December

|27||319|

December 1834.

1 1. Dec. 1834. Måndag. »Hell dig, December! Välkommen i wåra bygder igen. Ingen mild zephir förmildrar dina kulna anletsdrag, ingen vårvinds fläktar bortblåsa det stränga alvaret på din panna, du det grånade årets siste son. Men vi låta ej skrämma oss deraf, vi se blott Julen som tittar öfver din axel, otålig att få under lekar och lustiga uptåg springa i vår väntande famn, vi se ej snön i dina lockar och frosten i ditt skägg, utan märka endast huruledes i ditt glada öga ligger ett klart bevis att glädjen ej är bunden af årstidernas vexling. Så helsa vi dig glade igen, förväntande glädje och trefnad. Låt se att du ej bedrager vårt hopp.»original: hopp.

2 Bjuden af broder Essen på ett glas punsch. – Grekiska. På Laboratorium förolyckades ett experiment. Reins sista collegium under denna termin. Han slutade det med ett litet tal. Bland annat sade han rörande Finlands eröfring af Sverige: »låt vara att mångens undergång war en följd af denna eröfring, låt vara att tusendes ofärd härigenom bereddes, – de suckar som då drogos hafva tystnat, de tårar som då runno hafva längesedan uphört att rinna, men det goda som då bereddes och utspriddes inom vårt Finska fosterland, – Christendomens heliga ljus och de första plantorna af Wettenskaplig odling, – det hafver fattat rot och har under många sekel herrligt fröjdat de gamle Finnarnes land,» – o. s. v. Han var till och med rörd och med honom många unga hjertan hwilka klappat wid minnet af fädernas bedrifter, och hwilka funnit sitt varma blod strömma eldigare vid dessa blickar in uti historiens helgedomar.

3 Aftonen hos bror Essen war en bland de muntrasteoriginal: muntrasta jag i Helsingfors öfverlefwat. Wi voro 10 a 12, bland hwilka wi äfven räknade wår Curator en liten stund. – En af de skålar vi drucko war Sveas skål. – Wi sjöngo hwarjehanda. Sednare började vi dansa stöfvelquadriller och slutligen polskor och danslekar under ett hiskeligt grassatum, så att tillochmed några djupsinnige philosopher i hopen måste utan krus dansa efter vår|219| pipa. Likväl wa var detta muntra lif långtifrån att härröra af punschen, af hwilken en och hwar hade lagom och icke mer; det war endast ungdomsglädje som gaf sig luft. – En kamrat fick ett märke af efter en dörrkant ofvan ögat. – Sålunda börjades Månaden rätt trefligt. – Hem kl. 11. Herr Blank hade i dag skrifvit pro Exercitio och troligen lyckats. – Gratuleras! –

4 2. Dec. Tisdag. I dag firas Nicolais upstigande på thronen, en fest, så rörande för hwarje patriotiskt hjerta! Med några andra gubbar skulle nu tagas droppar hos trefliga Sölfverarm; det war ett burschenleibspråk: tyska och lustigt att se huru matfriska vi tillika voro på en frukost af bröd och metwurst. – Fäkta på förmiddagen. Ingenting blef i dag uträttadt. På e. m. en stund hos Rosenkampffs och sedan nationsmöte. Grann illumination. Finska gardets hornmusik spelte wid fackelsken omgifven af en stor mängd folk som nyfikenheten, i trots af det olidliga slasket ditlockat. Sångsällskapet sjöng några stropher i Academiens farstu. Bror Essen och jag bullrade på thejungfruns fönster kl. 8, men det war försent.

|28||320|

5 3. Dec. Onsdag. Slaskig dag. Laboratorium. Bekymmer om reskamrat. Misslyckad promenad till Linsens Collegium. Hos Runeberg på en ganska kort visite. Bokauction. – Gymnastique af hjertans grund. Bibliotheka. Fr. Woldstedt och kometen år 1835 stötte mot hwarandra. För öfrigt wet jag ingenting i dag förtälja.

6 4 Dec. Thorsdag. Men denna dag åter war på sätt och vis märkwärdig för en minnesfest öfwer afledne biskopp Tengström som firades af wårt Universitet. Denna hölls i Academiens solennitetssal och biwistades af ett stort antal gentila herrskaper. Vidare härom vill jag i Ephemererna införa, si fas est sperarespråk: latin. – Svindel, botad genom en liqueur och en stol. – Referent sedan hos R–pffs. – Om aftonen hos Tante Wikstedt, drack the och jolrade med lilla Hanna. – Philosophie.

7 5 Dec. Fredag. Drägligare wäder och litet snö. Grekiska uptog min dag. Intett bref till mig på posten. Tant A. hade bref från sin baron. Det war roligt att läsa om Runebergs skolgossar på Morgonbladet. Snöbollar efter gamla vanor. Sällskapet pro Fauna sammanträdde i afton, hwarvid underskrifwen war närwarande. Äfwen Nationsmöte: Bref från Bror Hindrik med roligheter och ganska wälkommet. Essen bidrog om Hindrik. »Cave ne forte tradas hortum capro, mi amice!språk: latin – N’avez pas en besoin, l’amitié est fidele, plus fidele que l’amour. Sans souci, pas sans ami!språk: franska»tillagt av utgivaren – Bekymmer om hemresan. Isak Svahn projecterade sig sjelf såsom min reskamrat, men föga belåten wore jag dermed. – Måtte det gå väl; den som redan vore hem! – Min hemligaste chifferskrifts inträde|220| i mina anteckningar. Hon som förstår alt förstår äfven den, flicka flicka känner du redan alt? – Har du läst min dagbok? Var då icke ond på mig Mathilda!original: Mahilda! I jul vill jag läsa i dina ögon hvad du tänker. –uttolkad chifferskrift

8 6. Dec. Lördag. Slaskwäder. En förmiddag på Laboratorium. Om eftermiddagen kom turen till mig på Linsens collegium. Lemnade in Lycksalighetens ö, och det med verkelig saknad, ty jag känner föga någon bok som jag med större intresse läst. Hwarjehanda gymnastiska öfningar företogos hos Herr Lector Otta på Academien. Sökte broder Essen förgäfwes, ty jag war pickhågad att läsa bror Hindriks bref. Det skulle fägna mig om vingarne på denna spefågel blefve dugtigt klipta. Ja verkeligen! – Bekymmer om min hemresa, hwilken gudnås står på osäkra fötter.

9 7 Dec. Söndag. Åter trefligt wäder. Inne hos Westlingarna graserades faseligen på morgonquisten. I kyrkan, på presternas läktare. Melart predikte bra; hans ord woro ej sockersöta utan väldiga såsom det egnar kraftenes ord och milda såsom Religionens|29||321| milda budskap, med ett ord sådana de böra wara. – Hwad duga de till, dessa sköntklingande phraser, dessa skonsamma söta upmaningar, dessa tal som alldrig töras uttrycka sanningens? – Jo de äro en föda för denna makliga ro, som tror sig wara en Christens samwetsro, och likwäl är en syndares säkerhet wid helfvetets rand, en sömngångares inbillade trygghet på takets yttersta kant. – Nej, nej, sådan är vist icke den sanna Christendomens anda. Religionens wapen, andans swärd, måste såra djupt, djupt till hjertat, för att sedan hela med himmelens balsam; – då först äro fridens stunder frukter mognade; – och alldrig blifwa de det genom dessa prydliga rhetoriska blomster. – Monsieur Blank spisade middag hos R–pffs. Wi dröjde der hela eftermiddagen och aftonen och försummade den dans wi annars ämnat besöka. Musik till höger och wenster; Jeana roade oss med sin guitarr. Källan af Runeberg. – Soupée – Curieust, hwad Jeana och underskrefwen tänka och tycka lika i många saker. Många roliga berättelser från Stockholms werlden, roade oss i Jeanas mund.

10 8. December 1834. Alexander Lithéns dödsdag. Jag war swartklädd, såsom jag det warit år 1832 och 33 på denna dag. Wanliga arbeten. Jag läste bror Hindriks bref till August Essen, hwilket innehöll en sällsam hemlig depeche, sådan jag väl icke wäntat. Men den gläder mig fastän det blir en hård kamp som jag måste bestå. Wälan, bror Hindrik, då den är förbi, skall ingen hafwa högre anspråk än jag att kallas din vän. – Amicitia, tu mihi restas!språk: latin – (Menar du det, Z.?) – I dag, just i dag|221| förlorade jag kråsnålen med de röda och de gröna stenarne. War det ett elakt omen, kanske en vink från honom, honom? – Sedermera firade jag dagen hemma såsom sig borde. Jag skref ett litet minne af A: L: likasom för tu år sedan. Nöjd med min afton.

11 9 Dec. Tisdag. Nu hafwa redan alla Collegier uphört och allt arbete för mig uphört. Disciplinscommissionen satt i dag och saken hotar taga en elak vändning för wåra gubbar. Moster förespådde mig att jag ej skulle får reskamrat, men jag har godt hopp. – Poesie återigen. Tisdagsmöte.

12 10. Dec. Onsdag. Candidatexamina 2 stycken, nemligen Philosophiæ och Medicinæ Candidat, examina. 3 Österbotningar utmärkte sig fördelagtigt; bland dem P. Ervast, han den tidigt förlofwade. – Sökte Brandstodsdirectionen, men den satt ej mer. Underrättelse om Sohlberg som reskamrat. Capten Platen hos mig.

13 11. Dec. Thorsdag. Efter wanligheten förhörde jag Ivar Thuneberg på förmiddagen. Wädret war slaskigt och tråkigt så att det var för jemmerligt. Examina börja bli allt tätare och tätare nu nära terminens slut. Bror Franz Julius Cederman har snart sin Logisexamen och bror Schale sin studentexamen; de hafwa begge läst flitigt i hög grad. Det war särdeles wackert månsken i aftonen och jag promenerade till dem på ett skutt.

|30||322|

14 112. Dec. Fredag. War mildt och wackert wäder, så att det war en glädje att taga litet frisk luft. Som jag redan nämnde har nu allt arbete afstadnat. Herrar studiosi börja slå sig på maklighet och hwila under dessa sista dagar, Notabene undantagandes dem som af examina äro ansatta. Bland dem war Cederman hwilken i dag har sin sista Tentamen lyckeligen expedierad. – Utslag föll i dag öfwer de som hade skrifvit pro Exercitio. – Wår gode Herr Blank war en bland dem som hade skrifwit och tordes ej sjelf afhöra domen utan skickade mig att afhöra desnsamma. Han fick ganska berömligt videtur (Första cum laude) och blef deröfwer så glad att han bums bjöd mig och Sohlberg på ett glas punsch. Till Menn. Till Ekman på societetshuset. Der war ett rigtigt burschenleibspråk: tyska mellan fyllda bålar och glas. Förtroende af Blankenoriginal: Blanken”. – »Här i denna jemmerdal Vore endast sorg och qual Utom gröt och wälling.» Der galades och skreks förskräckeligen. La Danoisespråk: franska. Jag tycker ej om sådant lif. Hem kl. 11. Andra voro der till kl. 2 om natten

15 123. Dec. Lördag. Nu hade jag bestämd reskamrat i Sohlberg*Död som kyrkoherde i Pojo 1881., och wår resedag utsattes till nästa Tisdag. Musikalisk Soiree om aftonen, hwilken|222| jag ej besökte. Monsieur Robsahm, den Svenske Leutnanten. Cederman och Staudinger, hos mig. Plan tilloriginal: tilll ett litet calas, hwilket dock torkade in. Gröt spisades hos Staudinger. Slängrobert. Herrligt månsken.

16 134. Dec. Söndag. I kyrkan, ehuru i sednare laget. Kantlin spisade hos Rosenkampffs. Jeana som är en lefwande berättelse roade oss med sitt outtömliga förråd af små historier. Om aftonen hos thejungfrun med Herr Blank – Afsked af gumman. – På min kammare satt jag sedan länge och wäl, och skref i »Mina nöjen.» – Monsiurspråk: franska rädd för dessa nöjen.

17 145. Dec. Måndag. Philosophiæ Candidatexamen nu åter; ack, den som wore sådan som dessa nu blifwit, Notabene med omständigheterna såsom de nu äro! För det wille jag wäl gifwa bort en fyra år af min s lefnad! – På eftermiddagen och om aftonen ut i åtskilliga bodar med Moster A., Jeana och Monsieur B. – En kopp the hos R–pffs. Monsieur på Candidaternes kalas. – Widare ingenting att anmärka.

18 156. Dec. Tisdag. Den utsatta resdagen. 6 afskedsvisiter på förmiddagen och den sjunde om middagen hosoriginal: hos. R.–s. Bref och paquet, men i synnerhet helsningar i mängd. »Du skall nödwändigt dricka twå koppar Caffe, min gosse»! »Helsa nu lill’knytet». »Kom ihog förra julafton»!, o. s. v. – Men se! På bror Sohlbergs begäran upskjöts resan till i morgon. En förargelsens stötesten uti de 6 af de dugtigaste kamrater i wår nation som så högst orättvist blefvo relegerade. Det war ett streck af wår käre Rehbinder som verkställdes af hans kreatur. Det är vist att så ond har jag ej på bra länge warit och likaså wåra öfrige kamrater. – Hos Lorenz Mathesius; jag försökte warna honom och hoppas att saken ej är sjuk. – Bekymmer om penningar. Capitainen Platen hos mig hela aftonen, likasom jag ej skulle haft annat att göra. Aftonmåltid hos Fru Christén. Sista aftonen i Helsingfors, detta år.

19 167. Onsdag – Afreste kl. 9 om morgonen i öppen släda med Sohlberg. Ett glas punsch hos Carleni ½ mil från staden. På andra hållet från Hfors mötte jag Morbror Rosenkampff som hade brottom till sin gumma. – Gammelstads isen höll oss. Så bär det nu Gudwarelof åter hemåt. Jag är nöjd med min läsetermin ty jag har ej warit overksam. – Och i öfrigt: sådan jag kom, sådan wänder jag ock åter; det är min största glädje hwarje gång jag kommer från dent alldeles icke exemplariska Helsingfors. Måtte det så alltid blifwa! Jag hoppas det. I dag åkte wi bara 9 mil. Föret war godt och resan rätt treflig. Wädret äfwen wackert nog.

|31||323|

20 178. Dec. Thorsdag. Wi träffade på wårt nattquarter twenne kamrater, Lindfors och E. Castren. Reoläsligt p.g.a. bläckplump eller motsvarandesan fortgick oafbrutet genom Tavastlands|223| ojemna trakter. – Wi fingo dervid utstå hwarjehanda i wårt värnlösa åkdon. Middag i Tavastehus. – Åkte genom följande natt, hwarwid blåst, yrväder och skarp köld gjorde resan högst otreflig.

21 189. Dec. Fredag. Äfwen i dag kuskade wi oförtrutet på och hunno sluteligen, – 3 slädor starka, till Kuortane kl. ½ 10 om aftonen. Här sofwo vi litet.

22 1920. Dec. Lördag. Klockan war 3 om morgonen då wi åter begåfwo oss af. Jag skildes småningom från alla mina reskamrater, så att klockan 4 e. m. war jag på Vitala ensam. Nu gick det med fart som minsann ej war liten. Från Kaup till Juthas åkte jag uti en ganska anspråkslös skrinda. Klockan 6 om aftonen åkte jag in på wårt älskade Kuddnis. Gudwarelof! – Mamma war i bagarstugan, Sophie hos flickorna L. i staden. Det war ej lite väl mellan Fanny och mig. – Annars war allt sig likt. I Lithens fönster syntes ingen.uttolkad chifferskrift

23 201. Dec. Söndag. Att, efter flere långa tråkiga månader på främmande ort, frisk och sund och glad ändteligen en morgon vakna up i det trefliga hemmet, – det är något bra roligt. För vissa små omständigheter war jag nu twungen att försumma Gudstjensten. Emedlertid uptog jag kappsäcken. Syster Sophie efterskickades och kom, okunnig om sin broders hemkomst. Men lilla knytet, Fanny, fann surprisen alltför öfwerraskande och skrek med full hals: »Z. är hem, Z är hem»! E: m: Gjorde jag mina små visiter uti NyCarleby: Först hos Turdins: der war faseligen mycket förändradt: 2 grafwöl och ett barnsöl inom 3 månaders tid göra nog förändring uti ett hus. Hindrik war samma spefågel, munter och glad som förut. Han och Albert följde sedan med mig. – Till Calamniuses; äfwen der war swart öfwerallt, men annars sig likt. Fruntimmerna woro muntra. Till Lithéns: som förr; jag tager nemligen mina följeslagares speglosor i beräkning. – »Lugnen er, gode herrar»! – »barnsligeoriginal: barnslige ären Ioriginal: i, det påstår jag. Skolen Ioriginal: i låta den yngsta bland de tre wara den förnuftigaste?» – Jag återvände till Turdins och for snart derpå hem igen. Du är densamma söta Mathilda. –uttolkad chifferskrift

24 212. Dec. Måndag. Dagen framskred under små göromål som redan fallit mig ur minnet. Jag kuskade S till staden efter Josephina C. och efter min syster Sophie från Lithéns. Frukost hos Lithéns. Det gick så beskedligt öfwer torget på hemfärden att det rigtigt roade somliga. Om e. m. spatserade jag till staden och gjorde en liten visit till Svahns. De woro bekymrade om sonen Isak och jag försökte lugna dem efter skäl och samwete. Till flickorna Lithén opp i deras arbetsrum i Collanders kammare;|224| det war en treflig aftonstund. Wad med Mathilda om en spatserfärd till Kuddnis. Rådlös om hwad jag skulle sätta opp. Joseph.

|32||324|

25 223. Dec. Tisdag. Uptogs af julbestyr, notabene af Fruntimmerna. På e. m. åkte jag Sophie till Lithéns och Mamma på några ärender. Funderingar om julklapper, hwilka Mamma och jag lackade in: »En hwiter hand, en röder kind Må aktas wäl för sol och vind». – Moster Calamnius gjorde bastuvisite. Med Samuel Calamnius, min väldige cusin hwilken jag ej sett på 3 år, for jag till Lithéns för att hemta min syster. En stunds dröjsmål war visserligen ursäktligt. – Sedermera i badstuga, hwilket bekom rätt väl. Vakade länge med Sophie.

26 234 Dec. Onsdag. Den högtprisade fordom så efterlängtade julaftonsdag. Lanternor i ordning. Knapperwerk och skrifverier. Om eftermiddagen på ett skutt till Hindrik, hwarwid wi öfwerenskommo att surprenera bror Albert med en liten julklapp. Sedermera hade jag mycket att beställa med verser och saker; – jag will förroskull teckna några till minnes. 1. Åt den som förr så mången natt Invid sin dotters vagga satt, Hon önskar här en gåfwa ge Af några nätters arbete. 2. Det bästa wille jag dig skicka Och myrten är det bästa, flicka! – 3. Det alfwarsamma, o M., mMå ock om jul en glädje bli Och uti herrlig symmetrie Din tanke och ditt hjerta bilda. Sedermera äfwen en stump på en blomma försedd med sockerfjäril som gafs åt Hindrik. – Alldrig här i verlden har jag haft så mycket bestyr om någon julafton. Lanternor opp. Ljus och trefnad i ljusens glädtiga skimmer. Wi Kudnisbor, Mamma, Sophie, lill Fanny och jag åto allena wid wårt bord i salen. – Julklapper saknades ej heller; Mamma fick 3, Sophie 9, Fanny 7 och jag äfwen 3original: 3. hwaribland ett par nätta tofflor af min kära syster Johanna. Efter en treflig måltid kuskade wi till staden till Lithéns. Albert hade fått ett par glasögon och war fasligt ond på mig, så att han kom ut mot oss med sin julklapp på näsan. Nå jag tillstår gerna att densamma war mera impertinent än den bordt wara, men wår mening war endast att raljera litet med hans jalousie. – Wi sutto en stund i denna trefliga krets der ej ringa julklapper hade wankats. Hem, hwarefter wi kl. ungefär 12 lade oss. Gudwarelof för denna julafton; den war treflig och stilla och lugn, men jag wille ej byta mot förra årets.

27 245. Dec. Thorsdag och Juldagen 1834. Tidigt om morgonen foro wi i högmässan Ottesången. Holmen predikte. Sedan i högmässan då Lewelius upträdde inför församlingen. »Bra vore om dina ord ginge från hjertat!» – En liten lur. –

|225|

28 HelaMiddag spisade wi hos Turdins och hela e. m. tillbragte jag med Hindrik och bror Albert Dyhr, med hwilken jag efter erkännande af felet blef försonad. En pipa tobak. Mångahanda historier. Kärlek utan någon trohet är ingen kärlekuttolkad chifferskrift det påstår underskrifven. Men jag ville icke byta med er, gode herrar, nej icke så länge Z. är densamme Z. –

|33||325|

29 26. Dec. 1834. Annan dag Jul och Fredag. I kyrkan, jag hörde Holmen åter predika, men denna gången satt jag på läktarn ty jag hade kommit för sent. Mathilda satt i fönstret men sedan såg jag henne ej på hela dagen.uttolkad chifferskrift – Kom ihåg tredje dag jul för 4 år sedan; hwad det är länge sedan dess! och Z.original: Z har ändock blifwit sig lik. Mathilda och Albert åkte nu förmiddagen, jag kuskade syster Sophie och lilla Fanny några hwarf omkring och hade derwid ett lass med poikar bak på suffletten. Hem ända till 6 e. m. då jag spatserade till Albert; Lithéns till Harald. Hos Albert dracks the, punsch och liqueur. Derjemte sjöngo wi, väsnades och graserade ej litet. Klockan 9 hem. – Lectur på säng.

30 27 Dec. Tredje dag Jul och Lördag. Åkte Mamma på ärender kring staden. E: m: Samteliga herrskapet från Juthbacka, nemligen Lundmarks och Backmans Fruntimmer behedrade oss med en visite. Damerna woro muntra nog; Quatres mains. Ett partie mariage företogs dervid det tillgick muntert nog. »herr fabriqueurn och glasmästareesset.»original: glasmästareesset. Klockan ½ 9 gick herrskapet. »Fina ä här! Fina ä här!» skrek lill knytet. – Men denna dagen war och blef förlorad.

31 28 Dec. Söndag och fjerde dag Jul. I kyrkan der jag hörde Neuman predika; jag tycker att det tagit sig något bättre nu för honom. E. m. ständigt hemma, det är ej min vana att ha ledsamt hemma, och i Helsingfors har jag det ej heller, men i dag war jag litet nedstämd och ledsen men med skäl får man säga: nescis quid serus vesper vehatspråk: latin, du wet ej hwad innan aftonen sker. Mamma war på en liten ryck till staden. Quatres mains med Sophie. Broder Albert Dyhr hos mig. Kl. 8 spatserade wi tillsammans till staden, mötte M. och veko in till Calamniuses. Der woro flickorna L. och huru wi sutto och pratade och funderade i muntra saker så war kl. blefwen närmare 10. Jag följde med till Lithéns och spisade der quällsward. – »Wi låter spänna i en häst åt för att skutsa dig hem» – »detoriginal: det skulle ej behöfwas.» – »Ja men wi följa dig sjelf.» – »Jaoriginal: Ja se det är jag vist inte emot. Tulubben på! ja jag tar pappas stora tulubb.» – Wi foro. Det war som för flere år sedan, då örat knäpte; nu hade det fått göra detsamma och jag hade alldeles icke brytt mig derom. – »Den tiden då du war beskedlig». – (jag är densamme, lita derpå). – Albert war|226| ej rätt nöjd med oss. Åkte till andra kampen och sedan åter en resa till och tillbaka från staden hwarvid wi wände midt på torget. – »Tack för skjutsen». – Jag säger upriktigt att jag ej anser en sådan afton wara för dyrt köpt med många många långa ledsamma aftnar i Helsingfors. – Söta goda Mathilda hvad du är beskedlig!uttolkad chifferskrift

32 29. Dec. Måndag. Bjuden på begrafning till Turdins i morgon. Det war synd att Morbror G W T skulle mista sin lilla Anna Augusta. – Josephine Calamnius. – Åkte några gånger till staden. Josephine på Svepöl. Ditbjuden af Hindrik, men jag satt hemma. Jag känner en sådan längtan då jag ej ser henne.uttolkad chifferskrift – Men se, det gick alldeles som i går. Flickorna L. besökte Kudnis.|34||326| De suto med oss en stund och gingo skulle sedan åka hem; jag fick sitta på. Så åkte wi ett slag kring staden. Funderingar om mina bref till Mathilda. Ack den som än en gång finge den glädjen att skrifva så. –uttolkad chifferskrift Sedan ledsagades jag till fots till Tulln. Det var en rolig promenad och den skedde i hemlighet. –uttolkad chifferskrift Moster L. mötte men kände oss inte.uttolkad chifferskrift Tulubben åter. – Just som jag kom hem for Mamma till Turdins för att se på lilla liket. Jag följde. – Jag tyckte mig se flickornaoriginal: flickrna i ett hörn och sprang sedan för att se efter men jag såg miste.uttolkad chifferskrift Hindrik. Tal om Janne L. hos Turdins. – Lilla pian war söt som en liten somnad engel der hon låg och drog sin mund till löje, den lilla stackarn. Hon mår bra.

33 30. Dec. Tisdag. Josephine C. hos oss hela dagen för att hjelpa till att sammantråkla en kappa åt syster Sophie. – En Ephemerisk varelse kom i ljuset. – Kl. 3 e. m. följde jag i procession lilla Anna Augusta Turdin till sitt tidiga hwilorum. – Sedan dröjde jag på grafölet ända till ½ 9. Johannes L. etcet. i sitt element, ty HB:n föresatte sig just att göra dem muntra. – »Må gå, blott du anser mig för din vän» – »ödmjuka tjenare, sådana wänner är det inte ondt om!» – man Hem. – »Jag viste ej hwad mig tröt.»original: tröt. –

34 31 Dec. Onsdag. Sista dagen af året 1834. På f. m. knaprade jag med åtskilligt att skrifwa. Den 20:de och sista Ephemeren på detta år. Josephine C. sydde här allt ännu. E: m: kl. nära 5 på ärende till Lybeck och till morbror L. – Till fruntimmerna L. opp i kammaren på andra sidan gården. De sydde flitigt julklapper och småsaker till den dans som i morgon skall tillställas. Det war trefligt. Jag sydde en rimsa, och min söm blef ej särdeles att skryta af, må ni tro, heldst jag alldrig kunde eller fick sitta stilla. Så satt jag ända till kl. 9 deruppe och glömde tiden och timmen för minuten. – Ett stöp slogs äfwen åt mig hos Lithéns, och blef blankt och wackert; äfwenså det jag hemma fick. Om det betyder andelig utbildning, så är jag nöjd. – Jag sade farwäl för detta år. – Hemma satt|227| man och sydde ännu. Året lider till slut; jag spelte och Fantiserade länge på fortepianot. Klockan slog 12 och tidens stämma klang i detsamma: farwäl du gamla! – Nåja, farwäl, du goda gamla år, dig will jag prisa så länge jag lefwer ty du är det bästa, det ädlaste, det glädjerikaste som under hela min korta lefnad mött mig. Välsignadt ware du för all den himmelens välsignelse och för all den jordens glädje du så rikeligen öfwer mig utgjutit. Lofwad ware Gud evinnerliga! Det nya året helsade jag med en psalm, accompagnerad af mitt kära piano.

---

35 Så flydde det 17:de året af Z. Topelii lefnad. Jag känner mig bättre och ädlare i anseende till själ och hjerta, det har jag himmelen och jorden att tacka före. Gloria Deo solo!språk: latin Min egen förtjenst är det icke. – Skulle ej Mathilda vara så skulleuttolkad chifferskrift Z. inte wara den han är. Ack hur många af mina jemnåriga hafwa icke fallit för frestelserna. Jag är ren vorden genom kärleken, tackad vare du goda Mathilda.uttolkad chifferskrift

---

[228]

 

 

1. *Död som kyrkoherde i Pojo 1881.