Maj

Lukuteksti

|76||77|[865]

1 lemma start͵αωʹλʹϑʹkommentar

2 lemma startANNO. POST. CHRISTUM. NATUM. MDCCCXL.kommentar

3 1839.

4 EPHEMERIS

5 Tolfte Årgången

6 H. 2.

7 Z: Topelius.

|78||866|

8 lemma start»Unaufhaltsam enteilet die Zeit.» Sie sucht das Beständ’ge. Sey getreu und du legst ewige Fesseln ihr an.språk: tyska

9 Schiller.kommentar

10 lemma startUnd wenn je das Hertz zum anderen sagen konnte: »Heil mir dass ich dich fand in der heiligsten Lebenszeit, eh’ ich geirret hatte; und dass ich sterben kann, und habe niemand so geliebt als dich.»språk: tyska

11 Jean PaulTitan D. 1. s. 439.kommentar

|79||867|

12 2.

13 EPHEMERIS.

14 1839.

15 Wår, Sommar, Höst och Winter.

Act: 2. Wårdagar.

lemma startOch der en annan lika klar

och strålande igen.

Men lika hastig, lika snar

försvinner äfven den.

Jag tänker, när jag ser dig så,

uppå min egen själ:

hur mången gyllne sky ochså

har bjudit den farväl!

Runeberg.kommentar

19 Det är wår derute och menniskorna äro glada och ha roligt. Det är bra, endast wår och glädje wore allt som hvad menniskan behöfde.

20 Jag vill ochså vara glad .... huru skulle jag sörja när jag en skön Augustidag skrifver om våren och den ljufva Maji!

21 Men den är dock flydd .... och vore det nog med en vår af de många! – Men är den enda flydd ..... ack barnsliga tanke, var tyst och sof! Den stora verlden är vid och det långa lifvet är rikt nog. Men förlåt mig, du glada lärka, du lätta luft – att jag ej nu är glad och lätt fast jag minnes er! – Men när sången klang högt i skyn och den friska vinden, rusig af blomdoft, tumlade barnsligt yr öfver den unga vågen vid stranden – då var jag alltid glad och jag skall bli det än; ty samma vind som skingrar luftpalatserna i morgonskyn, han skall, den starke, skingra dagens dystra åskmoln ock, det vet jag visst.

22 Jag mins väl hur jag engång sökte hoptränga årstiderna i följande fyra rader:

Du sof – och vaknar – led kanske och hoppas ....

Var glad! ty alla jordens rosor knoppas,

och njut! ty snart förbrinner lifvets eld,

och rosen bleknar, uppå drifvan fälld.

|80||868|

24 Helsingfors.

Maja. 1839.

lemma startFrage nicht warum ich traure
in des Lebens Blüthenzeit!
Eine nur ist’s die ich suche,
sie ist nah – und evig weit!
språk: tyska

25 Schiller.kommentar

26 1. Onsdag. Första Maj: Vädret ostadigt; luften mild; himlen hotar med regn som dock uteblifver. Öl och mjöd och bär champagne hos Rpffs, med Logren m. m.

27 Hos Borgströms är Musik – och Zimmerman får updrag att söka reda på mig, men förfelar. – Quäll dels kring gatorna, dels hos Rpffs der vi som hastigast arrangera boston ..... men tiden var en smula lång.

28 2. Thorsdag. Af någon liten anledning gör Sophie f. m:s visite hos Emelie och jag escorterar. »Nu är det afgjordt att Emelie far hem» – far hem? Och jag som ämnat hyra rum på Hertonäs?! – Men det är bra, du bör resa. – Logren är på afskedsvisite hos Emelie, nu mins jag, det är honom jag här presenterar. – Emelie har upköp och följer oss ute i bodar, köper notpapper, lådlackor m. m. genom min försorg. Vännerna möta på gatan och blinka. Ja ja, jag är en rätt lycklig menniska tillsvidare.

29 S. d.Samma dag Logren, Essarne, A Backman, Staudinger, Blank, Molander – Thé och lemma startThodiumkommentar hos mig. Deremellan sjunga wi lemma start»som söner af det gamla norden»kommentar m. m. och Thunebergska fruntimmerna m. fl. höra på oss derinne hos Strömborgs.

30 3. Fredag. Bref af Hejko – upfylldt af förtviflad munterhet som vid första genomläsningen ådrog mig paroxysmer af skratt – hvilket alldeles bragte min Edgar ur concepterna. Men vid lugnare besinning var det alls icke något att skratta åt.

31 Bref med Logrén hos hvilken jag dricker pounsch och säger farväl – han reser kl. 10 a. Länge förut promenerade jag omkring för att bese en ny och futtig illumination. Folkrörelsen var det enda roliga, Emelie såg jag ochså, men förlorade henne ur sigte medan jag hörde Westerlund berömma henne.

32 4. Lördag. Gestrin ger en concert, hvilken Sophie besöker, men icke jag. – Patrullerar i stället|81| förbi Universitets trappan, och fiskar upp Borgströms och Sophie, samt följer dem hem i sälskap med Pacius och Königslöwe.|869|Emelie är glad. Jag helsar – – »från hvem?»original: hvem? från en af mina bästa vänner. – »Inte den bästa?» – Jo, den bästa. – »Visa hela brefvet.»original: brefvet.

33 5. Söndag. Solsken och Regn. – Adj. Strömmer predikar. Ovue af en droschka på Caserntorget. – A. Ovisite hos Rpffs – der är fru Enkel .... deremot visite inne hos mitt herrskap i huset. Der befinna sig fru T:na med son Hjalmar, och Commissarien Ekebohm som beskrifva Thesleffs gniderie, strandrätten m. fl. lika intressanta saker.

34 Emelie är på Caffe hos Frenckels och Souper hos Tengströms .... Men jag skrifver bref, och moraliserar Edgar som på ett skamlöst sätt företagit sig att dränka gårdsens kattungar.

35 6 Måndag – Bref till Uleåborg – tackar Farbror för ett godt anbud omaf lemma startpecunierkommentar, och ber att få komma ihog det. – Brandf. pengar af Collander.

36 7 Tisdag. Besök af Rahmen. ORein. The med Justus S:r som i den vackra quällen vandrar åt Röbergen. Men jag tackar och går heldre hem.

37 8 Onsdag. Enformiga dagar. På Ulrikasborgsbergen för att se hafvet blått. Det är en glad anblick. – Pianofantasie på sena quällen – lyckas ibland till mitt eget stora nöje, men väl lär jag störa herskapets nattro. – Mild luft. Fönstret uppe hela natten.

38 9 Thorsdag. En warm och solig Christi Himmelsfärdsdag. – Parade och Musik på Senatstorget, under Gudstjensten, som är nog skamlöst. – Friherrinnan och Sophie resa ut att se Gammelstads fallet som skall vara mycket vackert nu. – A: The hos Rpffs och promenad åt sälskapsträdgården der det är något kyligt och wått ännu.

39 10. Fredag. lemma startSpela curatorer på Nationsrummen och underteckna betyg åt Tengströms sonkommentar.

40 Sednare: The och punsch hos Franz Snellman som bor gentilt i Thesleffska stenhuset. Frenckel, Blank m. fl. bostonera – jag har en vue öfver gatan hos Landsh.:n Cronstedt der det caffeeras och skrufvas – fröknarne Bstråle, Bdorff m. fl. titta i fönsterna.

41 11 Lördag Åter på Uborgsbergen. Det är storm, och seglare lemma startloverakommentar mellan ismassorna i hafvet.

42 Disputerar med Rpff om Ole Bull ... som jag understår mig försvara. Hvilken försvarare! Men ochså, hvilka angripare, dessa Hforska amateurer som intalat wår baron alltsammans!

43 A. Promenade med Jeana och Sophie åt Ulr.borg, sedan uppför ställningarne i Nya kyrkan, der vi exequera en duette nära taket.

|82|

44 12. Söndag. Okyrka. – E. m. Helander talar för pietismen, beklagar Mathlin som är dödssjuk. Åska och regn. – Sednare blir luften mild|870| och klar. – Då söker jag upp Rpfska damerna hos Borgströms. – Der är intet annat främmande. – Likväl arrangerades bostonpartie som var mycket onödigt, tyckte jag, ty rätt som det var, måste jag vicariera och var ej alls belåten dermed. – »Och jag skall i all tysthet tala om en sak, sade fru B. genast då jag kom .... att Marie Berger är förlofvad!» – Åh, är det möjligt? Och med? – »Med Sundman.» – Det var roligt, det passar bra. – »Se så – det tycka vi ochså.»

45 Fru B. – är bra söt hela tiden, till och med i bostonet fast jag i min själ fördömde hela korten. – Ty Emelie spelar .... det var jag som med halft våld åstadkom så mycket. Under pauserna om hemresan som nu håller på att gå om intet. – »Jag stannar väl här och spelar i sommar»,original: sommar, hette det först. – Du är ju en förnuftig flicka. – Men sedan: »Ack om jag sluppe hem!»original: hem! (fruarna spela i förmaket) – Ja väl, jag vill ej ha dig här. – »Hm – så vill väl någon annan då» .... Menar du? – »Har du haft breforiginal: Bref återigen af någon.» – Ja visst – hvilken någon? – spelas återigen – paus – »af herr B?» – du är just slipad! – Ja jag hade nyss bref. Han beskref sin ledsamma vinter – sedan utsigten öfver torget varit förlorad – förkl. hvad jag dermed menar. – Ovue till Lindquistens»spelaoriginal: spela nu. ... mera se’n.» – Detoriginal: (Det var en treflig musik ... och pauserna med. – Vår lilla war rätt söt då hon frågte efter brefven. – Nå ja, derutaf glansen i ögat ..... och hvad fördrager ej, hvad unnar ej vänskapen? – Sednare, när jag måste till de olycksaliga korten, gå flickorna arm i arm – och stora förtroenden äro i fråga .... min rolle var utspelt i quäll ... Borgström kom hem, Lina spelte och wi walsade ett par slag ..... Så war den glädjen slut.

46 Senare ursäktade jag mig hos C S:r för utevaro från bjudning på boston.

47 13. Måndag. Sjön är nu isfri. Nu är det sommar snart .. – Sophie dinerar hos B:ms och Emelie tillbringar aftonen hos Appelgrens. – Jag skrifver Latin.

48 14. Tisdag. Öfversätter en stjern correspondence på Tyska. – Promenerar med Jeana och Sophie. Det blir vackrare för hvar dag. – Emelie är med fru B:m hos Franz Snellman som har tandverk.

49 15. Onsdag. Sophia. Efter aftal smörjer jag som hastigast ihop följ. verser s, imitation efter lemma startBellmans Amarylliskommentar, och afsjungna på samma ton af Jeana, Blanken och mig:

Upp nu min lilla! Upp lilla Fia,

sky vakna, min pia,

skynda dig!

|871|

Sömnen ur öga!

solen på höga

himmelen föga

hedrar dig.

|83|

Vakna lilla Fia! Musikanter,

och cousiner, vänner, onklar, Tanter,

evig svärm af all slags gratulanter

stämma i chorus en visa för dig.

Kom nu, min lilla, alla dig vänta,

Kom, lilla fänta,

se dig kring!

Blommorna pråla,

vännerna snåla

sjunga och skråla

uti ring.

Prydligt ren på bordet står servicen,

pannan pratat längesen i spisen ...

Skynda – och gör skam utaf malicen,

visa du är klockan åtta på spring!

Skorpor och kringlor! hjertat vill hoppa,

Nu ska vi doppa

i godt mak.

Får gratulera:

friare flera

önskas, med mera

efter smak.

Allt hwad lilla Fia heldst vill äga,

allt hvad alla namnsdagsverser väga,

allt hvad jag ej nu dig hinner säga

önskas min lilla .... du skrattar! – stor sak!

53 Poëmet kom litet sent, men servicen, blommorna och kringlorna hade sin riktighet. Sedan wi gratulerat systersmulan, doppat caffe och gått vår väg kommer Ida klädd till Dalkulla och säger »godag du, hur mår du?» – Äfven Sophie tog sig före att skrifva verser åt Sophie Grönroos.

|872|

54 S. d.Samma dag kl. 12 ungefär stod Edgar som bäst och räknade upp för mig Hoangho eller gula floden, Jang Tse Kiang eller blå floden m. m. då dörren öpnas, Sophie tittar in, och till min stora lemma startsurprisekommentar bakom henne en citrongul hatt och ett rödblommigt ansigte med ett par söta blå ögon ..... och .. och ögonen voro Emelies precis – det var omöjligt att missta sig.

|84|

55 Så var det. Det blef ett annat ljus i rummet af den gula hatten. Ingenting var att bjuda annat än pianot som var ostämdt, men likväl lemma startrouleradekommentar Emelie derpå, ej för första gången. Det var ochså en annan ton i tangenterna. – Om visiten i går hos Franz, om hans tandverk och hans piano. Contrast i lemma startgentiliessekommentar mellan hans logis och mitt.

56 Visiten var kort. Derefter följde Sophie och jag Emelie hem och litet längre på köpet krok åt Kronohagen. – Nu skulle jag ha mycket att squallra för er – men ..... Har Emelie någon respekt, apropos, för mig? – »Helt lLitet. Men jag har mera för en annan.» Och hvem vore den andra? – »Det får du ej veta – han är 2 år äldre än du» ... Åhå! F. m. var rolig. – Sophie berättade sen att hon disputerat med Emelie som så barnsligt trodde att det fanns en oegennyttig kärlek. – Barnsligt – Ack ja: Så barnslig är jag med. Hvarföre ger han då stundom allt, densamme som begär intet tillbaka?

57 Afton: The hos RpffsSophie Molander der .. Emelie vore väl ock, men är borta på stor souper hos Major Thuneberg .... Sophie och jag promenera ditåt. Allt är ecclaireradt ......

58 16 Thorsdag Sophie håller en föreläsning om tycken m. m. som har sin riktighet. Blanken beskrifver gårdagens bal och Jackéns förtjusning för Emelie. Becker berättar spefullt huru fröknarne Mellin nöta Ramsens trappor af pur ömhet för de moderlösa barnen. – De första svalor visa sig.

59 17 Fredag. Warmt. A.

Sista Musikaliska Soiréen

60 Königslöwe och M:lle Hipping spela hvar sin solo. Frenckel declamerar lemma startWeihe der Tönenspråk: tyskakommentar med accompagnement af Orchester ... ett eget påfund som erinrade mig om lemma start»o dygders hela tropp!»kommentar .... men hade sitt egna intresse, om ej just behag.

61 Min plats var bakom Emelie och Sophie, bredvid Franz – anmärker att Frenkels knyckar påminte om – vår prost i NyCarleby – skrämde E. att långa Jacken stod bakom .... men det var bara pelarn ... Franz talte om idealer – Emelie var enstafvig igen, som jag ej alls tyckte om – en konstig|873| concertluft! Är väl detta små märken af vår lillas upfostran i Hfors? – Jag såg aldrig sådant förr. Ack stackars barn, det gör mig ondt om dig!

62 Öfver verlden och dess hvimmel låg den dunkla natten ren. En oförklarlig sorg föll öfver mig, en saknad utan gräns och hopp betäckte i en hast mitt lif. – Jag var så ensam – sluten i mig sjelf – den späda blomman af mitt hopp, min enda bästa sista dröm flöt som en dimma bort ... Jag stod allena i oändligt djup af sorg.|85| Jag tänkte på mitt unga lif ... hur jemnt, hur lätt, hur fattigt uppå vexlingar dess yttre war – hur djupa vågor i dess inre gått ändå.

Allena var jag

och blef allena.

Min stig var lätt

på den gröna jorden,

en enslig stig

alltfrån barndomsdagar.

De glada dagar!

då allt var lust

och i yra svärmar,

vi lekte många!

Men tidigt ensam,

jag sökte mål

för det unga hjertat, –

och fann en bild

som jag trodde evig,

och fann ett hjerta

som mot mitt eget

förtroligt slog

alltfrån barndomsdagar.

Då var jag glad

och, ej mera ensam,

jag knöt min lycka

vid späda röet

med tro så helig. –

Men röet brast

och en dunkel midnatt

jag fann mig ensam ......

– ej bilden vek,

|874|

men jag vek från bilden ....

och skymning föll

öfver allt mitt hjerta.

Då steg i natten

en fjerran stjerna,

förr obemärkt .....

men genom töcknen

af lifvets villor

och genom molnen

af nattlig storm

|85|

sken den goda stjernan

och steg allt mer

tills jag lärde älska

i henne ljuset

och söka ljuset

igenom henne ....

............

............

Du englabild,

är ock du försvunnen?

du rena eld,

är ock du förbrunnen?

du sista dröm

från de korta stunder,

ack gick du under

i lifvets ström? .....

................

................

Och nu – lefväl,

du vackra lilla!

ack ljufva villa,

farväl! farväl!

i storm och strid

ännu ditt minne

likt stjernan brinne

till evig tid!

|875|

66 Men det är natt och långt till dagen. Jag är ej otacksam, min Gud, ej otacksam för allt hvad du gifvit och ger – förgäter ju ej dem jag älskat förr än någon annan och aldrig heller kan förgäta ... Blott när en skön och ljusröd engel flyr min stig och bleknar i ett fjerran hän .... då blir tomhet öfverallt och saknad höljer lifvets hopp i natt. – Ack låt mig engång hoppas uppå dig allen!

|87|

lemma startAuf deinen Lippen selbst erkaltet

der Liebe Kuss – und in der Freude Schwung

ergreift dich der Versteinerung.

Schillerkommentar

69 18 Lördag. Warmt .... en sol som nästan bränner. – Hos Rosenkampffs har jag nyss slutat min stora Thunebergska aria – då Emelie vid Thédags inträder .... egentl. för att banna Sophie för en försummad Tysk lection. Jag tänkte liksom efter den 10 October: »min flicka, det är annorlunda nu än i går, men det vet ingen, och allraminst min lilla sjelf». –

70 Emellertid sitta flickorna vid fönstret som vanligt eller gå arm i arm, och tala bland annat om Hejko. Sophie och Jeana sätta hans utseende under Carl Hartman och Alex. Engel ... men »han är vackrare än Hartmän och Englar och allt» – och nu, min vän Hejko, om du hörde detta, så skulle du glömma smickret af förtjusning öfver den söta läppar som så oförsigtigt – nej så okonstladt – likväl blott för Sophie och mig, wi twå enda vetande, yppade så barnsliga, så farliga tycken! –

71 Jag är ej dig gramse, du gunstling af den gyllene Eros! Du wet hvad jag tänker och att jag aldrig ljugit derutinnan; men ord som dessa dem får ej du, ej heller någon annan veta.

72 Sophie och jag hemfölja Emelie som berättar om Åkerstedt i Lovisa. Sedan såg jag ej på lång tid »min lilla» på nära håll.

73 19 Söndag. Warmt. Min aria befinnes så egen att jag måste sjunga den för Rosenkampff om igen. – En gång en hel gudstjenst, och Melart predikar bra. –

74 A. Promenader med Rpffska damerna. Nu först visar sig Helsingfors i sin glans, sedan den nobla och gentila verlden vågat sig ut och i den mest brokiga blandning upfyller gatorna. – Ångslupen Helsingfors kommer kl. 8 tillbaka från en lustfärd, och kl. 10 i stark skymning strömma skaror af tusendtals nyfikne till quaierna för att se Ångfursten Menschikoff som ståtligt brusande inhämtar en klen afladdning af diverse passagerare|876| från Åbo. – Sundman har just i dag firat sin förlofning – Borgströms äro naturligtvis der, och Emelie betraktar från altanen ångjättensörnens vingslag. Sednast var det ångfartyget Norrland vid Alörn som af oss beundrades.

75 20 Måndag Stor Ankommande post, 8 bref i 4 – och deribland Rec. med 200 Rd. (50 åt Sophie) – och genast derpå visiter af mången god vän – ja väl mången som aldrig förr helsat på min ringa person. – Med Achates Thuneberg och Blanken mjöd hos Bandly ...... Med Helander, Ottelin och Blank i Gardesträdgården – aftonen är vacker och der hvimlar af lemma startsilkesshavletterkommentar och creti och pleti.

|88|

76 Sednare besöka wi Sälskapsträdgården i mindre blandadt sälskap. – Ute på Thölö är stor lemma startblusningkommentar, ett quasi Maj calas, sedan Pipping med oerhörd skamlöshet afslagit wår anhållan om ett allmänt dito. – Det har väckt ond blod, och med rätta. En fest öflig sedan urminnes tider och vid hvilken aldrig någon märklig oordning stört den allmänna glädjen, en fest dyrbar och vigtig genom den förbrödrande anda som der förenat den splittrade corpsen, – och en fest ungdomens fest om våren så vacker, så oskyldig och uplifvande äfven för månget gammalt blod ...! – Men Pipping hatar och fruktar all lemma startesprit de corpsspråk: franskakommentar, det vete vi förut, och nu befaras kanske ett och annat pereatspråk: latin i hettan .... derföre punkt för vår vackra fest, »af skäl som han ej kunde yppa» såsom de nesliga orden lydde. – Det är sannt, han har vår tack, sådan han den förtjenat, och ett allmänt bifall beledsagade ens (eller flera) den djerfva Academiska hämnd som någon på corpsens vägnar nyligen öfvade mot magnificensens rutor. Det är dock lyckligt att corpsen ännu öfverensstämmer i ett, neml. lemma startPereat Pipping!språk: latinkommentar Ödmjuka tjenare ers magnificence, lemma startpereas, pereas!språk: latinkommentar af allt mitt hjerta.

77 Thölö calaset var jag ej, emedan jag så sent fick veta deraf.

78 21 Tisdag Jurvelius hämtade åt mig en billet från Mathlin. lemma start»Venez chez votre pauvre Critische Stockfisch et lui apporter une apelsine pour le réfraichir.språk: franska»kommentar – Arma Stockfisch (från Crit. Snapph.) – det gör mig ondt om dig. – Med en apelsine i fickan kom jag till honom om afton. – Det var omöjligt att misstaga sig om hans tillstånd. – Affallen som ett skelette, förtärd till inre och yttre, men med den vackraste rodnad på de infallna kinderna¤P. S. Jag vill minnas att Balver anmärker om en lungsots patient: »detoriginal: det är en besynnerlig och hemsk känsla att se döden kläda sig i lifvets skönaste förhoppningsfullaste rosor!» – En träffande anmärkning!, nickade han ett matt »godafton» och den oerfarnaste kunde se att han ock snart skulle säga ett evigt godnatt. Men det är sorgligt och rörande att se huru menniskan fasthåller hoppets flyende engel ändäa in i döden. – Det är troligt att detta ensamt så länge förmår uppehålla lungsotspatientens tynande krafter. – Det är illa ändock – ty han, som nu snart skall stå inför sin Gud, har nog litet tänkt derpå, – som mången|877| annan .... men jag hade ej hjerta att unnanrycka den sista svaga glimten af hoppets ljus i natten – om än ett irrbloss, men ändå hur kärt! – heldst det kanske redan var för sent, och endast skulle döda desto förr. – Jag sade: »Stackars Stockfisch, du ser bra sjuk ut! hur är det med ditt bröst?» – »Åh, du skulle höra mitt bröst nu, det är rent som en fleute – jag har blott magplågor att öfvervinna ännu – ochså de äro bättre i dag – – visst är jag litet mager – men jag skall väl äta upp mig i sommar, bara jag blir frisk,|89| och kommer till Uleåborg – Hämta mig nu något roligt att läsa, och kom oftare och sitt så här och prata med mig».

79 Jag hann ej fullgöra löftet derom. På tredje dagen efter detta var han död. Så litet wet menniskan om sitt sista –

80 S. d.Samma dag Att förskingra dessa dystra intryck fördjupade jag mig i Sälsk.trädg.:ns löfrika gångar. – Hvilken contrast! Nyss den bleka döden, och nu det unga friska lifvet i fulla glansen af ungdom och hopp – ! – De doftande alléerna och fåglarnes sång, en fleute på afstånd och glada lättsinniga ansigten öfverallt, hur olika! – Hur hårdt att nu sitta inom fyra väggar och tänka på döden!

81 22 Onsdag. Afgör med Aug. Essen och Reuter vår sommarsejour sålunda att wi tillsammans utflytta på landet och bo tillsammans. – Bolagsförbundet beseglas med en kopp thé hos vår Maja, och på köpet bli vi regnblötta på hemvägen.

82 23 Thorsdag. Nationsmöte ang. Œconomiska afairer – och här får jag af Helander weta att Mathlin afsomnat kl. 11 f. m. – Och hoppades ända till sistone!

83 24 Fredag. Bref till Mamma, och tackar för 150. – Calle Staudinger berättar om Kiemmer, om Lko – m. m. – och ett partie piquet .......

84 25 Lördag. Kl. 12 är hvimmel på Esplanaden – Ång Menschikoff kommer tillbaka från Petersburg. – Sednare på aftonen kl. 6½ går ett tystare tåg långs gatorne. Femtio kamrater följa Mathlin till grafven, och mötande Ryska soldater taga mössan af, och skyldtvakterna vända gevärskolfven mot marken; – en vacker sed! – Ceremonien är enkel och kort ... intet kors eller sten täcker grafven och af knapt uptäcka wi nu mer det rum dit vi för kort tid sedan gömde vår vän Schale till hvila. – Bedröfliga lott|878| att försvinna så snart, så spårlöst från jorden! – Der tänkte väl mången af oss som med högtsträfvande hopp drömt om rykte och odödligt namn, – »skall äfven jag engång förgätas så snart att en sörjande vän ej vet hvar min brutna förhoppnings blomma är gömd i mull, sedan några få solar gått ned öfver min tidiga graf?»

85 F. Nylander besörjde grafölet, som var enkelt. – Man anmärkte att under våren tre studenter fallit offer för lungsot – vår tids ungdoms hotande ruin!

|90|

86 Lättsinnig som menniskan är, glömmer hon snart det som nyss väckt hennes alfvarsammaste betraktelser. – Thuneberg hade stor mönstring på malmen, och det var redan tillräckligt att förströ våra tankar. – Sednare uttog jag Roosens lemma startIneskommentar ett till sitt yttre ganska vackert arbete, till sitt inre väl omoget, men likväl öfver väntan. Söker sedan upp Ida Tg, Sophie och Blanken som promenera i trädgården, och är en ganska munter ungdom der midt i det gröna igen.

87 26 Söndag. Okyrka. Bref till Hejko. – Refuserar Sophies och Jeanas project om promenade till Lappviken – dricker thé på Cajsaniemi. – Emelie går der med Mina Julin och Franz, – och följer hem M:lle Weckman till min port .... men jag spelar. Kl. 8 kommer den stolta ångfursten ....... Jag är tranquil men ej glad, och tänker med all makt på min lemma startGradualskrifningkommentar.

88 27 Måndag. – Hemkommen från Reins Collegium, väntar mig en sluskig figur på gården, och jag igenkänner till min förvåning Lundquist, vår gamla bollfabriqueur, som har ett ord i förtroende att säga .... så låna en Riksdaler – nåja, den kunde troligen bättre användas men af allt mitt hjerta ...... gör mig några bollar för den – och derefter pratar han persilia en långstundlång stund för mig och Zimmerman

89 Om afton är stor parade af flottens equipage. Det intresserar mig bra litet.

90 28 Tisdag. Full af Latin – studerar Rotteck, dricker öl, politicerar med Ingman och har allt utseende af en spränglärd man.

91 29 Onsdag. Åter OGradualskrifning kl. 8 m. – gick så till att vi voro ej mindre än 32, af hvilka hälften måste spara tills i morgon – och hit hörde ochså jag för mitt oskyldiga namns skull .... till min stora förargelse – och sedan till fägnad åter ty med de ämnen som voro före i dag, hade jag ej kommit långt.

92 Men numera gaf jag allt vidare lemma starthufvudbråkkommentar på båten, stämde pianot och skötte min helsa. – Träffar sedan August E – som skrifvit om lemma startGrek. Bukolikernakommentar, och är bekymrad för några bockar. –

|879|

93 30 Thorsdag. Från kl. 8 m. till ½ 6 följande dagen räckte min Gradualskrifning – i sälskap med 14 andra. – Dagen var lagom varm, wi hade fönsterna öppna och frisk luft. – Ämnena, 12 till antalet, goda – såsom »om korstågens följder, – lemma startAlexander Magnus cum Napoleone comparatusspråk: latinkommentarlemma startGræcia artium et litterarum genitrixspråk: latinkommentarlemma startQuibus institutis Græcorum natio et populi unitatem et communem patriæ sensum sibi servavit?kommentar»tillagt av utgivarenspråk: latin m. fl. Jag valde: lemma startDe causis quæ ad potestatem pæparum medii ævi augendam et promovendam maxime conduxeruntspråk: latinkommentar – »hierarchien flög dig som en stekt sparf i munnen», sade Helander. – Belåten med ämnet var jag mycket tranquile, ja munter – skref så der la la och åt brända mandlar med Fredr. Nylander – men tiden led .... den ena efter den andra blef färdig – snart voro blott 3 quar – nu fick jag brådt – skref in på Guds försyn – och till råga ville aldrig pennorna bli drägliga – Stenberg – som skref om samma påfvar och sedan fick cum laude – och jag voro de sista som lemnade in våra snillefoster.

94 Blanken mötte mig på lemma startUnivers.bronkommentar – conceptet granskades hos Caffe Maja. – Sedan hos Rpffs – och Becker med sin gement spefulla min gratulerade mig på förhand. Här var vår unga vän skön Lotchen som pratade Fransyska i min förra dagbok, och vi kommo allt lika väl öfverens, fastän hon satte i fråga det utseende jag ville gifva mig af en mycket stadig och beskedlig ungdom. – Promenade med damerna i Trädgården och temligen lätt till sinnes – men återkommen i ensamheten sjönk mitt mod och jag drogs med lemma startstarka assessorerkommentar – ångerbett – öfver mitt stora lättsinne vid skrifningen. Hvad som är säkert är, att jag åståadkommit något ansenligt bättre om jag haft alfvar från början.

95 31 Fredag. Förskräckt ännu dessutom öfver förmodade skriffel, skyndade jag till Rein i sälskap med August E. – som assessorerade öfver bockar, – och bad att få se opuset. – »Nå ja, sade Rein, är herrarna rädda så tag ämnena bort – eller kanske låter herrarna det gå på Guds försyn.» Ja, det må det göra. I mitt ämne är åtm. intet språkfel – och missskrifvet endast 1849 – för 1839 i Rom. ziffror. – »Det kan jag lofva, att intet får herr T. repuls för det» sade Rein och skrattade. Alltså blef det dervid, och mina assesorer blefvo åtm. degraderadeoriginal: degraderare till vicehäradshöfdingar.

96 Dagens bedrifter: stämmer pianot, dricker thé och spelar lemma startRosewaltzerkommentar.

97 Den unga Maji är nu med helsan förbi. Jag kan väl tro att mången ung poetisk ådra sväller af vårflod nu som förr. – Jag sjunger intet mer, och lemma start»promenerar»kommentar ochså ej så ofta. Sednast kom nu detta skrifningsbekymret, men för resten är jag indifferent, – sömnig – nästan apathisk|880| till mods, och, hvad som väl knappast händt förut, det händer nu ibland att jag har ledsamt i mitt eget sälskap. –

 

 

  1. ¤P. S. Jag vill minnas att Balver anmärker om en lungsots patient: »detoriginal: det är en besynnerlig och hemsk känsla att se döden kläda sig i lifvets skönaste förhoppningsfullaste rosor!» – En träffande anmärkning!

Kommentaari

Kommentar

stycke – textställe – kommentar

1 ͵αωʹλʹϑʹ (grek.) 1839; enligt det joniska talbeteckningssystemet.

2 ANNO. POST. CHRISTUM. NATUM. MDCCCXL. (lat.) År 1840 efter Kristi födelse.

8–9 »Unaufhaltsam enteilet die Zeit.» [...] Schiller. »Das Unwandelbare» (1795) av Schiller: »’Oupphörligt flyr tiden undan.’ Den söker det fasta. Om du i trohet står fast, fängslas den evigt av dig.» (Valda verk i översättning av Johannes Edfelt 1970, s. 13).

10–11 Und wenn je [...] Titan D. 1. s. 439. ur Jean Pauls roman Titan I (1800): »Och om hvardera hjertat kunde säga till det andra: Hell mig, att jag fann dig i den heligaste lefnadstiden, förr än jag hade irrat; och att jag kan dö och har ingen så älskat som dig!» (övers. Gustaf Eriksson 1829, s. 235).

1–18 Och der en annan [...] Runeberg. tredje och femte strofen i »Vid en källa» av J. L. Runeberg; ordalydelsen i strof tre: »Dock, der en annan mera klar / Och strålande igen! / Ack, lika flyktig, lika snar, / Försvinner äfven den.» (SS I, s. 242).

Rubrik–25 Frage nicht warum [...] Schiller. (ty., pro Fraget) verser ur Schillers »Der Jüngling am Bache» (Gedichte 1803); »Fråga ej, hvarför jag sörjer / Uti lifvets blomnings år; / Det är endast en, jag söker / Evigt fjerran och dock när.» (Smärre dikter översatta av Herman Bjursten 1863, s. 125).

29 Thodium toddy.

29 »som söner af det gamla norden» »Svensk artillerist-sång» med text av Karl August Nicander.

35 pecunier pengar; SAOB har detta belägg av Topelius.

39 Spela curatorer [...] Tengströms son Konsistoriet hade fråntagit studentavdelningarna rätten att utfärda frejdebetyg 1837 till förmån för inspektorerna. På kuratorerna ankom att konstrasignera betygen.

41 lovera kryssa.

49 Bellmans Amaryllis »Opp, Amaryllis», nr 31 i C. M. Bellmans Fredmans sånger (1791).

54 surprise överraskning, förvåning; SAOB har detta belägg av Topelius.

55 roulerade spelade [...] snabba passager.

55 gentiliesse elegans.

60 Weihe der TönenWeihe der Töne (1834), symfoni nr 4 av Louis Spohr.

60 »o dygders hela tropp!» födelsedagsgratulation författad av Topelius (14/12 1836).

1–68 Auf deinen Lippen [...] Schiller de tre avslutande verserna i Schillers dikt »Poesie des Lebens. An ***» (1795).

75 silkesshavletter sjaletter.

76 blusning fest.

76 esprit de corps (fra.) kåranda.

76 Pereat Pipping! (lat.) ned med Pipping!

76 pereas, pereas! (lat.) ned med dig, ned med dig!

78 »Venez chez [...] pour le réfraichir.» (fra.) »Kom till er stackars Kritiske Stockfish [Mathlin] och ta med en apelsin till honom för att pigga upp honom.»

86 InesInes. Dramatiskt försök af R*** (1839) av Jacob Henric Roos.

87 Gradualskrifning skrivprovet pro gradu, som prövade studenternas kunskaper i latin och förtrogenhet med vetenskaperna inför magistergraden.

92 hufvudbråk huvudbry.

92 Grek. Bukolikerna författare av klassisk grekisk herdepoesi, i traditionen efter Theokritos.

93 Alexander Magnus cum Napoleone comparatus (lat.) Alexander den store jämförd med Napoleon.

93 Græcia artium et litterarum genitrix (lat.) Grekland – konsternas och litteraturens moder.

93 Quibus institutis [...] sibi servavit? (lat.) Med vilka inrättningar bibehöll den grekiska stammen såväl folkets enhet som en gemensam känsla för fäderneslandet?

93 De causis [...] maxime conduxerunt (lat.) Om orsakerna som mest verksamt ledde till att påveväldet växte och utbredde sig under medeltiden.

94 Univers.bron universitetstrappan.

94 starka assessorer djup bondånger.

96 Rosewaltzer möjligen Rosa-Walzer für das Piano-Forte op. 76 (1836) av Johann Strauss d.ä. (25/4 1839).

97 »promenerar» här: skriver; Promenader är titeln på en samling häften med litterära utkast (NB 244.148, häftena B–I, 1837–1841).

Faksimile