Augusti

|75|

Augusta 1838.

– – – I nästa vecka skall det spelas Comedie hos oss – – – – Eller hwarföre har jag inte sjelf tänkt att – – – – öde, fatalité otour, eller huru alla de titlarne heta som man tillägger sin egen dumhet. – – – – Har jag inte sagt att ni är en Engel? – Wehringer i Fästmön från Hufvudstaden.

|725|

Man nu i alla Squallerklockor klämtar om en theater i NyCarleby – Ephemerer 1838.

– Hwad alla tungor vända och beskrifva – du vet, käre läsare, att jag menar ångfärden – Ephemerer 1838.

1 1. Onsdag. Essen reste åt Lillkyro; Hejko bestod en champagne bouteille som medtogs. – Arrangementer här på Kudnis. Lindberg war jemt i verksamhet, – flickorna fingo sina rideauer färdiga. – Theatern togs i ögnasigte äfven af Hedberg sedan wi simmat tillsamman. – Kl. 7 börjades Repitition, denna gång med ljus och fulltalig personal. Alla kunde – allt gick bra – wi voro förtjusta i hwarandra och i oss sjelfwa. –

2 2. Thorsdag. Catharina. Mamma hedrad blott med ett skott, men många hjertliga regratulationer. – Alla festiviteter sparas till i morgon för wår Professorska. Det är ingen lätt sak att för henne dölja alla arangementer; »jag kunnde intet alltid wara döf och blind, när alla sprungo ifrån mig» sade hon efteråt. – Små flickorna och Unga baron lupo jemt och samt på theatern. – Tante Backman såg äfven i dag på wår General Repetition, der wi med bästa flit sökte förbättra wåra brister. – Minnas dåningsscen är svår, wie gesagtspråk: tyska – Wehringer skall bära sig åt passioneradt och fjolligt på en gång, – liksom han i pjesen öfverhufvud varierar mellan ett får och en förnuftig karl. – Men här lemnar jag med allt skäl det fjolliga åt sido – att åter här ljuga passion, det går af sig sjelf, jag wet ej hur det kommer sig – men som det wore smordt. –

3 Om afton försad jag mig. »Det kunde ju bli ett par af er begge»,original: begge, skämtade Moster. – Då skulle wist Ryttmästarn sökasvårtytt göra sina rättigheter gäll – – – – ack så klokt, sade S. –

|76|

4 3. Fredag Maria. – Gratulation. Arangementer. Allt i ordning; Bänkar, rideauer m. m. – Augusta Åberg högst behändig i att anbringa vackra ornamenter.

Fästmön från Hufvudstaden

5 Bjudne åskådare: Endast få. Lithens, Lindquists, Turdins, Calamniuses, Fru Dovner och AHB:n. – Samling på Caffe. – Toilette. Dyhrn (Konrad) brände mig i håret, högst modernt och högst fult, – derföre alla lockarne strax åt fanders när jag såg mig i spegeln. – Sjelf utstyrde han sig till en gammal herre med mjöl i håret (hvarifrån något hade förvillat sig ner åt näsan), gubben L:ns oformligt wida byxor och frack m. m..

|726|

6 – Ned kommande mötte vi Rosalie L. »jag wet ej huru, men ni förefaller mig liksom brudgummar, pyntade och förlägna.»original: förlägna. – Flickorna toilette war nu färdig; endast sminket återstod, påstruket under mycket skratt. – Wi gingo högst vigtiga och beställsamma – Muntrade oss med ett glas vin. Nu kom sälskapet in på Amphitheatern. Nu hostades och klappades i händerna och rideaun gick upp. –

7 – Hvad skall jag wara widlyftig; – det gick allt bra från och med »har du ännu gult silke quar, mMinna lilla?» till och med läderlappen. Ingen kom af sig – Emelie bara skrattade litet när fru v. Stern lorgnetterade henne. Skräddarn (Oskar) gjorde sin sak förträffligt. – Rideaun föll och åskådarne höllo högljudda conversationer. »Nu ska wi höra, hvad de säga om oss»,original: oss, sade E. – Snart gick rideaun åter opp. Gamle Konrad war ensam in och gjorde sinoläsligt p.g.a. bläckplump eller motsvarande sak öfver all väntan väl. – Och bra gick åter allt, äfven Minnas dåning och Wehringers extas – allt gick af sig sjelf med det friaste courage i verlden – ända tills fru v. Sterns »Comedien är slut, rideaun kan falla.» – Och den föll, men gick genast åter upp igen (något för hastigt, genom Gustafs fjäsk) – de spelande bildade en grupp och följande epilog upstod:

Ryttmästar von Seltern.

Minsann är det ej rätt sublimt att så

för ett par timmar fästman wara

och så med extra post i äkta ståndet fara,

och sen till ungkarls lifvet återgå.

Sen wi till himlen engång klifwit,

wi wisst gjort bäst om wi der blifvit, –

Men ack! rideaun man falla ser,

och plums föll poesien i prosan ner;

Nu står hon der – en vacker röra!

Nåväl, mitt herskap, hwad är nu att göra?

|77|

Fru v. Stern:

Ja det var sant; – men tyst! jag wet –

Ryttmästarn:

Ni wet då? Åh superbt! låt höra.

Fru v. Stern:

Min bästa Jacob, ni är ju poet?

Wehringer:

– Hvem jag? – ni skämtar, nådig fru.

Fru v. Stern:

– På er talent jag nyss såg profvet ju.

Herr fabriqueur, Vers fabriqueur, charmant!

Wehringer:

– Men jag försäkrar –

fru v. Stern:

– åh det går galant!

Se så!

|727|

Wehringer framträder, hostar och börjar:

Ett ord till Marie från oss alla i lag,

wi som hennes wänner oss kalla,

ett ord till Marie på den festliga dag,

der hon är den främsta bland alla.

EttWälkommen i väntande vänners förbund,

ett hjertligt wälkommen i syskonens rund,

den käraste sjelf bland oss alla.

Sex somrar förvissnat sen sist i wår ring

den festliga dagen wi firat;

Sex wintrar försmält och sex år ha hwälft kring,

sen sist wi med blommor dig sirat.

Och mycket förändrats på hvälfvande år

Men, hur wi än spörje, hos dig ej ett spår

af tidernas härjning wi finne.

Ty åren förskona i vexlande fart

den panna som dygderna wärja,

och tiden, den skördande, blygs att så snart

den älskades lockar förhärja.

Han kysser dem blott, och kring tinningens krans

han gjuter i stilla ovanskelig glans,

sin frid och sin sällhet deröfver.

Så wandra, du goda, din solklara stig,

– ack blifve den så! – genom verlden.

Hwad skönast wi äge, det gifwe wi dig,

wår kärlek – tag den med på färden,

på färden som går mot det saliga land,

dit sent du må lända vid vännernas hand,

och möta oss alla med glädje.

|78|

28 Och nu föll åter rideaun, under lifliga aplauder, och åskådarne skingrade sig, – de yngre mönstrade theatern med mycket bifall, – och så begåfvo wi oss parvis in i stora bygningen ledande Ryttmästarn sin fru v. Stern, Wehringer sin Minna, Konrad sin fru Welser m. m. – mycket vackert att påse. – Nu dracks thé – wersarne, skrifne i hastighet på f. m., lästes|728| åter högt; – alla woro belåtna, wi sjelfwa lyckliga. – Pianot upslogs; en wals företogs – war något trångt – Några gingo ned i trädgården, Minna hämtade åt Ryttmästarn en förgätmigej, åt mig en viol (pensée) – den förra finns ej mer, den sednare pryder minnesblommornas herbarium. – Många muntra saker – apropos af pjesens liaisoner, – och twetydiga allusioner på »svärfar» m. m. – Man gick hem, – följde ett stycke – Och den vackra glada dagen war slut. –

29 Så hade ödet förvarat oss än en 3 Aug., än en Mariædag lika tjusande glad som den för sex år sedan 1832, då wi maskerade oss för samma vår goda och älskade Maria. – Andra äro förhållandena, – coulear och mycket förändradt sen dess, men samma unga hjertan widgades här af samma friska lust som då och hvilken sedan öfver mången dag gång kastade sitt warma glada sken öfver komm fjerran aflägsna dagars fattigare och enformigare stunder. –

30 4 Lördag. – I går afton war grufligt tomt, – i dag äfven; när man en tid rigtigat all sin upmärksamhet åt ett föremål och detta, i och med det samma det upnås, försvinner bakom oss, – då upkommer i det närmaste kommande en tomhet för ögat som endast småningom åter förmår upfatta den mångfald som öfverallt omkring oss utbreder sitt rika lif. –

31 H. B:n morgonvisite. »I dag kan någon göra sig original: sig en god dags penning,» och det gjorde Hejko sjelf – i det han inropade Rhea på auction för 7000 Rub. Rhea såldes sedan i Köpenhamn med ungef. 1000 Rd.:s profit för Hejko.

32 Lindquistens reste i dag f. m. till Alörn. – A: hos Lithéns. Om en vecka resa äfwen de.

33 5 Söndag. Okyrka, fjäsk och bestyr på Kudnis, ty hela sälskapet, alla tre familjerna såsom en begåfvo sig i skönt wäder ut till

Alörn.

34 och landade wid det wackra Emilienburg middagstid. Detn skönaste Augusti himmel och den klaraste wattenspegel upfyllde oss med förtjusning. – Hwad allt nu war grönt och grannt!

|79|

35 Middag intog i all endrägt. – Middagslur i det gröna. J. Lybeck afreste derefter till sin skonert Thetis (Thé tisssvårläst p.g.a. överskrivning sade H.) för att begifwa sig till Lybeck, sin namnestad. E. m. hade wi besök af fruntimmerna i Lindquistska stugan. – Promenader wida omkring, bland annat åt Runeberget m. m. – under det flitiga bugningar, som man kunde tro, af respekt för den gröna naturen, men i sjelfwa verket för att upplocka åkerbär. – Här war nu åter Alörs lifwet i sin korta blomstring. – Men damerna echaperte snart dit|729| opp i Norra salongen – sömmar framtogos, Thalia studerades, kappsäcken lästes högt, planer upgjordes; om jag ej misstar mig regnade det och deraf denna missaktning för »den söta naturen.» – Sedan nu Hejko – i dag Hamburgare i hvita byxor och bar hals – updukat åtskilliga historietter, blef det mörkt; – thé original: é dracks och Lindquistska damerna gingo, – Fru D. och AHB. förut. Emelie och Thilda efter. – Wåra begge Sophior, H. och jag följde – kikare medtogs, med hkenhvilken wi sågo på månan, som genom de gröna träden war alldeles gudomligt grann och hvit. – På halfva vägen tournerte Sophie – dem följde H. åter, – de andra jag, begge nöjda med denna damernas delning. – Also wir gingenspråk: tyska – Samma quäll då wi sista sommarn dansade på Sundby – den dunkla natten, den tysta natten. Quistarna slogo oss mot ansigtet. Månan sken öfver skogen – kikarn wille ej passa – vågorna slogo sagta mot stranden – Jag mindes d. 12 Aug. 37 – bättre nu än då. – En Olympisk quäll – Tre gånger har sa månan sen dess omvexlat sitt gyllene klot – och än är dess minne friskare än gårdagens – »det är för sent att bjuda dig in – kl. 10 – nej – godnatt!» och i flygande fart och i dröjande tankar hem igen öfver äng och grön stig genom skogen tillbaka.

36 6 Måndag. Hejko reste kl. 5 till staden. – Tidigt vid berget med hacka i hand. Dit kommo ock Jeana B. och Sophie d. ä. – och kort derefter flickorna Lindquist. – Och åter Alörn och grön skog. Och åter promenader wida omkring der inga stigar gingo, der hwarest de skönaste åkerbär kring , tufvorna blygsamt gömde sina högröda kinder. – Så kommo wi ända till Enskärsskatan, der Thilda Lt visade ett slags Penninggräs|80| om hvars knoppar Emelie berättade »att hon engång tagit sex och förvarat dem i en väl bortgömd dosa; der hade de efter ett par veckor befunnits vara minskade till fem, – åter efter en tid till tre och slutligen alldeles försvunna utan spår och utan att någon rört dem.» »Det går ju an att göra mera försök. Men nu ringer det första gången.» – Hvad då? – regn. – »Men se så sköna åkerbär!» – »Nu ringer det andra, nu tredje gången». – Menoriginal: ”Men här är gräset så högt och träden så vackra, och bären så stora. Och inga ormar finnas. – Der bakom kullen höres röster. – trasslig väg i buskar och snår – Det är vått i gräset, flickor. ko Här är ochså Jeana – Men nu ringer det samman och nu hem. Men kors huru wåra klädningar se ut – gör ingenting – bli torra igen. – Och nu Adieuspråk: franska och hem. – Och sedan odag – ty det regnade himmelskriande, och förgäfves projecterte jag promenad till Lindquistska stugan. – I stället roller till Smekmånandden och Silkesstegen som wi tänkte spela. – Gossarne suckade öfver regnet. Oskar spilde hela min bläckflaska öfver bordet. – Lilla Carl och Gustaf|730| sprungo i kapp, grälade och kystes ömsom. – Lilla Fanny sprang med och den större d:o hade god lust. Den lilla fromsinta Jenny såg på och skrattade. – Det war ett väsen. – Men, – englabarn!

37 7 Tisdag. Regn och storm alldeles öfver höfvan – hwita wågaor kommo fräsande in från öpna hafvet och mot rutorna piskade ouphörliga skurar. Sophie den yngre hade förkylt sig i går, och var sjuk, – sängliggande till middagen och bra igen till afton. – Mot aftonen (e. m.) saktade sig rusket; Sophie d. ä. och jag vågade oss till Lindquistens, och mycket wälkomna, ty tiden var blifven dem lång der de suto instängda.

38 – Emelie ritade – Runebergs Dikter lågo framme på bordet. – Diverse små plånböcker med diverse verser, souvenirer m. m. – Och då, enligt ankommet bud, Lundmark war illa sjuk (yrsel) i staden, och sälskapet beslöt att resa hem i dag, marsade wi upp i öfra kammarn för att ej hindra resebestyren. – Här åts sylt och här författades verser. – En okänd hade på väggen börjat en vers ungef. så:

»Jag vågar här mitt namn att teckna

om det ej er godhet sårar.»original: sårar.

40 och vi tillade:

Nej Gubevars, wi ej så noga räkna,

det kostar mera löje än tårar.

|81|

42 Widare:

I regnet solsken, i stormen lugn –

hwad du är treflig, min kakelugn!

44 På dörren hade en äfvenledes okänd courtiseur skrifvit en utnött devis:

Söta flicka, på ditt namnam tugga,

jag dig följer som din egen skugga.

46 Och wi tillade:

Gjorde jag nu rätt, så skulle jag dig lugga. –

48 M. m. barnsligheter. Helt muntert. – Om Emelies resa till Shm nästa sommar. Shm eller Petersburg? – Ryssland eller Sverige? – »Alltid Sverige heldre.» – Bra. – Nu war allt i ordning, eller rättare oordning till afresan. På fönsterkarmen lades på försök sex af »dem som försvinner.» – Båten skulle resa – bud från mamma som ville med – hem till Eburg, i mening att återvända – men det med sådan brådskaoriginal: brådskan att Mamma sade »hålls här. Du får ej springa lungsot på dig.»original: dig. – Och derföre kikare ända tills båten i quällens dunkel försvann vid Djupsten. – S. a. kom Hejko till Alörn igen, sedan han nyss afböjt ett beslag som Wakt. Ahlquist tänkte göra, hwarigenom Lk, Aspegren m. fl. blifvit olyckliga.

|731|

49 8 Onsdag. Fortfarande regn. – Tappat i ladan min favoritpipa som sedan återfanns af B:ns dräng. – Hem igen, Professorskan med de sina och wi; friherrinnan quarstannade. – Trefligt hemma (pianot) – men tomt. – S. d.Samma dag ovisite hos Lns, som voro hos Frosterus och derföre dit med Rosalie. Här woro äfven Hammarinska damerna och Elise Sjöberg som misslyckades med sina spetsar. Något kyligt från flickorna Lns sida .. –

50 9. Thorsdag. Mera Regn. Ett litet mete och 7 fiskar. Flickorna suto hemma och sydde Sophie d. ys eldskärm färdig. – Promenade åt staden och Emelie i fönstret med glasögon hvilka hennes pappa nyss köpt af Leja för 4 RB:co. De klä ej illa de söta ögonen, blott man vänjer sig vid dem. –

51 Hos Lithéns som för regn upsköto sin Alörs färd. Thé och Collander om och emot Wasabornas färd hit på Norrland, hkenhvilken nu är afgjord.

52 10. Fredag. Ännu mera regn. – Skref roller till Silkes-stegen.

53 E. m. Thé hos Lithéns hvilka nu reste, midtunder lofvande förhoppningar om regn, till Alörn. – Wåra flickor på Kudnis fortfarande hemma och sy och upgöra planer. Gossarne nläsa Virgilius för mig.

|82|

54 11. Lördag. – Roller och bref till Blank i Torneå. E. m. med flickorna visite hos Emelie. – Här försöktes glasögonen och befunnos vackra. – E. såg ut åt gatan. »Ser du inte bra ut med dem?» Jo, sade E. – Vistes ochså ett par väl ritade fåglar af Emil Lundmark (som rest för ett par veckor sen), om hvilka fåglar Tullförv. engång sagt: »wore blott åren mer passande, så nog skulle wi göra ett par af dem begge.»

55 Mellan verserna visite hos Hindrik som war sjuk, men icke farligt. Och åter till Lts. – Och Sehnsuchts-Häftig Längtans wals. Och Beethowens »djupsköna» walser. – Och många öfverläggningar om hvad wi skola spela d. 14, friherrinnans (imaginaira) födelse dag. Och beslöts: Fästmön, och Sen er i Spegeln, ty fruarne, i synnerhet Moster Marie, ha, till den yngre Sophies stora ledsnad, mycken motvilja mot Silkesstegen.

56 Och här, just här, wille ödet att jag skulle se den första egna Composition tryckt på Morgonbladet som passerat förbi Kudnis, – neml. Den stolta Rosen, från Ephemererna 1838. – Föga lärer någon här hafwa anat betydelsen af måttot »E–r» derunder.

57 12. Söndag. Följande morgon kl. 4 upp – en sup och en smörgås som hastigast – diverse ungdomliga vuer förrådda i morgonens förrädiska ljus, – och med Lindbergs åror gungande ut på det fria blå, – till Alörn för att hämta Sen er i spegeln, som befanns derute. Kl. ½ 6 voro wi der, – den skönaste morgon i naturen – tog alla på säng på Emilienburg, – och Charlottenlund bland andra Tante Dyhr i full negligée – Caffe på|732| C.lund. Visite inne hos herrn och frun som lågo än, och conversation med flickorna genom nyckelhålet. – Så tillbaka hem igen, – men hade motvind och hann ej i kyrkan.

58 E. m. war Emelie i god tid hos oss, samt Sophie Olson och Hejko. Wi repeterte nu, först inne, sedan på theatern: Sen er i spegeln, Hejko kunde ej alls, och jag dåligt – men wi skola läsa öfver. – I den scen der Walden turberar fruns garderobe, fick H. tag i en hög med råsk, och gamla pjexor, rockar, westar och Lindbergs persedlar regnade öfver theatern under mycken skratt. – Sophie O. fick se på. – Bläddrade igenom portraitsamlingen. »Se Mozart! åh hwad han är treflig och söt.»original: söt. Hemfärd kl. 11. »Huruoriginal: Huru många ä wi?» – »fyra» – Nej fem, ty Mozart är den femte. »Låt honom logera hos dig, du är hans favorit, han trifs wisst bra.» –

59 Men grufligt slask på vägen – Sophie Olson i det värsta med skor. – H. önskade mig der pepparn vexer.

|83|

60 13 Måndag. ProClamadag i Turdinska Concoursen. – Hans fruntimmer ute på Alörn. – Många Creditorer anmäldte sig – skulderne stego öfver 200,000 Rubel, och mycken oreda befanns i hans böcker. – På Kudnis war Mamma och Moster Marie illa till mods. – Till staden kl. 8 m. i afairer. (Då satt redan Emelie och skref noter). – Ytterligare kl. 4 e. m. – Skref roller – arrangerade morgondagen. – Johanna Cius här; hemföljd.

61 14 Tisdag.

Stort Spektakel på Kudnis.

62 – Friherrinnans imaginaira födelsedag och fruntimmer bjudna allmänt – Emelie här kl. 11 wi repeterte och arrangerade. Emelie stod som Lydia i Vännerna, som en engel sväfvande i höjden och fäste upp draperier, guirlander, taflor m. m. under det de andra flickorna klädde en Emma m. m. – Vi fingo en utmärkt nätt theater, – hade anbringat dubbelt så många ljus som sist och Christallskrona i taket.

63 – E. m. Repetertes först fästmön som gick förträffligt. Emelie stod på andra sidan om rideaun der hon upfäste löfverk och agerte Ryttmästarns rolle utan till (– alla kunde wi ochså hvarandras roller). – Hejko kom sent, – kom fastän bjuden till Wille Roos’es bröllopp i GCarleby, och öfverhopad af arbete. kl. 4–5 samlades de bjudna, – äfven några herrar: Sjöberg, Lundmark m. fl. rygtet hade föregått oss. – Sophiorna och jag visade oss en stund inne skyndade så att ombyta costüme – jag, som Onkel i Spegeln inkröp i Turdins wida byxor och rock med ett dugtigt bolster till mage. – Ljusena tändes, dörrarna upslogos – damerna fyllde|733| alla bänkar och betraktade rideaun på hvilken Aug. Åberg anbragt en vacker lyra af friska blommor och blad. – Och nu upgick rideaun: Sen er i Spegeln först – jag hade första ordet: »Så grann och det så tidigt? Ser man på!» – Början gick bra. – Sophie d. y. som fru Walden gjorde sin sak förträffligt. – Men Hejko kunde ej sin rolle (hade omöjligt haft tid att lära den) och slutet gick på sin hals, så att flickorna stodo med hjertat i halsgropen. – Men ändtligen war den pinan slut. – Rideaun föll. – Åskådarne mojade sig med vin och sylt medan wi skyndade att omkläda oss. – Nu kom Fästmön – Dess begge akter gingo alldeles superbt – wi godtgjorde wåra fel i förra pjesen fullkomligt; Ryttmästarn med. – Nuoriginal: ”Nu skrattade ej Minna engång. Alla höllo wi Contenancen och mönstrade åskådarna.

|84|

64 »Ja, är det inte sant? Ack gå då till er mor och gör henne för det begriplig.» Minna war förtjusande i sin högröda klädning som klär henne obeskrifligt – wår dåningsscen lyckades bra, »endast, sade sedan Rosalie L., haden den alltför starkt tycke af sanning.» –

65 Nu war det slut utan vidare epiloger. – Rideaun updrogs sedan och de andra flickorna hoppade öfver ljusen in på scenen, mönstrande och prisande vår action och våra arangementer. Åter leddes wi parvis in, och här war en rigtig skörd af beröm och tacksägelser. – Uprigtiga, skulle jag tro. Alla visade sig mycket belåtna; »detta var roligare än en dans»,original: dans, sade flickorna. – Och wi som spelat stodo och woro belåtna med oss sjelfwa och hela verlden och höllo blygsamt tillgodo all tack och beröm, lyckliga emedan wi, oansedt wi ej woro blinda för wåra fel, wiste att wårt uptåg utfallit snarare öfver än under spektateurernas väntan. – Lyckliga – äfven Ryttmästarn och hans fru som wisade sig mycket förtjusta af hvarandra – lyckliga! – men kanske icke alla; fru Welser war grufligt alfvarsam, och aflägsnade sig sluten och tyst. – Lyckliga! – om och huru Minna war det, kan jag ej säga. – Flickhjertat är en gåtfull labyrinth; – jag förstår mig platt intet derpå; knapt nog flickorna sjelfva. – Emelie är alltid jemn, – kall, har jag tyckt ibland, men orätt, – kanske mycket djup under lugn yta – en yta lik strömmens, himlen ser man väl i den, men icke bottnen. – Men äfven nu glad, – lugnt glad – jemtnt lugn, utan all flärd och utan all passion. – Jag tror hon ock war i botten glad – men huru djupt, det wet jag icke alls. »När skola wi nästa gång spela fästmön?» – »Ja, få se?»original: se? – Ritsch for det mig genom hufwudet att min fråga war dubbel, och att wi wäl engång torde spela wåra roller om, – men om med samma utgång? – Men

|734|

66 Bist du mein Schatz nicht so kanst du es werden –språk: tyska

67 och – ja – wirdst du es nimmer – so tanzen wir doch!språk: tyska

68 Tacksägelseregnet war slut – och åter tomt – grufligt tomt på wårt vackra Kudnis – tomt fastän wi woro så många och så glada menniskor ännu tillsamman. – Sophie d. y. och jag – wi barn – eller wi unga – ty Sophie d. ä. är mera förnuftig, wi suto och hängde hufwudet sedan.

|85|

69 15. Onsdag. Wårfrudag. – E. m. hos Calamniuses; – mycket fruntimmer, wåra, Hammarins, Turdins, Stenrothens; – alldeles fullt; gjorde ingenting, stod och såg på de små och courtiserade Marie H. emellanåt. Men allmänna samtalsämnet war ångfärden som arrangeras till Söndag.

70 16. Thorsdag. Ephemererna om theater och ångfärd. – E. m. Stort caffe hos oss för de små; – en hel skara ungdom – wåra efterträdare engång. Deribl. A:na Lundmark, Augusta Lt, Rosa Cronhjelm, den sista fjäsad af Gustaf. – Oskar först mulen »derför att fruarna skratta» sedan äfven han cavalier – dans efter pianot – Sv. quadrille, angloise, wals och polska – alla mycket ifriga – Frih:n och jag spelte ömsom. – Sednare: Turdins och Hejko, som walsade med Sophie d. y., storligen förtjust. Äfven jag och d. ä. Sophie i dansen. – Kl. 9 skildes de unga; nog tidigt, tyckte de. Moster Lithén från GCarleby hos oss.

71 17 Fredag. f. m. med damerna hos Tns – Snellm:r i Lts fönster. – Hindriks nya uptäckt. – E. m.original: E. m – Sophie d. y. och rendez vous på theatern ända till soupern och mörkret. – Skulle sätta ord till en wals. – Oskar kom, Sophie gömde sig; – Oskar war högst modig i mörkret – Sophie skrapade på fönstret och hjelten tog hufwudstupa till flygten; – kom igen med lilla Puttes blecksabel, tog åter till fötters, tills Lindberg uptäckte alltsammans.

72 18. Lördag. f. m. visite af Snellmännerne, Fz och Hejko, HB:n och Kurtén. Fz om sin condition hos Holmberg; om gåriga quälln på prostgården, och hur han sjungit »den rö klädningen klär mig sitter så nätt» m. m. Tamme fan, är det icke en förbannadt hygglig flicka, sad Hindrik S. –

73 E. m. – Samma gubbar, jemte Dyhr och Nöjman samlade hos Backman. Cucu till ½ 1 och +24 ʄ – »Rädda gossar sofver aldrig hos vackra flickor.» Menschenschräck. – Brorskål med den treflige Kurten, – »farbror» kallad.

74 19 Söndag. En högst märkelig dag i NyCarleby stads annaler, om hvilken står att läsa en pathetisk beskrifning i Ephemerer 1838 N:o [  ]Tomrum.tillagt av utgivaren

75 F. Hedberg predikade här i dag – högst få menniskor i kyrkan. – Efter mycken och mångfaldig damernas toilett, ut till Alörn kl. 10 f. m.|735| – Hundradetals båtar hwimlade i dag på sjön och tusental menniskor på det gröna Alörn. – Lithéns ha varit der i 2 veckor. – Wi landstego vid Emilienburg.

|86|

Ångfartyget Norrland vid Alörn.

76 Stora arrangementer vidtagne. Ett väldigt tält med danslocal, boufette och 2 andra (summa 4) rum upslaget. – Ett oräknelig folkmassa församlad; äfven flere resande både damer och herrar från Jstad och GCarleby. – Allt lofvade godt, endast himlen flöt i tårar. – Allt var i ifrig väntan. – Beväpnade och obeväpnade ögon bespejade horizonten. – Hejko, Alfred B:n och jag ut att segla; då kommer Norrland majestätiskt in brusande förbi Thorsörn. – Mig föll då in huru den menskliga snillets triumph, ångkraften, allt längre utbreder sig åt alla sidor och nu hunnit äfven oss i wår aflägsna nord. – Men rundtomkring hade nyfikenheten rest sina throner. – Hwad här gapades och undrades, det är otroligt! – Kl. war 4 e. m. – Wasa befann sig på Norrland, och lossade nu sin brokiga last – 180 pers. om jag mins rätt och en stor mängd damer deribland. – Kl. 5 reste NyCarleby ut på lustfärd. (Här hade jag och gossarne med plats hunnit ombord), och Norrland gungade ut förbi båken till Jacobstads båk, vid hvilken det vände. »Se, ödmj. tjenare M:lle Winge, – wälkommen.»original: wälkommen. – Äfven flickorna Lt och Rosa, men ej Thilda L:n, samt större delen af wår societet med. – Stundom uphörde regnet och då var ganska trefligt. – Flickorna drucko thoddy (limonad) – Emil Lks skål; »det skall jag skrifva till honom». – Tömde ett par glas punsch – Hwad tycks? för en bout. öl och några tunna skifvor mandeltorta togs 36 ʄr. –

77 Norrland är ett vackert fartyg, allt propert och gentilt. – Ingen war sjösjuk. Några seglare gapade storögda på oss.

78 Återkomne till Alörn kl. ½ 8, och nu hufvudsaken: Dans. Wasa societé hade redan öpnat balen, och begge städerna fortsatte den förenade. Det war en egen och ovanlig syn här, dessa många främmande ansigten. – Här gapades ochså otroligt, men man gick mest och såg på hwarann, och societeerna ville ej rätt wäl smälta ihop. – Wasa cavalierer (hofrättare m. m.) courtiserade sina damer och wi wåra; felet var lika å ömse sidor. – Bland Wasa damer hade M:lle Roscher renommée som den vackraste, men Aug. Hjelt war mycket sötare. – Wi blefvo du, som förr, en högst treflig flicka. – Äfven bekantskap med Carolina Granberg, som|87| hade tycke af M:lle Bratt i Hfors. – Af wåra damer väckte Emelie Lt, Marie H:n och Sophie Ts d. y. mästa upmärksamhet, »men de ha ju håret öfver|736| ögonen». – Olyckan ville att just i början kom ett hällande regn – det dröp genom tältduken, parapluier upspändes i danssalongen och man dansade polonaise i crispiner.

79 Man dansade 16 danser, hwaribl. 4 potpourier och 6 walser, med förenad Rysk och finsk (Marklund m. fl.) musik; – träta upkom mellan de spelande – Ryssarne spelte en vals, Marklund et Comp. en annan. – Mellertid söps copiöst i boufetten, dock mest Norrlandsvaror. – O. Roos vänskaplig brorskål med Ryska presten, begge fulla. – Mot morg. blef kallt; man var wåt, man frös, man gäspade; då fick man mat, – man kom sig återigen – walsade ohyggligt; potp. med Aug. Hjelt, som courtiserades af här:h:g Karp, en tråkig maläten bläckfigur. »– Han är mycket treflig» – kan ej skylla. I farstun när damerna skulle gå, stod han och blåste i hennes utankängor. »Nog tycker jag Z. kunde säga du åt mig, wi som lekt tillsammans förr.» – Hhg Floman wille ge sista slarfvan af sitt hjerta åt Sophie d. y. och Aug. Grönberg hela sin person. – Gubben L:ns; ne ne ne nej dä ä alldeles omöjligt (att få mat). – Klockan led åt 4 m. – det blef ljus dag, – och allmänt upbrott. En stor del af Wasadamerna redan förut skingrade dels på ångfartyget, dels uppe i Lithenska stugan. – Herrarnas efterdans räckte under mycket stoj till kl. nära 5. – J. Lt, höll en harang, och kanoner aflossades. – Man embarquerade – Adieuspråk: franska vackra Augusta, – mjuk. tjen. M:lle Granberg. – Platen slogs med en dräng, adeligt blod flöt. Aforiginal: af herrarnaoriginal: Herrarna voro många hwad man i hwardagstal kallar illa fulla. Fontell m. fl. – Deribl. äfv. Eg som ledde sig längs quaien. Ryska Musik. misstog sig om diverse kaprockar som de dock måste återställa. – – Nu var allt i ordning – Ångan fräste, – Platen upstämde i chorus dermed ett hväsande hurra! – och Norrland lade af – En gudomlig morgon, – den talrika folkmassan, de sköna damerna, den gröna holmen, den lugna sjön, det ståtliga ångande skeppet, – allt detta förgylldt af den upgående solens guld, kanonernas dån och echot och det snart allmänna hurraropet, allt detta var en herrlig och poetisk tafla i den klara morgonens glans; – men få njöto deraf helt, – man var sömnig och trött – lade oss kl. ½ 6 m.

|88|

80 20. Måndag. Om d. 19 Aug. wore ännu mycket (– ja en oxhud fallt) att säga, men wi få se huru wi få wår Augusta att rummas i boken. – Hejko vaknade ruskig och sjuk, – jag munter. Kl. 10 reste wi och de wåra hem – lade till vid Charlottenlund – sbesökte tältet. – (Sikter Rehn befann sig på en lave i granskapet.)original: granskapet. »Hwem är det som går förbi?» – »Detoriginal: Det är Professorskan T.» – »Ah, har hon sin lilla älskwärda Sophie med|737| sig ochså? – hkethvilket gaf anledn. till mycket spektakel då det sedan kom till wåra öron. – Visite i Lts stuga, der wi åto confect – Snellmännerne logerade här – woro just utresta till Iduna som nyss hemkommit. – E. stannade för wår skull i land. – Snart adieuspråk: franska. Och hem: Hejko Souper hos oss. Sophie la c. Cafféwalser. – Skönt wäder nu – o öde i går! – Promenade till staden som ännu war högst tom. Jag vände mig omkring på borgmästarsten. – Besågo Hs waror. – Mötte ett par chaisar heligt folk, hwaribl. Sophie Nordenkraft.

81 21. Tisdag. Åter skönt wäder. – H. sjuk. Med frunt:ne hos Bergers, der det gäspades af all magt och taltes sant och osant om pietisterne. – S:nerne voro resta. Lts hemkomna, flickorna hos Lundmark. – Opromen. med Dyhr. – Om A. Hjelt; »jag inbillade mig i Wasa att flickan tyckte om mig» – Pytt!

82 22. Onsdag. f. m. Flickorna L:n att taga afsked af Moster Marie. Lns allt ännu på Ahlörn. E. m. wåra hos Lindquists; moi aussispråk: franska. Musik och mycket glad. – Flickorna följde sedan till Nybron. – Hilda och Emelie hviskade – måste sedan bigta. E. sade: Han var ovanligt glad i quäll. (– dyster på Alörn? – alltid glad vid Musik) »Detoriginal: Det är jag sade H. som rår för det.» – »Nej, sade Emelie, det är jag.»

83 I quäll dansade Emelie och Hilda sitt högst roliga pas de deuxspråk: franska med örfilar etcet.

84 23 Thorsdag. Mycket saker. – Regn. Bröllopp hos Fribergs (Östberg hihihi!), och graföl hos Wilander – bröllopp – barndop, graföl inom ett år – ! Arma älskwärda Wendla! Likt fjärilns war ditt lif – kärlek och snar död!

85 Men icke der – ty flickorna Lindquist och Hilda besökte oss. – Glada wi. Om Diana – Diana ah! – Spelte en del af Speglen er för Hilda. – E. et moispråk: franska, kasta boll. Pratas och planeras på theatern. – Sedan projecterte Hilda att bese min kammare – och der en högst rar, – högst treflig visite – Utsigten berömd – Böcker reviderade – Insekter och Emelies larf. – och min fula käpp och dito mössa. »Int ä den så ful.» – Sedan Ich glaube alles was zu glauben ist, aber dass Gott im Himmel ißt, das glaub ich nicht.språk: tyska – Och sedan smultron åt E. och följde damerna hem. Bröllopsgård. – Visite hos Turdins – Sophie afsked af Hejko, och wals på H:s nya pianoforte. – Cederwald, kl. 10 a. visite hos friherrinnan. –

86 24. Fredag. – Moster, Professorskan skulle resa med de sina. – Bestyr. – Jag skulle skrifva vers åt Sophie, men fick ej ihop något. Bref till faster Lisette.

|89||738|

87 Turdins middag hos oss. – GCarleby Moster Lithén som warit hos oss en vecka reser äfven nu – Hilda W. hit in. – Minnesblommor af Hilda W., Augusta Åberg och Sophie d. y. (Oskar, gå, tag hit en tulpan!) Krusbär. »– Hwem tycker du mera om?»original: om? – E. –

88 Kl. 5 e. m. togs afsked, – alla de resande, Sophie och Hilda undant., med våta ögon – gossarne snyftade. Den äldre Fanny som lemnade här, stormgret. – Begärde en kyss af Sophie – nej, nej, – och hon sprang upp i vagnen, men jag efter, fick henne om nacken och kysste henne. – Så resa; jag med i vagnen, – till Åminne, – och ända till Sundby – damerna ville ha mig att följa till Kronoby, men passade ej, och reste tillbaka med morbror Cius, som berättade diverse. – Turdins hos oss till quälln, – 200 unga fjärillarfver, utkläckta af ägg i en dosa.

89 25. Lördag. Tomare på Kudnis; tomare vid pianot sedan lilla Sophie rest. Regn och stark Nordlig storm. Slapp ej ut till Alörn. Derf. hemma och Dagbok. – Wackert skuggspel i saln af popplarne och den nedgående solen.

90 S. d.Samma dag seglade Bergendahl omkull tätt invid Lithéns quai på Alörn och 2 man drunknade. – Fruntimmerna sågo derpå från stranden. –

91 26. Söndag. Kyrka. Prosten direkte mot Pietisterne, men föga väl träffadt. Gratulation vid hemgående, ty Emelie fyller 17 år – 17 år! –

92 E. m. med fruntimmerna hos Turdins, der Josephine C., nyss hemkommen, träffades. Många historietter. – Musik: Sophies walser.

93 27. Måndag. – 1720, 1772, 1809 af Cstolpe, i det gröna. Utflygt till Alörn med Drakabacka och Sigfrids. – Här war ovanligt grönt och trefligt – En liflig färg var framkallad af regnet och en vacker dag – allt var så mildt, så lugnt, och ännu så ungdomsfriskt. – Upsökte flickorna Ln som plockade hallon. Vers i trappan. Berättelser om förskräckelsen vid kullseglingen. Moster L. hade gått och skrikit för sig sjelf. – Men nu reste Lns hem, sedan de varit här ute i mer än twå veckor. – Och när ser jag Alörn mer? Kanske aldrig mer, eller aldrig så som nu!

94 Gubben L. rolig påminnare vid min styrning. Fruktade mycket att jag skulle sätta på Rågårdshällan. – A: hos Lns. Wåra hos Bna. – Derifrån Sophie och flickorna C. till L:ns, der stor plan upgjordes för morgondagen som är

95 28. Tisdag. friherrinnans födelsedag. – Fåfängt bråkade jag med verser. De blefvo ej af. Men wi maskerade oss – Turdin till Rysse, jag till hans fru, Thilda och Sophie trädgårdsflickor,|90| Rosalie Turkinna, Dyhrn storsultan, Aug. Åberg hälft. svart, hälft. hvit, Josephine C. sotar|739|pojke, Johanna C. gammal käring, – alla mycket väl costumerade. – Surprisen lyckades till allas nöje, caffe dracks kring rundt bord, helt muntert. Kl. 10 reste sälskapet till staden – Moskovitiskan med, utan mask; promenerade långs gatorna, mötte både borgm. och fiskal, gjorde visiter och väckte allas, äfven gatpojkarnes upseende. – »Hon är wisst från Westerbotten.» – »Men temmeligen brunett är hon.» –

96 E. m. med damerna visite hos AHB:n; äfven Lindquistens der; och den nyl. hit komna M.:lle Fredr. Kynsell, – något alfvarsam och otillgänglig.

97 Thilda Lt var vacker i quäll – blir det allt mer. Men Emelie är sötare, och eröfrar troligen flere hjertan än systern. – Min Thuneb.:ska Heroid. Regn.

98 29 Onsdag. Josephine C. hos oss – anmodade mig att öfversätta ett bref som hon nyss fått från Madame Freret i Fecamp – war mycket ledigt och nätt skrifvet. Staden kl. 6 – Med Hejko B. i Fåfängan och thé med Lithénska damerna. – Helsade med hatten ett E i luften. – Josephine öfver natten hos oss.

99 30. Thorsdag. Uthållande regn. – Josephine hem; och f. m:s visite hos Hammarins för att höra Sophie och Emelie spela Steibelts Duo och Bruckners Variationer; att höra öfver. – Äfven Marie H. och Thilda Lt stycken för 2 piano; och derunder ifrig conversation. »Huru ska wil ställa till att E. i afton e. m. kommer att stå fadder.» – »Ja, gör så.» –

100 E. m. fadder åt Pehr Evert Sandin, Österblads dotterson. – Våra damer der, men inga andra. Högtiden mera enformig, men gamla folket välmenta. Sedan thé hos Lns som arrangerade en ny gentil förmaksmatta.

101 31. Fredag. Fortfar. regn. Ephemer. Med Sophie och friherrinnan hos Lns; flickorna borta på Juthbacka. – Sedan hos Calamniuses, och »på en bit» uppe hos gubben som berättade sina hundars bedrifter.

102 Och nu adieu, adieuspråk: franska, sköna Augusta, rika, glada, mångfärgade Augusta! – Några vackra blad i Ephemeris, den vackra boken, den långa boken, den ringa och ändå så stora boken. –

103 Och adieuspråk: franska en sommar igen, full af den friska grönskan, den fria vinden och den blå himlen, full af morgonglans med diverse skyar emellan. Hittils har organverldens lif stigit och hunnit sin spets; nu kommer nedstigandet, återgåendet till dunklet och sömnen; men denna är blott hwila efter verksamheten, och lifvet höjer sig sedan åter föryngradt och ungdomsfriskt ur sin frostiga bädd. – Derpå hoppas wi alltfort.

104 Kudnis 20/11 1838. –

|91||740|

Farväl lilla Alö,

du glada grönska i mörkblå sjö –

jag mins dig än som jag mins igår –

Se’n kom en winter och sen en wår –

nu är du vacker som fordom än och grön igen

och svalorna flyga omkring till dig igen

Men jag är fjerran – ack när får jag

som svalan flyga till dig en dag?

106 Alörsbal, ångbal, tältbal, båtbal, wåtbal, wasabal, crispinbal, paraplui bal, dansbal, ätbal, drickbal, squallerbal och all möjlig bal och val och qual och förtal och all möjlig skandal i Rådman Lithéns sal.