff, innehållande betalning för min skuld, stor 125 Rubel. –

40 Med Staudinger hos brodren Dyhr, der wi åter trakterades med thé, pipor m. m. – Visite uppe i öfriga wåningen som blir superb, i synnerhet salongen. Äfven woro wi i de öfriga rummen der nere. Här war mycket tomt, och endast flickornas hattar som lågo på soffan woro de enda föremål som erinrade om lefvande varelser. – I salen echade wåra steg mycket hörbart, och detta gaf mig anledning att probera om rummet war lämpligt för musik, och det befanns förträffligt. Det är derföre skada att intet pianoforte pryder någon af de långa stolklädda väggarne.

41 13 Thorsdag. Solsken. Bror Justus som är en af Morphei ifrigaste anhängare och billigt klagar att wi så sent komma till sängs och tidigt åter upp, plär taga en lur så der mellan 10 och 12 och en dito mellan 2 och 4. Emellertid skrifver jag en Ephemer. –

42 E. m. Visite hos Bergers, der wi funno M:ne Staudinger, Ohlson, J. Calamnius och några andra. – Lilla Charlotte S:r spelte och sjöng|592| med sin klara, höga röst rätt händigt. Endast fattas politur ännu, och det är skada att hon ej warit i tillfälle att öfva sig. Sophie Ohlsons trådhärfwa trasslig och konstig, och det war ej utan att ej wår goda Sophie i dag liknade sin lilla härfwa. Emellertid hjelpte jag henne reda ut, men Staudinger gaf sina små pikar alltjemt. Den stackars Sophie wisste i dag ej rätt att hålla i dagen sin goda sida. För mycken karlawulenhet är ej rätt behaglig hos unga flickor; men Sophie O. tog en häst, som stängde gatan, i grimman och ledde honom ogenerad bort. –

43 Promenader med damerna. Nära skolhuset stötte wi tillsammans med fruntimmerna från Juthbacka, Lindquistens m. fl. hwilka alla i dag kommit från Ahlörn der de warit öfver en vecka. De hade äfven träffat L:ns i går. Emelie Lindquist talte om Ahlörn och dess roliga dagar, om favoritgrottan som flickorna sjelfwa med Lundmarks biträde förskönat, och sade sig ha så ledsamt dit igen. – Bror Staudinger såg och åter såg på den vackra Emmy. Samma farliga flicka utgjorde vårt aftonsamtal. Aj! aj! –

44 14. Fredag. Följande Fredag war en munter dag. Solen sken, nordan susade rätt friskt och vågorna i elfven lyfte sina hwitlockiga hufvuden. Likwäl lät Mamma på enträgna böner beweka sig, och Alörsresa blef besluten. Anskaffade båt. Visite hos D:lle Staudinger för att bjuda henne med. Flickan klädde sig som bäst, och blef rätt skrämd. –

45 Middagstid kl. 1 lade sälskapet i Hammarins stora och säkra gigg från Bryggan. Wi gjorde den anmärkning att passagerarne hörde alla till Medicinska faculteten, nemligen D:r Frosterus med, syskonen Staudinger, och D:n Topelius med son. Lilla Fanny war på sätt och vis det enda undantaget. Färden war lycklig och snäll, undant. att D:r Frosterus besökte åtskilliga stenar i Ragnörn, och i god caffetid hade vi Lustissima och Alörn i sigte. Höga brädstaplar skymde fönsterna, ingen såg oss innan wi landstego. –

46 Promenader i grönt –

Charlottenlund! Charlottenlund!

du ljufwa grönska på gröna högblå grund!

du fasta hjerta i flygtig sjö,

war helsad åter, du alarnes ö!

Hos dig bor friden och sorgen blundar

och oron tiger i dina lundar,

men glädjen hit öfver vågen dansar

och gömmer sig uti dina kransar.

Hit flyger swalan på lätta vingar,

och siskans sång uti alen klingar

Här är det lustigt när haren hoppar

och ekorrn klättrar i furans toppar,

när löjan leker i muntra stimmar

och abborn trumpen vid bryggan simmar.

Här trifs den gamle, och ack så gerna

till dina stränder mången’ liten terna,

mång’ gosse munter med åror lätta

med fröjdesång öfver vågen sätta –

Ty lifvet ler i de gröna lunder,

och mellan blommor fly dagens stunder! –

Charlottenlund! Charlottenlund!

du ljufwa grönska på högblå grund!

du fasta hjerta i flygtig sjö,

war helsad åter, du alarnes ö!

48 Landstigne på Alörns strand möttes wi af gladt välkommen, och promenerade muntert in i stugan som war lika treflig som förr. – Här war mitt första nöje det att titta efter verser m. m. som alla voro i behåll, somliga gömda, dem jag allena visste utaf; – och ofvan vid sidan af dörrn till norra salongen suto ännu twänne nålar i kors. Promenader i grönt. Efter mycket roligt glam företogs en vidlyftig promenad kring holmen, till Emilienburg, sista styfvern, gamla stugan, Runberget m. m. hwilka välkända vänliga ställen woro samteliga i godt behåll. – Hela holmen war för öfrigt vacker och grön, som alltid förr, men bären voro ej mogna ännu, förutom ett och annat rart åkerbär hwilket fynd uphittaren artig presenterade någon af sina damer. – Wi hittade ungef. 6 a 8 mogna bär. – Derefter dansades muntert omkring i norra salongen efter Mamsell Staudingers sång, hwilken Mamma liknade vid en canariefågels. Här gick det rätt lustigt till; endast Frosterus stod och metade girsar vid bryggan. –

49 Här kan man ju omöjligt ha ledsamt, sade Charlotte S:r. – Rätt gissadt, lilla Charlotte; medgifves af allt hjerta. – Sednare ankom dit en hand. Exped. Meyer; och soupér intogs. – Oaktadt många upriktiga inviter att stanna quar, måste vi likwäl resa för brunnsgästernas skull, och kl. 11 lade vår båt med en lätt vindflägt i seglen ut ifrån bryggan. – Kl. ½ 2 om natten ledsagade jag M:lle Staudinger till Ahlunds port. –

50 15 Lördag. – Lördagen war mycket vacker och solklar himmel. – Men till Alörn kom ingen igen af de som sednast lade ut ifrån bryggan. Omete,|594| hoc estspråk: latin dålig fångst. – E. m. Wägledda af wårt goda wäderkorn promenerade Staudinger och jag till Juthbacka, och ställde wår visite till Fru Backman, eller egentl. till Carolina. Här war större delen af brunnsdamerna, fröken L:k, m. fl. – Wi lekte gömring i trädgården. – Emil Lundmark war nu tranquilare. Men i den gamla björkens stam stodo ännu de mystiska bokstäfverna quar: E M L. – Emelie Marie Lt, eller Emil Magnus Lundmark. – Ödets finger, tyckte jag, – och vore jag i samma prædicament så – – – –

51 – Emelie L. och Mina O. rodde ut på ån. – Tänk om ni tumlat dit! – M:lle S:r sjöng inne hos Lundmark. Nästan för länge, tror jag. – Staudinger såg i dag allt hellre och hellre på lilla Emmy. – För öfrigt war här muntert nog, och på återvägen promenerades en corpsspråk: franska. På torget mötte wi Gby Moster Lithén och Mamsellerna Favorin som nyss kommit till staden. –

52 Hos B:ns lekte wi en stund liknelseleken. Emmy L. liknade sig vid en lilja och fick bland annat en undran »att den liljan satt på en så hög stängel»original: stängel.

53 16. Söndag Blå himmel och warm sol. – Morgonpromenad till brunn, der åtskillige extraneer ochså befunno sig. – Keglor m. m. –

54 Ochså i dag låg hågen åt Alörn, men – – – ! – Dyhrn seglade dit ut med flickorna Favorin. – Förmiddagspromenad. –

55 Scherzando ma non troppo.språk: italienska

56 E. m. Visite af herrskapet Lundmark, hwaribl. Emil. – Julius Staudinger (en 16 års pygmée) anlände för att hemföra syskonen. – Med E L:k och Justus S:r till Ohlsons der wi funno hela brunnssälskapet och en mängd annan ungdom. – Här war rätt muntert och trefligt. Wi lekte först friarleken som war rätt lustig – sedan fiskleken, en pantlek som ochså upväckte mycket löje. – I den första leken fick jag 3 a 4 korgar, i den andra undgick jag alla panter. – Sedan sång och enklek i det gröna. Med M:lle Staudinger ingick jag ett wad om en strut confect å min sida och en blomma å hennes. – Samma wad ingick Justus med Carolina B. – Det Wi påstodo nemligen att lilla Julle hade kommit och de nekade. Wi wunno wadet. – – Slutligen inträffade ett litet brouillerie i det CB:n och Sophie O. trodde att några af oss skrattat åt dem; men annars war e. m. rätt munter. – – Hindrik B. och Justus seglade här för första gången åt samma håll. –

57 17. Måndag. Julle och Fanny lekte tillsammans. »Wet du Hillegalt, sade Fanny sedan, jag ha lekt med en liten gosse som va så snäll.» –

58 Kl. 4 e. m. reste syskonen Staudinger hem, icke med allone, utan blott på ett par dagar för att roa sig. – – Mamma och jag tänkte starkt på|595| en Alörs resa, men det blef så sent och så torkade saken in. – Emellertid for jrodde jag till ragnörn och gjorde der ett ganska rikt mete – bestående af idar, braxar, m. m. och en abbor som war den största jag någonsin sett. – Hindrik och Albert instämde i samma witsord.|109| – Kl. 12 midnatt hördes Morbror Maths Lithéns bas som commenderade i Ragnörn. Det war Alörs sälskapet. Efter mycket bråk kommo de upp genom forsen, och likwäl styrdes för nära landet, så att slupen till wår stora glädje åter stötte på helt nära wår brygga. –

59 18 Tisdag. F. m. kl. 11 med Mamma till Lithéns der jag hade det nöjet och den äran att presenteras för damerna från GCarleby. Den vackra Hilda F. kände jag sedan 1833 då hon war hos oss – Den intagande Charlotte hade jag ej sett på omkr. 10 år. – Hilda är bara barnet ännu, men lofvar att bli rätt söt; Charlotte är, som jag sedan och småningom funnit, en älskwärd flicka med godt hjerta och bildadt förstånd. De kommo wäl midt i brådskan för den blifwande Stockholmsresan, men de woro alltför muntra och hyggliga för att ej wara wälkomna. – Gamla Moster L. war ochså samma goda och glada själ som alltid förr. – – Flickorna klipte till nya klädningar. Rosa war hes. – Det började regna; Mamma och jag inviterades till middagen. –

60 E. m. – Morbror GTurdins nya Emelie, en fruntimmers bröstbild af träd. – Hem efter Fanny. Hämtade smultron som i år mognat mycket sent. – – Las hos L:ns: Johan Flemming, dram af Oskar Roos, med skriftlig egenhändig dedikation till Charlotte. – Detta war något alldeles oväntadt och intresserade rätt mycket. – Sjelfwa den dramatiska upränningen saknade wäl hållning och ägde ej detta strängt motiverade sammanhang som är en hufwudegenskap hos detta slag af poesie. – Men det stilistiska war öfver all väntande wackert och glänsande: och förf. förtjenar så mycket mer öfverseende med dessa sina försök, som de äro af den art af dikter på hwilken så få pennor inom den Svenska Litteraturen i dessa dagar våga sig in. –

61 Afton: en afundad promenad med flickorna Lithen och Favorin. – Sälskapet hade den största respekt för alla mötande kodrifter.

62 – Soupér ochså hos L:ns. Jessberg besynnerlig. – Treflig dag. –

63 19 Onsdag. F. m. omete i Ragnörn med 4 små abborcanaljer till fångst. På hemfärden wille jag just lägga till wid Notwarpet för att simma, då jag hörde en röst, – skjöt åter ut – och fann på wår brygga Thilda L. och Hilda F. som rodt dit i en liten båt. Jag rodde dem hem. –

64 E. m. kl. 4 med båt till Nybron för att afhämta samteliga unga damer från Lithenska huset. Wi passerade lyckligt det krusiga blå. – De äldre fruarne satte sig i förmaket, de yngre damerna föredrogo det af svalkande vindar omflägtade lusthuset. Der satt sälskapet och hörde andägtigt på undertecknad, prognost, som förelas Johan Fleming, och, sedan den war slut, åtskilliga små pjeser ur Thalia (den Svenska samlingen). –

65 Stark ventilation om brunnsbal. – Visite af Fru Thodén från Jstad. – – Soupér en corpsspråk: franska. Promenade en corpsspråk: franska. – Adieu en corps.språk: franska – – Christinæ dag? – Uppenbart misstag. –

66 20. Thorsdag. – Promenader i grönt och något gult. – Warm sol. – F. m. – Las hos L:ns Illusionerna högt. – Der är en söt början. – E. m. kl. 3 medan jag, bequämt utsträckt på det gröna gräset i den blommande rönnens skugga las tidningar och politik, öfverraskades jag af bekanta röster bakom mig. – Och se! då war det icke allenast den återvändande J. Staudinger och Julle, utan äfven Carl H. Elfwing, farbror, och F. Alcenius, wår lustige Fejo smed, förnärwar. adjunkt i Siewi. – Det blef genast ett muntert lif när Fejo, den oefterhärmlige, tog sina kostliga enstinger. – Först skulle tagas en middagslur, men denna blef ej af, och så togo wi oss wid Notwarpet ett förfriskande bad. – Men andra utsigter hade wi för wår dag. Kl. 5 e. m. wandrade samteliga Kudnis Lifgarde till Brunnsholmen, till en derstädes af Apothekaren arrangerad

Brunnsbal.

67 sjönk du, lilla sol?

68 Sjönk för alltid. 1839.

69 Localen war något trång, men wädret mycket angenämt, hwarföre större delen af sälskapet mellan danserna suto på bänkar i det gröna. – Balen war rätt talrikt besökt, och äfven af främmande, hwaribland främst M:ne Favorin, W:na Roos, Tulldirect. Avellan m. fl. – – I anseende till det ständiga språnget i det gröna, följde de första danserna icke särdeles tätt på hwarandra. – De woro ändå lifliga nog, synnerligen ett potpourie der korg, blomma och ring utdelades. Jag fick 2 korgar, 2 ringar och 1 blomma. –

70 Stackars neglikan!

71 Favorinerna, Rosorna och damerna i allmänhet (icke alla likwäl) tycktes wara rätt belåtna. – Så äfven mina främmande. Fejo endast glömde sig ibland vid keglorna och thoddyglaset, och tyckte sedan att han dansat nog litet. – Tulldirecteuren war mycket munter, fann wåra flickor wackra och skämtade rätt lustigt med dem. – Benzelstjerna, Platen och Widén,|597| detta kostbara trio i dansen, woro vid godt lynne. – Justus S. och Hindrik täflade om Emmy. – Emmy sade »hennes Mamma hade sista natten drömt att hela brunnshuset ramlade i sjön». –

72 Skyar skymma sol – och måne. –

73 Så de dansade lustiga om. Men aftonens skymning
bredde sitt flor öfver kindernas ros och det öga som glödde.

74 Hwilken ock orsaken må hafwa varit, men tillställaren dröjde så länge med eccläreringen att sista ryska quadrillen dansades i en behagelig skymning. – Genast derefter skedde allmänt upbrott, hwilket B:na war skulden till, ty allt wårt bemödande att med godo hålla strömmen tillbaka war här förgäfwes. –

75 För egen del wet jag ej hwad jag skall säga om denna dans. Det fägnar mig att vännerna och väninnorna haft roligt. – Ledsamt hade jag visst icke heller – oui, mon chér corbeille!språk: franska – jag tänker icke mycket bry mig om mina promenader i gult. –

76 Dansen slöts kl. ½ 11, men i den sköna ljusa natten satt jag upp till kl. 1 och fantiserte herren wet hwad det war för slag. – Jag tror jag har tappat den sentimentala – både i dur och moll gående med en trubbig blyertspenna uptecknade utgjutelsen. –

77 21. Fredag. Då Farbror E. och jag andra morg. kl. 8 upstego, voro Justus och Fejo längesedan försvunna. – Wi promenerade efter och funno dem jemte hela sälskapet på brunnsholmen. – Der slogs keglor, walsades och sjöngs i brunnssalongen. – Wi roade oss mycket åt Fejo som redan i går hade påmint mig om sin wana att taga en bindare på morgonquisten. Men då jag sof så länge, så hade han sedan kl. 4 gått torrmundt och bekymrad i trädgården, sedan begifvit sig till brunn, smakt på wattnet och spottat, samt sluteligen i all tysthet smugit sig till apotheket der han tog 2 å rad, emedan det passade så i betalningen. –

78 – Förmiddagssolen brände och wi svalkade oss i det friska blå. Wi rodde till Notwarpet i mudderpråmen – simning i brådjupt watten. E. m – besök hos L:ns. – Besök i Fåfängan, hwilket ställe herrarna funno mycket trefligt. – Elfwing och Alcenius reste kl. 5 e. m. – Ännu wid grind påminte sig Fejo något. – »Tack, kära bror, du är alltid hygglig. Men apropos. Månne inte wi skulle ta oss ännu en piiska rypyspråk: finska». – »Oändligt gerna.» – Fejo hade nu i dag tagit 7 klämtare, och när herrarna hunno till Kråknäs bryggde de der en bastant thoddy.

79 Åter wäderkorn. Med Justus hos Lundmarks, der wi funno Lithéns, Lundmark, Lindquistens m. fl. – Wacker musik, vacker dans, wackra flickor! – Lustiga werld! – Men jag war en smula på min kant i dag; – dansade blott med de små m. m. –

80 22. Lördag. Solsken. – Kl. 9 m. landade vid wår brygga L:ks långa gigg, lastad med fruntimmer – hela brunnssälskapet, L:ns och L:ts. – M:ne Favorin naturligtvis inberäknade. Wi reste till Läppogubben. Tullförv. i styret. – Glad färd på det lätt krusade wattnet. – Wi landstego på den gröna udden – der var en rik vegetation. Wi plockade blommor, »Melister» m. m. – Wi tänkte på en längre färd framdeles. – Lovering. Bara grönt. – Solen brände och kl. 12 landade wi åter vid Nybron.

81 – E. m. suto i Fåfängan herrsk. Lithén med sina Favoriner, Undertecknad las Grannarne högt. – Charlotte fick ej arbeta för sina ögon och hörde bara. – Jag hördes med mycket intresse, inbillade jag mig. »Fröken Malla som red barbacka på sin lilla ölänninge.» – Staudinger et syster .. – – Sedan promenad med en gåfwa i knapphålet, en rodnande provincieros. – Tal om korgar. Voro mina (på dansen välförståendes) förtjenta eller ej? – Förtjenta. – Men i går? – wedergällning. – jaså. – Det neutraliserade gula. – Adieu.språk: franska –

82 Promenad med S:r, HB:n och Logren. Löfven och Lant.–:nLantinghusen. –

83 23. Söndag. – Morg. till brunn. – Promenad med hela sälskapet åt norr och söder. Mötte flickorna Fonselius som reste bort. – Okyrka. –

84 Kl. 12 m. trafwade 4 ryttare genom Nby gator. S:r, Dyhr, B:n och jag. jag tror wi sågo rätt ståteliga ut på våra bondkampar. – Nu mötte wi äfwen Janne Lewelius skall ha predikat i dag, och börjat innan predikstolspsalmen sjöngs. – Den predikan hade hwark. början eller slut. –

85 E. m. gjorde jag syskonen Staudinger sälskap till Calamniuses. – O mirakel, bror Justus, du är en rigtig spårhund. Emelie L:t war der. Litet Geschwätzspråk: tyska att börja med och sedan kort – ett roligt spel som heter passpå. – Äfwen kronans Müllümaths – ganska muntra saker. – Bror J. sitter på kroken – skam fae den ändå som säger att der äro några krokar utlagda. – M:ne Häggström och Forsberg, med ungdomen. Summan war den att det war muntert nog. Men Lithéns woro hos Bergers. – Ännu är jag oegennyttig, lille bror. –

86 24. Måndag. Christinas dag. – Förgäfwes hade jag genom hett watten tillskyndat twå söta rosenknoppar en förtidig förvissning. – Endast knoppar stodo till buds. – En sådan knopp omgifven af förgätmigej, blad m. m. præsenterte jag lilla Stina hos L:ns och supplicerte ödmjukast om en kyss. – Nej. – Jaså. –

87 Moster Lithén d. ä. och Hilda Favorin afreste på f. m. – Undertecknad gick »mörk i hågen». – Men mig skedde en stor ära. Flickorna L. och Charlotte följde de resande. Jag kuskade vagnen med de dyra klenoderna, de 4 flickorna uti. – Vid Karbyn reste de resande och wi hwilade en stund. – Återresan gick likaså lyckligt.

88 Dinér hos L:ns. – Hem kl. 3. – Tillbaka till Fåfängan. Grannarna högt. – Den glädjen räckte till kl. 7, då Öller m. fl. gjorde visite hos frunt. och jag teg vackert. – Men det war ändå bra i afton. – Sanningen att säga så war verlden grön i afton. – Namnsdagskyss. –

89 Kom afton sänk dig neder etcet.

90 25. Tisdag. Väderleken variant. –

91 Borgmästar Häggström inviterade på Caffe i Fåfängan. – – Här infunno oss Justus och underteckn. i surtouter; – dansade rätt mycket nere i salongen – sälskapet war ganska muntert. – – Här war det roligt att se på Hindrik B. och Justus S: – de voro ömsom L:venLöfven och L:genLantinghusen. – Hindrik hade ändå öfvervigten i quäll. Justus sade sig hafwa begått »en bock», men hwad – det kunde jag ej få veta. – Emil Lundmark fick af skön Emeli en afundad ros. – I afton gjorde (jag må väl säga: vi gjorde) den skarpsinniga anmärkn. att lilla Emmy war ganska väl vext. »Och the blinde se och the döfve höra och» – aj!

92 26 Onsdag. Kl. 2 e. m. efterskickad att läsa. – Bror Justus tog sig en lur på f. m., en dito på e. m. – och undertiden echapperte jag kl. ½ 4, men möttes af bannor för det jag kom sent.

93 Grannarnes studertes till kl. 6 då wi afbrötos af Lundström, – Charlottes ifrige courtiseur – som rest hit efter henne och hit anländt för mindre än en timme sedan. – Jag kunde icke på Charlottes min uptäcka hwarken glädje eller förtret, men väl trodde jag mig se att hon war litet generad af visiten. – Promenad på afton. Lundstr. berättade om GCarleby »nöjen» m. m. – Men i allmänhet tycktes mannen vara af föga intresse, en trädkarl ungef. – utom när han gjorde sig litet till för sin courtisane. –

94 27 Thorsdag. Insektpromenad långs utmed de höga branterna vid Högbacka. Fångsten war ej stor, men promenaden rätt treflig. –

95 E. m. Wäderkorn. Promenad till Forsbacka, der hela brunnssälskapet war församladt hos fröken Lagermark. – Extraneer woro fruntimmerna från L:ns, Lindquistens, m. fl. – – Göm ring i trädgården. – Man giftes här par forcespråk: franska och utan prut. – Visite hos fru Cederman. – Åter till sälskapet. Wals i salen efter fröken L:ks guitarr. Den beskedliga flickan spelte|600| fingrarna sjuka. – För resten söm. – Promenad en corpsspråk: franska. På återvägen mötte wi Befallningsman Lundström avec deux autresspråk: franska. – Gula blommor vexte vid vägen. Jag tog och jag bryddes, jag log och jag lyddes – Men litet bryr jag mig nu om den gula färgen. –

96 28 Fredag. – Fredagen war regn. Sysslade med att iordningställa pappas efterlemnade örtsamling. – Ett intressant men långt arbete. –

97 Om aftonen war spektakel i Lithéns öfre salong. – Herr Pettersén med fru och dotter (Danskar) Herr Crasfelt (Svensk) och Dem:lle Cadisvårtytt hade hit ankommit från GCarleby. – Herr C. gymnasticerade – Det war en mägta stark karl som med tänderna bar ett bord på hwilket 2 karlar suto. – De öfriga herrskapet musicerade, damerna spelte Davidsharpa och sjöngo, herrn trakterade fiol, ej utan smak. – Deras Tyrolersånger m. m. woro rätt behagliga. – Lilla M:lle Pettersén war rätt nätt i sina händiga balancerkonster m. m. – De hade ett godt positif. Sälskapet (åskåd.) war talrikt, Localen förträfflig.

98 29 Lördag. – Owäder med rytande orkaner. Vid wårt tåg stupade en af de största pilarne, i trädgården tumlade en af de väldigaste asparne öfverända, och betäckte och nedslog med sina grenar ett helt ärterland. – På f. d. Bergbomska byggningen uprefs ena hörnet af taket. – Det war ett herrans väder på f. m. –

99 Och likwäl hade vår hygglige Dyhr arrangerat ett caffé i det gröna, mellan Fåfängans susande rönnar. Till all lycka lugnade stormen strax på e. m. och det blef ettn rätt angenäm quäll. –

100 aftonrodnad –

101 – Samteliga damer samlades på bjudning och ungkarlarne kommo på föregående mundtelig invit. – Petterséns positif med dithörande gyckelskåp roade oss en stund. Gapisterna Wahlberg sveko sina löften och musik brast. – Men herrskapet Pettersén infunno sig på kallelse och wi hade den yppersta musik wi här haft på 10 år, taktfull och behaglig, undant. Sv. Quadr. som wi dansade med springande fart efter musiken till en Rysk. (Musik. kost. 25 Rub) Wi hade rätt roligt och trefligt. Staudinger war förtjust. HB:n munter. Dansen gick som en dans. – Potpourie först med Thilda L:n, sedan med Emelie L:t, och den gången fick S. korgen.

102 Det war sent i den skymmande quällen som en mängd smärta, rörliga, muntra gestalter slanko upp för trappan, fram genom de täta gångarna, och genom porten ut på den dunkla gatan. – Tack för oss, min hedersgubbe! – Sofwen sött, små pullor! –

103 30 Söndag. Andra morgonen kl. 8 upväckt af brodren Strömstén från Wasa som, hitoriginal: hist rest på ärender, gjorde mig en liten visite. –

104 Wi begåfwo oss till Brunnsholmen och slog keglor med flickorna. Här war äfwen gymnastique i gång. Herr Crasfelt tyranniserade flickornas ryggar, och hade ej Sophie O. warit tillräckeligen massiv, så skulle han visst ha brutit henne twärt af. –

105 Kyrka. När det regnar så blir man våt. Derföre declination in till L:ns. – – Charlotte litet tankfull. –

106 E. m. – skref till Sophie. – Visite af HB:n. –

107 Petterséns spektakel. Gymnastique, sång och Taskspelerier. Mad:me Pettersén war rätt händig i fingrarna; spelte kort med morbror Kerrman, prånglade på honom de värsta hackor och vann 1 ℔ confect. – Wigrén, »herrn med de vackra lockarna», lät tappa champagne ur sin panna. – Temmeligen folk. –

108 31 Måndag. E. m. ½ 4 till 5 las Grannarne. – Brunos yttranden om musiken äro utmärkt vackra. – kl. 5 gingo damerna till Hammarins.

109 – Hos Turdins, pianoforte. – Carl Staudinger gick förbi; jag ut. Promenader till brunnsholmen. Keglor i sälskap med Collander o. fl. – The och rätt muntert. – Promenade hemåt. Nära Kudnis träffade wi damerna från L:ns m. fl. – Vände om med dem. – »du har tycke af Fagerström» – en liknelse ljuflig och klar. –

110 Dimma ur djupet. –

111 Adieuspråk: franska Juliisol. – Adieuspråk: franska, du gröna quäll. Det skymmer redan och siskorna tystna i skogen. – Stämma efter stämma tystnar härinne. Hur är det härinne? hwad lider tiden? – jag wet icke, men jag tror att det är quäll sent, ty solen skymmes och rodnaden i vester fördunklas. Härinne bor en ljus grön tomhet. – Ljufwa dag, bleknande sol, farwäl! – Klar och ren och mild som du går ingen stjerna opp. Natt – du dunkla gåta – du tigande töcken! du nalkas, men intet ljus med dig. – En liten stjerna blott. – Ack! en ringa, dunkel stjerna blott. – Mig tröstar ej dess ljus. – Jag törstar efter sol. – Skall du, du ännu aflägsna, blifva min sol? Jag tror det ej.

112 Ack hwar är du som sjönk? Jag älskar dig än!

113 Och dock är det dag på jorden och sommarsol. – Verlden är glad. Lifwet leker rundtomkring. – Men hur härinne är, det vet jag icke. Men det wet jag att här är mycket tomt. –

Godnatt! Godnatt! Godnatt!

du drottning i gyllene skrud,

du strålande vikingabrud!

Väl ser jag du sörjer och gråter,

men gråt ej! vi träffas ju åter,

fast natten i Norden är lång,

så blir det dock morgon en gång!

Nicander, Runesvärdet och vidare hela sången igenom.