April

1839. Aprill.

En rad af hvita perlor. Vänlig log och mild mot dem ochså en solskensblick. Men jag såg länge på dem och mig tycktes att deras lott var ljuf. – Cygnæus, Wårispiggarne.

– Glad lik dimman utan form och mål – – – Cygnæus, Räddningen.

1 Än dröjer wåren. Isen ligger fast, drifvorna florera ännu. Men solen står högt på himmelen och vindarna äro fallna för att kyssas med varma läppar.

2 1. 2 dag Påsk. Okyrka. Bref af Logren –

Assemblee på Societetssalen för pauvreshonteuxspråk: franska.

3 Ej talrik samling – Ej stort nöje för 3 Rub. Det hade varit ett »bit i schaletten»|60| om inte Emelie och Sophie sent omsider kommit. Emelie är hvit med ljusröda band ... och ser glad ut. – 2 Françoiser, en Svensk och en Rysk quadrille. Som vanligt, andra Françoisen. »Hvarföre ser herr S:r så alfvarsam ut?» – Han har så mycket att läsa. – »Om jag kunde, så skulle jag hjelpa honom läsa.» – Ser du fröknarna Bstråle, hvad tycker du? – »Hm jag tycker just intet.» – Nej Emelie, du skall aldrig lära dig att bli coquette. Om de visste de stackars flickorna huru oändligt mycket mera det klär dem att vara helt enkla och okonstlade, så skulle de intet göra sig så till. Men det har väl ingen sagt åt dem. – Ser du Lischen Virenius der, ditt andra jag .... (Hon är vackrare än du, sade Sophie) – Jag tycker om henne, hon är söt – det tyckte Hindrik med .... »Har du haft bref af Herr Backman?» – Nej ... han har varit sjuk ......

4 Sophie tycker att det är tråkigt, men Emelie är glad .... huru är det möjligt att vara annat ... 17 år .... alltid i tour ... omtyckt och söt och god. –

5 Bland andra märker unga grefvinnan Mathilda Armfelt .... och skräddaren Königs bror – en gesell ... blandad societé ... Men skräddarn trippar lustigt med efter den nya Fr. musiken: det fägnar mig af hjertans grund etc.

6 2 Tisdag.

Österbottniska Afdelningarnes Terminsfest.

7 Die goldene Jugendzeit!språk: tyska – kl. 7 a. träffas omkr. 70 törstiga ungdomar i Glowet – i närvaro af några sikaktiga patres, och kalla sammankomsten i städadt språk till Terminsfest och i hvardagstal till Nationscalas. – Skyar af förflyktigade Gefle Wapen upfylla redan den vida salen – då Cygnæus, Sydcuratorn stiger fram och läser upp ett med andra priset belönt Dramatiskt stycke Ines af Roosen från Christina – hvarförinnan Lasse Stenbäck läser högt »om Christna Kyrkans tillstånd i 4:de|850| århundradet». – Derpå inkomma punschbrickorna och bli skenbarligen vid hvarje steg lättare att bära för de flinka waktmästarne. – Och sedan komma wederbörliga skålar och Cygneus talar yppigt blomsterrikt, Pysik Holsti trasigt (Han liknade Österb. afdeln. vid trasor) och Calle Essen spefullt: »Jag skulle be de främmande nationisterna wara välkomna bland oss, men jag wet inte om jag törs, nu sedan Candid. Holstigt afmålat oss så trasiga.|61| Efter hvad jag hört, så har ingen af de andra afdeln., utom Savolaxarne, Calasat ännu i termin. – Och hvarföre skall wi göra det ensamna? Derföre go herrar kamrater, ställ nu till calas med det första och bjud af oss så många ni kan, så att wi kan ha trefligt och dricka en och annan natt tillsamman.»original: tillsamman.

8 Sade. Och många tyckte det var präktigt taladt – icke jag för min del – ty det var att göra spe af hela calaset – oförsvarligt.

9 Deremot höll Blom’en tal till oss och liknade (utom många andra metaphorer) Österbotten vid »en skog hvarifrån virke hämtas till statens ädlaste bygnader.» Och deremellan dricks och sjungs »Hola kameraden frisch herbeispråk: tyska» – och plick plack – och Majdag så skön – och söner af det gamla Norden m. m. och Ines läses och Recenseras ... och Roosen talar om »sitt ringa opus» – och wi hurra för Lagus, – och Wacklin talar för Snellman »Wi är’ ynglingar allesamman; det tillhör icke oss att bedömma om han handlat rätt eller orätt – men ett weta och kunna wi wärdera, hans redliga, hans oegennyttiga wilja.» Bra – och ett stormande hurra bevisar primo att wi tänka som talarn och secundo att wi började tänka warmt.

10 Längre in på natten vandrade många sin väg – brorskålarne hade länge gifvit ökade anledningar att se bottnen i glasen – och somliga mosiga gubbar, i synnerhet Westerholm, ena tillställarn, ställde till gräl, hvarunder August Essen med styrka och pathos uphäfde sin röst mot de grälande med ett »fy! fy! goherrar att sådant skall äga rum vid Österb. Afdeln.:s Terminsfest!»

11 Kl. var 6 på morgonquisten då jag lufsade af hemåt temligen varsamt och tyst, medan andra stadnade quar till kl. 9 – Calaset kom på omkr. 3 Rd. –

12 P. S. Franz Snellman: »sitter du och tänker på Emelie? Inte är jag din rival ...»original: ... etc. »Åhå, kära Franz, du spelar werldsförakt nu, men ångern kan komma efter.»

13 3 Onsdag. F. m. Sophie och e. m. Staudinger hos mig. – En smula fundersam – en och annan kopparslagare – men parfaitement restituéspråk: franska efter en middagslur. –

14 A. the hos Bandly i sälskap med Matts Castren – och promenad hem till honom – der wi resonerte om finska runor och myther – mycket intressant – roligt att se huru lifvad han är – och tillsammans beundrade wi den verkligt herrliga runan om Wäinämöinens och Joukawainens möte i skogen.

15 Huru mången gång har jag ej föresatt mig att studera Finska par forcespråk: franska! – det är en skam och en skandal så här. – Det får ej länge så wara.

16 4. Thorsdag. Hebraiska. Pyudasjärfvi hämtar Eknäshandskar och äter strufvor. – Putte Rpffs är sjuk – men söta Mamma pjåkar ochså fasligt. Baron sjelf är nyss hemkommen. – A. Sophie är hos Thunebergs, men jag helsar på Maja och bryr mig inte om några visiter.

17 5 Fredag. Opost. och OEssen. – Och The hos Maja – sedan kommer Sophie och Jeana kl. 8 på visite till mig och wi promenera ut i vackert väder, samt soupera sedan rökt skinka och chocolade hos Rosenkampffs.

18 6 Lördag Oalbum – det är oförsvarligt – men så äro ochså mina concepter oförsvarliga.

19 E. m. Wårt wanliga historiska pluggning hos Staudinger, och derifrån till Pudasjärfvi i samma hus på Wilhelm – och 2 kopeks boston med +47 – och Thodium – till då kommer Erko Lagman, in illa blust och på godt humeur sjungande och hojtande sine! till höger och venster.

20 Men som klockan led till 12 på natten, så bege wi oss till Ryska kyrkan der man firar påsknatten – och titta på illumination och på den mycket blandade societé som drifver af och an der utanföre – och skrattar åt mången syndapalt som kommer snopnare ner för trappan än han steg upp. Nu war inte Pipping här, annars skulle wi ha helsat på honom allihop. – Roligt war det att se huru Thunebergs batalion gjorde choque på folket, ställde sig i linie och så med full fart sprungo upp för trappan i kyrkan. – Äfven gensdarmer sökte hålla rent hus. Visst måste man tillstå att här war mycket af stadens drägg. – För att emellertid hålla oss warma i kölden galnades vi efter vanligheten och drefvo spektakel – sedan beskedligt hem kl. nära 2. –

21 7 Söndag. Okyrka. Dagbok. Visite af Kiemmer, Calle Sr, Cederman (inrest men illa utsatt för björnar) A. Thuring – hvilken Stjerncreutz så när skickat på högwakten för det han ej gjort front på gatan. –

22 E. m. De förre, utom Thuring, Justus Sr, B. Ingman och CHelander – thé och boston hos mig – och +3 Rub – och måste ofta spela om Sophies favoritvals som favoriseras ochså här.

23 8 Måndag Oalbum, opost, oRpff på aftonquisten. – Emellertid är Sophie på musik hos Borgströms – och låter inte sin såta bror weta deraf. Der spela Bärena begge, Pacius m. fl. – Och Emelie och fru Borgström spela Bruckner – Mycket roligt – förmodar jag –

24 9 Tisdag. Oalbum. A. hos Rosenkampffs. Schack med baron, och under tiden kommer der ett vandrande positiv och får lof att spela, – hvarpå wi walsa – Tante, Jeana, – Sophie – baron sjelf – och jag. Trefligt nog för öpna fönster och en publik i dörrn. –

25 10 Onsdag.

I Emelies Album:

Den bästa sällhet som hoppet drömt,

den bästa bön som ditt hjerta gömt,

de skönaste rosor på lifvets stig

förläne himlen en gång åt dig.

Men lifvets vår ack så snart förgår;

Sen – efter de långa försvinnande år

förgät ej de vackra, de glada dar;

göm rosor och vår i hjertat quar!

28 Med dessa är jag ingalunda nöjd; – Men något skulle skrifvas – och när man ej får skrifva för mycket – och vet att det kommer för flere ögon, – så rår jag ej för att det nu ej kan bättre bli.

29 Kl. 12 f. m. Min visite hos Borgströms med bladet och Emelies kortprophetior. – Marie Berger kom dit och »Carolina» satte sig med sömmen i saln vid runda bordet. »Och wet herr T., jag skall squallra på Emelie. Hon fick ett bref hemifrån och bäst det var blef hon alldeles blek och gråtögd. Jag undrade hvad det var – men sedan kom hon att tala om någon som var sjuk.» – Ah – jag wet nog hwem. (Visste ju allt förut) – Marie Berger ville gerna veta. – »Men vi ta ett kort för den en och samma.»original: samma. – Inte det, något bättre. – Se här, hjerter 8; (Månget nöje dig beredes – Njut det dock med måttlighet – Annars får du blott förtret – – och din vän får likaledes.). – Bra! – När vi sågo upp, måste wi le, ty våra tankar möttes i detsamma. – Sedan skref jag åt den en och samma som tackade och tyckte det var bra. – Vi togo många andra kort och Marie B. fick: Romantisk är din tankegång etc. och om Frejas stjerna i vester – på hkethvilket väderstreck vi just lade tonvigten, men utan särdeles|853| verkan. – Orden: »tag dig i akt för en liten blåögd tärna», uttydde hon genast på Emelie och nöp henne i örat. Hon var rätt söt då. Utom bladet i Album, talte jag om en vals som jag påtänkt – men när? och om? och huru? – En rätt treflig visite – till kl. 1¼. –

30 E. m. brydde mig intet om Beers concert på Solennitetssalen, der bland annat Ryssgubbar (riktiga basdjeflar, sade Pacius) sjöngo. – Hos Staudinger som slutat tentera.

31 11. Thorsdag. Arosenius. Staudinger köpträdkarl. – The hos Rpffs – friherrinnan och Sophie drifva spe med Robsahm, den stackars lieutenanten. – La baronne ute och wals med flickorna i mörkret. En oficer patrullerar utanföre.

32 Sednare hos Essen. Om Blenda. Om fröken Willebrandt på Koivisto – arma flicka! – Fadren misstänks för mord .... Kulin, den gynnade, skall ha rest dit, fast Wdt hotat piska ihjäl honom. – Men hvem kunde undra om Kulin skjöt den hunden en kula genom pannan? –

33 12 Fredag. Bref till Hejko och Logren. – A. Rosenkampffs ... – thé men refuserar invit till boston. Skall disputera i morgon och wet ännu ej hvad jag skall säga.

34 13. Lördag.

Opponerar mot Sahlberg och B. Sjöberg.

35 Kl. 9 frukost hos Sahlberg som war artig – och berättade att han lagt in om afsked och disputerade sista gången nu. Således är jag gubbens sista opponent – han har väl kämpat mot flere hundrade i sina dar.

36 Cajan är prior. Mitt nog ömtåliga inkast: att Insecta Fennica ej kunde begagnas utan Gyllenhaal, och derföre vore ofullständiga, – uptogs humant – sedan honorerade jag gubben: »patria nostra litteris non abundat. Neque tamen desunt ii nomina quæ oblivione obrui vetant scripta et grata discipulorum memoria vetant. – Inter hæc tusvårläst p.g.a. överskrivningum, celeberrime vir! semper vigebit nomen»original: nomenspråk: latin etc. etc. Och innan wi slöto hade gubben sagt rätt artiga saker. – – Sjöberg var mera fåtalig af sig – men wi hade ej många auditorer. – Sedan var middag på hotêl du Nord – om hvilket intet annat är att säga än att der åts och dracks som vanligt. – Om aftonen dracks thodium hos Sjöberg – och dito hos H. Ingman som ochså disputerat i dag .... och här fick jag del af en helsning från Olle Helander, ett svar på min bön i wintras (när jag hörde att han wara pietist) att wara wänner om wi ochså ej tänkte lika i allt – och helsningen lydde: »helsa Zache att han med sin philosophie och sina Ephemerer far till helvete.»

37 Detta är då svaret! – Fråga hvad som utmärker den konstlade Gudfruktigheten ifrån den enkla, enda och sanna? – Det att uphöja sig sjelf till himmelen genom att fördömma andra till helvetet. – Jag kan ej beskrifva den bittra och harmfulla känsla som upreste sig hos mig vid dessa ord. – Men han som dömde må ock dömmas utan skonsmål – Jag skrifver, och det genast.

38 14. Söndag. Skrifver till Olof Helander. – Om helsningen. Om högmodets orm fördold i domen. Om mig sjelf och min bön i vintras. Om nådens ordning. Om werlden och dess rätta bruk. Om fördömmandet. Om Pietismen, dess ljus och dess skugga, om afsked – om wåra åsigters sammanträffande i omega såsom i alpha.

39 Ett större bref postpapper tätt skrifvet på 4 sidor. – Conceptet har jag quar ännu.

40 S. d.Samma dag En stund på gången i kyrkan – en dålig kyrkogång. Lillström. A. Hos Rpffs. Sophie Molander är här, och wi spela boston.

41 15. Måndag. Opost och p. d. v.point de vuespråk: franska – Inlöser auctionsnoter – lilla slafvinnan m. m. – Intar thé hos Rpffs medan Sophie spelar .... Instrumentet är ostämdt.

42 16 Tisdag. Richström och Becker med fru dinera hos Rpffs. – Om Korea = en Christinos. – Becker sophisterar om Kärlek: »Men mitt herrskap, om jag nu blir förtjust i huru många som heldst, så är ju sjelfva Känslan ändå stadig och ouphörlig; alltså är jag stadig.»

43 S. d.Samma dag The – och Blanken souperar hos mig.

44 17. Onsdag. Borgströms träffa ej Rpffs hemma. – B:k och JS:r dricka thé och dra en molla hos mig. – Sedan med Justus på vinkällarn – der Törnudd, något blusius, beskrifver Tollets smågubbar, och huru han och Tollet ensamma souperat på 8 man hand. Sedan, ducente Justospråk: latin, twetydiga wandringar upp till fanders bakom all ära och redlighet, i sälskap med anständig bourgeosie, prata persilja, beundra en korplock, – på sin höjd kyssa ett par vackra läppar – och, på min ära, icke mer! – Sedan hem beskedligt.

45 18 Thorsdag. A. Tredje Soiréen – Uppföres Ouv. till Don Juan, Requiem af Mozart, Choeurer ur Zemire och Azor, variat. på hert.:s af Reichstadt wals exequeras af lilla M:lle Martin och Königslöve – m. m. Ganska vackra och valda stycken. Men ma chèrespråk: franska var enstafvig alldeles emot vanligheten i quäll – och jag berättade för Fz att jag var jaloux – – – Hemkommen skref jag en epistel som började med: »nu har jag satt mig ned att bannas och träta» – och efter vanligheten slöts med: »Ich bitte dich, liebes Hertzchen, gedenke meiner.språk: tyska»

46 19 Fredag. Tvenne sorgebudskap: Joh. Mich. Schale – död på Clinicum i lungsot – (samvetet slog mig, att jag ej varit der nu på länge.) – och J.ulius Sneckendahl – Hildas bror i GCarleby, stor sorg och skada – bägge i sin ålders blomma! – Stackars Schales mor och stackars Hilda! – Man tror att S:dahl ätit erg. – E. m. är Nationsmötet om Schale som ej lemnat annat än skulder efter sig – och besluts att han skall begrafvas i Måndag.

47 Och ändtligen, min söta Carolina, och min lilla Emelie får man då se er! Det war rätt att ni skickade bud förut till Rpffs. Så! här vid fönstret. Tjenarinna magister Blank! – »Nu måste du visa Emils bref.» ... förräderi mot vänskapen! Det är icke mer än han vill mycket. »Hygglig gosse, den Hampus!»original: Hampus! – Jag skall skicka åt Emil ditt portrait. – »Då skulle jag skrifva att han skulle skicka det åt mig igen.» – Och då ber jag honom skicka både portraitet och ditt bref åt mig. – »Men jag skrifver ännu engång.» – Då ber jag få ochså det. – »Då reser jag sjelf.» – Ja gör det, jag blir kusk. – Ditt portrait! Jag skall säga huru du borde tas utaf: sådan som på Lybecks bal i dansen ...... Men Mamsell Lt var rätt enstafvig i går .... å lappri! jag är inte jaloux; men akta dig att jag inte squallrar ....... »åt hvem?» – Jag vet intet så noga. – Schale bad helsa – stackars gosse – Men nu måste flickorna spela (det här mjödet är godt) – så! Den stumma (instrumentet är nyss stämdt) och Beethovens Schmertzens wals – charmant! – Lata flickor att spela. Der gå ni nu arm i arm – och prata bara persilja som ingen får höra – (ja, skilj åt dem, sade fru Bm) ...... Sophie och jag gå ej mer tillsammans till B:ms. – Jag vill vara allt heldre än tråkig. – Om Emelies Dagbok, och min, som ännu är i Januarii. – Och berättar hur jag gjorde en revue öfver hela societéen d. 13 Januarii. – »Den måste du visa.» – Och fru B. talar nu igen om verserna. (Man kunde missta sig och tro att jag kommit i fides genom dem.) – Emelie berättar huru fru Knorring frågat: »hvad var det för en doktor Topelius som du kom hit med?» – »Och ack om det vore höst nu ren!» – Det hör man väl sällan någon säga om wåren. Andra Françoisen i Söndag? – »Tackar – du dansar alltid den andra.»

48 20 Lördag. Det snögar derute och är ett orimligt slask. Hvem bultar och ruskar sig i trappan? – Nå hvad – knäfveln, hast du mir geseh’n!språk: tyska – Jean Logren, wälkommen min gubbe! Samma karl som förr – och god dag, Molander. – Nå bref och mynt – hola!språk: spanska – Och beskrifn. på bröllop m. – Sedan till Clopatt: liqueur och chocolade, på Vinkällarn: Madeira, Teneriffa och bichoff, hos Strandbergs: Thodium, hos Caffe Maja – thé,|856| hos fru Åhrstedt souper och öl – ett riktigt mixtum compositumspråk: latin – Hos Sgs träffar jag ochså gubben Lundmark – det var roligt – och hos Å:dts öfversvämmas wi af hela Åbo Afdeln. i full blusnings tillstånd.

49 21. Söndag. Okyrka. Dagbok. – Regn och slask. Brefven med Logren – och öfverenskommelse att gå upp på Picknicken i dag, den sista i wår. –

50 Alltså Picknick. Samlingen är just lagom stor – Man börjare med en Strausswaltz – och blodet börjar hoppa ..... Emelie kommer sent – och får genast walsa andan ur – den 5:te i ordningen kom ändtligen jag – – och hon var rätt andfattig, stackars flicka, när musiken slöt. – Logren var naturligtvis här – sökte upp våra NCby flickor och satt uppe på flickraden bredvid dem länge – – Jag ville nu ha den Ryska qu. i stället för Françoisen, ty Franz, walseurn, war ej uppe, men: »man skall stå vid hvad man sagt» – Becker, en förargelig knodd, hade förekommit mig – och walsade tillpå köpet som ett nöt. Men Françoisen alltså: »Thilda berättar att det går hos oss en tråkig Magister (Snellman) som tycker om Thilda Lithén.» – Jaså. »Jaså? och jag trodde att det var ett dödsslag för dig.» – Se på Emeli som kan bry! Du kan det lika litet som samma Thilda L. när hon brydde mig för dig. – Ida är uppe i quäll. – Är M:lle Berger engagerad för 3:de Françoisen? – »Ja» – Jag går vidare, får korgen af Ida och ett par andra – musiken spelar upp – damerna avancera framåt – Marie Berger sitter quar. – »Får jag nu den äran?»original: äran? – »Ja –.» – Se så! Vackert spectakulum om jag nu ej fått korgen af de andra. Hon tog min första fråga för en direct bjudning. Och wi dansa – men flickan är förströdd – jag ser mig om; der står Sundman, och C. Tavaststjerna kommer med sitt ord i laget. Just då jag höll på att ta humeur, blef dansen slut. – Emelie dansar potpourie med Staudinger, och echaperar, sedan S:r mindre artigt sagt »det är detsamma.» – Men jag dansar med en obekant snärta som ser blyg ut – – – och slutar så snart som möjligt.

51 22 Måndag. Bref af Dyhr och Farbror Gustaf som erbjuder succurs för min fattiga cassa. – Emelie träffar jag på gatan – och skrifver till Emil L.

52 E. m. Bevistar Schales begrafning, som sker på Afdelningens bekostnad. – Född d. 14 Aug, 1814 på hafvet – – – i anledn. hvaraf Cygnæus upläste vackra verser vid jordfästningen. Omkr. 25 hästar utgjorde tåget ... Och traktamenterna voro enkla.

53 Sednare badade jag hos fru Dahlstedt och studerade Böttigers nyare dikter.

54 23. Tisdag. Musik hos Borgströms blef ej af. – Logren satt hos mig. Vi drucko thé och öl och politiserte i NyCarleby chronique secretspråk: franska. –

55 24 Onsdag. Riktig cour på f. m. hos mig. Logren, Blank, fru Wikstedt (om rummet), A. Thuring (vippningsbestyr), Calle S:r, Bror Kiemmer m. fl. – Öl och Tabacum. – och måste för de sednare spela Sophies favoritvals som är bror Kiemmers förtjusning.

56 S. d.Samma dag Aftonen tillbringas hos Logren med Lundmark, Blank, Piponius, Kantlin, Molander, Högman. – The och Thodium – och om Finsk Criminal m. m. Lundmark berättar att Emelie förändrats till sin fördel – och säger om mina sommarplaner: »nog wet jag hvarför du stannar quar!» Lundmark far i morgon.

57 25 Thorsdag. Besök af Justus Sr och Calle Essen – som sitter vid pianot – och nödgar mig att sjunga Sophies favoritwals ... Men jag talar om Rosewaltzerna och säger: »wore jag pietist så skulle jag wara rädd för Strauss värre än för Belzebub sjelf, ty det är en tjusare.» – Och Essen skrattar. Går öfver mitt förstånd, mon frerespråk: franska! – Din pietism har en alldeles ovanlig utsida.

58 S. d.Samma dag Länge upskjuten visite hos Borgströms, och blir insläppt alldeles en famillespråk: franska – ty Emelie har tandverk – är ombunden och ser mycket ovan, olik, men ej illa ut – och Carolina har arbete, och Mina Julin sysslar med costumer för småbarnen som ämna surprinera Bm på hans föd.dag i morgon.

59 Emelie har nyss fåttr bref af lilla cadette – som varit inneslutet i mitt, och blifvit halfbrutet i min ficka. – Medecin för tandverk? – att intet prata. Wilhelm är ochså sjuk. I anledn. af Reminiscenserna som presenteras nu för 1837, blir fråga om »de ljusgröna dagarna». Jag mins Emelie så här hög med twå små flätor i nacken. »Och jag mins hur jag ansåg dig stor när dujag var så der 12 år och du 16 – och hur du alltid hade chiffer och hemligheter med Thilda Lithen.» .... Om NyCarleby. »Du har ett godt hem, Emelie.» – Thilda är mycket i tour nu ochså. »Ser inte Thilda bra ut ochså?» (Det föll sig bra naivt?) Ochså? Ja visst, hon ochså. – Jag mins precis den dagen när du blef stor – och gick med upkammadt hår först. ....... Den andra Hindrik. »Hvem är då den andra Hindrik»,original: Hindrik, sade Mina J. som följt upmärksamt med. – ? – Hm! det är någon. – »Besynnerligt att han inte skrifver.» ....... The dracks med smörgås – och det var en rätt treflig quäll. – Mina Julin är treflig ..... Stackars barn med dina tänder! hela högra kinden svullen och ett mycket eget drag öfver ögonen ........

60 26. Fredag. Opost. Justus Sr och Blank om att Franz »varit 3 dar å rad» – förfeladt bryderi ... har icke anledning, men det begriper herrarna intet, och så godt kan det vara.

61 Emellertid har Maskraden och surprisen ägt rum till allas nöje, och sjelfva lilla Whm blef frisk då han skulle få spela brudgum. – Kl. 3 e. m. lemnar mig B:ms betjent en billet från Carolina till Franz (som ej träffats hemma)|69| deri hon ber honom ta mig med .... och alltså infinner jag mig kl. 7 hos Bms igen ... der är endast en liten krets, ej Rpffs engång, – ochså Kemmer och Clas Zim .... (har gjort så god toilette som möjligt) – Emelie är quitt sin tandverk. – Sednare kommer ochså Franz. – M:lle Hipping låter höra sig på Lundmarkska flygeln ... och hörs minsann ... »Det wa-ar inte ba-ba-ba-bara assi-sit»original: assi-sit, säger Bdorff, Kammarrådet ..... Sedan blir det wals ... och gubbarna Brff och Wasenius strutta med efter Rose waltzerna ..... Men Lina härmar dem bra, så att alla skratta .... Franz och jag höllo walsen vid lif ... Kiemmer wille knapt dansa alls, och Tyskarna, af hvilka här voro ½ dussin voro ej heller särdeles ifriga. – Och emellanåt cigarrer, punsch m. m. – Ochså Françaiser. – Vis a vis mot Marie B. – Franz mot Emelie – alla 4 icke mycket ledsna vid lifvet ..... Till och med polska. – »Minsoriginal: Mins du när vi dansade polska sist? – Aj ja! hos herr B:n ... der var på engång så ledsamt och så roligt.» – Jag tyckte så med – det var en underlig färg. (sid. 26) .... (»Men jag kan inte tåla någon i Hfors. Och hvad behöfver jag Fransyska, som bara skall bli en köpmansfru i NyCby?» – åt Sophie. – Lita inte på det, sade Sophie .. (Ephemeris är så god och inte squallrar)).

62 Nervander och Nordström bland andra, se på ungdomen. N:m helsar på mig. Mjuka tj. Reminiscens från min lysande Stipendiatexamen. – Franz courtiserar otroligt. – Vi soupera på stående fot ..... och gå kl. ½ 1.

63 Jag kan väl säga att detta var min sista dansafton för i vår, och för långan tid. – En lång rad sådana paroxysmer, när jag ser tillbaka – ! huru skall jag glömma dessa Rosewaltzer etc.? – Något lättsinnigt ... men roligt, men godt!

64 27 Lördag. Sophie och Jeana drifva spe med mig. »Wi ska helsa från B:ms, wi woro der i går.» Hvar war du o. s. v. – Ty Emelie hade varit hos Sophie på f. m. – Sophie har Tysk lection för M:lle Ärtman hos B:ms på e. m. och moraliserar Emelie. – Rolig med sin moral.

65 Jag dricker the hos Logrén, – promenerar – hvarpå wi dricka öl hos mig och berätta NyCarleby historietter.

66 28 Söndag. Okyrka och Dagbok. Min nya svarta sidenwalk med krås och min nystofferade hatt beundras hos Rpffs, och Sophie tycker jag är lik någon – Schack med baron, och blef matt efter vanligheten. – A. Blank|859| hos Rpffs. Promenade med damerna. Möta Fredr. Nylander, temligen Engelsk i sin Crispin. »Jag skall helsa från London, Paris och Rom!»

67 Souper hos Rpffs. Sophie bryr Blanken för Ida, – ett ömtåligt ämne.

68 29 Måndag. Svar på mitt bref till Olle H:r – Han tror mig vara »sanningens väg, nåden och den trånga porten» nära. – Ack Olle, min vän – det är ej så! Än går min vandring från Jerusalem – och när jag vandrat jorden rundt, det vet vår Herre!

69 A: Emelie är hos Rosenkampffs, spelar Norma för oss – En Introduction af Berwald m. m. – »Sophie tycker att jag förändrats här, tycker du det ochså?» Blif aldrig annorlunda än du nu är! – Wi tala om Hindrik, och flickorna promenera. – Och kan Alex. Engel jemföras med honom? »Nej, nej, nej .... Kein Engel in Helsingforsspråk: tyska!» Och der går en oficer. »Jag will ej se honom – ej alls!» – Du är mig en sällsam flicka. – Ah – min pensionär! ... gif mig den på en stund ... vackra daggperla, jag mins en månljus quäll ..... åter piano. »Beröm mig nu. Ty nu spelar jag så gerna att jag oftast rätt ogerna lemnar pianot.» .......

70 I quäll är Illumination och alla damerna gåoriginal: gål ut för att se spektaklet .... Mycket folk i rörelse. Men det är kallt och flickorna frysa. – Slutligen träffar Emelie Bergerska damerna och följer hem med dem. – Men jag promenerar med Westerlund som är förtjust i Emelie och ser längre än till ytan .... Ochså om lilla Cadette ......

71 30 Tisdag. Sophie unter unsspråk: tyska om Tante och Jeana .... underligt folk! Ständiga anmärkn. öfver vissa .. och alltid bagateller – ty hvad vore just annat att säga – – och finns inte en bagatelle engång att tillgå, så heter det: »men hon ser ändå intet ut för någonting.» Om ochså det ochså vore! Hvilken lumpen anmärkning!

72 A: Thé och punsch hos Logren, som med mycket alfvare säger: »när wi nästa gång råkas i verlden, är jag gift.» .... Härjemte lofva wi hvarandra en munter blusning då vi träffas. – Soupér intaga wi tillsamman på Hotêl du Nord – träffa C S:r och Elfving på brillant humeur ..... Skratta åt ett gräl mellan Logrén och Antell som kallat Logrén till han .... och ströfva 5 man högt en stund omkring ... drifvande spe och spektakel, under betraktelser öfver ett och annat eländigt föremål för begabberiet, – hvilket jag sannerligen ej hade hjerta att deltaga uti.

73 Miseret me miseræ facientis corpore quæstum.språk: latin

74 O du rena och heliga ljus som lyser ofvanefter ned i skuggornas villsamma land .... öfvergif mig aldrig du! – Och skymmes din glans af den dunkla jordens rand .... o låt mig ej famla i evig natt. Du läskande|860| källa af ljus och frid, min själs morgondagg ...! Ack när skall du skölja mitt orena hjertas spegel klar igen?

Ephemerider.

75 Aug. 14. 0. Jag har läst Gejers blåa bok »ett styckverk liksom många större». Det är en man af kärna denne Gejer, väl värd att tagas till mönster i ett och hvarje. Nu kan jag väl ej bli någon Gejer, men att göra som han, det kan väl ingen förmena mig. Jag vill alltså göra mig en blå bok, jag ochså, – men låt se, min skall bli en Turkisk bok, på samma skäl som hans blef blå. Och när jag blir en så celeber man som Gejer, så skall jag ge ut min Turkiska bok af trycket. Skönt!

76 Nu är väl titeln färdig, och det är mycket nog, men innehållet – ? Åhå det gör sig – och får jag först en rad att börja med, så vexer den, som stenarne, genom juxtaposition.

77 26 1. Bland de täckaste, behagligaste blommor jag vet är den lilla anspråkslösa Erythræa Littoralis, som, mig vetterligen, ej har något eget namn på vårt språk. Dess anblick är så ren, så oskuldsfull, så barnsligt vacker att man måste tänka något vackert när man ser derpå. – En verklig blomengel! – Vid stranden, bland stenarna, i sanden glänser dess ljufva rodnad ensam och gömd. Och, liksom lefde den blott af ljus, sluter den i skuggan och mörkret i hop sin lilla krona.

78 En af de praktfullaste blommor hos oss är Campanula persicifolia; vexer på Tammelund. Asken är väl ett af de vackraste trän, åtminstone som ung; och jag vet ej något annat träd som skulle kunna täfla med den i bladens regelbundna skönhet.

79 Sept. 2. 2. Janne Forsman beskref engång: först friade min far till en prestmamsell på landet, och fick korgen. Sedan vände han sig till en borgardotter och fick åter korgen. Sist friade han till Kejserl. Finska Hushållningssälskapet, och då fick han min mor.

80 11. III – Kejs. Senatens Justitie Depart. har af hans Kejs. Majestät blifvidt anbefaldt att på sina uniformsknappar bära det utmärkande ordet Lag – sakonspråk: ryska på Ryska. – Ukasen kom naturligtvis på Ryska, och lika naturligt var det nämnda ordet i Ukasen Ryskt. Nu proponerades vid ventilationen af denna vigtiga fråga i stället för Lag det mera lämpliga och respektabla Latinska Lexspråk: latin; men vederbörande tolkade endast bokstafven, och alltså kommer Finlands senateurer att prunka med det Ryska Sakonspråk: ryska på sina uniformer.

81 Ej så mycket af detta, som icke af mycket annat kommer jag ihog den herrlige Taciti beskrifning på dessa den Senat och de tjenstfärdige krypare hvilka visade sig värdige en Tiberii förakt:

82 October 27. IV. – Vid invigningen af Wiborgs hofrätt berättas Thesleff hafva hållit till arestanterna på häktet ett tal som börjats: »Kära vänner och kyvar!»

83 Vid samma tillfälle predikade Biskop Ottelin öfver orden: hvar och en vare öfverheten underdånig, – utan tvifvel en Christelig och billig förmaning, endast icke underdånigheten vid alla tillfällen framhäfdes såsom summan och höjden af allan rättfärdighet. – Vid Ryssarnas gudstjenst (exempelvis om påsknatten) upläses bönen för Kejserliga huset 7, 8 eller flere gånger för samma åhörare under några få timmar. Dymedelst vill man rätt flitigt för ögonen fasthålla den jordiska storheten under ögonblick då sinnet gerna lyfter sig till något större och högre och gerna öfverlemnar sig åt känslan af att vara sjelfständigt i Gud och oberoende af allt timligt och förgängligt välde.original: välde

84 Det är ömkeligt att se illiberalismen på maktens spetsar, huru den omgifver sig med mörker och slungar maktord, huru den ängsligt spejar och spanar allt rundtomkring att ej ett farligt ljus må uppgå i dunklet. – Det är ömkligt, menar jag, att den har bakom sig seklernas erfarenhet och ej förstår att friheten alldrig dör, att den har framför sig efterverldens dom och ej besinnar att intet mörker består i tiden.

85 Jag tänker derpå att de dagar äro komne då det Finska Universitetet genom omotiverade maktspråk afskrämmes från att fira sin största lärares minne.

86 November. 10. V. – På samma dag då Österb. Afd. firade Porthans minne, beslöto Nyländska Afd. en fest för sin afgående curator, Backman.

87 »Alltså – yttrade Nervander – förhåller sig Nyländska Afd. till den Österbotn. som Backman förhåller sig till Porthan.»

88 Då Cygnæi dissertation om Hannibal länge dröjde att träda i dagen, anmärkte Nervander: »det är ochså märkvärdigt att den Hannibal alltid skall få en Cunctatorspråk: latin att göra med!»

89 Martii 24. VI. – – General Gouv. – vår gode Thesleff – råkar vara granne med bagar Silfverberg – Thesleff gör på sitt hus en tillbygnad som går in på Sgs område, och är eldfarlig genom ettn deri befindtlig kakelugns pipa – Sg kör murarne åt fanders – Murarne klaga – Tff låter kalla polismästarn: »hvad är ni för en polismästare? huru skjöter ni er tjenst, när sådant får passera. Så och så har nu Sg gjort.» – »Ers Excellence, hans kan|862| ej tvingas till något derutinnan, enligt lag.» – »Hvad säger ni för slag? Derest ni intet ställer så till att mina arbetare få vara i fred, så är ni en olycklig menniska.» – – Polismästarn (– Klercker –) går till Lhöfdingen (– Armfelt –): »så har hans Excellence nu hotat mig, och hvad skall jag göra?» – »Ni skall göra alldeles ingenting. – Han uträttar ingenting mot lag och rätt. Jag är er förman och svarar för allt.» –

90 Murarne komma tillbaka med stegar och pytsor. – Sg låter rycka ner stegarna och fösa pytsorna unnan. – Der hjelper ingen protest och intet gebjornamat! Ändtligen hitta murarne på en utväg – hissa sig ned från Tffs tak, och mura sitt arbete färdigt. – Då låter bagaren Silfverberg stämma Gen. Gouvern. öfver Finl. Hans Exc. General Lieutn. och Ridd. Thesleff införoriginal: införr Kemnersrätten i Hfors, och hvad dömmer rätten? – Jo, att tillbyggnaden skall få quarstå tills det blir bevist att den är eldfarlig. Och huru skall sådant bevisas? Naturligtvis genom eldsvåda.

91 Aprill 15. a) – Prof. Gaimard, m. fl. Fransoser af Nordpolsexpedition, har fått fina inviter att utrymma Kejsaredömet. – Hvilken colorit skall väl deras beskrifningar om Ryssland numera antaga?

92 b) Pacius visar anlag för composition i stort. – Om ochså det svaga musikaliska intresset hos wår publik föga upmuntrar compositeurer, så böra dessa i stället kunna mera sjelfständigt utbilda sig på en musikaliskt öde ort, – likasom poesien i öknar och enslighet får en högre färg och en djupare klang än annorstädes. –

93 c) Några fruar talade om Ouverturen till Trollfleuten, och det befanns att de dermed förstodo en ouverture i toiletten. –

94 Maj 15. VIII. – Hartman är kommen till styret i Senaten och man väntar sig på goda skäl diverse dumheter med tiden. – »Nog går det ännu dertill att Senaten blir flyttad till Petersburg.» – »Ajoriginal: Aj aj, mente en husägare, då falla våra hyror till hälften.» – »Men – mente då hans kära fru – åtminstone skulle man få bättre torgpriser då.» – »Åhoriginal: Åh, sörj intet för det; wi få wäl en afdelning af Cronstadtska flottan hit i stället.» – Alex. Armfeldt utlät sig för några år sedan om Senatshuset: »skada på det vackra huset att det om 50 år härefter skall vara en Casern!»

95 Septemb. 6. IX. – Bulgarinska tirader – Bland många andra, läses några särdeles tjocka på Hfors Tidn. Aug. 1840 – Författ. beskrifver Jubelfesten och med anledning deraf (märk hvilken logik!) Finlands ruskiga tillstånd under Svenska styrelsen och dess afundsvärda flor under den Ryska. – Berömmet, der det flödar, är tjockt som vanligt. Artickeln slutas sålunda: »derföre – (för allt det vidlyftigt upräknade goda Finl. nu åt|863|njuter) – derföre upsände äfven Finnarne under Jubelfesten, och skola alltid upsända warma förböner för Rysslands Kejsare, samt utropade och skola alltid med hänryckning utropa: Hell Rysslands Kejsare, folkets wälgörare och fäderneslandets fader, Nikolai den förste!» – »Denna toast uprepas beständigt härstädes äfven inom familjekretsarne, och den första bön som upsändes till den högstes thron, är för hela den höga Kejs. familjens välgång. Finland lefver, andas kärlek och gränslös tillgifvenhet för Ryska thronen, och känner att hon har denne att tacka för all sin wälgång.» – »Efter allt detta kunnen I döma huru behagligt, huru gladt det är för oss här i kretsen af dessa goda tacksamma menniskor, hvilka umgås med oss liksom med egna bröder, barn af samma gode fader!»

96 Hvad tycks! Skulle man ej här erinra sig Mathias Weckströms berömda parentationer, eller åtminstone Fru Lengrens:

ochoriginal: »och sjelf Landshöfdingen skall ropa:

bevars! så liten stad, och sådan smak!original: smak!»

98 Vill förf. möjligen, genom dessa loftal öfver Finnarnes lojala tänkesätt, aftwå sig den genanta misstanken att hafva haft den spelat en mindre hedrande rolle vid Jubelfesten?

99 Septemb. 6. X. Nådig Skrifvelse från Canceller Thronföljaren och Storfursten Alexander – till Universitetests Consistorium.

100 Öfvers. Finl. Alm. Tidn. 1840 den 25 Aug.

101 Uti allt som rörer det af H. M. Kejsaren åt min omvårdnad anförtrodda Universitet, tager jag den lifligaste del, och jag har derföre med hjertlig glädje förnummit att Universitetet, under den Allgodes hägn, nyligen firat den andra Secularfesten af sin instiftelse, samt önskar att denna högtid, som nu varit en rörande gärd af tacksamhet, hemburen den Allrahögste, för alla de välgerningar, hvilka, under en så lång följd af år, spridt sig öfver Finland ifrån wettenskapernes förnämsta tempel inom detta land, måtte för framtiden blifva en säker borgen för oföränderligheten af de rena moraliska tänkesätt, dem Universitetet hittills städse ådagalagt.

102 Ehuru frånvarande, har jag likväl med mina tankar varit närvarande bland eder, mina älskade! som gemensamt med mig arbeten för samma ändamål, och jag har af hjertat instämt uti alla edra önskningar för det goda, det rätta och det sanna.

103 Det skall blifva mig kärt att få emottaga en beskrifning öfver de nu fullbordade högtidligheterna, och jag förblifver eder städse wälbewågen.

104 Canceller för Universitetet

105 Peterhof den 20 Juli 1840. Alexander.

106 Obs. Detta bref har något hjertligt och vackert framför andra i samma stil. Det på engång smickrar, upmuntrar och stämmer till kärlek.

107 Hade icke andra närmare hans hjerta liggande omständigheter mellankommit, så hade wäl Univ. med allt skäl haft rätt att vänta sin Cancellers närvaro vid dess Jubelfest. – Detta bref skall nu godtgöra manquementet, sedan man märkte hvilken upmärksamhet festen öfverallt tillvunnit sig.